En förträfflig förstaperiod är över och Capitals leder med 1-0.
Det gör de för att de har en sekvens i mitten av perren när de spelar utmärkt och trycker på av helvitte.
I början och på slutet har dock hemmalaget det mesta av spelet och om inte Neuvirth trotsat lite naturlag i kassen de sista minuterna hade de kvitterat.
Fortsättningen lovar att bli superb.
* * *
Jovisst är Bäckis tillbaka.
Men intressant nog får han tills vidare hålla till i andrakedjan, mellan Semin och Sturm.
Mojo Johansson får alltså fortsatt förtroende som förstecenter.
Och han tackar genom att spela lysande. Han är inblandad i första mål och håller själv på att överlista rekord-Marty med några grymma moves i en sekvens strax innan.
Vi har vårt senaste breda genombrott i den gossen, så är det bara.
* * *
Nationalsången, framförd av en marschorkester från en skola i närheten, är rena punknumret.
Vint, vingligt, falskt och rätt så jävligt
Men det är bara skoj, de flesta som tår och ylar den där hymnen på NHL-isarna är hopplöst konventionella.
* * *
Jodå, det är ett annat The Rock än jag är van vid. Fullsatt ska man ju inte påstå att det är, men vi har i alla fall folk på alla sektioner och de står på riktigt duktigt emellanåt.
* * *
Kedjan med Rolston, Zubrus och Elias är den som gör starkast intryck på mig i Devils, men Yayo & Teddy har några fina byten ihop med Clarkson de också,
Framförallt är det skoj att se vilket jädra krutpaket Tedenby är. Har ingen sagt åt honom att man ska bli trött ibland också?
* * *
Ser en figur mitt på pressläktaren som står och knaprar på ett äpple. Det måste ju vara…jodå, visst är det Päronmannen. TT:s Anders Wallin – den ende sportjournalist på den här sidan Jakob Hård som föredrar frukt framför tobak, sprit, kaffe och blodigt kött.
Ett unikum…
* * *
Vad grinig du verkat på slutet, Big Pete. What’s eating you?
* * *
Steckel behöver inte bekymra sig om hur det känns att möta gamla lagkamrater. Nåt hände på värmningen och han är plötsligt struken. Så kan det gå.
* * *
Nja, Taggen, det är lättare med karaktärerna på Garden för där är pressboxen belägen mitt på läktaren. I The Rock sitter man, som de flesta andra ställen, ovanför all action.
Men precis nedanför flanken där jag alltid får sitta har en galen kvinna med dånande mistlur till röst och hon vrålar sig tomatröd ikväll också,
Kanske är det den nämnda Snooki?
* * *
Det är klart det händer grejor på Garden. Ni vet mycket väl varför.
* * *
Jag håller med Guldbjörken, Patrik Sundström är åt helvete för bortglömd av den svenska hockeypubliken.
Men jag har länge hävdat att vi har för kort minne vad gäller hockeyhjältar och känner snart att jag måste återkomma i ämnet igen.
* * *
Vill ni tycka att Devils old school-tröjor är snygga står det er förstås fritt, men…ja, det är ju jag som har rätt och ni fel!
* * *
Intrycket att Capitals spelar med en helt annan auktoritet, tyngd och säkerhet i defensiven vidimeras igen.
Presumtiva slutspelsmotståndare borde vara väldigt oroliga.
* * *
Springsteen i PA:t. Nu väntar vi bara på Southside Johnny. Och Gary U.S Bonds.
* * *
Jag vet att några av er inte gillar när jag goes Olsson on you, men nu måste det berättas att rättstavningsprogrammet vill ändra Yayo till ”jojo”.
Jojo…
* * *
Och nu ville det ha ”goes” till ”gös” också, ha ha.
* * *
Gametime igen. Förhoppningsvis fortsätter det i samma stil. Och alldeles oavsett är jag tillbaka i nästa paus.

