FLORIDA – NY RANGERS 3-2 (Slut, OT1)
• • •
Coldplay kan inte längre höras någonstans i södra Florida.
Istället är det Belinda Carlisles ”Heaven on Earth” som dånar i Panthers omklädningsrum efter Sam Reinharts avgörande.
Såklart.
Ett bättre soundtrack går inte att tänka sig när man gjort sitt allra bästa – och fått belöningen man längtat efter.
Då är himlen verkligen en plats på jorden.
– Ja, efter två tuffa förluster kändes det extremt skönt att se den pucken gå in, säger den lättade fiskaren från Östergötland när vi träffar honom i den rusiga kabyssen.
Sen överröstas han ånyo av den förra Go Go’s-sångerskan, pluggad på högsta volym i det privata utrymmet vägg i vägg:

Ooh, baby, do you know what that’s worth?
Ooh, Heaven is a place on Earth
They say in Heaven, love comes first
We’ll make Heaven a place on Earth
Ooh, Heaven is a place on Earth

• • •
I motståndarlägret, framförallt bland fansen, fortsätter tugget om domsluten.
Mika borde fått en utvisning med sig i slutet av tredje och det borde blivit straff istället för utvisning när Wheeler rev ner Barkov och livet är för grymt och bla bla bla.
Minns bloggens gamla käpphäst:
Hakar man upp sig på slikt, och börjar fokusera på saker det inte finns någon som helst möjlighet att påverka, är man doomed.
I långa loppet kommer det jämna ut sig – framförallt på hemmaplan.
Istället borde Rangers fundera på varför de återigen hamnade på hälarna efter den utsökta förstaperioden och började begå så många individuella misstag.
• • •
För fem-sex år sedan hade scener som de som utbryter när Reinhart piskar in 3-2-pucken varit omöjliga att föreställa sig i denna hall.
Då var det så tomt på läktarna, och så sömnig stämning, att extasen i samband med ett sudden-mål i en konferensfinal…ah, den fanns inte i sinnevärlden.
Nu känns det som att solen exploderar i ansiktet.
Otroligt.
• • •
Det var verkligen inte Mikas kväll, detta.
Han sköt utanför när han hade den gyllene chansen i slutet av tredje – och han stod för det förödande pucktappet i mittzonen som ledde till att Wheeler tvingades vräka omkull Barkov.
– Jag borde tagit ett annat beslut än det tag jag tog i det läget, men det är inte mycket jag kan göra åt det nu, suckar han.
Nä.
Det är bara att ta revansch i The Woooorl’s Most Famous Arena på torsdag.
• • •
Nu bär det av hem till New York igen – och sedan tillbaka till FLL efter en utmattande kort turnaround.
Vem kommer ha ledningen då, när vi ser elimination-matchen i Amerant Bank Arens på lördag?
Well, jag har mina misstankar…
• • •
Imorrn kväll är planen att jag ska sitta i korresoffan när Game 4 i den västra duellen detonerar, men vi får se hur det blir med åska och eventuella förseningar till LaGuardia.
You’ll be updated, det lovar jag.
Tills dess tycker jag ni alla kan ta och följa Panthers exempel och vräka igång ”Heaven on Earth” på högsta volym.

Florida avgör i powerplay.

Mer kommer sen.

FLORIDA – NY RANGERS 2-2 (Period 3, OT väntar)
• • •
Tammefan.
Det blir skräckfyllt sudden death-drama igen.
Och inte heller den här gången BORDE det bli det.
Katterna trycker på oavbrutet, Rangers förlorar alla puckdueller och får bara vid några få tillfällen ut pucken ur egen zon.
Men Chris Martin tar ton i fukten ännu en gång…
• • •
Mika har den gyllene chansen att göra ett av sitt livs mål – i princip lika stort som det i JVM back in the day.
Men massörerna har inte hunnit till CVS och skaffat serum ännu…
• • •
I Rangers-lägret är ilskan stor över uteblivna utvisningar precis i slutet.
Well, i grundserien – eller rentav för en period sedan – hade de fått dem.
Men zebrorna törs inte nu.
• • •
Den här gången KAN väl inte Rangers vinna på detta sätt?
Det skulle vara…bisarrt.
Men jag säger ingenting.
Hjältar:

Lundell eller Mika, bara för sakens skull.

