Stanley Cup Special i korresoffan

Last call in Boston.
Det brukar dröja, i alla fall på de rätta North End-adresserna, men ikväll ringer klockan redan i skymningen.
Björnarna från byn har absolut inte råd att lämna baren utan fler järn än katterna innanför västen den här gången – i så fall tar festen slut nu.
Frågan är dock om de har vad som krävs för att tränga sig fram och beställa in de nödvändiga glasen innan det är för sent.
Under förra balunsen hade de det definitivt inte. Då fick de bara in nio shots – häpp! – på 20 man under de två inledande tredjedelarna av kvällen, i sin egen stambar, och det håller inte.
Särskilt inte mot så fullfjädrade och rutinerade festprissar som de från södra Florida, snudd på oöverträffade i konsten att smita före även när det tredubbla led vid kranarna, fånga bartenderns uppmärksamhet och skrika till sig drinkar i ett oavbrutet flöde.
Dessvärre saknar Boston sin mest framfusige barfly – Brad Marchand sattes ur stridbart skick av Sam Bennett i förrgår – så det kommer bli en mycket svår prövning.
Men de måste klara den.
Annars skruvas korkarna på flaskorna – för resten av säsongen.
• • •
Bil-flyg-buss-tåg-tåg-bil.
Den formeln använde jag under dagen för att ta mig från Marriott Crabtree i Raleigh till holken på Manhattan.
Första delen gick finfint, även om det direkt efter takeoff skakade lite väl mycket för min smak. Men från Newark – dit jag helt sinnessvagt hade bokat min biljett – blev det wojne-wojne.
Sammanlagt tog resan därifrån – med buss, flygplatsens eget lilla express-tåg, NJ Transit-pendeln till Penn Station och Uber tvärs över Manhattan – dubbelt så lång tid som själva flygningen.
Ett skämt, kan man kalla det.
Men nu sitter jag äntligen i korresoffan igen och härifrån kör vi nu en klassisk kvällsmangling med Bruins och Panthers och Oilers och Canucks.
Får jag sällskap?
• • •
För Canucks är läget inte fullt lika akut i Edmonton senare ikväll, den serien står ju faktiskt 1-1 – och det är på bortaplan de opererar
Men de behöver spela väldans mycket bättre än i Game 2 och visa, framförallt för sig själva, att de KAN tygla superstjärnorna McDavid och Neon Leon.
Eljest kommer de vara chanslösa i Rogers Place och återvänder om några dygn hem i 1-3-underläge och jo, då är det kört även för dem.
• • •
Ja, du ser Edin – jag ska inte ens i efterhand skriva om det som händer under barkvällarna och verkligen inte IRL.
Situationen med Bennett och Marchand såg jag, lätt dimmig, i sportbaren vägg i vägg med den förtjusande polsk-tyska restaurangen och där och då såg det ut som ett avsiktligt överfall. Sedan har jag inte haft tid att granska videoklipp mer utförligt.
Så förlåt ett blindskär.
• • •
Tre Kronor har aldrig lyckats övertyga mot blåbärsnationer, när de ska föra i dansen från start till mål, så 5-1 mot Polen får väl ändå ses som ett uppmuntrande resultat.
Och att King Karl blir tvåmålsskytt gör ju ingenting.
• • •
Henke har tyvärr åkt hem från Atlanta och ersatts av den gråare Colby Armstrong, men ändå – jag gnuggar händer när det visar sig att TNT/TBS sänder även kvällens matcher.
Då får vi känslor, temperament, personligt tilltal och humor – istället för raka motsatsen på ESPN.
• • •
Bara nu inte Polens målskytt i Ostrava idag får NHL-kontrakt.
Alan Lyszczarczyk är ett namn jag gärna slipper stava mig genom om nätterna…
• • •
Panthers har, mycket karaktäristiskt, lyckats släcka rätt mycket av hans lyster från förstarundan, men Jeremy Swayman får starta i Boston-kassen igen.
Personligen tycker jag att Montgomery borde ha bytt till Linus från Lugnvik nu, men then again – jag är rätt partisk i den frågan.
• • •
Kvällens svenska målskyttar: OEL, Elias Pettersson, Mattias Janmark.
• • •
Dagens låt: Trent Reznors och Atticus Ross färska ”Yeah X10”.
• • •
OK, är ni med.
Nu ringer klockan i North End!