Hallå hallå 24-25!

Kniiiiirrrr, knaaaaarrrr, gnisssssel, knaaaaaak…
Så låter det alltid när jag jag försöker öppna den tunga porten till bloggen efter sommaren, men nu har den varit stängd längre än någonsin och är osedvanligt svårforcerad. Låset har liksom rostat ihop och gångjärnen dammat igen
Vänta, jag får ge den en flygande Kronwall-tackling med ryggen…pang och bom och lyset släckt för Martin Havlat!
Så – nu står den gistna gamla trädörren äntligen på vid gavel och likt en kompis från Örby kan jag skrika:
Hallå hallå hallå hallå hallå!
Det är, verkligen dags, att veva igång NHL-säsongen 2024-2025.
Kort sagt:
Välkommen till bloggens artonde rond i den nordamerikanska hockeymanegen.
Det kommer bli sedvanligt ramalama i nio månader, fram till midsommar och beyond, och jäklar vad kul vi ska ha – igen.
• • •
Att det tagit så lång tid att komma igång, och att jag inte ens bjussat på ett tillbakalutat semester-inlägg, beror på att jag hade det för bra i somras.
I vanliga fall gillar ju jag egentligen inte att vara ledig, efter bara några dygn brukar jag tröttna på att bara sitta och titta på ingenting och blir rastlös och vill ha deadline och stress och stånkande över tangenterna igen.
Men den här gången var det så skönt och soft och trevligt – inte minst i Stockholm – att jag helt enkelt inte kommit mig för att ens öppna laptop-luckan.
Sorry, men det känns som en win-win, för nu är batterierna laddade och suget efter NHL och blogg och pladder med er lika stort som suget Nilen-krokodilerna på savannen känner när gaseller närmar sig vattenbrynet.
• • •:
Ursprungligen hade jag dock tänkt torgföra detta öppningsanförande i slutet av augusti, innan tjänstgöringen på tennisfesten i Flushing Meadows tog vid på allvar, men familjen Gaudreaus tragedi slog mig till backen fullständigt.
Jag vet inte om jag någonsin blivit lika berörd av en dylik nyhet som inte involverat människor i min egen närhet; det känns fortfarande helt overkligt att Johnny Gaudreau och hans bror förolyckats, så unga, och att tänka på familjen – föräldrarna som förlorat båda sina söner, de unga kvinnorna som blivit änkor, barnen som inte längre har pappor – är ingenting annat än outhärdligt.
Olyckan – orsakad av ett förbannat rattfyllo – kommer kasta en lång skugga över hela denna säsong och förstämningen dröja kvar länge, länge.
• • •
En annan detalj som bidragit till fördröjningen av denna säsongsstart är min nervositet över stundande förändringar här i bloggen.
Inom en inte alltför avlägsen framtid ska vi byta plattform och detta forum få ny form och ny look.
Slikt skapar alltid oro och ängslan hos mig, jag är en inpiskad vanemänniska och vill helst att saker ska vara som de alltid varit, men efter möten i somras med de briljanta utvecklare som ansvarar för projektet känner jag mig övertygad om att det kommer bli bra.
Och nu vet ni, nya vindar kommer snart att blåsa genom era telefoner och laptops…
• • •
Det har även i övrigt hänt mycket värt att kommentera medan bloggen legat i sommarträda, men ännu så länge är jag lite för rostig för att ge mig in i alltför avancerade och långrandiga resonemang.
Låt mig bara säga att jag tycker att Drajjan förtjänar sitt jätte-kontrakt i Edmonton, att jag tror att Patrik Laine kan födas på nytt i Montreal, att Armstrong i St Louis ska ha applåder för att han nöp Philip Broberg med ett offer sheet, att Askarov gjorde rätt som begärde trejd från Nashville, att det ska bli en ära att få vara del av Sam Rosens sista säsong på Garden, att jag tror Oliver Kylington blir en smash hit i Colorado och att det är bra egendomligt att Burger Klingberg fortfarande inte har ett kontrakt.
I övrigt ber jag att få hänvisa till den podcast-premiär som också väntar under onsdagen – för att verkligen understryka att The Greatest Show on Earth snart ska starta igen.
• • •
Ja, det känns verkligen att jag haft ett rekordlångt uppehåll, jag har lika svårt att få till snärtiga formuleringar som hockeyspelarna har att få upp farten på rören under de första pre season-matcherna.
Men det är bara att tugga sig genom ,lagom till Opening Night om en knapp månad – ja, prisa Gud, det är ju inte längre kvar nu – tar vi kurvorna med sylvassa sladdar igen.
Nu ska jag återvända till den lag-för-lag-preview som alltid äter upp september månad och ska vara klar strax innan säsongspremiären.
Vi hörs snart igen – om inte förr så när första träningsmatcherna avgörs i slutet av månaden.