Ojvoj.
Om det var himlastormande fantastiskt redan igår, i korresoffan, vad ska man då säga nu, när jag själv är på plats på i ett playoff-skrudat Garden för att se Rangers mot Senators och ska iscensätta slutspelets första liveblogg?
Jag vet inte, men Jennifer Connelly kan ju gå och knacka på hos grannen istället om hon vill.
Jag är så glad, så upphetsad och så hög på eufori jag just i detta nu skulle vinna tävlingen om världens lyckligaste man på knockout.
Detta är livet.
Behöver jag fråga?
Nä, ni är med mig i natt – det bara vet jag.
* * *
Det blev alltså ingen avstängning för Shea Weber fast han lekte kokosnöt med Zätas huvud i slutsekunderna igår.
Det blev böter.
På sammanlagt 2500 dollar.
Det är som att du och jag skulle få ge Shanny en 50-öring – herr Weber tjänar ändå sina friska sju miljoner dollar per säsong.
Och nu vet alla i ligan då: Mer kostar det inte att dunka motståndarnas huvud i plexit, let’s go ahead (no pun intended…)
Men när en något hetlevrad coach säger ”fuck”, ojojoj, då måste ligan verkligen ta i med hårdhandskarna!
* * *
”The Right way…” står det på framsidan på den t-shirt Strålle Strålman har på sig när han efter en stillsam morgonvärmning sitter och meckar med utrustning i omklädningsrummet.
Och på baksidan står det ”…the only way”
Låter kaxigt, men egentligen är den 25-årige västgöten rätt nervös, för han ska spela NHL-karriärens första slutspelsmatch.
– Ja, säger han med ett snett leende, det blev inte så många med Toronto och Columbus…
Nej, just.
Nå, jag kan i alla fall stärka honom med upplysningen att det var han som avgjorde när den här matchen avgjordes på Playstation sent igår kväll – och det med en mördande rökare från blålinjen.
– Jaha, skrockar Strålle på sin finaste Bert Karlsson-dialekt, det låter ju lovande.
Precis.
Mina PS3-matcher är facit.
* * *
Jag tillhör verkligen inte Crosby-hatarna, det vill jag poängtera, men det går likafullt inte att låta bli att fråga:
Om det varit nummer 87 i Pittsburgh Weber misshandlat, hade han sluppit avstängning då också?
* * *
Rangers vann den där matchen med 4-2 och Duby satte sista pucken i tom kasse, men det var verkligen Strålles 3-2-kanon som avgjorde.
* * *
I Senators omklädningsrum rum får Alfie frågan om hans och Henkes väldokumenterade vänskap tar semester över en sån här serie.
– Vadå, flinar han, vi har väl aldrig varit vänner…
Sen skrockar han om att jo, nu blir det kompakt tystnad på sms-fronten – oavsett vad som händer.
Det här är the playoffs.
* * *
Dom fuskade ju lite på Garden och hade playoff-loggorna redan i sista grundseriematchen mot Capitals, men nu har de kompletterat med de där högtidliga,  blårödvita standaren på avsatserna mellan läktaretagen  och bara att se dem i den tomma hallen halvtimmen innan blåskjortorna kommer ut för sin värmning får pulsen att rusa lite.
* * *
Ju mer jag tänker på det…vilken kung Mike Richards var i Rogers Arena igår. Han föddes antagligen ett playoff-emblem tatuerat på bröstet, så skräddarsydd som han känns för den här tiden på året.
* * *
Chris Neil har oturen att sitta intill Alfie i omklädningskabyssen och får finna sig i att reportrar och fotografer formligen klättrar över honom när han sitter och försöker snöra av sig grillorna.
Den tandlöse hårdingen ser inte glad ut.
Men när gör han å andra sidan det?
* * *
Mathieu Schneider går omkring på Garden-läktaren och ser trevligt ut under förmiddagen.
Tänkte ni ville veta.
