Jaha, nähä, den där VM-semin blev ju ingen dröm.
Kanske var Tre Kronor inte tillräckligt Prag-matiska.
Förlåt…
De kom, tyckte jag det kändes som, inte riktigt ner efter gårdagens high och hade inte det fokus man måste ha för att minimera sina misstag, men alltså…vissa av känsloutbrotten där ute är ju rent löjliga.
Alla ska avgå, spelarna är överbetalda primadonnor, Sverige sviker alltid när det gäller, bla bla bla.
De hade en otroligt inspirerad motståndare också, seglande i en medvind hela den tjeckiska nationen hjälper till att stärka minut för minut.
Varför glömmer fans alltid den aspekten?
Om favoritlaget förlorar beror det alltid på att det varit vettlöst dåligt, motståndaren existerar överhuvudtaget inte.
Come on, för tusan.
Nu laddar vi om för de riktiga turneringar som snart står för dörren – med Gustav Forsling som 1A-back.
• • •
Här i New York har vi den berömda overklighetskänslan efter gårdagskvällens episka urladdning på Garden.
Var vi verkligen med om det som hände? Såg vi den otroliga matchen? Upplevde vi Garden explodera i den extasen?
Det känns inte riktigt så, det är mer som förnimmelserna av en dröm.
Men jo.
Det hände och det var fantastiskt.
Och nu baxar vi oss söderöver för att följa fortsättningen av det som nu känns som en riktig, sprakande matchserie.
Dessa rader formuleras de facto i en loungen på LaGuardia, där en flight med mig ombord snart taxar ut för avfärd mot Fort Lauderdale-Hollywood International.
Om allt går som det ska landar jag vid 18-tiden. Sen tar jag mig till hotellet och när de släpper pucken i Dallas sitter jag förhoppningsvis i baren.
Följaktligen:
Ingen blogg ikväll – en liten batteriladdning krävs efter tre intensiva kvällar och nätter.
Men imorrn, på bästa sändningstid, hörs vi från Sunrise.
Tills dess:
Peace in the valley!

NY RANGERS – FLORIDA 2-1 (Slut, OT1)
• • •
Well then.

En annan samlar ju på klassiska ögonblick – och det var min själ länge sedan Rangers frös fast en sekvens i tiden på det här sättet.
Den orgiastiska reaktionen på Garden när Barclay Goodrow svepte in det där dragskottet…det är sånt som alla som var här kommer minnas, och prata om, så länge vi lever.
Hoppas det är ett tag till…
• • •
Hemmalaget var föredömligt framfusigt under förlängningen och skapade ju faktiskt ytterligare ett par feta chanser – inte minst när Oliver slängde sig och räddade givet Chytil-mål med sin småländska röv.
Men Panthers hade innan denna thriller vunnit elva sudden death-draman, i slutspel, på raken av en anledning och jag var helt övertygad m att Tkachuk och eller Vera Från Hagen – ja, jag är så trött på att kolla stavningen på hans namn hela tiden att han nu får heta så! – skulle hugga på någon halvchans.
Alla sagor tar dock slut någon gång, så är det bara.
• • •
– Jag minns ingenting, säger hjälten Goodrow under sin presskonferens.
Närmaste dygnet skulle jag dock tro att han kommer bli påmind om vad som hände vid både ett och tusen tillfällen.
• • •
Paul Maurice deppar inte alltför mycket över att ha få upplevt sin första sudden-förlust, i playoff, som Panthers-coach.
– Jag var mer grinig när vi förlorade Game 5 mot Boston. Det här var en fantastisk match, säger han och förlorar sig sedan i en hilarious utläggning om att han inte sett det avgörande målet för att hans videocoach är ute och köper popcorn.
• • •
OK, klockan är nu närmare 01.00 här i The Woooorld’s Most Famous Area och en butter vaktmästare står och blänger surt, det har definitivt blivit dags att slå igen laptop-luckan.
Imorrn flyger jag alltså till Fort Lauderdale – och sedan tänker jag ta en välbehövlig night off och se Game 2 i Dallas över några kalla i hotellbaren, så det så.
Men det kommer ett preludium från LaGuardia innan takeoff, I promise.

