FLORIDA –NY RANGERS 4-5 (Slut, OT1)
• • •
Otroligt.

Det finns inget annat att säga om det som sker fem minuter och 35 sekunder in i förlängningen.
Otroligt.
Rangers SKA inte kunna vinna en match när de, framförallt i tredjeperioden, är så utspelade att man tror att det är lag från helt olika divisioner som möts – men vinner gör de ändå.
För de bara ÄR så den här våren.
De vinner fast de inte borde, för att dom har DET, och såna lag går knapp att stoppa.
• • •
Wenny från Nacka vrider sig lite förläget när jag säger att detta måste vara det största mål han nånsin gjort, men det är klart att det är det.
Han ser med sin eminenta styrning till att Rangers skaffar sig 2-1-ledning i konferensfinalen mot världens kanske svåraste motståndare och plötsligt bara är två segrar från Stanley Cup-finalen.
Få gör överhuvudtaget såna mål – nånsin.
• • •
Käre Mato, vem du nu när – jag förvarande ju om det, att jag skulle rusa på stört efter OT-målet.
Det går inte att sitta och såsa med en blogg när en sån här batalj avgörs, jag har andra uppgifter också.
• • •
Paul Maurice är inte på riktigt samma skämthumör när han möter media denna tidiga kväll och det kan jag verkligen förstå – det måste kännas fruktansvärt bittert att förlora under de här omständigheterna.
Men han sitter inte direkt och svär och fräser heller, han bara konstaterar att hans lag spelade väldigt bra och bara ska fortsätta på samma sätt.
• • •
Mika är egentligen inte tillgänglig för media i omklädningsrummet, men Simba och jag springer in i honom ändå och frågar hur det är med det alltmer demolerade ansiktet.
– Äh, det är så jävla värt det såna här gången, säger han med den glade vinnarens axelryckning.
• • •
Eftersom jag jobbar med detta bettar jag inte på NHL-hockey, men om jag gjorde skulle jag satsa farmen på Panthers-seger på tisdag.
Rangers kommer vara så nöjda med att ha splittat här nere, och hemmalaget så rasande över att ha förlorat, att det bara kan sluta på ett sätt.
Fast det sa vi i och för sig inför förlängningen ikväll också…
• • •
Nu är det snart dags för återfärd till downtown Fort Lauderdale och där, på hotellet, ska jag trycka ur mig ytterligare några texter.
Imorrn väntar träningar med båda lagen och sedan har vi samling vid lägerelden för Game 3 mellan Oilers och Stars.
Vem vet, kanske sätter jag mig till sist i en bar och hamrar…
Tills dess får ni några avslutande bilder från idag att njuta av.

FLORIDA –NY RANGERS 4-4 (Period 3, OT väntar)
• • •
Otroligt.

Det blir förlängning igen.
Men – det borde ju inte bli det.
Rangers är så tillbakatryckta sista tio minuterna – och framförallt i slutet – att man får se det som någon form av under att Panthers inte avgör innan slutsignalen.
It ain’t logiskt det här.
• • •
Gustav Forslings legend bara växer. Han är Sveriges bäste NHL-back, vår 1A, och kan bli riktigt het Conn Smythe-kandidat om det här fortsätter.
• • •
Det kommer inte ta lika länge den här gången, det är min känsla.
• • •
Jamen, ni ser ju själva. Rangers bara slår ifrån sig, helt desperat, de avslutande minuterna.
Icing på icing ser vi.
Så KAN man inte vinna den här sortens matcher.
• • •
Det fanns journalister som trodde på en tidig söndagkväll och kanske några kalla på Elbo Room.
Haha, om du vill få hockeygudarna att skratta – berätta om dina planer i slutspelet.
• • •
Min hjältar?
Well, jag gissar att någon fullbordar ett hattrick och därmed känns Sam Reinhart som klart hetaste kandidaten – men det kan kanske, kanske bli Laffe också.

