Fy fan, det var ingen rolig snyting Tre Kronor åkte på mot tjeckerna.
Men nu försöker vi mildra smärtan med lite slutspelshockey från sunny California, eller hur?
Jag finns i min trådslitna gamla soffa och planerar, som utlovat, att blogga natten lång.
Hoppas vi får ett lika trevligt samkväm som förra gången.
* * *
Kan det bli annat än hemmaseger i Staples Center ikväll?
Det är mycket svårt att se.
Kings har varit slutspelets överlägset bästa lag och chansen att de nu helt plötsligt, efter de två bortasegrarna, ska halka till och ge prärievargarna syre igen är så liten jag om det händer lovar att…nja, ingenting.
Men jag säger ojvoj några gånger.
* * *
NBC Sports sände faktiskt VM-kvarten så jag låg här i soffan och tittade då också, och satan vad konstigt att det var att se hockey på stor is igen.
Det såg ju ut ungefär som bandy.
Lika konstigt var det att se en arena där publiken inte sitter vid plexit. Den detaljen borde de väl ändå kunna korrigera i svensk, och europeisk, hockey? Det blir så otroligt mycket mer tajt och intimt och festligt med publik ända nere vid sargen.
* * *
Jag kan inte erinra mig att jag nånsin sett ett lag som varit bättre rustat för en Stanley Cup-run än Kings just nu.
Bruins hade ögonblick ifjol då de också såg kompletta ut, men jämfört med Darryl Sutters monster till lag var de ingenting.
Jag menar, titta på Kings! De är stora, de är snabba, de är hårda, de har självförtroende som en supermodell på raggningsrunda, de sätter passningarna på tejpen, de har ett marinergraven-artat djup och de frustrerar sina motståndare med riktigt nasty på-gränsen-spel – och åker sen bara hånleende därifrån när opponenterna gnäller och klagar och ska slåss.
Just så ska det se ut.
Frågan är nu bara:
Var var det här laget under grundserien? Varför kom det bara åtta i västra konferensen?
Det blir nåt att reda ut de närmaste veckorna…
* * *
Edmonton sparkar Tom Renney och nu börjar det bli många lag som står utan coach till nästa säsong.
Vilka har vi…förutom Oilers även Montreal, Washington, Calgary och – kanske – Vancouver.
Ring Uffe Samuelsson, säger jag igen.
Jag säger också att det känns jävla taskigt för Renney. Han är en hedersman som gjort vad han kunnat med det material han haft att tillgå, men det är han som får gå och GM Tambellini, som underlåtit att bygga en defensiv värdig ens AHL, får stanna.
Urk.
* * *
Ledsen, Granvista. Det blir inga delivery-funderingar ikväll.  Jag har varit på marknaden på Grand Central och plockat ihop lite ostar, patéer och exotiska korvar för en kallskuret monumentale.
Ska plockas fram i första pausen, är det tänkt.
* * *
Okej, låt hockeyn börja.
Coyotes insisterar på att de kan ta det här och att det passar dem utmärkt att ingen tror på dem, men nu är det hur som helst korten-på-bordet-tajm.
Kommentera på, jag återkommer i pausen.

NY Rangers – New Jersey 2-3 (Slut)
* * *
Nu får prästerna på Manhattan passa  sig.
Puddy kommer att vara i praktform när han vandrar hem i värmen för att göra sig beredd för morgondagens skift på verkstaden.
Såna här matcher, och såna här segrar,  gillar The Diablo!
* * *
Det är ingen som kommer med några ursäkter i Rangers omklädningsrum,.
– Bortsett från en  push i andra perioden var den bättre än oss hela matchen, säger Henke med frustrerad blick.
– De var det bättre laget i kväll. Vi gjorde inte ett tillräckligt bra jobb längs sargerna, så det blev lätt för dem att få in puckarna, fyller Hagge på.
Och därmed har vi fått bekräftat att Rangers aldrig tänker göra det enkelt för sig själva, nånsin.
