BOSTON – FLORIDA 2-0 (Period 1)
• • •
Javisst.
Ikväll stövlar björnarna in genom entrén som om de äger stället, knuffar sig burdust fram till bardisken, spänner ögonen i personalen och ryter ”Hit med drinkarna!” med sån pondus att bartendern släpper allt han har för händerna och omedelbart gör i ordning en mäklarbricka.
Fortsätter det på samma sätt kommer festen i Boston utan tvekan fortsätta.
Länge.
• • •
Om någon nånsin vill få begreppet ”sätta tonen” förklarat för sig kan vederbörande med fördel visas klippet när Charlie McAvoy tacklar tarmarna ur Sam Reinhart redan i första bytet.
Han visar där precis vad björnarna tycker om Bennett-proppen i förra matchen – och hur mycket svårare de kommer att bli att tas med ikväll.
• • •
Ja, det är ju osmart av Pasta att veva till Lundell i plytet, men hey – Lundell hade kunnat få två för filmning i samma sekvens.
Snön faller och vi med den, som en annan med samma efternamn diktade.
• • •
Med präktig blåklocka har McAvoy just nu uppsynen hos en gangbanger i en fängelsefilm – typ mästerliga ”Blood In, Blood Out” – så det är osedvanligt lämpligt att just han mäter ut hämnden direkt.
• • •
I vad mån man kan säga att katterna är tagna av kraften med vilken motståndaren sätter ner foten i parketten vet jag inte, men de ser blekare ut än vanligt.
Samtidigt är det ju precis som BostonMolle påpekar:
Rätt vad det är kan de börja klösa och riva och så skiftar momentum fullständigt.
De har ju, ni vet, DET.
• • •
Har Wes McCauley blivit petad?
Det vore sensationellt, han är ju zebrornas egen McDavid – men han har de facto inte dömt en match på länge nu.
• • •
Skalman har återerövrat lite av sin swagger i kassen också.
• • •
Synd att inte Kenny Albert kommenterar den här matchen, men det hade jag på känn eftersom jag träffade honom på flygplatsen i Raleigh i förmiddags.
Han måste väl någon gång få åka hem och sitta i en soffa han med.
• • •
En sån som Pat Maroon är bra att ha i den här sortens matcher. Han är inget vidare på att spela hockey längre, men vet hur man försvarar sitt territorium i trängseln kring bardisken – om man säger så.
• • •
Nu ska jag gå ut på balkongen och hälsa på min hemstad lite mer utförligt.

