Inlägg av Per Bjurman

Last call I Texas, del 2

DALLAS – VEGAS 1-1 (Period 1)
• • •
Femton minuter innan stängning – alltså periodpaus… – känns det som att det är dags för Dallas Stars att gå hem.
Stolarna är upphängda på borden, personalen från köket sitter i ett hörn och pustar ut, dörrvakten går på en sista inspektionsrunda för att försäkra sig om att inga gäster sover under borden och ölkranarna har stängts av.
Men faktiskt: Den knappt myndige Jason Robertson – som fick visa leg innan han ens släpptes in – lyckas halvt om halvt övertyga den utmattade bartendern om att han och hans kompisar förtjänar en after hours-drink.
Nu pågår förhandlingar…
• • •
Wild Bill väntar inte på att uppfylla kvällens Bofinken-profetia.
Fyra minuter och 17 sekunder in i föreställningen styr han in sitt åttonde mål i årets playoff.
Beckham-effekten är a real thing!
• • •
Uttern är ingen utter längre. Han påminner mer om en sengångare.
Bortsett från att sengångare ser ut att le hela tiden.
• • •
Det är en nyhet för mig att Fredrik Olofsson är bror till Gustav – han som numer är så lyckligt lottad att han får spela hockey i Palm Springs.
Men, ja, då hoppas jag ju ännu mer att han får göra ett ordentligt avtryck i det som lätt är den största match han spelat.
• • •
Det finns många stora vokalister i Texas, men ingen av dem ville tydligen sjunga nationalsången i AAC….
• • •
Den här ESPN-kommentatorn är verkligen den sämste.
Han låter som en kompis som sitter med tidningen på ett fik och läser högt ur några poänglösa texter som roar honom.
• • •
Huh – Mike Tyson i en Stars-jersey i AAC?
Som alla som sett ”The Hangover” vet bor ju The Champ i Vegas och därför borde han såklart hålla på bortalaget,.
Men några av riddarna kanske snott hans tiger – ”we all do stupid shit when we’re fucked-up!” – så han är tjurig och helst vill ge dem en hurring till ackompanjemang av lämplig Phil Collins-hit.
• • •
Olofsson får ju faktiskt beröm av den tråkige kommentatorn.
– Han har gjort skillnad, heter det.
Stort ändå.
• • •
Med sitt åttonde mål går Wild Bill upp i ensam ledning i svenska poängligan.
Stort ändå – det också.
• • •
Ok, nu ska vi se om JAG hinner beställa lite BBQ innan de stänger på Hill Country…

