DALLAS – EDMONTON 1-2 (Period 2)
• • •
Oilers håller på att döda matchen när de går upp i 2-0-ledning, men hemmalaget får in en liten slumppuck i exakt rätt läge och nu är det big time kamp i Texas.
Gästerna från up north gör dock starkt intryck på mig, jag trodde de skulle få betydligt större besvär i tryckkokaren på Victory Avenue.
• • •
Wow, Hyman gör sitt mål på ren råstyrka. Han är helt enkelt bara starkare än två Dallas-backar och tvingar till sig pucken.
På hotellrummet senare ikväll kan han ställa sig som Tarzan framför spegeln och posera för sig själv.
• • •
Kulak sjabbel med pucken innan Seguins reducering är möjligen acceptabelt i en ECHL-match med Greenville Swamp Rabbits men inte i en konferensfinal i Stanley Cup-slutspelet.
För fan…
• • •
Sjutton utvisningar på raken har Oilers dödat nu och det är ingenting mindre än klubbrekord i slutspelet – vilket, med tanke på historien, inte säger så lite.
Men några egna powerplay får de inte – förrän i sista minuten i mittperioden.
Förr eller senare kommer de dock föräras två hela, obrutna minuter på sig och då finns risken att Dallas får lära sig exakt hur viktigt det är att tillvarata sina numerära lägen.
• • •
Bara för sakens skull börjar jag kolla flyg mellan Fort Lauderdale och Edmonton om några veckor.
Det kommer bli en utmaning värdig en Stanley Cup-final, det kan man lugnt slå fast.
• • •
Ja, HEK, den eftermiddagen på Cotton Bowl i Dallas minns jag allt, jag satt själv där i den ljumma nyårsdagen och svor över Perry.
Men – nu spelar ju han för Edmonton?
• • •
Undras hur många gånger per vår jag skriver orden Stanley och Cup.
Några är det.
• • •
Rolling Stones spelade ute på Metlife Stadium ikväll och det missade jag för att jag behövde sitta här med er och gaffla.
Var det värt det?
Tredjeperioden kommer ge det rungande svaret ”Ja!”, hoppas jag…
• • •
Hemmaplan är verkligen inte mycket till fördel i detta slutspel.
När såg vi senast någon vinna i sin egen hall? Det var väl just Oilers i Game 6 mot Canucks, men i övrigt – idel bortasegrar överallt.
Lugubert.
• • •
Nu är det dags för lite utfordring i holken.
DALLAS – EDMONTON 0-0 (Period 1)
• • •
I tio minuter känns det som att de två tupparna i de västra gladiatorspelen känner på varann.
Sen börjar fäktningen.
Tajt är det, och jämnt och hårt – och ingen kommer vika en tum någonstans, det står klart direkt.
Ljuvligt.
• • •
I Calgary och Vancouver finns antagligen fans som vägrar, men resten av Kanada har garanterat gjort som Chall-Åsa och slutit upp bakom Oilers vid det här laget.
De flesta av de knappt 40 miljoner som bor norr om gränsen vill att Lord Stanleys buckla ska komma hem efter 31 år på kryss i USA.
• • •
Det är nog inte alldeles dumt för den ifrågasatte Stuart Skinner att få inleda serien men en dubbelräddning som den när Dadonov först kommer fri och Benn sedan smackar en juicy retur rakt i hans axel.
• • •
Hehe, HEK – gillar du inte Nashvilles gamla rival från The Lone Star State?
• • •
Jana Janmark från Estocolmo inledde ju sin NHL-karriär med fyra fina säsonger i Dallas och kommer bara därför göra ett par mål i denna serie, det känner jag mig övertygad om.
• • •
Tack för utmärkt research rörande namnet Roope, Johan Andersson.
Robban Hintz heter han alltså i fortsättningen.
• • •
Slutspelsskäggen börjar på sina håll bli härligt yviga nu.
• • •
Att Oilers har ett powerplay som man ska akta sig för som man aktar sig för rabiessmittade hundar, det vet ju alla – men de dödar de facto utvisningar med stor bravur också.
Samtidigt behöver Stars, som nu vaskat två försök i numerärt underläge, hotta upp sitt powerplay avsevärt.
Special Teams kommer bli helt avgörande när det är så här tajt.
• • •
Ja, det var allt jag hade for now.
Nu ska jag gå ut på balkongen och röka en cigarill som doftar vanilj.
Youth is wasted on the young…
Sanningshalten i det ordspråket står klart först när man själv blivit gammal och inser hur mycket bättre livet vore om erfarenheten, visdomen, självinsikten och lugnet man erövrar efter hand gick att kombinera med energin, den kroppsliga vitaliteten, hungern, optimismen, nyfikenheten och känslan av odödlighet som präglar ungdomen.
Ja, det skulle framförallt vara mer angenämt att åldras – men också höja kvaliteten på tonåren och decenniet mellan 20 och 30.
Tänk att vara som man var vid 19 – men också ha ett förstånd…
De som får vara med och slåss om Stanley Cup redan som kids skulle till exempel värdesätta upplevelsen på ett helt annat sätt – och förstå att de få chanser man välsignas med under karriären till varje pris måste tillvaratas.
Otaliga är de NHL-veteraner jag talat med som ångrat att de alldeles för ofta tog det som hände under inledningen av karriären för givet och inte gjorde precis allt av varje möjlighet som presenterade sig.
Brenden Morrow försökte förklara just det för sina lagkamrater i Tampa Bay inför finalen mot Chicago 2015.
