Legacy och The Big Vägskäl, del 5

DALLAS – VEGAS 3-2 (Slut)
EDMONTON – LA 1-1 (Period 1)
• • •
Hoppsan Kerstin – och hoppsan Gunborg.
Just som jag knutit ihop en inledning om att Oilers återigen styrt detta battle dit de vill och plågar sina gäster från Hollywood med frustrerande effektivitet åt båda håll får Kings en osannolik studs med sig sig och pang – kvitterat.
Mm, det är ju så – manus kan skrivas om när som helst.
• • •
Hackspetten från Kusmark visar inte gamle Nashville-kompisen Eky Ekholm någon nåd – och det ska han förstås inte göra heller.
Mattias bryr sig för övrigt inte nämnvärt, ett blödande ögonlock är ett billigt pris att betala i en holmgång som den här.
• • •
Hörrdu, Gaston, du får inte stressa en gammal bloggare – det är sedan länge en försyndelse som bestraffas med gult kort.
• • •
Det är coolt att den stadige gossen som ansvarar för nationalsångerna i Rogers Place står mitt i det oregerliga folkhavet, på läktaren, och sjunger.
Ett grepp för andra att kopiera, skulle jag säga.
• • •
Ju hårdare man jobbar, desto mer tur får man.
Det är en klyscha jag verkligen tror på – och därmed är det ingen klyscha utan en sanning.
• • •
Helt klart, Gaston – hur länge övriga som blir kvar i startfältet än låter bli att raka sig kommer de inte kunna konkurrera med Ekys slutspelsskägg.
Förutom möjligen Brent Burns i Carolina, men han går ju utom tävlan, liksom.
• • •
Kempe ser het ut, får han bara en tillräckligt bra chans kommer han vispa in sitt fjärde mål i denna serie.
• • •
Connor McDavid har vi sett förhållandevis lite av hittills.
Legacyn, unge man, legacyn….
• • •
Nu ska jag börja peta lite med ett Dallas-Vegas-referat, så vi får se om jag hinner med någon Del 6.