* * *
Clarkson är också en Homer.
Grymt snygg, hans styrning
* * *
Hedbä kliver ut i omklädningsrummet och frågar direkt:
– Såg du Puddy?
Det kallar jag klass.
* * *
Oj, förlåt Ojvoj. Där blev det kanske lite hjärnsläpp, men…ah, du hajar.
* * *
Hedbä tycker för övrigt att det såg ut ungefär som i andra matchen borta mot Flyers och det borde oroa Rangers-fansen en smula.
* * *
Captain Cally, det kan säkert stämma  att din namne är skadad– men vi lär inte få veta förrän säsongen är över. Är det något de här lagen kan så är det att hålla tätt med information om hemliga skador.
* * *
Om Rangers fått en utvisning när Zajac på grund av den där löjliga dörrincidenten tvingades sitta på hemmalagets botbänk var planen, enligt en helt seriös Hedbä, att reservdomaren skulle komma ner från läktaren och sitta mellan spelarna.
Det hade ju varit ren parodi.
* * *
Underbar bild, Per, av hur hela Princeton är engagerat framför tv-apparaterna.
Det skulle man nästan vilja uppleva, men vi får leva på dina observationer.
* * *
Tårtan är Tårtan på sin presskonferens och jag är glad att min tourette alltid blommar ut.
Jag får tvångsmässig lust att ställa helt vansinniga frågor och här är några som svischat förbi hjärnbarken de senaste dagarna:
– John, vad åt du till frukost i morse?
– John, i fotboll i Europa utlyser coacherna ibland sexförbud. Hur gör du, får dina spelare nuppa som dom vill?
– John, kan inte jag få vara med i omklädningsrummet under nästa match? Please?
– John, I’m only dancing (nä, det har jag inte tänkt, men eventuella Bowie-fans i spåret måste ju också få sitt lystmäte…)
Dessbättre kan jag som sagt hålla mig.
* * *
Hänsynslösa kameramän är nu uppe på topptiolistan över det värsta jag vet, strax efter segt kött och Mora.
* * *
Gabby blir bänkad nästan hela tredje för att han fäpplar vid Devils kvittering och det beslutet hör inte till Tårtans mest begåvade, om man säger så.
Gabby kan ju vara hur usel som helst – likafullt är det, som alla vet,  oftast han som gör de avgörande målen såna här gånger.
Men Tårtan kanske ville visa att han också kan vara Iron Mike och markera mitt under pågående slutspel….
* * *
Marty kommer också till intervjupodiet och är betydligt roligare att lyssna på än Rangers-coachen.
När han får frågan om han bara skakar av sig mål som det Staal gjorde svarar han leende:
– Jo, jag skakar av mig det. Men inte utan att himla lite med ögonen först.
* * *
Nu tar vi och avslutar med några bilder Höken knäppte under kvällen.
Väl mött till tredje clashen mellan Kings och Coyotes under torsdagskvällen.
Då kör vi en riktig korresoffa-sittning, tycker jag.

 Bjuppe Biff all by his lonesome i Garden inre.

 En mittfältstalang Elfsborg missade.
Tungan rätt i mun på Janne Schaffer Kreider
Utsikt från ny pressbox under intro.

En kapten utan kompass, just nu.

Slut, Delvis vinner med 3-2.
Mer kommer vad det lider

Det fortsätter enligt nästan  samma manus som senast – fast en period i förväg.
Efter att ha blivit utspelade i en hel period kommer Rangers in och gör ett tidigt mål i nästa, får plötsligt en rungande energikick och börjar spela mycket bättre.
Det kommer ett mål till också – men till skillnad från senast replikerar Devils och nu kliver vi ut i uncharted territory i tredjeperren.
Den kan bli nåt.
* * *
Ja, man hade ju hört att Devils skulle hålla sig från utvisningsbåset, men det är väl att gå långt att spika igen dörren…
Skojigast är att Zajac först får sätta sig i Rangers utvisningsbås. Det hade blivit festligt om hemmalaget dragit på sig en tvåa strax efteråt.