Han spelade final redan under sitt rookie-år, 2000, och reflekterade inte ens över det kanske inte skulle bli så varje år, men först femton år senare fick han en ny chans (och förlorade bägge gångerna, för de han försökte förklara för 2015 tog inte till sig hans lärdomar förrän fem år senare; själv lade han av efter sista smällen i United Center).
Det är därför jag får en känsla av att Dallas Stars har själva ödet på sin sida i den konferensfinal de ikväll inleder mot Edmonton Oilers – och hela denna vår.
Ja, också i Texas-armén finns en hel del obekymrade ungtuppar som bara spelar för att det är så jädra kul – med Stångkorven och den nya versionen av Wyatt Earp i spetsen – men de är omgivna av ärrade old timers som verkligen hunnit tillgodogöra sig sig alla insikter bara tiden kan generera.
Kolla bara det här galleriet av ikoner.
Ryan Suter, 39 år, 19 NHL-säsonger – noll Stanley Cup
Joe Pavelski, 39 år, 18 NHL-säsonger – noll Stanley Cup
Jamie Benn, 34 år, 15 NHL-säsonger – noll Stanley Cup
Matt Duchene, 33 år, 15 NHL-säsonger – noll Stanley Cup
Chris Tanev, 34 år, 14 NHL-säsonger – noll Stanley Cup
Craig Smith, 35 år, 13 NHL-säsonger – noll Stanley Cup
Evgeni Dadonov, 35 år, 10 NHL-säsonger (plus en drös i KHL) – noll Stanley Cup
Och så har vi Tyler Seguin, 32, som förvisso vann med Boston under sin rookie-säsong men på exakt samma vis som Brenden Morrow fått vänta på en ny chans resten av karriären.
Jag kan inte erinra mig senast det fanns så många värdiga kandidater till rollen som den trotjänare lagkaptenen vid en eventuell segerceremoni på isen först ska lämna bucklan till – och var fullständigt försäkrad:
Ingen behöver tala om för dem vad som står på spel i den här glödheta matchserien.
De vet att detta kan vara sista chansen att förverkliga drömmen som gäckat dem i så många år.
De vet att det är nu – just nu – de måste spela sitt livs hockey,
De vet att ett misslyckande kommer att förfölja dem resten av livet.
Så:
Ungdomen må slösas bort på de unga – men de här åldringarna tänker visa att det går att triumfera i alla fall.
Låt skådespelet börja – ännu en gång.
• • •
Contrary to popular belief håller ju jag inte på några NHL-lag, så jag hade en ovan upplevelse här i korresoffan i eftermiddags.
För Tre Kronor håller jag jävlar i mig på och vid profetens skägg, det gör ju ont av nervositet när man gör det under en dylik pärs.
Thank God för att det gick vägen, Sverige förtjänade att vinna den kvartsfinalen – även om de blåvita lejonen försvarade sig heroiskt i 60 minuter.
Och jag har sagt det förr: Joel EE är som gjord för att bli hjälte i folkhemmet.
• • •
Oilers har också sina good ol’ boys som väntat länge på att få dricka Cristal ur idrottsvärldens mest ikoniska pokal och även de kommer ge precis allt för att förvalta den här unika chansen.
Masen med skägget – ja, Mattias Ekholm – är en, Evander Kane en annan och Adam Henrique ytterligare en.
Fast Corey Perry är ju särfallet i Edmonton-truppen. Han HAR visserligen en ring, men den erövrade den nu 39 årige provokatören för sjutton år sedan och mest känd är han nu för att ha förlorat tre finaler på raken med tre olika lag – Dallas 2020, Montreal 2021 och Tampa 2022.
Så där brinner det också en eld som blir svår för Dallas att släcka.
• • •
Som Finland spelade efter Sveriges ledningsmål – även innan de tog ut den lysande målvakten och faktiskt kvitterade – kan man ju undra om de inte var lite väl försiktiga och defensivt orienterade under de 58 första minuterna.
Men vad vet jag.
• • •
Den allra främsta motivationen för de som anför Oilers är dock inte att stilla törsten hos de som väntat länge.
För Connor MacDavid och Leon Draisaitl – det är de som anför, ju – handlar det om att en gång för alla visa att de inte bara är inviduella ekvilibrister utan den typ av äkta superstars som kan baxa hela lag hela vägen upp till den gloriösa bergstoppen.
Det ämnet har vi varit inne på tidigare de gångna veckorna, men nu är de tillbaka i konferensfinalen för första gången sedan 2022 – då de blev svepta av Colorado – och nu måste de ta det här ett steg till.
För nej – inte heller de kommer få obegränsat med chanser.
• • •
Här i New York har de östra konferensfinalisterna hållit sig på den fredliga sidan av sargen idag och bara mött media i civila kläder – Panthers på sitt lyxhotell på södra Manhattan, Rangers på sin träningsanläggning i Tarrytown.
Inget uppseendeväckande blev sagt, men Lavy har press på sig att katapulta in en viss tvåmetersman i laguppställningen imorrn.
Talkshow-värdar, krönikörer, fans och Sean Avery – alla vill de se Rempire State Building upplyst i Game 2.
Ojvoj, säger jag – och ber att få återkomma i ämnet i fredagskvällens intro.
• • •
The Big D har stulit New Yorks status som Center of The universe, för medan NY Knicks till slut åkte ur NBA-slutspelet i andrarundan gick Dallas Mavericks vidare och spelar nu konferensfinal i väst mot Minnesota Timberwolves.
