Såja, slips på.
Så klär jag mig numer bara till de riktigt stora matcherna och nota bene – större än ikväll blir det inte.
Peter Forsberg gör ju fucking comeback.
Vi svenskar är bortskämda med många stjärnor och stora spelare, men ingen har riktigt samma elektriska lyster som Foppa.
Den där 21:an vi helt sensationellt får se på ryggen på en Avalanche-tröja här i Columbus ikväll symboliserar så mycket mer än bara en otroligt bra hockeyspelare.
Inbyggt i de där tvåan och ettan finns straffen i Lillehammer, två OS-guld, några av våra roligaste VM-guld, Hart och Ross och Calder Trophy, två Stanley Cup-triumfer, tjurighet, otäcka skador, fula tofflor  och en folkkärhet bara sådana som Ingemar Stenmark och Björn Borg kan mäta sig med.
Det här är med andra ord redan en oförglömlig afton, praktiskt taget vad som än händer och det känns som en fantastisk ynnest att få vara med.
Hoppas ni är det också, där hemma i stjärnans hemland
* * *
Varför är det ingen som berättat att det kan bli så här svinkallt i centrala Ohio?
Jag flög in igår morse, klev ur det otäckt lilla planet ute på den öde flygplatsen och trodde att jag kommit till Övertorneå.
– Men det brukar inte vara så här, det här är ett undantag, påstår Samme Påhlsson.
Så säger norrlänningar alltid. Sen hävdar de att närmaste stad ligger nästgårds – trots att det är 20 mil dit.
Så här ska det helt enkelt inte få vara.
* * *
Yttersta tecknet på att Foppa är redo:
Skägget.
Under de dryga två veckor han tränat i Denver har han, till allmän förvåning, uppträtt med renrakat nylle och därför sett egenartat snäll ut.
Men lagom till comebackmatchen är det där ruffiga tredagarsriset på plats igen.
Jag nämner något om saken under tumultet i omklädningsrummet efter dagens morgonvärmning, men får bara en blick och antydan till ett snett leende till svar.
Han är redo.
* * *
Fast i all lönndom tycker jag förstås inte att det största den här kvällen är den forsbergska återkomsten.
Det är ju det faktum att jag får beta av en ny NHL-arena. Nu är det bara Montreal, Edmonton, Calgary och Pittsburghs nya kvar – plus i någon mån Minnesotas, men där har jag ju i alla fall varit på partikonvent.
Nationwide är för övrigt en överraskande cool arena, med ett basboll-besläktat, ballpark-artat yttre och föredömligt branta, tajta läktare.
* * *
Forsberg-Duchene-Hejduk…håll med om att det är en kedja med a certain ring to it.
* * *
Du skulle gått upp på scenen, kyrre. Att kyssa Hellström är härligt!
Själv fick jag samma impulser via Foppa i omklädningsrummet idag på förmiddagen, men riktigt så roligt ska vi kanske inte ha.
* * *
Columbus som stad lämnar däremot en del i övrigt att önska. Centrum påminner nästan om Borlänge – som det såg ut i tv-dokumentären med han den unge killen från Brooklyn.
– Men det är väldigt fint i omgivningarna, påpekar Samme Påhlsson.
Han har många ursäkter han…
* * *
Om jag förstått saken rätt har de en kanon i den här arenan också, och med den fyrar de av regelrätta AC/DC-saluter när det händer grejer.
Det passar utmärkt, för vi är definitivt about to rock här.
* * *
Av inläggen i kommentatorsspåret att döma är det snudd på rekordmånga svenskar som tänker vara uppe och följa det här dramat.
Festligt, förstås.
Men det känns samtidigt som att man nästan måste be konugariket att keep its shirt on.
Det blir inte succé direkt, det är omöjligt.
Minns Sudden.
Han hade varit borta från NHL i ett drygt halvår när han gjorde comeback med Vancouver – och det tog honom åtminstone en månad innan han var inne det.
Foppa har varit borta i tre år. Så kort sagt, bli inte besvikna om era drömmar om hat tricks och andra Buster-scenarion inte slår in.
* * *
Anton Strålman har, visar det sig, aldrig lirat mot Foppa tidigare och han är lite ambivalent inför upplevelsen
– Det är väldigt roligt att han är tillbaka, men det är synd att han ska göra comeback mot just oss. Det blir en utmaning att stoppa honom, jag får väl börja med att skjuta honom på foten, skrockar han.
Woah!
* * *
Ni som läser den här bloggen flitigt vet att jag gick i trasiga skor i Washington i söndags.
Ni kan nu sluta oroa er; bästa pjucksen är lagade och your biff glider fram som på det mest välspacklade dansgolv.