* * *
Björken128, var tog du vägen?
Vi hade behövt en knivskarp profetia ikväll också.
* * *
Att dörrjäveln går sönder är förstås hiskeligt genant. Det här ska vara en NHL-arena, inte uterinken hemma hos Frögga i Gonäs, och vi befinner oss i Stanley Cup-slutspelet.
* * *
Surt för Strålle att han inte får målet.
Han var ju medveten om att Staal kommit ikapp honom i backarnas målliga och ville göra ett ryck.
Men det kan fortfarande komma.
* * *
Jag sitter precis ovanför målet där Devils sätter kvitteringen och det är kirurgisk, rentav homersk, precision på Carters styrning.
Lundqvist är chanslös.
* * *
Captain Callahan sliter och offrar sig och är ju ovärderlig på det sättet, men det känns som det var väldigt länge sen han fick något uträttat offensivt.
* * *
In med Larsson!
* * *
Jag hinner tänka att det inte ens märks att Rangers har en man mer på isen.
Men just då ställer du upp i PP-formation och se på fan.
Dom KAN göra mål i såna lägen.
* * *
Det är nån jubelidiot på en läktarsektion nånstans i närheten som sitter och blåser i en domarpipa.
Då ska man fan ha samma behandling som Kramer fick av apan Barry.
* * *
Ni som inte har koll på det: I Nordamerika skriker man alltid motståndarmålvaktens namn på ett sätt som ska föreställa hånfullt – med utdragna vokaler – och just här är Maaaaarty en gammal evergreen.
* * *
Du som frågade om Teddy Tedenby; han är en av The Albany Kids som tränar separat och står uppställd som healthy scratch just nu. Samma gäller Alexander Urbom.
* * *
Vince Vaughn är här och sviker Blackhawks ikväll också.
Hm.
* * *
Den gamla, Martin…
Det är konferensfinal i New York mellan Rangers och Devils och det handlar precis lika mycket om Devils i de här rapporterna som om Devils.
Och:
Om Rangers varit utslagna hade jag suttit i Washington – precis som jag kommer att sitta i Newark och LA/Phoenix om Devils vinner den här serien.
* * *
Puddy är nervös nu, han sitter och vaggar fram och tillbaka på sin stol, samtidigt som han fingrar på ett kors runt halsen.
* * *
Övertid, får vi det ikväll?
Det skulle inte förvåna om The Battle of Hudson får den extra dimensionen också.
Återkommer när krutröken lagt sig.

NY Rangers – New Jersey 0-1 (Period 1)
* * *
Det är ungefär som senast.
Devils har nästan allt spel och ligger på mest hela tiden, medan Rangers försöker göra det trångt, täcker skott och kontrar nån gång då och då.
Skillnaden består i att gästerna gör mål den här gången.
En tålmodig Kovy får till slut riktigt bra läge efter utmärkt upprullning i PP och sprätter upp den bakom Lundqvist.
Väldigt snyggt – och väldigt rättvist.
* * *
Rangers gör, i alla fall offensivt, sin sämsta period sedan Game 6 i Washington.
De har en chans när vem-det-nu-var rundar kassen och sånär får upp köksdörren, men sen påminner de mer om den tidigare nämnde Barry än konferenssegrare.
Nu måste de hitta på något framåt och lätt blir det inte. Devils i ledning är ett berg att klättra uppför.
* * *
* * *
Ser Puddy och hans kumpaner just som Devils får sitt andra PP.
De står högst upp mot väggen på sektion 418 och slår sig på sina målade, nakna överkoppar.
Och försöket att suppport your team, man,  funkar; det är såklart det Kovy ser innan han sätter ledningspucken.
* * *
Ingen Youngblood Larsson på isen alltså.
Tråkigt – och konstigt. Matchen i måndags var den första i slutspelet de förlorat sen han fick göra comeback och inte var det på grund av honom det sket sig då.