* * *
En alldeles ny killer till kostym – en beige, lätt glittrig sak som fick en standing ovation när jag först såg den – används för första gången ikväll och matchande slips är elegant knuten under dubbelhakan.
Igen:
This is the playoffs.
* * *
Henke syns överhuvudtaget inte till efter morgonövningarna och lika bra är kanske det.
Som Broadway Brad påpekade i Post igår är han inte så rolig att prata med ens innan vanliga seriematcher och nu kan man ju bara tänka sig…
* * *
Det enda lille abret med att själv gå på slutspelmatcher – och det är bra litet – är att man missar dom övriga uppgörelserna och naturligtvis är jag väldigt peppad på att veta hur det ser ut mellan Boston och Washington, mellan St Louis och San Jose och mellan Phoenix och San Jose.
Men jag har ju er och ni tänker serva med briljanta uppdateringar och analyser, inte sant?
* * *
– You guys…ni har då statistik på allt.
Erik Karlsson kan inte låta bli att börja fnissa när någon i det enorma pressuppbåd som knör in sig hos Senators och frågar om han vet att han är en av bara några få, med Paul Coffey i spetsen, som vunnit backarnas poängliga med mer än 20 poäng.
Sen får den unge smålänningen dra den vanliga ramsan om att det är en ära att nämnas i samma sammanhang som den sortens spelare, att han är glad över vad han åstadkommit men att det viktiga är att det går bra för lagt.
Därefter tar han bloggens utsände i hand och försäkrar att allt känns det som det ska inför det här roliga äventyret.
* * *
Mike Vaccaro, New York Posts tyngste och bäste sportkrönikör, är in the house.
Han skriver nästan bara football, baseball och basket – och han gör det med en briljans som ofta för mig att känna mig som en komplett nolla –  men nu håller Rangers på att bli talk of the town och då måste  tidningarna bring out the big guns.
Vackert det.
* * *
Jag antar att Paul MacLean sa en del intressant under sin presskonferens i morse, men jag hörde inget.
När han talar blir jag bara hypnotiserad av hans fantastiska valrossmustasch.
Hur får man en sån, egentligen? Jag vill ha!
* * *
Första tio ska man hålla i hatten, spår Alfie.
– Jag tror Rangers kommer att börja stenhårt. Klarar vi oss någorlunda helskinnade genom första halvan av inledningsperioden tror jag det här kan bli bra, säger han när de engelskspråkiga kollegorna äntligen lämnar honom i mitt våld.
Han säger också att det är Rangers som har pressen på sig.
– Visst, dom har mycket mer att förlora än vad vi har. Jag tycker om våra chanser i den här serien, heter det.
* * *
Hur är det, har ni nån påskmust kvar? Give it to me bara. Jag bryr mig inte det minsta. Jag är på slutspelshockey!
* * *
College-förvärvet Chris Kreider får under morgonen stanna kvar på isen och bag-skejta med som inte ska spela, så nej, han gör ingen sensationsdebut i den här fajten.
Likafullt uppstår  förstås media-zoo runt hans plats när han till sist kommer in från hårdkörningen, men han blir så besvärad över att väcka uppmärksamhet i ett omklädningsrum som tillhör spelare som varit där hela säsongen att han ber att få hålla sin presskonferens i korridoren utanför istället.
Därmed är det om inte annat bevisat att han har rätt attityd för att spela under Tårtan.
* * *
Alfie har för övrigt redan fått ut ett rödlätt litet slutspelsskägg.
Hur långt får det bli, är frågan.
* * *
Eftersom den dök upp i en lång twitter-diskussionen när jag åkte tåg genom Baltimore förrförra helgen har jag börjat se om ”The Wire” , igen, från första säsongen och framåt.
Så ha överseende om jag plötsligt börjar använda uttryck som ”most def” och ”ain¨t no thing” – eller tror att jag är Bunk när jag vaggar omkring i de pungsvetssinkande omklädningsrummen.