Jo, det är konferensfinal i American Airlines Center varenda jävla dag just nu – i två olika, gigantiska sporter.
Och igår tog Mavericks ledningen med 1-0.
Följer Stars exemplet idag?
Well, som det står på skyltarna utefter den jättelika delstatens motorvägar:
Don’t mess with Texas.
• • •
Om du någonsin undrar varför det är sånt hallå kring Gustav Forsling – kolla på det här klippet.
Gustav Forsling in Game 1…
22:32 TOI (2nd on FLA) 10 blocked passes (Game-high) On ice at 5v5: Shots 13-5 FLA, Slot shots 6-3, Goals 1-0.
Han bryter Rangers anfall, får snabbt ut pucken, orkestrerar ett eget anfall och slår den målgivande passningen – inom loppet av några sekunder.
Men det är klart, med Rempe i laguppställningen kan Rangers förstås förhindra allt sådant…
• • •
Svenska målskyttar ikväll: Mattias Ekholm. Kanske.
• • •
De kollegor som flög till Dallas igår hade det inte så kul. Storm efter storm drog in över slätterna runtom Big D och ett tag hade de till och med tornado-varning, så exempelvis min kompis Mark på The Athletic fick strax innan landning se sitt United-plan från Chicago omdirigerat till Houston och där blev han sedan sittande i tio timmar.
Sånt vill ni alltså utsätta Bofinken för?
• • •
Kvällens låt: Sir Douglas Quintets ”Dallas Alice”.
• • •
Tack och lov, Gabe The Babe höll inte presskonferens för att meddela att han tänker lägga av.
Tvärtom ville han upplysa om att han tänker fortsätta och förhoppningsvis är redo i höst igen.
Hoppas, jag har verkligen saknat Kaptenen!
• • •
Exakt var Panthers bor under vistelsen i New York vill NHL inte att man berättar, men tro mig – det är ett av de mer luxuösa etablissemangen på den här svindyra ön.
Var och ett av de uppskattningsvis 40-50 rum de förfogar över kostar mellan 1500 och 2000 dollar natten och de är här fyra nätter.
Sedan tillkommer mat och de konferensrum de också hyr för gemensamma övningar av olika sorter.
Så går det till i slutspelet. NHL-lag bor alltid bra, men uppgraderar rejält när det verkligen gäller och bor bara hos Four Seasons, Ritz-Carlton, Peninsula och liknande brands.
Om man ändå vore, typ, PR-nisse i ett av dessa följen…
• • •
Ja, jag säger som Kung Kenta:
Var är Zydden?
Honom var det alldeles för länge sedan vi hörde något av här i spåret.
• • •
Thank God, TNT sänder alla matcher i denna serie – och har både Henke och Wayne Gretzky i studion ikväll.
ESPN vill man denna tid på året undvika som man undviker hundlort på trottoarerna.
• • •
Fast lite längtar jag ändå till Dallas, det är en stad helt i min smak.
Så fortsätt ni tjata…
• • •
Roope Hintz kan inte spela ikväll heller och det är ett tungt avbräck för Stars men när vi ändå har honom på tråden:
Namnet Roope, är det ett vanligt namn i Finland? Och – kan man se det som en blåvit variant av Rudolf?
Bara undrar – och Jarkko kan jag inte fråga. Honom stör man inte dagar när Sverige slagit ur Finland ur VM.
• • •
Prins Nils får inte vara med längre, om jag förstått saken rätt.
Attans, som OEL sa igår.
• • •
Alright, showtime in the heart of Texas.
Nu, alldeles strax, har vi båda konferensfinalerna i rullning och därmed återstår ingenting annat än hockeyns ultimata uppgörelse.
Vilka får vara med i den?
Vi vet snart.
NY RANGERS – FLORIDA 0-3 (Slut)
• • •
Kitty kitty come here, sa New York – och nog kom kitty kitty.
Med klorna blottade, svansen böjd framåt och bett som en fräsande tiger.
Nej, Panthers rev inte sönder Rangers med miljontals chanser och omöjligt tryck – de bara såg till att hindra dem från att röra sig på det territorium de så att säga hade pinkat in.
Ni såg ju själva.
Hemmalaget kom på grund av skoningslös forechecking inte ur egen zon på organiserat sätt på hela matchen, fick inga anständiga puckar genom neutral zon och tog sig bara undantagsvis över offensiv blå under ordnade former.
Och när de ändå, framförallt under den avslutande desperado-forceringen, vaskade fram chanser var Bob i kassen as good as advertised.
Riktigt hur Blåskjortorna ska lösa alla dessa problem vet jag inte – Florida kommer inte bli sämre, snarare tvärtom – men de är i sanning piskade att komma på nåt.
Annars blir det late early i Blueshirt-land och hela konferensfinalen antagligen en snabb affär.
• • •
– Ja, du är så fin så, flinar OEL när jag inför en intervju i korridoren utanför besökarnas omklädningskabyss.
Victory!
Sen hotar han Rangers med en ännu svårare uppgift på fredag.
– Jag tycker vi kan bättre än så här, det finns absolut saker att förbättra.
Om somliga hörde det skulle de antagligen sova rätt oroligt i natt.
• • •
Självmålet Lafreniere gör är pretty bedrövligt, är det inte?
Han borde inte vara där och peta med klubban överhuvudtaget.
Å andra sidan agerar Storken rätt vårdslöst i momentet innan också.
Mycket sånt var det emellanåt.
• • •
– Ja, attans, säger OEL när hans bortdömda mål kommer på tal.