FLORIDA – NY RANGERS 2-4 (Period 2)
• • •
Alltså…hallå.
Men vad har vi sagt?
Rangers har så mycket DET, så mycket flyt, att de vinner även när de inte borde vinna.
Det har varit själva adelsmärket hela denna playoff-resa.
Inte för att detta är ens i närheten av avgjort, men bara det faktum att de har tvåmålsledning efter den här andraperioden får betraktas som mer eller mindre absurt.
DET, folks, DET
• • •
Trouba med den nasty armbågen presenterar sig.
Det är ett riktigt fult och korkat övergrepp Rangers-kaptenen gör sig skyldig till på Rodrigues och jag förstår inte att han klarar sig från matchstraff.
Vad krävs egentligen för att major-utvisningar denna vår?
• • •
Barclay Goodrow gjorde fyra mål under hela grundserien.
Nu har han, med dagens shorthanded-bomb, dunkat in fem i slutspelet.
Mm, det handlar om att vara bra när det är viktigt att vara bra.
• • •
En utläggning om special teams hade jag tänkt avlossa här, för katterna dödar ju Rangers på den punkten, men I rest my case.
• • •
Det är som att LaFreniere blir sur när Bob först gör en drömräddning på hans friläge.
Så ett par sekunder senare bestämmer han sig för att snurra damaskerna av stackars Kulikov och gör sitt snyggaste mål någonsin.
Jösses.
• • •
En betydande skillnad mellan de här två lagen är, enligt min syn på saken, att Rangers har down-perioder i matcherna och tidvis spelar såsig, ofokuserad hockey – medan Panthers aldrig är dåliga och i princip aldrig begår individuella misstag.
När, Christian Karlsson, såg du dina katter agera på ett sätt du inte gillade?
• • •
Det har blivit en lite specialtet för Panthers att morra och knuffas efter baklängesmål.
Nu är det Oliver som blir mer än gramse.
• • •
Stämningen i ladan skulle jag beskriva som – spänd.
Det går att ana att båda supporterskarorna lider snarare än hoppas – och det är ju vad man utsätter sig för när man börjar hålla på ett lag och det laget börjar kötta sig djupt in i Stanley Cup-slutspelet.
• • •
Mika, Mika – where you at?
Panthers lyckas synnerligen bra i ansträngningarna att ta bort honom och Kreider.
Men då måste man vrida upp reglagen ännu mer och på något sätt vrida sig ur det alligatoriska dödsgreppet.
• • •
Det är tyst i övrigt, precis innan mittperioden ska börja, så ja – de tjeckiska vännerna här på pressläktaren hörs när Pasta piskar in sitt mål på andra sidan Atlanten.
• • •
Jodå, Chall, det är fullpackat – men det tar att komma tillbaka från korvgille, öltankning och toalettbesök. Köerna ute i gångarna beskrivs som riktigt svettiga.
• • •
Ingen too-many-men-utvisning ännu.
Vad är det här för match?
• • •
Härmed tar jag och gratulerar Tjeckien till VM-guldet – och går och hämtar en kaffe.

FLORIDA –NY RANGERS 2-2 (Period 1)
• • •
Det här var ju lugubert.
Inledningsvis fräser katterna som sabeltandade tigrar och ser ut att ha besökarna från norr nere för räkning innan tredje ronden ens hunnit få upp pulsen.
Sen blir hemmaspelarna plötsligt matade med egen medicin under några minuter.
Rangers gör som Panthers brukar göra: Två snabba mål out of nowhere och med ens får eftermiddagen en helt ny karaktär.
Gästerna ställer dock till det för sig själva med utvisning på utvisning och till slut lyckas hemmalaget – återigen dödligt i de lägena – utnyttja ett sådant.
Nu?
Nu börjar vi om på noll, känns det som
• • •
The Day of The backhandskott har vi helt oväntat i södra Florida.
Det är så, med den heliga baksidan av klubbladet, Reino Reinhart mycket vackert drar first blood och det är så Lafreniere svarar.
• • •
Det luktar mintte och popcorn i Amerant-ladan.
Så ni vet.
• • •
”Reinhart behöver visa sig i den här serien också”, vill jag minnas att det fanns FLA-fans som mässade efter kvällarna i New York.
Well, han är är här nu – och ett hattrick jäser i ugnen.
• • •
K’Andre Miller har precis som oskaraspelin påpekar haft en småjobbig första period och hamnat fel flera gånger – och likadant är det med Braden Schneider.
Indianaren han slår rakt i famnen på Sam Bennett i inledningen är en riktigt grov miss. Som slutar med att han i lätt panik tar en utvisning – och då gör Reino sitt första mål.
Den sortens mentala blunders tyder, tycker jag, på att de inte fått in i skallarna att de inte kommer få en lugn stund i de här matcherna.
Man måste vara uppe i samma varvtal precis hela tiden – annars är man rökt och stekt och bränd.
• • •
Om inte annat är Rempire State Building bra att ha framför kassen, som vid Goodrows mål.
Han skymmer bättre än 46:ans buss på Dalagatan i Stockholm.
• • •
Åker inte katterna offside förbryllande ofta i den här perioden?
Det indikerar ett visst mått av övertändning.
Eller nervositet.
• • •
Det var gode redaktör Ludde som skickade ut allmän push-notis om att bloggen är in action i södra Florida.
Viss oro fanns att det skulle kunna bli lite stökigt i spåret, men ännu så länge verkar det ju lugnt…
• • •
Det är en av hela slutspelets räddningar Storken gör när smålänningen med röven kommer igen i friläge.

