DALLAS – VEGAS 2-2 (Period 1)
• • •
Borta bra – och borta bäst?
Nja, nu har ju Vegas inte direkt dragit ifrån i den här fajten, men de håller jämna steg med ett Dallas som bara skulle explodera ikväll och kommer snabbt tillbaka och utjämnar när de hamnat i 2-1-underläge och återigen måste man ju fråga:
Varför blir hemmaplan aldrig en fördel i den här serien?
• • •
Hm, ikväll är det glesbefolkat och tyst runt vår lägereld. Vore det inte för ärorika duon Ytterbyflyer och Chall skulle jag grilla mina korvar helt själv.
En besvikelse när slutspelet rasar, kan jag inte låta bli att tycka, men tja, ni kanske är såna där som har riktiga liv och vill ägna er åt annat mellan varven…
• • •
Det är en riktigt sån blytung Big Boy-match som pågår i den vackra tegelhögen på Victory Avenue – fast med en tvist.
I såna brukar det vara fruktansvärt lätt att göra mål och här är det istället lätt.
Lugubert.
• • •
Precis innan puckdrop skrapade jag fram 200 bucks på en amerikansk motsvarighet till Triss.
Det tycker jag nog att jag förtjänade efter den här prövningen till vecka – och som tröst för den dåliga uppslutningen i spåret.
• • •
Efter Logan Thompsons sinnessjuka insats i Game 3 trodde man aldrig att han skulle bli petad igen, men jo.
Adin Hill – hjälten från ifjol – återvänder i kassen i den här fajten.
Succé igen?
Inte direkt.
• • •
De här kidsen i Dallas alltså.
Stångkorven är ju bara 21 år han med, men backhand-passningen han slår till Dadonovs kvittering brukar bara de som spelat i ligan i ett decennium ha i sig.
Och ja, den ett år yngre Johnston har assist på bägge hemmamålen.
• • •
Det är lustigt att till och med hemmabåset i American Airline Center är så litet att backup-målisen Scott Wedgewood inte riktigt får plats utan sitter ihop med Emily Campbell i det lilla utrymmet
Men lucky him, Emily är en fantastiskt rolig person att gaffla med.
• • •
Det skulle inte vara av ondo för Wild Bill Karlsson om han fick baka en cannoli snart.
Som ni kanske noterat i den svenska poängliga bloggen vårdar som en bebis har han fortfarande inte gjort ett enda avtryck i protokollet på fem matcher.
• • •
Mindre än en och en halv minut på isen fick Prins Nils Lundkvist i första.
Min förhoppning om ett mål ikväll var sålunda lite fåfäng.
Vad har DeBoer emot honom?
• • •
Som pausunderhållning får ni – ja, du, Ytterbyflyer – en färsk bild från balkongen.

Som sagt…maj. Vilken månad.