* * *
Det är nog bäst att påpeka att Strålman skojar; somliga har en tendens att inte förstå skämt i skrift.
Han tänker INTE skjuta på Foppas fot.
* * *
Schauben är alltid värd att lyssna på; så mycket snabbare går kanske inte spelet än för några år sedan, men Foppa själv har blivit 37 och konstaterade ju själv att han snarare kände sig som 47 första gången Duchene och de andra ynglen snurrade runt honom.
* * *
Liten skräll i pressentrén:
Den trevliga tjejen från Garden – sannolikt den vänligaste som någonsin ingått i Rangers PR-stab – sitter och delar ut ackrediteringar.
Jag tror för några ögonblick att jag fått delirium, men dessbättre inte.
– Jag kommer härifrån och har flyttat hem, berättar hon.
Biffen andas ut.
* * *
Hank, nej jag tror inte att någon medvetet försöker rikta in sig på Foppas fot. Så rått blir det först i slutspelsmatcherna…
* * *
Någon frågade i kommentatorsspåret hur det går till med ackrediteringar.
Så här:
I de fall där jag känner pressmänniskorna skickar jag ett mail och frågar om de kan hjälpa mig med ackreditering, vilket de i allmänhet kan. Sedan åker jag dit, hämtar ut min ackreditering och går in och kollar var på pressläktaren de placerat mig.
Om det gäller klubbar där jag inte har lika bra kontakter får jag skicka samma mail till NHL-kontoret i Toronto, som i sin tur bekräftar för klubben att jag är a bona fide-skribent för en bona fide-organisation.
Därtill  har jag, för lång och trogen tjänst, sedan några år årsackreditering på Garden, så dit är det bara att gå.
Nöjd med den genomgången?
* * *
Strålman sitter intill Jan Hejda i omklädningsrummet och när han av en lokalreporter får frågor om det kackiga powerplayet på slutet säger han extra högt:
– Ja, det är ju nummer 35 som förstör det hela tiden.
Det är en riktig skojare, den där Strålman.
* * *
Prytzen, ingen av de blågula mediarepresentatnterna på plats är det minsta Foppa-fientlig.
Tvärtom, en sån som Stefan Åsberg – SVT:s egen Walter Cronkite – har inte varit mer uppspelt sedan Brynäs senast var i närheten av ett SM-guld och det är ju längesen.
* * *
Varje gång jag ser just namnet Hejda tycker jag att det står Hejdå.
Det vore roligare om han hette så.
Eller också är det jag som ska Hejda mig med Hegerfors-skämten…
* * *
Foppa har inga svenska lagkamrater, men väl en norsk.
Jonas Holös, bekant från Färjestad, ska om jag förstått förhandssurret rätt spela sin 17:e match för säsongen mot Jackets.
Vi får väl heja lite på honom också då. Hoppas han gör en morsom match.
* * *
Skånske Jan, nu var det ju du som var väldigt jante-sur.
Cheer up, gubbe.
* * *
Lösenordet i Nationwide inkluderar bokstavskombinationen NWA.
Det borde ni med fäbless för hip hop gilla.
* * *
Husse – eller Juice, som det verkligt coola smeknamnet lyder – har varit het på slutet och för det tackar han det faktum att han häromsisten var petad, faktiskt.
– Jag pratade med coachen mycket och han tyckte det var en bra idé att jag stod över en kväll och fokuserade på annat. Det var jobbigt att inte vara med, men samtidigt skönt att ladda om. Sedan har det gått bättre, säger han.
Smart coach.
Jag har en känsla att det är Juice vi kommer få skriva om ikväll.
* * *
Värmningen har börjat och det första som möter Foppa är fans nere vid plexit som håller upp skyltar där det står:
”Welcome back #21 Foppa”.
Där sitter också några tjommar i Tre Kronor-tröjor.
Rart, visst är det?
* * *
De spelar rätt så förfärlig hårdrock i högtalarna under hela värmningen.
Ohio…
* * *
Fan, skulle inte ni påminna mig om att jag behöver en kikare?
Hela det svenska mediauppbådet sitter ute på kanten på pressläktaren och det hade verkligen inte skadat med lite hjälp.
* * *
Zeppelinare!
* * *
OK, värmningen är över – och nej, Foppa dröjde sig inte kvar längre än någon annan.
Nu jävla åker vi.
Jag har inte varit så här nervös, eller peppad, sen de stora matcherna i OS för ett år sedan.
Må det gå bra, må han hålla.
Håll i hatten, folks.
Jag återkommer i pausen på vanligt sätt – vill ni ha direktrapporter om vad som händer rekommenderar jag varmt Fin-Emil Karlssons Cover It Live-race på Sportbladets hemsida.
Go, Foppa, go!

