Vad är Boston för stad?
Om du inte vet – tune in när det lokala NHL-laget denna sprakande fredagkväll går upp i en do-or-die-match i TD Garden i North End.
För när den ärevördiga Massachusetts-metropolen – den historiskt sett mest betydelsefulla storstaden i hela unionen – nu knyter en kollektiv näve för seger och comeback mot Florida Panthers kommer tydliga glimtar av dess unika karaktär att blottas.
Den är inte alldeles lätt att fånga i ord, men oböjlig tuffhet och respektingivande no bullshit-attityd samsas, på ett alldeles speciellt Boston-vis, i degen med själ och hjärtlighet och stolthet.
Man tjafsar liksom inte med The Cradle of Liberty – men ingenstans möter heller den som lyckas skrapa lite på den hårda ytan och själv visar sig vara en hyggligt genuin person mer generositet och gästfrihet och oförställd värme. Boston hycklar inte – någonsin. What you see is what you get, liksom.
För den lyhörde går de dragen att observera varje gång stans exceptionellt passionerade idrottsfans samlas för att visa Red Sox, Patriots, Celtics och Bruins sin kärlek, men en kväll som den här framträder de i knivskarp relief för vem som helst.
Nu är deras älskade björnar nämligen underdogs och försöker vända blytungt underläge till triumf mot en sällsynt svårbemästrad motståndare och aldrig är Boston sannare i sin framtoning än såna gånger.
Om det räcker för att Pasta och Swayman och Hampe Lindholm och de andra hjältarna i gult och svart ska kunna vrida sig ur katternas dödsgrepp vet jag inte, men jag vet att deras hemstad kommer att göra precis allt för att hjälpa dem och därför blir det här alldeles oavsett en kväll att minnas.

Som det heter i sången:

And it feels so good (So Good! So Good!)
We pump our fists up in the air (So Good! So Good!)
We’re livin’ proud so we shout it loud
And it feels so good
We spend the Summer, down at the Common
And in the Winter, we cheer the Bruins
The weather doesn’t make the city
It’s the people, and it feels so good