Men han gör det med ett leende, det finns liksom inte så mycket att deppa över denna kväll.
• • •
Nu är klockan 00.30 i New York City och det betyder att det gått exakt fjorton timmar sedan jag kom hit i förmiddags.
Så ni får ursäkta, denne bofink har inte mycket vingkraft kvar och måste ta sig hem till holken för att sova.
Imorrn ses vi i spåret under VM-kvarten, om ni vill, och sen tar vi oss an Rond 1 i den västar konferensfinalen.
NY RANGERS – FLORIDA 0-1 (Period 2)
• • •
Inga fler cannoli blir gräddade och serverade i andra, men det känns som att Panthers har klart övertag – inte bara i protokollet.
Det gör det extremt svårt för hemmalaget på alla isytor och begår i princip inga misstag alls.
Lavy har att jobba med i denna sista paus, that’s for sure.
• • •
Det var ena jävla perioder att gå snabbt.
Avblåsningarna är så få att man knappt hinner sätta sig ner förrän det är dags att resa på sig igen.
Hallå.
• • •
Rangers har inte gjort mycket de kan känna sig supernöjda med de inledande 40 minuterna, men de dödar i alla fall utvisningar med en jäkla bravur.
Alltid nåt.
• • •
Som vi ju också hade klart för oss redan innan Panthers plan landade på LaGuardia i går eftermiddag är Bobrosvky en väldigt, väldigt, väldigt mycket bättre målvakt än Charlie Lindgren och Frederik Andersen.
Det framgår rätt tydligt när Cuylle redan i starten av andra kommer loss i nytt friläge och när Trocheck strax därefter hindras från att styra in kvitteringen.
• • •
Även Rangers får till slut sätta sin omtalade powerplay-uppställning på krigsfot, men inget händer händer då heller och det kan de få ångra, för det är ju en annan av katternas paradgrenar:
Så hårt och nasty som de spelar tar de nästan aldrig några utvisningar – och det har heller inte varit några situationer när Gris-Olle kunnat vråla i missnöje över uteblivna numerära överlägen.
Mästerligt på sitt vis, det.
• • •
Det låter som att man ska vara glad över att slippa se ESPN-sändningen.
Hela Twitter stormar mot den själlösa skitkanalen.
Dessbättre: Serien jag ska se på tv är det TNT som sänder.
• • •
Är det nån som i smyg sågat små jack i hemmalagets klubbor?
De går av som torrt fnöske hela tiden.
• • •
Kändis nummer nummer 5 inzooomad i jumbon: Henrik Lundqvist.
Då blir det ett jävla liv. Nästan som på innebandy, som Ytterbyflyer, skulle sagt.
• • •
Här trodde man att Hurricanes forechecking var den ettrigaste i ligan, men katterna stressar ju såna som Trouba och Schneider ännu mer.
• • •
Mästarna Hershey Bears fullbordade just en sweep mot Hartford Wolfpack, Rangers farmarlag, i AHL-slutspelet.
Chris Drury & co får hoppas att det inte är ett omen.
• • •
Sista 20 får Rangers åter försöka bevisa att de kan vända på matcher fast det borde gå.
Det är bara svårt att se att Panthers ska låta det hända.
NY RANGERS – FLORIDA 0-1 (Period 1)
• • •
Det är så berusande, det som känns i hela kroppen såna här kvällar.
Man minns ju hela året att det var nåt under förra våren som försatte en i ett tillstånd av bubblande eufori, men bara när det händer igen går det att förstå vad det egentligen var och exakt hur hela tillvaron började glittra.
Jag kan bara buga och bocka och tacka för att jag får uppleva detta – igen.
• • •
The beast is out there – and he is hungry tonight.
Det är ett faktum som står klart precis på en gång.
Båda lagen inleder i en fruktansvärd frenesi, som drakar med eld sprutande ur näsborrarna, och har bägge sekvenser när de ställer till med fullkomlig blitz i motståndarnas försvarszon.
Indeed, så HÄR ska en matchserie börja.
• • •
Första målet tillkommer just som Florida-mål brukar tillkomma: Out of the blue.
Och Storken svär garanterat över att det alls blir av.
Tkachuks skott är snabbt och kvickt och lurigt, men…ändå.
• • •
Stora hockeymatcher ska starta 20.00, det har jag alltid tyckt.
Jo, jag vet att det blir sent för er i konungariket och det blir tajtare deadline för mig med, men 20.00 är prime time monumentale och då finns det inga alternativa såna här gånger.
• • •
Om det varit någon annan än Schneider som kommit fri ett par minuter efter ledningsmålet hade det kanske varit kvitterat.
Men det var inte någon annan.
• • •
Hur gnistorna nu än slår om Rangers när de går till frustande attack ser man dock direkt hur svårt det är att komma till riktiga lägen och få minsta space runt Bobrosvky.
Katterna geggar igen slottet så det blir till en geggig dubbelportion Whiskas istället för en isplätt.
• • •
Mika ser precis lika het ut som under de inledande matcherna i andrarundan.
Han har givit sig själva den på att det här är hans tid.
• • •
Några andra saker man kan konstatera på direkten är att Panthers, som er bofink flaggat för, är betydligt elakare och mer fysiska än Carolina, att de hugger skoningslöst på varenda misstag vissa lättstressade Rangers-backar envisas med att fortsätta begå och att de tillika har ett dödligare PP än förra motståndaren – även om det, tack vare utmärkt kill av hemmalaget, inte leder till utdelning på första försöket.
