NASHVILLE – VANCOUVER 0-0 (Period 1)
• • •
Rullan går sannerligen ett Nashville med vittring på triumfens heliga rus.
Som pytte-kommentatorn Darren Pang plötsligt utbrister i sitt lille kyffe mellan båsen:
–Holy Moly vilken atmosfär!
Men som i alla andra matcher i denna serie är det lika tajt och ont om svängrum på isen i Bridgestone Arena som på Robert’s Western World i kvarteret intill vid 01.00 en lördagkväll.
Därför står det också 0-0 efter 20 minuter.
Men samma strategi gäller i bägge sammanhangen. Man måste hålla sin ground i trängseln, ta vara på varje liten lucka som blir synlig och sakta men säkert knuffa sig närmare bardisken/målgården.
Till slut får man hojta i sin drink/chansen att skicka in pucken i nätmaskorna.
• • •
Det tog sin lilla tid, först när introt hade publicerats kom bekräftelsen och nu kan jag förkunna att bloggen åker till Boston imorrn och ser Game 7 i TD Garden live.
How about that?
• • •
De har inte skapat jättemycket, de heller, men jag tycker Preds – och framförallt de svenska köttbullarna – sett lite, lite hetare ut so far.
• • •
Haha, coachjonas, jag vet inte riktigt vad som konstituerar ett kort intro.
Men ibland känner jag mig lite stressad och renons på idéer och garderar med såna reservationer.
Sen rinner det lätt iväg i alla fall.
• • •
Letten i Canucks-kassen får sig verkligen en crash-course i Stanley Cup-hetta – och det är rätt imponerande att han inte darrar det minsta.
• • •
Denna Del 2 blir dock väldigt mycket kortare än normalt, för så fort det blev klart att jag har en stol på pressläktaren i TD Garden imorrn var det viss logistik som behövde tas om hand pronto.
Sorry, fortsättningsvis blir det mer fokus på the action.

För att citera Daft Punk:
One more time, we’re gonna celebrate.
Oh yeah, alright, don’t stop the dancing
One more time, we’re gonna celebrate
Oh yeah, alright, don’t stop the dancing
Ty nu är det min själ tätt mellan jackpot-vinsterna för oss som ser big drama on the high seas under vårarnas Battle of Stanley Cup i Nordamerika som marängen, vispgrädden och vaniljkrämen här i livet.
Igår hade vi den största matchen i de raka puckarnas Toronto på decennier och i morgon väntar en kolossal Game 7 i Boston.
Däremellan – ikväll – har vi dubbel elimination-dynamit laddad i tablån. Canucks kan slå ut Predators i Nashville och Stars kan sänka regerande mästarna i Fabulous Las Vegas – eller så tvingar även Predators och Stars fram Game 7-monster till matcher i Vancouver respektive Dallas på söndag kväll.
Att få uppleva en sådan svit insprängd i slutet av en överlag magisk vecka känns verkligen som att få träffa Gud himself.
Så, well, ni får ju göra som ni vill, men jag knyter på mig de vita Nile Rodgers-pjucksen, vaggar ut på dansgolvet och börjar rulla mina stela gamla höfter till fransoserna Thomas Bangalters och Guy-Manuel de Homem-Christos livsbejakande kärleksförklaring visavi euforin och ruset.