P.S Jag kommer rusa direkt det är klart, så resultatet kommer tills vidare bara i spåret.

FLORIDA – NY RANGERS 2-1 (Period 2)
• • •
Coldplay har tystnat i Sunrise.
För precis som väntat blåser den vådliga Florida-stormen upp i mittperioden istället.
Katterna river med betydligt mer skärpa och fokus redan från start – och sedan bara ökar de trycket.
Det ser långa stunder ut som i tredjeperioden för ett par dygn sedan, för Rangers klarar inte alls av att stå upp som första 20 och börjar slå ifrån sig – ofta utan att komma ur egen zon.
Till slut stressas de till utvisningar också, inklusive en för en lök över plexit, och då hugger kissen – en gång och sedan en gång till.
• • •
Första halvan är det dock The Storken Show nere i södra målgården.
Han radar upp en sådan kavalkad av av klassräddningar att man nästan får Neo-i-Matrix-känsla.
Men i de där PP-sekvenserna blir pressen för överväldigande och därmed återfår han sin mänskliga skepnad igen.
• • •
Det är ingen dålig killerinstinkt Vera Från Hagen visar när han krigar in 2-1-målet – med vad som får betraktas som en närmast argsint volley.
• • •
Även Rangers PP återfår sin högst mänskliga skepnad i denna period.
• • •
Basketramsan DE-FENSE har jag alltid sett som en styggelse i hockey.
Den hör inte hemma i islador och låter bara fånig.
• • •
Matthew Tkachuk och Sam Bennett var riktigt förträffliga i den här perioden, tyckte jag.
Håller svenska katten Karlsson med?
• • •
REM-PE-ramsan hörs även här i de ångande träsken.
Förbluffande.
För bara några månader sedan visste ingen vem han var överhuvudtaget.
• • •
Kulikovan koko har man inte sett mycket av ikväll.
• • •
De har ingen korv idag, men väl en bakelse doktorn skulle örfila upp mig om han såg att jag tryckte i mig.
Å andra sidan förespråkar han inte direkt grillade med bröd heller.
• • •
Om Fiskaren från Linköping säkrar ytterligare en poäng passerar han Elias Lindholm och går upp på andraplats i svenska poängligan.
Sedan är det inte så jättelångt upp till Mika…
• • •
Det ska åska i New York imorrn, så givetvis – jag har redan börjat skruva på mig inför flygresan norröver och pratar turbulens med Sombrero-Johan under spelavbrotten.
• • •
Det skulle inte vara tråkigt att få sitta med i Rangers omklädningsrum och höra vad Lavy säger nu.
Han måste komma upp med nåt som vrider till matchbilden ordentligt, annars kommer matchserien definitivt vara kvitterad inför fredagens urladdning på Garden.
• • •
Själv ska jag nu ta en snus och vara tyst en stund.