I Robert DeNiros underskattade regidebut ”A Bronx Tale” säger busschauffören han spelar – ja, han regisserade sig själv, som jag i den här bloggen ungefär… – till sin unge son:
– The saddest thing in life is wasted talent.
Alltså:
Det sorgligaste här i livet är bortslösad talang.
Ibland ser jag Connor McDavid framför mig när jag tänker på de bevingade orden.
Vilket på ett sätt förstås är väldigt orättvist. Han har ju inte alls slösat bort sin gränslösa talang, han har tillvaratagit alla gåvor från gud och sett till att bli en av tidernas bästa hockeyspelare.
Men samtidigt:
Vad DeNiro vill att avkomman ska förstå när han försöker navigera sig genom den allt annat än enkla tillvaron i 50-talets Bronx är att den talang man eventuellt benådats med måste användas för The Greater Good, till nånting större än en själv, så att världen blir en bättre plats.
Också det kan man kanske argumentera för att McDavid redan gjort, genom att frälsa oss åskådare med skönheten och kittlingen i sina förbluffande konster på isen – match efter match efter match.
Fast ändå inte.
För att det verkligen ska betyda någonting, för att göra ett bestående avtryck i tiden, behöver hans snille leda till något mer än bara det egna självförverkligandet.
Ja, förr eller senare ska de otroliga färdigheter han besitter ovillkorligen mynna ut i Stanley Cup-triumf för hans lag och för hans stad och för hela goddamned världen.
Om det inte sker, om han aldrig vinner, kommer vi fortfarande minnas honom som en virtuos som spelade hockey som Jussi Björling sjöng, som Miles Davis spelade trumpet och som Edgar Allen Poe diktade.
Men det resulterade aldrig i en ”O, helga natt”, en ”Kind of Blue” eller en ”The Raven”.
Det, mina vänner, vore ett sorgligt slöseri med talang.
Han lär fortfarande ha ett decennium på sig, give or take, så panik behöver han inte känna ännu, men inte heller 27-åriga geniers karriärer pågår för evigt.
Så när chanser som den ikväll presenterar sig, när hans Edmonton Oilers befinner sig i en tydlig framåtrörelse som lag och kan slå ut LA Kings hemma i fullständigt nippriga Rogers Place och avancera in i slutspelets andrarunda, får han inte darra på avtryckarfingret.
Möjligheten måste utnyttjas – genom att den största stjärnan i arenan, on a mission from God för något mycket större än han själv, kramar ur sig allt han har.
Det är vad som står på spel såna här gånger.
Connor McDavids legacy
Sorgligt vore det i sanning om den bara förspilldes, säger jag härmed.
• • •
Jaha, plötsligt blev det maj – den ljuva månad som vi NHL-fanatiker knappt hinner notera eftersom det oändliga äventyr som alltid pågår denna tid på året tar över våra liv.
Men ändå.
Var hälsad, ljuva vårmarkör – även för oss trots allt en saliggörande kontrast till gråhetens, råkylans och hopplöshetens november och januari och februari.
I eftermiddags hann jag smita ut åtminstone en liten stund och satt en halvtimme i Bryant Park och tittade på myllret av uppspelta människor och insåg att skälet till att man blir rädd när man tror man drabbats av svår sjukdom är att själva vardagen är ett ovärderligt mirakel.
• • •
I Texas står västmakterna Dallas Stars och Vegas Golden Knights vid The Big Vägskäl.
Där hamnar man vid ställningen 2-2 i en serie a’ bäst av sju. Kriget kan inte avgöras, men den femte striden blir ofta utslagsgivande. Den bestämmer var uppgörelsen tar vägen och, för det mesta, vem som till sist slipper önska motståndarna lycka till i fortsättningen under handskakningen.
Hittills har bortalaget vunnit varje gång, men ikväll vetifan…det känns som att Stars verkligen hittat sitt modus operandi mot mästare som inte alls har samma stål i blicken som förra året.
Sedan är det väl inte omöjligt att Knights i så fall, i ren desperation, tar en hemmaseger på fredag och tvingar fram en Game 7.
Likafullt: Det känns som det är Dallas år i år.
• • •
Han tvekade inte ett ögonblick, vill jag påstå att jag kunde höra i Victor Hedmans röst i luren för några timmar sedan.
Så fort han lämnade isen i Sunrise i förrgår visste han att han skulle tacka ja till VM
Och nu kan man verkligen konstatera att Commendatore Hallam får lufta en femplus-trupp i Ostrava.
Faktiskt: De enda helt givna i en bäst-av-de-bästa-trupp som fortfarande slåss om Lord Stanleys juveler är Mika Zibanejad, William Nylander, Filip Forsberg, Elias Pettersson, Gustav Forsling, Hampus Lindholm, Adrian Kempe och William Karlsson (samt Gabe The Babe förstås, men det går ju inte).
Grattis där hemma, ni kommer verkligen få nånting att titta på de kommande vekorna.
• • •
Wyatt Johnston är, so far, Dallas svintidiga Conn Smythe-kandidat.
Den blott 20-årige gunslingern var ju fantastisk i de två matcherna i T-dojjan och som någon helt fyndigt konstaterade efter avgörandet i Game 3:
Han har inte åldern inne för att sitta vid maskinerna på stans kasinon (man måste ha fyllt 21 för att få gambla) men drog ändå en jackpot i Vegas.
Ha!
Det ska bli ett sant nöje att se honom komma tillbaka hem efter den succén.
• • •
Här är ett litet löfte:
Om Maple Leafs vinner imorrn, och jag slipper dramatiska bakslag, försöker jag skaffa ackreditering till Game 7 i TD Garden på lördag och åker norrut.
Det kan ju bli en av de stora klassikerna.
Hoppas, hoppas.
• • •
Andra Conn Smythe-kandidater redan i förstarundan: Cale Makar, Connor McDavid, Vincent Trocheck, Matthew Tkachuk, Brad Marchand.
Har ni fler förslag?
• • •
Det var en stor besvikelse att höra Jon Cooper, som alltid framstått som en klok och belevad människa, avlossa en gubbig liknelse om att målvakterna ”lika gärna kan bära kjolar” om man inte får utmana dem alls.
Nu har han bett om ursäkt och gott så, men det är för deprimerande att hockeykulturen aldrig helt kan frigöra sig från pappskalle-normer som röktes ur resten av samhället redan för ett halvt sekel sedan.
De som inte lever upp till fyrkantiga ideal om hur hockeykrigare ska vara och se ut och uppföra sig är alltid ”kärringar”, ”fröknar”, ”Thelma & Louise” och ”systrar” – eller bär kjol.
Come on, era nötter. Det är 2024 nu.
• • •
Quinn Hughes, Cale Makar och Roman Josi heter herrarna som får komma till The Sphere i Vegas i sommar och representera de bästa backarna i ligan.
Jag har absolut inga invändningar, även om jag hoppades på en liten Hedman-skräll.
• • •
Svenska målskyttar ikväll: Nils Lundqvist, Mattias Ekholm och Carl Grundström.
• • •
Igår snöade det i Edmonton – och idag hade de en smärre jordbävning i södra Kalifornien.
Det känns som dåliga omen för LA Kings, bägge två.
• • •
Kvällens låt: Arcade Fire – Month of May.
• • •
Matchen i Dallas börjar redan 18.30 lokal tid och någon tror kanske att det beror på att det är helgdag, men let me tell you – är det någonstans de inte firar socialistiska högtider är det i Texas.
Allt handlar om att tv-bolagen, i det här fallet ESPN, vill ha det så, för att kvällens två matcher inte ska krocka.
Money talks and bullshit walks, som väl ingen sa i de stora demonstrationstågen idag…
• • •
I Bryant Park – belägen strax väster om Grand Central, en underbar oas för oss som huserar i Midtown – såg jag en snubbe i Devils-jersey och det var nästan så jag ryckte till:
Just ja…lagen som inte gick till slutspel…redan en och en halv vecka in i slutspelet känns det som att de inte ens existerar.
Erkänn själv, det känns konstigt att tänka på Calgary Flames och Minnesota Wild och Columbus Blue Jackets.
• • •
LA Kings kommer, såklart, attackera besinningslöst i den sena showen, det är ju klockrent do-or-die-läge för dem, och nyckeln är att sätta Alberta-bohemerna under press direkt.
Tyvärr, för gästerna, visade det sig ju i Game 4 att Oiler under Knoblauch lärt sig att försvara på rena Barry Trotz-viset, så…ja, good luck.
• • •
Jon Cooper, by the way, kan han månne vara på väg bort från Tampa efter tolv säsonger?
Det ska jag pressa Ekeliw om när vi spelar in podd imorrn.
• • •
Ok, det är Showtime – igen.
Pojkar – ge oss nya ögonblick vi aldrig glömmer, det är ju egentligen det enda vi begär.