* * *
Toews tillbaka i Hawks alltså. Och är han sig själv – bad, bad news för Oliver och de andra ökenvargarna.
* * *
Jag kan få för mig att jag är Proposition Joe också. Got the look, liksom. Och då lever såväl kollegor som spelare farligt. Don’t fuck with Prop Joe, det är ju sen gammalt.
* * *
I en lång fråga-svar-intervju i Post får Dirty Harry Callahan bland mycket annat frågan vilka tre gäster han helst skulle bjuda på middag.
Svaret:
Derek Jeter, Lance Armstrong och – Barack Obama.
Tur han inte spelar med Tim Thomas, Rangers-kaptenen…
* * *
Hallå U-båtar, hur har ni det ikväll? Ni är lika välkomna igen, vare sig ni ger er tillkänna eller inte, bara så ni vet.
* * *
Tårtan är påfallande avspänd och harmonisk under sin PK på förmiddagen.
– Time to play, säger han och gnider en fot mot vaden så det svischar i träningsoverallbyxorna.
– Vi har tränat för mycket på slutet. Igår avbröt jag träningen för att det var för tråkigt. Vi vill spela.
Det låter ju inte som nervositet direkt…
* * *
Christian B har rätt, Wings har inga enforcers som kan gå ut och hämnas. Abdelfucker? men snälla, ska han gå ut mot jätten Weber?
Dom får göra mål och vinna istället.
* * *
Allting ni läst fram till de här bokstäverna skrevs inne i pressrummet.
Men nu, när ganska precis en  halvtimme återstår till matchstart, har jag förflyttat mig till pressläktaren,
Riktigt vad ni ska göra med den informationen kan man ju undra, men så är det i alla fall.
* * *
Tyvärr, de kör ingen bättre musik i pa:t under värmningen bara för att det är slutspel.
Men fylltrattarna olyckligtvis sitter på platserna framför min vanliga prime seat och hinkar vodka cranberry (!) blir väldigt uppspelta av den tradiga poptechnon…
* * *
Varpu tvingas tyvärr stanna hemma med en mystik lower body injury och meddelar att hon tills vidare är day-to-day.
Hur ska det här gå?
* * *
Såg det redan på värmningen i morse och får samma intryck nu:
Hagge Hagelin är otroligt peppad inför sitt livs första framträdande i Stanley Cup-slutspelet.
Och visst är det så att det som väntar nu borde passa honom väldigt bra?
* * *
20 minuter kvar till officiell gametime nu – och det är redan elektriskt i the wooorlds most famous.
Här kommer, i alla fall inledningsvis, att bli ett drag monumentale.
* * *
Spezza.
Det är honom det lyser hunger om på andra sidan isen under den här värmningen.
Håll koll.
* * *
Det här håller på att bli lika långt som en modern Lundell-roman, så om ni ska hinna läsa får jag ta och sätta punkt nu.
Jag struntar i Karin Boye och lämnar er med New Yorks stridsrop istället:
Hey ho, let’s go.
Det här blir kanoners – och jag återvänder på traditionell sätt i första paus.

Jag säger det igen:
Två månader av detta…
Det är ju, för att knyta an till ett omhuldat inlägg från tidigare under kvällen, som att Jennifer Connolly verkligen HAR knackat på dörren och bett att få sova över.
* * *
Jaha, Kings snor en match i Rogers Arena.
Och Canucks får skylla sig själva som spelar så hutlöst odisciplinerat, slarvigt och rentav dåligt.
Om det inte varit för Bobby Lou hade siffrorna blivit betydligt mer besvärande.
* * *
Per, klart den sejouren får räknas som midnattsmässa.
Själv är jag ju inte ute och rör mig på kristligare tider heller så jag ska inte säga nåt.
* * *
Ibland är Ryan Kesler filmningar direkt pinsamma.
Vad fan tror han att han är?  Fotbollsspelare?
* * *
Ber återigen att få tacka för det makalösa trycket i kommentatorsspåret tidigare under kvällen.