• • •
I övrigt har jag nog inte så jättemycket att komma med i detta intro, faktiskt – för idag bestämde jag mig för att jag i mitt alltjämt halvrisiga, men kanske något förbättrade, tillstånd behövde ha några helt avkopplande timmar, utan att försätta mig själv i det rätt utmattande tillstånd av hundraprocentig koncentration den här verksamheten kräver.
Så jag gick bara ut och gjorde några ärenden och åt en långlunch och köpte en fin flaska bourbon (Shhh…säg inget till doktorn!) och utmanade ödet med en latte på kvarterets finaste uteservering och tänkte bara på annat – till exempel hur snygga nästa alla som gick förbi på trottoaren var.
Först för två timmar sedan kom jag hem igen och tog tag i detta och ni kanske tycker dert känns B men jag behövde verkligen den sortens eftermiddag, särskilt som morgondagen tornar upp sig som 2024 års hittills mest omistliga happening, så ni får ha överseende.
• • •
Under de två första samlingarna i Jamboree-ladan på Lower Broadway i Nashville kulminerade folkfesterna som bekant aldrig i den extas som alla närvarande drömde om.
Men världens röjigaste hillbillies kommer inte på tanken att ge upp, de känner sig helt förvissade om att Predators aldrig förlorar tre hemmamatcher i rad och utgår från att de om några timmar får slå boots-klackarna i Tootsies-parketten till en jublande segerdans i honky tonk-takt.
Och jag delar nog deras optimism. Canucks har varit svårhanterliga i de fem inledande matcherna, eftersom de gnetar så oerhört och inte tar några risker alls, men de snöt sig själva rakt i näven när de gav sina motståndare den här chansen att återvända hem.
Som sagt, tre raka förluster i Bridgestone – det ska inte vara möjligt.
Masen Med Mustaschen kommer sätta två och utlösa en lyckans riot på den där omhuldade gatstumpen där partyt aldrig slutar.
• • •
Det finns mycket att ifrågasätta i NHL, men inget retar mig mer än de ansvariga bossarnas själlösa och onödiga brådska att få slutspelet överstökat så snabbt som möjligt.
Nu blir det precis som jag befarade: De vevar igång andrarundan med Rangers och Hurricanes första match på Garden redan på söndag – fast de sista matcherna i första omgången kanske inte spelats ännu.
Så risigt.
Kan vi inte få ett ögonblick att andas, att återhämta oss och ladda om emotionellt för fortsättningen?
Nä.
• • •
De gyllene riddarna tror jag får svårare att förhindra en handshake i T-dojjan i kvällens sena showstopper.
De svär på att de är ”vinnare” och har rett ut såna här situationer tidigare, men – nja.
Stone och Eichel och Marchessault och Wild Bill och de andra saknar fjolårets swagger och obevekliga alla-för-en-attityd, samtidigt som Stars i de senaste matcher uppträtt som om en av de Kategori 5-twisters som ibland kommer svepande över slätterna utanför Big D.
Wonderkid Wyatt Johnston avgör igen, det är mitt tips.
• • •
Det är nästan som om Kanada skickar en ny variant av Young Guns-laget från World Cup 2016 till VM i Tjeckien.
Connor Bedard, Macklin Celebrini, Adam Fantilli, Dawson Mercer, Owen Power, Dylan Guenther, Bowen Byram…holy hell.
Det kommer vissla lika mycket runt öronen på Erik och Victor som när McDavid, Matthews och de andra kom flygande i Scotiabank Arena för åtta år sedan.
• • •
I sin läckra bar på ranchen i västra Florida sitter vår sidekick The CEO of Everything och spinner vidare på Rod Stewart-temat från förra helgen – och plötsligt kommer de här förslagen på gånger vi borde kunna använda en sån här gång.

”Tonight’s the night” men den kanske du får spara tills imorgon.?

”Oh God I wish I was home tonight” – inga roliga lador att spela i som bortalag.

Jag tackar ödmjukast för denna kreativa insats!
• • •
Men USA:s VM-lag ser ju ännu starkare ut, med namn som Johnny Hockey, Dylan Larkin, Cole Caufield, Matt Boldy, Trevor Zegras, Brady Tkachuk, Zach Werenski, Seth Jones, Joel Farabee med flera.
Räkna kallt med att få höra ”Star-Spangled Banner” några gånger.
• • •
”Nästa runda tycker jag vi kör Dylan-tema”, skriver The CEO också.
Åh, I’m all in Lakewood Ranch-traktens egen Mister Tamburine Man.
• • •
Kvällens blågula målskyttar: Filip F, Gustav N och William K (någon gång måste det väl lossna).
• • •
Kvällens gladaste nyhet är förstås att HEK fått ordning på sin inloggning och kan vara med oss denna gyllene afton.
Nu är det upp till LAGET att välkomna honom tillbaka på rätt sätt.
• • •
Kvällens låt: Sylvesters ”You Make Me Feel (Mighty Real)”.
Det är disco som gäller.
• • •
Vanessas beskrivning av Toronto-fansen utser jag härmed till roligaste kommentaren i spåret under hela slutspelet.
• • •
Då så.
Nu är det dags att osäkra dubbeldynamiten i vårkvällen och skråla med i de lyckliga raderna ännu en gång:
One more time, we’re gonna celebrate…

