Moment of Truth i Big Smoke

Alright, Toronto – mäktiga metropol vid Ontario-sjöns nordvästra strand.
Nu är det upp till dig.
Ikväll avgörs den viktigaste matchen på en generation i Scotiabank Arena och den största fan-skaran i nationen behöver samla sig till en rytande manifestation värdig en dylik monster-happening.
I de två första matcherna på Bay Street var det för tyst och för lugnt och för avmätt på de branta läktarsektionerna i den, trots allt, grandiosa ladan
Det får inte hända igen.
Nu ska det låta och se ut och kännas som i Rogers Arena, Canada Life Centre och Rogers Place – bara ännu mer.
Ja, det avgörande är förstås att den blåvita härskaran på isen har rätt sorts glödande inställning och gör sin bästa match för säsongen – men det hör i hög utsträckning ihop, hävdar jag bestämt.
Med riktigt massivt, mullrande, adrenalinstint stöd kan man få sina hockeyhjältar att bli bättre än de egentligen är – och samtidigt frysa blodet i motståndarna till is.
Att denna playoff-vårens sjätte rendezvous med eviga fienden Boston Bruins verkligen ÄR den mest betydelsefulla match som spelats i Kanadas största stad under Matthews- och Nylander-eran torde vi kunna vara helt överens om.
De har förvisso gått upp i andlösa allt-eller-inget-bangers flera år i följd – oftast med bedövande heartbreak som följd – men den här känns ändå annorlunda.
This is it – for real.
Om de kraschar i förstarundan igen – på hemmais – tar denna epok definitivt slut.
Kärnan splittas, Sheldon Keefe avskedas och till och med Brendan Shanahan kan få gå, med sin ambitiösa framtidsplan ihopskrynklad i kavajfickan.
Så ryt, Toronto.
Vråla.
Ge dem precis allt du har – för en enda gångs skull.
Det är på riktigt nu.
• • •
För några timmar sedan spelade vi in veckans podcast-avsnitt och Örby-Bambi var i fin form, jag fick knappt stopp på honom när han började dissikera Tampas situation nu när de för första gången blivit ivägschasade från slutspelet av sin delstatsrival.
Alla serier – både de redan avgjorda och de som fortfarande pågår – hann dock avhandlas och jag rekommenderar lyssning när min vän under natten för det färdiga resultatet till torgs
• • •
Auston Matthews kan alltså inte delta heller i denna karriärens största utmaning och detta bistra faktum kan optimisterna vända och vrida på hur kreativt de vill: Även om Leafs stick i stäv med alla förväntningar lyckades utan honom i tisdags är det en taggig tistel planterad bland hoppets tulpaner.
Han är världens bäste målskytt våren 2024 och chanserna hade varit oändligt mycket större med honom i laguppställningen – om han så bara nått upp i 80 procent av sin normala förmåga.
Tuff skit, verkligen.
• • •
Fram till Game 5 var Brad Marchand den här seriens store boss och gjorde, nästan, som han ville med frustrerade lönnlöv.
Men senast på TD Garden släppte han, likt merparten av lagkamraterna, ner garden och var inte ens skarp nog i sina vanligtvis framgångsrika försök att lura domarna.
– Men jag vet att Brad kommer vara storartad ikväll igen, sa coach Montgomery efter skejten i morse.
Det torde vara ord som ringer illavarslande i blåvita öron…
• • •
Det enda tråkiga med dagens podd-inspelning var att jag missade ännu en knakande sommardag i New York City.
Först runt 15.00 kunde jag smita ut och då hade jag bara en och en halv timme på mig innan det var dags att återvända hem och börja hamra på det här introt.
Så friluftsaktiviteterna begränsades till sedvanlig promenadslinga i de närmaste omgivningarna, bort till East River – och nu griper lappsjukan omkring sig igen.
Nästa gång tror jag fantamme jag tar med mig laptoppen ut och sätter mig på lämplig parkbänk i Washington Square Park och bloggar.
• • •
Man ska ju ha det klart för sig också:
Medan Leafs senast lyckades spela hela matchen med samma ”Stop fucking crying”-attityd som i slutet av Game 4 gjorde Bruins sin hittills klart sämsta match i serien.
– Jag är fortfarande pissed off, löd ett annat Montgomery-citat i morse.
