CAROLINA – NY RANGERS 2-3 (Slut, OT1)
DALLAS – COLORADO 5-3 (Slut)
• • •
DET!
DET!
DET!
Ja, förlåt att jag tjatar, men Rangers har just nu DET på samma sätt som Florida Panthers hade det ifjol.
Det är därför de för andra matchen i rad vinner på övertid, trots att Canes kvitterar med en och en halv minut kvar av tredje och sedan har momentum som en Tony Soprano i armbrytning med sin ende son, och det är därför de har öppnat med sju raka segrar och det är därför de håller på att segla raka vägen till konferensfinal.
Stunning.
• • •
Jösses, Prins Nils Lundkvist lyckas inte bara roffa åt sig blott en random-assist under ett av sina fåtaliga byten.
Han brer en helt magisk macka åt Roope, ju.
Put him in, coach!
• • •
Brödmannens styrning vid avgörandet är hockeykonst på så mirakulös nivå att det knappt finns – och Vincent Trochecks backhand-passning håller världsklass den också.
Jag menar…vem i hela världen kan försvara sig mot dylikt? Omöjligt.
• • •
Pojkar, pojkar, pojkar – vi lyfter omedelbart ut de infekterade politiska debatterna, utan någon helst koppling till NHL och hockey, ur kommentatorsspåret.
Det här är det mest civiliserade forumet på nätet, som alla känner sig välkomna till, just för att vi inte har den sortens svavelosande konfrontationer.
• • •
Det dröjer ännu en stund innan redaktör Glader kommer in till redaktionen – vi har lite helg även denna klämdag – men när han gjort det kommer ni få se nåt så härligt som färsk videointervju med rekord-Mika.
Check it out.
• • •
De fem senaste gångerna Hurricanes hamnat i förlängning i slutspelet har de förlorat.
Vet ni vad som saknas då?
Ja, det vet ni.
DET.
• • •
Allra bäst ikväll var, egentligen, varken hockeyn eller stämningen i hallen eller den oerhörda spänningen eller det vattniga kaffet på pressläktaren.

Det var det faktum att Kenny Albert räckte över sina memoarer – med dedikation och allt.
Kolla!


• • •
Så Rangers sveper igen på lördag?
Det har jag ingen som helst aning om, men chansen finns och bara det är ju snudd på absurt, sett till vilka de möter och hur de spelat de här matcherna.
– Killarna är så nere som man kan vara nu, men vi måste ta oss samman, suckar Rod The Bod.
Jo.
• • •
Vi är fortfarande ett månghövdat gäng som sitter kvar i pressrummet vi PNC och hamrar text, men det börjar se ut som att mina chaufförer Dan och Shawn snart är redo att ”lämna” och åka tillbaka till hotellet.
Där ska jag bara lägga mig och andas en stund, för matchen i Texas MÅSTE ju ändå vara avgjord.
Imorrn ska jag, som jag redan varslat om, ägna mig åt avkoppling, men en liten off-day-post kommer under eftermiddagen – och sedan får vi se om jag törst öppna de orörda kranarna under kvällen…
Tills nästa gång:
Peace!

CAROLINA – NY RANGERS 2-2 (Period 3, OT väntar)
• • •
Nu värker det i trumhinnorna, för med kosacken utplockad lyckas Svechnikov kvittera, och 18 000 southerners går fullständigt bananas.
Och here we god – ny sudden death-thriller väntar i denna infernaliska kvartsfinal.
God bless Stanley Cup-slutspelet!
• • •
Själv sa jag åt den helt främmande människan på stolen intill ”De kommer göra mål sex mot fem”, för det kändes verkligen så.
Bofinken kan sina momentum-swings.
• • •
Tony DeAngelo, en man utan alltför betungande studieskulder, håller på att förstöra fullständigt för Canes när han tar sin hämnd-utvisning.
Han ska ju vara glad att han bara bestraffas för slashing, det där brottet tangerade spearing – en av de värsta dödssynder som existerar.
• • •
Hjältar: Necas – eller Erik Gustafsson.