FLORIDA – NY RANGERS 0-1 (Period 1)
• • •
Det var ju katten också.
Eller – det var vad det inte var.
Vi räknar alla med att hemmalaget ska inleda med en monster-forcering som får sanden att spruta i kattlådan, men riktigt så kan man inte att beskriva skeendet.
Jo, de har några byten när de låter lite Florida-åska gå, men den förväntade superstormen kommer aldrig svepande genom ladan.
Det beror nog i viss mån på att solens bröder inte riktigt lyckas skruva upp den intensitet de önskar, men första hand är det gästerna som inte låter dem göra som de tänkt sig.
Rangers står för sin klart bästa period i hela serien och förtjänar den ledning de skaffar sig.
• • •
– Rangers powerplay är inget att skriva några serenader om, säger jag till Sombrero-Johan på stolen intill när Lundell sitter i snickarboa för sin high-sticking och Johan nickar eftertänksamt, som om jag bidragit med kvällens djupsinnighet.
Ögonblicket senare smaskar Trocheck in 1-0.
Tjena mors.
• • •
Om nu Storken njuter när puckarna viner runt öronen på honom får han sitt lystmäte inledningen av öppningsperioden, framförallt när katterna får sitt första PP.
Men han är med och ser verkligen ut att ha kul.
Vi tryckte nog inte tillräckligt på det i introt, men han börjar verkligen bli Conn Smyth-aktig.
.• • •
Trouba och Rodrigues – kompisar från förr – utbyter förstås artigheter så fort de ses i en sargduell.
Fraser som ”elbow” och ”diving” ingår i konversationen, gissar jag.
• • •
Rangers-fansen tycker både att domarna dömer på grundserievis när de tar ut Erkan – och att Luostarinen ”förstärker” när han kastar sig.
Stop crying, bro: Om de nu är bra på att få med sig domslut får man väl vara lite mindre vårdslös, eh.
• • •
Femtonde februari bröt Blake Wheeler benet i en riktigt rälig olycka på Garden.
Nu, i den fjärde konferensfinalen mot Florida, gör det 37-åriga lejonet comeback.
Det är lite som att rulla ut en väl insutten SUV till F1-loppet på Miami International Autodrome. Skön att köra, men…
• • •
Mikas är SÅ ormbiten att läkarna snart får åka till apoteket och fråga efter serum.
Sånt torde finnas här i Florida, väl?
• • •
Återigen är det packat med Rangers-fans i Amerante-ladan – och framförallt är de synliga när de samlas i bortalagets kurva under matchvärmningen.
Det måste kännas i hjärtat att dundra ut i fiendeland och möta den synen.
• • •
De gör redan reklam för Game 6 på lördag på Amerante-jumbotronen.
Är inte det att, you know, jinxa?
• • •
De serverar vurre med bröd på pressläktaren och nu ska jag gå och trycka i mig en sån – och diskutera med någon hur länge det tar innan katterna blir riktigt desperata.

When you try your best, but you don’t succeed…

Det känns som att de glödande öppningsraderna från Coldplay-hymnen ”Fix You” olyckligtvis blivit Florida Panthers ledmotiv under den inledande delen av konferensfinalen mot New York Rangers.
De har verkligen gjort sitt allra bästa i samtliga matcher och tidvis spelat ut sin motståndare – men misslyckats i alla fall.
Tredje perioden i Amerant Bank-ladan i söndags trotsade faktiskt själva naturlagarna.
Rangers var som en dödligt sårad boxare som hängde på repen och bara väntade på att bli golvad – men plötsligt skickade The New York punchdrunk vimmelkantig och blodig iväg en random högerkrok som träffade mitt på hakspetsen och i strid med allt förnuft knockade den givne segraren.
Det gick nästan att höra, som en viskning under takåsarna när Bobrovsky och Tkachuk och de andra stod och stirrade klentroget på gästernas jubelhög:

When you try your best, but…

När vi nu åter samlas i fästningen i den sanslösa hettan i våtmarkerna söder om Sawgrass Mills för nästa etapp i den alltmer gastkramande kampen om drömmen bara de särskilt utvalda får uppleva behöver katterna, precis som den sargade själ Coldplay vänder sig till i sin enda riktigt stora sång, få något att hända som ”ignite their bones”.
Men i deras fall finns inget hopp om att en skönande som Chris Martin kommer tända ljusen som leder dem hem.
De kan bara fixa sig själva.
Hur?
Genom att inte glömma hur fruktansvärt det kändes i söndags.
Det är i alla fall Paul Maurice kärva rekommendation.
Medan nio av tio coacher skulle muttra att minnet av den sortens matcher måste raderas ögonblickligen förespråkar han raka motsatsen.
– Ibland är det bäst att bevara grämelsen. Äta den och låta den bränna och använda den som en ny energikälla, gjorde han klart redan en halvtimme efter Alex Wennbergs knivhugg rakt i panterns hjärta.
Katterna och deras anhängare får be en innerlig bön om att det hjälper.
För de måste vinna tisdagskvällens nya fältslag i Amerante.
Måste.
Annars är risken att de snart förlorat något som inte går att ersätta och tears will come streaming down their faces…
• • •
Själv tyckte jag kanske att själva bloggandet från taco-gillet med Suntrip – tack för den, Art Vandeley! – igår kväll blev lite knapphändigt, men ni verkar ju ha uppskattat det sorglösa, lätt salsa-doftande upplägget.
Så vem vet, öppnas fler tillfällen av samma sort i framtiden kanske laptoppen får följa med på mer sus och dus.
Inte för ofta, dock.
Blir det för glatt har denna bofink en tendens att glömma saker – plastkort, glasögon, snusdosor – och blir detta arbetsredskap kvar i baren är jag smoked.
• • •
Rangers, å sin sida, vet att de måste up their game – dramatiskt.
De har, som alla känner till vid det här laget, en mirakulös förmåga att hitta sätt att vinna även när de inte borde, men fler matcher som den i söndags överlever de knappast.
Att bli så dominerad, så överkörd, så ägd är inte hållbart i längden – eller sustainable, som det vackrare engelska uttrycket lyder.
Samtidigt går det att se ett litet blänk av lätt irritation – eller i alla fall opposition – i ögonen på både Erik Gustafsson och Mika när jag pladdrar om det osannolika i en seger som den för två dygn sedan.
– Det där är lite färgat av tredje perioden, när de ju måste gå för det. De gör också ett tidigt reduceringsmål och får momentum. I de första två perioderna spelar vi bra, poängterar Mika.
Men de blågula blåskjortorna – hm… – förnekar inte att laget har DET.
– Det är något vi jobbat med hela säsongen. Vi litar och tror på varann och vet att både att vi kan komma tillbaka från underlägen och försvara ledningar. Det är bara något som finns i gruppen, förklarar Erkan.
DET, säger jag.
Och han nickar.
• • •
Vad gäller inledningen vill jag ha fört till protokollet att jag egentligen inte är något Coldplay-fan.
”Musik för morsgrisar”, tror jag bestämt att jag slog fast i en recension efter en konsert på Globen i början av 00-talet – vilken fansen inte riktigt uppskattade, om man säger så.
Men just ”Fix You” kan jag – en inpiskad morsgris själv, om sanningen ska fram – inte motstå.
• • •
Kulikovan koko som en gök!
Fråga mig inte varifrån det kom, men efter lämning igår kväll hade jag NHL-kanalen inrattad på tv:n på hotellrummet och när de visade sekvensen från Game 3 då Lafreniere snurrade upp Dimitri Kulikov ropade jag just så till ingen alls:
Kulikovan koko som en gök!
Så nu heter han så.
Kulikovan.
• • •
Vad som än händer under återstoden av den här vårens oändliga äventyr står det redan klart att vi kommer få se väldigt många nya namn inristade i den heliga bucklan.
Bara fem av alla spelare som fortfarande står upp har vunnit Stanley Cup tidigare:
Barclay Goodrow och Jonathan Quick i Rangers, Vladimir Tarasenko i Panthers, Tyler Seguin i Stars och Corey Perry i Oilers.
Även ifjol var kvoten ”tidigare mästare” i konferensfinalerna påfallande liten, men då fanns i alla fall åtta stycken som kunde berätta för lagkamraterna hur det känns att dricka champagne ur den där kupan.
Så vi har ett litet rekord i år.
• • •
Tisdagsförmiddagen tillbringar jag i Panthers nya träningshall inne i Fort Lauderdale, lämpligt nog belägen tvärs över gatan från hotellet, för det är där de håller sin pre game-skate.