This is a first.
Inte en enda gång under mina sex år här borta har jag skippat en Rangers-match på Garden för att se något av de andra två lagen i nejden.
Men Devils-Capitals känns som nu som en intressantare, viktigare och roligare match än Blueshirts-Canadiens.
Så – here we are.
I The Rock i Newark.
De flesta, för att inte säga alla,  som uttalat sig i veckan har uppmuntrat detta change of scenery, så jag utgår från att ni är med mig i vårnatten.
* * *
Oh, vi har tropisk värme i The Metropolitan Area idag och the girls trippar, för att nu citera den här delstatens store son, runt in their summer clothes.
Så nånstans är det ju direkt sinnesrubbat att sätta sig i en ishall och glo – igen.
Men Yayo & Teddy Tedenby och Mojo Johansson – de jag egentligen är här för, ynglen som gått och slagit igenom under grundseriens sista skälvande veckor – får vara värt det.
* * *
Det låter som att Bäckis gör comeback ikväll.
Han var med på hela värmningen i morse och vill spela.
– Ja, det känns bra nu. Jag är redo, säger han till Washington Post.
Gött!
* * *
Om jag förstått Konsertpianisten rätt lirar Devils i sina Old School-tröjor ikväll, dom med julgransfeeling, och det är också såna jag ser på tåget ut hit.
Beklagar, men dom ser för jävliga ut.
* * *
De eventuella Rangers-fans som surar över att jag lämnat Manhattan och korsat Hudson River ikväll kan trösta sig med vetskapen att dom ju alltid vinner stort som fan när jag inte är där.
* * *
Det har sagts mig att Devils osannolika lyft från de mörkaste källarregionerna utlöst feber i kvarteren runt The Rock och att stämningen i den vanligtvis dödsmässedystra hallen nu börjat stegra mot extatiska nivåer.
Så många gånger som jag suttit här och gäspat över att det inte känts mer elektriskt än under en morning skate har jag lite svårt att tro det, men fanimig: Redan två och en halv timme före första nedsläpp – när Biffen kommer vaggande bortifrån Penn Station – är det regelrätta slutspelsvibbar utanför huvudentrén och den lilla krogen mitt souvenirbutiken Devil’s Den.
Det här kanske till och med blir roligare än jag trott.
* * *
Hemma på Manhattan kan jag garantera att 1.5-årige Harry och hans pappa djurgårdaren nu hjular på parketten av lycka.
Nu tar DIF sjunde också, det har jag redan fått klargjort för mig…
* * *
Nu ställde ju Devils emellertid till det genom att helt i onödan få spö av avsågade Senator uppe igår och det sänkte moralen så svårt bland supportrarna att en av dem – vi kan kalla honom Konsertpianisten – omedelbart mailade om att det nu är kört.
Det är det förstås inte, de har fortfarande bara sex poäng och även under ett race som det här måste man få underskatta Ottawa, men det bör helst inte bli en andra raka torsk ikväll.
* * *
De har dukat upp med ziti i pressrummet i The Rock idag.
Exakt vad man vill ha när man kommer till Jersey. Ziti är ju en av Carmela Sopranos paradrätter.
* * *
Det var överhuvudtaget många resultat som fick Biffen att ta sig för sin skrynkliga pannan när han igår kväll kom hem från suverän middag på Meme i West Village.
Hawks nollade av Stars, Leafs nollade av Panthers, Kings nollade av Blues och Flyers besegrade av Thrashers…wtf? Sånt ska hända i början av säsongen, men inte nu.
* * *