Last call in Boston.
Det brukar dröja, i alla fall på de rätta North End-adresserna, men ikväll ringer klockan redan i skymningen.
Björnarna från byn har absolut inte råd att lämna baren utan fler järn än katterna innanför västen den här gången – i så fall tar festen slut nu.
Frågan är dock om de har vad som krävs för att tränga sig fram och beställa in de nödvändiga glasen innan det är för sent.
Under förra balunsen hade de det definitivt inte. Då fick de bara in nio shots – häpp! – på 20 man under de två inledande tredjedelarna av kvällen, i sin egen stambar, och det håller inte.
Särskilt inte mot så fullfjädrade och rutinerade festprissar som de från södra Florida, snudd på oöverträffade i konsten att smita före även när det tredubbla led vid kranarna, fånga bartenderns uppmärksamhet och skrika till sig drinkar i ett oavbrutet flöde.
Dessvärre saknar Boston sin mest framfusige barfly – Brad Marchand sattes ur stridbart skick av Sam Bennett i förrgår – så det kommer bli en mycket svår prövning.
Men de måste klara den.
Annars skruvas korkarna på flaskorna – för resten av säsongen.
• • •
Bil-flyg-buss-tåg-tåg-bil.
Den formeln använde jag under dagen för att ta mig från Marriott Crabtree i Raleigh till holken på Manhattan.
Första delen gick finfint, även om det direkt efter takeoff skakade lite väl mycket för min smak. Men från Newark – dit jag helt sinnessvagt hade bokat min biljett – blev det wojne-wojne.
Sammanlagt tog resan därifrån – med buss, flygplatsens eget lilla express-tåg, NJ Transit-pendeln till Penn Station och Uber tvärs över Manhattan – dubbelt så lång tid som själva flygningen.
Ett skämt, kan man kalla det.
Men nu sitter jag äntligen i korresoffan igen och härifrån kör vi nu en klassisk kvällsmangling med Bruins och Panthers och Oilers och Canucks.
Får jag sällskap?
• • •
För Canucks är läget inte fullt lika akut i Edmonton senare ikväll, den serien står ju faktiskt 1-1 – och det är på bortaplan de opererar
Men de behöver spela väldans mycket bättre än i Game 2 och visa, framförallt för sig själva, att de KAN tygla superstjärnorna McDavid och Neon Leon.
Eljest kommer de vara chanslösa i Rogers Place och återvänder om några dygn hem i 1-3-underläge och jo, då är det kört även för dem.
• • •
Ja, du ser Edin – jag ska inte ens i efterhand skriva om det som händer under barkvällarna och verkligen inte IRL.
Situationen med Bennett och Marchand såg jag, lätt dimmig, i sportbaren vägg i vägg med den förtjusande polsk-tyska restaurangen och där och då såg det ut som ett avsiktligt överfall. Sedan har jag inte haft tid att granska videoklipp mer utförligt.
Så förlåt ett blindskär.
• • •
Tre Kronor har aldrig lyckats övertyga mot blåbärsnationer, när de ska föra i dansen från start till mål, så 5-1 mot Polen får väl ändå ses som ett uppmuntrande resultat.
Och att King Karl blir tvåmålsskytt gör ju ingenting.
• • •
Henke har tyvärr åkt hem från Atlanta och ersatts av den gråare Colby Armstrong, men ändå – jag gnuggar händer när det visar sig att TNT/TBS sänder även kvällens matcher.
Då får vi känslor, temperament, personligt tilltal och humor – istället för raka motsatsen på ESPN.
• • •
Bara nu inte Polens målskytt i Ostrava idag får NHL-kontrakt.
Alan Lyszczarczyk är ett namn jag gärna slipper stava mig genom om nätterna…
• • •
Panthers har, mycket karaktäristiskt, lyckats släcka rätt mycket av hans lyster från förstarundan, men Jeremy Swayman får starta i Boston-kassen igen.
Personligen tycker jag att Montgomery borde ha bytt till Linus från Lugnvik nu, men then again – jag är rätt partisk i den frågan.
• • •
Kvällens svenska målskyttar: OEL, Elias Pettersson, Mattias Janmark.
• • •
Dagens låt: Trent Reznors och Atticus Ross färska ”Yeah X10”.
• • •
OK, är ni med.
Nu ringer klockan i North End!

CAROLINA – NY RANGERS 4-3 (Slut)
COLORADO – DALLAS 1-4 (Slut)
• • •
Det finns verkligen inget som Dallas Stars on the road.
Avalanche är det snudd på omöjligt att sänka i Ball Arena, men DeBoers kliver rakt in i den tunna luften och bara stänger ner MacKinnon och Rantanen och de andra.
Riktigt jäkla imponerande.
• • •
Fint att se att lojale Lappen till slut fick lite sällskap i spåret.
Ni är bäst, ni som hänger där så frekvent – jag kan inte nog poängtera hur mycket jag uppskattar er.
• • •
Två mål av ungtuppen Stångkorven – och två av veteranen Tyler Seguin.
Det känns väldigt karaktäristiskt för denna Stars-upplaga.
Balansen mellan ung hunger och ärrad erfarenhet är i det närmaste perfekt.
• • •
Svenska poängligan har vi inte uppdaterat på några dygn, men här kommer den dagsfärska versionen.

