Konturerna börjar bli tydliga nu.
Alldeles vid horisonten, äntligen synlig för blotta ögat, tornar den upp sig, grandios och respektingivande: Porten till det förlovade landet – det alla hockeyspelare drömt om sedan de var små glin och offrat så mycket blod och svett och tårar för att någon gång få besöka.
Men sista etappen, själva upploppet fram till den guldglänsande portalen, är den svåraste och mest skoningslösa under hela det korståg de inblandade kombattanterna redan varit ute på i en dryg månad.
Det gjorde fruktansvärt ont på vägen hit – men kommer göra ännu ondare nu.
Det var extremt psykiskt påfrestande under de inledande fem veckorna – men kommer bli ännu mer ångestladdat och pressande nu.
Det krävdes prestationer på näst intill omöjlig nivå mot de tidigare opponenterna – men det kommer krävas ännu mer nu.
Så är det.
Just så brutalt.
Bara den som är villig, och i stånd, att betala det ultimata priset når hela vägen fram i det eviga äventyret.
Välkommen till konferensfinalerna i Stanley Cup-slutspelet 2023.
• • •
Ännu en gång – greetings from Las Vegas!
Jo, jag blev kvar här och ska nu stanna över Game 1 och 2 i den västra semibalunsen.
Så var det inte riktigt planerat, jag stannade ursprungligen bara för att invänta en som jag trodde given Game 7 i T-dojjan och när den drömmen aldrig besannades hamnade jag liksom i limbo och visste inte var jag skulle tag vägen, men inte helt oväntat kom jag fram till att jag lika gärna kunde stanna kvar och vara lite ledig – så ledig som en NHL-murvel nu blir denna tid på året.
Så, well, här jag, redo för en ny hotellrumsblogg ikväll – och ny livesändning från T-dojjan i morrn.
Gör ni mig ännu en gång sällskap i Sin City-natten?
Det vore otroligt uppskattat.
• • •
Hur jag tror att det går i de två avslutande serierna innan Stanley Cup-finalen, och varför, har jag som några av er kanske redan sett, utgjutit mig om på Sportbladet-sajten (och i pappersupplagan. Gå och köp blaskan – Jarkko gör sjukt snygga hockeyuppslag varje dag!).
Här har vi till exempel krönika, plus serie-för-serie-analys och tips.
Tillika har jag gjort färska intervjuer med Gustav Orrsling och Quickie Fast – och så finns det en krönika om vilken finländsk triumf det pågående Stanley Cup-slutspelet är.
Ifall någon inte vill eller orkar trycka på länkar ser snabbversionen av mitt konferensfinal-tips ut så här:

Carolina – Florida 2-4
Dallas – Vegas 4-3

Men nej, jag är verkligen inte det minsta säker. Det är extremt jämbördiga, och likadana, lag som går upp i de här två semifinalerna, så de kan verkligen sluta hur som helst – och den som efteråt kommer och påstår att hen visste hur det skulle gå bara ljuger.
• • •
Ett problem med att plötsligt förlänga en resa av den här sorten är att snuset inte räcker till.
Nej, inte kläderna heller, men dem kan man man ju lämna in på tvätt. Snus står inte att finna i Nevada-öknen – inte ens i mjäkig portion-variant.
Er Bofink har dock visat rent Landeskogsk karaktär i öknen och hushållit med sitt livselixir som björnar hushåller med sin energi om vintrarna, så nu har jag så jag klarar mig genom två hotellrumsbloggar och två live-diton.
Hurra!
• • •
De finländska kollegornas eufori är verkligen helt gränslös.
Bortsett från Mikko Rantanen och Juuse Saros och Patrik Laine, om nu han ska räknas, har de alla sina största stjärnor in action i säsongens största matcher.
”Vi” har tre spelare och ingen av dem är sådana som kommer få erbjudande om att åka på folkparksturné i sommar, om man säger så.
Det ska dock understrykas att de tre blågula konferensfinal-musketörerna varit väldigt bra i slutspelet och som jag under en kort sekvens av hybris konstaterade i en bar häromkvällen:
Om den breda allmänheten inte har koll på Forsling, Fast och Wild Bill är det väl upp till mig att se till att det blir ändring på det!
• • •
Vad jag gjort här ute sen senast? Mja, faktum är att jag huvudsakligen skrivit – utöver blänkarna jag länkade till här ovan har nöjeskåserier producerats också, både åt Aftonbladet och Borlänge Tidning.
Men ett par vändor på byn har jag förstås också hunnit med och meddelas kan att Fru Fortuna fortfarande avvisar all uppvaktning – som vore jag Newman och hon Elaine.
Det är väl fan…
• • •
Vi vet mycket lite om vad som kommer hända nu, men ett faktum är gjutet i sten:
Minst en Staal lirar i årets Stanley Cup-final.
Eric och Mark ingår ju kattflocken och lillebror Jordan lirar med Hurricanes.
Det kan inte ha hänt många gångar och man undrar ju: Vilka håller mamma och pappa på?
• • •
Igår var jag på Golden Knights träning ute i Summerlin också – och hade en trivsam pratstund med Beckham Karlssons farsa.
Men det får vi ta och återkomma om i morgondagens intro.
• • •
De nordamerikanska kollegor jag hängde med i tisdags kväll blev rejält bedrövade av folkomröstningsresultatet i Tempe. Alla trodde på ett ja – och säkrad fortsättning i Arizona-öknen.
Nu hänger allt i luften, men var så säker: Ligan kommer göra allt för att vaska fram ett nytt alternativ.
Det sista Gary vill är att se ännu en relocation. Då blir situationen överallt plötsligt osäker och rätt vad det är vill Flames och Panthers och Hurricanes flytta också…
• • •
Sorry, Filip Wiklund, jag förstår att min nya hållning oroar en smula – men jag kan inte längre låta bli att bländas av det där som lyser om dina katter.
• • •
Svenska poängligan inför konferensfinalerna.
1. William Nylander, Toronto, 10 poäng (4+6)*