Bonus – här är bilderna jag av någon anledning inte kunde ladda upp till introt.

NY RANGERS – FLORIDA 1-1 (Period 3, OT väntar)
• • •
Of course.
Nattmangling.
Vi ska ju upp och flyga.
Men jag tänker inte klaga, sova kan vi göra nån annan gång – det här är ju själva livet.
• • •
Det här kommer att avgöras på ett misstag av någon sort – och jag har definitivt bilden av att Rangers är mer benägna att begå sådana än Panthers.
Så…
• • •
Vår vän i Dubai, har hon däckat i den arabiska natten – eller är hon för nervös för att skriva, Vanessa?
• • •
Sean Avery är faktiskt här och blir inzoomad – och möts inte helt oväntat med dånande ovationer.
• • •
Rangers har dock skakat av sig lite av öst-väst-sjukan och vräker resolut ner puckarna i rundeln när de får chansen.
Det är inte jättekul, nej, men så ska det gå till nu.
• • •
Snabbt kommer det gå, det känner jag ändå på mig.
• • •
Mina hjältar: Den helt oväntade Wenny eller den helt oväntade Kevin Stenlund.
Ja, vi säger så.

P.S När det avgörs skriver jag här i spåret, sen bara går jag. Så ni vet.

NY RANGERS – FLORIDA 1-1 (Period 2)
• • •
I starten av mittperioden ser det ut som att hemmaspelarna tycker att de inte behöver ta i riktigt lika mycket, för de var ju så duktiga i första.
Men de kan vara helt förvissade:
Ska de slå katterna räcker det inte på långa vägar. Man måste börja svinbra – och sen bli ännu bättre.
Efter ett tag börjar de också använda klossen på ett bättre sätt, vevar upp intensiteten på nytt och iscensätter några anfall med fint tryck.
De lever dock fortsatt farligt:
Är det något katterna är experter på är det mål i exakt rätt lägen – som det i slutet av första perioden – och att vinna jämna matcher.
I’m just saying…
• • •
Blåskjortorna och deras fans fans må vara griniga på den väldige Mikkola, men dra mig i boxarnäsan vilken tillgång även han blivit för Panthers.
Bill Zito är världsbäst på att hitta de oslipade diamanterna och så fort han fått ner dem till palmrasslet i Sunrise börjar de skina ikapp med solen.
Under sin korta tid här i New York för ett år sedan var finländaren habil i tredje backpar och inte så mycket mer.
• • •
Öst-väst-sjukan tycks dessutom ha blivit kronisk åkomma i hemmalägret.
Medan Panthers oavbrutet rör sig i rak, sydlig-nordlig riktning håller de blå på och såsar med passningar i diagonal-kurs – som om det vore grundserie-batalj i Nationwide Arena i januari.
Lady får lov att sätta in antibiotika snart.
• • •
Mycket stolpskott har det varit.
• • •
Mannen med suckarna på stolen intill suckar nu så de där som Gris-Olle väckte i Queens hör även det.
• • •
Chris Kreider ser man inte lika mycket av som i Game 6 i PNC Arena, om man säger så.
• • •
Steven Schirripa, alias Bobby Baccala, och King Henrik, ihop med sina döttrar, står för kändiskvoten i andra perioden.
En tungviktare av Robert DeNiro-kaliber skulle nog behövas för att skapa lite medvind i Gotham.
• • •
Förlängning, slår det mig, är nästan given.
Vi är ju många som ska upp i hygglig tid och flyga till Fort Lauderdale imorrn och då brukar det – häpp, Ytterbyflyer – per automatik bli så.
• • •
Fiskaren från Linköping är mycket riktigt på isen hela tiden och det är väl för att han sett för mycket av hans briljans Don Waddell sa upp sig som GM i Carolina idag.
Han begick karriärens misstag när han bara lät Gustav försvinna, för Hurricanes har verkligen inte en enda back i samma klass.
• • •
Nu följer en period som det vore en grav underdrift att kalla viktig.
Den avgör fortsättningen av denna matchserie.