Ser Sherry Darling – alltså Sherry Ross, Devils mångåriga kommentator – på språng mellan presslounge och läktare.
Då vet man att allt är som det ska i Jersey.
* * *
Eftersom de fullbordar en back-to-back-giv ikväll övervägde Lemaire att slänga in Hedbä ikväll, men enligt senaste budet fortsätter han med Brodeur.
Det finner vi inte helt acceptabelt i den här bloggen.
* * *
Plötsligt kommer det några såna där jersey girls in their sommer clothes och svansar runt på pressläktaren också. De är del av en guidad tur klubben bjuder på halvannan timme innan match och utgör fullgod kompensation för att jag inte får vara ute och titta…
* * *
De fick visserligen stryk mot Wings, men jag tycker Caps var riktigt skitbra i The Joe i förrgår.
Framförallt såg det ut som att The Great Eight, sent omsider, blivit sig själv igen.
Så Devils får definitivt vara beredda att offra lite armsvett om
* * *
Om ni läser kommentatorsspåret noga ser ni att Jonas Björkman och Thomas Johansson är på Garden ikväll, minsann.
Tilläggas kan att också Mikael Solén, trummis i Sator, hedrar The Woooorld’s most famous arena med sin närvaro.
Men samtliga får alltså klara sig utan mig…
* * *
Jag orkar inte översätta, ni är ju ändå så bra på engelska, så här kommer oöversatt vad Leamire säger om nya radarparter Jajo & Teddy Tedenby i Star-Ledger idag:
– I think they have good puck sense. They’re good with the puck. They skate well. They’re on the puck. They bring energy. They add a LOT of energy. It’s good for the other guys, too. When you do have kids that are coming up and they play with energy, they push you to do the same thing.
Många ”they” blev det, men ändå. Fina ord.
* * *
S–Avery, idag står det uttryckligen att Page Six Sean är petad – för att han drog på sig tre onödiga utvisningar mot Islanders.
Sorry, man.
* * *
De har dip till pressläktarchipsen här ute, numer. Det känns väldigt farligt.
* * *
Förra gången fick han nyheterna hemifrån först efter sin egen match, men om någon i New Jersey – Hedbä, comes to mind – är smart ser denne ikväll till att redan innan värmningen upplysa Yayo om hur det gått för Djurgården hemma i Stockholm.
Då kommer han att gå på vatten i den här matchen.
* * *
Konsertpianisten blir inte glad när jag berömmer honom, men trekvart före matchstart tycker jag organisten i The Rock svänger loss rätt skönt i en såsig ”I Just Called to Say I Love You.
* * *
Kul match för Steckel. Han ställs ju för första gången nånsin mot de gamla lagkamraterna i Capitals.
– Det blir nog lite weird, men jag har inga hard feelings alls visavi den organisationen så jag förebereder mig inte på något särskilt sätt, försäkrar han.
Arnott hade kunnat få vara med om samma upplevelse, fast tvärtom, men han är fortfarande skadad.
* * *
Joho, Bäckis är i alla fall med på den värmning som börjar exakt just när jag skriver den här meningen.
* * *
Alltså, gröna byxor…Jersey, Jersey, Jersey….
* * *
Den är god också, dippen.
* * *
Att han varit borta några matcher spelar förstås ingen roll. Bäckis värmer utan hjälm i alla fall. Det gillar the jersey girls, kan man tydligt se.
* * *
Nu tar vi och sätter det här i rullning, tycker jag.
Devils fortsätter sin otroliga resa och Caps kan säkra sin slutspelssplats, så det kommer nog att rulla bra.
Vi hörs i första paus, tänkte jag.