Det var ju rena OS-hettan ett tag.
Fortsätt så, då blir Biffen lycklig.
* * *
Mike Richards kommer att orsaka mycket frustration hos Burrows, Kesler och de andra populära provokatörerna i Vancouver.
Tackling på Burrows i slutet var till exempel klockren – och Burrows tyckte inte alls om den…
* * *
Nu drar vi ner persiennen för några timmar här.
I morrn är det morning skate på Garden för både Rangers och Sens och jag avser vara där och snora för att få ihop material till den första riktiga livebloggen för detta slutspel.
Då blir det verkligen allvar.
Vi hörs va?

Förlåt för avbrottet, men det blev en del att referat att ringa in och sen skriva här.
Intressant match, det här.
Det är ju Bobby Lou som räddat canuckerna – han och Kings ineffektivitet i den veritabla ocean av numerära överlägen de haft.
Om inte fjolårsfinalisterna gör det bättre än så här, och inte är ,er disciplinerade, kan vår depressionen komma tidigt till British Columbia i år.
* * *
Men Per, om du är hemma redan kan det inte ha varit midnattshockey i bokstavlig mening?
Ni har era idéer i Princeton.
Men det där med en öl till tredjeperren låter bra gott..
* * *
Ballroom Blitz alltså – han ska DEFINITIVT bli avstängd för det där fåraktiga övergreppet.
* * *
Ah, får vi overtime i Vancouver nu också.
Det hade varit en magnifik avslutningen på denna magiska dag och kväll.

Det är härligt ställ i Vancouver också.
Canucks har show i början och tar ledningen med 1-0, men Kings jobbar sig in i fajten och när hemmalaget tar en serie dumma utvisningar kommer de tillbaka och kvitterar.
* * *
Vad gör Weber?
Tror han att inte hela världen – inklusive Shanny – ser när han i sista sekunden får för sig att han är Joe Pesci i Goodfellas (fast lite längre då…) och dunkar Zätas huvud i plexit flera gånger i rad.
Kommer att kosta en matchs avstängning (jo, skånske Jan, det kommer det förmodligen visst; det här är det moderna Stanley Cup, inte Kiviks marknad)  och det kan bli kännbart, det.
Obegåvat.
* * *
Såg ni snubben som sjunger nationalsångerna i Rogers Arena?
Pavarotti har blivit spinkig som en Primal Scream-gitarrist.
Det kallar jag bantning.
* * *
Alldeles oavsett kommer serien mellan Preds och Wings, precis som förutsett, bli lång och jämn och hård och härlig.
* * *
Att höra hela Rogers sjunga Oh Canada väcker ju vackra minnen. Flygresorna var a pain in the ass, men åh vad fint vi hade där förra sommaren-
* * *
Det undrade jag också, Nobody – och det visar sig vara Örnsköldsviks Allehanda som citeras av Vancouver-media.
Inget passerar obemärkt där uppe, that’s for sure.
* * *
Damien Cox, högst icke-svensk på Twitter alldeles nyss:
– Nasty cheap shot punch by Shea Weber on Henrik Zetterberg at end of Detroit-NASH game. League will, of course, ignore.
Fast det kommer de inte alls.
Ska vi påminna om att spelare stängdes av under självaste finalen ifjol?
* * *
Helt riktigt, Alexander. Den där regeln infördes ju för att man inte skulle dra ut pucken på läktaren med avsikt – men vad fan gör det nuförtiden?
Borde verkligen avgöras från fall till fall.
* * *
Känns lite som Drew Doughty tänker bli sig själv lagom till playoff också.
* * *
Fan, tänk att vi ska ha det så här i två månader.
Vad alldeles sanslöst underbart.

Voracek!
Ja, det är alltid nån oväntad som kliver fram.
Storartat av Flyers att lyckas vända den här matchen efter den inledningen.
Nu blir det verkligen serie av det här.
