Tack för i år!

31 augusti postade jag vad som skulle kunna kallas första inlägget säsongen 2023-2024.
Nu, 310 dygn senare, går ridån ner för den här gången – den sjuttonde i ordningen.
Däremellan hade vi för jäkla kul, inte sant?
Här är de tio mest oförglömliga höjdpunkterna, enligt mitt förmenande.

•Finalen
– Den är alltid hela säsongens stora klimax, men årets variant var en alldeles exceptionell larger-than-life-upplevelse, med all dramatik och all formidabel hockey och ett Edmonton försatt i ett tillstånd av absolut hysteri.

•Globen i november
– Lill-Nyllet blev folkkär, kanadensisk hockeymedia upptäckte Harvest Home på Söder och jag fick träffa delar av spårets Hall of Fame på pressläktaren.

•Game 7, komplett med OT, i Boston
– Förstarundan i årets slutspel kulminerade med en happening monumentale i TD Garden. Den har fallit lite i glömska på grund av allt som hände sedan, men…jeez, sudden i Game 7. Det finns inget större.

•Henkes Hall of Fame-helg i Toronto
– Kung forever är han, Lundqvist.

•Leo Carlssons entré på scenen
– Ducks-ledningens lugubra idéer om att deras rookie-juvel skulle matchas försiktigt krånglade till debutsäsongen, och sedermera ställde skador till det också. Men Youngblood Leo hann ändå visa både att han är en lysande hockeytalang och en charmig karaktär. Det ska bli ett sant nöje att följa resten av en säkerligen gloriös karriär.

•Utomhusmatcherna på Metlife Stadium
– De bästa i sitt slag någonsin.

•Free agency-racet
– En miljarddollar skickade de 32 klubbarna oförväget in i potten och en knapp vecka senare känns det fortfarande som att det skälver i ligans väggpaneler.

•All Star-helgen i Toronto
– Till och med den var minnesvärd i år, inte minst tack vare Filip Forsberg. Och kvällarna på den där skotska puben…

•Erik i Pittsburgh
– Det blev som det blev, men starten var kittlande.

•Forsberg-O’Reilly-Nyquist
– Man älskar ju en svenskkedja som blir så het att bloggen måste åka till Nashville och hinner med en kväll på Martin’s BBQ.

Sämst var min hälsa under tidiga våren, men det glömmer vi nu. Allt kan bara bli bättre.
• • •
Traditionen tarvar egentligen att jag utser Årets Kommentator i detta finalinlägg, men det känns fel att bara nämna en av er.
En anständig förälder har inga favoriter bland sina barn och likadant är mitt förhållande till er.
Jag ber att få kora alla lojala stammisar till Årets Kommentator – och allra särskilt de som gör mig sällskap närapå varje natt och morgon; till exempel Linyreg, Vanessa, Carl-Folke, Niklas i Silicon Valley, HEK, Chall, Gaston, Sorgringo, lamboo-Robin, Idsint, Filip Wiklund, Gojjan, modig 76, Carl Henriksson, Christian Karlsson och de två morgonklubb-klassikerna Stefan Johansson och Julia (plus alla andra…sorry om du inte nämndes!).
Tack så innerligt för er närvaro och era kloka, roliga, vassa inspel – bloggen vore inte vad den är utan er.
• • •
Vid det här laget har i praktiken alla blågula free agents skrivit på nya kontrakt – utom Burger Klingberg.
Men han är, vad jag förstått, återställd efter sin stora operation och redo för en comeback och det skulle förvåna mycket om inte lämplig klubb – till exempel Utah – snart erbjuder honom en hygglig deal.
• • •
Podden satte också punkt för säsongen häromdagen, med en tre timmar lång maraton-inspelning och har du inte hört den finns den här.
• • •
Det går förstås inte att säga något om nästa säsong redan nu, med Edmonton slår Nashville i västra konferensfinalen och New Jersey tar Boston i den östra. Sen vinner Edmonton Stanley Cup.
Kom ihåg var du läste det först.
• • •
And now?
Well, jag ska försöka vara ledig här i USA några veckor till – och bland annat se Yankees mot Red Sox i Bronx denna söndagkväll. Sedan åker jag till Sverige i slutet av månaden och blir där större delen av augusti.
Om ni råkar se mig nånstans i Dalarna eller Stockholm – tveka inte att morsa.
Annars hörs och ses vi till hösten igen.
Tills dess:
Peace in the valley!