The boys of summer, del 3

FLORIDA – NY RANGERS 1-0 (Period 2)
• • •
Det är ju bara att konstatera Florida Panthers har New York Rangers nummer i denna konferensfinal.
De är vassare offensivt, de är mycket bättre på att försvara sig, de är kvickare, de är starkare, de är elakare och ja, de är välsignade med betydligt fler Boys of Summer.
Det enda lilla övertag gästerna från New York kan skryta med står på mållinjen – men ikväll har även Bobrovsky varit riktigt stabil, utan att han direkt ställts på samma prov som Company E under Battle of The Bulge.
Rangers ligger under med blott ett enda mål under denna mittperiod men lyckas ändå inte iscensätta någon push och har i princip inga riktigt klara chanser.
Intrycket är att det snarare står, tja, 5-0.
Det enda som kan rädda dem är, känns det som, att de plötsligt får en turstuds med sig – eller katterna börjar begå den misstag de aldrig gör sig skyldiga till.
Det är 2024 nu – inte 1994.
• • 
Igen: Amerant Bank Arena slår nog personligt rekord i stämning nu när The Boys of Summer ser ut att dansa sig till Stanley Cup-final.
Här är ett ruggigt drag – och av de Rangers-fans som försökte stjäla showen tidigare serien hörs ingenting.
• • •
– Det är uddlöst, konstaterar en övrigt lakonisk Henke Sjöberg när han sitter och begrundar en i mängden av Rangers alla halvmesyrer till anfall.
Kan man verkligen säga.
• • •
Hm, har – nästan – slitit sönder elsladden under senaste tidens flängande, noterar jag.
Nu kan det bli ett väldigt lismande för kollegor för att krana lite ström under sena kvällen.
• • •
Barkov får, som sig bör, otroligt mycket beröm, men även de andra finländarna i kattflocken – Lundell, Mikkola och inte minst Luostarinen – är lysande i den här matchen.
• • •
Bliddan Blidh dyker mycket riktigt upp i pressläktarträngseln under första pausen och personligen tycker jag bara uppsynen – stenhård! – hade motiverat en chansning av Laviolette.
De är ju så snälla, Rangers, och så veka i närkamperna.
• • •
Själv tippade jag att Panthers skulle vinna den här serien med 4-2, vill jag ha fört till protokollet…
• • •
Stiltjen i spåret består.
Aldrig har jag känt mig mer desillusionerad så här djupt inne i slutspelet – under en elimination-match.
What’s up?