• • •
Jo, nog är det gott om Rangers-fans här – vilket i sanning hörs och märks vid målen – men något fifty-fifty-tillstånd råder alls inte.
Hemmafansen dominerar kraftigt – som sig bör.
• • •
Till höger om mig på pressläktaren har jag tjeckiska kollegor och såklart – de sitter med finalen i Prag inrattad på skärmarna och följer den med aningen mer intresse än live-showen här i ladan.
• • •
Vilket underbart tryck vi har i spåret.
Tack!
• • •
Som sagt:
Nu börjar vi om på noll – och ingen vet var den här underbara duellen kommer ta vägen.

I den ångande hettan i träsken väster om Fort Lauderdale, där hungriga alligatorer rör sig i snåren och exotiska fåglar sjunger serenader från en annan värld, famlar en grånande skriftställare efter orden.
Han vill förklara hur tiden liksom stannat inför tredje kapitlet i den episka saga Florida Panthers och New York Rangers håller på att skriva ihop, men det går inte.
Han vill berätta om den renodlade extas som rister i fukten runt mäktiga Amerant Bank Arena, men den låter sig inte artikuleras.
Han vill återge de oerhörda förväntningar han och alla andra har på det som ska äga rum här denna söndagseftermiddag, men alla formuleringar känns för futtiga.
Förra ronden i den östra konferensfinalen, på Madison Square Garden i New York i fredags, var helt enkelt FÖR storartad.
Den skapade såna föreställningar om fortsättningen att inte ens min fantasi och min förkärlek för överdrifter räcker till för att göra dem rättvisa.
Det var en av de allra bästa matcher jag någonsin sett – jo, faktiskt – och inget talar för att dagens uppföljning blir mindre omvälvande.
Tvärtom: Ju mer som står på spel, desto mer vansinnig blir intensiteten.
Att det råkar vara en matiné – antagligen säsongens allra sista – vi ska se behöver ingen bekymra sig om.
Det är under den sömniga grundserien NHL-spelarna reagerar som vampyrer på dagsljus och inte ens går på halvfart.
Nu, i foajén innan Stanley Cup-finalen, är det lördagkväll och prime time oavsett när pucken släpps.
Men jag vet verkligen inte hur jag ska uttrycka mig för att fånga detta ögonblick, hur de förstummande känslor som strömmar genom kroppen ska beskrivas, hur jag ska få er som läser denna blogg att förstå.
Som sagt: Det går inte.
Så låt mig bara hälsa välkommen till Sunrise och Rond 3 i den fantastiska konferensfinalen mellan Panthers och Rangers.
Den kommer – jag är säker – bli helt oförglömlig.
• • •
Flygresan ner från New York igår eftermiddag var Shakin Stevens så det räckte och blev över, vi passerade ett par åskväder i höjd med South Carolina och Georgia, men det gjorde inte så mycket för jag var ledig och unnade mig ett antal bourbon innan takeoff – efter med, för den delen… – och då går det bra; majskokarna i Kentucky vet hur man tar the edge av rädsla.
Sen, under kvällen, satt jag och vännerna från nhl.com i bara skjortärmarna i den tryckande värmen på en uteservering och såg matchen i Dallas och bättre blir livet bara vid högst sällsynta tillfällen.
• • •
”Det här var ju rena slutspelsmatchen…”
Efter de fåtaliga grundseriebataljer som har lite nerv och frenesi brukar både spelare och vi i media lätt andäktigt föra den sortens påståenden till torgs, men – tro oss inte.
Det är, har jag tänkt på flera gånger senaste dygnen, alltid en lögn.
Nivån vi befann oss på i fredags existerar inte ens under lunken mellan oktober och april.
Den sport de 32 NHL-lagen utövar det inledande halvåret är en helt annan än den gudarnas kraftmätning de fyra last standing i konferensfinalerna ägnar sig åt.