Last call I Texas

Last call i konferensfinalerna 2023.
Dallas Stars måste nu tvinga Vegas Golden Knights till åtminstone tillfällig reträtt – annars går kvasten för andra gången på ett dygn.
Och i så fall skrivs historia, right?
Well, det trodde jag också. Sweep i två parallella konferensfinaler känns tämligen unikt.
Men nä.
I kollaboration med Twitter-följaren Robin Söderlund rotade jag igår natt runt lite i historien och det visade sig att det faktiskt hände så sent som 1992.
”Rena forntiden”, tycker säkert unga läsare. Men i Stanley Cup-perspektiv är det tvärtom ganska moderna tider – och i Bofinken-perspektiv med. 1992 flyttade jag från Borlänge till Stockholm och började skriva för Aftonbladet och det känns inte alls så jäkla längesen.
Det verkligt intressanta i sammanhanget är att 1992-slutspelet överhuvudtaget får årets, som vi tycker, bugg-i-matrixen-galna resa att framstå som lika förutsebar som solens gång.
Först blev det Game 7 i sex matcher i förstarundan. Sedan åkte samtliga fyra divisionsettor – Montreal, Rangers, Detroit och Vancouver – ut i andrarundan. Varav två med 4-0. Sedan blev Boston svepta av Pittsburgh i östra konferensfinalen – och Edmonton av Chicago i den västra. Och tro på fan: I finalen fullbordade Pittsburgh slutligen en sweep mot Chicago.
Hockeygudarna måste haft bourbon i Gatorade-flaskorna den försommaren.
Still: Det skulle kännas egendomligt, för att inte säga direkt absurt, om en Final Four-runda som förväntades bli den jämnaste sedan Gordie Howe cyklade trehjuling slutar efter blott åtta matcher.
Så, Stars – få nu in en beställning innan de stänger kranarna och skruvar på alla korkar.
Allt annat vore fiasko a la 1992.
• • •
När katter korsar vägen spottar jag alltid i alla riktningar, men själva verkar missarna inte så vidskepliga – i alla fall inte de från södra Floridas ångande sumpmarker.
De greppade glatt tag i Prince of Wales-trofén efter avgörandet igår.
– Ja, det sista vi skulle göra är att vara skrockfulla och inte nudda den. Jag tycker det var cool att hålla i den och ta bilder. Vi har förtjänat den, förklarade Chucky Tkachuk.
Helt riktigt, såklart. Man lägger bara en extra, onödig börda på sig själv om man suggererar sig till befängd övertygelse om att helt poänglösa göranden och låtanden påverkar ens öde.
Men jag kan inte hjälpa mig själv – jag blir galen om någon lägger nycklar på bord, skulle hellre flytta till Tranås än gå under en stege och bor inte på våning 13 på hotell.
Ja, jag borde läggas in för observation, det har jag sagt länge.
• • •
Problemet för Dallas – utöver att de förlorat förmågan att vinna alltså – är att de får klara sig utan avstängde kapten Bäng-Benn och skadade Dadonov och därmed finns det inte så många kvar med förmågan att tränga sig fram till baren och ropa in den där sista beställningen.
Visst, Hintz och Roberson och Heiskanen och Pavelski rör sig på dansgolvet, men dem har ordningsvakterna – alltså Wild Bill och Knights övriga shutdown-experter – under sträng uppsikt, så de behöver assistans.
Jobbigt läge, man vet ju själv vilken besvikelse det är när man vill en jamare till och bartendern står med armarna i kors och ruskar på huvudet…
• • •
Ouch, vilken flopp i Riga.
Men med facit i hand sade det sig självt,
För Tre Kronor slutar det bara lyckligt när de inleder turneringar riktigt risigt och blir rullade i fjädrar och tjära av media.
• • •
Det verkar dock som att blågul hjälp kan vara på väg för The Tejanos.
Nej, Nils Lundkvist får inte vara med, så kul ska vi inte ha, men Fredrik Olofsson är en av de från the taxi squad som DeBoer överväger att slänga rakt in i hettan.
Hoppas, det vore verkligt skoj.
• • •
I själva finalen har ingen blivit svept så länge jag hållit på med det här – även om det var nära för Ottawa 2007, Rangers 2012 och Montreal 2021.
Men dessförinnan hände det rätt så frekvent. Ja, på 90-talet slutade faktiskt fyra baler på slottet i rad på det rätt så snopna sättet.
1995: New Jersey-Detroit 4-0
1996: Colorado-Florida 4-0
1997: Detroit-Philadelphia 4-0
1998: Detroit-Washington 4-0.
När det 1999 blev sex matcher mellan Dallas och Buffalo måste dåtidens NHL-korrar ha dansat ballongdansen av lycka.
• • •
In med Nils Lundkvist!
• • •
Inte ens Paul Maurice kan förklara Matthew Tkachuks magi den här våren.
– Jag vet inte mer än ni vet. Jag är bara ett fan i båset när han gör det han gör. Mannen är bara så, så begåvad, sa han under sin sedvanligt spektakulära presskonferens igår.
Underbart.
• • •
Ifall någon är intresserad av logistiken framöver har det sagts mig att finalen börjar onsdag 31 maj om den västra konferensfinalen slutar ikväll eller på lördag. Om det istället blir 6 eller 7 matche mellan Knights och Stars börjar den lördag 3 juni.
Så nu kan ni börjar planera era resor till Vegas och Fort Lauderdale accordingly.
• • •
Riddarna från syndernas stad har fyra matchbollar och skulle kunna slappna av en smula, men som vi såg igår är det inte modus operandi för den som befinner sig i det läget.
De vill avsluta serien så fort det bara går och inte ge fienden minsta känsla av att det finns en chans och kommer sålunda gå for the kill i AAC igen.
Trängseln den Dallas-stjärna måste stånga sig genom för att hinna innan last call blir snudd på omänsklig…
• • •
Man ska akta sig för att döma människor på grundval av vad man tycker sig uppfatta om dem på håll, i media. Man har verkligen inte hela bilden.
Men Ryan Suter i Dallas…han kommer inte direkt across som en karaktär med George Clooneys charm.
Jag ville bara få det sagt.
• • •
Imorrn asså.
Det är fredag, jag befinner mig i New York, inga matcher spelas och inget särskilt väntar under lördagen.
Yeah, då ska världen få se på en som kan tränga sig fram till bardiskar.
• • •
Hos Knights går målskyttet i cykler och nu har turen kommit till Beckhams farsa igen.
Han stoppar åtminstone en cannoli ugnen denna vackra vårkväll.
• • •
Igår flög vi förstaklass och nu har vi mellansätet på rad 43 i ekonomi på väg ner till Dallas.
Alltså: Vi byter TNT mot ESPN igen.
Jag känner redan träsmaken i häcken och har ångest över den taskiga servicen och vänta bara – snart fäller Mark Messier på raden framför tilllbaka stolsryggen också.
• • •
Dagens låt: Larry Jon Wilsons ”Sapelo”.
• • •
Liknelsen med Mark Messiers tillbakalutade stolsrygg haltar lite, det erkänner jag, men han sitter ju och är fyrkantig i ESPN:s studio, så, äh, nu blev det så.
• • •
– Det värsta, suckade Rod The Bod på sin presskonferens igår, är att människor kommer se tillbaka på det här och säga ”Ah, ni blev svepta”. Det var ingen sådan serie. Vi var precis där hela tiden, det var så jämnt.
True.
Det var verkligen jämnt.
Och ändå inte.
För som jag tjatar om tills jag blir blå i plytet: När ett lag om och om och om igen vinner på övertid, eller med uddamålet under ordinarie matchtid, handlar det inte om tillfälligheter. Det handlar om killer-instinkt, om att vara komfortabel i okomfortabla situationer, om ostoppbart momentum och om att spelarna övertygat sig själva om att de är oslagbara.
Panthers har allt det. Hurricanes – som år efter år ser sig som contender men aldrig lyckas backa upp den självbilden – har det inte. Punkt och slut.
• • •
Nu har bartendern börja förbereda stängning. Han ställer in valda flaskor i skåpen, torkar av disken, tittar på klockan och nickar åt en kollega i andra änden av baren.
Last call, Dallas!