* * *
Har för övrigt flyttat upp en rad mot senast och sitter på en barstol idag.
Så nu känner man sig ju ännu mer hemma.
* * *
Bra där, Playoff Will. Jag ser din kommentar som ett godkännande av återanvändningen av samma rubrik genom hela serien.
Det finns liksom inget annat kalla det här.
* * *
Det är humor att speakern i Garden före matcherna fortfarande kommer med en varning om att ”oanständigt språk” kan leda till avvisning.
Om de verkligen enforcade den regeln skulle det vara tomt här inne redan efter första bytet.
* * *
Ha ha, Daniel! Ja, det är klart Estelle Costanza måste komma till Sverige och se när prinsessan hon fått ge namn åt döps.
Särskilt som hon nuförtiden är ”out there”…
* * *
Dom här tjommarna som står i kiltar och slår på trumma strax innan det fina laserintrot är det svårt att svårt förstå poängen med.
* * *
Däremot ryser varje gång jag hör speakerrösten under introt som meddelar att ”you win or you go home – and no one here wants to go home”.
Inte är det heller lite ståpälsframkallande när de visar bilderna från sista grundseriematchen när den rullstolsbundne polisen som delar ut pris till årets kämpe sa ”all we ask is that you play like champions – and we’ll see you in June”.
* * *
Ja, Brompe – det här är nåt annat än det du efterlyser. Det är närvarorapport/(tänkt) läsupplevelse och ordbajserifestival. Som uppdateras i pauserna. Begreppet ”live” betyder i sammanhanget betyder att jag är på plats och ser/bloggar live.
Men kollar du kommentatorsspåret får du garanterat kontinuerliga redogörelser för vad som händer.
* * *
När Henrique efter bara någon minut får stå ensam framför Henke och vänta lika länge som jag brukade vänta på 2:ans buss hemma i Borlänge vet man att det är inte riktigt skärpt hos hemmalaget.
* * *
Louis CK inzoomad i jumbon – igen.
Det måste bli en klassiska sketch om att gå på hockey i Garden framöver.
* * *
Jaså, Tårtan är vred. Jag har ingen monitor här så det framgår inte, men man förstod liksom ändå.
* * *
I första PP utför Prusten en väldigt snygg dans när han tappat klubban och ändå ska täcka bort Kovy.
Kan förmodligen ses på Youtube framöver.
* * *
Jaha, då får jag väl ta och svänga på barstolen ett tag då.
Det är man gör när man mår bra, inte sant?
Hörs igen i nästa paus.

Och denna ångande heta och fuktiga majdag i New York City går slaget om Hudson River in i rond två.
Det känns upphetsande bara att skriva.
Jag ljuger inte när jag säger att detta – den här slutspelsserien – är det roligaste, häftigaste och mest exalterande jag varit med om under alla mina år i det som David Letterman varje afton kallar The Greatest City in The World.
Det enorma intresset, den heta rivaliteten och den förväntansfulla atmosfären som likasom hänger i luften när man trampar omkring i den här skruttiga gamla legendaren till hall både på förmiddagarna och innan matcherna får det att bubbla av eufori i bröstkorgen dygnet runt.
Jag gör som vanligt mitt bästa för att förmedla den euforin med ett en serie Phil Spector-inspirerade Walls of Text – allt ska med, liksom – och hoppas ni svarar med ett fullsatt kommentatorsspår, nu när ni har ledig kristi himmelsfärdsdag i morrn och allt.
* * *
Rangers kommer, såvida inget dramatiskt inträffat, ställa samma lag som vanligt på den knaggliga Garden-isen.
Men från Newark rapporteras att DeBoer överväger att peta Youngblood Larsson och istället slänga in Peter Harrold; Larsson fick bagskejta med de andra reserverna i morse medan Harrold så att säga fick sitta vid vuxenbordet.
Jag som tyckte Adam var så bra i måndags, det draget känns rätt konstigt.
