Stanley Cup-finalen 2024

– Oh, wow…det här är ju otroligt att få vara med om!
Det var, minns jag än idag med alldeles tydlig skärpa, min första tanke när jag 28 maj 2007 satte mig till rätta på pressläktaren i Honda Center i Anaheim för att bevittna min allra första Stanley Cup-final.
Sjutton år och lika många finaler senare är känslan fortfarande densamma.
Fullt lika storögd rör jag mig kanske inte genom kulisserna längre. Det som var nytt och förstummande då – det jättelika mediauppbådet, de uppsnofsade faciliteterna, närheten till stjärnor som Alfie och The Finnish Flash, den myllrande aktiviteten i backstage-korridorerna, tv-produktionens väldighet, glittret i bucklan som alltid står och glänser på sitt podium i pressrummet under mediadagen – är inte nytt längre.
Been there, många gånger om.
Men likafullt:
Det känns verkligen likadant i Amerant Bank Arena i södra Floridas ångbastu innan första ronden i 2024 års final mellan Florida Panthers och Edmonton Oilers
Insikten att det som för min egen del startade med Erik Karlssons första träningscamp i Pittsburgh i september och i nio månader sedan rullat på med försäsong, Opening Night, Hall of Fame-helg, Global series i Stockholm, evig serielunk, All Star-baluns, utomhusmatcher på Metlife Stadium och tre sprakande playoff-rundor nu kulminerar i The Ultimate Showdown får hjärtat att slå lika hårt.
Vetskapen att de bästa av de bästa i två lag som redan tvingat sig själv upp på nivåer de inte visste existerade tidigare nu kommer ge ännu mer, pressa sig till det allra yttersta, i ett antal dynamit-detonationer till matcher skickar samma vårfloder av dopmin och adrenalin och endorfiner genom kroppen.
Kännedomen om att idrottsvärldens mest anrika pokal, den som i ett sekel spelat huvudrollen i miljontals unga knattars innerligaste drömmar, står på spel och till sist kommer att räckas över till antingen Aleksander Barkov eller Connor McDavid genererar samma snudd på sakrala stämningar.
Det är så stort.
Det är så högtidligt.
Det är så gränslöst exalterande.
Så ja, jag tänker det igen – precis som i Anaheim 2007, precis som i Detroit 2008 och 2009, precis som i Chicago 2010, precis som i Vancouver 2011, precis som i Newark 2012, precis som i Chicago 2013, precis som i LA 2014, precis som i Tampa 2015, precis som i Pittsburgh 2016 och 2017, precis som i Las Vegas 2018, precis som i Boston 2019, precis som i Tampa 2021, precis som i Denver 2022 och precis som i Las Vegas ifjol:
– Oh, wow…det här är ju otroligt att få vara med om!
• • •
Häpp häpp, det blev ju bra snurr på Stora Finaltipset även i år. Bortåt 280 personer, plus en robot, talade på traditionsenligt vis om för oss hur de tror att den stundande finalen kommer sluta.
Själv tycker jag det var särskilt stort att få med Claude Lemieux och få har ju nånsin varit roligare än den gode Oisin.
Den som framförallt saknas i uppställningen är förstås Sudden, men att få fatt i honom är svårare än att få en one-on-one med presidenten i Ovala rummet och som jag tjatat senaste veckan skulle det inte förvåna om han byter nummer, så det blir ännu svårare framtiden.
För övrigt har vi som vanligt några eftersläntare också, men bara tre.
Här är de.

– Förra året gick mitt tips om Panthers bom.. skadorna blev för många och mot ett vegas som fått ihop siffrorna och lönetaket på ett imponerande sett blev det tillslut omöjligt. MEN i år är känslan att gubbarna från södra Florida är friskare när dom äntrar finalen. Dom möter visserligen världens bästa spelare, McJesus, men jag tror Chucky och Sam Bennet i Florida är beredda att gå över lik för att stå som vinnare i år. Jag tippar därför 4-2 till Panthers
Joakim Nordström, Davos HC

– Jag är fortfarande helt knäckt att Rangers inte tog sig till final så bryr mig exakt noll om vilka som vinner. Tror Panthers tar det med 4-1 i matcher. Blä.
Daniel Breitholtz