2. Adrian Kempe, LA, 8 poäng (5+3)*

3. Jesper Fast, Carolina, 8 poäng (5+3)
William Karlsson, Vegas, 8 poäng (5+3)
5. Viktor Arvidsson, LA, 7 poäng (1+6)*
6. Mattias Ekholm, Edmonton, 7 poäng (1+6)*
7. Alex Wennberg, Seattle, 7 poäng (2+5)*

8. Jesper Bratt, New Jersey, 6 poäng (1+5)*
9. Gustav Nyquist, Minnesota, 5 poäng (0+5)*
10. Gustav Forsling, Florida, 5 poäng (2+3)
11. John Klingberg, Minnesota, 4 poäng (1+3)*
12. Mika Zibanejad, NY Rangers, 4 poäng (1+3)*
13. Adam Larsson, Seattle, 4 poäng (2+2)*
14. Victor Hedman, Tampa, 3 poäng (0+3)*
15 .Marcus Johansson, Minnesota, 2 poäng (2+0)*
16. Pierre Engvall, NY Islanders, 2 poäng (1+1)*
17. Calle Järnkrok, Toronto, 2 poäng (1+1)*

18.Erik Gustafsson, Toronto, 1 poäng (1+0)*
Kevin Stenlund, Winnipeg, 1 poäng (1+0)*
Oskar Sundqvist, Minnesota, 1 poäng (1+0)*
Sebastian Aho, NY Islanders, 1 poäng (0+1)*
Carl Grundström, LA, 1 poäng (0+1)*
Mattias Janmark, Edmonton, 1 poäng (0+1)
*
Linus Ullmark, Boston, 1 poäng (0+1)*

Tiebreaker 1: Antal matcher
Tiebreaker 2: Antal mål
*(spelat klart)

• • •
Den här vändan på Cosmopolitan vetter min balkong mot poolen på baksidan och där har jag blivit varse att eftermiddagspartyn som liknar ingenting arrangeras varje dag.
Kolla.

Ja, kidsen packar ihop sig som sillar i poolen – och sedan dansar de som galningar till de hits stjärn-DJ:n John Summit spinner på volym som får AC/DC-konserter att likna visaftnar på ett cafe i Tranås.
Själv tackar för att jag fått skriva detta intro medan hela jävla fastigheten pulserat i takt till de mest obönhörliga beats…
• • •
Momentet ”Svenska målskyttar ikväll” ber jag nu att få överge, enär bara två framträder i ena serien och en enda i den andra.
Med det sagt tror jag att Orrsling hänger en puck redan i första perioden i Game 1 i PNC.
• • •
Kmannen ägnade åtskillig energi åt att övertyga besvikna Leafs- och Oilers-fans om att det skulle hänga kvar i spåret och se även Krakens matcher.
Nu får se vi om han lever som han lär och själv hedrar oss med sin närvaro fast favoriterna satt sig i baren och beställt in de första sommardrinkarna.
Hoppas det.
• • •
Dagens låt? Vänta, jag ska gå ut på balkongen och Shazama fram senaste betongkrossaren Summit spelar för dårarna i poolen…OK, ”Doses & Mimosas” med Vintage Culture samt Zerky & Cherub.
Där har ni den!
• • •
Alright, finaste vänner – ett uppehåll som behövdes men ändå kändes lite väl långt är över.
The Final Four står redo i startblocken, nu tar vi sats mot hockeysäsongens själva klimax och clou.