• • •
Någon kanske minns att jag sa att jag hade lite ”möten” på Manhattan i onsdags och den jag mötte var ingen mindre än King Henrik – för den här lilla intervjun
”Open Heart” – dokumentären om Henkes karriär i New York, hans omfattande hjärtoperation och hans väg in i en andra akt livet – finns nu alltså tillgänglig på Netflix och jag rekommenderar den varmt.
Den väcker otroliga minnen – fan, den här bloggen was there under alla de stora ögonblicken på isen – och den berör och den ger till och med betydelsefulla insikter om hur man ska navigera i livet.
• • •
Det är inte helt säkert att han kan spela, men troligen gör Brad Marchand comeback efter den kontroversiella Sam Bennett-smällen i denna Game 6 och sekvensen under line-up när han, i så fall, presenteras blir ett av andrarundans ”defining moment”.
Boston – som det nu är – kommer förenas i ett vrål för historieböckerna.
Som när Zdeno Chara dök upp i heltäckande visir i Game 5 i finalen 2019, efter att ha brutit käken i matchen innan – eller när den söndertacklade Aaron Rome zoomades in nere vid sargen under finalen åtta år tidigare.
Missa inte.
• • •
Ja, det verkar vara helt klart nu. Craig Berube blir ny coach i Toronto Maple Leafs efter Sheldon Keefe.
Att hitta den ersättaren gick fortare än jag hade trott och de snabba rycken indikerar att Shanny och Treliving känner sig mycket säkra på att detta är den perfekta lösningen.
Själv tycker jag kanske att det finns betydligt sexigare namn där ute, men som Ekeliw påpekar i en sms-konversation förespråkar Chief en hockey ämnad specifikt för slutspel och det är ju precis vad som behövs i Big Smoke.
• • •
Denver är också en stad med egen karaktär, stöpt i vilda västern-romantik och wilderness-myter, och även den lär läggas i dagen när Avalanche om några timmar försöker rädda sin säsong mot Mighty Dallas Stars.
Men trots all sin firepower kommer de, gissar jag, få minst lika svårt som Bruins att tvinga fram en Game 7, för gud nåde mig – är det några som klarar av att prestera bakom fiendens linjer är det Wyatt Johnston & co.
Den drabbningen ska vi dock återkomma till lite senare under detta långa fredagspass.
• • •
Oavsett om Bruins eller Panthers tar sig dit startar den östra konferensfinalen på Madison Square Garden kommande onsdag, hade NHL vänligheten att meddela idag. Sedan fortsätter den med matcher fredag, söndag, tisdag, torsdag, lördag och måndag i klassisk varannandagstango.
Det troliga är att den västra bataljen avgörs övriga dagar under samma veckor och sålunda börjar på torsdag, vilket betyder att vi faktiskt får en liten buffertzon mellan andra- och tredjerundan.
Prisa Gud – eller åtminstone Gary Bettman.
Bäst av allt – av det som är känt hittills: Game 3 mellan Rangers och Bruins/Panthers nästa söndag startar 21.00 svensk tid.
Då jävlar ska vi slå världsrekord i närvaro i kommentatorsspåret.
• • •
Klart det är för dig Tay Tay sjunger på Friends, Peter Lundin.
Hon inser att smärtan efter Leafs Game 7-knock fortfarande svider och kan hon vill hon såklart bidra till helandet.
• • •
Sam Bennett fick sina fiskar varma redan i förra framträdandet i TD Garden, men ikväll räcker det inte med det. Han kommer få även sin ostar, sina köttbullar, sina pastejer och sina chokladpraliner varma.
Men bryr han sig – raggaren från Tuna-Hästberg utanför Borlänge – om det?
Nä.
• • •
Misstaget de lallare gör som vägrar tro mig när jag gång på gång gör klart att jag inte håller på New York Rangers – eller andra lag i NHL – är att de förväxlar förtjusningen över plötslig hockeyfeber i min makalösa hemstad med supporterskap.
Till vardags är ju hockey i New York, som jag också påpekat vid otaliga tillfällen, fyra i hackordningen bakom baseball, amerikansk fotboll och basket – och emellanåt bakom även tennis och golf.
Så när sporten närmast mitt hjärta vid de sällsynta tillfällen då Rangers tränger djupt in i Stanley Cup-slutspelet faktiskt blir talk of the town känns det fantastiskt (Islanders och Devils orsakar inte samma lyft, I’m sorry).
Som idag: Chris Kreiders Mark Messier-imitation i PNC Arena igår toppar både förstasidan och baksidan i NY Post och hela stan börjar babbla om klubba och puck.
Det – och ingenting annat – är vad jag får puls av i detta läge.
”Håller” gör jag bara på Brage och Leksand – och alla svenskar i NHL, oavsett klubbtillhörighet.
Capisce?
Nä, jag vet, budskapet kommer inte gå fram i alla läger nu heller…
• • •
Svenska målskyttar denna syttende mai: Hampus Lindholm, OEL och Gabriel Landeskog.
Jodå, nu – med allt på spel – chock-aktiverar Avalanche sin kapten…
• • •
Ryan Lomberg och Nick Cousins tar åter plats i Paul Maurices uppställning ikväll och det innebär att det är de verkliga vildkatterna vi får se nu – med tovig päls, klor vassare än japanska svärd och fräsande andhämtning.
• • •
Kvällens låt: Steve Forberts ”It Isn’t Gonna Be That Way” – och den har en alldeles särskild koppling till Henke Lundqvist-dokumentären.
• • •
Rangers-spelarna har varit lediga idag och ska vara lediga imorrn, så nu sitter de med all säkerhet tillbakalutade i sina dyrbara soffor med ett glas rökpuff och bara njuter av the action.
Vilka de håller på?
Ikväll: Bruins.
För då blir det Game 7 och mer slitage på den kommande motståndaren.
• • •
OK – I’m shipping off to Boston, i mental mening.
Det här blir en fredagkväll vi kommer tala om länge, det törs jag lova.

CAROLINA – NY RANGERS 3-5 (Slut)
VANCOUVER – EDMONTON 3-2 (Slut)
• • •
Yeah, man.
Så där gör ett lag som lärt sig spela slutspelshockey.
Canucks hade kunnat bli frustrerade när de inte fick utdelningen de säkert tyckte att de förtjänade, men de bara pumpade på och med en ynka halvminut kvar – boom!
Nu har de 3-2-övertag och kan gå på knock på lördag kväll och…omöjligt känns det ju inte om de fortsätter på det här viset.
• • •
Elias hade – liksom den andra Elias – stor del i det avgörande målet och det var ingen tillfällighet.
Han hörde verkligen fansens ”Come on, Petey”-ramsor och gjorde sin hittills bästa match i årets slutspel.
• • •
Det är först nu det slår mig att vi, om stjärnorna formerar sig på rätt sätt på himlen ovan the eastern seabord, kan få dubbel konferensfinal mellan New York och Boston.
Om Knicks vinner i Indianapolis är det Celtics de får möta i NBA:s semifinal och skulle Bruins lyckas vända mot Panthers vet ni vilka som väntar.
Det skulle bli ett krig som…ja, det går inte att föreställa sig.
• • •
Den uppdaterade svenska poängligan ser nu ut så här:

1. Mika Zibanejad, NY Rangers – 14 poäng (3+11)
2. Elias Lindholm, Vancouver Canucks – 9 poäng (5+4)
3. Victor Hedman, Tampa Bay Lightning – 7 poäng (1+6)*

4. Mattias Ekholm, Edmonton Oilers – 6 poäng (3+3)
5. Filip Forsberg, Nashville Predators – 6 poäng (2+4)*
6. Gustav Forsling, Florida Panthers – 6 poäng (1+5)
7. Elias Pettersson, Vancouver Canucks – 6 poäng (1+5)
8. Adrian Kempe, LA Kings – 5 poäng (4+1)*
9. Gustav Nyquist, Nashville Predators – 4 poäng (1+3)*
10 . Hampus Lindholm, Boston Bruins – 4 poäng (1+3)
Oliver Ekman-Larsson, Florida Panthers – 4 poäng (1+3)
12. William Nylander, Toronto Maple Leafs – 3 poäng (3+0)*
13. Mattias Janmark, Edmonton Oilers – 3 poäng (1+2)
14. Viktor Arvidsson, LA Kings – 3 poäng (0+3)*
Erik Gustafsson, NY Rangers – 3 poäng (0+3)
16. Pierre Engvall, NY Islanders – 2 poäng (1+1)*
William Karlsson, Vegas Golden Knights – 2 poäng (0+2)*
18. David Gustafsson, Winnipeg Jets – 1 poäng (1+0)*
19. Jesper Boqvist, Boston Bruins – 1 poäng (0+1)
Kevin Stenlund, Florida Panthers – 1 poäng (0+1)
Andreas Englund, LA Kings – 1 poäng (0+1)*
Timothy Liljegren, Toronto Maple Leafs – 1 poäng (0+1)*
Alex Wennberg, NY Rangers – 1 poäng (0+1)
Nils Höglander, Vancouver Canucks – 1 poäng (0+1)
Nils Lundkvist, Dallas Stars – 1 poäng (0+1)
*Utslagen

• • •
Visst är man lite avis på Andreas Wahl som nu ska få se hela den här kanonmatchen i efterhand?
• • •
Då säger vi godnatt från holken.
Imorrn väntar ny dubbelmacka med Elimination-matcher.
Ojvoj.

CAROLINA – NY RANGERS 3-5 (Slut)
VANCOUVER – EDMONTON 2-2 (Period 2)
• • •
Canucks har fattat vad det handlar om nu.
Senast skällde Tocchet, med fog, om att för många i hans lag uppförde sig som om det var vilken grundseriematch somhelst.
Inte ikväll.
Ikväll de spelar de med den där underbara, vildögda intensiteten som får det att se ut som att inte är rädda för fan själv och kommer springa rakt genom sargen om det behövs.
Storartat.
• • •
Om det inte vore för Pickard skulle Canucks haft ordentlig ledning inför tredje, men han är riktigt stabil.
Därmed torde det stå klart att Stuart Skinner spelat sin sista match för Oilers – såvida inga skador krånglar till saker och ting.
• • •
”Succé”, vore det magstarkt att tala om, men visst är det lite mer bett i Elias agerande nu.
Han skjuter och tar för sig och ser ut att verkliga VILJA göra skillnad.
• • •
Hej alla i frukostklubben, hoppas ni sovit bra och njuter av en välgörande frukost till denna hockeyshow.
• • •
Text har lämnats och Jögga kommer snart in på redaktionen, så snart kan ni läsa vad Mika sa när jag nådde honom på hotellet i Raleigh.
Ledsen var han inte, det kan jag avslöja.
• • •
Nu väntar den hetaste tredjeperioden i Vancouver sedan bröderna Sedins heydays för nästan femton år sedan.
Jävlar vad kul den ska bli att se.