NY RANGERS – FLORIDA 1-1 (Period 1)
• • •
Well, nu har Gris-Olle i alla fall fått se Rangers göra ett mål i denna konferensfinal – och han firar med ovationer som väcker de döda på den jättelika kyrkogården på vägen ut till LaGuardia.
Fast really:
Hemmapubliken har mer än bara ett avtryck i protokollet att jubla över.
Blåskjortorna är klart mycket vassare än i onsdags, spelar aggressivt och kvickt och får faktiskt lite tryck i sin egen forechecking.
Ja, det känns plötsligt som att detta är en serie – äntligen.
• • •
Verhaeghe är både sinner och saint för Florida i öppningsperioden.
Han ställer till det vid Rangers ledningsmål – men kompenserar med en egen, klyftig powerplay-pärla i slutet.
Dragningen precis innan han skjuter…den är inte dum.
• • •
Det är inte varje dag man ser mål – följt av slagsmål på en gång.
Men det gör vi här ikväll och att det alls händer indikerar att vi har en wiiiild Slapshot-kväll framför oss.
• • •
Kaapo Kakko är verkligen petad – och under matchvärmningen deltar både Rempire State Building och Blake Wheeler, som inte spelat en match sedan han bröt benet femtonde februari.
Lavy försöker blanda bort korten för Maurice, men in i uppställningen kliver till slut…just det; Rempe.
• • •
Sms från Henke Sjöberg i andra änden av pressläktaren efter kalabaliken vid Rangers 1-0-mål:
”Jesus det är inte grundserie nu du gubben!!”.
Haha, ja, jag kan bara tänka sig hur det känns att komma flygande från Sverige – rakt in i det här spektaklet.
• • •
Ikväll är det så trångt i pressboxen att det man egentligen behöver vara insmord i vaselin för att skruva sig fast vid sin lilla plats.
Gosse, New York-media is out and about.
• • •
Linyreg, bra teori om Brödmannen och Bob, haha.
• • •
Ett problem för Rangers är att powerplay, som var så mördande i de tidigare serierna, inte fungerar alls i denna duell.
Medan katterna nu fick igång sitt.
• • •
Själv fattar jag ju inte hur Kulikov inte får en major när han proppar Wenny.
Han träffar väl klossen så det sjunger om det?
Men det är ju som Marchand och Avery sagt – detta Florida-lag tar inga fångar.
De ÄR den elaka den storebrodern och vet precis hur och var och när de ska göra illa utan att själva hamna i trubbel.
Den som har problem med får väl påminna sig vad Lill-Nyllet hade att säga:
Stop fucking crying, bro, this isn’t junior hockey…
• • •
Rempe står större delen av värmningen vilande på ett knä vid rödlinjen och blänger på gästerna från solen.
De verkar inte jätteskärrade.
• • •
Den här nya sportdrycken som agerar huvudsponsor åt NHL i detta slutspel – som heter kropp och rustning, fast på engelska – känner jag av oklara skäl skepsis mot.
Gatorade regerar, har vi alltid sagt på Slingergatan i Borlänge.
• • •
Man vet att Rempe-febern nästan spårat ur när han får ta en tekning och råkar vinna och hela Rangers exploderar.
Galet.
• • •
Till ingens förvåning säger rapporterna att från Kanada att Rick Bowness är ett femplus-ess som expert i Sportsnet-studion.
Tänk om ni fick se de sändningarna istället för ESPN:s styggelser, då ska skulle ni dansa ballongdansen natten lång.
• • •
John Brancy, Gardens egen Jussi Björling, gör då vad han kan med nationalsången.
Han tar i så det rister i takpanelerna.
Ojvoj.
• • •
Heather Graham är en oväntad kändis att se inzoomad i jumbon.
Liksom Susie Essman från ”Curb Your Enthusiasm”.
Medan Kenan Thompson från ”Saturday Night Live” hade väckt mer förvåning om han inte varit här.
• • •
OK, nu behövs en kort stund av meditation.
Vilken urladdning…