I det bländande skenet från slottet, del 4 – The End

FLORIDA – CAROLINA 4-3 (Slut)
• • •
Såklart.
Matthew Tkachuk avgör och skickar katterna till Stanley Cup-final.
Med fyra sekunder kvar.
2023 ÄR hans år – och hur ska någon kunna hindra honom från att vinna fyra matcher till?
• • •

Den där sista utvisningen,…den är fruktansvärt hård.
Gosh.
Men tja, NHL har ju världens bästa domare. Det har Gary sagt…
• • •
När Quckie matar in kvitteringen i slutet blir man ju glad, för spänningens skull – men det känns långtifrån givet att det ska ske.
Trots att det är Canes som jagar för att komma ikapp ligger ju Panthers på större delen av tredjeperren – som besatta.
De har senaste veckorna förvandlats till ett veritabelt playoff-monster.
• • •
Även om Panthers skulle förlora finalen – vilket det knappt känns som att de KAN – har Chucky Tkachuk enligt min mening redan gjort sig förtjänt av Conn Smythe Trophy.
• • •
Fan, ungefär nu skulle förlängningen ha börjat.
Vad kul det hade varit…
• • •
OK, fina vänner – tack för i natt.
Imorrn får vi se om även Vegas Golden Knights kan fullborda sin sweep och bli klara för Stanley Cup-final.

I det bländande skenet från slottet, del 3

FLORIDA – CAROLINA 3-2 (Period 2)
• • •
Nu är det ändå match.
Inte för att Panthers visat minsta tecken på darr i nervsystemet, men för att Canes krigar och sliter och grisar runt Bobrovsky och faktiskt får in en puck till.
Med lite flyt får vi kanske ett nytt sudden death-drama.
• • •
Dra mig i boxarnäsan, Bar Mitzvah-Barkov håller ju på att göra ytterligare ett sånt där Picasso-mål – men träffar stolpen.
• • •
Meh, Canes oflyt vet inga gränser.
Nu stupar viktiga pjäser i friendly fire också.
Burns skjuter i princip av en knäled på Necas, men låt oss hoppas att det bara gör ont – som när Mika i slutet av grundserien stapplade ut ut efter en likadan smäll i knätrakten och sedan kom ut och spelade vidare i alla fall.
• • •
Lomberg – i min hjärna för alltid kollega till Martin Beck och Einar Rönn i en Sjöwall-Wahlöö-roman – briljerar innan han prickar in 3-2-pucken.
Det är i Florida som i Vegas: Alla bidrar.
• • •
Ja, lioufas, den bilden av Dansken – som grundserieartist – har de då definitivt i Toronto.
• • •
Visst, Necas gjorde en Mika och är tillbaka redan.
• • •
Nog är Gudas tackling på tredje Staal-brodern i början av mittakten lite väl låg. Han träffar ju knäna.
Men Keith Jones och Olczyk har inga problem med det…
• • •
In med Nils Lundkvist!
• • •
Apropå tredje Staal-brodern, Jordan: Kommer han verkligen hålla på Eric och Mark i finalen – när de just krossat hans egna drömmar?
• • •
Ja, Lundkvist tillhör Dallas men när DeBoer inte vill använda honom och Canes omklädningsrum ser ut som akuten i South Bronx en fredagkväll – kan de inte få låna honom?
• • •
Haha, det är verkligen besinningslöst tryck där ute i träsken.
Fansen far upp och ner i stolarna och tjuter som tokiga – som vore de på tivoli.
I love it.
• • •
Handshake coming up?
Kan mycket väl bli så – men först ska vi stånga oss genom ytterligare 20 gastkramande minuter.
• • •
Nu: Just levererad sötsur kyckling med ris och annat.