• • •
Rick Tocchet förärades just Jack Adams Award – priset till säsongens bästa coach.
Den utmärkelsen är inte vi med och röstar om, men jag har inga problem med det valet – även om jag tycker att Andrew Brunette, Lavy, Jim Montgomery och Rod The Bod också hade varit värdiga vinnare.
• • •
En bit till vänster om mig sitter, som alltid, de som sköter den officiella statistiken och let me tell you: Om de som förlitar sig helt på denna officiella statistik såg dem in action, när dessa grånande herrar skriker och är hojtar och ibland låter som de inte vet vad vilka som överhuvudtaget befinner sig på isen, har jag en känsla av att de skulle ta vissa data med större nypor salt.
• • •
Kändis nummer 1 inzoomad i jumbon: Michael J Fox.
Kändis nummer 2 inzoomad i jumbon: Julius Randle, NY Knicks
Kändis nummer 3 inzoomad i jumbon: Matthew Broderick.
Kändis nummer 4 inzoomad i jumbon: Michael Del Zotto och Derick Brassard ihop.
• • •
Nu behöver man egentligen en rökpaus, för jävlar vilken urladdning till period.
Men det får duga med en Snus och ett par klunkar kaffe.
– För mig var det inte bara en lek. För mig var det…livet.
Henrik Lundqvist ser lätt plågad ut när han fäller den kommentaren i ”Open Heart” – dokumentären om hans gloriösa karriär, det svåra slutet och vägen in i en andra akt under hans saga här på jorden.
För världen kunde inte riktigt förstå hur genomgripande hela hans tillvaro påverkades av huruvida det gick bra eller dåligt på isen.
”It’s only a game”, sa dom – men det var det aldrig för The King.
Det var verkligen livet.
Och det är det ju för oss alla som går in i det här med allt vi har.
Såklart, egentligen fattar vi att det finns annat som egentligen är viktigare. Våra nära och kära, hälsa, tak över huvudet, ekonomisk trygghet…allt det där.
Men själva poängen med idrott, det som gör att vi alls engagerar oss och blir så tagna av det som händer i den upplysta manegen, är ju att den hjälper oss att skapa en parallell verklighet – en bortom den grå, torftiga vi får nöja oss med till vardags, med dess bekymmer och dess leda och dess avsaknad av glans – och låter oss fylla den med mening och spänning och svallande känslor.
Utan den emotionella investeringen – och reaktionerna när investeringen antingen ger jublande avkastning eller går upp i svart rök – skulle det vara meningslöst både att utöva och beskåda tävlingar, matcher, lopp, kraftmätningar, turneringar och mästerskap.
Men istället är de – livet.
Och just därför sköljer alla dessa intensiva sinnesstämningar genom blodomloppet när Stanley Cup-slutspelet nu når sin näst sista fas och för den sista kvartetten lag, The Final Four, ända till tröskeln till drömmarnas rike.
Här ute på östra planhalvan går New York Rangers och Florida Panthers – med start ikväll, i den världsberömda arenan som var just King Henriks borg under alla år – upp i vad som alldeles garanterat blir en mega-clash hetare än själva helvetet och out west ställs supermakterna Dallas Stars och Edmonton Oilers öga mot öga i en precis lika djävulsk showdown.
Hur det ska gå till går knappt att förstå, men när krutröken om två veckor skingras över de blodiga slagfälten kommer två av dem vara klara för Stanley Cup-final.
Oh, gosh…
Förväntan, nervositet, eufori, oro, vördnad, otålighet, lust, adrenalin och allmän yra blandas till en puttrande, skummande gumbo som sätter hjärtat och själen och anden i brand.
Inget annat kan få det att kännas som det känns just nu.
Bara en lek?
Nej, mina vänner.
Det är, precis som Henke säger, livet – och nu stegrar det.
• • •
Välsignade vare hockeygudarna för att vi fick gårdagens lilla paus och därmed en tydlig rågång mellan det som varit och det som ska bli.
Det räckte för att ge åtminstone mig tid att smälta andrarundan och ladda om för det ännu större allvar som ska måste hanteras nu.
Kort sagt – Bofinken är redo.
Hur det går i de båda konferensfinalen, och varför, ägnade jag redan natten till igår åt att försöka reda ut och här kan man ta del av både krönika och tips/analys.
För den som till äventyrs inte vill eller orkar läsa så långa drapor tippar jag alltså matchserierna på följande vis:
•NY Rangers – Florida 2-4
•Dallas – Edmonton 4-2
Enligt den bild jag gått omkring med ett tag är Panthers och Stars i det närmaste perfekta playoff-lag och ju längre de tar sig i det oändliga äventyret, desto svårare föreställer jag mig att det blir att besegra dem.
Men det blir också svårare och svårare att tippa. Bara storartade lag avancerat till konferensfinal och jag känner mig, nota bene, inte det minsta tvärsäker. Det KAN lika gärna vara Rangers och Oilers som möts i final, jag är HELT öppen för det.
OK?
• • •
När Oliver Ekman-Larsson får syn på mig i omklädningsrummet efter Panthers morning skate blir han mäkta häpen över att jag råkar vara klädd i kostym.
– Vad är det här, utbrister han.
– Jag är alltid uppklädd när jag går på slutspelsmatcher, svarar jag.
– Det har jag aldrig sett, fortsätter Tingsryds stolthet.
Tror ni en gammal bofink missar den straffsparken? Nej, den sitter i krysset:
– Så är du nästan aldrig med i slutspelet heller!