Hej på’re, som Ted Åström säger i Sällskapsresan.
Lista utlovades och lista kommer härmed.
Alltså – det yours truly Biffen tyckte var roligast och sämst i veckan.

1. Red Wings-Capitals.
–En av säsongens tre bästa matcher. Och vilka de andra två skulle vara vet jag inte.
2. Vancouver Canucks.
– Clinchade divisionssegern igår. Snart säkrar de President’s Trophy också. Ett sjujävla hockeylag just nu.
3. Yayo & Tedenby.
– NHL:s färskaste radarpar, det mest betagande The Garden State sett sedan Bruce och Little Steven var unga.
4. Sid The Kid på is igen.
– En snudd på rörande syn, men säsongen känns inte riktigt på riktigt förrän han gör regelrätt comeback.
5. Mojo Johansson.
– Huruvida Washington-Markus verkligen kallas Mojo vet jag inte, men en skribent i den här bloggens kommentatorsfält påstod det häromdagen och det är så lysande att den suveräne lille centern från och med nu heter så här i alla fall.
6. Flygvärdinnan som lurar Youtube-Linus.
– Fantastiskt prank, men hur fan har de fått henne att lägga sig på bagage-hyllan? Det skulle inte jag göra ens för att skoja med Zäta. Eller…jo, det skulle jag nog
7. Zäta Show.
– Och apropå honom: Hur sa vi igår? När the going gets tough, Zäta gets going. Sanslöst bra under showen i The Joe i onsdags.
8. Bad Boy Emerys comeback.
– Lite är det som när Joe Pescis Nicky Santoro bestämmer sig för att flytta till Vegas i ”Casino”. Man vet att det blir action, men också att dåliga saker kommer att hända. 
9. Ritolas födelsedag.
– Det är sådär borlängekillar firar sina högtider. Med två mål och raklöddertårta.
10. Lidas gata i Novi.
– Kungens kurva…

BIFFENS BU

•Draft-systemet.
– Nu är vi vid den på året då systemet som innebär att de sämsta lagen har störst fördelar i draft-lotteriet blottläggs i all sin idioti. Plötsligt är det bättre för lag som Ottawa och Edmonton att torska än att vinna. Gör om, gör rätt!
•Colorado.
– Vad skönt att Foppa slipper spela av säsongen med det här skräplaget.
•GM-mötet.
– Det mynnade ut i ytterligare ett ”jaha”. Men jag hade fortfarande velat vara med när Sather tände cigarren till konjaken efter praktmiddagen och började dra skabrösa anekdoter…

CITATET

”Var hämtar man mat?”
Eken, Bloggens sidekick och världsberömd gourmand monumentale, gör sitt första yttrande i de nya pressfaciliteterna på Garden.

När the going gets tough, Zäta gets going.
Han avgjorde inte bara med två skitsnygga mål (den där backhand-trocklingen vittnar om att Njurunda-gossen skulle kunnat bli neurokirurg eller finsnickare lika gärna som hockey-konstnär)
Han var formidabel även i övrigt.
Och så är det ju med de största.
När temperaturen stiger, när insatserna höjs, när – igen – the going gets tough, då börjar de prestera på allvar.
I övrigt är det bara att tacka för showen.
Jävlar vilken härlig hockeymatch.
Nu ska jag och djurgårdaren se om Vancouver tänker fortsätta underskattade Colorado.
Vi hörs med en Biffen-lista i morrn, tycker jag.

2-2 efter andra – och fortsatt lysande spel.
Jag håller med kyrre, man har inte sett många matcher av den är kalibern under säsongen 2010-2011.
Det känns dock som att Caps har aningen mer av initiativet. Eller så är jag bara tagen av att de spelar så ohyggligt mycket bättre i egen zon än de gjorde förra säsongen. Och att The Great Eight så här lagom till säsongens clou ser ut att ha blivit sig själv igen.
* * *
Hubbish, med den här djurgårdaren är det bara angenämt att fika. Ibland dricker vi sprit också. Då är det ännu bättre.
* * *
Dion Phaneuf har aldrig varit någon hjälte i den här lägenheten, men ikväll är han.
* * *
Kvitteringen var för övrigt vintage Ovie, när han använder Stuart som screen och sprätter in den på en chanslös Howard.
Ojvoj.
* * *
Snart lossnar det för The Mule. Han är, tycker jag det känns som, precis på gränsen till en sån där typisk Landsbro-urladdning.
* * *
Då spänner vi fast oss för en tredjeperiod som har alla förutsättningar att bli minnesvärd.
Go…ja, båda två, måste jag säga.