DALLAS – SEATTLE 2-1 (Period 2)
• • •
The stars at night
Are big and bright
Deep in the heart of Texas

Så lyder texten i den inofficiella nationalsången i The Lone Star State och det är bara stämma in i trallen.
Stars var verkligen större, och lyste verkligen starkare, i denna Game 7 och vann rättvist.
Lite trist känns det att Krakens fina saga tar slut, men de har gjort det otroligt bra under sina två, ohyggligt svåra serier i första slutspelet någonting.
Nu har klubben en gång för alla satt sig i respekt och blivit en verklig del av National Hockey League.
Fortsättning följer.
• • •
Finländare i konferensfinalerna: Aleksander Barkov, Anton Lundell, Eetu Luostarinen, Sebastian Aho, Teuvo Teräväinen, Jesperi Kotkaniemi, Antti Ranta, Jesse Puljujärvi, Roope Hintz, Miro Heiskanen, Joel Kiviranta, Esa Lindell och Jani Hakanpää.
Herregud, vilken blåvit jackpot.
• • •
Om dansken fått in den där kvitteringen bara en halv minut tidigare hade det kanske kunnat bli historisk upphämtning, men sjutton sekunder är i princip alltid för lite tid – utom i simning och slalom.
• • •
Carolina-Florida
Vegas-Dallas
Där har vi alltså konferensserierna 2023.
De slår inte frivolter på de marknader som kallas ”traditionella”, men de bästa går vidare, så är det bara med det.
Now, det kommer dock dröja en stund innan vi får se The Final Four in action, för tv-bolagen har bestämt första matchen mellan Hurricanes och Panthers ska spelas först på torsdag – och den första mellan Knights och Stars här i Vegas först på fredag,
Det känns lite konstigt, men personligen uppskattar jag möjligheten till lite återhämtning och tid att skriva allt som redaktörerna där hemma ska ha.
Tack för sällskap ikväll och tidigare under andrarundan, jag hoppas vi ses och hörs igen när konferensfinalerna till slut brakar igång.

DALLAS – SEATTLE 1-0 (Period 2)
• • •
0-0 och sedan outhärdligt nervkittlande sudden death-mara…den meningen hade jag börjat pillra med, för det kändes som att Grubauer tänkte skaffa sig Conn Smythe-status med en nolla, samtidigt krakarna bara skapade ströchanser.
Men just då gav den olycksalige Oleksiak – före detta Dallas-spelare… – pucken till dödlige Roope på blålinjen och ögonblicket senare dog den möjligheten.
Nu vetitusan, mycket lite tyder på att gästerna från The Pacific Northwest ska kunna vända på det här.
• • •
Haha, var det någon som åt ost i omklädningsrummet i pausen?
Men varför inte?
En riktigt skarp och elak ost får igång pulsen – och man börjar ju stinka så motståndarna håller sig undan.
• • •
Grubauers plock när Seguin dansade genom zonen och kom fri…just sånt är det som skapar legender.
• • •
Klinget från stolpen kan, om det vill sig illa för krakarna, komma att eka i Oleksiaks huvud hela sommaren.
Likaså minnet av hur han slafsade med pucken på blålinjen innan Roopes 1-0-cannoli.
• • •
Emellanåt låter det som att kommentatorn säger ”Markstrom” när han talar om Marchment och då rycker ju en gammal bofink till.
• • •
In med Nils Lundkvist!
• • •
Vad Kraken ska göra nu vet Hakstol betydligt mer om än jag, men något måste de hitta på.
Fortsätter matchen på samma sätt i tredje kommer de förlora – det ser till och med jag.
• • •
Sorry, men anspänningen är just nu så stor att jag bara sitter förhäxad och glömmer bort att skriva.
Därför blir det inte så långa inlägg…

DALLAS – SEATTLE 0-0 (Period 1)
• • •
En legendernas kväll…
Det är en sån som pågår i den heta Dallas-kvällen, det känns så tydligt.
Ännu länge står allt och väger, men vänta bara – något kommer hända vi aldrig glömmer.
• • •
De känns tunga under inledningen, Dallas Stars. De kommer i samma slags massiva vågor som Boston-björnarna på 10-talet och dyngar också iväg ett antal regelrätta Johnny Boom Boom-skott.
Men Kraken rider lugnt och behärskat ut stormen och ser till vågorna som sköljer in framför Grubauer under andra halvan är lite tamare.
• • •
Mitt intryck är att mycket måste till för att det ska bli riktigt het ramalama i ACC-ladan, men ikväll finns inget att klaga på.
Texanerna är upphetsade som på en rodeo.
• • •
Shit, i Stars första PP täcker Kraken skott med samma frekvens som min gamla fotografkompis Peter Kjellerås tuggade tuggummi.
• • •
Det börjar med att Wenny finner sig helt ren framför Uttern – ja, han är lika ensam som Will Smith i ”I am Legend” – och avlossar ett skott från nära hål.
Men no banana, så kul skulle vi inte få ha.
• • •
I Krakens första PP var det ingen som behövde täcka några skott, för de avlossade inga.
Jösses vad tandlöst.
• •
Det är som vanligt: Fast jag har noll skin in the game och inte kommer påverkas nämnvärt av utgången blir jag alldeles stirrig av nervositet i hettan från Game 7-brasan.
Hur det då ska vara för er som har verkliga känslor investerade…jag lider med er.
• • •
Det finns ett aktivt NHL-lag som aldrig varit inblandat i en enda Game 7.
Kan du gissa vilket?
Just det – Columbus Blue Jackets.
• • •
Usch, det ser ut som Miro har en stor skalbagge mitt i ansiktet.
Förstå hur djupt ett sår måste vara för att leda till ett så saftigt ärr.
• • •
Ser du, MN Johan. Jamie Benn åker ju ut hela tiden…
• • •
Grubauer är PÅ ikväll – och det har han behövt vara också.
Jag litar fortfarande inte riktigt på honom, så det är ändå skönt att se.
Taskigt målvaktsspel ska inte förstöra såna här happenings.
• • •
Ja, frågan ”Har du kul?” till DeBoer var rätt luguber.
• • •
Nu ska jag ladda ett av min kaffepaket i den fina lilla bryggaren.