Haha, ägd!
• • •
Nu händer det…
Redan under den soliga morgonen, när jag kommer till Garden för onsdagens pre game-ritualer, sjunger den tanken till i pallet med full kraft.
Det är långa köer till media-entrén (som jag går rakt förbi, vad trodde ni…), de har byggt om hela medialoungen till presscenter, murvlar alla sorter myllrar i backstage-korridorerna, det är ett liv och ett kiv överallt.
Ja, min själ.
Nu händer det!
• • •
OEL får dock snabb liten revansch. När jag halar fram Sportbladet-micken för en mer formell video-intervju om annat än min outfit kliver en sträng PR-människa fram och meddelar att han och Forsling ska ”göra podiet” och därför inte får intervjuas, på något språk, innan dess.
Oliver skrockar glatt:
– Haha, nu slipper jag det. Fan vad skönt!
Hrmf.
• • •
Det bärande temat i ”Open Heart”, för att nu återknyta till inledningen, är dock att hitta meningen i den verkliga verkligheten – den man åter träder in i när strålkastarna slocknat och välbefinnandet inte längre är avhängigt segrar och förluster.
– Jag vill vara lycklig utan anledning, säger Henke vid ett tillfälle.
Mm, that’s the secret sauce i livet, förstås.
Men inte nu.
Nu ÄR det här livet.
Och därför tittar vi…
• • •
Smålänningen som aldrig sett er bofink i kostym fortsätter underhålla under presskonferensen han och hans östgötske kompis mycket riktigt håller lite senare.
Han får frågan om han följer Tre Kronor i VM och Oliver ler snett.
– Jag har gjort det där i tolv år på raken, så nä.
Haha!
Oliver har spelat sju VM och inte i alla rad, men vi fattar.
Det blir ju så när man nästan aldrig är med i playoff…
• • •
Rangers håller ingen riktigt morning skate. Bara The Black Aces, med Rempe och Edström som fyrtorn för de andra att navigera kring, är ute på isen.
Men Wenny Wennberg kommer i alla fall till pressrummet och tar sig en liten tupplur vid podiet.
Nä, skoja – han råkade bara blinka när jag tog bild.
Han berättar, på rak fråga från Bofinken-boet, att det är en dröm att för första gången i karriären spela konferensfinal och att han efter tio år i ligan skulle göra allt för att få vinna Stanley Cup.
• • •
As of lately har jag slutat ta den reflux-medicin my best friend the doctor skrivit ut åt mig, enär den gör att det jag stoppar i mig har svårare att ta sig genom systemet än vad genomsnittliga forwards har att forcera Dallas försvarsställningar.
Vi får se vad det leder till, men risken finns att mina texter blir osedvanligt syrliga…
• • •
Även med OEL är jag faktiskt seriös under några ögonblick. Vid sidan av Bäckis, EK65, Hedman, Mojo Johansson och verklige veteranen Mickis i Calgary är han nu den svensk som spelat längst i ligan och hungern efter en Stanley Cup-ring vet inga gränser.
– Att få vinna känns viktigare och viktigare för varje år som går. Det var därför jag skrev på för just Floria, ett lag som verkligen har chansen att vinna, säger han.
• • •
I gengäld kanske texterna blir lite mindre hårda och tröga.
Nej, förlåt…
• • •
Under den lediga eftermiddagen blir jag bjuden på studiebesök i NHL:s nya högkvarter i en lyxskrapa vid Hudson Yards, blott ett kvarter väster om Garden.
Där får jag se Bettmans eget kontor, studion där Player Safety varje kväll följer allt som händer och tar sina egendomliga beslut, de ”ringar” som avlägsnats från Stanley Cup-bucklan, en jädra massa kontorslandskap där alla olika divisioner – marknadsföring, business, hockey operations, international, events, statistik, kommunikation, social media, revision…you name it – och min kompis Dan Rosen.
Han sitter vid sin station och drömmer om svenska räkmackor, som vanligt.
Bra vy har han från sitt skrivbord också.
Det kan man kalla close to the action.
• • •
Ajdå, Gabriel Landeskog ska hålla presskonferens med Avalanches GM MacFarland imorrn.
”Han lägger av”, lyder min första, lätt förtvivlade tanke när jag hör om det.
Men kanske inte ändå. Han har de facto fem år kvar på ett kontrakt som ger honom 7 miljoner dollar per år och de pengarna lämnar men väl ändå inte bara på bordet.
Å andra sidan, vi har ju såna som Shea Weber och Carey Price…så lite klump av obehag har jag nu i mellangärdet.
• • •
Presskonferenser med NHL-coacher brukar inte vara mer uppiggande än sammanträden i Tranås socialnämnd, men Paul Maurice skulle jag kunna sitta och lyssna på dagen lång.
Han är inte bara rolig och charmig, han har bara intressanta och originella saker att säga om hockey – och råkar dessutom vara utrustad med ett Rain Man-artat minne.
Idag får han frågor om sina gamla adepter Roslovic och Trouba och drar plötsligt hela laguppställningar han hade i specifika matcher med Jets för hundra år sen.
Tillika minns han förstås nån gudsförgäten, sedan länge bortglömd kväll när hans nuvarande first line-winger Tarasenko spelade för Blues ställde till det för Wings.
– Så fort han kom loss på vänsterkanten visste jag att vi var fucked, ursäkta språket.
Min kompis Niklas Eriksson ska få instruktionsvideos i mailen!
• • •
Om Gabbe lägger av så kan man konstatera att det sista han gjorde som hockeyspelare var att lyfta Stanley Cup-bucklan.