CAROLINA – NY RANGERS 3-5 (Slut)
VANCOUVER – EDMONTON 1-2 (Period 1)
• • •
– Let’s go Petey, skanderar de i Rogers Arena.
Så nu vore det väl fan om han inte säger åt sig själv att skita i grubblerierna, blottar huggtänderna och bara kör.
Ännu har det riktigt hänt, bortsett från att han satt in en saftig tackling, men…det måste ju komma.
• • •
Jamen, Pius Suter, jävlar vad klyftigt att ta en utvisning efter 40 sekunder, så tidernas kanske bästa powerplay får skjuta in sig.
Eller så VAR det smart på riktigt.
För första gången i hela serien lyckades Canucks döda Oilers första PP, vilket verkar ge lite välbehövligt självförtroende – för faktum är ju att de senare dödar ytterligare ett numerärt underläge när Quinn Hughes okaraktäristiskt skickar pucken över plexit.
• • •
Oilers skaffar sig nu ändå 2-1-ledning med två rätt enkla mål och det känns lite som ledmotivet just nu.
Canucks får slita som djur för sina chanser – och grannen kommer fram för lätt.
Det måste korrigeras om Tocchets pojkar ska ha en rimlig chans.
• • •
Hur förkrossade Hurricanes-spelarna känner sig just nu vill jag inte ens tänka på.
De var överlägsna i två perioder och hade allt under kontroll med sin 3-1-ledning.
Sen tog en regelrätt mardröm form under de sista tretton minuterna.
Men Rod The Bod får ta på sig att han envisades med att spela Andersen hela tiden.
Med facit i hand var det i princip tjänstefel.
• • •
Alla ni som plötsligt inte kan hålla er från att titta in i spåret såna här kvällar – var inte såna strangers i övrigt.
Vi vill hänga med er för jämnan, förstår ni väl – du också, stenolofhelander.
• • •
De har Keith Yandle i TNT-studion ikväll och han är ett litet fynd; charmig, rolig och i stånd att få självaste Bissonnette att komma av sig emellanåt.
• • •
Nog är det lite humor att Gris-Ollarna på Garden slängde in kepsar på isen när Kressier fullbordade sitt hattrick.
• • •
Jana Janmark hugger in första cannolin i årets slutspel och gör ett snabbt ryck i svenska poängligan.
Kul!
• • •
Rangers toppar i princip aldrig NY Post-sajten, men ikväll gör de det.
Rubriken lyder:
Epic Raleigh!
Haha, världens bästa redigerare i fin form.
• • •
Tur att Andreas Wahl sover och slipper se vad Ian Cole ställer till med ännu en gång.
Then again, han ska se matchen när han vaken och blir förstås lika frustrerad då…
• • •
De kommer säga ”det spelar ingen som helst roll vilka vi får möta”, men jag är rätt säker på att Rangers föredrar Bruins framför Panthers som motståndare i konf-finalen.
Det gör journalisterna också, för att resa till Boston är smidigt och ångestfritt.
Just därför kan alla vara helt försäkrade att flygresor till åskstormarna i Fort Lauderdale väntar.
• • •
Alldeles nyss pratade jag med en väldigt glad Miki Zibanejad och nu ska jag smattra ihop en text om honom till redaktör Källström, så han har något att sätta tänderna i när han kommer in för veckans sista skift om en timme.

CAROLINA – NY RANGERS 3-5 (Slut)
• • •
För en gångs skull är jag at a loss of words.
Den där tredjeperioden KAN inte hända – men den hände i alla fall.
För att Chris att Kreider plötsligt förvandlades till 1994 års version av Mark Messier och för att dansken var en sån katastrof i kassen att han drog med sig hela sitt lag i mörkret.
Därmed är New York Rangers klara för konferensfinal.
Otroligt.
Absurt.
Sanslöst.
Men sant.
• • •
Mer om detta kommer i nästa inlägg, men nu måste jag andas lite – och ladda om för Slaget om Kanada.

