Leaving on a jet plane

Greetings from LaGuardia Airport i East Elmhurst, Queens, New York, New York.
I en liten lounge på denna flyghamn sitter nu en sliten – och helt dagvill – bofink och väntar på ännu en flight ner till Fort Lauderdale.
Men här ska inte klagas. Det finns definitivt värre öden i världen än att ligga på rull mellan New York och Florida för att se på när världens bästa hockeyspelare pressar sig till det allra yttersta – och om ett drygt dygn känns det så där i hjärtat igen,.
Dock:
Ikväll tar bloggen en liten paus. Den västra konferensfinalen kan inte avgöras och gubben behöver återhämta sig. Någon blir säkert förbannad, men det kan inte hjälpas. Om jag inte unnar mig vad NHL-coacher brukar kalla en maintenance day finns det snart inga ord kvar, i alla fall inte arrangerade i en följd värdig denna blogg.
Så this is it för idag.
• • •
Få nyheter senaste decennierna har gjort mig gladare än dagens om att Scott Burnside föräras Elmer Ferguson Memorial Award – det årliga Hall of Fame-priset till ”a print newspaper columnist or reporter in recognition of their achievements covering the game of ice hockey; the award is to recognize distinguished members of the newspaper profession whose words have brought honor to journalism and to hockey”.
Scottie är inte bara en exceptionellt värdig vinnare i största allmänhet, utrustad med en fantastisk penna, ett intellekt lika svängigt som en James Brown-dänga, stora insikter om hockeykonsten och humor.
Han råkar också vara en av de bästa människor jag någonsin haft privilegiet att kalla vän. Det finns inget annat än vänlighet, omtanke, värme, generositet och – inte minst – fäbless för good times i honom.
Och varenda människa som någonsin träffat honom känner likadant. Alla andra i denna business har om inte fiender så i alla fall antagonister och skitsnacket är utbrett. Men om Scottie finns det ingen som har ett endaste ont ord att säga (jo, en känd ex-GM, men det beror bara på att redaktör Burnside en gång drog ner byxorna på honom riktigt ordentligt…).
Han är, unikt nog, universally loved.
Dagens salut ska, vid tillfälle, firas riktigt grundligt.
• • •
I Dallas ikväll tror jag att…ja, jag vet inte.
Just nu känns det som att the western showdown är mycket mer öppen och oviss än uppgörelsen vi följer här ute på östkusten.
Men Stars är ju ett enastående bortalag, så om de lyckas hemma i tegelhögen ikväll kan det nog hända att de avgör i Edmonton på söndag.
Kanske.
• • •
Ursprungligen tänkte jag att en Veckans Lista skulle få tjänstgöra som enda post idag, men det blev för styltigt.
Avslöjas kan dock att Katten Gustav från Linköping hade varit etta om jag fullföljt den iden – och att även Barkov, NY Posts sportsidor, Tkachuks munskydd, Jason Robertson, OEL:s röv, Igor och Scotties Elmer Ferguson-plakett ingått.
• • •
Om Stars triumferar kommer vaktmästarna i American Airlines Center få att göra, för igår tog sig NBA-laget i The Big D – Mavericks – till final, mot Boston Celtics, och de spelar hemmamatcher på samma adress.
• • •
Svenska målskyttar ikväll: Mattias Ekholm.
• • •
Den som vill få sin bild av monstret Mike Babcock bekräftad ska inte missa den här sedvanligt ypperliga Katie Strang-blänkaren i NY Times/The Athletic idag.
Vilken apa alltså…
• • •
Dagens låt: Angus & Julia Stones – Big Jet Plane
• • •
Alright, I’m taking off.
Om allt går som det ska – ta i trä! – hörs vi från Amerant bank Arena strax innan 20.00/02.00 imorrn.