Ansträngningen som krävs för att lyckas nu, uppoffringarna som måste göras vid Lord Stanleys altare och svårigheterna världens bästa spelare visar sig behärska när de maximerar allt de överhuvudtaget har går inte att föreställa sig mitt i vintern.
Därför lever den lögnen vidare.
Men som sagt – tro oss inte.
Bara nu kan man uppleva så här grandios hockey.
• • •
Varning 1:
Det har varit lite jäkt och strul under dagen. På grund av parkeringshaveri vid hotellet inne i Fort Lauderdale kom vi iväg till Sunrise betydligt senare än planerat och sen var det busy Memorial Day Weekend-trafik på motorvägarna genom the swamp och slutligen ville wifit här i den solstekta ladan inte fungera.
Så risken finns att detta intro blir både kortare och mer jäktat i tonen än man har rätt förvänta sig i en konferensfinal.
• • •
Rempe eller inte Rempe?
Ja, det är frågan även idag.
Tidigare under slutspelet har coach Lavy tvekat att använda honom i bortamatcher, enär motståndarna då har sista bytet och kan matcha vilka de vill mot honom, men Jimmy Vesey gick sönder i fredags, så en öppning finns i uppställningen – för jätten eller Kaapo Kakko eller, hör och häpna, Blake Wheeler.
Lavy säger förstås inget, han ser på sina line-ups som CIA ser på statshemligheter, men min magkänsla säger att Rempire State Building kommer att reas i the the southern swamp.
• • •
Varning 2:
Precis som de flesta av er tycker jag de här inläggen får mycket mer liv med bilder, i synnerhet när bloggen är ute och rör på sig, men tyvärr strular uppladdningsfunktionen i Wordpress just nu – och först i morrn, när det är vardag hemma i konungariket, har de som kan sånt möjlighet att, lösa problemet.
Så den visuella upplevelsen får ni dessvärre vänta med till det avslutande inlägget i natt.
• • •
Brons är inte guld, men ändå ädel metall och värd att fira i alla fall lite grann – i synnerhet när den bärgas efter uppgörelse med Kanada.
Grattis, Tre Kronor –trots allt.
• • •
Varning 3:
Innan matinéer hålls inga morning skates, så spelarna har inte synts till sedan Game 2 och inget finns därför heller att rapportera om vad de sagt och gjort senaste dygnet. Inför nästa rond blir det bättre.
• • •
Det är ändå trevligt att vara tillbaka i Amerant Arena – tidigare känd under en väldig massa andra namn – för första gången sedan Game 4 i finalen förra sommaren.
Som vi sagt vid hundratals tillfällen tidigare: Den ligger eländigt till, men ladan i sig är en alldeles utsökt koloss med mäktiga läktarsektioner i tre etage och just idag rymmer den faktiskt ännu tätare stämningar än i finalen.
Man känner det redan ett par timmar innan puckdrop: Här ska något väldigt, väldigt stort äga rum.
• • •
Enmansföreställningen The Paul Maurice Show fortsätter med en utläggning om hur mycket det roar honom att läsa artikelkommentar.
Rakt citat:
– I read some articles because some of them I really enjoy and then the comments from readers are just awesome to me. I think I get ripped. You guys get it worse than we do because there’s some people who just don’t like what you write and they’re angry about it because they’re fans. So if it’s not the most positive article about their home team, you guys suck.
Haha.
• • •
Christian Karlsson och andra Panthers-fans får dock vara beredda på att en väldig massa Rangers-fans kommer göra sitt bästa för att förvandla Amarant till Madison Square Garden idag.
Ingenstans utanför The Five Boroughs bor det så många New Yorkers som i Florida och nästan allesamman är in the house nu, känns det som.
– Fifty-fifty kommer fördelningen av fans troligen vara, suckade en desillusionerad bartender igår kväll.
Ouch.
• • •
Fanimig, nu gick det plötsligt att ladda upp bilder igen, åtminstone tillfälligt, så här har ni en liten kavalkad i alla fall.