Och nu blir det playoff-hockey i Rogers Arena i Vancouver för första gången sen Boston vann Stanley Cup i juni förra året.

Ojvoj!
Vi får alltså en smaskig jädra overtime direkt – i första matchen i den mest omtalade serien på flera år.
Det här är slutspelet när gud bestämt att alla rekord i dramatik ska slås, det står klart på en gång.
* * *
Tror du Zornie, det är för att vi sitter här och bluddrar om Jennifer Connolly och Halle Berry det går dåligt för Leksand?
Det kallar jag exotisk teori.
* * *
Det här hade man inte riktigt räknat med efter förstaperren, när Pens körde nästan lika hårt som Kanada mot Ryssland i Vancouver-OS.
Men backade, som alla i samma situation alltid gör, hem och efter reduceringen kom ju Flyers igen.
I vilket fall:
Underbart.
* * *
Snälla John J, jag får hålla med de som varit på dig – vad är det med den spydiga tonen? Så här brukar inte du vara.
Har du overdoserat lakrits?
* * *
Jag har alltså publicerat ett fjärde inlägg – men många fortsätter kommentera i del 3.
Vad är dealen med det, kan någon förklara?
* * *
För jag-vet-inte-vilken-gång-i-ordningen röker någon granne gräs så det luktar som i logen efter Bob Marleys Gröna Lund-konsert 1980 i hela min lägenhet – och budet som kommer hit med delivery-mat från italienaren nere på andra avenyn flinar roat.
Vad fan…
* * *
Lilja avgör.
Eller Tyler K.

Skojade Red Wings bara i förstaperren?
Dom är oerhört mycket bättre i andra – som att de plötsligt kom på att det är playoff och sa att ”just ja, då ska vi ju spela så HÄR”.
Hm.
* * *
För all del, Söderlund, Halle Berry får gärna ligga på högra sidan i sängen hon också, men vänstra är min – det ska hon bara ha klart för sig.
* * *
Det är löjeväckande skitmål Halischuk gör i Bridgestone.
Men:
Så blir det ofta i playoff, det är de fula målen som avgör.
* * *
Skåne-Jan, det var bara du som saknades…
* * *
Ibland när Doc Emrick, NBC-kommentatorn,  går upp en tonart utan anledning – till exempel för ett dussinskott vilket som helst – låter det som att behöver lite vård.
* * *
Fan, Lilja…hade inte hockeygudarna kunnat ge honom ett mål som gjort de sista tio till en veritabel eldsvåda.
Och min tajming är verkligen usel ikväll:
Just då hugger Brie-osten IGEN!
Nu BLIR det eldsvåda.
Håll i er.

Jag satt just och tänkte att Flyers obönhörligen måste sätta de få chanser de får – och då klipper Brie-osten till.
Bra det.
Ja, gästerna från Broad Street har fortfarande en brant uppförsbacke att trampa uppför och de lever farligt varje gång en pingvin flaxar in i zonen, men det är i alla fall lite match igen.
* * *
Det är bara något år sedan Red Wings var dödligt som cyanid.
Nu känns det sällan mycket farligare än nyponsoppa.
Och just som jag skrivit det kvitterar Zäta i Bridgestone – med vad som tydligen är hans 50:e mål, och 100:e poäng, i slutspelet.
* * *
Vi har lika bra drag i kommentatorsspåret som Penguins har på isen.
Tack som fan för det.
* * *
jkm023, kanske det – men att drömma om Leksand i SM-finaler är som att hoppas att Jennifer Connelly plötsligt ska knacka på dörren och be att få sova över, så varför ens tänka på det…
* * *
Samtidigt håller Wings penalty kill fortfarande rätt hisnande klass, det såg vi när laget med grundseriens bästa PP-statistik hade fem-mot-tre-överläge i en och en halv minut eller vad det var.
* * *
Kom igen, Eric. Jag vill ju ha dig här, men du måste hålla känslorna någotsånär i styr innan du börjar hamra på tangenterna.