För fjärde gången i år, och för 194:e gången i Stanley Cup-historien, kan vi uttala den magiska frasen:
Game 7, baby.
Vid detta högtidliga tillfälle är det Dallas Stars och Seattle Kraken som möts i hockeyns definitiva All or Nothing-drama, i American Airlines Center i Dallas, och epitetet ”Årets Match” står skrivet i eldskrift på Texas-himlen.
Ja, vi har som sagt redan haft tre Game 7 denna vår – mellan Bruins och Panthers, mellan Devils och Rangers samt mellan Avalanche och Kraken – men det var i öppningsrundan.
Nu ligger en plats i västra konferensfinalen i potten, vinnaren tränger sig in bland The Final Four och får spela om en biljett till den stora slottsbalen – den alla spelare hela sina liv drömt om att få dansa på.
Större blir bara en Game 7 i själva semin – eller, vid min gud, i Stanley Cup-finalen.
Så tvivels utan – det är Årets Match som börjar alldeles strax.
Du kan inte missa den.
• • •
Er bofink har nu hamnat i något slags limbo och är kvar out west, men befinner sig för tillfället på sin lugna down-to-earth-resort i Las Vegas västra utkanter. Här har jag, i väntan på the blockbuster i Big D, producerat annat textmaterial som måste fram idag och här ska jag fortsätta skriva ikväll.
Vad som händer sedan är oklart, det beror på en del olika faktorer – bland annat hur det konferensfinal-schema ser ut som NHL otroligt nog fortfarande inte yppat ett ord om, fast de östra lagen varit klara sedan förra veckan.
Antingen blir jag kvar här ute ytterligare en stund eller så bär det av hemåt.
Men for now: Game 7 Mania!
• • •
Det mesta talar för Stars ikväll, det tror jag vi kan vara hyggligt eniga om, men det mesta talade för Oilers igår också, och som Wenny Wennberg sa när jag var i kontakt med honom i lördags:
– Vi har spelat en Game 7 tidigare och vet vad vi måste göra.
Det är nåt med krakarna och deras karaktär och alla-för-en-attityd och bara den dumme räknar bort dem vid det här laget – även mot en kompakt maskin som Dallas Stars.
• • •
Stanley Cup-historiens allra första Game 7 avgjordes andra april 1939, i en semifinal mellan Bruins och Rangers i gamla Boston Garden.
Ställningen var 1-1 vid full tid och exakt åtta minuter in i tredje övertidsperioden avgjorde Mel Hill för björnarna, på assist från Bill Cowley och Roy Conacher.
Sedan dess har alltså ytterligare 192 holmgångar avgjorts på samma sätt, inklusive 77 sedan jag kom hit och började följa NHL på plats 2005.
De mest oförglömliga?
Tveklöst de i finalerna – i Detroit 2009, i Vancouver 2011 och i Boston 2019. Det finns enligt min uppfattning inget större i denna sport än en Stanley Cup-final som avgörs i Game 7. Att se en sådan live är att pressas upp på altituder där luften är så tunn att det knappt går att andas.
Men jag har oerhört levande minnen även av alla Rangers och Washingtons Game 7:s på Manhattan och i DC, av den sanslösa mellan Blackhawks och Kings 2014, av den ännu mer sanslösa mellan Flyers och Bruins 2010, av Henke Lundqvists uppvisning i Rangers vändning mot Pittsburgh 2014 och av Bruins vändning mot Maple Leafs 2013…
Kanske gör även kvällens do-or-die-thriller i Texas samma outplånliga intryck. Ingen vet. Det är grejen. I Game 7 kan vad som helst hända.
• • •
Personligen tyckte jag det mesta lät som vanligt när Maple Leafs hade sina exit-intervjuer idag, ingen sa något annat än att de vill att allt ska fortsätta som förut.
Men reportrar på plats rapporterar att stämningen var helt annorlunda jämfört med tidigare år och att vi bör förbereda oss på att bomber inom kort kommer detonera.
Ojvoj.
• • •
Kmannen har jobbat väldigt hårt för att peppa alla som uttryckt uppgivenhet över att lagen de sett som intressanta blivit utslagna, så förhoppningsvis blir uppslutningen i spåret ikväll lite bättre än i tidigare matcher i denna serie.
Folks, vi står inför Game 7 i andrarundan. Såna happenings kan man inte missa – vilka som än möts.
• • •
In med Nils Lundkvist!
• • •
Pete DeBoer, Dallas coach, har coachat sex Game 7 under sin långa NHL-karriär – och vunnit samtliga.
Det är värt att komma ihåg.
• • •
Mel Hall, han som avgjorde tidernas första Game 7, hann under en nio år lång NHL-karriär spela även för Brooklyn Americans (!) och Toronto Maple Leafs och han lämnade jordelivet 1996, 81 år gammal.
Ikväll höjer vi ett glas för honom, tycker jag.
• • •
Anledningen till att vi fortfarande inte fått någon information om när konferensfinalerna startar är enligt uppgift att ESPN inte kan bestämma sig för vilken av dem de vill visa. Eftersom TNT har finalen i år får jätten välja conf-final och jätten vill se om Vegas går upp mot Dallas eller Seattle.
Otroligt, ligan låter sig hunsas som Greg i ”Succession” när Tom är på sitt värsta humör.
• • •
HEK, hör upp – ett rykte gör gällande att Nashville Predators vill trejda för Lill-Nyllet.
Det tycker jag skulle vara lite spännande – Filip och Wille ihop. Men vad säger du?
• • •
1. William Nylander, Toronto, 10 poäng (4+6)*