Så var nu redo på björnar som omedelbart ställer sig på bakbenen och börjar svinga med ramarna som hungriga grizzlys i Alaska.
• • •
Tänk om de hinner bli klara i hyggligt god tid ikväll.
Då skulle jag hinna gå ner till kvartersbaren åtminstone en kort sväng.
Det borde jag inte, my best friend the doctor skulle banna mig – men jag vill.
• • •
De har överlag blivit fula i mun senaste dygnen, Maple Leafs.
Först hade vi Lill-Nyllets ikoniska ”Stop fucking crying” och nu följer Big Bad Ryan Reaves upp med följande beskrivning av läget:
– We planted the fucking seed in Boston. Let’s go home and water that bitch.
Ojvoj.
Men det är nog faktiskt ett bra tecken att de inte längre är så försynta, gossarna i Big Smoke.
• • •
HEK messar och berättar att han har svårt att logga in i bloggen för närvarande.
Han kommer bara till den där irriterande sidan där man ska bevisa att man inte är en robot – vilket jag alltid tycker känns lite olustigt; hur ska jag veta att jag inte är det, egentligen?
På mitt förslag har han rensat cookies och historik, men det hjälper inte.
Någon som har andra tips jag kan vidarebefordra? Vi vill ju inte sitta här och sakna vår grand old Tennessee-favorit.
• • •
Svenska målskyttar ikväll? Mja, det är ju väldigt osäkert om det blir några alls – men jag chansar på att Lill-Nyllet fimpar sin torka och att Jesper Boqvist sätter ett friläge i andra perioden.
Kanske, kanske hugger Calle Järnkrok in en puck också.
• • •
Oliver Kylington har nominerats till Masterton, ihop med Frederik Andersen och Connor Ingram – och jag hoppas verkligen vi får se honom på scenen i The Sphere i sommar, han förtjänar den utmärkelsen mer än de flesta som mottagit den senaste åren.
• • •
Kvällens låt: George Harrisons ”All Things Must Pass”.
• • •
Mitt starkaste minne från Scotiabank Arena – tidigare känd under det mer schvungfulla namnet Air Canada Center?
Utan tvekan Börjes avsked under All Star-helgen 2022, bland det mest omskakande och ledsamma och, samtidigt, vackra jag överhuvudtaget varit med om.
Men Mats Sundins återkomst med Canucks 2009 – när de både buade och jublade över giganten från Sollentuna – var också oförglömlig.
Då kan jag försäkra att att det var ett sjuhelvetes drag i det påkostade lyxbygget, så, jo det går. De kan vråla. De kan föra ett satans vrål. De kan piska upp samma elektriska atmosfär som på plazan utanför – bara de vill.
• • •
Efter varje runda ämnar jag ta ut en förstafemma och just nu funderar jag på målvakter.
Jeremy Swayman, Bobrovsky, Stuart Skinner och Storken känns som de hetaste kandidaterna – men om Woll gör ännu en kanonmatch ikväll kanske jag säger ”Jawohl!” till honom också.
• • •
Apropå målvakter är det kul att läsa att Jesper Wallstedt briljerade i första VM-genrepet i Kloten idag.
Det kommer bli fin konkurrens om förstaspaden – också.
• • •
Ikväll – 21.00 – har Knicks en ny chans att slå ut 76ers i Tårtans lada.
Jo, även 76ers spelar förstås i Wells Fargo och där kommer storma helt hejdlöst under de sena kvällstimmarna.
• • •
När spelade Rangers egentligen sin senaste match? Det känns som vi inte sett dem på evigheter och när de framåt måndag steppar ut i strålkastarskenet igen kommer det vara som en ny säsongsstart.
Nästan.
Vad jag vill ha sagt är att de som sveper får vänta väldigt, väldigt länge.
• • •
App app – det gick undan i Örby ikväll, så här har vi podcast-avsnitt nummer 461.
• • •
Det är 75 mil mellan Toronto och New York, men jag svär – jag kan känna det ända hit nu.
Hur miljoner kanadensiska hjärtan dunkar hårt och oroligt.
Hur det sprakar av elektricitet i kvarteren kring Scotiabank.
Hur en hel stad håller andan inför ett darrande moment of truth.
Snart börjar The Showdown of the year.
Brace for impact, folks.