Lite fyndigt och sarkastiskt istället för rå vrede, vad sägs om det?
* * *
Comcast, som sänder Flyers matcher i Philly-regionen, gjorde tydligen nåt katastrofalt fel och började visa en sur gammal dokumentär när matchen i Consol började.
Först efter en halv period kom hockeysändningen igång.
Skulle ni, som den drabbade konsertpianist jag känner frågade, ha velat vara växeltelefonist hos Comcast när hela Philadelphia ringde om den missen?
* * *
Lidström kommer aldrig spela VM, han har gjort sitt i landslaget – om nu det ämnet ska behöva diskuteras i detta forum.
* * *
Lite underligt måste det kännas för Talbot.
Den här sortens slutspelsfester i Pittsburgh har ju varit hans liv i flera år – och så står han plötsligt på andra sidan.
* * *
En dosa Ettan är nu tömd. Prillorna åker in och ut med samma tempo som Penguins emellanåt anfaller. Då vet man att man är uppe i varv.
* * *
Jordan Staal är ingen dum hockeyspelare det heller.
* * *
Ni hänger inte med att läsa alla kommentarer, säger ni. Tänk på mig då, jag gör inte annat än sitter här och godkänner dem.
Men jag klagar VERKLIGEN inte, det är helt underbart.

Jag satt för någon sekund och glömde Sid The Kid när jag skrev det där om att Tyler Kennedy skulle göra första målet.
Naturligtvis – naturligtvis! – är det Crosby som gör det när han spelar sin första slutspelsmatch i Consol Energy.
Men sen är det Tyler – av oklara anledningar alltid en liten favorit– som smaskar in tvåan.
Saida Biffen kan sina grejor…
* * *
3-0 till Penguins redan efter en perre alltså – precis som i Playstation-fajten i eftermiddags.
Och satan i gatan så Pens kör när de får tryck i anfallszonen, man blir yr bara av att titta.
Avgjort?
Det lutar väl åt det.
Och till nästa match får Flyers se till tajta till i egen zon, hur nu det ska gå till.
* * *
Ha ha, visste väl att jag skulle få upp några periskop med en liten specialhälsning till u-båtarna – de som följer bloggen men inte skriver i kommentatorsspåret.
Ni är innerligt välkomna, men no sweat. Man måste inte skriva, man får läsa utan att skriva. Jag var som tonåring själv U-båt på ”Heta Linjen”, om någon minns den antika företeelsen….
* * *
Man vet att det är slutspel när spelare som alla vet är halvskadade blir särskilda måltavlor för fullföljda tacklingar.
Ni hörde kanske hur McGuire berättade att hela Penguins-bänken och skrek ”smäll på” när det fanns bra läge på Grossman – som uppenbarligen inte är helt läkt från sin skada.
Fult?
Well, så är det i slutspel.
Jag glömmer aldrig när Big E opererades för blindtarmen mitt under playoff 2009, kom tillbaka – och efteråt berättade hur motståndarna hela tiden var och rafsade med klubborna där de trodde att han hade sitt sår.
* * *
In med Backlund!
* * *
Den Per som plötsligt kom in och kastade kallt vatten på Stanley Cup är, bör det påpekas, inte den vanlige Per, han som också kallas Konsertpianisten.
Han tycker garanterat inte att det är något överdrivet med det här.
* * *
Så het var ju Jagr inte när han kom loss i friläget.
Fan, den måste ju sitta i en sån här match.
* * *
Läkerol, jag har ju erkänt på flera håll – jag håller på Brynäs när inte Leksand är med. Mitt lag i SM-finalen, det. Men Stanley Cup är i alla fall roligare och större – vilka som än spelar där.
* * *
Bara att se de där små handdukarna publiken viftar med när det är slutspel– åhå,  vad vackert det är.
* * *
Eric, nu tar vi det lugnt. News flash: Sidney Crosby ÄR bra och det är inget konstigt att tv-kommentatorena säger det ibland.