När det blir sent tidigt….
Aldrig är det svårare i Stanley Cup-slutspelet än i de olycksbådande ögonblicken.
Det går så halsbrytande snabbt.
Ena dagen sjuder euforin i kroppen inför matcher som hör till de mest inspirerande de unga hockey-gladiatorerna någonsin spelat – nästa är de satta under obarmhärtig press och plötsligt har glädjen som nyss fick hela tillvaron att glittra förbytts i om inte ångest så i alla fall intensiv oro.
Just där befinner sig New York Rangers denna fredagkväll hemma på Manhattan, matchande nog marinerat i sommarens tryckande fukt för första gången i år.
De surfade alldeles nyss på en skummande våg av feelgood efter slutsegern mot Carolina och gick in i fortsättningen med hjärtan som dunkade lyckligt och självsäkert.
Nu står de öga mot öga med sin karma.
Ja, redan.
Den östra konferensfinalen har inte mer än hunnit starta, men Blåskjortorna måste obönhörligen vinna kvällens andra rond mot Florida Panthers.
Annars tvingas de flyga ner till The Sunshine State i 0-2-underläge i morgon och även om vi just konstaterat att borta är det nya hemma går inte det.
Inte mot en motståndare av den här kalibern, inte i det här infernaliska läget.
Det verkligt illavarslande för President’s Trophy-vinnarna är förstås att så lite i den inledande duellen tydde på att blott några strategiska korrigeringar skulle kunna leda till betydande förändringar av matchbilden.
Rangers kan absolut spela bättre, men kan de få katterna att spela sämre – och hindra dem från att stressa sönder, klogga igen, skära av och göra allting så otroligt jobbigt?
Den frågan hänger som ett svart moln över The Wooooorld’s Most Famous Arena redan under eftermiddagen.
Then agan:
Det blir per automatik bara svårare och svårare och svårare ju längre man tar sig i det oändliga äventyret och vill man vara med och leka måste man kunna hantera den ständigt stegrande svårighetsgraden och själv spela bättre och bättre och bättre – hela tiden.
Annars blir det sent tidigt och då kan ridån gå ner snabbt.
• • •
– Rempe, Rempe, Rempe…
Det går redan att höra hur Garden samlar sig till decenniets vrål när två meter jävelskap från Alberta älgar ut på isen för sitt första byte i konferensfinalen.
Nej, det är inte hundraprocentigt bekräftat att han verkligen spelar ikväll, Rangers var extremt hemlighetsfulla under sin skate i Tarrytown under förmiddagen och såg efter ett pass utan rush-lines till att alla gick av isen samtidigt, men trycket på Lavy att aktivera folkhjälten är enormt.
New York har inte varit mer enigt i ett enda krav sedan den allmänna opinionen tyckte det var dags att öppna barerna efter inledningsskedet av pandemin.
Larry Brooks i NY Post, Stephen Valiquette i MSG-studion, Henrik Lundqvist, Wayne Gretzky, folk som ringer in till radiokanalernas talkshows, fans på sociala medier, Sean Avery…alla SKRIKER efter Rempe.
För mig får de gärna bli bönhörda, hysterin och febern skänker definitivt en extra, kittlande dimension av underhållning och uppståndelse åt hela cirkusen – men samtidigt ruskar jag klentroget på min väderbitna gamla kloss.
Att se en drasut som inte hänger med i vändningarna mot snabba lag och därför inte kan användas mer än fem-sex minuter per match som Rangers frälsare i denna match-up…det vittnar om väldigt livlig fantasi.
• • •
Ja, Rangers höll alltså sin skate i Tarrytown, en timmes bilväg från Midtown, i förmiddags – medan Florida precis som i onsdags rumsterade på Garden.