1. Mika Zibanejad, NY Rangers – 13 poäng (3+10)
2. Victor Hedman, Tampa Bay Lightning – 7 poäng (1+6)*

3. Filip Forsberg, Nashville Predators – 6 poäng (2+4)*
4. Gustav Forsling, Florida Panthers – 6 poäng (1+5)
5. Adrian Kempe, LA Kings – 5 poäng (4+1)*
6. Elias Lindholm, Vancouver Canucks – 5 poäng (3+2)
7. Gustav Nyquist, Nashville Predators – 4 poäng (1+3)*
8. Hampus Lindholm, Boston Bruins – 4 poäng (1+3)
Oliver Ekman-Larsson, Florida Panthers – 4 poäng (1+3)
Elias Pettersson, Vancouver Canucks – 4 poäng (1+3)
11. William Nylander, Toronto Maple Leafs – 3 poäng (3+0)*
12. Mattias Ekholm, Edmonton Oilers – 3 poäng (2+1)
13. Viktor Arvidsson, LA Kings – 3 poäng (0+3)*
Erik Gustafsson, NY Rangers – 3 poäng (0+3)
15. Pierre Engvall, NY Islanders – 2 poäng (1+1)*
Mattias Janmark, Edmonton Oilers – 2 poäng (0+2)
William Karlsson, Vegas Golden Knights – 2 poäng (0+2)*
18. David Gustafsson, Winnipeg Jets – 1 poäng (1+0)*
19. Jesper Boqvist, Boston Bruins – 1 poäng (0+1)
Kevin Stenlund, Florida Panthers – 1 poäng (0+1)
Andreas Englund, LA Kings – 1 poäng (0+1)*
Timothy Liljegren, Toronto Maple Leafs – 1 poäng (0+1)*
Alex Wennberg, NY Rangers – 1 poäng (0+1)
Nils Höglander, Vancouver Canucks – 1 poäng (0+1)
Nils Lundkvist, Dallas Stars – 1 poäng (0+1)
*Utslagen

• • •
Uttern är betydligt bättre än bulgaren.
Det har också med saken att göra
• • •
OK, det är dags att släcka lampan i Raleigh.
Om allt får som det ska – ta i trä! – hörs vi från korresoffan lagom till Game 4 i mellan björnarna och katterna.
Tills dess, som alltid:
Peace!

CAROLINA – NY RANGERS 4-3 (Slut)
COLORADO – DALLAS 1-2 (Period 2)
• • •
Kollegorna samlas i hotellbaren – där högtryck råder, lördagskväll pågår ju – när vi återvänder, men inte Biffen Bofink.
Lojal som jag är mot er – eller i alla fall mot Lappen – tar jag mig till rummet för att för att föra fajten i Denver i hamn.
Tredje torde bli nåt, yes?
• • •
Nu i pausen ska jag börja packa väskan igen, för imorrn bär det av norrut igen, hem till New York City.
Bra det.
Det blev väl många sittningar i korresoffan ett tag, men nu ser jag fram emot en helkväll halvliggande i den gamla vännens famn.

CAROLINA – NY RANGERS 4-3 (Slut)
COLORADO – DALLAS 0-1 (Period 1)
• • •
En timme och en kvart har passerat sedan The Caniacs började fira årets skönaste seger, men bofinken kraxar fortfarande i pressrummet i den övergivna PNC-ladan.
Själv har jag visserligen skrivit och skickat min matchtext, komplett med ny Mika-intervju, men mina chaufförer från nhl.com hamrar fortfarande på tangenterna, så det dröjer ytterligare ett tag innan jag kommer till hotell-tv:n och kan följa händelserna i Denver med egna ögon.
Vi hörs då.

Carolina vinner
Vi hörs om ett tag, men don’t hold your breath.

CAROLINA – NY RANGERS 3-2 (Period 2)
• • •
Oh man.
Graden av spänning i denna infernaliska showdown skulle inte ens en Darryl Sutter på på gubbsuraste humör ha mycket att invända mot.
Det känns ju som att Hurricanes när som helst ska döda valsen med ett fjärde mål, men anförda av Lafreniere – klart bäste spelaren i vitt ikväll – tuggar sig Rangers faktiskt in handlingen och får efter ett antal stolpskott och Freddy-rån faktiskt in en reducering.
Därför:

En av säsongens mest episka tredjeperioder väntar på oss.
• • •
Wenny Wennberg är SÅ nära sitt första mål i årets playoff, men nä – han har verkligen inte det mördande flytet i avslutningarna och lyckas träffa just stolpen.
Till och med han, sä väluppfostrad och mild, lär formulera ett litet ”fuck!” för sig själv.
• • •
Min bild är fortfarande att Rangers är betydligt sämre defensivt än i tidigare matcher – samtidigt som Canes har mycket mer bett i sina attacker.
Men Storken, som ju ser att Quick väntar i kulisserna, tänker tydligen inte släppa in mer.
• • •
Hittills ser detta ut som en snällare match än den förra, men det är bara för att ingen vill riskera att åka ut.
Hatat pumpar innanför varje skjortbröst, var så säker.
• • •
Precis i slutsekunderna kommer Canes nästan loss i tre-mot-noll men lyckas inte åstadkomma något som inte Storken kan hantera.
Den missade chansen KAN många komma att tänka på i sommar…
• • •
Om de förlorar kommer vi få höra alla de klassiska klyschorna från gästerna.
– Vi har aldrig trott att vi skulle svepa dem.
– Vi visste att det skulle bli tufft ikväll.
– Vi är nöjda med att ha vunnit en match här nere, det var målet.
– Om någon innan serie sagt att vi skulle ha 3-1-ledning efter fyra matcher skulle vi tagit det direkt.
Jaja.
Sanningen är att de oerhört gärna vill fullborda sin sweep ikväll och helst slipper den press de, för första gången i detta slutspel, tvingas leva med om det blir en Game 5.
• • •
Jylland-Freddy är verkligen bra nu.
• • •
På sektionen precis nedanför mitt pressläktarhörn har jag alltså två Kreider, en Zibanejad, en Kovalev, en Lundqvist och, lätt skymd, en Messier.
Frånsett första minuten i första perioden håller de en påfallande låg profil.

• • •
Brödmannen har Canes lyckats sudda ut ur fjärde ronden – eller om det nu bara är så att han har en night off a la 2023.
Han står i alla fall för sin hittills sämsta insats i årets slutspel.
• • •
Nu är det någon i närheten som röker gräs också.
Det trodde jag var förbjudet här nere i bibelbältet, men det förstås – det är väl någon av de dekadenta gästerna från norr som i förtvivlan över matchens utveckling tänt på.
• • •
OK, ge bofinken en glass, tack.

CAROLINA – NY RANGERS 3-1 (Period 1)
• • •
Ödet tar oss, när det nu ska formuleras, av allt att döma tillbaka till Broadway på måndag kväll.
För hittills ser vi ett klassiskt fall av att MÅSTE trumfar VILL.
Hurricanes är det klart hetare laget i denna förstaperiod; agerar mycket kvickare i spelvändningarna, vinner närkamper och puck-dueller, får fram skott och passningar och skaffar sig också ledning med både 2-0 och 3-1.
Mycket kan hända sista 40 minuterna, antar jag att vän av ordning vill brasklappa om, men man behöver inte ha genomgått tränarkurs i fyra steg för att ”läsa” en kväll som den här.
• • •
The Birdman, som Rod petade i senaste matchen, strikes like lightning på en gång.
Han får på ett rykande skott och Storken hinner överhuvudtaget inte reagera.
Wow – så visar man sin coach att man hör hemma i the action och ingen annanstans.
• • •
Rangers har helt enkelt inte rätt sorts eld i bröst för att kunna hävda sig mot ett Carolina på det här humöret.
De vill – som sagt – man kan inte frammana den naturliga desperationen hos den eminenta motståndaren och kommer tvåa i alla situationer,framförallt defensivt.
• • •
Att det också lossnar för Sebastian Aho är en mycket bra nyhet för södern.
• • •
Nä, Chytil kan alltså inte spela – och i hans frånvaro får istället Brodzinski begå playoff-debut.
Det betyder att Rangers är i alla fall aningen försvagade i denna fajt.
Och – det ska bli mycket intressant att veta om tjecken verkligen bara är sjuk.
• • •
Riktigt hur de har gjort för att komma över biljetter vet jag inte, men här är ännu fler blå fans ikväll och när de innan värmningen samlas precis vid sargen på bortalagets kortsida ekar ”Let’s go, Rangers”-ramsorna och ”I-GOR”-ditona så det ristar den korrugerade plåten i taket.
• • •
Freddy från Jylland är mycket riktigt tillbaka mellan Canes-stolpar och tja, han kan inte göra mycket åt Cuylles frilägesmål och ser väl i övrigt helt ok ut,
• • •
Det är förstås taskigt att hälla extra salt i blåvita sår, men den här – som Montreal-mannen Dan Augustsson tipsade om på Twitter – är ju bara för rolig.