Just så här hade jag hoppats att det skulle vara!
Högt tempo, få avblåsningar, kamp, intensitet och förtjusande jämnt.
Ge oss den här finalen till våren, hockeygudar, ge oss den här finalen!
* * *
Det står alltså 2-1 till Wings och ja, man ser ju tydligt att The Big Red Machine vill spela ikväll.
Då är det inte lätt att vara motståndare.
Men Caps är en fin lagmaskin numer, det också. Inte lika spektakulär som förra året, nej, men bra. Effektiv. Svår att tas med.
I like.
* * *
Harry?
Äh, han tyckte det var för tidigt på säsongen för att engagera sig och drog till Bloomingdale’s med sin morsa.
Så det är jag och djurgårdaren som sitter här och kollar.
Han håller på Kron Wall of Pain och ja, vem gör inte det.
* * *
Satan vilken bössa Zäta får på, rätt upp i nättaket. Visste man inte, att han hade så mycket muskler i armarna…
* * *
Det tycks råda konsensus om att jag ska åka till Newark på fredag och det var ju bra, för jag har redan ordnat ackreditering.
* * *
I powerplay saknas Bäckis, det kan man i alla fall slå fast.
* * *
Dogge Murrays Loui Loui-smäll diskuteras inte alls. Däremot får vår gamle vän Dagny – ja, Dany Heatly alltså – två matchers avstängning för armbågen i Otts huvud.
Den hade jag inte ens sett, men Versus visade den nu i pausen och ja, den var fan inte snygg.
* * *
Go Leafs, vill jag härmed ha sagt. Det är ikväll Fast Freddy Shoestring kliver fram och förstör säsongen för Canes.
* * *
Nu ska jag och djurgårdaren dricka lite kaffe.
Vi hörs sen.

Harry, min 1.5-årige gäst, vaknade extremt tidigt för att fira sina Callahan-profetior i morse, så papa Biffen – inte alldeles van vid att dela boning med småbarn, om man säger så – är chockartat trött just nu.
Men glad ändå.
Dels för att den morgonpigge krabaten ändå är så oemotståndlig, dels för att vi – jag, Harry och hans benhårde djurgårdare till pappa – nu ska parkera oss i korresoffan för att se vårens match so far.
Red Wings mot Capitals.
Bara att skriva det känns lite upphetsande. Att se ska bli chockerande kul.
Hur mycket bloggande det blir beror på vad Harry tycker, men kommentatorsspåret är öppet, så dela gärna med er av era synpunkter.
* * *
Det var ingen kompisknuff Crankshaft Murray gav landslagspolare Loui Loui igår direkt – och det såg inte alls roligt ut när göteborgaren inte kunde stå på benen efteråt.
Now, jag är rätt så bekant med Dogge och kan svära på min skivsamling att han inte ville träffa Loui Loui i huvudet och ännu mindre ville skada honom, men i konsekvensens namn måste man förstå att Stars vill att ligan ska markera.
Om man, i enlighet med doktrinen att man alltid är ansvarig för sin egen klubba  blir utvisad för oavsiktliga high stickings kan man onekligen förfäkta argumentet att samma linje ska gälla för oavsiktliga tacklingar mot huvudet.
* * *
Verkar inte som att Bäckis inte återvänder ikväll heller och det är ju tråkigt, men så formidabelt som Marcus Johansson spelat på slutet är det inte så förödande som det skulle varit för exempelvis ett år sedan.
* * *
Eric, att man får många powerplays vittnar framförallt om att motståndarna inte hänger med och tvingas till regelbrott.
Så enkelt är det.
* * *
Om logik finns blir det riktig slakt uppe i Rogers Arena senare ikväll. Daniel och Henrik borde kunna ha riktigt yster lekstuga med undermåliga Avalanche.
* * *
Har alltså huset fullt av djurgårdare, så här har varit livat sedan kvällens resultat från Norrbotten ramlade in, kan jag meddela.
* * *
Ojvoj, många NHL 11-utamningar, noterar jag.
Men, hrm, uh, eh…jag vet inte hur man går ut online, så det där får vänta lite…
* * *
Ni har fortfarande inte svarat på om det är okej att jag steker Rangers-Canadiens på fredag och istället åker ut till Newark och ser Devils-Capitals.
Hur ska ni ha’t, som dom säger på Söderstadion?
* * *
Apropå NHL 11 vann Wings kvällens klassikerdrabbning med 4-1 här på 38:e gatan igår. Lidas och Cleary satte varsitt i tom kasse på slutet.
* * *
– Det här ska bli en kul match att spela, säger Lidas till Detroit Free Press idag.
Nicklas, det ska bli jävligt kul att titta också.