Inget tycker media på språng i slutspelet mer illa om än det upplägget; vi vill ha båda lagen i samma hall om morgnarna, så vi kan utföra vårt jobb under någotsånär drägliga förhållanden.
I enlighet med gamla traditioner inledde hemmalaget visserligen sitt pass 10.30 och gästerna först en timme senare, men inte ens med Henke Lundqvists saltaste Ferrari – och just honom vid ratten – hinner man ta sig mellan Tarrytown och hörnet åttonde avenyn/33:e gatan på en halvtimme, allra minst en fredag.
Själv hängde jag med kattflocken inne i stan, för ut i spenaten har jag ingen lust att stäva så här stora dagar, men tyvärr innebär det att jag har mycket lite att berätta om hur det såg ut när Mika snörade av sig skridskorna, knöt en näve och svor på att göra sitt livs match…
• • •
Det var – som jag tror att jag berättat förr – min pappa som kallade skallen för ”klossen”.
– Använd klossen, morrade han genom sammanbitna tänder när vi gjorde matteläxor ihop och jag inte fattade de ekvationer som för honom var lika lätta att lösa som det var för mig att gäspa (vilket jag som tonåring förstås gjorde hela tiden…).
Det hjälpte inte. Min kloss var – och är – wired för bokstäver, men inte siffror och det betyder att det måste varit orkan när jag föddes för detta äpple landade flera mil från trädet.
Idag skulle my old my man – mattesnillet, timmermannen, trumslagaren, älgjägaren, körsångaren, hjälten – för övrigt ha fyllt 98 år.
Happy birthday, ber jag att få önska med denna bild – som visar att han inte bara hade skarpare kloss utan också aningen mer muskler i armarna…

• • •
Denna morgon tror jag att jag har OEL när han kommer trampande genom korridoren där vi står och väntar på att bli insläppta i helgedomen.
Men han bara säger ”god morgon, god morgon”, ler glatt – och försvinner ut i de inre regioner som är off limits för oss vanliga dödliga.
Men så lätt ska han ju inte tro att han kommer undan.
Jakten på smålänning är nu inledd.
• • •
Farsans råd går med fördel att rikta mot alla som just nu försöker kriga sig till Stanley Cup-finalen:
Använd klossen!
Då kommer allt att lösa sig.
• • •
Det är framförallt en situation i slutsekunderna i Game 1 som retat upp Rangers Nation och får alla att, med illa dold blodtörst, ryta Rempes namn.
Själv stod jag i hissen vid det laget, så jag såg aldrig att Niko Mikkola smashade in Chytil i sargen – men om jag gjort det tror jag inte jag reagerat nämnvärt.
Som Paul Maurice konstaterar under ännu en show till presskonferens.
– Killen hade pucken. Då blir man tacklad.
Likafullt:

Rempe’s coming…
• • •
Som av en händelse får jag just idag ett mail från Coral Springs Dental Center – tandvårdscentralen i Florida Panthers eget grannskap.
Någon kanske minns att jag under en vistelse där för några höstar sedan, när ett reportage om dåvarande katten Strålle skulle hamras ihop till NHL-bibeln, fick brutal tandvärk och var tvungen att söka akut vård.
Well, sedan dess kallas jag ett par gånger per år för ny kontroll och att det kommer ett mail just idag, när jag ska se det lokala hockeylaget igen, känns som ett omen.
• • •
Mikkola har för övrigt redan fått sitt straff.
Han kallas ”svensk” i i Brooksies spalt i Post idag.
Ouch…
• • •
Gus Forsling är som vanligt lugn som en östgötsk nyponbuske efter morgonskejten och konstaterar helt stillsamt att han tyckte att han och hans fellow katter såg till att Rangers ”inte fick så mycket” i onsdags och att de ska försöka fortsätta på samma sätt.
– Rangers kommer säkert göra en bättre match, men vi fokuserar bara på vårt, heter det.
Så talar vinnare.
• • •
Coral Springs Dental Center tänker jag dock undvika väldigt noga i fortsättningen, för den tandläkare som tog hand om mig där var en mycket barsk madame som rentav skällde om att jag inte kunde gå omkring med ett så anskrämligt garnityr.
– Använd klossen, sa hon inte men nästan.
Så, please, herren, ingen tandvärk under den Memorial Day-helgens Florida-tripp.
• • •
Apropå Finland och Sverige är jag under Barkovs och Lundells presskonferens efter skejten bra sugen på att fråga om de möjligen såg VM-kvarten igår.