* * *
Det är en svettig biff som tre timmar och en kvart före matchstart – sent för mig den här tiden på året – stånkar in genom pressentrén.
Vi har nämligen en SÅN dag i New York idag, en sån när det plötsligt, utan förklaring, är 50 000 extra bilar och trucks och förbannade jävla turistbussar på Manhattan så allting bara kloggar ihop sig till en tjock smet. Att såna dagar få en taxi efter klockan två är en total omöjlighet och bussarna är knökfulla, så jag får helt enkelt promenera hit.
Jag kan säga det åt er, så sparar ni lite syre – det behöver jag!
Visst, visst, men det är inte stylish att bli svettig i kostym och jag får gå ner och ställa mig vid zamboni-entrén och svalka av mig en stund innan jag kan börja hamra på det här inlägget.
* * *
Roligare nyheter från Newark:
Jacob Josefson tränar för fullt med de kids som kallats upp från Albany – och det gör Hanky Tank Tallinder också.
Det är rätt sensationellt, han har ju varit borta sedan han åkte på sin otäcka blodpropp i januari och så sent som för en månad sedan hette det att han förmodligen hade spelat färdigt för säsongen, men nu säger Old School Lou att han är ”försiktigt” optimistisk” vad gäller den svenske veteranens medverkan i kommande matcher.
Vad skoj DET vore.
* * *
Det är nog sant det där folk säger, om att journalister är lite korkade.
Här har Garden-folket fixat ett helt nytt pressrum på ”the event floor”, alldeles intill zamboni-entrén , med plats för uppemot 250 murvlar.
Men två timmar före första nedsläpp har en enda person hela härligheten för sig själv.
Bjurman, heter han.
Resten trängs i det vanliga, hutlöst kyffet på plan 6, för att…ja, det är ju där man brukar vara.
Sickna lallare.
* * *
Det har blivit visst liv om att Marty Brodeur på en fråga i måndags om alla skott Rangers-spelarna  i vanlig ordning täckte svarade att han hoppades att Devils kan skada någon ”i foten eller huvudet”.
För alla som hörde honom var det uppenbart att legendaren skojade, men New York Post – tidningen som sett till att uttalandet inte passerat obemärkt – följer den klassiska kvällstidningsdramaturgins mallar så nu är Brodeur misstänkt headhunter.
Rätt så corny, men samtidigt – det är den sortens sidestories, alltid bakade när det varit spellediga dagar och inte så mycket att skriva om, som ger heta slutspelsserier dess särskilda liv.
* * *
David Puddy?
Ja, ni vet hur det blev: Till andra matchen fick han och Jerry och Kramer sämre plåtar, uppe i the nosebleeds, och han tvingades dessutom lova Elaine att sluta måla sig i ansiktet.
Men istället målade såväl Puddy som de andra varsin bokstav i ordet Devils på sina magar, satte i bara överkroppar och reste sig vid valda tillfällen och supportade sitt team på det viset.
Så det gäller att spana i takåsarna ikväll.
* * *
Det handlade i princip bara om täcka skott och täcka skott och täcka skott efter Rangers träning här i hallen igår och en vresig Tårtan – vad trodde ni? – försökte påstå att det inte var nåt alls och att Lightning spelade precis likadant när han ledde dem till Stanley Cup-titeln 2004.
Eller hur.
Spelarna talade dock hellre om att det är verkligt angelägna om att skaffa sig 2-0-ledning i den här serien.
De vann som bekant första matcherna även mot Senators och Capitals, bara att för att sedan schabbla bort andra matchen, och Captain Callahan håller ett emfatiskt tal om att det skulle vara underbart att för första gången få lite andrum.
Det förstår man.
Vinner Devils ikväll är det här en helt öppen historia igen.
* * *
Jag kunde förstås inte låta bli att se om den fantastiska The Face Painter-episoden igår kväll och precis som en rolig Gustav klargjorde på Twitter redan i måndags avstår den George Costanza från att följa med för att han förgäves försöker svar på sitt livs första ”I love you” till en djurparkssköterska med nedsatt hörsel.