TORONTO – BOSTON 2-1 (Slut)
• • •
William Andrew Michael Junior Nylander Altelius!
Det är han – Sveriges störste hockeystjärna 2024 – som vinner största matchen i Scotiabank Arena på en generation och tvingar fram Game 7 i Boston på lördag.
Och vid min skapare – kylan i friläget när han sätter tvåan på Swayman är ju bortom det fattbara.
Vilken artist, vilken virtuos, vilken cool jävel.
• • •
Fast för fan.
Även om nu Willy Styles lyser mer än alla andra i majnatten ska glittrande konfetti strös över alla Leafs-spelare.
De stod för en heroisk tredjeperiod och spelade verkligen bättre än de egentligen kan och gav inte Bruins minsta svängrum.
”Förtjänade segern” är det minsta man kan säga.
• • •
Rogers Arena, Canada Life Centre och Rogers Place kan sätta sig ner och sluta kaxa.
Sista tio minuterna denna gyllene afton var även Scotiabank en klassisk kanadensisk tryckkokare a la playoff.
• • •
Vad säger Idsint?
• • •
Men Boston var samtidigt en grov besvikelse, det går inte att komma runt.
De lovade att komma ut som ett helt nytt lag ikväll och det stämde bara såtillvida att de såg ännu blekare ut än i förrgår.
Om de inte reder ut detta och tappar 3-1-ledning för andra året i rad kan vi slå fast att de är grundserie-artister och inget mer.
• • •
Åh, när TNT intervjuar Woll i korridoren utanför omklädningsrummen trampar åtminstone sju nära vänner förbi i bakgrunden.
Jag blir salig.
• • •
Svenska poängligan är nästan identisk med hur den såg ut igår, men bara nästan.
Två nya namn trängde sig in i kön under kvällen…

1. Mika Zibanejad, NY Rangers – 7 poäng (1+6)
Victor Hedman, Tampa Bay Lightning – 7 poäng (1+6)*

3. Filip Forsberg, Nashville Predators – 6 poäng (2+4)
4. Adrian Kempe, LA Kings – 5 poäng (4+1)*
5. Gustav Nyquist, Nashville Predators – 4 poäng (1+3)
6. Gustav Forsling, Florida Panthers – 4 poäng (0+4)
7. Elias Lindholm, Vancouver Canucks – 3 poäng (2+1)
8. Viktor Arvidsson, LA Kings – 3 poäng (0+3)*
9. William Nylander, Toronto Maple Leafs – 2 poäng (2+0)
10. Pierre Engvall, NY Islanders – 2 poäng (1+1)*
Oliver Ekman-Larsson, Florida Panthers – 2 poäng (1+1)
12. Erik Gustafsson, NY Rangers – 2 poäng (0+2)
Hampus Lindholm, Boston Bruins – 2 poäng (0+2)
Mattias Janmark, Edmonton Oilers – 2 poäng (0+2)
Elias Pettersson, Vancouver Canucks – 2 poäng (0+2)
16. David Gustafsson, Winnipeg Jets – 1 poäng (1+0)*
17. Jesper Boqvist, Boston Bruins – 1 poäng (0+1)
Mattias Ekholm, Edmonton Oilers – 1 poäng (0+1)
Kevin Stenlund, Florida Panthers – 1 poäng (0+1)
Andreas Englund, LA Kings – 1 poäng (0+1)*
Timothy Liljegren, Toronto Maple Leafs – 1 poäng (0+1)
*Utslagen
• • •
OK, nu ska det randas i natten och sedan…well vi får se.
En gång till bara:
William Andrew Michael Junior Nylander Altelius!