CAROLINA – NY RANGERS 3-1 (Period 2)
• • •
VILL vs MÅSTE?
Det börjar snarast kännas som KAN vs KAN INTE.
Hurricanes är helt enkelt bättre än Rangers och har tagit över denna serie.
Just nu finns inget alls som tyder på att de ska kunna hindras från att skriva historia på lördag.
Ojvoj.
• • •
Om människor i amerikanska södern kände till Ernst-Hugo Järegård hade de antagligen tagit hans mest kända replik i bruk i samband med Rangers reducering.
Dansken har upplevt större ögonblick, om man säger så.
• • •
Sebastian Aho har inte alltid varit de verkligt stora matchernas man, men nu är han.
• • •
Det är frapperande hur svårt Rangers långa stunder har att ta sig ur egen zon under ordnade former – samtidigt som de bara undantagsvis korsar offensiv blålinje på ett sätt som torde kännas hotfullt för Carolina.
Då går det inte.
• • •
Caniacs inte bara jublar de gånger gästernas tekare kastas ur cirklarna.
De buar, upprört, när det händer hemmacentrarna.
Haha, fans…
• • •
Dansken behöver bjuda Martinook på lunch på bättre restaurang när Hurricanes landar i New York imorrn också.
Ryan Lindgrens puck är ett hårstrå i Brent Burns skägg från att gå in, men Manitoba-Jordan lyckas få fram klubbspetsen i sista skälvande ögonblicket.
• • •
Nä, Mika och Brödmannen och de övriga som brukar kallas Rangers bästa spelare ser man inte längre så mycket av så här under – vad sa vi? – räkenskapens ögonblick.
Det beror i hög grad på att Canes insett hur man tyglar dem, men de är lite spaka i den höga temperaturen också.
• • •
På Garden har Gris-Olle nu tömt barerna och snart börjar han slåss med sig själv.
• • •
Jo, Ytterbyflyer, man får rätt starka 2023-vibbar nu – och då hade Rangers noll och intet att komma med i Game 7, om du minns.
• • •
Henke saknas i TNT-studion.
• • •
Andreas Wahl, du bara drömmer att du inte kan se matchen i Vancouver live…
• • • 
Jaha, nu ska nog bofinken unna sig några frön av näring.

CAROLINA – NY RANGERS 1-0 (Period 1)
• • •
20.00, lokal tid, börjar Game 7 i The Woooorld’s Most Famous på lördag.
I formell mening är vi inte där ännu, men Dolan kan ringa de som ansvarar för den delen och beordra dem att börja trycka biljetter.
För det 1-0-mål Necas gör i slutet av öppningsperioden ger inte bara Canes övertag i största allmänhet.
De små tendenser till nervositet som faktiskt går att ana innan dess lär evaporera nu – och tromben börja snurra på allvar.
• • •
Rangers har i alla fall förstått att matchen börjar när den börjar och agerar med lite mer jump och fjädring i sina offensiva aktioner i inledningen.
Men på egen planhalva ger de, återigen, ett mindre imponerande intryck.
Aho & co lyckas verkligen stressa sina motståndare värre än snäva deadlines stressar mig om nätterna och på samma sätt som jag i de lägena ibland slafsar ihop felstavade ordföljder utan rim och reson hamnar Blåskjortorna emellan i något som i alla fall tangerar panik.
Point in case:
När det blir mål…
• • •
Det var hyggligt tryck i PNC-ladan även i Game 3 och Game 4, men nada mot hur det verkar vara ikväll.
Caniacs har blodvittring och tänker göra sitt.
Fågelskrämman visste vad han gjorde när han lovade att ”hell” skulle vänta på Rangers den här gången.
• • •
Necas kan inte förnecas såna här gånger.
• • •
Lavy har stuvat om på blålinjen och parat ihop Miller med och Trouba igen – medan Erkan får hänga med Schneider i par nummer 3.
Tanken är väl att det ska finnas åtminstone en pjäs i varje tandem som kan hantera pucken, men det innebär per automatik att Trouba får mer istid och det kan inte vara bra.
• • •
Fansen i den gamla ladan är uppe i så höga varv att de jublar högt bara en Rangers-center blir utkastad ur tekningscirkeln.
• • •
Om Wenny Wennberg till slut gör ett mål i detta slutspel lovar jag att gå till Paragon Sports på Broadway och 18:e och köpa mig en egen vit klubba.
• • •
De tycks i alla fall ha fyllt the lower bowl med Gris-Ollar på watch-partyt på Garden.
Risken är att det blir rätt grinigt om ett tag.
• • •
Storken begår inte många flagranta misstag, men det faktum att han inte suger åt sig pucken i momentet innan 1-0-målet kostar honom dyrt.
• • •
FOMO, FOMO,FOMO!
Jag behöver få det ur mig…