– Solklart favorittryck på Edmonton pga klart högre Gävle-ratio än Panthers, som förvisso har Lucas Carlsson men inte använder honom i NHL. Oilers har förstås Brynäs-produkten Mattias Ekholm i nyckelroll och har även haft det goda ögat att drafta Strömsbro-fostrade Samuel Jonsson. 4-1 i matcher.
Henrik Ek, bloggens ursprungliga sidekick numer uno

• • •
Under fredagen, dan-före-dan, var det var det som vanligt mediadag i hallen där laget som startar hemma huserar och en 27-åring som ska spela sin första Stanley Cup-final orsakade rekordartad hysteri.
Det var mycket uppståndelse även när sådana som Sidney Crosby, Patrick Kane, bröderna Sedin, Henke Lundqvist och Alex Ovetjkin debuterade i de här sammanhangen, men upphetsningen kring Connor McDavid liknar ingenting.
Om någon som inget vet om hockey och finaler såg trängseln runt hans lilla podium skulle de antagligen gissa att Superman avslöjats som verklig och ska hålla sin första presskonferens.
– Det ska bli skönt när allt vansinne är över och vi börjar spela, pustar han själv.
Men, really, det finns fog för det vilda rabaldret.

Det är den här generationens allra största som äntligen ska göra sitt allra första framträdande på den största scenen – den där stjärnor blir legender och sagor.
Vi talar om ingenting mindre än en milstolpe – för honom, för NHL och för hela hockeyvärlden.
• • •
Bofinkens eget tips?
Well, jag sammanfattar mina funderingar och mina gissningar om hur allt kommer sluta i denna krönika, med medföljande tips/analys.
För den som inte orkar eller vill läsa så långa texter så kokas alltihop ner till att jag gissar att Florida vinner med 4-2 i matcher – för att de varit på den här rodeon förr, är elakast i ligan och har en oerhörd förmåga att förvandla stora offensiva stjärnor till efterlysningar på mjölkpaket.
Fast efter att varit runt Oilers i ett dygn, och sett dem träna, är jag ännu mer osäker än jag redan var när jag författade det där aktstycket.
Detta kan, är känslan nu, sluta precis hur som helst.
Inget skulle förvåna – inte 4-0 åt endera hållet, inte en knallhård Game 7-resa, ingenting…
• • •
Det vore inte konstigt om backar som ska gå upp mot just en McDavid eller en Draisaitl i några av livets hittills största matcher skruvade lite oroligt på sig, men Gustav Forsling har Niklas Hjalmarsson som förebild så han ser bara fram emot utmaningen.
Yellbear sa alltid att det inte fanns något roligare än att spela mot de allra bästa och fiskaren från Linköping känner likadant.
– Det kommer bli en jättestor utmaning i den här serien, men oh ja, jag ser verkligen fram emot den, säger han och följer sedan upp med en rungande Hjalmarsson-hyllning.
– Jag kollade väldigt mycket på honom innan jag själv kom över, jag hade honom idol och älskade hur han spelade. Speciellt i slutspelet, hur han offrade sig själv och stängde ner andra lagets bästa linor. Så om det finns någon jag vill spela som är det han.
De borde kanske måla kossorna i Russnäs även denna vår, som de gjorde när Yellbear spelade sina tre finaler.
• • •
Igår, fredag, ringde min klocka 03.00 för att jag skulle hinna med första morgonflighten till Fort Lauderdale.
Det, mina vänner, är en klockren bagarväckning monumentale.
I vanliga fall har jag inte ens hunnit gå och lägga mig vid det klockslaget, men a man’s gotta do…ja, ni vet.
Så blev det som det blev till kvällen också. När kamraterna – tjogvis av dem var kloka nog att ta sig ner redan i torsdags – stormade ut på byn vek den trötte från holken ner sig och for till John Blund.
Vi ska dock vara här ytterligare några kvällar och jag bor inte långt från det dygnet-runt-öppna Hard Rock-kasinot, har jag noterat.
Watch out.
• • •
Övertid blir det i första matchen ikväll.
I tre perioder.
Kom ihåg var ni läste det först.
• • •
Det imponerar även på avstånd, men när man står öga mot öga med Mattias Ekholm är hans skägg snudd på överväldigande. Man skulle, känns det som, kunna flytta in i det och ha vinterboningen säkrad.
– Det blir inte så långt, men tajt och taggigt, och det är bra, myser han.
– Om det kliar? Ah, det är lugnt, jag är van vid att ha skägg. Men det ska bli skönt att trimma ner det om någon vecka.
Well, då kanske jag kan få resterna.
• • •
Lite interiör från ett hotellrum bebott av en NHL-korre på finalresa