2. Adrian Kempe, LA, 8 poäng (5+3)*

3. Jesper Fast, Carolina, 8 poäng (5+3)
William Karlsson, Vegas, 8 poäng (5+3)
5. Viktor Arvidsson, LA, 7 poäng (1+6)*
6. Mattias Ekholm, Edmonton, 7 poäng (1+6)*
7. Alex Wennberg, Seattle, 7 poäng (2+5)

8. Jesper Bratt, New Jersey, 6 poäng (1+5)*
9. Gustav Nyquist, Minnesota, 5 poäng (0+5)*
10. Gustav Forsling, Florida, 5 poäng (2+3)
11. John Klingberg, Minnesota, 4 poäng (1+3)*
12. Mika Zibanejad, NY Rangers, 4 poäng (1+3)*
13. Adam Larsson, Seattle, 4 poäng (2+2)
14. Victor Hedman, Tampa, 3 poäng (0+3)*
15 .Marcus Johansson, Minnesota, 2 poäng (2+0)*
16. Pierre Engvall, NY Islanders, 2 poäng (1+1)*
17. Calle Järnkrok, Toronto, 2 poäng (1+1)*

18.Erik Gustafsson, Toronto, 1 poäng (1+0)*
Kevin Stenlund, Winnipeg, 1 poäng (1+0)*
Oskar Sundqvist, Minnesota, 1 poäng (1+0)*
Sebastian Aho, NY Islanders, 1 poäng (0+1)*
Carl Grundström, LA, 1 poäng (0+1)*
Mattias Janmark, Edmonton, 1 poäng (0+1)*
Linus Ullmark, Boston, 1 poäng (0+1)*

Tiebreaker 1: Antal matcher
Tiebreaker 2: Antal mål
*(spelat klart)
• • •
Apropå Nyllet känns det inget annat än givet att han vill spela VM. Ni får säga vad ni vill om honom, men precis som sin farsa älskar han hockey med verklig hetta.
• • •
Svenska målskyttar denna infernaliska kväll: Wenny Wennberg.
• • •
Idag sov jag – äntligen – så länge att det kändes som det blev för tajt med städning, så när städerskorna knackade på bad jag bara om några handdukar och ett rejält gäng kaffepack.
De packen – som man laddar i den lilla bryggaren på rummet – älskar jag lika mycket som Wille älskar sin hockey.
• • •
Dagens låt: Freddie Kings ”Going Down”.
• • •
Som vi påmint om många gånger:
I den ohyggliga Game 7-pressen, när precis allt är on the line, finns det somliga som krymper och andra som växer och man vet aldrig vem som reagerar hur.
Jag har sett superstars så nervösa att de knappt kunnat hålla i klubban och jag har sett medelmåttor prestera långt över sin egentliga förmåga.
Senast Stars vann en urladdning av denna dignitet, mot Colorado i bubblan 2020, fullbordade Joel Kiviranta ett hattrick på övertid, är det därvidlag värt att påminna om.
• • •
Tre övertidsperioder ikväll, som på Mel Hills tid…det skulle inte jag protestera mot ikväll.
Men då får väl Kmannen och Zydden hjärtsnörp.
• • •
– Vi har inte haft någon press på oss på hela säsongen och har det inte nu heller. Vi går som vanligt bara går ut och spelar för varandra, säger Vince Dunn.
Är det något som verkligen talar för Kraken är det kanske just det.
Alla förutsätter att Stars ska ta detta och därför känner de med all säkert mer brus i mellangärdet
• • •
Som dom säger: Allting är större i Texas – och det skulle inte förvåna om det gäller även Game 7.
Nu åker vi.
Everything on the line, baby.