* * *
Inte så kul för Lilja att Bylsma ser till matcha Crosby mot honom HELA tiden…
* * *
Kometen, Buffalo-mål i slutspelet trots allt. Gaustad har satt ettan för Nashville.
* * *
Måltavlan på Grossmans rygg är ingen tillfällighet, han har varit Flyers bästa defensiva back sedan han kom från Texas och pingvinerna vet att det blir väldigt tungt för motståndarna om han inte kan spela.
* * *
Nu ska här kollas på Nashville och Detroit ett tag. 1-0 so far alltså.

Ladies and gentlemen!
Nu jävlar.
Nu åker vi.
Nu börjar Stanley Cup-slutspelet 2012.
Jag önskar jag kunde förklara exakt hur det omtumlande känns, exakt hur det är att ha de den här bubblande euforin i hela bröstkorgen, exakt hur mycket större och roligare och mer exalterande än precis allting annat det här är i min lilla värld – år efter år.
Men det är ingen idé, jag har försökt inför varje playoff de senaste åren och det har bara blivit platt.
Å andra sidan behövs ju inte heller. Inte inför den här läsekretsen. De flesta som brukar rumstera i kommentatorssprået – och ni u-båtar som aldrig hör av er också, misstänker jag – känner ju uppenbarligen likadant.
Så jag bara säger det igen:
Nu jävlar.
Nu åker vi.
Nu börjar Stanley Cup-slutspelet 2012.
* * *
Man kan inte precis påstå att vi går ut försiktigt heller.
Snarare med en rungande vätebombseruption
Penguins-Flyers är inte bara en potentiell evergreen till match-up bara för att de inblandade lagen hatar varann så innerligt – även om den komponenten onekligen kittlar alldeles särskilt.
Den känns som hela slutspelet kommer till en form av avgörande redan i det här serien.
Som Lilja sa på telefon innan den korta flygresan till västra Pennsylvania igår:
– Det lag som vinner den här serien kommer att gå hela vägen.
Riktigt så långt vet jag inte om jag vill sträcka mig, men helt klart:
Om Penguins tar sig förbi Flyers, då är det väldigt svårt att se någon som ska kunna stoppa dem.
* * *
Hur jag laddat idag?
Mja, det har varit lugnt – men sammanbitet.
Jag har varit ute och gått, lämnat en artikel, ätit en stilla lunch och spelat nattens matcher på Playstation
Nu är det dukat med största kaffekannan, tre dosor Ljunglöfs Ettan (jag måste ha en full att bolla med – och två att kedjesnusa ur), läsk som jag låtsas är påskmust, några chokladkakor fulla av energi och laptop.
Snart  sätter jag mig tillrätta i min gaffatejpade korresoffa – och det är fan så hela väldiga Biffen håller på att explodera av pepp.
* * *
Bad news från Vancouver.
Danne Sedin kan inte spela första matchen i natt.
Han fick enligt obekräftade uppgifter – ja, de ska ha kommit från pappa Sedin, rapporterar upphetsade media i Vancouver – ont i huvudet efter den första träningen i måndags och stämmer det är det inte alls bra.
Now, nog klarar Canucks att vinna in inledande slutspelsmatch, hemma, mot Kings ändå, men in the long run kan det bli mycket besvärligt.
* * *
Korresoffan kommer för övrigt snart att bli tv-stjärna.
Ett förträffligt tv-team var här i slutet av påskhelgen och följde mig i några dagar – nej, jag skojar inte.. – och kommer 25  april att visa glimtar ur mitt lilla New York-oliv i showen ”Hej världen” på Aftonbladet TV.
 Mer info i ämnet kommer.
* * *
Sidney Crosby i playoff…
Jag har inte tänkt på det, men det är ju faktiskt två år sedan senast.
Han kommer att vara hungrig som en hel Eken – fast på  segrar snarare än bbq-ribs då.