I det bländande skenet från slottet, del 2

FLORIDA – CAROLINA 2-1 (Period 1)
• • •
Så här ser det ut när en korkad teori signerad Bofinken Furman brinner upp.
Florida-katterna är inte mer tagna av skenet från Stanley Cup-palatset än genomsnittliga människor är av skenet från diskbänken när de diskar.
De går på knock direkt – i alla avseenden – och har uppenbarligen inga tankar på något annat än att avsluta den här serien direkt.
Holy Moly.
• • •
Shit, det är riktigt obehagligt att se när Slavin försöker resa sig och faller omkull igen – som en boxare Mike Tyson sänkt i ringen.
Men såvitt jag kan bedöma är Sam Bennetts ruskiga bröstvärmare helt schysst.
• • •
Inledningen är verkligen ett haveri för Canes, precis allt går fel, utöver Slavin försvinner ju även Noesen ut i omklädningsrummet, men de ger verkligen inte upp och till slut får Alex Steens buddy Paul Stastny belöning och nu är det i alla fall lite match.
• • •
Tänk så många gånger man skämts å hela Floridas vägnar för att det varit så folktomt, och så Tranås-artad stämning, i FLA Live.
Men framgång föder ramalama och nu är det verkligen riktigt tjo och tjim och i den väldiga ladan.
• • •
På 1-0-målet The Duke gör – är inte dansken ute och simmar i det läget?
• • •
De har alltså en 106-årig andra världskriget-veteran på isen under preludierna.
Wow ändå.
• • •
Det svider och gör ont i Sebastian Aho, jag förstår det – men han kommer aldrig nå dit han vill om han inte kan tämja sin frustration bättre än så här.
• • •
Ikväll tror jag till och med stränge Linyreg är nöjd med herrn som sjunger nationalsången.
• • •
Fiskaren från Linköping har en assist i alla fall – och avancerar därmed i den svenska poängliga som inte längre är lika kul att hålla på och pillra med…
• • •
Förstår jag kommentarerna i Atlanta rätt kommer TNT ha en ambulerande studio under finalerna och alltså vara på plats i Vegas och Sunrise – med Henke.
Now, DET gillar bofinken!
• • •
Jo, jag vet att det ännu inte är helt klart att finalerna spelas i Las Vegas och Sunrise – men egentligen är det ju det.
• • •
Bilden man får av hur familjen Tkachuk har det hemma hos Matthew påminner starkt om hur jag brukar ha det när jag är hemma hos The CEO of Everything på motsatta Florida-kusten.
Kort sagt:
De har det uppenbarligen mycket trivsamt och gött och roligt – och skrattar hela tiden.
• • •
TNT spelar Tina i när de zoomar ut från rinken innan ett reklamavbrott.
Fint.
• • •
Nr.34, skönt att höra att du är på bättringsvägen – och härligt att ha dig med i spåret igen.
• • •
Slavin återvänder inte mer ikväll, meddelar Canes.
Duh, det tror jag vi förstod, hörrni.
• • •
Puh, det där var en furiös urladdning till öppningsperiod.
Nu behövs starkare kaffe än vanligt.