En kliché är ibland en kliché för att den råkar stämma…
Det har vi, om inte förr, blivit varse under de senaste dygnens fäktande i Lord Stanleys riddarspel.
Få fraser de inblandade knektarna strör omkring sig före och efter de stora dusterna är mer nötta än den om att fjärde segern i en matchserie alltid är svårast att bärga.
Den hörde jag redan under mitt första slutspel här borta för 18 år sedan, när Devils hade gått upp i 3-0-ledning mot Jaromir Jagrs och Micke Nylanders Rangers-upplaga, och den har sedan upprepats för mig minst ett par gånger varje år.
Men – det är helt uppenbart sant. Och mer sant denna vår än någonsin tidigare.
Kväll efter kväll ser vi hur lag som befinner sig i slagläge och kan avgöra försöker sätta dolkstöten i motståndarens hjärta men missar och kilar fast stickvapnet i sargen istället.
Panthers sumpade en chans mot Bruins i tisdags och Stars mot Avalanche igår – och Rangers har till och med lyckats bränna två matchbollar mot Carolina.
How come?
Min hemmasnickrade teori är att den klassiska MÅSTE-vs-VILL-faktorn får ännu mer genomslag när så jämbördiga lag låser hornen i på-liv-och-död-strider.
Bara favoriter och högklassiga contenders tog sig ju vidare från förstarundan och när sådana ställs mot varandra får minsta obalans i motivation och bevekelsegrunder långtgående konsekvenser. De som MÅSTE vinna ser för det mesta också till att göra det.
Men förr eller senare är det ju så att something’s gotta give och nu närmar sig räkenskapens ögonblick för framförallt New York Rangers.
Ikväll, i Raleigh, står en tredje dörr in till östra konferensfinalen på glänt för dem och vid min skapare – den måste de spränga sig genom.
Så sent som för en vecka sedan hade de Hurricanes i 3-0-partär och skulle bara slicka igen kuverten med inbjudningar till kommande galaföreställningar på Garden.
Då går det inte att bli utslagen.
Men kan inte.
Man får inte.
Det vore ett fiasko av så historiska proportioner att det inte skulle gå att komma över under en hel livstid.
Jo, Blåskjortorna står fortfarande upp även om får på truten ikväll, men de tvingas i så fall upp i en Game 7 på Garden på lördag – efter tre raka förluster – och det är inte bara att leka med elden; det är att kasta sig huvudstupa in i en majbrasa.
Naken.
Samtidigt pumpar insikten om att de MÅSTE vinna i Hurricanes-stjärnorna och vad det gör med Sebastian Aho och Jake Guentzel och Andre Svechnikov och Evgeni Kutznetsov och Jaccob Slavin vet vi vid det här laget. Det tar fram det allra bästa i dem.
Så NYR måste samla sig till säsongens mest kompletta insats i säsongens största match.
Annars kan klyschan om den svåra fjärde segern förvandlas till en förbannelse som jagar dem resten av alla dagar här på jorden.
• • •
Självklart, nu värker min FOMO som en infekterad tand längst bak i gommen.
Det känns helt förfärligt att jag inte är på plats i skogsdungen utanför Raleigh och käftar med vännerna i pressboxen och sniffar på BBQ-oset från tailgate-partyt på parkeringen och bländas av den nyspolade isen och trollbinds av förväntningarna som lär glöda i hela trakten.
Varför tog jag detta idiotiska beslut? Varför stannade jag hemma i lappsjukan?
Jaja, hälsan, den ska respekteras och de halvläkta funktionerna inte överbelastas – men jag kommer ju missa den exalterande live-intervjun med Mika när han fullbordar ett hattrick i sudden death…
Fast om jag flugit dit hade en hemmaseger varit helt given och jag inte haft något annat att rapportera hem än att det är lördag som gäller.
Hur man vänder sig har man arslet bak, som redan min 104-åriga mormor brukade slå fast.
Nu gör vi detta, under dessa förutsättningar, så bra vi bara kan.
• • •
– Jag har hört hans budskap, säger Elvis från Ånge apropå coach Tocchets offentliga propåer om att han måste börja spela bättre hockey.
Nu gäller det bara att omvandla vetskapen om vad som förväntas till, you know, prestationer värdiga en stjärna.
Själv vill jag så gärna tro att det kan hända när som helst, att han plötsligt tar sig genom något slags mental barriär och blir dödlig igen.
Men sanningen är ju att han nu spelat tio matcher i detta slutspel, så det borde rimligen redan ha hänt – om det nu alls är möjligt när man fastnat i den typ av grubbel som tycks plåga Elias.
Eller?
Prove me gärna wrong, kid.
• • •
Det här är ingen kväll när man hör av sig till Jarkko i onödan, det kan jag säga.
En sådan förlust mot Öster-fucking-rike…hur säger man ”Ojvoj” på finska?
• • •
Ett av de mest ikoniska ögonblicken i New Yorks idrottshistoria är Mark Messiers ”guarantee” i konferensfinalen 1994.
Ni minns, utgår jag från? Rangers låg under med 3-2 inför Game 6 mot Devils ute i gamla Meadowlands och The Captain garanterade att Rangers skulle vinna.
Sedan backade han, sanslöst nog, upp det löftet med ett hattrick – och vinst.
Nu försöker somliga piska upp en liten storm om att Jacob Trouba repriserat denna minst sagt djärva försäkran inför kvällens övningar i PNC Arena – i en färsk intervju med just The Captain, som mottagare av hans Leadership.
Men nja.
Så här sa den nuvarande kaptenen:
– Looking forward to going into Carolina and getting a win in Carolina. I think that’s the belief our group has in each other and moving forward I think we’re looking forward to the challenge and are excited to get to Carolina.
Det är inte precis samma sak som ”Jag garanterar att vi vinner ikväll”.
Fast, tja, nånting är det kanske ändå – om än språkligt stabbigt som hos en femteklassare.
• • •
Tidigt i söndags kväll kom jag tillbaka hem från den första – och tydligen sista… – resan till Raleigh. Men först idag, när jag insåg att det var dags att lämna in tvätt, iddes jag packa upp väskan.
Så blir det ofta, något slags motvilja att packa upp efter resor sitter djupt rotat i systemet och väskjäveln blir bara stående.
Vad är dealen med det?
• • •
Hurricanes hade förhoppningar om att kunna skicka in Brett Pesce i the action ikväll, men enligt Rod The Bod går det inte – han har för ont.
Det ska nog Rangers vara glada för, Pesce är en verklig klassback och lämnar ett stort tomrum efter sig.
• • •
Det ser, på klassiskt playoff-vis, överhuvudtaget ut som en tromb dragit fram genom holken senaste dygnen.
Det ligger tomma delivery-kartonger från Panda Express här och slarvigt uppknutna slipsar där, en skrynklig Isley Brothers-T-shirt här och ett bananskal där, ett par strumpor här och en Kenny Alberts-biografi där.
Mamma skulle hytta med näven.
Men det får vi ta hand om någon spelledig dag framöver – om nu NHL har vänligheten att bjussa på några sådanana. Så värdsliga saker går inte att bry sig om när The Greatest Show on Earth rullar.
• • •
Vad skador beträffar har Rangers hittills haft det flyt som också krävs i ett slutspel – det är en förbisedd faktor, vill jag rentav påstå – men nu låter det som att självaste Chris Kreider dealar med något otyg.
Så även om han spelar ikväll – vilket han i strid med Lavys omerta kring laguppställningen säger att han ska – kan man undra vad han är i för slags skick.
• • •
Om Canucks bara varit lite smartare i förrgår och stängt Game 4 efter den sena kvitteringen, då hade de också kunnat få gå upp i en febrig Elimination Game i Rogers Arena nu.
Istället är det en Battle of The Big Vägskäl som ska avgöras i Game 5.
Inte riktigt samma sak, nej – men det som ligger i potten är ändå värt allt de har av ork och kapacitet och mod.
Den som vinner Game 5 när det står 2-2 tar nästan alltid hem hela matchserien och canuckerna är snudd på doomed om de tvingas åka tillbaka i Edmonton i do-or-die-läge.
• • •
Skulle MÅSTE-slår-VILL-temat från senaste dagarna bestå väntar ingenting mindre än en fullständigt galen Game 7-parad i slutet av veckan.
Vi skulle ha en här i New York på lördag, två i Sunrise respektive Dallas på söndag och en i Vancouver på måndag.
Att önska sig ett sådant överflöd av knockout-draman är kanske som att begära gåslever till både frukost, lunch, middag och nattvickning, men som Gordon Gekko slog fast: Greed is good!
Give it to us, hockeygudar.
• • •
Försiktigt duggregn kan vara lite fint, någon gång då och då, men nu har vi haft grått undantagstillstånd till väderlek i New York i flera dygn, så for fuck’s saker…ge oss lite sol.
• • •
Ingen kan vara lysande precis hela tiden, that’s understood, men ibland häpnar jag ändå över hur dramatiskt kvaliteten i kollektiva insatser kan skifta från kväll till kväll under den här sortens resor.
Rangers, till exempel, spelade förstklassig hockey i de fyra första matcherna mot Canes – och sedan kunde de plötsligt inte hitta varann med en en enda redig passning i femte holmgången.
Jo, motståndarna från södern gjorde det svårare för dem än tidigare, men det var inte hela sanningen.
De lade en lök på Garden, så var det bara.
Hur är det ens möjligt denna tid på året?
Beats me, men ett är säkert: Om de inte kommer in med bättre inställning i fortsättningen – om de inte vägrar gå med på att de är trötta och slitna – är det Carolina Hurricanes som avancerar till konferensfinal i helgen
• • •
Blågula målskyttar torsdagen när vinnare – kanske – separeras från losers: Mika, Elias Lindholm och Eky Ekholm.
• • •
De ska tydligen ha ett watch-party på Garden ikväll, för även Knicks har lämnat stan för sin Game 6 i Indianapolis imorrn.
I vad mån det går att få New Yorkers, bortskämda med oändligt utbud av saker att göra, att samlas för ett sådant evenemang blir verkligt intressant att se.
Själv hade jag gärna gått dit om även pressläktaren varit öppen, för det blir bättre schvung i den här bloggen när jag får lite fler intryck än de som står till buds i den här holken, men det har det inte sagts något om.
• • •
Kvällens låt: John Hiatt ”Feels Like Rain”.
• • •
Det verkar som Elvis från Ånge får operera i en helsvensk kedja med Lindholm och Nils Höglander i kvällens rond i The Battle of Canada.
Kanske är det vad precis vad som behövs för att han äntligen ska inse vem han är och vad han kan.
• • •
För varje dygn som går blir det som händer i Stanley Cup-slutspelet bara viktigare och viktigare, så det är med noll tvekan jag förkunnar att Årets Hittills Största Hockeykväll är här.
Må den bli en sådan som lever kvar i minnet forever.
Nu åker vi.

