Showtime i träsket

I den ångande hettan i träsken väster om Fort Lauderdale, där hungriga alligatorer rör sig i snåren och exotiska fåglar sjunger serenader från en annan värld, famlar en grånande skriftställare efter orden.
Han vill förklara hur tiden liksom stannat inför tredje kapitlet i den episka saga Florida Panthers och New York Rangers håller på att skriva ihop, men det går inte.
Han vill berätta om den renodlade extas som rister i fukten runt mäktiga Amerant Bank Arena, men den låter sig inte artikuleras.
Han vill återge de oerhörda förväntningar han och alla andra har på det som ska äga rum här denna söndagseftermiddag, men alla formuleringar känns för futtiga.
Förra ronden i den östra konferensfinalen, på Madison Square Garden i New York i fredags, var helt enkelt FÖR storartad.
Den skapade såna föreställningar om fortsättningen att inte ens min fantasi och min förkärlek för överdrifter räcker till för att göra dem rättvisa.
Det var en av de allra bästa matcher jag någonsin sett – jo, faktiskt – och inget talar för att dagens uppföljning blir mindre omvälvande.
Tvärtom: Ju mer som står på spel, desto mer vansinnig blir intensiteten.
Att det råkar vara en matiné – antagligen säsongens allra sista – vi ska se behöver ingen bekymra sig om.
Det är under den sömniga grundserien NHL-spelarna reagerar som vampyrer på dagsljus och inte ens går på halvfart.
Nu, i foajén innan Stanley Cup-finalen, är det lördagkväll och prime time oavsett när pucken släpps.
Men jag vet verkligen inte hur jag ska uttrycka mig för att fånga detta ögonblick, hur de förstummande känslor som strömmar genom kroppen ska beskrivas, hur jag ska få er som läser denna blogg att förstå.
Som sagt: Det går inte.
Så låt mig bara hälsa välkommen till Sunrise och Rond 3 i den fantastiska konferensfinalen mellan Panthers och Rangers.
Den kommer – jag är säker – bli helt oförglömlig.
• • •
Flygresan ner från New York igår eftermiddag var Shakin Stevens så det räckte och blev över, vi passerade ett par åskväder i höjd med South Carolina och Georgia, men det gjorde inte så mycket för jag var ledig och unnade mig ett antal bourbon innan takeoff – efter med, för den delen… – och då går det bra; majskokarna i Kentucky vet hur man tar the edge av rädsla.
Sen, under kvällen, satt jag och vännerna från nhl.com i bara skjortärmarna i den tryckande värmen på en uteservering och såg matchen i Dallas och bättre blir livet bara vid högst sällsynta tillfällen.
• • •
”Det här var ju rena slutspelsmatchen…”
Efter de fåtaliga grundseriebataljer som har lite nerv och frenesi brukar både spelare och vi i media lätt andäktigt föra den sortens påståenden till torgs, men – tro oss inte.
Det är, har jag tänkt på flera gånger senaste dygnen, alltid en lögn.
Nivån vi befann oss på i fredags existerar inte ens under lunken mellan oktober och april.
Den sport de 32 NHL-lagen utövar det inledande halvåret är en helt annan än den gudarnas kraftmätning de fyra last standing i konferensfinalerna ägnar sig åt.
Ansträngningen som krävs för att lyckas nu, uppoffringarna som måste göras vid Lord Stanleys altare och svårigheterna världens bästa spelare visar sig behärska när de maximerar allt de överhuvudtaget har går inte att föreställa sig mitt i vintern.
Därför lever den lögnen vidare.
Men som sagt – tro oss inte.
Bara nu kan man uppleva så här grandios hockey.
• • •
Varning 1:
Det har varit lite jäkt och strul under dagen. På grund av parkeringshaveri vid hotellet inne i Fort Lauderdale kom vi iväg till Sunrise betydligt senare än planerat och sen var det busy Memorial Day Weekend-trafik på motorvägarna genom the swamp och slutligen ville wifit här i den solstekta ladan inte fungera.
Så risken finns att detta intro blir både kortare och mer jäktat i tonen än man har rätt förvänta sig i en konferensfinal.
• • •
Rempe eller inte Rempe?
Ja, det är frågan även idag.
Tidigare under slutspelet har coach Lavy tvekat att använda honom i bortamatcher, enär motståndarna då har sista bytet och kan matcha vilka de vill mot honom, men Jimmy Vesey gick sönder i fredags, så en öppning finns i uppställningen – för jätten eller Kaapo Kakko eller, hör och häpna, Blake Wheeler.
Lavy säger förstås inget, han ser på sina line-ups som CIA ser på statshemligheter, men min magkänsla säger att Rempire State Building kommer att reas i the the southern swamp.
• • •
Varning 2:
Precis som de flesta av er tycker jag de här inläggen får mycket mer liv med bilder, i synnerhet när bloggen är ute och rör på sig, men tyvärr strular uppladdningsfunktionen i Wordpress just nu – och först i morrn, när det är vardag hemma i konungariket, har de som kan sånt möjlighet att, lösa problemet.
Så den visuella upplevelsen får ni dessvärre vänta med till det avslutande inlägget i natt.
• • •
Brons är inte guld, men ändå ädel metall och värd att fira i alla fall lite grann – i synnerhet när den bärgas efter uppgörelse med Kanada.