CAROLINA – NY RANGERS 1-1 (Period 2)
• • •
Ingen i läsekretsen tycks ha köpt mitt resonemang om DET – eller funnit temat värt att kommentera, i alla fall – men let mig tell you vad det, bland annat, konstituerar:
Shorthanded-mål i exakt det ögonblick när det känns som att en match håller på att gå förlorad.
Firma Zibanejad-Kreider står, med en man mindre på isen, för en kontring som inte kan kallas annat än mästerlig och plötsligt är blockbuster-dramat i Raleigh-skogarna kvitterat – fast det inte alls borde vara det.
DET, folks, DET!
• • •
Bibelstudenterna på stolarna nedanför bofinkens tillfälliga holk är milt uttryckt missnöjda med de glädjeyttringar utspridda Rangers-fans vid valda tillfällen gör sig skyldiga till och använder tidvis ett språk som skulle väcka uppseende även i New Yorks ruffigaste stadsdelar.
Mamma nämns ofta, i mindre anständiga situationer, om jag säger så…
• • •
Mika tangerar klubbrekordet med assisten till Kreider-Greiders kvittering.
Bara tre andra i Rangers snart 100-åriga historia har noterats för tolv assist under de första sju matcherna i ett slutspel.
Mannen spelar sitt livs hockey.
• • •
Vad gäller sönderdiskuterade special teams bara förstärks intrycket från inledningsperioden:
Canes dödar utvisningarna med mer ackuratess, men powerplay har om möjligt blivit ännu sämre.
Att släppa till chanser – och mål – i de situationerna tillhör förstås dödssynderna och utöver kvitteringen får ju Rangers faktiskt ytterligare ett par feta kontringschanser.
Hallå.
• • •
Det är en syn när Matt Rempe och Adam Edström i pausen kommer trampande i korridoren tillsammans.
De har inte ens byggnader i den här trakten som är lika höga.
• • •
När Brödmannen missar frilägen, då vet man att ugnen är inställd på för låg temperatur.
• • •
Det är ingen mindre än min bäste kompis Scott Burnsides son, Connor, som servar med ”game notes” på pressläktaren i PNC och jag vill ha fört till protokollet att han utför sina uppgifter helt klanderfritt.
Vore han inte så ung skulle jag belöna honom med en drink när vi går ut och käkar imorrn kväll.
• • •
I hur många sekvenser kosacken varit vassare än dansken?
Hvergang!
Så han lär stå resten av serien.
• • •
Med upplysningen ovan, om att middag med the boys väntar under fredagskvällen, vet ni att jag tar en night off och har lite kul.
Men är ni snälla kanske jag – i så fall för första gången på sjutton år – försöker vispa upp liten bar/krog-blogg i telefonen.
How about that?
• • •
Förlängning igen?
Inte mig emot.
Ni kan devisen:
För mycket av det goda är alldeles underbart.