Här är, avslutningsvis, några rader för Hacke Dahl, legendarisk sportjournalist på Dalarnas Tidningar som igår hastigt gick ur tiden.
Vila i frid, gamle vän. Vi glömmer dig aldrig.

Ho ho, nu är det annat ljud i skällan när jag passerar lobbyn.
Bazil, Islanders-supportern som i eftermiddags skrockade om att jag skulle få gråta ikväll, står och stirrar ner i golvet medan jag kör en glad liten stepp på parketten.
Sånt känns inte dumt.
* * *
Det var ju över redan innan sista började, men jag hade hoppats på åtminstone lite osämja.
Islanders har ju viss erfarenhet av att spåra ur.
Men som sagt, tredje perioden spelas bara av. Till slut sitter till och med Gris-Olle mest och är trygg och tyst.
* * *
Jodå Canes, Kometen kan möjligen vara säker på att få vara före Rangers. Men du kan inte…
* * *
Fan, vilka härliga svenska rookie-genombrott vi plötsligt får under grundseriens sista skälvande veckor.
Yayo & Tedenby är rena Jagr & Nyllet ute i Newark, och Marcus Johansson är formidabel i rollen som ställföreträdande Bäckis i Washington.
Som ni säkert kan föreställa er gillar bloggen sånt.
* * *
Henke hjular inte direkt av lycka när han efteråt sitter och försöker få Eken att inte trampa mitt i trunken.
Han tycker att det var en konstig match och att det var åt skogen att Islanders fick komma tillbaka i början av andra.
– Men jag är nöjd med att vi vinner. Det är det som räknas nu, säger han till slut.
Tänkte väl.
* * *
Den här 1.5-åringen ni hört om ikväll, Harry, har en pappa också. Micke heter han och är hängiven djurgårdare. Han tycker således det är väldigt cool när jag kommer hem och ringer YaYo för en kommentar till avgörandet ute i Newark.
* * *
I morrn spelas ”min” final i The Joe.
Red Wings mot Capitals.
Jag kommer att se den i korresoffan och det ska bli så jäääävla kul.
* * *
Harry själv – medlem i Djurgården sedan en veckas ålder –   han sover vid det här laget. Han har å andra  redan sagt sitt den här dagen. Dirty Harry Callahan skulle göra två poäng och så blev det också.
* * *
Har Devils-fansen kollat tabellen?
De är tia nu.
Tia.
Jag kan försäkra att motståndarna ovanför strecket tycker det ser väldigt obehagligt ut.
* * *
Al Montoya såg trött ut, säger hans egen coach.
Hygglo.
* * *
På fredag har Rangers Canadiens på besök, men samtidigt spelar Capitals mot Devils ute i The Rock.
Nog har jag väl er välsignelse om jag åker ut dit istället? Jag menar, det blir ju svensk rookie-clash monumentale: Yayo & Tedenby mot Marcus J!
* * *
Kometen och zanoj ska ju inte tro att jag inte fattar att ni bara är rädda för papa Biffen och drar den där om Xbox för att komma undan…
* * *
Yayo berättar att Tedenby innan slutspelets start hade gjort klart att HV skulle sopa banan med alla motståndare och vinna SM-guld igen..
– Vi såg resultatet mot AIK när vi kom in efter vår match ikväll och nu är han lite förbryllad, förklarar stockholmaren.
Eftersom Yayo själv som sagt är djurgårdare törs han dock inte vara för kaxig.
– Nä, men så länge vi är kvar kan jag i alla fall köra med honom litegrann…
* * *
Virror, ditt History will be made-förslag hör faktiskt till de fyndigare jag hört.
Du borde ta patent på det!
* * *
Sovdags nu. Harry vaknar tidig, som 1.5-åringar plägar göra. Men för fan, vi återkommer till the thriller i The Joe, okej?