Guy next to me at the bar in Aruba pulled out a credit card with a Maple Leafs logo on it. Didn't seem too amused when I told him I assume he's only buying the first round. Too soon I guess

— Kevin Kurz (@KKurzNHL) May 11, 2024

Hoho!
• • •
The Buffalo Brothers Zone kallas PNC-sektionen på kortsidan där de som ska föreställa Canes hardcore-fans sitter.
Ska vi gissa att den byter namn i förstarundan mot Sabres nästa vår?
• • •
I kommentatorshytten precis bakom mig har jag i enlighet med gamla traditioner Sam Rosen – nu anlitad som radiokommentator av MSG.
Så jag behöver inget se, den gamle ikonen refererar varje sekvens med minutiös detaljrikedom.
• • •
När Canes-fansen buar åt Jacob Trouba skulle de närvarande Rangers-fansen kunna stämma in i kören för jösses – han har en miserabel förstaperiod.
• • •
Jag ber att få gratulera mina gamla vänner på nöjesredaktionen till Schweiz seger i Eurovision.
När jag tjänstgjorde i den där världen på stenåldern höll jag intensivt på de länder jag ville besöka och ett par vårveckor i Geneve skulle ha suttit väldigt, väldigt fint.
• • •
Nu ska det vattniga kaffet smaka igen.

Den brandgula skymningen faller långsamt söder om the Dixon-Mason Line och i en talldunge utanför Raleigh, North Carolina, skälver luften tät och tjock av hopp och förväntan och gruvlig ängslan.
För här ska öden denna nådens lördagkväll i maj 2024 danas och definieras.
New York Rangers, jänkarna från norr, står på tröskeln till historia. Om de vinner Game 4 i PNC Arena fullbordar de inte bara sin andra sweep på ett par veckor och seglar rakt in i konferensfinal-glory. De blir första laget sedan 1987 – när NHL införde bäst-av-sju-formatet i samtliga fyra omgångar – att öppna Stanley Cup-slutspelet med åtta raka segrar.
Carolina Hurricanes, sydstaternas försvarare i denna märkliga match-up, hotas samtidigt av förödmjukelse och vanära och en hel säsong störtad i gruset – i sin stolta hemmaborg. De kan bli svepta – i år igen – och Rod The Bod-era i så fall nå sin bittra slutpunkt.
Så ja, de här lagens levnadslott och legacy – själva testamentet – kommer skrivas de närmaste timmarna.
När så mycket står på spel, när förutsättningar för både nattsvart förtvivlan och ära förbehållen gudar bakas in i degen, väntar i allmänhet ögonblick som bränner sig in i det kollektiva minnet för evigt och tar formen av legender.
Det som redan sedan tidigare var ett sprakande fältslag lär följaktligen bli någonting ännu mer omvälvande nu, någonting epokgörande, då glödgad desperation och vild lidelse drivs till vettlöshetens yttersta gräns
Så medan solen sjunker ned bakom raden av taggiga talltoppar vid den förföriskt färglagda horisonten i väster – ta ett riktigt djupt andetag.
Ödets afton är här.
• • •
Som ni noterade blidde det ingen barblogg igår kväll och tur var nog det.
Inte för att vi precis satte bygden i gungning, men ett visst antal kalla Yuengling har en tendens att grumla omdömet och risken finns att alldeles för mycket blivit sagt om Sam Bennetts försök att skada Brad Marchand, Bruins ynka åtta skott på mål under de inledande 40 minuterna, Elvis brutna måltorka, målvakter som släpper in för enkla mål och resultatet av den digra majskonsumtionen i södern.
Så telefonen fick ligga kvar i fickan och det kommer den göra även fortsättningsvis.
Det var dock, kan jag meddela, en gyllene kväll som sköljde bort de sista resterna av lappsjukan och ersatte den med klassisk Stanley Cup-eufori.
• • •
Efter ännu en inställd morning skate lommar först Brady Skjei och sedan Martin Necas in i pressrummet i närheten av zamboni-entrén och de säger precis det man ska säga när man ramlat ner i idrottsvärldens djupaste hål:
– Vi tänker inte längre fram än ikväll. Vi ska bara försöka vinna en match.