Kramer hinner dock både bli osams med en schimpans – Barry –  och hänga med Puddy på hockey
– He’s an innocent primate, säger djurskötarna under försöken att få Kramer att be Barry om ursäkt.
– So am I, svarar Kramer.
Ha ha ha.
* * *
Kovy, å sin sida, säger att han ser vinst ikväll som ett måste – och att sättet att ta den är att göra första målet på Rangers.
Det senare stämmer nog, men det förra vet jag inte. Om Rangers vinner har de tagit sina hemmamatcher  – och Devils har fortfarande chansen att göra detsamma på lördag och måndag.
Så det är alls inte lika akut som det var för Coyotes igår…
* * *
Elin Nordegren var tydligen här i månads, med nye hunken Jamie Dingman, enligt Page Six i Post god vän med Henke Lundqvist.
Där har ni dagens skvallerrapport.
* * *
Handzal får en match för sin grova boarding på Dustin Brown igår och det ska han ju ha.
Att Coyotes uppträdde så fult och odisciplinerat och frustrerat igår var en stor besvikelse.
Fast dom vet väl innerst inne vad alla vet:
Det fruktansvärt starka LA Kings kommer att spela Stanley Cup-final i år.
* * *
Rangers förvärmer som alla andra med fotboll, men tydligen har vi i det här nya pressrummet tagit deras vanlig spot – skäll på oss nu! – så de får hålla tillgodo med en mycket mindre plätt intill det som är Ekens lounge.
Jag passerar som hastigast, man är bara en fåne om man ställer sig och glor på de där övningarna, men hinner se att Strålle har så känsliga fötter att han lika gärna skulle kunnat ta en plats på Elfsborgs mittfält.
Trodde man inte riktigt va.
* * *
Höken är i the house, ni vet fotograflegendaren.
Det KAN, om ni är snälla och Höken får lust att maila,  betyda bild speciale framåt småtimmarna.
* * *
Devils värmer också med fotboll. Eller försöker i alla fall. Men bollen försvinner bakom en stapel med pallar och Hedbä får klättra som en hel Barry för att hitta den igen.
Det ska inte behöva säga något om insatsen på isen, tycker jag.
* * *
Sitter uppe på den nya pressläktaren igen – och vill nästan göra vågen på egen hand.
Den är högre upp än den vanliga, men ändå närmare isen för att den är belägen på en balkong som liksom hänger ut över sektionen under och vyn är helt fantastisk. Man får ett helt annat begrepp om hur satans fort det går nere, hur hårt de smäller på varandra och hur jävla svårt det dom gör de facto är.
Hurra för livet just nu. Hurra!
* * *
Synd att jag inte hinner se mer av Hedbäs färdigheter som fotbollsspelare. Han har ju följt Brage under sin uppväxt och borde således vara en formidabel artist.
* * *
Efter träningen igår berättade att Bork Bork Hagelin att folk börjat hojta åt honom på stan.
– Det händer aldrig under grundserien, då är det nästan ingen som bryr sig om en nu. Men nu skriker dom ”Hey, get us the cup” var man än går, berättade han.
Ja, det håller ju på att bli hockeyfeber här nu.
* * *
Om Playstation finns inget att säga. Jag har redan kört de inledande matcherna i den här serien och ägnade mig under gårdagen mest åt att träna med Detroit och, inspirerad av estlandsmatchen, låt Kron Wall of Pain kronwalla lite Columbus-forwards.
Imorrn ska jag vara Devils i The Rock och då jävlar.
* * *
Okej mina vänner, stammisar, U-båtar, David Puddy-fans och eventuella antagonister – värmningen har börjat, Elias och Hagge ser bastuaggregatsheta ut och stämningen stegras mot kokpunkten.
Nu ska ni få tid att läsa det här, om ni så önskar.
Sen:
Vilket jävla kalas det blir.
Vi hörs i paus nummer ett.