TORONTO – BOSTON 1-0 (Period 2)
• • •
Under andraperiodens inledande 19 minuter går osaliga spöken genom Scotiabank Arena.
Hemmaspelarna hör viskningarna om att den som dominerar på det här sättet utan att få utdelning alltid tvingas se hur motståndarna plötsligt snubblar in ett slumpmål – och björnarna kan inte besvärja minnen från ifjol, när de också hade ledning med 3-1 i den inledande serien och sedan blev rivna i strimlor av katter från södern.
Men förr eller senare är det ju så att something’s gotta give och vad händer, i slutminuten?
Willy Styles – vår egen Lill-Nyllet! – sveper iskallt in sitt första mål i årets slutspel.
Ojvoj!
Med ens sjunker de blåvita spökena tillbaka in i bakgrunden – medan de gulsvarta placerar sig mitt på scenen…
• • •
Torontos powerplay är ju ingenting annat än en dålig fars.
De får, som ni ser, chansen i fyra minuter när palsternackan råkar hacka hål på Bertuzzis haka – och lyckas inte etablera ordnat spel i offensiv zon en enda gång.
Oacceptabelt och ohållbart, bröder och systrar.
• • •
Efter halva matchen har Bruins fortfarande bara skjutit fyra skott på mål, men sedan börjar de faktiskt trycka till med årorna och skapar en hel del tumult i Leafs-zonen.
• • •
På läktarna sjunker volymen ett par decibel, men det är inte alldeles konstigt.
Leafs-fansen vågar, förstår man ju, knappt andas längre.
Tills Subway Willy gör det han gör.
Då är vi i ett slag i Rogers Arena, tammefan.
• • •
Herr Jawohl har ingen lätt uppgift.
Han får länge bara stå och titta medan drakarna han delar arbetsplats sprutar sin eld förgäves – och så kommer det enstaka ströskott från björnarna.
Sedan, plötsligt, får han det hett om öronen.
Ännu håller han dock fortet.
• • •
Jaha, Jonas – jag trodde du var lifer i Götet.
• • •
I de senaste matcherna, inklusive ikväll, har Leafs varit effektiva i ansträngningarna att stänga ner Pasta.
Han får ingenting uträttat.
Samtidigt vet man ju att det räcker med minsta misstag, så att han kan erövra en extra kvadratcentimeter, och då kan det smälla.
• • •
Game 7, baby?
Det börjar nästan kännas så, ja.
• • •
Så här lyser Manhattan nedanför holken ikväll – så ni vet.

TORONTO – BOSTON 0-0 (Period 1)
• • •
Jamen, yes.
Att påstå att det svänger som i Vancouver och Winnipeg vore kanske magstarkt, men nog har de som trängt in sig i Scotiabank ikväll lyckats vrida upp volymknappen – och temperaturen.
Ladan skakar.
Och hemmaspelarna reagerar helt följdriktigt som rasande drakar och låter elden spruta genom näsborrarna.
Ännu har ansträngningarna inte gett handfast resultat i form av mål, men känslan är att de till skillnad från tidigare inte tillåter sig att bli frustrerade.
De vet att det inget hjälper att fucking gråta, bro.
• • •
Som sagt – Maple Leafs-spelarna har börjat svära som punkare i London 1977.
När TNT-studion, med Henke i spetsen, pratar med honom efter värmningen slår Lill-Nyllet till:
– We got nothing to lose, just go out and fucking play, säger han.
Johnny Rotten flinar instämmande nånstans i Kalifornien.
• • •
Fast jo – de har en del att förlora….
• • •
Bruins första 20 minuter vet jag inte vad man ska säga om.
Det är oklart om de bara försöker rida ut stormen och medvetet förhåller sig avvaktande – eller om de faktiskt är lite skakade av motståndarnas blixtrande aggressivitet.
Ett är dock säkert:
De behöver avlossa mer än ett skott på mål i de återstående två perioderna.
• • •
Men varför skanderar fansen ”Swaymaaaan, Swaymaaaan” innan han gjort ett enda ingripande?
”De hyllar mig”, kan ju han övertyga sig själv om.
• • •
Lill-Nyllet avslutar också intervjun innan den är klar, tar bara av sig sitt head-set, säger ”Thanks, guys” och trampar iväg till omklädningsrummet.
Han är all business ikväll, Wille.
• • •
Ah, det är först nu jag fattar att det just idag är 57 år sedan Leafs senast vann Stanley Cup.
Då låg jag fortfarande och hade det gött i mammas mage, men jag hörde om det och såg till att studsa ut på scenen en månad senare, lagom till midsommar, så jag ändå fick uppleva svallvågorna efter segerfesten…
• • •
Bor du i Malmö, Reinholdsson? Hur hamnade du där?
• • •
Det här var fan lite upphetsande, jag måste gå ut på balkongen och andas lite kvällsluft.