Fast det är förstås inte riktigt sant. De kanske inte erkänner det ens för sig själva, men i djupet av sina hjärtan vet de och alla andra hemmaspelare att de fejsar en Mission Impossible.
Bara fyra av 210 möjliga gånger i Stanley Cup-historien – 1942, 1975, 2010 och 2014 – har lag som hamnat i 0-3-underläge lyckats vända och därtill finns i sanning en anledning.
Men för att lyckas i hockey – och väldigt många andra sammanhang i livet – måste man kunna ljuga för sig själv och suggerera fram en övertygelse om att det omöjliga faktiskt ändå är möjligt.
Eljest kan ju den som är nere för räkning – på rinken, i sjukhussängen, under skilsmässan eller vad du vill –  bara ge upp och lämna walk over.
Brady – på bilden – och hans vapenbröder kommer därför gå till storms som om de spelade en Game 7 snarare än en do-or-die-killer redan i fjärde ronden, var så säker.
• • •
När det först meddelades att vi hade bord på en polsk-tysk restaurang rynkade jag på boxarnäsan, för nä – ingen har nånsin förväxlat det tyska köket med det italienska eller franska. Eller, för den delen, det klassiska köket i södern.
Men J. Betski’s visade sig vara en liten slice of heaven och några av smårätterna som i strid ström bars fram till bordet – med exempelvis olika sorters kryddiga korvar, juicy räkpiroger och schnitzel – knockade Bjurre Bofink rakt upp och ner.
Skulle du ha vägarna förbi någon gång – do not miss!
• • •
Rangers har återigen full morning skate och vi slås alla ånyo av hur rasande hårt de kör.
Det har blivit ett annat adelsmärke hos dessa Lavys blårödvita legoknektar.
De gör ingenting halvhjärtat, lämnar inget åt slumpen, tar varje chans att förbättra och förhöja och pressa varandra till ännu större prestationer.
Där ur kommer antagligen också mycket av det vi i denna blogg kallar DET.
För som min coach-kompis Nicke Larionov – ni vet han som spelat flest matcher av alla i Leksand – svarar när jag testar mina DET-teorier på honom:
– Javisst, man måste hitta DET. Men det kommer från att det finns rollacceptens, att spelarna är motiverade i sina roller och att alla vill bidra med sina bästa JAG.
Se, jag är inte ute och cyklar hela tiden.
• • •
Slutet av matchen i Boston avnjöts sedan på en sportbar vägg i vägg med – och den sena därefter i den oväntat livliga hotellbaren – och hur mycket jag än älskar att hålla på och babbla i denna blogg går det ju inte att komma ifrån att det ibland är en sann blessing att bara luta sig tillbaka med en kall bira och goda vänner och se hockey som alla andra.

• • •
Filip Chytil deltog inte under Rangers skate idag, för han är enligt officiella bulletiner ”sjuk”.
Huruvida han spela ikväll återstår att se – om inte skickas Jonny Brodzinski in i skärselden, inte Rempire State Building.
Inte för att gå Alex Jones on your asses, men det känns lite…fishy. Tjecken gör alltså sensationell comeback efter att ha missat närapå ett halvår på grund av hjärnskakningssymton och två dygn senare drabbas han av Montezumas hämnd – i Raleigh.
Hm.
• • •
Det årliga klagomålet på människor som uppehåller sig i hotellkorridorer, och pratar och skrattar och stör andra, förs härmed till protokollet.
Gå in på era rum, för fan!
• • •
Det vi ska se nu kan alltså vara sista matchen Rod Brind’Amour coachar för Carolina Hurricanes – och även om de vinner, vilket jag har en väldigt stark känsla av att de gör, kan det vara sista i PNC Arena.
Som vi sett bland kommentarerna i denna blogg hoppas blåvita fans att han i så fall tar över Maple Leafs, men the word här nere är snarare att han går i pension om det inte blir en fortsättning med favoritklubben.
Rod The Bod lever inte, säger de som känner honom, för att coacha. Högsta prioriteten är att bo i denna trakt, med familjen och ta hand om en elvaårig son. Han gick igenom en uppslitande skilsmässa efter sitt första äktenskap, för att han försummade familjen för hockeyn, och tänker inte göra om samma misstag under den andra chans han fått. Pengar har den gamle hårdingen dessutom så det räcker – i runda slänger 35 miljoner dollar enligt Forbes.
Så håll inte andan, Leafs-vänner. Det finns, hur konstigt det än kan te sig, de som värderar andra saker högre än hockey.
• • •
Personligen tror jag förlusterna igår – och sättet de kom till på – beseglade både Bostons och Vancouvers öde.
De hade verkligen behövt de matcherna, men then again – det går inte att vinna när man (emellanåt) blir så grundligt tillplattad på hemmaplan.
• • •
Vem han startar i kassen i kväll vill Rod The Bod inte berätta – ”jag ändrar the mojo och låter er sweat it out”, flinar han åt lokalreportrarna – men allt tyder på att dansken gör comeback efter en match i båset.
Personligen tyckte jag ju att kosacken var bättre, men Andersen brukar å andra sidan står för sina mest lyckade insatser när han varit borta ett tag, så det kanske ändå är en bra idén.
• • •
Dallas Stars har varit NHL:s bästa bortalag hela säsongen och kommer min själ behöva vara det i Denver ikväll också.
När Bedard, med hemmaplansfördel, får styra matchningarna och kan använda MacKinnon och Rantanen och Nichuskin mot andra än Harley och Heiskanen kommer det bli åka av – så det sjunger om det.
• • •
Här har vi hetaste svensken i Stanley Cup-slutspelet 2024, djupt fokuserad på instruktioner inför ännu en Stanley Cup-övning på PNC-isen.