BOSTON – TORONTO 1-2 (Slut, OT1)
CAROLINA – NY ISLANDERS 6-3 (Slut)
WINNIPEG – COLORADO 3-6 (Period 3 pågår)
VANCOUVER – NASHVILLE 1-2 (Slut)
• • •
Alltså…jävlar.
Som den ärliga bofink jag är ska jag erkänna att jag aldrig trodde Preds skulle orka resa sig efter den fullständigt knäckande torsken i Bridgestone i förrgår.
Men de var rena Björn Borg efter tiebreak-förlusten mot McEnroe i Wimbledon, höll sig trots en dassig start samlade och oberörda och krigade sig till sist till seger i en järnhård tredjeperiod.
Storartat.
Nu tvingas canuckerna mycket motvilligt flyga down south igen och Masen med Mustaschen och hans vänner kan bjuda på nytt weekend-party på Broadway.
• • •
Jets, däremot, har spelat färdigt för säsongen och det är ju en redig besvikelse.
De rustade riktigt ambitiöst kring deadline och de har målvakten som ska föreställa allra bäst, men nä – de kan helt enkelt inte spela playoff-hockey där uppe.
• • •
Just ikväll hände inte så mycket i blågult avseende, men det är flera dagar sedan jag publicerade en uppdaterad version av svenska poängligan, så – here we go.

