Ja, bloggen har åkt till Florida på springbreak.
Så det blir ingen live-rapport från Garden idag heller.
Men:
Tune in runt 23.00 er tid ikväll, då får ni vara med när Bergies Panthers tar emot Capitals.
Det kan väl bli kul?

Ikväll vinner Rangers.
De gånger jag inte hinner se matcherna på Garden brukar de ju göra det, in spectacular fashion dessutom,  och tyvärr – jag hinner inte ta mig över till sjunde avenyn för Minnesota-mötet ikväll.
Som kompensation för denna fadäs tar jag och bränner av veckans listan redan nu istället.

1. Dustin Penner.
– Inte för att han hunnit göra något avtryck som King ännu, men han får symbolisera det enda ögonblicket under trading deadline-dagen när man satte sig upp i soffan och sa ”oj, fan”.
2. Hedbä.
– Marty må vara tillbaka i kassen, men det var Sportbladet-krönikören som utsågs till en av februari månads tre stjärnor.
3. Gardens nya pressrum.
– Sjukfrånvaron i New Yorks sportjournalistkår kommer att sjunka kraftigt när dess medlemmar slipper sitt och jobba på en fisluktande heltäckningsmatta från Original Six-eran.
4. Kovy.
– Vad kännetecknar en superstar? Bland annat att han alltid gör de största målen i de viktigaste lägena. Det gör Kovaltjuk nu. Hela tiden. Hence: En superstar.
5.  Eddie Franzén.
– Mini-Mule är alltså namne med Eddie Cochran. Då har man coola föräldrar och man blir garanterat en cool Mule.
6. Omarks senaste konstverk till straff.
– Som en Tomas Tranströmer-dikt, fast med puck och klubba.
7. Kipper got the blues,
– Men inte på det sätt Muddy Waters och Blind Willie McTell hade det blues. Den finske stjärnkeepern äger St. Louis Blues efter att ha nollat dem i back-to-back-matcher.
8. Niclas Bergfors.
– Efter en andra deadline-smocka i rad förtjänar Bergie att tröstas med en placering på den här heta listan.
9. Phil Kessel.
– Det var all sizzle and no steak i några år, men fanimig om inte den lille kufen börjat leva upp till förväntningarna i Big Smoke nu. Hans pånyttfödelse är huvudorsaken till att Leafs mot alla odds är med i racet igen.
10. Florida.
– Nej, verkligen inte hockeylaget. Delstaten. Den ska få träffa Biffen nu…

BIFFENS BU

•Trading Deadline-stiltjen.
– Så här kan vi ju inte ha det i fortsättningen. Alla general managers måste låsas in i ett rum två veckor före trejdstoppet. Sedan släpps de ut på morgonen under the big och får skynda sig att slutföra dealerna de kommit överens om.
•Rangers förstaperioder as of lately.
– Hallå. Tårtans gossar startar ju långsammare än en polsk 70-talsfilm.
•Phoenix trejdar bort Upshall och Lepstiö mot Klesla.
– Måndagens sämsta deal.

CITATET

”I’m a Dallas Star”.
Brad Richards gjorde måndagens kanske mest betydelsefulla uttalande.
* * *
I senaste numret av kanadensiska bibeln Hockey News föräras Lidas en minst sagt översvallande hyllning.
Kolla omslaget:

Han kallas alltså den bästa 40-åring som någonsin spelat i NHL (samt ”freak of nature”, men det är bara för att de inte vet att alla som växer upp med  dricksvattnet i Avesta blir Stålmannen) och Ken Campbell, en av världens fyra-fem bästa hockeyskribenter skriver så kärleksfullt om legendaren den att man nästa blir lite våt i ögat.
Tyvärr finns det långlånga aktstycket inte på nätet ännu, men så fort de lägger ut den lovar jag att uppmärksamma eder på detta.
* * *
Snart får Obama äntligen träffa Yellbear Hjalmarsson.
Blackhawks ska, i egenskap av Stanley Cup-mästare, besöka Vita huset 11 mars och Chicago-sonen som bor där sägs vara riktigt upphetsad.
Att det är just Yellbear han febrar allra mest över att få träffa har inte rapporterats någonstans, men det kan man ju bara utgå från!
* * *
Det bär mig emot att berätta, men dom hyllar Brynäs i nya Hockey New också.
I en artikel med den horribelt usla rubriken ”Bryn-Aces” presenteras klubbens, som man menar, unika uppsjö av heta prospects: Jakob Silfverberg, Mattias Ekholm (vars mamma jag alltså gått i skolan med!), Calle Järnkrok, Anton Rodin och Simon Bertilsson.
Jag erkänner, som blåvit är jag djupt avis.
* * *
Man kan ju inte veta säkert, men jag har känslan att det är för få av den här bloggens läsare som lyssnar på Cramps.
Det måste det bli ändring på.
* * *
De övriga på listan över de bästa hockeyskribenterna? Med reservation för att jag inte läst alla – i synnerhet inte i Finland, Tjeckien och Ryssland – säger jag Pierre Lebrun på ESPN, Larry Brooks på New York Post, Kevin Allen på USA Today och Damien Cox på Toronto Star.
Ja, och så alla på Sportbladet förstås – Big Papa, Front 242-Åke, Abris, Grefve, kantarellen, fin-Emil och Hedbä – men vi går ju utom tävlan…
* * *
Många heta fajter ikväll.
Vilka ska ni se?
Själv ska jag luta mig tillbaka i korresoffan och höra på Sam Rosen innan jag måste göra det som tar min tid ikväll.
Vi hörs och ses snart, folks.

Så, officiellt då:
Välkommen till streckstriden, Rangers
Eftersom Sabres har tre matcher färre spelade kan man – som grinige Jeff, och sedermera även King Henrik himself– hävda att de redan var där, men situationen försvårades ganska avsevärt ikväll.
Om de vunnit ikväll hade de haft sju poängs marginal. Nu har de tre.
Skillnad det.
* * *
Brian Engblom går förbi i korridoren utanför Sabres ”garderob” och visst fan har han klippt sig.
Det är den mest dramatiska frisyr-förändring världen sett sedan Britney Spears rakade av sig hela kalufsen.
* * *
Det var Miller time igen där på slutet.
Till och med Tårtan, vanligtvis lika villig att prata om motståndare som Christer Pettersson var att tala om sin roll nere på Sveavägen för 25 år sedan, får erkänna:
– Miller gjorde verkligen några nyckelräddningar…
* * *
Det var i sanning ett kortfattat inlägg du avslutade kvällen med, Tellus.
Men det sa lika mycket som något annat som yttrades under kvällen.
* * *
Lundy oroas inte så värst mycket över situationen som uppstått i och med Tåbirans oturliga nyckelbensbrott.
– Väldigt synd för Marty, han har jobbat hårt. Men det är så det här varit för mig de senaste åren och det är ändå nu, när det drar ihop sig, det är roligt att spela, säger han med en axelryckning
* * *
 Att påstå jag redan blivit hemtam i de nya press-faciliteterna här på Garden är nog ändå att ta i.
När jag ska ta mig tillbaka till skrivbordet från muggen går jag rakt in i en städskrubb.
Hm.
* * *
Var det ingen som såg Caps-matchen och kan berätta lite om vad som hände i Verizon?
* * *
Lundqvist, som inte får inleda 29-årsdagen som han hade hoppats, menar att Rangers problem består i för dåliga starter, framförallt på hemmaplan.
– När vi får ledningen är vi bra, men vi får ju inte det. Vi avvaktar för mycket och låter motståndarna ta ledningen. Sedan får vi slita så oerhört för att komma igen istället. Det är tröttsamt, slår han fast.
* * *
Det börja rycka i Biffens Florida-tarm.
Så ni vet.
Nu ska jag gå hem och sussa
Tack för ikväll, vi hörs snart.

Slut. 2-3. Rangers gör allt de kan på slutet, men förgäves. Det finns mycket hjärta här, men inte tillräckligt mycket talang. Det måste man ha den här tiden på året – också.
Lite mer kommer sen.