CAROLINA – NY RANGERS 1-0 (Period 1)
• • •
Orkanen sveper genom Research Triangle Metro Area ikväll.
Carolina Hurricanes har kort sagt kommit för att spela ikväll, går oavbrutet till furiös attack och tänker fantamme vinna denna showdown.
Nu har de 1-0-ledning och när de skaffat sig sådan utstrålar de mer DET än de flesta andra.
Men…jag säger ingenting så har jag ingenting sagt.
• • •
Kors i både tak och golv – Rempe spelar inte alls.
Istället gör Filip Chytil, som inte spelat på ett halvår, sensationell comeback.
Det kortet spelade Laviolette close to skjortbröstet.
Ojvoj.
• • •
Beslutet att trejda för Jake Guentzel, fast det kostade multum, är det bästa beslut Don Waddell – med vanligtvis sparsamme ägaren Dundons goda minne – tagit.
Det här laget har med den verkligen fått den killer-instinkt som saknats under alla år utan…DET.
• • •
Den dödliga hockeysynd vi bannat i dagar – too-many-men-utvisningar – är förstås särskilt dödlig när man tar den direkt en kväll när motståndaren svurit på att sätta fyr på sitt powerplay.
Ofattbart klantigt av gästerna.
• • •
Jimmy Vesey och Kotten från Björneborg är ju egentligen två svärmorsdrömmar.
Men plötsligt blir de, av alla, skogstokiga och slåss som raggare i Orsa på midsommar.
Då vet man att saker och ting inte bara är på väg att koka över – alla proppar i matchen har redan gått.
• • •
Under sitt hittills enda PP får Canes ingen utdelning, men löftet om en bättre penalty kill infriar dom.
Rangers första-uppställning rör pucken bra, men till skillnad från i New York kommer de inte till avslut en enda gång.
• • •
Det börjar med en icing.
Se där min första notering i anteckningsblocket.
• • •
Rod The Bods blick när han blir upprörd under argumentationer med domarna…herregud, den skulle kunna få ett eget miljonkontrakt i Hollywood.
• • •
Hurricanes påstås ha ansträngt sig till det yttersta för att stänga ute Rangers-fans från PNC.
Men de är som husmöss, de går inte bli av med, särskilt som de sprider sig över hela nationen och finns i otaliga bofasta exemplar även i denna snabbt expanderade landsända.
• • •
Peter Laviolette har upplevt slutspelsdraman i denna rowdy lada förr.
Men det var ett tag sedan.
Den senaste var, faktiskt, Game 7 2006 – när han guidade Hurricanes till första och hittills enda Stanley Cup-titeln.
Speciellt, kan man ändå kalla det.
• • •
Vi har en läktarsektion som sträcker sig ända upp mot pressläktaren, så vi får se en del fladdrande handdukar i hakhöjd ikväll – och tillika får vi höra, väldigt tydligt, vad North Carolinas egna Gris-Ollar har för synpunkter på det som händer.
De följer inte alla instruktioner i den bibel som ska stå så högt i kurs här nere, om man säger så…
• • •
Kosacken har inte satts på omöjliga prov, men nog ser han stabilare ut än dansken.
• • •
The Bunch of Jerks – som jag alls inte kallar så av motvilja, de har ju omfamnat epitet själva – får inte bua åt Rempe, men verkar nöjda med att rikta aversionerna mot Trouba.
Å andra sidan lyckas Rangers-fansen kila in lite buuuuu varje gång Tony DeAngelo rör pucken.
Allt är som vanligt.
• • •
– Vi har mötts några gånger nu och tycker verkligen inte om varann, sa Jordan Martinook i morse.
Vi märker det.
Knappt ett spelavbrott passerar utan att kalabalik utbryter.
• • •
OK, nu ska jag fortsätta synda med härligt blaskigt sydstatskaffe.