EDMONTON – VEGAS 2-5 (Slut)
• • •
Jamen se – den tredje Original Gangstern i Vegas, Wild Bill Pappa Karlsson, knyter verkligen ihop avancemanget med en cannoli i tom kasse.
Lite vackert ändå.
• • •
För Oilers är detta en flopp av rena Toronto-digniteten.
Fältet låg ju öppet, det var i år Connor och Neon Leon skulle vinna sin första Stanley Cup.
Men de tog ett steg tillbaka jämfört med ifjol och var riktigt slaka när de verkligen gällde ikväll.
Förbryllande.
• • •
Och Kanadas Stanley Cup-torka fortsätter. Det kommer ha gått åtminstone 31 år när den – högst eventuellt – bryts.
• • •
Eky till VM? Det känns inte så troligt. Han har haft ett rörigt år med oväntad trejd och ska snart bli pappa för tredje gången,
Men nog vore han ett lyft för Hallams trupp.
• • •
John J dyker helt skrällartat upp i spåret – med en kort kommentar.
Så very John J.
• • •
Knights tog över den här serien under andra halvan i fredags och ikväll var de ju klart bättre än Oilers.
Efter den turbulenta inledningen kom stjärnorna ingenstans – inte ens när de fick det powerplay som Vegas med i övrigt med stor framgång förnekade dem.
• • •
Now, jag vet inte riktigt hur det blir imorrn, jag flyger eventuellt hem med en red-eye men på något sätt ska vi förstås ha en Game 7-blogg.
Hojtar i god tid, jag lovar.
Nu säger vi godnatt i Vegas!

EDMONTON – VEGAS 2-4 (Period 2)
• • •
Nu vore ett rätt bra tillfälle för Oilers två superstars att steppa upp och visa att de verkligen vill vinna.
Annars är säsongen snart över, för ja – Riddarna är ju klart bättre i mittperioden, kommer ikapp, går om och har nu tvåmålsledning.
Oh boy.
• • •
Det är The Original Misfits Smith och, framförallt, Marchessault som stakar ut vägen till konferensfinalen.
Nu väntar vi bara på att Beckhams farsa bakar en cannoli också.
• • •
Det är verkligen frapperande hur tyst det blir i Rogers Place när motståndarna gör mål.
Nä, inga hemmafans någonstans är lyckliga i de situationerna, men i Edmonton känns det som att ren depression utbryter.
• • •

Hm, när Oilers till slut får sitt powerplay och ändå inte gör mål – och inte riktigt får samma sprutt på grejorna – förstår man att fortsättningen på Kanadas 30-åriga Stanley Cup-torka snart kan vara gjuten i sten.
• • •
Marchessault står alltså för ett rent hattrick i mittperioden.
Snacka om att bli het i rätt ögonblick.
• • •
Fan vad expertkommentatorn tjatar om Knights borde sluta ge Hyman så mycket uppmärksamhet under Oilers dödliga powerplays.
Yes, vi har hört!
• • •
Gaston, det är svårt med lönetak i playoff eftersom spelarna inte har någon lön nu.
Men ja, lite mygel är det ju.
Å andra sidan har Oilers tillräckligt med vapen och måste kunna slå Vegas både med och utan Stone om de vill ha bucklan någon gång.
• • •
God morgon, Julia. Var tvungen att kolla svensk kalender för att se varför du har hallvecka och just ja, Kristi Flygare. Vad trevligt.
Då blir det lugnare där hemma – kanske…
• • •
Skinner nog bli en stor målvakt vad det lider, men man får en bestämd känsla av att han fortfarande är för grön för så här stora matcher.
• • •
Det är som min favoritekvation kastats om, tycker jag.
Knights verkar vara de som måste vinna ikväll medan Oilers bara vill – och inte lyckas jabba upp nödvändig intensitet.
Som sagt, nu får the superstars ta och visa vad de är gjorda av.