Det är till den fina anläggningen – den är verkligen top notch, bara Golden Knights har en mer påkostad inrättning i Summerlin – merparten av katterna kör golfbil från sina närbelägna hem.
Men inte fiskaren från Linköping, visar det sig.
– Nej, inte ännu. Men jag ska köpa en till nästa säsong. Jag har till och med ett golfbilsgarage nu, berättar hann.
Ah, min avund.
För mig låter det som höjden av livskvalitet att gå upp på morgonen, ta ett dopp i poolen, äta lite frukost under bar himmel och sen ta golfbilen till jobbet.
• • • 
Potentiella blågula destinationer för bucklan i sommar är Stockholm, Linköping, Tingsryd, Borlänge/Rättvik och Piteå.
Om Rangers vinner får huvudstaden faktiskt njuta av Lord Stanleys glitter i tre dygn på raken, för Mika och Wenny och Erkan är ju alla nollåttor, precis som Janmark i Edmonton och Stenlund i Florida. Personligen blir jag ju extremt kittlad av tanken på världens mest ikoniska pokal i just Borlänge, där Ekholm faktiskt tillbringar somrarna. Fast jag gissar att han nog i huvudsak skulle fira den förverkligade drömmen på uppväxtens viktigaste adresser: Vikarbyn, Rättvik och Furudal.
Piteå?
Ja, även om hans minuter på isen varit få har han ändå ingått i laguppställningen i slutspelet, så om Stars vinner får Prins Nils följa Tomas Holmström i spåren och ha Stanley Cup-fest på Rådhustorget.
• • •
Om Kulikovan gör mål ikväll lovar jag att sjunga hela Jokkmokks-Jocke-hiten för pressläktargrannarna Simba Sjöberg och Sombrero-Johan.
Kulikovan koko som en gök
Jag bjuder dig två rum och kök
Kom, älskling och gör ett försök
I mina två rum och kök
• • •
Trouba fick alltså fem tusen dollar i böter för armbågen – eller underarmen, som han kallar den – i huvudet på Evan Rodriguez.
– Stackars Jake, hur ska han nu ha råd att äta, kommenterar Paul Maurice syrligt.
På samma gång finns det gott om tyckare på andra sidan som menar att Rodrigues filmade och överdrev i den aktuella situationen. Men han hade ju en målchans på lut. Då försöker man väl inte fejka till sig en utvisning? Min teori är att han blev chockad av den nasty smällen i skallhöjd och därför blev liggande på isen så länge.
Then again, vad vet jag.
• • •
– Tjena, säger Kaapo Kakko på klockren svensk-finska när han ser Simba Sjöberg och mig i korridoren utanför Rangers omklädningsrum efter måndagens träningspass.
Oväntat, är det minsta man kan kalla det.
• • •
Två som definitivt har olika syn på kapten Troubas armbåge är PK Subban och den gode Brooksie på NY Post.
”Hur är det där inte en major-utvisning”, hojtade Subban på Twitter.
Då svarade Larry, på samma forum:
”I can tell you that it was for a better reason than you were able to avoid being called for majors on your litany of slewfoots.”
Ouch!
Nånstans tar Tårtan fram popcornen och inväntar fortsättningen på denna små-sensationella beef.
• • •
Efter besöket i Baptist Health Iceplex äter jag förträfflig brunch på Hatch, en soligt pastellfärgad diner som opererar under fina parollen Peace, love & bacon, och sedan går jag tillbaka till rummet och spelar in nytt podcast-avsnitt med our man in Örby.
Bägge konferensfinalerna skärskådas förstås på djupet, men vi avhandlar även ämnen som Carolinas snåle ägare, nya coacherna i New Jersey och Winnipeg och Seattle samt golfbilsgarage.
Lyssna när Ondskan är klar med klippningen och skjuter ut vårt babbel i rymden.
• • •
Kevin Stenlund tycks få nya linemates i fjärdekedjan. Kollberg från Martin Beck-böckerna – Ja, Lomberg alltså – och Nick Cousins får kliva åt sidan och in kommer istället Steven Lorentz och Buffalo-ikonen Kyle Okposo.
Kevin är lika glad för det, av vad jag kan bedöma efter att ha hälsat på honom för första gången.
– Allt känns fint. Det är exalterande. Om vi spelar som senast tror jag vi har en bra chans att vinna ikväll, säger han.
Det tror jag också.
• • •
Inte ens en liter av Tacocrafts bästa tequila hade nog hjälpt igår – Edmonton Oilers går inte att begripa i något tillstånd alls.
Scenförändringen från första till andra perioden igår var ingenting annat än absurd.
Det finns inte en chans att ta sig vidare till final, och än mindre vinna den, om man gör sig skyldig till så grova kvalitetsskiften.
Men försök få hippes att förstå det…
• • •
Senast tyckte jag att jag bara hade tid att lista alla svenskar som spelat för Panthers genom åren, men den tysta eftermiddag som föregår kvällens drama är timmarna så många att vi kan dra även Rangers alla vikingar sedan 1964 och framåt, i ordningen de placerat sig i den interna poängligan (plus målvakterna på slutet)
Mika Zibanejad, Anders Hedberg, Tomas Sandström, Jan Erixon, Lill-Pröjsarn Nilsson, Niklas Sundström, Michael Nylander, Jesper Fast, Ulf Dahlén, Carl Hagelin, Peter Sundström, Ulf Samuelsson, Oscar Lindberg, Kent-Erik Andersson, Kim Jonsson, Markus Näslund, Mikael Samuelsson, Anton Strålman, Erik Gustafsson, Andreas Johansson, Pär Djoos, Viktor Stålberg, Peter Andersson, Peter Wallin, Fast Freddy Shoestring, Juha Widing, Lias Andersson, Christian Bäckman, Kjell Samuelsson, Mattias Norström, Patrik Nemeth, Fredrik Claesson, Alex Wennberg, Johan Witehall, Peter Popovic, Nils Lundkvist, Johan Lindbom, Anders Eriksson, Adam Edström, Tim Erixon, Jan Mertzig, Anton Blidh, Ronnie Sundin, Bert Robertsson, Ulf Sterner, Henrik Lundqvist, Hardy Åström, Johan Holmqvist.
Närapå 50 stycken är de, de blågula hockeysoldaterna som, under kortare eller längre sekvenser huserat på Manhattan.
• • •
Det är inte bara vi vid sidan om som tycker att linjedomarna blivit väl petiga vid tekningar.
Paul Maurice suckar ljudligt när ämnet kommer på tal under en presskonferens i den direkt vräkiga hörsal som tjänstgör som intervjurum i nya träningshallen.
– Förr var dråp i princip tillåtet innan de släppte pucken. Nu blir killarna utslängda om de har dålig andedräkt.
• • •
Svenska målskyttar ikväll: Gustav Forsling och Erik Gustafsson.
• • •
Innan han inleder den presskonferensen håller Maurice för övrigt förhör med lokala reportrar om det finns smörgåsar att beställa på berömda Elbo Room nere vid strandpromenaden.
Det gör det inte.
– Nej, martini sandwiches räcker väl för er, skrockar han.
Sympatisk karl.
• • •
Kvällens låt: Jonathan Richman & Modern Lovers – I Love Hot Nights.
• • •
I söndags hade Rangers ett stort watch-party vid The Summer Stage i Central Park, men det blir det inget av med ikväll – de törs inte ha folksamlingar i stans så kallade lunga vid så sena klockslag.
Istället listar klubben barer runt hela stan, samt i Connecticut och Jersey och på Long Island, där fansen förväntas iscensätta vad man kallar ”bar takeover”.
Lite B.
• • •
– Hur jag kommer över en förlust som den senaste? Jag vaknar här nere i Florida och det är soligt ute. Det är inte svårt.
Sam Reinhart behöver ingen extra grämelse att tugga på inför fortsättningen i konferensfinalen.
Han bara njuter av att ha ett helt underbart liv och det är förstås också ett sätt att go about ones business.
• • •
Datumen för Stanley Cup-finalen är redan spikade, kan jag meddela.
Första matchen spelas lördag 8 juni, oavsett när de pågående konferensfinalerna tar slut.
Sedan har vi dueller 10 juni, 13 juni, 15 juni, 18 juni, 21 juni och 24 juni – om så många behövs.
Kryssa nu för de datumen i almanackan. Du ska hänga i kommentatorsspåret då – nattetid.
• • •
– Mm, han möter Barkov nästan hela tiden, konstaterar en kollega matter-of-factly under en diskussion om att Mika, i likhet med Kreider och tredje länken i deras lina, inte gör lika märkbart avtryck i den här serien som i de tidigare
Det är förstås sant. Han, och de, går upp mot en av de bästa defensiva centrar som någonsin funnits.
Man kan, gissar jag, jämföra det med att försöka slå en dator i schack.
Men då måste man chansa och gå all in med drottningen – och så får det lov att vara även i hockey.
• • •
Trafiken var beskedlig i helgen, men nu är det åter vardag i södra Florida, så vi har bumper-to-bumper-mess på vägarna ut från Fort Lauderdale under eftermiddagen, liksom på I-95 och I-995 västerut genom alligatorernas kärr.
De jag åker med har ändå ingen större brådska, utan väntar med att åka tills rusningen blivit riktigt eländig och åtminstone ni som känner mig närmare kan lätt räkna ut att jag sitter och snudd på hyperventilerar på passagerarsätet.
Men till slut kommer vi ut till Panther parkway och nu är jag inne i helgedomen och sitter på pressläktaren och allt ska bli så jävla härligt!