Alright, Toronto – mäktiga metropol vid Ontario-sjöns nordvästra strand.
Nu är det upp till dig.
Ikväll avgörs den viktigaste matchen på en generation i Scotiabank Arena och den största fan-skaran i nationen behöver samla sig till en rytande manifestation värdig en dylik monster-happening.
I de två första matcherna på Bay Street var det för tyst och för lugnt och för avmätt på de branta läktarsektionerna i den, trots allt, grandiosa ladan
Det får inte hända igen.
Nu ska det låta och se ut och kännas som i Rogers Arena, Canada Life Centre och Rogers Place – bara ännu mer.
Ja, det avgörande är förstås att den blåvita härskaran på isen har rätt sorts glödande inställning och gör sin bästa match för säsongen – men det hör i hög utsträckning ihop, hävdar jag bestämt.
Med riktigt massivt, mullrande, adrenalinstint stöd kan man få sina hockeyhjältar att bli bättre än de egentligen är – och samtidigt frysa blodet i motståndarna till is.
Att denna playoff-vårens sjätte rendezvous med eviga fienden Boston Bruins verkligen ÄR den mest betydelsefulla match som spelats i Kanadas största stad under Matthews- och Nylander-eran torde vi kunna vara helt överens om.
De har förvisso gått upp i andlösa allt-eller-inget-bangers flera år i följd – oftast med bedövande heartbreak som följd – men den här känns ändå annorlunda.
This is it – for real.
Om de kraschar i förstarundan igen – på hemmais – tar denna epok definitivt slut.
Kärnan splittas, Sheldon Keefe avskedas och till och med Brendan Shanahan kan få gå, med sin ambitiösa framtidsplan ihopskrynklad i kavajfickan.
Så ryt, Toronto.
Vråla.
Ge dem precis allt du har – för en enda gångs skull.
Det är på riktigt nu.
• • •
För några timmar sedan spelade vi in veckans podcast-avsnitt och Örby-Bambi var i fin form, jag fick knappt stopp på honom när han började dissikera Tampas situation nu när de för första gången blivit ivägschasade från slutspelet av sin delstatsrival.
Alla serier – både de redan avgjorda och de som fortfarande pågår – hann dock avhandlas och jag rekommenderar lyssning när min vän under natten för det färdiga resultatet till torgs
• • •
Auston Matthews kan alltså inte delta heller i denna karriärens största utmaning och detta bistra faktum kan optimisterna vända och vrida på hur kreativt de vill: Även om Leafs stick i stäv med alla förväntningar lyckades utan honom i tisdags är det en taggig tistel planterad bland hoppets tulpaner.
Han är världens bäste målskytt våren 2024 och chanserna hade varit oändligt mycket större med honom i laguppställningen – om han så bara nått upp i 80 procent av sin normala förmåga.
Tuff skit, verkligen.
• • •
Fram till Game 5 var Brad Marchand den här seriens store boss och gjorde, nästan, som han ville med frustrerade lönnlöv.
Men senast på TD Garden släppte han, likt merparten av lagkamraterna, ner garden och var inte ens skarp nog i sina vanligtvis framgångsrika försök att lura domarna.
– Men jag vet att Brad kommer vara storartad ikväll igen, sa coach Montgomery efter skejten i morse.
Det torde vara ord som ringer illavarslande i blåvita öron…
• • •
Det enda tråkiga med dagens podd-inspelning var att jag missade ännu en knakande sommardag i New York City.
Först runt 15.00 kunde jag smita ut och då hade jag bara en och en halv timme på mig innan det var dags att återvända hem och börja hamra på det här introt.
Så friluftsaktiviteterna begränsades till sedvanlig promenadslinga i de närmaste omgivningarna, bort till East River – och nu griper lappsjukan omkring sig igen.
Nästa gång tror jag fantamme jag tar med mig laptoppen ut och sätter mig på lämplig parkbänk i Washington Square Park och bloggar.
• • •
Man ska ju ha det klart för sig också:
Medan Leafs senast lyckades spela hela matchen med samma ”Stop fucking crying”-attityd som i slutet av Game 4 gjorde Bruins sin hittills klart sämsta match i serien.
– Jag är fortfarande pissed off, löd ett annat Montgomery-citat i morse.
Så var nu redo på björnar som omedelbart ställer sig på bakbenen och börjar svinga med ramarna som hungriga grizzlys i Alaska.
• • •
Tänk om de hinner bli klara i hyggligt god tid ikväll.
Då skulle jag hinna gå ner till kvartersbaren åtminstone en kort sväng.
Det borde jag inte, my best friend the doctor skulle banna mig – men jag vill.
• • •
De har överlag blivit fula i mun senaste dygnen, Maple Leafs.
Först hade vi Lill-Nyllets ikoniska ”Stop fucking crying” och nu följer Big Bad Ryan Reaves upp med följande beskrivning av läget:
– We planted the fucking seed in Boston. Let’s go home and water that bitch.
Ojvoj.
Men det är nog faktiskt ett bra tecken att de inte längre är så försynta, gossarna i Big Smoke.
• • •
HEK messar och berättar att han har svårt att logga in i bloggen för närvarande.
Han kommer bara till den där irriterande sidan där man ska bevisa att man inte är en robot – vilket jag alltid tycker känns lite olustigt; hur ska jag veta att jag inte är det, egentligen?
På mitt förslag har han rensat cookies och historik, men det hjälper inte.
Någon som har andra tips jag kan vidarebefordra? Vi vill ju inte sitta här och sakna vår grand old Tennessee-favorit.
• • •
Svenska målskyttar ikväll? Mja, det är ju väldigt osäkert om det blir några alls – men jag chansar på att Lill-Nyllet fimpar sin torka och att Jesper Boqvist sätter ett friläge i andra perioden.
Kanske, kanske hugger Calle Järnkrok in en puck också.
• • •
Oliver Kylington har nominerats till Masterton, ihop med Frederik Andersen och Connor Ingram – och jag hoppas verkligen vi får se honom på scenen i The Sphere i sommar, han förtjänar den utmärkelsen mer än de flesta som mottagit den senaste åren.
• • •
Kvällens låt: George Harrisons ”All Things Must Pass”.
• • •
Mitt starkaste minne från Scotiabank Arena – tidigare känd under det mer schvungfulla namnet Air Canada Center?
Utan tvekan Börjes avsked under All Star-helgen 2022, bland det mest omskakande och ledsamma och, samtidigt, vackra jag överhuvudtaget varit med om.
Men Mats Sundins återkomst med Canucks 2009 – när de både buade och jublade över giganten från Sollentuna – var också oförglömlig.
Då kan jag försäkra att att det var ett sjuhelvetes drag i det påkostade lyxbygget, så, jo det går. De kan vråla. De kan föra ett satans vrål. De kan piska upp samma elektriska atmosfär som på plazan utanför – bara de vill.
• • •
Efter varje runda ämnar jag ta ut en förstafemma och just nu funderar jag på målvakter.
Jeremy Swayman, Bobrovsky, Stuart Skinner och Storken känns som de hetaste kandidaterna – men om Woll gör ännu en kanonmatch ikväll kanske jag säger ”Jawohl!” till honom också.
• • •
Apropå målvakter är det kul att läsa att Jesper Wallstedt briljerade i första VM-genrepet i Kloten idag.
Det kommer bli fin konkurrens om förstaspaden – också.
• • •
Ikväll – 21.00 – har Knicks en ny chans att slå ut 76ers i Tårtans lada.
Jo, även 76ers spelar förstås i Wells Fargo och där kommer storma helt hejdlöst under de sena kvällstimmarna.
• • •
När spelade Rangers egentligen sin senaste match? Det känns som vi inte sett dem på evigheter och när de framåt måndag steppar ut i strålkastarskenet igen kommer det vara som en ny säsongsstart.
Nästan.
Vad jag vill ha sagt är att de som sveper får vänta väldigt, väldigt länge.
• • •
App app – det gick undan i Örby ikväll, så här har vi podcast-avsnitt nummer 461.
• • •
Det är 75 mil mellan Toronto och New York, men jag svär – jag kan känna det ända hit nu.
Hur miljoner kanadensiska hjärtan dunkar hårt och oroligt.
Hur det sprakar av elektricitet i kvarteren kring Scotiabank.
Hur en hel stad håller andan inför ett darrande moment of truth.
Snart börjar The Showdown of the year.
Brace for impact, folks.