• • •
De vet hur man betalt även i denna del av Förenta Staterna.
För att parkera bilen på någotsånär anständigt avstånd från Amerant-entréerna får de som kör hit – och på nåt annat sätt går det inte att ta sig till den här sortens arenor – pröjsa 65 dollar, eller närapå sju hundra spänn.
Ojvoj.
• • •
Nu har Rangers inte bara sina Black Aces med sig, utan hela The Taxi Squad, bestående en hel bunt AHL-spelare. Som visserligen inte får träna med det ordinarie laget men ändå finns tillgängliga ifall de skulle behövas.
Bliddan Blidh, den tuffaste av de tuffa, ingår i gänget och jag hoppas jag springer i honom framöver.
• • •
Maurice gör för övrigt inga ändringar alls i sin laguppställning – och inga behövs heller.
Det är ett av de bästa lag som funnits som har hemmamatch idag och jag känner mig pretty övertygad om att Aleksander Barkov och hans vapendragare kommer samla sig till en helt överjordisk insats denna eftermiddag.
• • •
Svenska målskyttar idag: Mika och Kevin Stenlund.
• • •
Hur är det med råttorna, Karlsson och Wiklund? Kastar Panthers-fansen in såna på isen nuförtiden? Det vill jag se.
• • •
Det hade jag inte riktigt koll på, men fiskaren från Östergötland passerade Kristian Huselius i alla tiders poängliga för svenskar i Panthers den här säsongen.
Han står nu på 134 poäng, efter 275 matcher och det är sju mer än Husse.
Här är övriga blågula katter genom tiderna: Marcus Nilson, Johan Garpenlöv, Patric Hörnqvist, Micke Samuelsson, OEL, Alex Wennberg, Per Gustafsson, Anton Strålman, Anders Eriksson, Andreas Lilja, Magnus Svensson, Kevin Stenlund, Magnus Johansson, Lucas Carlsson, Niclas Bergfors, Christian Berglund, Peter Andersson, Lucas Wallmark, Robert Hägg, Tobias Björnfot och Jacob Markström.
• • •
Dagens låt: Tom Petty & The Heartbreakers ”Southern accents”.
• • •
Rangers blågula poängliga genom tiderna är för lång för att avlossa just nu, men en aktiv viking toppar även den:
Med 230 mål och 297 assist är Mika Zibanejad överlägsen etta. Anders Hedberg på andraplatsen har 130 poäng färre.
Det är, kan man konstatera, två svenska klubbikoner som går i clinch i denna serie.
• • •
Strax intill den svenska raden på pressläktaren sitter en italienare som just förkunnat att han aldrig sett en NHL-match tidigare.
Kul för honom att han får börja med den här. Om någon nu bara kunde upplysa honom om att han inte ska sitta och prata som en hel Joe Pesci hela tiden blir det nog bra.
• • •
Det finns inget som att ena stunden visats i Floridas vanvettiga hetta – och nästa så i en svinkall islada.
Var er bofink inte sjuk förr….
• • •
Fajten i Dallas igår var inte precis någon vidöppen cirkusföreställning det heller och vi kan nog vara förvissade om att det är så det kommer bli resten av vägen:
Snortajt, knallhårt och målsnålt. De misstag någon till slut begår avgör – och målvakterna äger våren.
• • •
Andas, andas, andas…
Nu slår klockan.
Det är showtime i södra Florida – och årets mest kittlande Stanley Cup-serie fortsätter.