Bilden börjar klarna.
2024 års Stanley Cup-slutspel har pågått i närapå tre veckor och med alldeles så lite intuition går det att ana vilka av de kvarvarande åtta lagen som har DET.
Och vad är DET?
Inte helt klarlagt, faktiskt – men fråga Teemu Selänne.
För några år sedan blev han av en kär finsk kollega tillfrågad om han trodde att laget han spelade för – vi kan kalla det Anaheim – hade en bra chans att vinna Stanley Cup.
The Finnish Flash grimaserade och svarade.
– Off the record…nä. Vi har inte DET. 2007 hade vi verkligen DET. Men nu? Nej.
Han fördjupade sig sedan inte mer i vad han menade, men man fattar ju – utan att nödvändigtvis ha orden för att beskriva fenomenet.
Om jag ändå försökte förklara skulle jag säga att det, helt rudimentärt, handlar om en känsla som slagit rot i gruppen. En stämning som varenda spelare, coach, materialare, massör och PR-person vilar i. En tro alla delar, på allvar, om att ingenting alls är omöjligt. En sammanhållning vanligtvis förbehållen familjer, rockband på väg att erövra världen och MC-klubbar.
Ur denna denna gemenskap, denna kollektiva feelgood-trans, växer någonting ostoppbart. Lagen med DET inte bara vinner. De vinner även när de egentligen inte borde vinna, de vinner alltid förlängningar och de vinner ofta på grund av något som ser ut som tur, eftersom den som VET att den har högre makter på sin sida också har det.
Vi såg det, som aldrig förr, hos Florida Panthers ifjol – och, in the end, hos Vegas Golden Knights. Vi såg det hos Tampa Bay Lightning åren då de inte gick att slå de avgörande kvällarna, hos LA Kings när de var kackerlackor, hos Chicago anfört av Jonathan Toews och hos The Might Red Wings of Lidas and Zäta den oförglömliga våren 2008.
Nu sitter jag i den fuktiga värmen i Raleigh, under tidiga våren inbäddat i en grönska så prunkande att kända djungler i Sydamerika skulle bli avundsjuka, och försöker komma på en annan förklaring till att New York Rangers ser ut och agerar som de gör just nu.
Men det går inte.
De har DET.
Det har nog gått att se i spelarnas ögon ända sedan i höstas, när Peter Laviolette kom in och sådde nya potenta frön i verksamheten, men har eskalerat under senvintern och våren och blivit ett sant adelsmärke under inledningen av playoff.
I förrgår, hemma på Garden, borde de egentligen alls ha besegrat Carolina men gjorde det av ändå – av ungefär samma anledning som Noel Gallagher 1995 skrev ”Wonderwall” fast ingenting som hänt sedan dess indikerar att han i realiteten hade såna mästerverk i sig.
Därför är det inte heller omöjligt att Blushirts tar strypgrepp på sin formidabla motståndare i PNC Arena ikväll. Det borde inte kunna gå och jag skulle verkligen inte betta farmen på att det händer. Men chansen är antagligen större än vi alla föreställer oss.
Särskilt eftersom det är tveksamt om Hurricanes verkligen har DET. De har hört till de allra bästa lagen i ligan i flera år – ja, under hela Rod The Bod-eran – men inte nått önskade resultat i alla fall. Ofta hittar de tvärtom sätt att förlora de största matcherna, gärna med uddamålet. Som i New York för några dagar sedan – och som i den hemska serien mot Florida i fjolårets konferensfinal, om och om och om igen
Men kanske kan de utveckla DET nu, med en proven vinnare som Jake Guentzel i stallet?
They’d better.
För vi kan tala hur länge vi vill om spets och bredd, om powerplay-varianter och penalty kill-effektivitet, om heta målvakter och glödande skyttekungar som, om sluga coacher och aggressiv forechecking.
I slutändan är det laget med DET som vinner.
• • •
Ja, hallå från North Carolina – The Tarheel State, känd för BBQ, tobak, flygpionjärerna Wright Brothers, teodlingar, Michael Jordan, The outer banks, indierock från Chapel Hill, high-tech, tallskogar och Blue Ridge Highway.
Här befinner sig nu en bofink på gladare humör än på väldigt, väldigt länge.
Det finns mycket som är betagande med att följa ett Stanley Cup-slutspel, men inget slår detta.
Att ge sig ut on the road och hårdbevaka en dubbelmacka under första delen av en matchserie, hänga på morning skates och träningar, umgås med vänner och kollegor ute i samma ärende och helt och hållet gå upp i the task at hand.
Man får såna gånger en känsla av att tillhöra ett Travelin’ Band och kommer berusande nära the action, förnimmer dess puls och blir del av själva förloppet på ett helt annat sätt än på hemmaplan.
Dessutom förekommer det trevliga avslappningsövningar med ärrade festprissar när luckor öppnas i schemat.
Så yeah.
Lappsjuka no more – bara lycka.
• • •
Så även Sheldon Keefe har alltså ställts till arbetsmarknadens förfogande.
Det var ett väntat och korrekt beslut av the powers that be i Big Smoke, även om jag nu hyser stor respekt för denne sympatiske man.
Frågan är vem som ersätter.
Ryktet i the media scrum i Raleigh är att Leafs redan har självaste Joel Quenneville redo i kulisserna – och om Gary Bettman bara godkänner hans comeback tar han över.
Det vore…spännande.
Annars ska Craig Berube vara ett hett alternativ.
Kommentarer, blåvita hetsporrar?