Ikväll drar han från ytterligare i blågula poängligan, det är vad jag tror.
• • •
Nu har jag till sist kommit på vem Emily Campbell är – alltså namnet jag felaktigt klistrade på Emily Kaplan förra helgen.
Den verkliga Emily Campbell jobbar på NHL-kontoret och hanterar ackrediteringar och hotellbokningar i samband med ligans stora event.
Igår öppnade ansökningarna för både Stanley Cup-finalen och draften, så jag skred till verket och insåg att, just ja, DÄR har vi den Emily.
End of mystery!
• • •
Henke Lundqvist slöt upp vid Szymon Szembergs sida under en svavelosande salva i TNT-studion igår – om målvakter som likt Stuart Skinner går ner på knä för tidigt.

According to @HLundqvist there's a new pandemic in the NHL: the Reverse VH Pandemic 😅 pic.twitter.com/GF4wmBqRbH

— NHLonTNT (@NHL_On_TNT) May 11, 2024

Även om nu alla inte har den overkliga reaktionsförmåga ers majestät besatt under aktiva karriären har han förstås helt rätt.
Sluta bjud på mål i onödan, knäböjande pojkspolingar
• • •
Att det bara gått en vecka sedan vi bänkade oss i TD Garden för Game 7-killern mellan Bruins och Maple Leafs…
Det känns som en annan tidräkning, i en annan värld.
• • •
Ja, naturligtvis ska bloggen på final – givet att jag får fortsätta må bra, ta i trä – oavsett vilka som spelar. Och draften i The Sphere skulle jag inte missa för en Springsteen-spelning i holken, trots att inga svenskar alls lär gå i förstarundan.
• • •
Kolla Jonas, de har laddat med handdukar i PNC-ladan ikväll med.

Så ska det vara, för inget slutspel utan handduksviftande.
• • •
Om Rangers tänker fortsätta följa 1994-mallen får de stryk ikväll.
Även då inledde de med sju raka segrar, men i Game 4 mot Washington fick de spö och avgjorde kvartsfinalen på Garden först några dagar senare.
Systerklubben Knicks sviker inte på den punkten. De vann de två första matcherna i andrarundan mot Indiana på Manhattan och förlorade i Indianapolis igår – precis som mot Chicago Bulls för 30 år sedan.
There’s magic in the air, människor.
• • •
Det är ju i lördag, så idag har de fått lite bättre fjutt på tailgate-verksamheten på mega-parkeringen – redan ett par timmar innan matchstart.

Men Hamilton ser vi inte till.
Ni minns väl Hamilton, den livs levande griskultingen som tjänstgjorde som maskot åt Canes under några slutspel innan pandemin?
Man vill ju inte spekulera i om han är död och uppäten, men risken finns – och det skulle förklara vad som händer denna organisation om och om igen.
• • •
I Indianapolis har jag bara varit en gång – på Kenny Bräck-jobb – och kört förbi under ett antal roadtrips men jag trivdes väldigt bra i denna ur-amerikanska metropol och ber härmed att få addera den till listan över platser jag skulle vilja se på NHL-kartan framtiden.
Indiana Speed…det skulle bli ett grymt expansionslag.
• • •
Ikväll är det slips på för Bofinken – för första gången sedan förra lördagen.