Nu avgörs konferensfinalen i väst.
Jo, om Kings vinner även den andra matchen i Jobing.com blir serien mot Coyotes garanterat mycket kort.
Men om Dave Tippett kan få sina prärievargar att samla sig till en riktigt solid insats och kvittera…well, då blir det en lång och oviss resa på den andra kusten.
* * *
Själv samlar jag mig till en rätt stilla bloggkväll. Dels känner jag att jag behöver spara lite krut, dels har jag ett par texter av helt annan sort som måste förfärdigas i pauserna.
Men kommentatorsspåret är öppet och jag lovar publicera era synpunkter kontinuerligt.
Och vem vet, händer det nåt riktigt skoj kanske jag inte kan motstå att göra om vanligt.
En sak till bara:
Kron Wall of Pain!

NY Rangers – New Jersey 3-0 (Slut)
* * *
Det kan man kalla tredjeperiod.
Offensivt måste det ha varit Rangers bästa i hela slutspelet.
Men vad gjorde dom dessförinnan?
Försökte dom bara lura i Devils att de var tröttkörda – för att kunna överraska i tredje?
– Ja, det kanske såg så ut. Men vi har ofta problem i andra perioderna och fastnar i egen zon, framförallt på hemmaplan, säger Bork Bork Hagelin när han sitter inklämd på bänken intill Kreider, inte helt ologiskt föremål för viss uppvaktning från media.
– Men i tredje tycker jag inte det var så mycket snack. Inte efter vi fick det där första målet.
* * *
Jag tycker mig se när Puddy, precis i slutsekunder reser sig från sin stol intill plexit och går.
På vägen ut, precis vid några äldre Rangers-fans som står och highfajvar,  gör några utfall av den sort som fick den stackars prästen från Sydamerika att tro att han hade stött på diablo himself.
You gotta support your team, man.
* * *
Att hålla nollan i karriärens första konferensfinal…inte så illa.
Då slutar det också med att man slipper göra intervjuer i omklädningsrummet.
Istället förs Lundqvist, i snajdig kostym, till det stora, nybyggda intervjupodiet bortanför zamboni-entrén en halvtimme efter slutsignalen – och amerikanska kollegor med deadlines tajtare än svenskens kavaj håller på att storkna.
Han får gång på gång berätta om Matrix-räddningarna när Parise stod på nära håll och sköt tre gånger.
– You have to step up when the team needs you, not just when you feel good, lyder förklaringen till det sinnessjuka ingripandet.
* * *
Björken 128 beskrev alltså hela det här scenariot, inklusive resultat och mål i tom kasse, i kommentatorsspåret före matchen.
Det är det ju Thomas Forslund-klass på.
Dig ska vi definitivt lyssna på i fortsättningen.
* * *
Zach Parise får också en del frågor om den där Matrix-sekvensen.
– Vad ska vi göra? Han, Lundqvist, spelade bra.
* * *
Tårtan verkar på hyggligt humör under sin presskonferens.
Men plötsligt ringer det i någon oaktsam murvels telefon – och coachen blir tokig.
– Det där är ju för löjligt. Löjligt! Och ni ger mig en massa skyt, ryter.
Killen som glömt att stänga av luren ser inte helt bekväm ut – och alla andra försöker omedelbart, så diskret det går,  kolla att de har ljudet avstängt…
* * *
Devils sitter i praktiken i bussen och är på väg genom Lincoln Tunnel när Lundqvist är ute och tar emot hyllningarna som matchens förste stjärna, så från det omklädningsrummet finns inte mycket att rapportera.
Jo, en materialare visslar lite tyst på ”Empire State of Mind”.
Man gör ju lätt det när man är här.
* * *
Det Kreider åt i sista pausen vill jag ha mig innan nästa bagarväckning.
Sicken tredjeperioden pojken gör.
* * *
Vad betyder det här nu då?
Inte mycket.
Rangers håller sin serve och inte så mycket mer. Verklig skada gör de först om de håller också den andra – och sedan bryter Devils ute i Newark.