1. Mika Zibanejad, NY Rangers – 7 poäng (1+6)
Victor Hedman, Tampa Bay Lightning – 7 poäng (1+6)

3. Filip Forsberg, Nashville Predators – 6 poäng (2+4)
4. Adrian Kempe, LA Kings – 4 poäng (3+1)
5. Gustav Nyquist, Nashville Predators – 4 poäng (1+3)
6. Gustav Forsling, Florida Panthers – 4 poäng (0+4)
7. Elias Lindholm, Vancouver Canucks – 3 poäng (2+1)
8. Pierre Engvall, NY Islanders – 2 poäng (1+1)
Oliver Ekman-Larsson, Florida Panthers – 2 poäng (1+1)
10. Erik Gustafsson, NY Rangers – 2 poäng (0+2)
Hampus Lindholm, Boston Bruins – 2 poäng (0+2)
Viktor Arvidsson, LA Kings – 2 poäng (0+2)
Mattias Janmark, Edmonton Oilers – 2 poäng (0+2)
Elias Pettersson, Vancouver Canucks – 2 poäng (0+2)
15. David Gustafsson, Winnipeg Jets – 1 poäng (1+0)
16. Jesper Boqvist, Boston Bruins – 1 poäng (0+1)
Mattias Ekholm, Edmonton Oilers – 1 poäng (0+1)
Kevin Stenlund, Florida Panthers – 1 poäng (0+1)

• • •
Tack för den här underliga kvällen, med tidigare nedsövd och lätt vimmelkantig bloggare.
Nu ska jag försöka sova lite till och imorrn ämnar jag vakna som en torped och sen blir det riktig playoff-blogg igen.
Tills dess:
Peace!

BOSTON – TORONTO 1-2 (Slut, OT1)
CAROLINA – NY ISLANDERS 6-3 (Slut)
WINNIPEG – COLORADO 3-4 (Period 3 pågår)
VANCOUVER – NASHVILLE 0-0 (Period 2)
• • •
Första maj 2024 börjar med kittlande raffel.
Det är jämnt och tajt i båda de sena matcherna north of the border och ännu vet vi inte alls om de här serierna tar slut ikväll eller fortsätter med nya thrillers i Denver respektive Nashville.
Men vi får väl dagen till ära rikta de klassiska slagorden i Jets och Predators riktning:
Upp till kamp, sista striden det är – kanske.
Ja, det var nog allt jag hade att komma med nu när den groggy dagen börjar bli sen.

BOSTON – TORONTO 1-2 (Slut, OT1)
CAROLINA – NY ISLANDERS 6-3 (Slut)
WINNIPEG – COLORADO 2-2 (Period 2 pågår)
VANCOUVER – NASHVILLE 0-0 (Period 1)
• • •
Ledsen, bäste HEK, men det är ju inte mycket som tyder på att Predators får spela fram fler matcher i Jamboree-ladan den här våren.
Canucks dominerar rätt ordentligt so far.
Men om Filip plockar fram några tricks från Åkerö igen…kanske kan det gå.
• • •
Ja, Islanders säsong är över.
Canes nyper till dem med 6-3 och tvingar fram handske i euforiska PNC Arena och kan göra sig redo för nästa New York-lag.
Ojvoj, det blir ett battle för fullvuxna.
• • •
Ah, nu har man ett pooldopp utanför Stockholm att se fram emot i sommar också.
Tack, Lundin.
• • •
I Winnipeg är det saftig dragkamp, men Avs skaffade sig just 2-1-ledning för Hällebucken är ju inte längre Hällebucken
• • •
Knicks misslyckades, de fick stryk av 76ers på Garden ikväll.
Hm, här räknade vi kallt med exakt samma manus som för 30 år sedan.
• • •
Fast nu nu kvitterade Jets.
Som sagt:
Dragkamp.
• • •
Nu börjar jag till slut känna mig lite sömnig, men givetvis kan jag inte gå och lägga mig utan att veta hur det går i de här matcherna.
Det kommer mera, som det hette i Arnes nöjesprogram på SVT.