Jaha, nähä, den där VM-semin blev ju ingen dröm.
Kanske var Tre Kronor inte tillräckligt Prag-matiska.
Förlåt…
De kom, tyckte jag det kändes som, inte riktigt ner efter gårdagens high och hade inte det fokus man måste ha för att minimera sina misstag, men alltså…vissa av känsloutbrotten där ute är ju rent löjliga.
Alla ska avgå, spelarna är överbetalda primadonnor, Sverige sviker alltid när det gäller, bla bla bla.
De hade en otroligt inspirerad motståndare också, seglande i en medvind hela den tjeckiska nationen hjälper till att stärka minut för minut.
Varför glömmer fans alltid den aspekten?
Om favoritlaget förlorar beror det alltid på att det varit vettlöst dåligt, motståndaren existerar överhuvudtaget inte.
Come on, för tusan.
Nu laddar vi om för de riktiga turneringar som snart står för dörren – med Gustav Forsling som 1A-back.
• • •
Här i New York har vi den berömda overklighetskänslan efter gårdagskvällens episka urladdning på Garden.
Var vi verkligen med om det som hände? Såg vi den otroliga matchen? Upplevde vi Garden explodera i den extasen?
Det känns inte riktigt så, det är mer som förnimmelserna av en dröm.
Men jo.
Det hände och det var fantastiskt.
Och nu baxar vi oss söderöver för att följa fortsättningen av det som nu känns som en riktig, sprakande matchserie.
Dessa rader formuleras de facto i en loungen på LaGuardia, där en flight med mig ombord snart taxar ut för avfärd mot Fort Lauderdale-Hollywood International.
Om allt går som det ska landar jag vid 18-tiden. Sen tar jag mig till hotellet och när de släpper pucken i Dallas sitter jag förhoppningsvis i baren.
Följaktligen:
Ingen blogg ikväll – en liten batteriladdning krävs efter tre intensiva kvällar och nätter.
Men imorrn, på bästa sändningstid, hörs vi från Sunrise.
Tills dess:
Peace in the valley!

NY RANGERS – FLORIDA 2-1 (Slut, OT1)
• • •
Well then.

En annan samlar ju på klassiska ögonblick – och det var min själ länge sedan Rangers frös fast en sekvens i tiden på det här sättet.
Den orgiastiska reaktionen på Garden när Barclay Goodrow svepte in det där dragskottet…det är sånt som alla som var här kommer minnas, och prata om, så länge vi lever.
Hoppas det är ett tag till…
• • •
Hemmalaget var föredömligt framfusigt under förlängningen och skapade ju faktiskt ytterligare ett par feta chanser – inte minst när Oliver slängde sig och räddade givet Chytil-mål med sin småländska röv.
Men Panthers hade innan denna thriller vunnit elva sudden death-draman, i slutspel, på raken av en anledning och jag var helt övertygad m att Tkachuk och eller Vera Från Hagen – ja, jag är så trött på att kolla stavningen på hans namn hela tiden att han nu får heta så! – skulle hugga på någon halvchans.
Alla sagor tar dock slut någon gång, så är det bara.
• • •
– Jag minns ingenting, säger hjälten Goodrow under sin presskonferens.
Närmaste dygnet skulle jag dock tro att han kommer bli påmind om vad som hände vid både ett och tusen tillfällen.
• • •
Paul Maurice deppar inte alltför mycket över att ha få upplevt sin första sudden-förlust, i playoff, som Panthers-coach.
– Jag var mer grinig när vi förlorade Game 5 mot Boston. Det här var en fantastisk match, säger han och förlorar sig sedan i en hilarious utläggning om att han inte sett det avgörande målet för att hans videocoach är ute och köper popcorn.
• • •
OK, klockan är nu närmare 01.00 här i The Woooorld’s Most Famous Area och en butter vaktmästare står och blänger surt, det har definitivt blivit dags att slå igen laptop-luckan.
Imorrn flyger jag alltså till Fort Lauderdale – och sedan tänker jag ta en välbehövlig night off och se Game 2 i Dallas över några kalla i hotellbaren, så det så.
Men det kommer ett preludium från LaGuardia innan takeoff, I promise.