• • •
Panthers GM Bill Zito är bäst i ligan – kanske någonsin – på att identifiera oslipade diamanter i ute i spenaten.
Gustav Forsling, Sam Reinhart, Sam Bennet, Vera från hagen och Brandon Montour är några av alla han tagit hit och till allmän förvåning förvandlat till fantastiska elitpjäser.
Sedan har vi Kevin Stenlund, Tumba-kisen som aldrig fick någon riktig chans i Columbus men nu är det mycket effektiva, hårdjobbande navet i Panthers fjärdekedja.
– Det var en lite tuff tid i Columbus när jag åkte upp och ner hela tiden, men jag visste hela tiden att jag hade det här i mig och ända sedan jag kom hit har de pushat mig och lärt mig nya grejor och gjort det enkelt för mig. Det har verkligen varit ett bra år, säger han.
Kul, tycker jag – som högaktar inga spelare mer än de som biter ihop och tar motgångar utan att gnälla och sedan visar sina coacher att de är värda chansen och blir riktiga NHL-institutioner.
• • •
Önskar jag kunde säga att solen lyser över Stanley Cup-finalen 2024, men det vore en lögn.
I själva verket har vi typiskt sommarväder a la Florida, vilket förutom klibbig värme innebär att bibliska regn till och från utbryter – och att åskan varje eftermiddag rullar in från Atlanten.
Olycksbådande, känns det emellanåt.
Then again, vi är vana. Det är ju, sjukt nog, femte året i rad vi har ett lag från The Sunshine State i finalen.
Det hade ingen kunnat föreställa sig när Panthers och Lightning först klev in i ligan.
• • •
Så särskilt många kollegor från den där första finalresan mellan Ottawa och Orange County är inte kvar i cirkusen, tyvärr, men en ikon från den de glada dagarna för 17 år sedan har gjort comeback i år.

Ja, Stefan Åsberg – Gävles egen Walter Cronkite – bevakar Forsling och Ekholm och de andra för SVT igen.
Inget kunde göra mig gladare, han är en av de mest sympatiska journalister som går i ett par skor.
• • •
Kevin Stenlund beskriver det också som en ära att få spela Stanley Cup-finalen final, särskilt så tidigt i karriären när så många andra aldrig fått chansen överhuvudtaget.
Så är det, finns gott om ikoner som aldrig känt den beska adrenalinsmaken i gommen när första pucken i första finalen släpps.
Det här är, enligt moi, de största svenskarna i denna de tunga suckarnas kategori.
1. Mats Sundin
2. Börje Salming
3. Erik Karlsson
4. Markus Näslund
5. Thomas Steen
6. Bengt-Åke Gustafsson
7. William Nylander
8. Michael Nylander
9. Mika Zibanejad.
10. Tommy Salo 

Trean, sjuan och nian kan trösta sig med att de fortfarande har chansen.
• • •
Panthers och Amerante-hallens ägare – Mister Viola – tycker tydligen att 65 dollar för att parkera bilen var lite väl billigt, så lagom till finalen har de jackat upp priset till 75 dollar istället.
Det är ju ingenting annat än rent ocker, särskilt som det praktiskt taget inte finns något annat sätt ta sig till Amerante än med bil.
• • •
Tills alldeles nyss tillhörde även Oliver Ekman-Larsson listan ovan, men för precis en vecka sedan kulminerade fjorton NHL-säsonger i en säkrad finalplats och som ni kanske minns var han så glad att han knappt kunde prata.
Nu har han, visar det sig, kunnat samla sig något – men är fortfarande lika lyrisk över att äntligen nått fram.
– Jag försöker hålla känslorna i schack, för jag vet att det svåraste återstår. Men jag har verkligen njutit under veckan som gått och det ska jag fortsätta göra. Det här är fantastiskt, ler han.
• • •
Det som fascinerar mig mest så här innan öppningsmatchen är det vita arket.
Vi har i en veckas tid skrivit och babblat så vi blivit blåa i ansiktet om vad som KAN hända, men vi vet egentligen ingenting.
Finalen är ännu just ett blankt manuspapper.
And yet: Om bara några timmars har vi storylines vi inte ens kan föreställa oss just nu, snackisar som aldrig formulerats tidigare, oväntade hjältar och syndare som gjort och sagt saker som ingen nånsin kommer glömma.
Det är i den paradoxen – mellan välkända och sönderanalyserade OCH det helt oviss – sportens magi bor, ju.
• • •
Några fler bilder från gårdagens media-spektakel:

• • •
Kvällens svenska målskyttar: OEL och Mattias Janmark.
• • •
Som sig bör har alla svenskarna sina nära och kära på plats – flickvänner/fruar, föräldrar, syskon, svärföräldrar och vänner – på plats när de går upp i karriärens största matcher.
De får dock finna sig i att pojkarna de hälsar på inte har så mycket tid till annat än det de ska göra på isen.
Som en flinande Oliver förklarar:
– Två polare har flugit över, men de vet att jag måste vara i min bubbla, så de får hålla sig på Elbo Room.
Haha, läser de detta får de gärna komma fram och hälsa när de är där, för ditåt kommer också bloggen navigera vid tillfälle.
• • •
Dagens låt: Jo De Messinas ”Your Not in Kansas Anymore”.
Hoppas alla finalister förstår att de inte är det.
• • •
Vet ni förresten vem jag fick tjata på nästan lika mycket som Sudden – och som till kom in med sitt tips timmen innan publicering?
Ondskan från Örby.
Han förhåller sig avslappnat till tid, om man säger så, jag känner ingen som vet så lite om vad det innebär att stressa – och samtidigt kan han inte acceptera att Panthers tagit över som herre på Florida-täppan.
Så något annat var kanske inte att vänta.
• • •
Man kunde ju tro att en sådan som Philip Broberg skulle vara lite fladdrig i nerverna inför en uppgift som den här, han är 22 år och har större delen av säsongen spelat med farmarlaget i dammiga Bakersfield.
Nu kastas han plötsligt rakt i den här skärselden – med fötterna före.
Men den unge närkingen verkar inte mer bekymrad än om någon bett honom gå till kiosken och köpa tidningen.
– Det är förstås spännande och roligt med final, men jag försöker bara fokusera på mina styrkor och spelar mitt spel, säger han helt lugnt.
Svårare än så är det kanske inte – i alla fall inte för Örebroare.
• • •
Lönta Lindquist är förstås på plats – och pekar med hela handen, som vanligt.

• • •
Drar för en gångs skull ett bra namn i Game-Winning-Goal-lotteriet:
Zach Hyman.
Söndagskvällens lattjolajbans är redan finansierat, känns det som.
• • •
Så under sin sedvanliga presskonferens ett par timmar före puckdrop meddelar Bettman alltså att Four Nations Faceoff kommer arrangeras mellan 12 och 20 februari – först i Montreal och sedan i Boston.
Alla möter alla i gruppspel och sedan blir det en final och ja, de sex första spelarna i varje lag tas ut redan 28 juni. Forsling bör vara en av dem, säger jag redan nu.
Viktigt att vara medveten om: Det är ett NHL-evenemang, så bara NHL-spelare får delta. Glöm era favoriter i SHL och resten av Europa.
Också viktigt att vara medveten om: Femtonde februari 2025 kan vara den moderna landslagshockeyns mest heliga datum. Då har vi först Sverige-Finland och sedan Kanada-USA. I Bell Centre i Montreal.
Herregud.
• • •
OK, själva klimax hockeysäsongen 2023-2024 är här.
Vän av ordning kanske invänder att det ”bara” är Game 1 som spelas ikväll, men håll i er – den som vinner öppningsmatchen brukar också vinna resten av finalen. Historiskt har det, förbluffande nog, hänt i 76 procent av alla finalserier.
Så håll i er.
Alltihop kan avgöras redan nu.
Välkommen till Stanley Cup-finalen 2024.