I det bländande skenet från slottet

”Nästa gång jag lägger mig i den här sängen kan jag vara klar för Stanley Cup-final…”
De skulle aldrig erkänna det, men jag lovar:
När Florida-katterna vaknade i morse kunde åtskilliga av dem inte låta bli att tänka den förbjudna tanken.
Bara några få i flocken – bröderna Staal och Carter Verhaeghe plus den skadade Bengan Hörnqvist – har befunnit sig i foajén till Lord Stanleys furstepalats tidigare och ändå är även de garanterat tagna i den här stunden. De vet hur få gånger i livet man får denna chans, om ens någonsin – och hur omvälvande de eventuella veckorna under kristallkronorna i de storslagna slottssalarna verkligen är.
Alla andra kan bara försöka föreställa sig platsen och tillståndet de längtat till i hela sina liv och blir lätt yra när de gör det.
Det är därför det inte är så jättesäkert att Panthers faktiskt fullbordar sin sweep mot Carolina ikväll.
Deras kompisar i Miami Heat klarade det inte mot Celtics för 24 timmar sedan, ögonblicket blev för stort och överväldigande och det kan det bli även för tropikernas hockeymissar.
Ja, de har ett gigantiskt momentum, de känner sig själva oslagbara och de har hittills mest verkat ha fantastiskt kul mitt i köttkvarnen – trots att det inte ska vara möjligt.
Men i det trolska skenet från palatset, nu mitt i blickfånget, är det väldigt lätt att andningen blir korthuggen och knälederna mjuka som lakritssnören.
I’m just saying.
Inget är någonsin givet för den som vill bli bjuden till palatset…
• • •
Uttrycket ”Add insult to injury” gör sig osökt påmint när Jamie Bäng-Benn till slut tar till orda om sitt katastrofala hjärnsläpp igår kväll.
– Jag ångrar att jag ramlade och tog emot mig klubban, säger han.
Huh?
Efter att förstört hela konferensfinalen för sina kompisar har kaptenen alltså mage att vara sarkastisk och syrlig.
Som om hela världen bara är hysterisk och överdriver.
Ursäkta mig, men vilken gruvlig pappskalle.
• • •
Även Quickie Fast och de andra Carolinerna tänkte förmodligen förbjudna tankar när de vaknade i sina sköna sängar på något av lyxhotellen längs beachen i Fort Lauderdale för elva-tolv timmar sedan.
”En match i taget”, lyder det heliga mantrat som alltid hos den som befinner sig långt ner i det mörka 0-3-hålet och blickar upp mot den avlägsna öppningen mot ljuset, knappt synbar längre.
Men i sina privata stunder kan ju spelarna omöjligen undvika att övermannas av känslor av hopplöshet.
Det är i princip omöjligt att vända en serie i detta läge, i synnerhet mot en motståndare som Florida, och de vet det.
Så ja – det finns givetvis en risk att alla inte orkar göra det som måste göras bara för att undvika en förödmjukande sweep.
• • •
Nu kom domen mot Bäng-Benn också.
Två matcher stängs han av.
Det är ett hårt straff för den som bara ramlat och råkat ta emot sig med klubban…
• • •
Grannpojkens Bar Mitzvah är tydligen färdigfirad, för jodå – Sasha Barkov spelar ikväll.
Hoppas vi får se fler mål som det i Game 2, det var en skönhetsupplevelse av samma sort som Sjostakovitjs andra vals.
• • •
So long, Tina Turner.
Hon gick ju dessvärre bort idag och inte för att det har så mycket att göra med det som väntar nu men Bofinken fick rycka in även på den fronten och lämnade följande lilla aktstycke.
• • •
Alltså, det går inte att greppa hur snabbt hela konferensfinal-rundan håller på att svischa förbi.
Den har inte ens pågått en hel vecka, men redan i morrn kan den vara över.
Behagligt på sitt lilla sätt, i så fall kommer ju hela säsongen vara avklarad i rekordartat god tid.
Men…man vill ju ha lite kamp också. Lite drama. Lite episk spänning.
Slutspelet ska vara ett utmattande maraton, inte en sprint.
• • •
Det är också Bob Dylans 82-årsdag idag och jag ber härmed att få utbringa ett rungande hurra för den störste av dem alla.
• • •
Mark Lazerus På The Athletic kan vara den här erans allra bäste hockeyskribent och radar just nu upp femplus-texter om den östra konferensfinalen.
En häromdagen om just hur roligt Panthers, och framförallt Matthew Tkachuk, mot alla odds verkar ha medan de spelar sina största matcher någonsin verkligen älskade jag.
Bara ett litet stycke:

No, no, no, no. That’s not how this works, sir. You’re supposed to be talking in military cliches and occasionally wincing dramatically and using “grind” nine times in a five-minute scrum, not “fun.” This is war. This is history. This is legacy. Man, hockey isn’t some kind of game.

Just precis!
• • •
En annan som skulle fyllt år idag är min pappa, Hans från Kvarnsveden – signalspanare i flygvapnet, telegrafist i handelsflottan över Atlanten på 50-talet, dynamitard, timmerman extraordinaire, älgjägare, aquavit-konnässör, Brage-supporter, ingenjör, gitarrist, mattesnille och sångare.
Om han inte lämnat oss redan sommaren 2002 skulle han blivit 97 friska år nu och jag tycker det är väldigt tråkigt att han inte fick bli det.
Såvida de här hockeylagen inte håller på forever ska jag höja ett glas för honom senare ikväll.
Miss you, old man. Varje dag.
• • •
Det var en busy dag idag, vi hann med en podcast-inspelning också.
Ondskan pratade tyvärr ingen danska den här gången, men vi fick ett och annat sagt i alla fall.
• • •
För tv-sändningen ikväll står – TNT!
Hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra!
• • •
Ursprungligen, när alla trodde att det skulle bli en normal, lång konferensfinal-vända, var tredje juni NHL:s så kallade target-datum för en första Stanley Cup-final, men så länge kan de förstås inte vänta om denna runda tar slut redan nu.
Istället lär de i så fall släppa pucken i T-dojjan på, säg, onsdag nästa vecka.
• • •
Och jodå, vår kung är i TNT-studion.
Nej, inte Tjabo – det skulle verkligen sett ut.
Henke
!
• • •
Dagens låt: Bob Dylans ”Just Like Tom Thumb’s Blues” – och Nina Simones cover av samma mästerverk. Plus ”River Deep, Mountain High” med Ike & Tina Turner.
• • •
Nä, Kmannen, man hamnar inte i trubbel för att man ställer frågor. Med undantag för just Brooksie och några till är de flesta bara rätt mesiga i presskonferens-situationer. Jag med.
• • •
Trion som nominerats till Jim Gregory General Manager of The Year Award är Jim Nill (Dallas), Don Sweeney (Boston) och Bill Zito (Florida).
Det är enda priset det röstas om efter att slutspelet börjat, så there you go.
• • •
Storfiskaren Orrsling…ikväll kommer hans första godkända mål på ett tag.
• • •
Ni vet hur traditionen med plastråttor i Florida uppstod, va?
Inför en match i gamla Miami Arena hösten 1995 dök en råtta upp i Panthers omklädningsrum – och Scott Mellanby hade ihjäl den genom att plaska in den i väggen med sin klubba. Samma kväll pangade han – Mellanby alltså, inte den döda råttan… – in två mål på Calgary och det blev snabbt känt som ett ”Rat trick”.
Därefter började fansen slänga in plastråttor på isen så fort katterna gjorde mål och när de våren därpå nådde final eskalerade denna gimmick till något knappt kontrollerbart. Regnet av råttor liknade vissa kvällar ingenting.
Nu har traditionen återupptagits, men bara lite försiktigt – och det tycker jag det måste bli ändring på.
Låt råttorna flyga igen!
• • •
OK, mina vänner – nu börjar matchen som kan vaska fram vår första Stanley Cup-finalist 2023.
Det blir nåt att se.