Grattis, Tre Kronor –trots allt.
• • •
Varning 3:
Innan matinéer hålls inga morning skates, så spelarna har inte synts till sedan Game 2 och inget finns därför heller att rapportera om vad de sagt och gjort senaste dygnet. Inför nästa rond blir det bättre.
• • •
Det är ändå trevligt att vara tillbaka i Amerant Arena – tidigare känd under en väldig massa andra namn – för första gången sedan Game 4 i finalen förra sommaren.
Som vi sagt vid hundratals tillfällen tidigare: Den ligger eländigt till, men ladan i sig är en alldeles utsökt koloss med mäktiga läktarsektioner i tre etage och just idag rymmer den faktiskt ännu tätare stämningar än i finalen.
Man känner det redan ett par timmar innan puckdrop: Här ska något väldigt, väldigt stort äga rum.
• • •
Enmansföreställningen The Paul Maurice Show fortsätter med en utläggning om hur mycket det roar honom att läsa artikelkommentar.
Rakt citat:
– I read some articles because some of them I really enjoy and then the comments from readers are just awesome to me. I think I get ripped. You guys get it worse than we do because there’s some people who just don’t like what you write and they’re angry about it because they’re fans. So if it’s not the most positive article about their home team, you guys suck.
Haha.
• • •
Christian Karlsson och andra Panthers-fans får dock vara beredda på att en väldig massa Rangers-fans kommer göra sitt bästa för att förvandla Amarant till Madison Square Garden idag.
Ingenstans utanför The Five Boroughs bor det så många New Yorkers som i Florida och nästan allesamman är in the house nu, känns det som.
– Fifty-fifty kommer fördelningen av fans troligen vara, suckade en desillusionerad bartender igår kväll.
Ouch.
• • •
Fanimig, nu gick det plötsligt att ladda upp bilder igen, åtminstone tillfälligt, så här har ni en liten kavalkad i alla fall.

• • •
De vet hur man betalt även i denna del av Förenta Staterna.
För att parkera bilen på någotsånär anständigt avstånd från Amerant-entréerna får de som kör hit – och på nåt annat sätt går det inte att ta sig till den här sortens arenor – pröjsa 65 dollar, eller närapå sju hundra spänn.
Ojvoj.
• • •
Nu har Rangers inte bara sina Black Aces med sig, utan hela The Taxi Squad, bestående en hel bunt AHL-spelare. Som visserligen inte får träna med det ordinarie laget men ändå finns tillgängliga ifall de skulle behövas.
Bliddan Blidh, den tuffaste av de tuffa, ingår i gänget och jag hoppas jag springer i honom framöver.
• • •
Maurice gör för övrigt inga ändringar alls i sin laguppställning – och inga behövs heller.
Det är ett av de bästa lag som funnits som har hemmamatch idag och jag känner mig pretty övertygad om att Aleksander Barkov och hans vapendragare kommer samla sig till en helt överjordisk insats denna eftermiddag.
• • •
Svenska målskyttar idag: Mika och Kevin Stenlund.
• • •
Hur är det med råttorna, Karlsson och Wiklund? Kastar Panthers-fansen in såna på isen nuförtiden? Det vill jag se.
• • •
Det hade jag inte riktigt koll på, men fiskaren från Östergötland passerade Kristian Huselius i alla tiders poängliga för svenskar i Panthers den här säsongen.
Han står nu på 134 poäng, efter 275 matcher och det är sju mer än Husse.
Här är övriga blågula katter genom tiderna: Marcus Nilson, Johan Garpenlöv, Patric Hörnqvist, Micke Samuelsson, OEL, Alex Wennberg, Per Gustafsson, Anton Strålman, Anders Eriksson, Andreas Lilja, Magnus Svensson, Kevin Stenlund, Magnus Johansson, Lucas Carlsson, Niclas Bergfors, Christian Berglund, Peter Andersson, Lucas Wallmark, Robert Hägg, Tobias Björnfot och Jacob Markström.
• • •
Dagens låt: Tom Petty & The Heartbreakers ”Southern accents”.
• • •
Rangers blågula poängliga genom tiderna är för lång för att avlossa just nu, men en aktiv viking toppar även den:
Med 230 mål och 297 assist är Mika Zibanejad överlägsen etta. Anders Hedberg på andraplatsen har 130 poäng färre.
Det är, kan man konstatera, två svenska klubbikoner som går i clinch i denna serie.
• • •
Strax intill den svenska raden på pressläktaren sitter en italienare som just förkunnat att han aldrig sett en NHL-match tidigare.
Kul för honom att han får börja med den här. Om någon nu bara kunde upplysa honom om att han inte ska sitta och prata som en hel Joe Pesci hela tiden blir det nog bra.
• • •
Det finns inget som att ena stunden visats i Floridas vanvettiga hetta – och nästa så i en svinkall islada.
Var er bofink inte sjuk förr….
• • •
Fajten i Dallas igår var inte precis någon vidöppen cirkusföreställning det heller och vi kan nog vara förvissade om att det är så det kommer bli resten av vägen:
Snortajt, knallhårt och målsnålt. De misstag någon till slut begår avgör – och målvakterna äger våren.
• • •
Andas, andas, andas…
Nu slår klockan.
Det är showtime i södra Florida – och årets mest kittlande Stanley Cup-serie fortsätter.