BOSTON – TORONTO 1-2 (Slut, OT1)
CAROLINA – NY ISLANDERS 5-3 (Period 3 pågår)
WINNIPEG – COLORADO 1-1 (Period 1 pågår)
• • •
Woah!
Den bästa dagen är i sanning en dag av törst och Game 6 is coming up i Toronto på torsdag – tack vare Knies.
Nice, säger han…
Grattis till den majbrasan, plågade Leafs-fans i spåret.
Nu riktar jag blicken mot Vancouver och tänker att HEK snart gör mig sällskap, yes?

BOSTON – TORONTO 1-1 (Period 2, OT väntar)
CAROLINA – NY ISLANDERS 5-3 (Period 3 pågår)
• • •
Gosh, sudden-rysare i Boston Town!
DET glömde my best friend the doctor att ordinera i eftermiddags, men naturligtvis finns ingen bättre medicin i världen.
Historien säger väl att Bruins triumferar, men i just den här matchen känner jag mig inte helt säker…
Hur som helst – mina hjältar:
DeBrusk eller Lill-Nyllet
• • •
I Raleigh lyckas Islanders helt mirakulöst jaga ikapp i mittperioden, men i början av tredje går golvet ur säsongen igen.
Jack Drury ger Canes ledningen efter 04.36 och 04.44 – åtta sekunder senare! – gör Stefan Noesen 5-3 också.
Jisses, Varly.
• • •
Mitt blodtryck var det inga fel på i eftermiddags – ja, jag vet, det är ett medicinskt under – men jag gissar att det finns de i spåret som skulle bli inlagda om de blev kollade nu.
Åsa, kom ihåg – it’s only a game.
Eller man kan försöka intala sig det i alla fall…

BOSTON – TORONTO 1-1 (Period 2
CAROLINA – NY ISLANDERS 3-2 (Period 2 pågår)
• • •
The Groggy Biff säger hej igen – och han känner sig fortfarande pretty much som vanligt.
Men det var det där med omdömet, dom kan alltså ha stuckit hål på det med den vassa nålen i eftermiddags.
Att jag nu säger så här kanske tyder på det:
Maple Leafs är riktgt bra ikväll.
De har lyssnat på uppmaningen ”stop fucking crying, bro” och spelar hela tiden med den desperation de mobiliserade först när tio minuter återstod i Game 4.
Ett problem bara:
Man ska göra mål också.
Men det är exceptionellt svårt att göra det på Jeremy Swayman – Bruins klart bäste i denna föreställning på Legends Way.
Lill-Nyllet kommer dock att göra det i tredje, vänta ska ni få se.
• • •
I Raleigh är Hurricanes så överlägsna i första perioden att de som ansvarar för sånt borta på Garden antagligen börjar trycka biljetterna till de kommande matcherna mellan Rangers och sydstatarna.
De fullkomligen mosar Islanders, vinner skotten med 21-4 (!) och kunde ha firat första paus med femmålsledning.
Men vad händer direkt i början av andra? Brock Nelson reducerar.
Så på något förunderligt vis är det nu match i alla fall.
• • •
Rumpmasen, Boqvist, hör också till de få i björnflocken som kommer upp i normal standard ikväll.
Forecheckingen innan kvitteringen i förstaperren skulle kunna beskrivas som det mest imponerande någon från Hedemora ansvarat för sedan en som kallas Cuba startade lysande festivalen Dalarocken.
• • •
Ingen slår straffar som Fågelmannen, det får vi ånyo bekräftat när Romanov lägger handen på pucken i målgården och den sorglöse artisten – Kuznetsov alltså – ges chansen från mittpunkten
Han kör sin karaktäristiska slow motion-variant och ni får säga vad ni vill – jag tycker den är lika läcker som Rockefeller-gratinerade ostron.
• • •
OM både Bruins och Canes blir klara ikväll finns en stor risk att ständigt jäktade NHL vevar igång andra omgången i öst innan den första i väst är helt klar.
Sånt hatar jag, hela slutspelet ska befinna sig i samma fas hela tiden, punkt och slut.
• • •
Den period som nu följer i TD Garden har förutsättningar att bli en klassiker, så folket – stay put!