EDMONTON – VEGAS 2-1 (Period 1)
• • •
Vid profetens skägg, vilken sjövild start!
Efter 24 sekunder matar Reilly Smith in 1-0 och efter 55 kvitterar McDavid. Och så ökar Werner Vögeli på till 2-1 för hemmalaget mindre än två minuter senare.
Jag säger ju det – den här serien har snott devisen ”The Greatest Show on Earth” av Rolling Stones.
• • •
Det förbannade ESPN måste alltså visa hela baseboll-matchen fast Cardinals leder med 9-1 i bottom of the ninth, så massor av tittare som inte förstått att hockeyn startar på ESPN2 missar den otroliga inledningen.
Trallgökar.
• • •
Jag vet att gamle köksmästaren Werner Vögeli inte spelar hockey med Oilers, jag bara tycker det är lite roligt att kalla Warren Foegele för just det.
• • •
Haha, fansen i Rogers Place skriker efter utvisningar precis hela tiden. Det går att förstå, de vet ju att favoriterna har The Nuclear Option i powerplay, men please – det kan inte komma till användning hela tiden.
• • •
Är det nån som hinner se vems mamma det är som dricker champagne ur bucklan i Mors Dag-videon?
• • •
Som golfaren jag skrev om i introt – The CEO – skriver i ett sms känns det inte som att någon av de här målvakterna direkt är i Vezina-form just nu.
• • •
Nu faller skymningen här i öknen, men hm, var det inte nyss jag såg solen gå upp?
• • •
Fast Hill gör en jävla kanonräddning när agent provocateur Kane har en puck på mållinjen och bara ska trycka in den.
• • •
Bäst av allt just nu: TNT sänder HELA finalen.
• • •
Det är alltså inte alls otänkbart att vi får de två senaste expansionslagen i västra konferensfinalen.
Men nej, det är inte heller otänkbart att ingen av dem når så långt.
Bofinken – the king of stating the obvious.
• • •
Det här var första gången i hela serien Vegas gjorde första målet. Men det hade de ingen större glädje av. Var det här tar vägen nu har jag ingen aning om.
Sudden-drama – vågar vi hoppas?
• • •
Här trodde jag att spåret skulle eka tomt i natten. I själva verket är det världens drag.
Så kul, tack ska ni ha allihop!

Nu är vi där igen.
Vill står mot måste.
Vegas Golden Knights vill oerhört gärna vinna kvällens tungviktsmatch i Rogers Place, så serien tar slut på en gång – men Edmonton Oilers måste vinna för att en säsong som tidigt tog formen av en Mission From God för två superstars inte ska sluta som en poänglös luftpastej.
Då vet ni hur det brukar gå.
Måste trumfar oftast Vill.
Oilers spelar dessutom på hemmaplan, i ett Rogers Place som tänker se till att Alex Pietrangelo och hans polare känner sig lika välkomna som Cersei kände sig på gatorna i King’s Landing under sin walk of shame – och ännu har inget lag i denna serie vunnit två matcher på raken.
Men vem var har haren har sin gång, som min gamle Falu Kuriren-chef Pelle Malmberg alltid sa. Om Riddarna låter bli att ta utvisningar och fortsätter spela lika bra fem mot fem som i Game 5…då finns det en liten chans att Vill faktiskt räcker denna Mors Dag i Amerika.
Stor hockeyshow lär det, återigen, bli i hela Stanley Cup-slutspelets hetaste showdown.
Must see, kallade vi den i fredags.
Det gäller fortfarande
Missa på eget bevåg.
• • •
Jo, igår ikväll brakade det till, får man nog lov att säga.
Efter sedvanlig intervju med Wenny Wennberg piffade jag upp mig som det anstår en gammal sång- och dansman on a Saturday Night, for till Encore och avnjöt en alldeles ypperlig middag på Sinatra – toppad med Franks Fedora i choklad.