De riktigt stora Stanley Cup-kvällarna kan inte genomlevas på annat sätt.
• • •
Vid tillfälle ska jag fördjupa mig mer i det onda blod som kokar i såna här serier när de pågått i tre-fyra ronder – hur de inblandade spelarna börjar hata sina motståndare för hur de ser ut och luktar och låter när de flåsar och stönar.
For now – låt oss bara konstatera att det förmodligen kommer bli fruktansvärt grinigt och fult där ute.
• • •
När jag checkar in för lätt middag i pressloungen innan matchstart tittar den unga tjejen som bockar av namnet på en lista glatt upp och utbrister på klockren stockholmska:
– Är du från Sverige? Vad kul. Det är jag med, min pappa jobbar här.
The Swedes – vi är överallt.
• • •
Blake Wheeler kommer inte bli spelklar på länge än, men han reser och tränar ändå med laget och i torsdags fick han delta i firandet av Panarins sudden-avgörande – fast på fel sida sargen.

Ett fantastiskt klipp, tycker jag.
• • •
Många kollegor har extremt tidiga flighter härifrån imorrn, så O-ordet använder man på egen risk på pressläktaren ikväll.
O-ordet?
Ja, ”Overtime” alltså.
För några sedan begick jag det misstaget under en finalmatch i Pittsburgh – ”Ikväll blir det trippel OT”, råkade jag förkunna – och blev sedan bannad kvällen lång. ”Fuck you, Per” fräste alla jag träffade.
Men själv flyger jag först efter lunch, så om ni inte skvallrar för kollegorna så ser jag gärna episkt drama av den sorten en gång till…
• • •
Ödet, mina vänner, ödet.
Nu kommer det att ta form och skrivas in i historieböckerna.
Låt det inte hända ut just dig som vittne.
Håll i hatten – här åker vi.

Tjena, era emotionella sprakfålar.
Bofinken checkar bara helt kort in för att upplysa de som eventuellt missade det igår att han ikväll kvittrar på ledig gren – med andra ärrade fjäderfän i downtown Raleigh.
Barblogg har det hintats om, fast fan vet…jag känner mig själv och tror det kan bli lite rowdy att hålla på och fippla med telefonen under samkväm med Scottie och Arthur och andra.
Vi får se.
• • •
Shanahan blir definitivt kvar, den slutsatsen kan man lugnt dra efter den emotsedda presskonferensen i Toronto idag.
Keith Pelley, ägargruppen MLSE:s nye VD, var rätt klar på den punkten.
– Han är president och en champion, sa han.
Men han sa också att ”vi inte är för att sälja tröjor”, att ”bra är inte bra nog” och att ”everything must be on the table” och i media där uppe tolkas det som att saker och ting ändå kommer hända med truppen.
Kanske kan Idsint och Peter Lundin ändå få genom en stor trejd i sommar…
• • •
Här i Raleigh var det träning i PNC i förmiddags. Canes gnuggade powerplay – tänka sig – och Rangers hade bara den svarta essen på isen.
Själv pratade jag med Wenny Wennberg om det otroliga i att öppna ett slutspel med sju raka segrar och han sa det man säger när man har DET:
– Det är en bra start, men vi har inte vunnit något ännu.
Sedan hyllade han Mika.
– Jag har alltid vetat att han är väldigt bra spelare, men nu när man ser honom på nära håll…wow. Han är verkligen helt otrolig.
Det är han.
• • •
Lite orolig blir jag när Tre Kronor inleder ett VM med en så övertygande insats mot en av de svåraste motståndarna.
Det brukar vara när de börjar uselt och blir sågade av blågul media det slutar som bäst.
Men, äh, det såg riktigt bra ut och yeah, JEE kommer äntligen bli folkkär.
Det förtjänar han.
• • •
Svenska målskyttar ikväll: Kevin Stenlund, Elias Lindholm, Nils Höglander och Mattias Ekholm.
• • •
Blir inte Leon Draisaitl alltid skadad i slutspelet? Nu har det hänt igen och risken finns att han missar Game 2 i Vancouver i kväll.
Ojvoj.
• • •
Kvällens låt: James Taylors ”Carolina in My Mind”.
• • •
Nu ska jag gå ta en öl i hotellbaren. Sedan väntar middag på stan med tretton andra. Och yes – därefter ska kvällens matcher avnjutas på lämplig adress.
Enjoy your kväll, det ska jag göra.