Den här perioden krigar Rangers i alla fall utav helvete, ingen ska komma och hävda något annat.
Problemet är att de, särskilt med Gabby Gabby Hey på skadelistan, har för få som kan göra någonting vettigt i offensiv zon. Som har tillräckigt mycket spelsinne. Som är utrustade med killer-instinkt i avgörande lägen. Som kan utmana med smarta moves.
Med tanke på det får de vara nöjda med att Christensen lyckas reducera bara 45 sekunder efter Sabres, som det kändes just då, förödande,  2-0-strut.
* * *
Nu snackar vi, Mystery Man. Ha ha, lysande parafras på den störste – om den störste.
* * *
Samtidigt är det Miller Time några gånger. Han står för ett par riktigt halsbrytande räddningar precis här i slutet.
* * *
När Myers leker att han själv är ångvält och Duby Duby Doo en liten bit asfalt, då är det så det gör ont till och med i min bröstkorg.
Det kommer kännas i morrn, lille Brandon.
* * *
Bara powerplay-mål so far.
Det kan vara läge att försöka undvika att ta utvisningar.
* * *
Hm, jag måste alltså lära mig göra fler mål i NHL 11, så jag får se en upprörd dator genomföra ett målvaktsbyte.
Tack för info.
* * *
Ni vet hur glad bloggen blir de fåtaliga gånger vi får fyra-mot-tre-lägen.
Lika underskattat som handklapp och tamburin i poplåtar, var det inte så vi sa en gång?
* * *
Ja, Monsterbjörn, jag bor här sedan drygt sex år tillbaka. Sverige ser jag några semesterveckor på sommaren och that’s it.
* * *
Om McBacon varit utrustad med lite bollsinne hade Rangers,  på väg loss tre mot en, kunnat kvittera i trettonde minuten.
 Men det är han inte. Han tappade pucken, ungefär på det sätt jag tappar snusdosor när jag är bakis, och istället kunde Sabres vända och ögonblicket senare hade Boyes gjort sitt första mål i Sabres-jersey.
Morsning korsning.
* * *
Jomen ser du Jeff, initialt tilldömdes Vanek första målet. Sedan ändrades det. Och ”liten” syftar inte på att han är liten som hockeyspelare, för faen. Så var det med det.
* * *
Okej, slutrapport kommer i sena natten.

Näe, den där playoff-nerven jag yrade om i mitt intro får man allt se sig i månen efter hos hemmalaget.
Bortsett från en period efter typ femton minuter, när de lyckas etablera lite tryck i offensiv zon och skjuter mer än normalt, är blåskjortorna egendomligt sega och taffliga och oskärpta. Felpassningarna står ett tag som så kallade spön i backen, eller snarare isen, och antalet förlorade närkamper går knappt att räkna.
Sabres spelar ingen drömhockey de heller, men de har mer bett i sitt agerande, mer hunger och vilja och så fort de får ett powerplay styr den lille österrikaren Vanek in 0-1.
Rangers får skärpa sig utav helvete, annars är det bara att välkomna dem till streckstriden.
* * *
Efterlysning:
Har någon sett till Kometen?
En kväll när Sabres spelar huvudroll i bloggen borde han avfyra kommentarer som en stroboskop-lampa, men vi har inte hört ett pip ännu.
Hallå?
* * *
Boyes har väl inte direkt fått någon att dra efter andan ännu, men han ser pigg ut och verkar trivas i sin nya tröja.
Bra trejd, no doubt.
* * *
Vad var det för nolla som rök en halvtimme före första nedsläpp, Avery?
* * *
Med tanke på vad som står på spel är det generande tomt på läktarna i början av matchen – och följaktligen också helt dött.
Jaja, Garden faithful kommer efter ett tag, men vad fan. Så här stora kvällar kommer man i tid, annars är man lallare.
* * *
Jag knaprar finsk lakrits ikväll också, ifall någon undrar.
* * *
Men Gris-Olle kan man räkna med såna här vardagkvällar. Han drar till och med igång en brölande ”Let’s go Rangers” – och får med sig hela hallen.
Fina, fina Gris-Olle…
* * *
Pedalen, jag har aldrig sett Mora spela live och inte göra det heller, allra minst mot Lirarnas Lag.
* * *
Blodfattig nationalsång av Amirante ikväll. Han känner sig hotad av den där 16-åringen, det är helt klart.
* * *
Litto, det är dyrt som fan med slutspelsbiljetter överallt, men sannolikt mindre groteskt i Washington här.
Under två-tre hundra dollar kommer du dock inte – och då talar vi de sämsta platserna.
* * *
Fast nog var det en rätt löjlig utvisning på Sauer. Man får tacklas, no?
* * *
Tellus, en rörd päronman hälsar tillbaka och lovar att vara mer frekvent i fortsättningen.
* * *
En hel del Sabres-tröjor på läktarna.
Är det big game så är det big game.
* * *
Monsterbjörn, om du kallar mig Bjurte säger jag ingenting…
* * *
Bergfors gör förhoppningsvis braksuccé, ganle Biffen får åka till södra Florida hela tiden. Det har länge varit ett scenario jag drömt om.
* * *
Kingen, Päronmannen är Anders Wallin – TT:ts unge, oförstörde man i Metropolis. Han kallas som han kallas för att han, i strid med all sportjournalistnorm, ofta har med sig frukt, till exempel päron, på pressläktaren.
* * *
Mitt tips är att Tårtan har ett och annat att säga i den här pausen. Tapeterna lär skrynkla ihop sig på väggarna.
* * *
Hey Per, nu preachar du för kören. Jag är med Charlie all the way. En sann hjälte.
* * *
Nu har jag just ingenting mer att säga och ber därför att få återkomma när mittakten är avklarad.