DALLAS – VEGAS 3-2 (Slut)
EDMONTON – LA 4-3 (Slut)
• • •
Ingen kan ju säga något annat än att Kings försökte, Hackspetten och Kempe slet som galärslavar sista minuterna och förtjänade fan en förlängning ikväll.
Men Oilers är det bättre laget, befinner sig bevisligen on a mission from högre makter och SKA såklart segla vidare till nästa runda.
The Legacy lever.
• • •
Skrällar verkar det inte som vi kan förvänta oss under årets Stanley Cup-vals.
De förväntade går vidare från varje serie och just därför har det varit lätt att få in de konservativa tips jag fegade med innan de släppte pucken.
Så här såg det ut, om ni minns
•NY Rangers – Washington 4-2 (Facit: 4-0).
•Carolina – NY Islanders 4-2 (Facit: 4-1)
•Florida – Tampa 4-3 (Facit 4-1)
•Boston – Toronto 4-1 (Pågår, står 3-2)
•Dallas – Vegas 4-3 (Pågår, står 3-2)
•Winnipeg – Colorado 3-4 (Facit: 1-4)
•Vancouver – Nashville 4-3 (Pågår, står 3-2)
•Edmonton – LA 4-1 (Facit: 4-1).
Lite tråkigt, faktiskt.
Men jag noterar att de dryga tölpar som dök upp i spåret när allt gick åt helvete ifjol håller fan på sig i år.
De ska dock veta att jag inte ser det som att jag fattat så mycket mer i år, bara att jag haft tur.
• • •
Oilers kommer alltså få möta antingen och Canucks eller Predators och vi behöver nog inte fundera så länge på var Mattias med skägget helst åker.
Resten av laget vill säkert ha nära till bortamatcherna, men inte han…
• • •
Det hände ändå lite i svenska poängligan, så jodå – här kommer den uppdaterade versionen.
1. Mika Zibanejad, NY Rangers – 7 poäng (1+6)
Victor Hedman, Tampa Bay Lightning – 7 poäng (1+6)*