Korten på bordet i Texas, del 4 – The End

DALLAS – VEGAS 0-4 (Slut)
• • •
Godnatt, Texas.
You failed the test.
Big time.
• • •
Det är inte ofta man bara sitter och väntar på att en konferensfinal ska ta slut så man får ta del av kommentarerna, men så var det verkligen nu.
Att höra vad DeBoer och de eventuella Stars-spelare som inte gömmer sig för media har att säga om denna katastrofala shitshow till kväll ska bli intressantare än något som hände på isen de sista 50 minuterna.
• • •
Om inte Dallas Stars kan säkra hallen, så det haglar skit över gästande lags spelare, ska organisationen såklart straffas.
Ett draftval kanske Gary kan ta, no?
• • •
Max Domi…det är inte honom Ivi League-universiteten kommer ringa när de vill ha en föreläsare om världens komplexitet.
• • •
Vad man undrar ju är varför i hela friden publiken i AAC är så förbannade på domarna.
Det är de egna favoriterna de ska rikta vreden mot.
• • •
Och ESPN hoppar direkt från AAC till Sports Center med gravt överskattade Scott Van Pelt.
De behandlar hockey som Oasis behandlade sin första trummis.
• • •
OK, tack för sällskap denna lätt avslagna kväll, kamrater.
Imorrn samlas vi åter vid lägerelden och ser katterna svepa Canes – eller inte.
Tills dess, som vanligt: Peace!

Korten på bordet i Texas, del 3

DALLAS – VEGAS 0-4 (Period 2)
• • •
Vad är det för dag? Tisdag, va? Jag är helt dagvill. Det här kanske man ska rafsa ihop åt redaktör Jögga och sen steppa ut på byn?
Själva matchen är ju lätt att sammanfatta.
Lagkapten Benn avgjorde serien med sitt hjärnsläpp i början av första perioden, Dallas är smoked och Wild Bill kommer inom kort gå upp i sin andra Stanley Cup-final.
• • •
Hinner Roope, Heiskanen, Lindell, Aho, Teräväinen och Kotten hem till VM?
• • •
Man vet att Bäng-Benn gjort bort sig fullständigt när inte ens de mest enögda fansen har något att säga om att han fick matchstraff.
En snabb koll i beat-reportrarnas Twitter-flöden visar att INGEN tar honom i försvar.
Min gissning:
Lagkamraterna är inte så förtjusta de heller.
• • •
Nere i Miami har Heat 56-50 mot Reinholdsson United i halvtid.
Det börjar verkligen dra ihop sig till tidernas sportvår i södra Florida.
• • •
In med Nils Lundkvist!
• • •
Usch, otrevligt att någon publiken skadas av en förlupen puck.
Det hände mig i Gyllerinken i Bolrlänge någon gång på 70-talet, vilket jag berättat om tidigare.
Jag stod och tittade på ett powerplay och plötsligt bara svartnade allt. När jag vaknade till låg jag på rygg i Borlänge HC:s bås med läkare och spelare hukade över mig.
En Hofors-back hade rensat en puck och den träffade mig rakt i pallet.
Förklarar en del, kanske.
• • •
Ja, se, nu är det på väg att spåra. De gröna fattar att de är rökta och stekta och kokta och som små barn ska de ge igen med nävarna istället för med hjärnorna
Fjantar.
• • •
Jaha, vad gör ni nu då?
Själv ska jag beställa hem ett par tacos – efter Kmannens rekommendation.