• • •
Storken säger inte mycket, allra minst på engelska, men när han väl gör det får man det bestämda intrycket att han har humor.
Igår ljög han som sagt om att han inte förstår engelska och när Räkmackan Rosen vid upprepade tillfällen frågade hur det känns för en målvakt när motståndarna får så många attempts parerade han med ett snett leende.
– Det är många attempts från dig just nu.
Hehe.
Sedan påstod att han bara njuter när han tvingas till så många räddningar som i slutet av tredjeperren i söndags.
Fan tro’t, men det ser ju faktiskt så ut.
• • •
Titta nu kom det, innan matchstart och allt – podcast-avsnitt nummer 465.
• • •
Nu, en och en halv timme innan puckdrop, strömmar de första fansen – mina själsfränder! – in på läktarna och med sig drar de ett veritabelt spänningsfält av ängslan och kval.
Det är inte att undra på.
Den östra konferensfinalen avgörs inte ikväll – men kanske ändå.
Om Coldplay fortsätter sjunga för katterna och Rangers skaffar sig osannolik 3-1-ledning börjar det luta åt en lång vår i New York.
Om de däremot följer den snitslande banan av ljus ända hem och lyckas kvittera är alla bets off igen.
Oh.
Det kommer bli en vild, vild dans kvällen lång.
Håll i er.
Nu – snart – åker vi.