Bonus – här är bilderna jag av någon anledning inte kunde ladda upp till introt.

NY RANGERS – FLORIDA 1-1 (Period 3, OT väntar)
• • •
Of course.
Nattmangling.
Vi ska ju upp och flyga.
Men jag tänker inte klaga, sova kan vi göra nån annan gång – det här är ju själva livet.
• • •
Det här kommer att avgöras på ett misstag av någon sort – och jag har definitivt bilden av att Rangers är mer benägna att begå sådana än Panthers.
Så…
• • •
Vår vän i Dubai, har hon däckat i den arabiska natten – eller är hon för nervös för att skriva, Vanessa?
• • •
Sean Avery är faktiskt här och blir inzoomad – och möts inte helt oväntat med dånande ovationer.
• • •
Rangers har dock skakat av sig lite av öst-väst-sjukan och vräker resolut ner puckarna i rundeln när de får chansen.
Det är inte jättekul, nej, men så ska det gå till nu.
• • •
Snabbt kommer det gå, det känner jag ändå på mig.
• • •
Mina hjältar: Den helt oväntade Wenny eller den helt oväntade Kevin Stenlund.
Ja, vi säger så.

P.S När det avgörs skriver jag här i spåret, sen bara går jag. Så ni vet.

NY RANGERS – FLORIDA 1-1 (Period 2)
• • •
I starten av mittperioden ser det ut som att hemmaspelarna tycker att de inte behöver ta i riktigt lika mycket, för de var ju så duktiga i första.
Men de kan vara helt förvissade:
Ska de slå katterna räcker det inte på långa vägar. Man måste börja svinbra – och sen bli ännu bättre.
Efter ett tag börjar de också använda klossen på ett bättre sätt, vevar upp intensiteten på nytt och iscensätter några anfall med fint tryck.
De lever dock fortsatt farligt:
Är det något katterna är experter på är det mål i exakt rätt lägen – som det i slutet av första perioden – och att vinna jämna matcher.
I’m just saying…
• • •
Blåskjortorna och deras fans fans må vara griniga på den väldige Mikkola, men dra mig i boxarnäsan vilken tillgång även han blivit för Panthers.
Bill Zito är världsbäst på att hitta de oslipade diamanterna och så fort han fått ner dem till palmrasslet i Sunrise börjar de skina ikapp med solen.
Under sin korta tid här i New York för ett år sedan var finländaren habil i tredje backpar och inte så mycket mer.
• • •
Öst-väst-sjukan tycks dessutom ha blivit kronisk åkomma i hemmalägret.
Medan Panthers oavbrutet rör sig i rak, sydlig-nordlig riktning håller de blå på och såsar med passningar i diagonal-kurs – som om det vore grundserie-batalj i Nationwide Arena i januari.
Lady får lov att sätta in antibiotika snart.
• • •
Mycket stolpskott har det varit.
• • •
Mannen med suckarna på stolen intill suckar nu så de där som Gris-Olle väckte i Queens hör även det.
• • •
Chris Kreider ser man inte lika mycket av som i Game 6 i PNC Arena, om man säger så.
• • •
Steven Schirripa, alias Bobby Baccala, och King Henrik, ihop med sina döttrar, står för kändiskvoten i andra perioden.
En tungviktare av Robert DeNiro-kaliber skulle nog behövas för att skapa lite medvind i Gotham.
• • •
Förlängning, slår det mig, är nästan given.
Vi är ju många som ska upp i hygglig tid och flyga till Fort Lauderdale imorrn och då brukar det – häpp, Ytterbyflyer – per automatik bli så.
• • •
Fiskaren från Linköping är mycket riktigt på isen hela tiden och det är väl för att han sett för mycket av hans briljans Don Waddell sa upp sig som GM i Carolina idag.
Han begick karriärens misstag när han bara lät Gustav försvinna, för Hurricanes har verkligen inte en enda back i samma klass.
• • •
Nu följer en period som det vore en grav underdrift att kalla viktig.
Den avgör fortsättningen av denna matchserie.