Lite ikoniskt ändå.
• • •
Det här är The Bofinken Conference Finals Kit
Let’s go!
• • •
Som Gordon Gekko sa:
A fisherman sees another fisherman from afar.
Så GIVETVIS är Sean Avery – 00-talets Bad Boy på Garden – stort Matt Rempe-fan.
Han vill se Jätten i laguppställningen ikväll och kommer näppeligen förlåta Lavy för att han istället sitter på pressläktaren.
Ta in denna rant från Instagram tidigare idag: – Eastern conference Finals. New York Rangers vs Florida Panthers. Rempe. Rempe. Rempe. I need Matt Rempe in the lineup. I don’t think it’s the worst idea to send Rempe out to lay a fucking beating on Sam Bennett in Game One. We’ll kill off the five minute major. We will send a message that the New York Rangers are here for war. Because I can promise you the Florida Panthers, they’re not coming to New York to take in a Broadway show. They are coming for a fucking war. Tkachuk. Bennett. Montour. Barkov. Bobrovsky. These guys are warriors. They want blood. They’re not here to play a gentlemanly game. The New York Rangers are in a major battle. This is the toughest test that they have had. We’re gonna see what this team is made of. But Rempe needs to be in the lineup. He needs to hold those guys accountable. And the guy has the secret sauce. The building’s quiet? You put Rempe out there. He’s gonna score another big goal in this series. Matteau, Matteau, Matteau! Rempe, Rempe, Rempe! I tell you what I feel, I know the truth. Let’s go rangers, Potvin sucks, fatso forgot to shake my hand. Let’s go.
Haha, det kan man kalla salva!
• • •
Svenska målskyttar i första konferensfinalen 2024: Mika och OEL. Ja, den senare lär väl avgöra bara så han får gå tillbaka till podiet och slipper min mikrofon…
• • •
Plötsligt, under eftermiddagens långsammaste timmar, kommer nyheten att Sheldon Keefe blir ny coach för New Jersey Devils.
Bra val av the powers that be ute i Newark – och bra val av den förre Maple Leafs-bossen.
Han kommer om inte annat få en mycket mindre månghövdad och betydligt vänligare media-skock att hantera…
• • •
Mer Maurice – när han får frågan om han redan i Winnipeg såg att Jacob Trouba var ett kaptensämne:
– Det finns coacher som säger att de omedelbart kan identifiera framtida ledare. Men de coacherna är fulla av skit.
Hoho.
• • •
Ryan Lindgren har inte tränat med Rangers senaste tre dagarna, men givetvis spelar han ikväll.
Lika lite som man kan ha sönder en zippo-tändare kan man ha sönder Ryan Lindgren.
• • •
OEL kommer bli helt chockad nästa gång vi ses, för nu har jag fått på mig en slips också – prickig och allt.
• • •
Under förmiddagen får jag till sist span på dem, kidsen som städslat för att hänga LGR-tröjor på var och ett av de 18006 sätena på Garden.
De är mycket flitiga och noggranna.
• • •
Det bara slår mig plötsligt: Jag tror det blir övertid direkt.
Länge.
• • •
Ingen i Panthers-uppställningen – mer än Tarasenko och Mikola, när de helt kort tjänstgjorde här förra våren – har upplevt playoff i The Woooorld’s Most Famous Arena tidigare och de är ingenting mindre än överlyckliga att få göra det.
Igår berättade finländaren Anton Lundell om hur han som liten knatte åkte till New York på semester med sina föräldrar och gick en guidad tur på Garden.
– Nu kommer jag tillbaka för att spela de här matcherna. Det känns rätt fantastiskt, säger han.
Man kan verkligen fatta det.
• • •
Christian Karlsson påminner om ett mess jag tydligen skickade i december:
”Det blir kul med konferensfinal mellan Rangers och Panthers i maj”.
Hm.
• • •
Lundell och hans kompisar kommer också få se The Woooorld’s Most Famous Arena från sin allra mest tygellösa sida ikväll.
Rangers är last man standing i stan nu när Knicks gjort sitt och hela New York sluter upp vid Gris-Olles sida.
Yankees och Mets? Jojo, men det är maj. Deras grundserie pågår i ytterligare fyra månader.
Rangers är the shit nu och det går redan under eftermiddagen att känna hur Gotham håller andan i väntan på det förlösande vrålet när pucken släpps i denna första match…
• • •
VM-kvarten imorrn ska inte NHL-bloggen lägga sig i, vi har the best of the best Front 242-Åke och Abris på plats i Ostrava och de sköter live-bevakningen.
Men jag ska jäklar anamma titta och är det så att ni vill bluddra i spåret under kvällen så hörs vi där.
Erik avgör, det är jag säker på…
• • •
Förstår vi ens hur ångande hett det kommer vara i södra Florida och Dallas under återstoden av Det Stora Äventyret?
Nej, det gör vi inte, men ge mig en sån där liten handfläkt nu.
• • •
Ojdå, NJ Transit-trafiken till Penn Station är just nu ”suspended” på grund av ”Amtrak overhead wire issue” och jag kan försäkra att många som har biljett och ska hit reser just den vägen.
Wojne wojne, Gris-Olle.
• • •
Steve Kozari och Dan O’Rourke dömer denna Game 1 – och något säger mig att de kommer att få häcken full.
• • •
Jonathan Quick har fortfarande inte spelat en minut i detta slutspel och kommer inte göra det i denna serie heller, såvida inte Storken går sönder eller mot alla odds gör fiasko.