• • •
Dansken har gjort sitt och ersätts av Pyotr Kochetkov mellan stolparna ikväll.
– Freddy har inte varit dålig, jag vill bara att han får vila lite, säger Rod The Bod under en presskonferens i de trånga environgerna i PNC Arena under förmiddagen.
Ah, snacka skit.
Han var medioker i New York och nu är det dags att han med ett namn som hämtat ur en roman om kosacker får testa att stoppa Mika och Brödmannen och Trocheck.
Kanske kan han bidra med…ja, ni vet…DET
• • •
Flygresan ner igår eftermiddag var, ifall någon sitter och hoppas på skräckhistorier, föredömligt uneventful.
Knappt en enda liten darrning registrerades i den lilla kärran och vi kom fram så snabbt att jag knappt hann läsa klart ett enda nytt kapitel i Colson Whiteheads förträffliga ”Crook Manifesto”.
Om det alltid var så skulle jag flyga hela tiden.
• • •
DET går också, inbillar jag mig i alla fall, att vädra när Rangers kör sitt morning skate-pass i dammiga gamla PNC under förmiddagen.
De tränar alltid hårt, det är ett av Laviolettes signum, men jag blir ändå lite tagen av intensiteten. Tre veckor in i playoff, en matchdag, brukar de som överhuvudtaget letar sig ut på isen bara känna sig för, ta några skär mellan blålinjerna, vispa iväg någon puck och försvinna ut i omklädningsrummet igen.
Men här satsar även veteraner som Kreider och Mika max i samtliga övningar.
Samtidigt är skrattsalvorna många, de glada tillropen frekventa och det allmänna tramsandet påtagligt – tills alla samlas i mittcirkeln och omfamnar varandra och säger något till varandra som ingen annan hör.

DET, man, DET!
• • •
Ja, Åsa, Keefe kommer säkert få nytt jobb i NHL – rätt så omgående.
Det skulle inte alls förvåna om Kyle Dubas i Pittsburgh sparkar Mike Sullivan och plockar in sin gamla favorit istället – och så går ”Sully” till Devils. Eller Kings. Eller Sharks. Eller Kraken. Eller Jets – om han inte har något emot arktisk kyla.
• • •
Canes har ingen skate alls, bara the black aces – alltså reserverna från AHL – är ute och bag-skejtar i någon halvtimme
Istället lommar valda spelare över till pressrummet och svarar på frågor de redan hört till leda senaste dygnen.
Här, till exempel, står den djupt religiösa Jaccob Slavin och upprepar att både powerplay och the penalty kill måste bli bättre.

”Men har ni DET”, hade jag bett att få veta om jag bara visste hur man formulerar den frågan på engelska.
• • •
Man vet fan att man har hamnat i rätt del av världen när man, med Dan och Shawn från NHL.com, kan äta lunch på sjapp som heter, och ser ut, så här.

Ännu en gång får jag be er att inte gola ner mig för my best friend the doctor, han skulle antagligen se till att jag blev inlagd om han visste att jag en vecka efter hans grundliga undersökning av min interiör fick kännedom om att jag satt med ”BBQ Pork Plate” och tillhörande ”sides” på en flottig restaurang i södern.
• • •
I Dallas kan det bli ”late early” för Stars om de inte replikerar i kvällens sena föreställning.
Jo, jag är medveten att de förlorade även de två inledande hemmamatcherna mot Vegas, men Colorado är just nu något helt annat än Vegas och att komma till Denver i 0-2-underläge GÅR bara inte.
Vet du varför?
Jo, för att om det är några som har DET är det i Nathan MacKinnon, Mikko Rantanen, Cale Makar och deras polare.
• • •
25 år av slitage har satt sina spår i PNC Arena – belägen i en skogsdunge en bra bit från downtown, för att markpriserna där va överkomliga när den byggdes. Det är nog ligans mest kantstötta och trådslitna lada just nu – i möjlig konkurrens med betongbunkern i Washington, Keybank Center i Buffalo, Saddledome i Calgary och United Center i Chicago.
Och bortalagets omklädningsrum slår alla rekord i brist på utrymme.
Mitt vardagsrum i holken skulle kännas klaustrofobiskt – plus en massa annat obehagligt… – om 22 unga män i full hockeyutrustning satt där och trängdes, men det är ändå rymligare än det kyffe Rangers tillfälligt hysts in under denna utflykt.
Kläm in 40-50 reportrar och kameramän också och ni fattar: Man har bara tur om man inte blir inklämd i Barclay Goodrows bås, snubblar på något gammalt armbågsskydd och fastnar med näsan i ett svettigt pungskydd.
Under väntan på Mika denna förmiddag hamnar jag nästipp mot nästipp med en skäggig materialare som försöker navigera genom kaoset för att putsa visiret på alla hjälmar spelarna lagt ifrån sig.
– Rummet i Washington är också litet, suckar han, men ingenstans har vi en värre set-up än här. Man, it gets crowded.
En renovering, ni som sitter på pengarna i Raleigh, kan det vara något att tänka på?
It’s the fucking NHL, för att travestera Stuart Baxter.
• • •
Powerplay och penalty kill, penalty kill och powerplay, powerplay och penalty kill.
Ja, var redo – det talas bara undantagsvis om annat i korridorerna i PNC och det kommer vara lika i de tv-sändningar ni följer.
• • •
Apropå Ole Time Barbeque noterar jag att somliga i spåret hoppas på en ingående rapport från tailgate-partyt i den 27-gradiga värmen på jätte-parkeringen utanför PNC, men tyvärr blir det lite svårt.
Den tar fart på allvar först en och en halv timme innan puckdrop och då sitter jäktade Bofinken redan på pressläktaren och slutför detta intro.
Delar av The Bunch of Jerks har förvisso samlats, och fått fram såväl kylväskor som utegrillar, redan när jag och Dan och Shawn återvänder efter BBQ-lunch och pre game-nap (dom två…jag sover aldrig inför match) fast vid det laget kan man inte riktigt tala om monsterdrag…