3. Filip Forsberg, Nashville Predators – 6 poäng (2+4)
4. Adrian Kempe, LA Kings – 5 poäng (4+1)*
5. Gustav Nyquist, Nashville Predators – 4 poäng (1+3)
6. Gustav Forsling, Florida Panthers – 4 poäng (0+4)
7. Elias Lindholm, Vancouver Canucks – 3 poäng (2+1)
8. Viktor Arvidsson, LA Kings – 3 poäng (0+3)*
9. Pierre Engvall, NY Islanders – 2 poäng (1+1)*
Oliver Ekman-Larsson, Florida Panthers – 2 poäng (1+1)
11. Erik Gustafsson, NY Rangers – 2 poäng (0+2)
Hampus Lindholm, Boston Bruins – 2 poäng (0+2)
Mattias Janmark, Edmonton Oilers – 2 poäng (0+2)
Elias Pettersson, Vancouver Canucks – 2 poäng (0+2)
15. David Gustafsson, Winnipeg Jets – 1 poäng (1+0)*
16. Jesper Boqvist, Boston Bruins – 1 poäng (0+1)
Mattias Ekholm, Edmonton Oilers – 1 poäng (0+1)
Kevin Stenlund, Florida Panthers – 1 poäng (0+1)
Andreas Englund, LA Kings – 1 poäng (0+1)*
*Utslagen
• • •
Kempe bör få ett samtal från Sam Hallam närmsta dygnet och såvida han inte har några okända krämpor är jag övertygad om att även han kommer till VM.
Arvy? Kontraktet går ut, så det lär inte vara aktuellt.
Nästa säsong vill vi för övrigt se honom i Islanders, Devils eller Rangers.
• • •
Nu ska jag dra mig tillbaka och börja ladda för torsdagens fina dubbel-pastej.
Först har jag härlig podd-inspelning med Ondskan från Örby, sedan väntar ju hela slutspelets hittills hetaste showdown i Big Smoke.
Då jävlar blir det riktigt playofff-drag här i bloggen – utgår jag från.
Tills dess:

Peace!