Men hans gedigna erfarenhet lär komma väl till pass i alla fall. Bland annat satt han i båset när Golden Knights slog Panthers i fem i finalen ifjol och kan dela med sig av insikter om hur det gick till.
• • •
Rubbe i NY Post, riktad mot Florida:
Come here, kitty, kitty…
Lite underhållande!
• • •
Det är dags att slå ett par rejäla åkarbrasor, frusta som den uppretade tjuren och skärpa alla sinnen.
Konferensfinalerna 2024 börjar nu.
Kom ihåg:
Det är inte bara en lek.
Det är livet.
VANCOUVER – EDMONTON 2-3 (Slut)
• • •
Det verkar som att downtown Vancouver får stå kvar den här gången, inga kravaller och ingen plundring och inga bränder har ännu så länge rapporterats.
Gott så.
I denna Game 7 var de för bleka de första 50 minuterna, men precis som coach Tocchet konstaterar har årets upplaga av Canucks sett i ett större perspektiv återupprättat respekten för klubben och gett fansen skäl att vara stolta igen.
Så det finns ingen anledning att bränna upp minsta korvkiosk.
• • •
Kmannen anklagar mig för att dra rövarhistorier, så jag ska be att få påminna om exakt hur jag tippat i tidningen och här i bloggen (bracketen är ju bara inofficiell lek…)
Den tolv-tolvan tycker jag väl ändå att jag kan få vara lite nöjd med efter alla fiasko-år, även om jag nu fegat och inget jätteoväntat inträffat.
• • •
När Oilers är som bäst är de verkligen skrämmande bra, i all synnerhet när de får numerära överlägen, men de har fortfarande oförklarliga dippar i matcherna och det vill jag påstå att de inte kommer att ha råd med mot Dallas Stars.
• • •
Lite synd var det allt att Tre Kronor-ledningen stängde truppen så tidigt.
En Elvis som börjat varva upp de senaste matcherna och förmodligen känner för att spela vidare hade kunnat vara användbar i det stundande slutspelet.
• • •
Återigen, jag är nästan lite tagen av draget i spåret under denna Game 7 mitt i natten.
Bloggen har världens bästa läsare, det är ju bara så.
• • •
Efter två fullbordade Stanley Cup-rundor ser den svenska poängligan ut så här.
1. Mika Zibanejad, NY Rangers – 14 poäng (3+11)
2. Elias Lindholm, Vancouver Canucks – 10 poäng (5+5)* 3. Gustav Forsling, Florida Panthers – 7 poäng (2+5)
4. Victor Hedman, Tampa Bay Lightning – 7 poäng (1+6)*
Elias Pettersson, Vancouver Canucks – 7 poäng (1+6)* 6. Mattias Ekholm, Edmonton Oilers – 6 poäng (3+3)
7. Filip Forsberg, Nashville Predators – 6 poäng (2+4)*
8. Adrian Kempe, LA Kings – 5 poäng (4+1)*
9. Gustav Nyquist, Nashville Predators – 4 poäng (1+3)*
10 . Hampus Lindholm, Boston Bruins – 4 poäng (1+3)* Oliver Ekman-Larsson, Florida Panthers – 4 poäng (1+3)
12. William Nylander, Toronto Maple Leafs – 3 poäng (3+0)* 13. Mattias Janmark, Edmonton Oilers – 3 poäng (1+2)
14. Viktor Arvidsson, LA Kings – 3 poäng (0+3)* Erik Gustafsson, NY Rangers – 3 poäng (0+3)
16. Pierre Engvall, NY Islanders – 2 poäng (1+1)*
Nils Höglander, Vancouver Canucks – 2 poäng (1+1)*
18. William Karlsson, Vegas Golden Knights – 2 poäng (0+2)*
19. David Gustafsson, Winnipeg Jets – 1 poäng (1+0)*
20. Jesper Boqvist, Boston Bruins – 1 poäng (0+1)* Kevin Stenlund, Florida Panthers – 1 poäng (0+1)
Andreas Englund, LA Kings – 1 poäng (0+1)*
Timothy Liljegren, Toronto Maple Leafs – 1 poäng (0+1)* Alex Wennberg, NY Rangers – 1 poäng (0+1) Nils Lundkvist, Dallas Stars – 1 poäng (0+1)
*Utslagen
Nio man står fortfarande upp och kan fortsätta avancera innan allt är sagt och gjort.
• • •
Andreas Wahl, du har varit en trevlig bekantskap här i spåret. Jag förstår att du säckar ihop en smula efter det här nederlaget, men du är hjärtligt välkommen att hänga med oss vid lägerelden även i fortsättningen.
• • •
Jaha, angenämt nog får vi nu en dag på oss att andas och ladda om för konferensfinalerna.
Själv ska jag först spela in en podd med Swiftien från Örby och sedan gå på det party min kompis Ash ställer till med för att fira utgivningen av sin nya bok.
Men på onsdag, strax innan puckdrop i Rangers och katternas första möte på Garden, är jag tillbaka här – med intro, tips, analys och allmänt pladder.
Tills dess, som alltid:
Peace in the valley!
VANCOUVER – EDMONTON 2-3 (Slut)
• • •
Too little, too late för Canucks.
Oilers rider ut stormen sista tio, vinner The Battle of Canada och tar sig till konferensfinal mot Dallas.
Nu har jag massor att göra, men återkommer med en The End när allt är klart.
Tack alla som var med i spåret, vilken natt vi hade.