• • •
Mika är sitt vanliga, exceptionellt lugna jag när han kommer ut från de inre gömmorna – alla omklädningsrum har såna också, dit vi oglamorösa verkligen inte har tillträde – och tränger sig fram i skrubben för att göra pre game-intervju.
När han får frågor om vad han tycker om att Canes byter målis höjer han lätt förvånat på ögonbrynen.
Det visar sig att den informationen gått stjärncentern förbi.
– Gör dom? Tja, det ändrar väl inte så mycket för oss. Vi brukar få scouting-rapport och det får vi väl nu också, säger han.
Men egentligen saknar det, förstår man, betydelse.
Nu handlar det ju bara om…exactly; DET!
• • •
Kvällens vy.

Här kommer det bli ett ruskigt liv de närmaste timmarna.
• • •
Adam Edström ingår i Rangers Black Aces-skvadron och är med under förmiddagspasset på PNC-isen, men nä – spelar gör han inte.
Rempe får chansen igen.
Hm.
– De är 22-1 med honom i laguppställningen, påpekar en vän.
Sure, och det har ju bara handlat om honom…
• • •
Det drar ihop sig till showtime här i Dixieland och ja, allt talar för att Hurricanes reducerar nu.
Idén att Rangers ska öppna slutspelet med sju raka vinster, varav tre mot denna suveräna motståndare, är orimlig.
Men vi får se.
En faktor vi uppehållit oss vid en del i detta intro kan vräka all logik över ända.
Ni vet vilken.
DET…

FLORIDA – BOSTON 6-1 (Slut)
VANCOUVER – EDMONTON 5-4 (Slut)
• • •
WTF?!!?
Oilers hade ju det här, de var överlägsna under första halvan och skulle bara stänga ner matchen när de gick upp i 4-1-ledning.
Men vi fick sista 35 minuterna se den allra sämsta, bohemiska sidan hos stjärnorna från Alberta.
De tog för givet att de redan hade vunnit och bara slutade spela.
Sånt ynk.
Men grattis, Andreas Wahl – pålitlig krigare i spåret alla nätter när Canucks är in action. Jag kan dra dig både fram- och baklänges om du vill.
• • •
Letten hade det inte så lätt –häpp! – men at the end of the day var han ändå mer lyckad än Stuart Skinner.
Han som var så bra mot LA – ska han bli ett problem igen?
• • •
Ni bryr er väl så lagom, gissar jag, men det var galen fest på Madison Square Garden ikväll igen, för Knicks vann även sin andra match mot Indiana Pacers – under dramatiska former.
1994-magin vill inte klinga av…
• • •
Till slut bröt Nils Höglander sin poängtorka, med en assist, så nu finns alla återstående svenskar med i den blågula poängligan.
Ja, utom Nils Lundkvist då, men han får ju knappt spela, så han är ursäktad.
Det rörde överhuvudtaget på sig en hel del så mitt lilla skötebarn har nu denna look:

1. Mika Zibanejad, NY Rangers – 11 poäng (3+8)
Victor Hedman, Tampa Bay Lightning – 7 poäng (1+6)*

3. Filip Forsberg, Nashville Predators – 6 poäng (2+4)*
4. Adrian Kempe, LA Kings – 5 poäng (4+1)*
5. Elias Lindholm, Vancouver Canucks – 5 poäng (3+2)
6. Gustav Forsling, Florida Panthers – 5 poäng (1+4)
7. Gustav Nyquist, Nashville Predators – 4 poäng (1+3)*
8. Hampus Lindholm, Boston Bruins – 4 poäng (1+3)
9. William Nylander, Toronto Maple Leafs – 3 poäng (3+0)*
10. Viktor Arvidsson, LA Kings – 3 poäng (0+3)*
Elias Pettersson, Vancouver Canucks – 3 poäng (0+3)
12. Pierre Engvall, NY Islanders – 2 poäng (1+1)*
Oliver Ekman-Larsson, Florida Panthers – 2 poäng (1+1)
Mattias Ekholm, Edmonton Oilers – 2 poäng (1+1)
15. Erik Gustafsson, NY Rangers – 2 poäng (0+2)
Mattias Janmark, Edmonton Oilers – 2 poäng (0+2)
William Karlsson, Vegas Golden Knights – 2 poäng (0+2)*
18. David Gustafsson, Winnipeg Jets – 1 poäng (1+0)*
19. Jesper Boqvist, Boston Bruins – 1 poäng (0+1)
Kevin Stenlund, Florida Panthers – 1 poäng (0+1)
Andreas Englund, LA Kings – 1 poäng (0+1)*
Timothy Liljegren, Toronto Maple Leafs – 1 poäng (0+1)*
Alex Wennberg, NY Rangers – 1 poäng (0+1)
Nils Höglander, Vancouver Canucks – 1 poäng (0+1)
*Utslagen

• • •
Nu är det sleepy time down south.
Vi hörs imorrn igen, från BBQ-oset i PNC Arena.

FLORIDA – BOSTON 6-1 (Slut)
VANCOUVER – EDMONTON 2-4 (Period 2)
• • •
Man får ju ge Canucks att de inte struntar i alltihop och sätter sig ner och grinar inför övermakten.
De kommer ut riktigt starkt i andra och lyckas ju faktiskt reducera – bara för att få se ett väl avslappnat Edmonton göra två enkla utan att anstränga sig.
Men inte heller då ger de upp utan jobbar sig återigen tillbaka i protokollet och har lite känning inför tredje.
Typ.
• • •
Min vän CEO of Everything står för kvällens jinx.
”Nu har han hållit tätt en stund ändå, silen”, messar han från ranchen i Florida.
Exakt då släpper han in två muffins – inom loppet av 40 sekunder.
Sibner, Sibner…
• • •
Gästriken Lindholm kom aldrig riktigt till sin rätt i Vancouver under grundserien, men nu är han ju inte bara lagets bäste Elias.
Han hör överhuvudtaget till de som gjort och gör mest under slutspelet.

Ett mål och en assist ikväll är alls ingen tillfällighet.
• • •
Om nu den som orsakar too-many-men-utvisningar begår en av hockeyns dödssynder – vilka är de övriga?
Jo, det kan berätta
•Självmål när egna laget tagit ut målvakten.
•Missat friläge, vid enmålsledning, när motståndarna tagit ut målvakten.
•Delay-of-game-puck över plexit.
•Spearing.
•Butt-ending.
•Knee-on-knee-tackling
•Matt Cooke
• • •
Nej, Andreas Wahl, du har helt rätt – Ian Cole ska verkligen inte vara på isen. Hans tid är förbi.
• • •
Ah, nyss gick det upp för mig att ni har helgdag i Sverige denna torsdag – och att morgonredaktör Glader inte kommer till redaktionen förrän vid 07.00.
Därmed sjunker stressnivån något.
Likafullt ska jag nu börja pilla med den Forsling-intervju jag just gjorde.