Men så oförskämd kan man ju inte vara – och jag utgår från att herrarna Forsling, Ekman-Larsson och Stenlund redan terrat dem så det räcker.
• • •
Connor McDavid är sällan särskilt rolig, men får ett litet plus för gårdagens kommentar om att han avgjorde Game 1 mot Dallas först i andra OT-perioden istället för när han hade öppen kasse i första.
– Jag ber om ursäkt för att jag tvingade alla att vara uppe så länge…
Det var alright, Connor, vi gillar nattmangling och drama!
• • •
Medan fiskaren från Östergötland själv aldrig tutar i sitt eget horn – och blir närmast förlägen när Jimmy från SVT frågar hur det känns att ha blivit hot stuff även medialt – blåser Paul Maurice desto mer eftertryckligt i samma horn.
Här är ett rakt citat:
– He’s all of the things that everybody in this room would hope professional athletes are. Doesn’t come easy to him. Respects the chance he got because he had to work so damn hard for and did everything he could to get it.
Han säger också att han själv aldrig spelat på högsta nivå och därför inte kan fattar exakt hur bra ”Goostav” är, men att han anar när backarna i båset skrattar och skriker ”Så kan ingen annan göra” efter svenskens mest magnifika ingripanden.
Som här (ja, detta klipp är värt att reprisera:)

Gustav Forsling in Game 1…

22:32 TOI (2nd on FLA)
10 blocked passes (Game-high)
On ice at 5v5: Shots 13-5 FLA, Slot shots 6-3, Goals 1-0.

Big part of the Panthers first goal of the game. pic.twitter.com/ZJyjnv647Z

— Mike Kelly (@MikeKellyNHL) May 23, 2024

• • •
Det sägs här och där att Kaapo Kakko är den som blir scratchad om nu Rempe ska ta plats på scenen igen.
Då tänker jag ta mig för pannan.
Kakko gör inte mycket mål, nej, men det gör ingen annan i tredjekedjan heller – och ändå utför de att ovärderligt arbete där ute.
Come on, Lavy…
• • •
Mer från Paul Maurice-showen – apropå att rätt många i det eminenta Florida-laget har kontrakt som går ut efter den här säsongen, till exempel Sam Reinhart, Anton Lundell, Tarasenko, Kevin Stenlund, Montour, Nick Cousins, Anthony Stolarz och Tingsryds stolthet.
– I’ve got a bunch of these guys. I’ve got a hit list for you people. All the assholes in my room are up for contracts (brett leende).
Haha.
• • •
Det är, som sagt, fredagkväll och let me tell you – Gris-Olle är lysten.
Han kommer ställa till med ett fruktansvärt ståhej de kommande timmarna.
Och tänk om han rentav får uppleva ett hemmamål…
• • •
Svenska målskyttar under denna andra rond i den östra konferensfinalen 2024: Mika och Kevin Stenlund.
• • •
Simba Sjöberg har till sist tagit sig över havet, så nu kan Stanley Cup-slutspelet börja på riktigt.
Nypremiären på Garden inleds förstås med att han insett att han glömt något och får trampa tillbaka till hotellet.
Allt är sig likt igen.
• • •
Kvällens låt: Well, det är inte bara min pappas födelsedag utan även Bob Dylans (varmed man kan säga att båda mina fäder fyller år…). Så det får bli ”Positively 4th Street”.
• • •
Plötsligt slår det mig att detta faktiskt kan vara säsongens sista match på Garden.
Det vore väl lite…snöpligt, no?
• • •
Vänner på plats på Metlife Stadium igår kväll vittnar om att Stones var fantastiska.
Mm, men jag fick ju se Connor McDavid Show i Dallas…
• • •
Tack för påminnelsen om Memorial Day-etiketten, Art Vandeley.
Nu ska jag definitivt packa vita byxor inför morgondagens Florida-tripp.
Det var i Chicago 2010, under Blackhawks första resa mot finalen, jag bar såna i en bar på legendariska hotellet The Drake och ett par störiga typer kom fram och tjatade om att bara de som är gay bär vita brallor innan Memorial Day och ”är du gay eller?”. Jag svarade att de väl skita i det, för jag hade hunnit sänka några bourbon, och plötsligt hängde smockan i luften och jag fick fly ut i Chicago-kvällen.
Ah, minnen…
• • •
Ladies and gentleman – det är showtime i The Wooorld’s Most Famous Arena igen.
Hoppas alla som ska uppträda i manegen använder klossen.
Då kan det bli en klassisk sommarkväll i New York City.
Let’s go!