DALLAS – COLORADO 3-5 (Period 2)
• • •
Otroligt.
Det GÅR inte att avgöra matchserier i den här andrarundan.
Rangers, Panthers och nu Stars har alla sumpat matchbollar senaste dygnen – och känner man för det kan man ju också beskriva det som att Canucks för ett dygn sedan fumlade bort chansen att ta kommandot mot Oilers.
Förklaring:
När så här storartade lag går i clinch trumfar MÅSTE nästan alltid VILL.
Men varför klaga?
Vi får ju se fler monstermatcher – i bästa fall ett helt koppel Game 7:s – och för mycket av det goda är som bekant bara underbart.
• • •
Förhoppningarna om att Prins Nils skulle få mer istid ikväll kom på skam, kan man lugnt konstatera.
Han spelade bara 2 minuter och 28 sekunder.
Vad fan…
• • •
Bulgaren var bättre än Uttern i den här matchen också – och det var nog det sista jag räknade med.
Men igen – av någon egendomlig anledning spelar alla Stars tunga profiler bättre när de lämnar Texas och opererar bakom fiendens linjer.
• • •
Det var det hela ikväll, det.
Imorrn har Rangers ny chans att knocka Hurricanes – eller så blir det Game 7 i Manhattan.
Oj-fucking-voj.
Vi hörs när nedsläpp i PNC närmar sig.

