Med de som har DET down south, del 5 – The End

CAROLINA – NY RANGERS 2-3 (Slut, OT1)
DALLAS – COLORADO 5-3 (Slut)
• • •
DET!
DET!
DET!
Ja, förlåt att jag tjatar, men Rangers har just nu DET på samma sätt som Florida Panthers hade det ifjol.
Det är därför de för andra matchen i rad vinner på övertid, trots att Canes kvitterar med en och en halv minut kvar av tredje och sedan har momentum som en Tony Soprano i armbrytning med sin ende son, och det är därför de har öppnat med sju raka segrar och det är därför de håller på att segla raka vägen till konferensfinal.
Stunning.
• • •
Jösses, Prins Nils Lundkvist lyckas inte bara roffa åt sig blott en random-assist under ett av sina fåtaliga byten.
Han brer en helt magisk macka åt Roope, ju.
Put him in, coach!
• • •
Brödmannens styrning vid avgörandet är hockeykonst på så mirakulös nivå att det knappt finns – och Vincent Trochecks backhand-passning håller världsklass den också.
Jag menar…vem i hela världen kan försvara sig mot dylikt? Omöjligt.
• • •
Pojkar, pojkar, pojkar – vi lyfter omedelbart ut de infekterade politiska debatterna, utan någon helst koppling till NHL och hockey, ur kommentatorsspåret.
Det här är det mest civiliserade forumet på nätet, som alla känner sig välkomna till, just för att vi inte har den sortens svavelosande konfrontationer.
• • •
Det dröjer ännu en stund innan redaktör Glader kommer in till redaktionen – vi har lite helg även denna klämdag – men när han gjort det kommer ni få se nåt så härligt som färsk videointervju med rekord-Mika.
Check it out.
• • •
De fem senaste gångerna Hurricanes hamnat i förlängning i slutspelet har de förlorat.
Vet ni vad som saknas då?
Ja, det vet ni.
DET.
• • •
Allra bäst ikväll var, egentligen, varken hockeyn eller stämningen i hallen eller den oerhörda spänningen eller det vattniga kaffet på pressläktaren.

Det var det faktum att Kenny Albert räckte över sina memoarer – med dedikation och allt.
Kolla!


• • •
Så Rangers sveper igen på lördag?
Det har jag ingen som helst aning om, men chansen finns och bara det är ju snudd på absurt, sett till vilka de möter och hur de spelat de här matcherna.
– Killarna är så nere som man kan vara nu, men vi måste ta oss samman, suckar Rod The Bod.
Jo.
• • •
Vi är fortfarande ett månghövdat gäng som sitter kvar i pressrummet vi PNC och hamrar text, men det börjar se ut som att mina chaufförer Dan och Shawn snart är redo att ”lämna” och åka tillbaka till hotellet.
Där ska jag bara lägga mig och andas en stund, för matchen i Texas MÅSTE ju ändå vara avgjord.
Imorrn ska jag, som jag redan varslat om, ägna mig åt avkoppling, men en liten off-day-post kommer under eftermiddagen – och sedan får vi se om jag törst öppna de orörda kranarna under kvällen…
Tills nästa gång:
Peace!