P.S Jag hade fler bilder på lager, men plötsligt gick inte de att ladda upp. Satans Wordpress…

DALLAS – EDMONTON 2-3 (Slut, OT2)
• • •
Om vi kollar hela andrarundan till nu…låt oss se…
Panthers vann Game 2 mot Bruins hemma i Sunrise, Rangers vann sina två första mot Hurricanes hemma på Garden, Hurricanes vann Game 4 mot Rangers hemma i Raleigh, Stars vann Game 2 mot Avalanche hemma i Dallas, Canucks vann Game 2 mot Oilers hemma i Vancouver och Oilers Game 4 och 6 mot Canucks hemma i Edmonton.
I övrigt har vi verkligen bara sett bortasegrar – allt som allt sjutton stycken.
Dessutom hade vi 22 (!) bortasegrar i förstarundan.
Borta ÄR verkligen det nya hemma.
• • •
Ja, sorry att ni i frukostklubben inte ens hann få på kaffebryggarna innan det här dramat var över.
Det finns bara en lösning:

Gå inte och lägg er…
• • •
Oilers var bättre än Stars ikväll, men inte lika överlägsna som Panthers var igår.
Så Stars behöver inte ha lika mycket ångest som Rangers.
Om nu ens Rangers ska ha så mycket ångest. Alla bortamatcher är ju kvar…
• • •
Nu är det läggdags i holken och jag tackar återigen för sällskapet.
Imorrn hörs vi från Garden igen.
Häng med, det kommer bli nåt!

Nattmanglingen tog snabbt slut, Connor McDavid högg in avgörandet.
Så kan det gå.
Mer kommer sen.

DALLAS – EDMONTON 2-2 (Period 4, OT pågår)
• • •
Yes, baby – nattmangling!
Därmed hälsar vi frukostklubben välkommen till the action.
Det svänger som satan där ute, delar av första OT-perioden var så intensiv att det skvätte om det.
Så var glad att du kommit upp ur slafen och får se detta.
• • •
Fast egentligen borde det vara över redan.
McDavid himself har öppet mål med fem-sex minuter kvar – men på något sätt gör Uttern årets räddning med klubban.
Helt absurt, faktiskt.
• • •
Nä, Linyreg – under konferensfinaler får man inte gå och lägga sig.
Tänk på mig som ska på morning skate imorrn…
• • •
Jag vidhåller:
Avgör gör antingen Wyatt Johnston eller Jana Janmark.

DALLAS – EDMONTON 2-2 (Period 3, OT väntar)
• • •
Oh, yes – vi börjar med sudden death-drama i den västra conf-finalen.
Mumma, får jag använda det uttrycket?
Ja, det får jag.
Mumma!
• • •
Att det är just Tyler Seguin som gör även andra hemmamålet förvånar inte alls.
Han har varit Stars klart piggaste forward ikväll.
Johnston, Stångkorven, Pavelski, Robertson och Duchene ser man knappt alls.
Nu är det dags att kliva fram.
• • •
När Esa Lindell kör ikapp McDavid och avväpnar honom flämtar varenda kanadensisk hockey writer att Edmonton-stjärnan måste vara skadad.
Själv tror jag att han bara är trött i slutet av ett byte – och Lindell väldigt bra i det läget.
• • •
Ojvoj, Oilers läge direkt efter kvitteringen…om det blivit mål där hade det varit ett värre trauma för Dallas än Bobby Ewings död back in the day.
• • •
Mina hjältar:
Wyatt Johnston eller Mattias Janmark.