Ah, playoff på Garden.
Eller…det är det ju egentligen inte. Men det känns så. Det här är tvivels utan den viktigaste matchen som spelats på sjunde avenyn den här säsongen.
Om Rangers, på sjundeplats i tabellen,  slår Buffalo, på niondeplatsen, har de sju sköna poäng ner till streckgeggan. Om de istället torskar står de med en skridskon i just den geggan och i så fall kan mars bli en enda lång skärseld.
Och insatsen är inte precis lägre för Kometens lag. Vid vinst kan de för första gången på hela säsongen ta sig upp på slutspelsplats (beroende på hur går det gör Canes mot Bergfors katter). Vid förlust är risken tvärtom att gapet öppnar sig och att både Maple Leafs och Thrashers kommer ikapp.
Så goddmaned it! nu fäller vi upp kragarna, gnuggar händerna och gör oss beredd på en riktig åktur, eller hur?
* * *
Vet inte om ni har koll på det här, men – idag blev det mars.
Det betyder att vi har både förbannade januari och satans februari bakom oss.
Det firade jag genom att gå till Garden i bara kavaj idag (ja, okej, jag har byxor och skor och skjorta också…annars hade det blivit väl skoj), fastän det inte riktigt är läge för det.
* * *
It’s all about The King nu.
Som ni kanske hört slog Tåbiran sönder nyckelbenet på träningen igår – och blir borta resten av säsongen.
Stealth-flygaren hade ingen möjlighet att trejda till sig en ersättare med bara några timmar kvar till deadline, så istället har Rangers fått kalla upp helt gröne Cam Talbot och personligen tycker jag det känns som att det kokta fläsket håller på att bli stekt.
Henke kommer definitivt att tvingas stå resten av matcherna den här säsongen och även om han nu själv älskar det låter det inte som någon särskilt lyckad idé.
Det är, föreställer jag mig i alla fall, för att han fått avlastning och mer vila än vanligt Lundy långsamt blivit bättre och bättre den senaste månaden och  om han nu ska slita sig igenom varenda knallhård holmgång som återstår, då är risken uppenbar att han får gå in på upploppet i medfaret och kantstött skick.
Blir han därtill skadad kan Rangers lika gärna slänga in Sam Rosen som förstecenter, säsongen kommer ändå att vara över och körd och förbi och morsning och goodbye.
* * *
Ser två poliser gripa en hemlös utanför Garden och de är helt i onödan fruktansvärt brutala; mannen gör inte det minsta motstånd men behandlas ändå som
Det får mig att tänka på en visdom jag läste på Facebook idag.
Vilket är det enda djur som har arslet på ryggen?
Polishästen.
* * *
Lokal media försöker göra gällande att Kung Hank kommer att ha spelat färre matcher än de närmast föregående säsongerna även om han står resten av grundserien och därmed borde han, lyder den säregna tesen, inte vara tröttare än vanligt när det gäller.
Men den sammanlagda belastningen betyder för fan ingenting just nu. Det är snedfördelningen under den mest utmattande delen av säsongen som oroar.
* * *
John Amirante sitter på en stol i nya pressloungen och ser bortkommen ut när jag anländer.
Det känns fint, på nåt vis.
* * *
Hedbä, Devils-målis och vilande Sportbladet-krönikör, har just utsetts till en av februari månads tre stjärnor av ligan. De andra två är Toews och Niemi.
Vi lyfter på den imaginära hatten och drar av en låtsas-fanfar.
* * *
Bara det blir lite, lite varmare – och vi kommer aningen närmare –  ska jag spela Jonathan Richmans ”Springtime in New York” också.