EDMONTON – DALLAS 3-5 (Slut)
• • •
Bofinken har nu flaxat tillbaka till sitt hotellrum och ber att få tacka för ikväll.
Blev ju lite kul ändå, även om jag misstänker att de som hade hoppats på verkligt ystra vändningar känner sig blåsta på konfekten.
Vad beträffar det vi just bevittnat vågar jag inte att slå fast att Stars kommer ta det här nu, men…Stars kommer ta det här nu.
Troligen.
Vi hörs när raketmotorerna tänds i Sunrise imorrn igen!

EDMONTON – DALLAS 3-3 (Period 2)
• • •
Nu är det ju nästan så man får beställa in en dubbel tequila straight up.
What the fuck is going on!?! (sagt med eftertrycket Stu använder i första ”Hangover” i baksätet när The Wolf Pack blir attackerade utanför bröllopskapellet).
Att Oilers vissa kvällar inte kan försvara ledningar är ju bekant, men att de från en period till en annan förvandlas från CCCP till Björbo – och sedan blir OK igen – får ändå ses som en rejäl chock.

De tappar precis allt och avlossar inte ett enda skott på mål tolv-tretton minuter, eller vad det är.
Bohemer, har jag kallat dem förr. Nu tror jag vi får dra till med invektivet ”hippies”.
• • •
Så här ser det ut på Tacocraft – där vi nu fått sällskap även av Vnince, Colin och Neil – i mittperioden.

Och sorry, jag menar inget illa med sista bilden, det blev bara så när Sjöberg snodde min lur…

EDMONTON – DALLAS 2-0 (Period 1)
• • •
Hallå!
Jo, det händer nu.
För första gången i historien levereras ett blogginlägg härmed från krogen
Vi – Dan, Tom, Arthur och Simba Sjöberg – sitter på etablissemanget Tacocraft och ser matchen i Edmonton på TV.
Så här ser det ut.



