Draften 2024

Den andäktiga lystern i de unga ögonen – och kärleken och stoltheten i mammornas kramar.
Det är för det, mer än något annat, jag tunar in och ser NHL-draften ikväll.
Vi talar ofta om drömmar i den här bloggen, under säsongernas och, framförallt, slutspelens gång; drömmar som står på spel, drömmar som besannas, drömmar som krossas och drömmar som dör.
Men den första, och kanske mest innerliga, dröm som börjar brinna i bröstet hos hockeyspelare är den som slår in för 32 unga begåvningar i Las Vegas ikväll.
När de under draftens heliga förstarunda tingas av ett NHL-lag förändras deras liv fullständigt. På ett ögonblick. De – och deras familjer – vet att de med all sannolikhet kommer bli rika och berömda och spela i världens bästa liga.
Ingenting som händer sedan kan riktigt mäta sig med detta första, säkerligen overkliga smakprov av en helt ny, gloriös tillvaro.
Därför lyser det så där lyckligt i deras ögon, därför kramar mammorna dem så där hårt – och därför tittar jag, med bultande hjärta, på kvällens föreställning.
• • •
Att hålla mig från ett event i Las Vegas är egentligen som att hålla en hungrig hund från ett juicy köttben på vardagsrumsgolvet.
I LOVE Sin City – och aldrig mer så än när jag har en arbetsuppgift innan det är dags att hit the casino-golv.
Likafullt ställde jag i sista stund in årets draftresa och sitter nu i korresoffan.
Just för tillfället känns det förstås kymigt, det hade varit en dröm att äntligen få se The Sphere och hänga med de formligen hundratals vänner som är på plats under den stekande Nevada-solen.
Men som det helt förnumstigt heter ska man ju lyssna på sin kropp och min, i all sin sorglustiga skepnad, gjorde redan tidigt i veckan klart att den inte hade pallat mycket mer efter den två månader långa urladdning som just fullbordats.
Det är ju inte heller mycket till svenskår i denna draft, ingen Leo Carlsson sitter på läktaren i The Sphere, varför ketchupflaskan rent intressemässigt inte direkt går i topp på en hemmaredaktion som har fullt upp med fotbolls-EM.
Så jag sitter här och tar det lugnt och börjar ladda för en sommar när Bofinken ska shejpa upp saker och ting och komma tillbaka i kanonform till hösten.
• • •
Så Victor Hedman, Erik Karlsson, Gustav Forsling, Filip Forsberg, Mika Zibanejad och William Nylander är sextetten som får utgöra grundbult i Sam Hallams Four Nations Faceoff-trupp.
Gott så, säger jag.
Man kan förstås ha synpunkter på att Rasmus Dahlin och Elias Pettersson inte återfanns bland de sex som redan nu är klara för festen i Montreal och Boston, men come on, det är inget att vara förbannad över. De kommer ju bli uttagna ändå och duon Vigge-EK65 förtjänar ändå den respekt Hallam härmed visar dem.
Att inga målvakter ännu utsetts känns för övrigt helt logiskt. Det är i dagsläget pretty jämnt skägg mellan Markström, Ullmark, Gus Bus, Samuel Ersson och kanske även Wallstedt och Forsberg, så form den kommande höst bör få avgöra vilka av dem som ska ingå.
• • •
Som de flesta av er vet är jag ingen prospect-guru, likt Ekeliw eller Uffe Bodin, och har få omdömen att leverera om de talanger som besiktigas ikväll.
Vad jag vet är att det vore en chock om San Jose Sharks inte tar Macklin Celebrini – inte riktigt en Connor Bedard, men väl en Jack Hughes, enligt just Ekeliw – och att det sedan kan bli lite hur som helst.
Själv tycker jag – hur somliga nu än lyckats missuppfatta dagens kanske inte helt gravallvarliga krönika – det vore väldigt kul om de två norrmännen går högt och samtidigt hoppas jag att vi ändå får in en Sahlin Wallenius och/eller en Freij åtminstone i slutet.
• • •
Ramen i Kanadas FNF-trupp får man förstås svindel av att beskåda.
Jag menar…Connor McDavid, Nathan MacKinnon, Sidney Crosby, Cale Makar, Brayden Point och Brad Marchand…dra mig i boxarnäsan.
• • •
Ligans buyout-fönster står as of now på vid gavel och som ni noterat har Flyers redan klippt banden med Cam Atkinson och Stars med Ryan Suter.
Taskigt framförallt för den senare, det är ju bara några år sedan Wild utsatte honom för samma behandling. Men han får många sköna dollar som plåster på såren och nu är det ändå dags för Nils Lundkvist att ta över.
• • •
Det är hett och fuktigt så det knakar i New York och jag älskar det. Ingen tid är som den här, när stan av ren självbevarelsedrift saktar ner och tar det lite lugnare och kisar leende mot den obarmhärtiga solen.
Själv hade jag följande perfekta set-up på uteserveringen utanför Corrado Pastry & Bread, bästa caféet på hela Upper East Side, igår eftermiddag.

En rejäl latte, en biscotti, en coke zero, snus och en färsk biografi om Duke Ellington, Louis Armstron och Count Basie – vad mer skulle det gå att begära av livet?
• • •
För ett par timmar sedan trejdades Alexandre Texier från Columbus till St Louis, för ett fjärdeval i nästa års draft.
Mer kommer, hoppas vi. Det är alltid snudd på det mest kittlande med draftens öppningskväll och i år finns särdeles heta namn enligt envisa rykten on the block.
Som Mitch Marner, som Jacob Trouba, som Martin Necas, som Kaapo Kakko och Filip Gustavsson och Nikolai Ehlers och John Gibson.
Ojvoj, låt lavinen gå!
• • •
I Örby utlystes landssorg under eftermiddagen, för det verkar nu helt klart att Steven Stamkos faktiskt kliver ut på den öppna marknaden på måndag.
Lightning-ledningen har tydligen gett sin kapten ett så lågt bud att han blivit förbannad och efter sexton säsonger i Tampa spelar han uppenbarligen någon annanstans nästa säsong.
Det är väldigt svårt att visualisera Stammer i en annan jersey än Bolts, men det var lika med Vincent Lecavalier, Martin St Louis och Dan Boyle och Ekeliw-klubben förhöll sig påfallande osentimental även till de ikonerna.
Vi lär få anledning att återkomma i ämnet på måndag.
• • •
Typiskt, Ken Holland pratade med mig för första gången i Sunrise i måndags.
Strax efteråt förlorade hans lag finalen i Game 7 och nu får han lämna sin post.
Man ska nog akta sig för jinxande Bofinken…
• • •
Även Zadorov, den väldige, dundrar ut på marknaden på måndag och för honom borde intresset vara stort, no?
• • •
De bilder som regnar in från Vegas, inte minst på Twitter, får det att vrida sig i tarmarna.
Fan, jag skulle ju ändå varit där…
• • •
Nashvilles beslut att knyta upp Juuse Saros för vad som i praktiken är resten av karriären innebär att jättelöftet Jaroslav Askarov lär bli trejdad.
Toronto och LA tillhör de som borde höra sig för.
• • •
OK, kommentatorsspåret – you’re on the clock.
Nu gör vi det här och har en kulkväll ihop.
Vis av erfarenheten håller vi live-flödet igång i just spåret, istället för i korta och tråkiga uppdateringar – sedan gör jag något sammanfattande inlägg med intryck och tankar när jag får lust.
OK?
OK.