DALLAS – VEGAS 3-2 (Slut)
EDMONTON – LA 1-1 (Period 1)
• • •
Hoppsan Kerstin – och hoppsan Gunborg.
Just som jag knutit ihop en inledning om att Oilers återigen styrt detta battle dit de vill och plågar sina gäster från Hollywood med frustrerande effektivitet åt båda håll får Kings en osannolik studs med sig sig och pang – kvitterat.
Mm, det är ju så – manus kan skrivas om när som helst.
• • •
Hackspetten från Kusmark visar inte gamle Nashville-kompisen Eky Ekholm någon nåd – och det ska han förstås inte göra heller.
Mattias bryr sig för övrigt inte nämnvärt, ett blödande ögonlock är ett billigt pris att betala i en holmgång som den här.
• • •
Hörrdu, Gaston, du får inte stressa en gammal bloggare – det är sedan länge en försyndelse som bestraffas med gult kort.
• • •
Det är coolt att den stadige gossen som ansvarar för nationalsångerna i Rogers Place står mitt i det oregerliga folkhavet, på läktaren, och sjunger.
Ett grepp för andra att kopiera, skulle jag säga.
• • •
Ju hårdare man jobbar, desto mer tur får man.
Det är en klyscha jag verkligen tror på – och därmed är det ingen klyscha utan en sanning.
• • •
Helt klart, Gaston – hur länge övriga som blir kvar i startfältet än låter bli att raka sig kommer de inte kunna konkurrera med Ekys slutspelsskägg.
Förutom möjligen Brent Burns i Carolina, men han går ju utom tävlan, liksom.
• • •
Kempe ser het ut, får han bara en tillräckligt bra chans kommer han vispa in sitt fjärde mål i denna serie.
• • •
Connor McDavid har vi sett förhållandevis lite av hittills.
Legacyn, unge man, legacyn….
• • •
Nu ska jag börja peta lite med ett Dallas-Vegas-referat, så vi får se om jag hinner med någon Del 6.

DALLAS – VEGAS 3-2 (Slut)
• • •
Regerande mästarna hänger på repen.
För Dallas Stars vinner på det mål de gör när Pietrangelo tar sin svagsinta utvisning i andra perioden – och nu har de slagläge i Las Vegas på fredag.
Ojvoj.
• • •
AAC är en underskattad arena.
Ni ser ju själva – när Stars triumferar blir det ett ruskigt drag även innanför de där tegelväggarna.
Mig förvånar det inte om jag får tillfälle att berätta mer om det nästa månad.
• • •
Inga poäng för Wild Bill blev det nu heller.
Hm.
Something’s off.
Men det är det ju hos hela laget.
Riddarna fäktas inte med lika välslipade svärd som för ett år sedan, punkt och slut.
• • •
Jaha, då ska vi se hur mån Connor är om den legacy jag babblade om i introt.
Är ni med?

DALLAS – VEGAS 3-2 (Period 2)
• • •
Oh, Alex Pietrangelo håller på att göra en Jamie Benn när han knockar Seguin.
Om han fått en fem minuter major för den hade det varit en lika stor katastrof för Vegas som det var för Stars när den gamle kaptenen knockade Mark Stone ifjol.
Dumt som fan beter han sig ändå, även om domarna reducerar straffet avsevärt – och det kostar ett potentiellt förödande baklängesmål.
Det är inte första gången den ärrade backen beter sig som en fårskalle i en viktig match, vi glömmer ju inte förra vårens galna slashing mot Draisaitl.
Han är för gammal och rutinerad för såna dumheter.
• • •
Du och jag,Ytterbyflyer.
Det är vi som sjunger solo i majnatten och för det ska vi ha extra guldstjärnor.
Alla andra – utom Linus, Monica, Chall och van Basten-knäet, som i alla fall hastat förbi och sagt hej – utses härmed till trallgökar monumentale.
• • •
Annars blev det plötsligt mycket svårare att göra mål i andra perioden och jo, Adin Hill påminde om att han faktiskt är en styv målis.
• • •
Ryan Callahan, den gamle krigaren i Rangers och Lightning, hör helt klart till de bättre av experterna ESPN städslat i år.
• • •
Tre mot noll i ett playoff-drama…mycket ska man se innan man knyter av sig slipsen.
• • •
Sudden death overtime i Big D?
Kan mycket väl hända – och inte mig emot.