Korten på bordet i Texas, del 2

DALLAS – VEGAS 0-3 (Period 1)
• • •
Don’t mess with Texas, sa ni så?
Pfft.
Verklighetens besiktning av den påstådda moraliska resningen i Lone Star-staten föll inte bättre ut än bilprovningens inspektion av min Ford Fiesta på 80-talet.
Körförbud utfärdas härmed för DeBoers gäng.
• • •
Är Jamie Benn helt slut i pallet?
Vilken vansinnig utvisning att ta – av en goddamned kapten – efter mindre än två minuter, i 0-1-underläge.
Matchstraff ska han ha och matchstraff får han och mig gör det inget om han blir avstängd också.
• • •
HUR kan en kommentator vara så här otroligt tråkig och oengagerande?
Agne Jälevik, kom tillbaka – du var ju rena rama Lasse Granqvist i jämförelse med den här usla träbocken.
• • •
Uttern skulle vara Dallas främsta vapen i den här serien, men i själva verket har han varit sämsta målisen i hela konferensfinalrundan.
Det trodde man inte.
• • •
”What happens in Vegas stays in Vegas”, försöker en hemmasupporter påminna om med hemgjord skylt.
Inte direkt.
• • •
ESPN:s studio håller även den rostig Ford Fiesta-klass.
Harald Luckner skulle stå ut som en neonskylt på Strippen intill Chelios och Messier.
• • •
Flygresorna mellan Fort Lauderdale och Las Vegas kommer bli mastiga…
• • •
Hoppas DeBoer har bollar enough att såga sin kapten riktigt grundligt på presskonferensen om någon timme.
Bäng-Benn svek ju sitt lag, varken mer eller mindre.
• • •
Nu är Dadonov skadad också. Så Stars har bara tio forwards tillgängliga.
Fiasko.
• • •
Man noterar att Emily – den enda ESPN-profilen vi här på besiktningen godkänner – inte varit inne i hemmabåset och pratat med DeBoer ännu.
Det är nog bra tänkt…
• • •
In med Nils Lundkvist!
• • •
Now, det där med att det inte finns något svårare i hockey än att leda med 3-0 – glöm det.
I grundserien, när inte alla orkar bry sig hela tiden, kan det kanske vara sant, men inte i en sån här match.
Knights kommer göra precis allt för att stänga ner matchen och därmed kan blott ett under rädda Dallas från att ramla ner i det mörka, ensamma 0-3-hålet.
• • •
Lite mer ramalama i spåret vore kul, tycker jag fortfarande…
• • •
För första gången på över en vecka ser vi en match som inte är det minsta jämn och därför törs jag garantera att det kommer bli nasty i AAC innan krutröken lagt sig.
• • •
Visst, Gud skrattar åt mina planer. Ledig torsdag…haha.