NY RANGERS – FLORIDA 1-1 (Period 1)
• • •
Well, nu har Gris-Olle i alla fall fått se Rangers göra ett mål i denna konferensfinal – och han firar med ovationer som väcker de döda på den jättelika kyrkogården på vägen ut till LaGuardia.
Fast really:
Hemmapubliken har mer än bara ett avtryck i protokollet att jubla över.
Blåskjortorna är klart mycket vassare än i onsdags, spelar aggressivt och kvickt och får faktiskt lite tryck i sin egen forechecking.
Ja, det känns plötsligt som att detta är en serie – äntligen.
• • •
Verhaeghe är både sinner och saint för Florida i öppningsperioden.
Han ställer till det vid Rangers ledningsmål – men kompenserar med en egen, klyftig powerplay-pärla i slutet.
Dragningen precis innan han skjuter…den är inte dum.
• • •
Det är inte varje dag man ser mål – följt av slagsmål på en gång.
Men det gör vi här ikväll och att det alls händer indikerar att vi har en wiiiild Slapshot-kväll framför oss.
• • •
Kaapo Kakko är verkligen petad – och under matchvärmningen deltar både Rempire State Building och Blake Wheeler, som inte spelat en match sedan han bröt benet femtonde februari.
Lavy försöker blanda bort korten för Maurice, men in i uppställningen kliver till slut…just det; Rempe.
• • •
Sms från Henke Sjöberg i andra änden av pressläktaren efter kalabaliken vid Rangers 1-0-mål:
”Jesus det är inte grundserie nu du gubben!!”.
Haha, ja, jag kan bara tänka sig hur det känns att komma flygande från Sverige – rakt in i det här spektaklet.
• • •
Ikväll är det så trångt i pressboxen att det man egentligen behöver vara insmord i vaselin för att skruva sig fast vid sin lilla plats.
Gosse, New York-media is out and about.
• • •
Linyreg, bra teori om Brödmannen och Bob, haha.
• • •
Ett problem för Rangers är att powerplay, som var så mördande i de tidigare serierna, inte fungerar alls i denna duell.
Medan katterna nu fick igång sitt.
• • •
Själv fattar jag ju inte hur Kulikov inte får en major när han proppar Wenny.
Han träffar väl klossen så det sjunger om det?
Men det är ju som Marchand och Avery sagt – detta Florida-lag tar inga fångar.
De ÄR den elaka den storebrodern och vet precis hur och var och när de ska göra illa utan att själva hamna i trubbel.
Den som har problem med får väl påminna sig vad Lill-Nyllet hade att säga:
Stop fucking crying, bro, this isn’t junior hockey…
• • •
Rempe står större delen av värmningen vilande på ett knä vid rödlinjen och blänger på gästerna från solen.
De verkar inte jätteskärrade.
• • •
Den här nya sportdrycken som agerar huvudsponsor åt NHL i detta slutspel – som heter kropp och rustning, fast på engelska – känner jag av oklara skäl skepsis mot.
Gatorade regerar, har vi alltid sagt på Slingergatan i Borlänge.
• • •
Man vet att Rempe-febern nästan spårat ur när han får ta en tekning och råkar vinna och hela Rangers exploderar.
Galet.
• • •
Till ingens förvåning säger rapporterna att från Kanada att Rick Bowness är ett femplus-ess som expert i Sportsnet-studion.
Tänk om ni fick se de sändningarna istället för ESPN:s styggelser, då ska skulle ni dansa ballongdansen natten lång.
• • •
John Brancy, Gardens egen Jussi Björling, gör då vad han kan med nationalsången.
Han tar i så det rister i takpanelerna.
Ojvoj.
• • •
Heather Graham är en oväntad kändis att se inzoomad i jumbon.
Liksom Susie Essman från ”Curb Your Enthusiasm”.
Medan Kenan Thompson från ”Saturday Night Live” hade väckt mer förvåning om han inte varit här.
• • •
OK, nu behövs en kort stund av meditation.
Vilken urladdning…