The Boys of Summer, del 5 – The End

FLORIDA – NY RANGERS 2-1 (Slut)
• • •
God morgon, kamrater.
Nu fick ni vänta särdeles länge på The End, men det blev en del att göra efter den här urladdningen.
OEL-intervju, krönika och text om Rangers misslyckande finns att sätta gaddarna in på sportbladet.se
• • •
Ifjol grabbade katterna tag Prince of Wales-trofén så fort de fick chansen efter sista segern mot Carolina.
Så gick det som gick i finalen också.
Nu aktar sig Barkov noga för silvret vicekommissionär Daly räcker över.
– Paul (Maurice) sa redan ifjol åt mig att inte ta i den och då lyssnade jag inte. Nu kom vi överens om något annat, ler den store kaptenen från Tammerfors
• • •
Ännu en gång blev det ju faktiskt lite spännande när Panarin reducerade med en och fyrtio kvar, men för andra gången i rad var det too little too late för Rangers och really: Som jag konstaterar i den länkade krönika här ovan var serien – vad som än sägs i förlorarnas omklädningsrum – inte tillnärmelsevis lika jämn som siffrorna indikerar.
Panthers ägde Blueshirts, punkt och slut.
• • •
Oliver Ekman-Larsson har väntat på den här kvällen i fjorton år och är så glad att han, som det ser ut, knappt kan hålla sig från att skrika rakt ut när vi träffar honom.
– Ja, jag njuter. Det är så fantastiskt kul. Men man försöker ju samtidigt hålla igen. Det tuffaste är ju fortfarande kvar, ler han.
Jojo, men en ärrad veteran från Tingsryd har ändå rätt att unna sig lite lyckorus när drömmen äntligen finns inom räckhåll.
• • •
Åsikter om vilka Rangers måste trejda – ja, dumpa i Hudson River, om man ska lyssna på somliga – rasar redan i båda supporter- och media-kretsar.
Jaja.
Det blir det i de flesta fall ingenting av med, eftersom de stora namnen alla har no trading-klausuler och Chris Drury umgås knappast med några sådana planer heller.
Han inser såklart att de stötte på en exceptionellt bra motståndare som det är fan så svårt att slå just nu och that’s the story.
Men kapten Trouba finns det nog en hyggligt god chans att han kommer köpa ut.
• • •
Senast, Nalle, hann jag aldrig se när råttorna regnade över isen, då stod jag redan i hissen på väg ner till rinken.
Men nu är det på grund av prisceremoni mindre bråttom och yes! De flyger som konfetti från läktarna. Man blir ju lycklig!
• • •
På måndag är jag ledig, slår det mig plötsligt. Det känns nästan chockerande.
Fast det är klart, print-materialet ska fram till Jarkko…
• • •
George Richards är beat-reportern som följt Panthers längst av alla och jag får lov att fråga om han någonsin upplevt mer liv i ladan.
Svar:
– Nej.
Sa ju det.
• • •
Vad hände med Miami Karlsson? Han KAN inte ha somnat under säsongens största ögonblick – väl?
Man blir ju nästan lite orolig.
• • •
Mot John Blunds rike!
Om allt går som det ska är jag hemma i korresoffan i god tid innan nästa superdrama i Edmonton imorrn och då blir det ny bloggfest.
Men de varnar på sedvanligt sätt för åska här i nejden, så, well, ta i trä.