Första lyssningen på den – tidernas bästa låt om våren i världens bästa stad – är en av hela årets största höjdpunkter.
* * *
Brad Boyes gör sin första match för Sabres ikväll och kommer tydligen att spela i en kedja med Tim Connolly och Tyler Ennis.
Hoppas inte Lindy Ruff förväntar sig att han på något sätt ska förändra sitt spel.
För ni vet hur det är:
Boyes will be Boyes…
* * *
Kan någon förresten förklara varför det finns så skandalöst lite Jonathan Richman på Spotify?
Det är en av den i övrigt helt underbara tjänstens största svagheter.
* * *
Mikjo, du hörde alldeles rätt. Stars ville ha Duby Duby Doo, Staal och Stepan, alternativt ett förstaval, för Richards.
Vi får tacka gud att Stealth-flygaren inte nappade på det. Det är givetvis smartare att signa honom i sommar – och ge Dallas ingenting.
* * *
Jag vill härmed göra det officiellt; jag är väldigt förtjust i Gardens nya, temporära pressrum. Här luktar inte ens fis i heltäckningsmattan.
* * *
Personligen tycker jag att Red Wings såg väldigt, väldigt bra ut i Staples Center igår.
Och så har vi Arnott och Wideman i Capitals från och med nu…hm, mitt finaltips från i höstas börjar kännas lite relevant igen.
* * *
Efter att ha sett de senaste dagarnas helt bisarra Charlie Sheen-intervjuer inser man att Tårtans presskonferenser trots allt är ganska städade.
* * *
Chris Drury ser också ut att missa resten av grundserien på grund av sin knäskada.
Det är inget jag trodde att jag skulle säga före säsongen, men det känns inte alls lika problematiskt som att Tåbiran är satt ur stridbart skick.
* * *
Apropå Wings finns det sedan i söndags morse en mini-Mule här i världen.
Bloggen ber att få gratulera Johan och Cissi från djupet av sitt gamla tigerhjärta.
* * *
Eventuella fotografer med tidvisa uppdrag i Garden – hej Höken! – ska dock veta att kollegorna inte alls är förtjusta i de nya faciliteterna. Det tar dem nämligen väldigt lång tid  att förflytta sig från rink till datorer och det gillar dom inte, stressade som dom alltid plägar vara.
* * *
Kalla mig schizofren, men jag har en bestämd känsla av att McCabe bombar in en puck på Miller ikväll.
* * *
NHL 11-fajten?
Jodå, den avgjordes igår natt och Rangers cruisade sig faktiskt till en 4-1-seger.
Duby Duby Doo gjorde ett löjligt snyggt mål efter klapp-klapp-spel med Dirty Harry och Girardi. I det läget kändes det som att Lindy tänkte byta målis, men så kul fick vi inte ha. Händer det, ni som har mer erfarenhet? Byter datorn nånsin keeper? Vore ju grymt underhållande.
* * *
Det verkar vara nån bugg i bloggsystemet i kväll och teknikmänniskorna hemma på redaktionen har gått för kvällen, så var varnad – och bli inte syrak på mig om nåt händer.
* * *
John Mitchell behöver ingen leta efter i laguppställningen. Han skickades omedelbums till Hartford.
* * *
 IndianJolle, du är korrekt informerad – Henke och Joel fyller i morrn. 29 blir dom. Inga spring chickens längre, alltså. Men räkna med att Hank ikväll kommer att vara lika angelägen som en femtonåring om att få fira födelsedagen med en seger.
* * *
Päronmannen dyker upp och frågar:
– Hej, har du varit här länge?
– Ja Anders, svarar jag, jag är alltid här i god tid.
– Nej, fortsätter han, inte när du inte är här alls.
???
* * *
Mot rulltrappa, korridor, vanlig trappa och sen pressläktare.
Jag tror det blir hårt, jämnt och kul ikväll.
Vi hörs enligt invanda gamla traditioner efter första tjugo.