FLORIDA – BOSTON 6-1 (Slut)
VANCOUVER – EDMONTON 0-2 (Period 1)
• • •
Klasskillnad är ett starkt uttryckt.
Men…jag frestas nästan att ta det i bruk efter första playoff-perioden mellan Canucks och Oilers på 32 år.
McDavid & co mosar ju sin granne – i grannens eget kök.
Fortsätter det på samma sätt blir det en mycket kortfattad kvartsfinal längst bort i väst.
• • •
Det är de svenska blålinje-bombernas onsdagskväll i Stanley Cup-slutspelets andrarunda.
Först plaskade Forsling från Linköping in en rykande puck i södra Florida och i Vancouver är det Ekholm från Rättvik som imiterar kanonerna i Columbus.
Som det heter: Tufft att skjuta, tufft att göra mål!
• • •
Vad sa vi?
Too-many-men-klanteri är en av de sju dödssynderna.
Och vad gör Canucks?
Tar en too-many-men – efter 40 sekunder. Varpå världens bästa powerplay släpps loss och går för the kill på en gång.
Morsning korsning.
• • •
Nu har de stängt baren, så ni kan sluta hoppas…det blir inga uppsluppna bilder på Bofinken och Brooksie.
• • •
Att citera sig själv är inte helt kosher, men nu gör jag det i alla fall.
Så här skrev jag om unge Silovs i mitt kvartsfinal-tips:
”Stackars tredjemålisen Silovs kommer få se mer gummi än en död skunk på en genomfartsled i New York och det skulle jag bli förvånad om han klarar av att hantera.”.
Ännu har jag inte behövt ångra de raderna.
• • •
Det här klippet från Sunrise är ju ingenting annat än otroligt roligt

romance is alive pic.twitter.com/9L5NiMnWIK

— chipped tooth (@cursed_hockey) May 9, 2024

FLORIDA – BOSTON 6-1 (Slut)
• • •
Det kan man kalla statement.
Katterna jagar självaste Skalman ur kassen och plattar till nallarna med sex-fucking-ett.
Ojvoj.
Men – man ska inte glömma:
Bruins kommer hem från Sunrise med en seger under bältet och innan den här serien började var nog det de facto vad de på sin höjd hoppades på.

Nu – säger jag igen – är detta en serie.
• • •
Ledsen att göra er besvikna, ni som bespetsade er på yster barblogg.
Det var livat nere i lobbyn, men den ende bekante jag såg i baren var Brian Boucher – kollegorna från New York hade nog inte kommit tillbaka från middag på byn ännu.
Vi får ta den specialaren en annan gång.
• • •
Det blev onödigt grinigt och stökigt och fånigt i tredje, men, tja, vem trodde något annat?
It’s the playoffs, då är såna scener I en sån period lika givna som en och annan icing.
• • •
OK, nu blir det riktigt intressant.
The Battle of The True North är här.
Ojvoj.

FLORIDA – BOSTON 3-1 (Period 2)
• • •
Tänkte väl det.
Katter gillar ju inte att bli ryckta i svansen och krånglar sig till slut ur björnarnas otrevliga grepp.
När världens bäste östgöte i mittperiodens sista sekund plaskar in 3-1 vill jag rentav påstå att rollerna är ombytta.
Panthers har klorna inträngda i björnens hals.
Nu blev det här en serie – på riktigt.
• • •
Ibland kan en room service-burgare på Marriott, i all sin enkelhet, vara det bästa i hela världen.
Ville bara säga det.
• • •
Steve Lorentz är ytterligare ett exempel på den typ av oslipade diamant bara Bill Zito ser, tar till Florida och förvandlar till något han inte var förut.
Nej, han är ju ingen stjärna, ingen ny Barkov, men en värdefull grinder av just den sort som kliver fram i akuta lägen och gör mål som det ikväll.
Zito for president.
• • •
ESPN har uppenbarligen förstått att inte heller Emily – vår vän Kaplan alltså – inte klarar av att vara på resande fot precis varenda dag.
Så ikväll sitter hon i studion i Connecticut med Kevin Weekes och Buccigross.
Fint.
• • •
Det är, tycker jag, oförlåtligt att ta too-many-men-utvisningar i så här viktiga matcher.
Vore jag coach skulle jag ha svårt att inte börja bitas i båset när enskilda spelare är så ouppmärksamma att de begår den dödssynden.
• • •
Ingen förväxlar Amerant Bank Arena med Rogers Arena, om man säger så.
• • •
Lindholm är jag osäker på, men Kevin Stenlund – han kommer få namnet i protokollert
• • •
Nu tar jag ändå och smyger ner i baren och ser kollar vad som händer…