* * *
Klockan är nu halv ett och två man sitter kvar i den nya presshangaren; yours truly och en kraftig bit i rutig skjorta som slår på tangenterna som hade de legat med hans fru.
Dags att gå hem och spela lite Playstation, känner jag. Om tolv timmar ska vi vara tillbaka för Rangers tisdagsträning.
Tack för i natt, allesamman. Det gjorde ni bra.
Vi hörs när Kings och Coyotes brakar samman i öknen på nytt.
 
 

Slut.
Rangers vinner med 3-0 efter en förbluffande uppryckning i tredjeperioden.
Mer kommer här senare.

NY Rangers – New Jersey 0-0 (Period 2)
* * *
Rangers är trötta och Devils är pigga och de senare borde leda det här med några mål nu.
Men – Henke Lundqvist är i kalasform, som alltid mot ärkerivalen från andra sidan floden han varje dag ser när han tittar ut genom fönstret i sitt penthouse på västra Manhattan, och därför är det fortfarande 0-0.
Ojvoj.
* * *
Puddy körde hårt med Mark Messier 1994 vill jag minnas.
Nu ser det ut som att han riktar sina spydigheter mot Gabby.
Och att komma in i hans huvud verkar inte vara så svårt.
* * *
Serieräddningarna han gör när Parise får skjuta på honom tre gånger inom loppet av två sekunder – under Rangers PP, mind you – får mig att tänka på Keanu Reeves när han i slutet av ”Matrix” upptäckt att han är The One och kan dodga pistolskott.
Helt otroligt är det faktiskt.
* * *
Vilket katastrofingripande av Girardi när han nästan gör självmål på Henke i början av perioden.
Det är som signaturen ”Devils” säger, han är trött – annars skulle en sån klasspelare aldrig begå annars.
* * *
Upptäcker först nu att jag har en heltäckande matta under fötterna.
Det är så man ska se hockey, det har jag alltid tyckt.
* * *
När andra perioden börjar är raderna längst när på bägge långsidor, där det kostar tusentals dollar sitta, helt tomma.
Det är en särskild sorts idiot som köper såna biljetter och sen ägnar halva perioderna åt att stå i nån VIP-bar och dricka.
När jag blir miljardär ska jag köpa upp dem allihop och ge till er som kommenterar i den här bloggen istället – real people och real fans.
* * *
McDonagh hör som sagt till de få utspelarna i hemmalaget som ser riktigt bra ut – och jag råkade dra honom som matchvinnare i lotteriet.
Spelar han sina kort som han ska går jag härifrån med några hundra dollar, således.
* * *
Vet inte om det beror på min nya location och på att jag på grund av den här så långt till Gris-Olle, men stämningen känns inte fullt så sprakande hot som alla hade föreställt sig.
Måste det till Game 7-dramatik för att Garden ska få upp pulsen nu?
* * *
Fjärdekedjan, med Ruppen-Pruppen och Mitchell, är ju helt Rangers piggaste.
Så har de spelat avsevärt mycket mindre än de andra också.
* * *
När Rangers slår ytterligare en icing när det gått knappt dem minuter utbrister NHL-Lozo, som sitter alldeles intill här på gräddhyllan:
– Timout, Rangers.
Fem sekunder senare kommer det från speakern:
– Timeout, Rangers.
Lite roligt det.
* * *
För fan, Van Basten, du önskar väl inte att jag ska få Crazy Joe Devola efter mig?
Ta genast tillbaka det där.
* * *
Vince Vaughn blir plötsligt inzoomad i jumbon. Men hallå, vad är det för förräderi? Han är ju hardcore Blackhawks-fan han.
* * *
Nej, Kmannen, jag travesterar Bob Hund.
Istället för kissande: Mer kaffe.
Eken, den sociala artisten, kom just med en kopp.
Och den behövs innan den här synnerligen intressanta tredjeperren börjar.
Slutrapport levereras när det går.