Slut. 6-3, efter en tredje som i princip bara spelades av. Mer kommer sen.

Hej vad det går.
Först tappar Rangers ledningen – på mindre än fyra minuter.
Då sjunker stämningen så dramatiskt att Gris-Olle går loss i den egenartade ramsan ”Fuck you”, klapp-klapp-klapp, ”Fuck you”, klapp-klapp-klapp..-
Men hemmalaget tar sig i den så kallade kragen, sätter saftig press på lillebror och går, via bland annat två PP-mål, upp till 5-2.
Så nu dansar Gris-Olle macarena av lycka istället.
* * *
Det är Eken  som agerar kaffespringare i pausen och med tanke på att han har lokalsinne som ett metspö är det lovely surprise att han, så här sin första kväll i ”nya” Garden, ställer fram en kopp redan under andra bytet i perioden…
* * *
Sammanlagt har Rangers gjort tre powerplay-mål.
Snart kan de blinda se och de lama gå.
* * *
Tack för alla NHL 11-tips, nu ska här onlajnas.
* * *
PA Parenteaus kvittering – på volley – har klar Youtube-potential.
* * *
Ni kan ju alltid försöka hitta min NHL 11-profil där ute. Jag heter, tror jag, pellepennan67. Eller nåt liknande. Skulle ju vara kul att få läxa upp en läsare so zanoj eller Kometen…
* * *
Att det blir slagsmål på läktarna under derbyn mellan Rangers och Islanders är inget ovanligt, men de brukar äga rum på de övre sektionerna.
I den här perioden brakar det loss längst ner, på platserna där det i princip bara sitter knösusar och såna som bjudits in av sina företag.
Nån kommer att ha en del att förklara på morgonmötet på mäklarfirman i morgon….
* * *
Ian Brown, ha ha, classic! Uncle Juniors färdigheter inom cunnilingus-konsten (jag reserverar mig för stavningen; jag vill helst inte sitta här på pressläktaren och googla det ordet…) – och allt de leder till – är Sopranos när Sopranos är som allra bäst.
* * *
Kolla, McBacon får göra sitt första mål som Blåskjorta också.
Det behövde han och det behövde Rangers.
* * *
Smålöjlig diskussion om pengar, skulle jag vilja påstå. Alla NHL-lag – alla – är mångmiljonföretag och för mångmiljonföretag handlar allting hela tiden bara om pengar.
Den som gör sig föreställningar om klubbkänsla och idealism och allt sånt där folkrörelserelaterat har inte förstått vad amerikansk proffsidrott är för nånting.
* * *
Min gäst, 1.5-årige Harry, har fått in halva sin profetia. Vänta bara. Callahan sätter en till. Harry vet alltid vad han pratar om.
* * *
Taggen, det är fortfarande för kallt för vårorgier. Men på torsdag ska vi få sexton grader. Då kan det bli premiär för Jonathan Richmans ”Springtime in New York”.
Henke kommer att spela hockey en bra bit in i april, tro inget annat…
* * *
Jag kan tycka att det är lite dåligt drag i kommentatorsspåret, nu när vi har amerikansk sommartid och allt.
Kom igen nu, låt era väna röster höras.
* * *
Okej, sista tjugo.
Kan bli stökigt, misstänker jag — och kul.
Slutrapport ramlar in framåt småtimmarna, kan ni räkna med.