Sedan såg jag till att hit the tables och det gick verkligen inte bra, Fru Fortuna var på sitt allra bitchigaste humör, men jag hade kul med nya bekantskaper från Houston, Phoenix och Innsbruck (!) och därför var det värt det. Så ska man se på sina överkomliga spelförluster: Man har betalat för underhållning, precis som när man dricker i barer eller går på konserter.
Vad klockan var när jag till slut ramlade in på rummet vet jag inte, men ökengryningen höll världsklass…
• • •
Både Darnell Nurse och Alex Pietrangelo gör nu comeback efter sina avstängningar och som sagt: Bjässen som kallas Petro kommer få det hett om öronen i Rogers Place.
Bilden i Alberta – svår att argumentera emot – är att han försökte skada folkhjälten Leon Draisaitls med sitt yxhugg i Game 4, så öronbedövande burop lär mullra i den väldiga ladan så fort han kommer i närheten av pucken.
Gissningsvis har en och annan Oilers-spelare ett och annat att säga honom på isen också.
Beware, som det heter.
• • •
Utan andra matcher på menyn hade en thriller som den här, med världens två bästa spelare i do-or-die-action, förstås varit en perfekt prime time-burgare en söndagkväll i Kanada – och Europa.
Ändå börjar den alltså när klockan är 22.00 på östkusten – och 04.fucking.00 på andra sidan Atlanten.
Varför, kan man fråga?
Jo, för ESPN ska visa en nationell tävling i Kast Med Liten Ärtpåse istället
Ett skämt tror du, men inte alls.
På huvudkanalen visar sportjätten visserligen tunga MLB-mötet mellan Red Sox och Cardinals, men ESPN2, dit de hade kunnat lassa över hockeyn, är verkligen bokad för en uppgörelse i American Cornhole League.
Min vän Mark Spector skriver väldigt underhållande om eländet i denna krönika.
Det var denna typ av förnedring NHL beredvilligt gjorde sig till potentiellt föremål för när man sålde rättigheterna till en kanal där andra sporter alltid kommer rankas högre.
Att kanadensiska tv-bolag också betalat obscena summor pengar för att få visa inte minst Connor McDavid för sin hockeydyrkande publik spelar tydligen ingen roll.
De själlösa jättarna south of the border bestämmer alltid.
• • •
Stuart Skinner startar för Oilers igen, rapporterar kollegorna som flög upp till Edmonton igår – och kanske kommer tillbaka hit imorrn.
Korrekt beslut, om ni frågar mig – men bara det faktum att lagledningen hamnat i den sortens diskussioner oroar en smula.
När andra börjat mixtra med målisarna – Devils, Leafs, Bruins, Wild – har Game Over väntat runt hörnet.
• • •
Ännu mindre bryr sig de som bestämmer förstås om att detta är en genuint rutten sändningstid för bloggen. Inte ens jag kan kräva att mina små pippifåglar till läsare stannar uppe till fyra för att göra mig sällskap. Thanks to Gary jag får helt enkelt finna mig i att det kommer eka tomt i spåret den här gången.
Eller?
• • •
Svenska målskyttar i afton: Beckham Karlssons farsa.
• • •
Det är inte bara de här två lagens kortsiktiga öden som står på spel nu.
Mitt dito ligger i potten det också.
Om Oilers vinner stannar jag kvar här för Game 7 – och om Knights avgör åker jag hem och går på Hives i New York på tisdag istället.
Vad jag vill? Det säger jag inte, för då ser hockeygudarna ofelbart till att det blir tvärtom.
Fast really – bägge scenarierna känns väldigt okej.
• • •
Dagens låt: Lonnie Macks cover av Dylans ”The Man in Me”.
• • •
Själv är jag rätt bra på Kast Med Liten Ärtpåse – alltså Cornhole.
På en golfbana i västra Florida för ett par somrar sedan trodde The CEO of Everything Sibner knappt sina ögon när jag bara radade upp bull’s eye-kast (så säger man inte, men jag vet inte vad det ska vara egentligen…) på verandan vid klubbhuset.
Så vem vet, rätt vad det är kanske ESPN ringer och vill göra en show.
• • •
Wes McCauley och Dan O’Rourke dömer kvällens fajt.
Såklart, det är väl domarkårens två tyngsta profiler.
Fast även såna kan begå misstag, tro inget annat.
• • •
En idé ikväll hade förstås varit att gå på watch-party här i Vegas. Det hålls åtskilliga och trycket lär bli mäktigt, men då skulle det bli svårt att blogga och det vill jag ju ändå – även fast jag har klockslaget emot mig.
Så, ja, nä, det får bli hotellrummet i lugn och ro – och kanske lite room service framåt andra periodpausen.
• • •
Något säger mig att Connor McDavid kommer göra en av sitt livs matcher denna söndag.
• • •
Under konferensfinalen i San Jose 2019 gick jag faktiskt på sådant watch party för att se en match mellan Sharks och Blues, som några av er kanske minns. Men då var ju Douglas Murray ciceron – och inledde kvällen med att presentera ”The Legendary Biffen from Sweden” för några tusen Sharks-fans.
Haha, good times.
• • •
Ni som bor här på kontinenten…till exempel Kmannen, Linyreg, HEK och Chall…er kanske jag kan räkna med i alla fall?
Det vore väldigt trevligt.
• • •
OK, showtime i Edmonton – alldeles snart.
Det här blir nåt att se, jag lovar.

SEATTLE – DALLAS 6-3 (Slut)
• • •
Game 7, baby.
Det blir en sådan episk klassiker i denna serie, för Kraken vägrar ger sig och slår mäktiga Stars igen.
Otroligt imponerande, de har en karaktär som liknar ingeting, snygg-Wenny och hans kompisar.
• • •
Våra finländska vänner vill gärna se Stars i konferensfinalen, för det kryllar av blåvita stjärnor i gröna laget – men som Eeli Tolvanen spelade ikväll skulle även han bli en stor attraktion att följa i de allra största matcherna.
• • •
Det såg ut att vara alldeles makalös stämning i klimathallen under slutminuterna och jag föreställer mig att en lördagkväll för historieböckerna nu väntar i downtown Seattle.
Ut och röj, Kmannen.
Om det blir en likadan Saturday Night i Vegas återstår att se, men jag ska göra mitt bästa för att dra den i samma riktning och börjar nu med att doll up gamle Biffen.
Imorrn är det verklig Late Show i Alberta, men jag hoppas ni gör mig sällskap då också.
Tills dess:
Tjingeling!