DALLAS – COLORADO 2-2 (Period 2)
• • •
Nu då?
Nu vågar vi väl ändå slå fast att Stars, först av alla, är klara för 2024 års konferensfinal?
Nä.
Det känns så när firma Robinson & Heiskanen gör sitt 2-1-mål –läckrare än maräng och vispad grädde – men trots att de inte alls spelar ”up to their standard” lyckas Avs hänga kvar i matchen, på ren vilja, och får återigen in en kvittering i ett sent powerplay.
Så om något lutar det snarare åt att ett vettlöst rafflande sudden-drama tar vid om ytterligare 20 minuter.
Pilutta er som inte tittar i så fall.
• • •
Helt fel ute är nog inte de Twitter-krigare som spekulerar i att MacKinnon hämmas av någon form av skada.
Han har inte sitt vanliga klipp i åkningen – eller i det fysiska spelet.
• • •
Det är egenartat hur mycket snabbare periodpauserna tycks passera när jag sitter hemma i soffan.
Live, på plats mitt i cirkusen, vankar jag av och an i väntan på att the action ska starta igen.
Här tycker jag att jag bara hinner luta mig tillbaka och så släpper de pucken igen.

Det säger, gissar jag, en del om olika nivåer av adrenalinpåslag och fokus och energi.
• • •
Miro Heiskanen är utan tvekan en av de hetaste Conn Smythe-kandidaterna.
• • •
Spåret sover, spåret sover, i sitt lugna bo.
Förstod att det skulle bli så.
Tur vi har Westchesters Finest med oss i alla fall.
• • •
Själva perioderna går också fortare när jag sitter här och glor – och, för att nu vara helt ärlig, distraheras av annat emellanåt.
• • •
Det är en tredjeperiod med rätt höga insatser som börjar snart (snabbare än jag tänker mig…)
Avs vet:
Antigen vinner de – eller så är det Game Over.
Ojvoj.