Tjena mors!
Groggy Bjurre här.
Jo, jag är tillbaka hemma i holken efter dagens äventyr på sjukhus i Carnegie Hall på Upper East Side och nä, jag känner mig inte särskilt snurrig – trots att jag var out of it för vad som kändes som timmar men i själva verket klockade in på 20 minuter.
I papper jag fått med mig står emellertid att man kan känna sig helt normal ”men ändå sakna omdöme och glömma saker”, så det kanske är bäst att jag ändå tar det lite piano just ikväll.
Omdömeslös vill jag ju inte bli inför öppen ridå…eller ska vi säga mer omdömeslös än vanligt.
Dock:
Vi har en fyrklöver i gastkramande Elimination-draman på Stanley Cup-menyn och då KAN Jag ju inte bara sitta här och göra ingenting.
Lite kommer jag ändå försöka blogga – och så får ni slå larm om omdömet brister fullständigt…
• • •
Islanders, Leafs, Jets och Predators kan alltså alla bli utslagna ikväll och nä, det vore ändå rätt tråkigt – så snabb och enkel ska förstarundan inte vara.
Risken är dock stor i samtliga fall, även om jag tror att åtminstone Jets har en hygglig chans – och kanske också Predators.
Där är styrkeförhållandena ändå såpass jämbördiga så pass jämna att MÅSTE borde kunna trumfa VILL – och just Preds motståndare, alltså Canucks, skulle hata att behöva sätta sig på sitt plan för en ny femtimmarsflight till Nashville.
Då brukar det bli så…
• • •
För övrigt gick det bra idag. ”Only good news”, meddelade min gode läkare – hockeyfan och allt, extatisk över att Rangers svepte Capitals.
Bra det – och jag utgår från att alla era lyckönskningar och varma tankar hjälpte big time.
Tack, ni är alldeles underbara.
• • •
Gud ger och gud tar – i synnerhet i Toronto.
När nu Lill-Nyllet kan spela är istället Auston Matthews – bäst och viktigast av alla – sjuk.
Peter Lundin, min gode vän, du kan försöka övertyga dig om vad som helst, men hans frånvaro är en katastrof.
• • •
För oss insomniacs är nedsövning ändå lite…ljuvligt.
De trycker till i den där kanylen och på en jäkla sekund går filmen bara av.
Om man ändå hade en sån knapp att trycka på varje natt.
• • •
Tranås-Simon får chansen i Patrick Roys laguppställning i Raleigh ikväll igen.
Då finns ju ändå chansen.
• • •
Nästa podcast-avsnitt skulle egentligen spelats in imorrn, men Ekeliw ska ut och demonstrera under de röda fanorna i Örby, så vi kör på torsdag istället.
Nääää, skojar bara. Han trodde att jag skulle vara väck även imorrn – som om jag inte tålde berusningsmedel alls! – och planerade sin vecka därefter.
Så – torsdag blir det.
• • •
Ikväll kan Knicks slå ut 76ers på Garden också – och i så fall börjar våren 2024 här i New York bli väldigt, väldigt lik våren 1994.
Även då svepte Rangers sin motståndare i förstarundan (Islanders), medan Knicks slog ut dåvarande New Jersey Nets med 3-1 ( serierna i NBA:s första omgång avgjordes i bäst av fem på den tiden).
Drömmen lever…
• • •
Det är kanske lite väl personligt – omdömet har ju tiltats… – men jag måste nämna att min bästa New York-buddy Ash gjorde mig sällskap idag – från start till mål.
Han följde med mig till sjukhuset, väntade i väntrummet under hela proceduren och tog mig sedan hem till holken i Uber, fast han bor långt, långt härifrån.
Ingen är mer blessed än den som har riktiga vänner.
• • •
Svenska målskyttar denna Valborgsmässoafton: Lill-Nyllet, Tranås-Simon, Masen Med Mustaschen och Nils Höglander.
• • •
Conor Bedard, Brock Faber och Luke Hughes heter semi-junisarna som nominerats till Calder Trophy och åtminstone de två första förtjänar ju den äran.
• • •
Dagens låt: Modern Lovers ”Hospital”.
• • •
Uppmaningen ”Ta det lugnt ikväll” ska inte negligeras helt, det vore korkat, så det blir knappast lika mycket tjatter som vanligt från min sida.
Men nu vet ni att jag är här, med lättnad i bröstkorgen, och några synpunkter kommer jag inte kunna låta bli att posta.
Enjoy nu, folks.
Det här är en riktigt stor kväll.