…för att nu helt oväntat citera Rod Stewart. Vi har Rangers mot Buffalo på Garden och det ska förstås livebloggas. Start 01.00 er tid.

Ja, då kan vi sammanfatta en trade day som inte blev mycket roligare vilken februarimåndag som helst
All aktivitet de närmast föregående veckorna utlöste inte alls mer aktivitet; den tog tvärtom luften ur den här vanligtvis upphetsande högtiden.
En blockbuster-deal fick vi och det var den mellan Oilers och Kings. Med den blev Kings dagens stora vinnare, vill jag påstå. De har väldigt många offensiva vapen nu, och de behövde inte ge upp särskilt mycket.
Tillika tycker jag att Caps rustade upp duktigt. Huruvida Wideman är den typ av back de behöver vet jag inte, men han är bra – och Arnott blir perfekt som andrecenter. Det sker på Marcus Johanssons bekostnad, visst, men som dom sa – han är bara 19 år och man kan lägga så mycket ansvar på en 19-åring  
Annars var det i första hand lagen som agerade på förhand som gick starkast ur den här frenzyn. Jag tänker främst på   Boston, Anaheim och Pittsburgh – förutsatt att Sid The Kid kommer tillbaka och kan spela med Neal och Kovalev. Om inte blir det nog bara en slutspelsomgång i Steeltown i år.
* * *
Brad Richards förblir Star och det betyder att Dallas kommer att make a serious run för playoff.
Men det betyder förmodligen också att de förlorar honom i sommar istället – och inte får någonting i utbyte. Stars har dåligt med pengar och en oklar ägarsituation och möjligheterna att matcha de bud superstjärnan kommer att få – räkna med att papa Stealth-flygaren tar fram stora pluskan – är obefintliga.
* * *
Phoenix känns som dagens loser. Att släppa både Upshall och Lepistö för Klesla…det är som att betala 50 spänn för mycket för en stor stark.
Och av de som inte gjorde någonting alls framstår Habs och Predators som de mest blåsta.
Där hade det behövts förstärkning. Bägge lär fortfarande ta sig till slutspel, men någon skada kommer de inte att kunna orsaka där.
* * *
När de ändå hade en house-cleaning kunde Panthers ha trejdat Vokoun också, helst till Caps eller Wings…
* * *
Higgins kan de både ha och mista, men LaPierre är en smart värvning av Canucks. De behöver lite mer huggtänder och elakhet  i tredje- eller fjärdelinan.
På samma blir Campoli ett litet men viktigt lyft för Hawks. De två första backparen – Keith-Seabrook och Campbell-Hjalmarsson – håller världsklass, men det tredje har varit sådär.
* * *
Ja, Nergfol, jag skrev fel i all hast. Det är Flyers som tar Columbus-spelaren.
* * *
Nu är det många hockeyspelare på den här kontinenten som andas ut; de behöver inte få stora skälvan varje gång telefonen ringer.
Själv ska jag samla ihop mig, ta en dusch, gå ut och gå och sen se den sena matchen mellan Wings och Kings.
Kanske hörs vi då, eh?

Modin till Calgary!
Rangers hämtar också Tom Sestio från Columbus, i utbyte mot Greg Mooreoch Michael Chaput.
Man står ju inte upp och gör vågen.
Nu sägs också att Canucks tagit Higgins från Florida och så går det rykten om att Canucks jagar elake LaPierre också.