Holiday in the sun

Jaha, nähä, den där VM-semin blev ju ingen dröm.
Kanske var Tre Kronor inte tillräckligt Prag-matiska.
Förlåt…
De kom, tyckte jag det kändes som, inte riktigt ner efter gårdagens high och hade inte det fokus man måste ha för att minimera sina misstag, men alltså…vissa av känsloutbrotten där ute är ju rent löjliga.
Alla ska avgå, spelarna är överbetalda primadonnor, Sverige sviker alltid när det gäller, bla bla bla.
De hade en otroligt inspirerad motståndare också, seglande i en medvind hela den tjeckiska nationen hjälper till att stärka minut för minut.
Varför glömmer fans alltid den aspekten?
Om favoritlaget förlorar beror det alltid på att det varit vettlöst dåligt, motståndaren existerar överhuvudtaget inte.
Come on, för tusan.
Nu laddar vi om för de riktiga turneringar som snart står för dörren – med Gustav Forsling som 1A-back.
• • •
Här i New York har vi den berömda overklighetskänslan efter gårdagskvällens episka urladdning på Garden.
Var vi verkligen med om det som hände? Såg vi den otroliga matchen? Upplevde vi Garden explodera i den extasen?
Det känns inte riktigt så, det är mer som förnimmelserna av en dröm.
Men jo.
Det hände och det var fantastiskt.
Och nu baxar vi oss söderöver för att följa fortsättningen av det som nu känns som en riktig, sprakande matchserie.
Dessa rader formuleras de facto i en loungen på LaGuardia, där en flight med mig ombord snart taxar ut för avfärd mot Fort Lauderdale-Hollywood International.
Om allt går som det ska landar jag vid 18-tiden. Sen tar jag mig till hotellet och när de släpper pucken i Dallas sitter jag förhoppningsvis i baren.
Följaktligen:
Ingen blogg ikväll – en liten batteriladdning krävs efter tre intensiva kvällar och nätter.
Men imorrn, på bästa sändningstid, hörs vi från Sunrise.
Tills dess:
Peace in the valley!