Korten på bordet i Texas

Howdy, Texas.
Ikväll kommer verkligheten på besök på för att syna dina heliga sanningar.
Om du verkligen är störst och bäst, om du alltid svarar när de tuffaste utmaningarna knackar på dörren, om du aldrig kapitulerar, om du har så mycket karaktär och spirit och moralisk styrka som du hävdar – då drar du nu upp boots-skaften till knäna, trycker ner Stetson-hatten över hjässan, spottar en klump tuggtobak i gruset och visar det.
Eller för att formulera det på ett annat sätt:
Om din grandiosa självbild stämmer tillåter du såklart inte att en fiende från de avlägsna öknarna i väst kommer till Dallas och tar strypgrepp på Lone Star State-representanten i den stora rodeon on ice.
”Don’t mess with Texas”, står det på skyltar utefter dina oändliga motorvägar och det är ju en paroll med viss pondus, men man måste kunna backa upp den också.
Så:
Korten på bordet, cowboy.
• • •
Åh, nu när musketörerna i den västra konferensfinalen slipat sina blänkande värjor för ett tredje gladiatorspel önskar jag att inte bara verkligheten utan även denna bofink kom på besök i Big D.
Det här är ju ”min” serie, jag känner en koppling både till de inblandade fäktarna och de som följer den från pressläktaren och ja, jag borde förstås flugit till DFW igår och suttit på pressläktaren i American Airlines Center nu.
Men det gick inte, jag behövde verkligen utföra par brännande ärenden här i New York innan stora finalresan – och fylla på snuslagret, inte minst – så det får bli en sittning i korresoffan även ikväll.
Det blir bra det med, jag lovar.
• • •
Han är ju obetalbar, Paul Maurice.
Efter segern igår ville han inte lämna någon information alls om Barkovs skada, så när de givna frågorna i ärendet kom svarade han som en annan Mel Brooks att Sasha bara var tvungen att avbryta tredje matchen i konferensfinalen för att hinna närvara vid grannpojkens Bar Mitzvah.
Ha ha, say what?
Idag var han lite mer meddelsam och gjorde klart att han ser optimistiskt på chanserna att snillet från Tammerfors ingår i laguppställningen imorrn igen.
Bra det.
• • •
Men, alltså, visst är det väl så att Stars kommer reducera i afton?
Annars finns risken att två av senaste decenniets jämnaste konferensfinaler kommer vara avgjorda direkt och hur egendomligt vore inte det?
Then again: Ibland verkar det som att vissa lag bara är predestinerade att vinna, hur tajta slutspelsmatcherna än kan te sig, och nej, Golden Knights har förvisso inte samma aura av Destiny som Panthers i uppgörelsen på andra planhalvan – men nästan.
• • •
Idag hann jag se lite av Tre Kronors fajt mot USA på NHL-kanalen och blev så förbannad över bentacklingen Eyssimont-lallaren utsatte Sandy Sandin för att jag kastade mig på telefonen och hällde sms-lava till Ekeliw om att hela Tampa-truppen bara består av skurkar och ligister.
Det var kanske att ta i, men fy fan vad fult.
• • •
Om coach DeBoer någon gång lyssnade på bloggen skulle Stars chanser förstås öka, men för att travestera mamman på första Håkan Hellström-skivan: Han hör ju inte på!
Tydligen katapultas Jani Hakanpää in i uppställningen ikväll igen – medan Prins Nils får sitta kvar på läktaren.
Nu säger får Hedbä snart ringa sin gamle polare och tala förstånd med honom.
• • •
Efter VM-hockeyn i förmiddags åkte jag downtown och fikade med bästa vännen Malin på Sverige-bekanta Fabrique på 14:e gatan, alldeles i närheten av Meatpacking, och det var så fint att sitta där och äta grym kanelbulle och prata om annat än hockey att jag nästan blev vemodig.
Vemodig, säger du, varför då?
Jo, därför att vårarna går så explosionsartat fort när man är inne i den här playoff-bubblan och plötsligt har de bara passerat medan ens hjärna varit helt ockuperad av tankar på, du vet, Jamie Benns tekningsprocent, och så blir det sommar på en gång och innan någon hinner blinka pågår sommarsemester i Sverige och sen är det höst igen.
Hey, kan vi bromsa ner litegrann? Det går för fort.
• • •
Det är bara ett par år sedan Stars senast uppträdde i en konferensfinal – och slog Golden Knights med 4-1! – men den avgjordes i den hemska pandemibubblan i Edmonton.
Senast en så här stor match spelades i American Airlines Center var våren 2008, när Detroit Red Red Wings stod för motståndet.
Då var jag på plats och hade likt de finländska kollegorna i år ett veritabelt smörgåsbord att hugga för mig av vad gällde heta landsmän in action.
Notan Norström, Nicklas Grossman, Loui Eriksson och Joel Lundqvist spelade alla för Stars – och i den ringhörna där de blivande mästarna från Michigan höll till kunde jag sticka fram intervjubandaren under snoken på sju ikoner: Lidas, Homer, Zäta, Kronwall, The Mule, Micke Samuelsson och Andreas Lilja.
Det var där och då, för femton år sedan, jag verkligen blev biten av det här och lovade mig själv att ägna resten av livet åt NHL.
• • •
På tunnelbanan söderut i förmiddags var det för övrigt en snubbe i 40-årsåldern som reste sig och erbjöd mig sin sittplats.
Där har vi alltså hamnat nu. Världen reser sig för farbror i kollektivtrafiken.
Oh, the humanity!
• • •
Senaste ryktet i New York: Patrick Roy kan ta över i Rangers bås.
Well, hellre det än Laviolette. Han kan ju i alla fall ställa till med scener som den när han höll på att mosa Bruce Boudreau under en plexiglasskiva.
• • •
Just för att tillvarata någon enstaka vårdag till, utan fokus på Jamie Benns tekningar, är min lilla plan den här:
Om Stars vinner ikväll, så att Game 4 inte har elimination-laddning, då tar jag ledigt på torsdag.
Men som dom säger: Om du vill få Gud att skratta, berätta för honom om dina planer…
• • •
Beckhams farsa, Wild Bill, har skarpladdad ammunition i bössan ikväll.
Vänta ska ni få se.
• • •
Ingen kan ge mig en hållbar förklaring till att HBO från och med idag heter Max.
Max?
Det är ju norrländska burgare.
Allt ska förstöras…
• • •
Imorrn ska Ondskan och jag spela in ny podcast och förslag på ämnen vi ska ta upp mottages…mja, jag vet inte om de mottages så tacksam. Men jag lovar i alla fall lyssna på vad ni har att säga.
• • •
Dagens låt: The Kyle Sisters ”The Eyes of Texas”.
• • •
Wild Bill ser laddad ut, tycker jag.

• • •
Zydden, det var OK att du slocknade som ett utblåst värmeljus igår, men i natt utgår jag från att du har en ny 90-wattslampa iskruvad och följer dina gröna hjältar från Tejas till the bitter end.
• • •
Veckans Bu i repris: ESPN.
Det är, olycksaligt nog, de som sänder ikväll igen.
• • •
In med Nils Lundkvist!
• • •
Fast jag kommer zappa över till TNT mellan varven i alla fall, för där visas östra konferensfinalen i NBA-slutspelet och om Miami Heat sveper Reinholdssons grabbar från Beantown har de ju liksom krattat för Panthers imorrn också.
• • •
OK, showtime i Texas.
Nu får vi, som sagt, se om den mest bredbenta staten i unionen har fog för sin swagger.
Let’s go!

Sida 106 av 1346