• • •
Matchen?
Dallas Stars ska föreställa ligans bästa bortalag, men blir ju detroniserade i denna förstaperiod.
Connor McDavid har helt uppenbart bestämt sig för att han ska spela final i år och då blir det nog så också.
• • •
För ordningens skull vill jag påpeka att jag dricker mycket måttligt.
Tjänstgöring pågår ändå…

Det är egentligen en heldag när man ska minnas de amerikaner som offrat sina liv för nationen, så man säger inte ”Happy Memorial Day” idag.
Men ändå.
Härmed ber jag att få önska alla bloggens vänner en ljuvlig kväll i bbq-oset – det verkliga eller det imaginära – som också markerar starten på den amerikanska sommaren.
Vi inleder den, som alla år de senaste två decennierna, med ännu en thrill ride genom Lord Stanleys glittrande universum,.
Rond 3 i den västra konferensfinalen mellan Stars och Oilers ska ju avgöras i Rogers Place i Edmonton.
Hela Alberta står still i ett emotionellt hjärtflimmer – och även resten av Kanada håller andan.
Detta blir något att ta del av.
Now, exakt hur frekventa poster jag kommer publicera under kvällen vet jag inte.
En älskvärd majoritet av spårets stammisar har ju gett mig dispens för utgång i den heta Fort Lauderdale-kvällen och en liten middagssittning på mexikanskt etablissemang med kamraterna Dan, Tom och Arthur är planerad.
Tanken är att jag ska ta med mig denna laptop dit och åtminstone då och då fyra av några iakttagelser mellan taco-tuggor och margarita-klunkar.
Vi får se vad som händer, några av de mest legendariska timmarna i bloggens 17-åriga historia kan komma att följa…
• • •
Här i södra Florida har kombattanterna i den östra konfrontationen firat Memorial Day med fortsatt uppladdning inför nästa stegring mot absolut klimax.
Katterna hade möten i sin nya, snajdiga träningshall inne i Fort Lauderdale – den de helt lyxigt tar sig till i golfbilar, från sina hem – och lejonparten av Rangers-truppen körde ett ispass i Amerante-ladan.
Simba Sjöberg och jag treckade ut till Sunrise igen och jag samlade framförallt på mig stuff inför morgondagens intro, men en rolig liten nugget måste jag dela med mig av redan nu.
När Storken, en ovanlig gäst på podiet, fick frågan vad han tycker om att Matthew Tkachuk försöker trashtalka honom under matcherna svarade han:
– Jag har tur som inte kan engelska, jag förstår inte vad han säger…
Och han sa det på klockren engelska.
Ha!
• • •
Serien mellan Stars och Oilers har inte bara varit ohyggligt tajt so far.
Den har också varit ganska snäll och renons på riktigt ont blod.
Det tror jag det kan bli ändring på nu.
Alla inblandade förstår ju att just denna match är extremt avgörande.
Den som vinner tar kommandot över hela matchserien och vinner troligen även Game 4.
Exakt varför vi alla har den känslan vet jag inte, men…ja, det bara är så.
Då viker ingen ens en hundradel av en tum – på något sätt.
• • •
Seattle Kraken har tydligen utsett Dan Bylsma till Dave Hakstols efterträdare.
Sju år efter senaste head coach-jobbet, i Buffalo, är han alltså tillbaka på den stora scenen.
Det kan måste kännas rätt fint.
Enda smolken:
Han måste flytta från den eviga solens Palm Springs till det eviga regnandet hemma hos K-Mannen…
• • •
Adam Henrique kliver av allt att döma in i Oilers-uppställningen i afton – Och Roope von Anka kan komma att göra comeback för Stars.
Så ni vet.
• • •
Svenska målskyttar ikväll: Mattias och Mattias. Ja, Ekholm och Janmark alltså.
• • •
Kvällens låt: Johnny Rodriguez ”Ridin’My Thumb To Mexico”.
• • •
OK, nu ska jag sätta på mig coola skjortan och joina mina polare i taco-sizzlet.
Vi hörs snart – tror jag…