* * *
Jag var hemmalag i alla Playstation-matcherna  och har dåliga nyheter åt alla som håller på Kings, Red Wings och Flyers.
Jag gjorde braksuccé och tog förkrossande segrar i samtliga fajter. Wings var med i första perren i Bridgestone, men sen tog Barry Trotz maskin över och manglade de stillastående Michigan-stjärnorna med 6-1 – och jag fick till allmänt jubel i vardagsrummet in en hel räcka smaskiga open ice-hits på Kron Wall of Pain. Canucks lekte med Kings (men så var Danne med också) och i Pittsburgh gjorde Sid The Kid hattrick redan i förstaperren.
Hungrig, jag sa ju det.
* * *
– Det var ingen som trodde att vi skulle vinna fyra raka.
– Att vinna den fjärde matchen är det svåraste.
– Vi har grävt ett djupt hål åt oss själva, men vi kommer ta oss ur det.
Ja, förlåt. Jag ville bara öva lite på citat som kommer att rafsas ner i anteckningsblocket de kommande två månaderna.
* * *
Det är mycket Henke Lundqvist i New York och USA nu.
Han var föremål för ett tre sidor långt reportage i NY Times i söndags, han är omslagspojke i senaste Sports Illustrated och han hade nyligen huvudrollen i Bryant Gumbels ”Real Sports” på HBO.
Idag har Brooksie dessutom en skoj hyllningsartikel i vilken Brad Richards berättar att han kände ”Hank” genom gemensamma kompisen Sean Avery (trodde man inte riktigt, att Broadway Brad hängde med Page Six Sean…) redan innan han lämnade Texas för New York, men att han inte hade en aning om vilken tävlingsmänniska svensken är.
– Tidigt under säsongen gjorde jag misstaget att försöka föra en konversation med honom när han kom till rinken halv tio på förmiddagen under en matchdag, och det lärde jag mig snabbt att aldrig göra igen. Han är så total fokuserad på att vinna och vara bäst, heter det.
Sen blir Brooksie lite nostalgisk och berättar om hur han efter Henkes fjärde match i Rangers-tröjan i oktober 2005 gav honom ett nytt smeknamn.
– ”Hes is King Henrik of Sweden”, I remember writing as if it were yesterday, so apparent were his world-class skills.
Coolt, säger jag.
* * *
Jag tror Tyler Kennedy gör första målet i årets slutspel.
* * *
Mika Zibanejad har varit med Senators och tränat de senaste dagarna – och matchades till och med i förstakedjan igår – men är nu skickad till Binghamton för att hjälpa till i AHL-slutspelet.
Vill dom kan Sens dock slänga in youngstern längre fram och det vore ju i sanning häftigt.
* * *
Mja, BroadStreet, om Flyers skulle slå ut Penguins är det förstås ingen skräll av samma dignitet som att Scott Gomez plötsligt skulle göra ett hat trick, dom har obestridligen kvaliteter – men nog är det en upset om ligans bästa lag försvinner redan i första rundan.
* * *
Ser att ni har åsikter om var jag ska vara de kommande dagarna och tack för det, men hold your horses. Slutspelet är långt och jag kan inte resa upp hela budgeten på en gång.
In time dock, vänner, kommer ni säkert att blada och lyckliga allihop.
* * *
Det finns många här borta som tror att Jagr kommer att fullkomligen explodera i slutspelet.
Frågan är om de bara är nostalgiska – eller verkligen har sett att legendaren samlat sig till något alldeles extra nu.
Vi får veta om en halvtimme nånting.
* * *
Okej
Playoff 2012 är här.
Och jag skickar iväg er med de magiska Karin Boye-raderna från SVT:s klassiska VM-krönika 1994

Den mätta dagen, den är aldrig störst
Den bästa dagen är en dag av törst
Nog finns det mål och mening i vår färd
Men det är vägen som är mödan värd.
 
Jag är här hela natten och vi hörs med jämna mellanrum.