Jamen, vad tror ni?
Ni läser de vanliga sporttexterna för dåligt. Jag har varit i Columbus sedan igår morse och kommer givetvis att blogga ikväll.
Återkom strax före 01.00 er tid inatt. Då är är det fest här.

Ifall ni inte sett gör jag gärna reklam för en krönika jag för en gångs skull är  lite nöjd med. Den säger en del om varför jag tycker om att bo här och varför Peter är så jävla stark som gör det här.
Den finns här.
Oavsett hur det går, oavsett om allt tar slut efter tre matcher, så har han gjort vad han själv vill och surmagade svenskar kan inte förklara varför det är så förbannade hemskt för dem att han vill spela ishockey.

Vet inte om jag likt kommentatorn Nyblom  tyckte det var lika trist som att se en mormor sticka, men det kan bero på att min mormor blev 104 år – helt sant – och inte direkt var Kovalev i handlederna de sista åren.
Det var mest gruff och stök och och gnuggande mellan Caps och Sharks.
Sen gjorde Sharks två snabba mål i tredje och så var det slut.
Jag borde dock varit förvarnad, för jag spelade matchen på NHL 11 igår och San Jose var svinjobbigt bra i egen zon och höll nollan då också.
Fast de gjorde å andra sidan fem framåt…
* * *
Nämen, titta vad som hände ute på Long Island.
Fast Freddy Shoestring prickade in säsongens andra mål.
Bloggen jublar – och skickar sen ett sms om att han nu gått om Henke L i poängligan.
På det får jag inget svar…
* * *
Om mormor, som föddes 1901 och gick ur tiden 2005, kan vidare berättas att hon inte motionerade en enda dag i sitt liv och alltid krävde fyra ingredienser i mat för att hon skulle betrakta den som värdig att stoppa i sig:
Smör, socker, salt och grädde.
Man, jag hoppas mycket på de generna!
* * *
En bomb detonerar i Verizon:
Nate Ewell, Capitals PR-bas, dyker upp i en pausintervju och berättar att han ska sluta.
Det är heartbreaking!
Nate har i flera år varit den överlägset bäste inom sitt gebit och, bland annat, gjort livet väldigt smidigt för yours truly Biffen.
Hur ska det nu gå?
* * *
Jo, nu kom det Shoestring-svar på gratulationerna till att han passerat Henke i poängligan.
– Ha ha ha…oj, det värmde, säger han.
Här är vi alltid vänliga.
* * *
Tedenby är nattens svenske kung – och inte ett ont ord om hans galanta tandglugg. Den är VÄLDIGT hockey.
* * *
Men vad hände i Tampa då?
Jag hade tänkt skriva en rad om att det bör oroa motståndarna att även Vinny Lecavalier och Simon Gagne kommit igång också, men not so much kanske.
* * *
Matchen i Atlanta på fredag är Rangers viktigaste för säsongen.
Torskar dom då sitter dom inte bara och äter på en förlustsvit a’ 6 matcher – dom är på verkligt allvar indragna i streckstriden och som det sett ut på slutet känns det tveksamt om de överlever något sånt.
* * *
Grattis, Kometen. Du har haft en tuff säsong, men nu börjar det ju se lite okej ut igen.
Jag tackar för ikväll och ber att få återkomma när väntans tider är över.

Ni får ursäkta om det är lite stiltje här i bloggen, men vi går ju i väntans tider och fokus är sedan något dygn på annat.
Nej, jag ska inte föda – även om det kanske kan se så ut.
Foppa ska när som helst göra comeback, that’s the grej.
Det verkar i nuläget som att det blir tidigast på fredag, i Nationwide Arena i Columbus, och goddamned it, det är så jag sitter här i min korrekontorsstol – jo, det finns en sån också, väldigt bekväm och skön i svart läder, inköpt av den storartade föregångaren Virtanen – och hoppar av iver.
Det kan komma att svartna för ögonen när jag ser nummer 21 live igen.
* * *
Oväntad men rolig debatt om USA:s fattigaste delstater har utbrutit i kommentatorsspåret, noterar jag.
Allt beror förstås på vad för slags mätinstrument; vår vän konsertpianisten har nyss publicerat en lista på delstaterna med högst snittinkomst och den kan ni ju studera, men som han mycket riktigt påpekar har åtskilliga av dem ändå enorma problem med de offentliga finanserna.
Och i just Michigan är det stora problemet, för Red Wings, att arbetslösheten slagit så hårt mot den medelklass som huserar på hockeyläktarna.
* * *
Nu ska jag ändå försöka koncentrera mig på den troligen härligt laddade drabbningen mellan Washington och San Jose.
Bör kunna bli riktigt skoj.
Om ni är snälla kanske jag återkommer med nåt mer under kvällen…

Caps går alltså och nollar Penguins och intrycket består även efter 60 spelade minuter.
Washington Capitals börjar se ut som Washington Capitals igen.
Oavsett vem man håller på borde det känns som en bra nyhet.
Det blir ju roligt där ute på isen.
* * *
Fast sett till stämningen i kommentatorsspåret idag är det naivt att tro att supportrar nånsin kommer uppskatta nåt som motståndarlag gör.
Jisses, vad smockorna viner.
Så brukar det bli när de här två lagens fans drabbar samman – och så har ju vi, som extra bränsle, vår Eric mitt i allting.
Jag får lov att säga:
Take it easy, boys.
Båda sidor i den här ”debatten”  håller på väldigt bra lag.
* * *
Det är infekterat mellan lagen efteråt också – inte bara de svensktalande fansen
Caps rasar mot Cookies, som man ser det, högst medvetna bentackling på Ovie, men han svär på att det var en olyckshändelse – och så kontrar med Penguins med att Steckel inte var så oskyldig under Winter classic som han försöker göra gällande.
Som om den här rivaliteten behövde mer eldningsolja…
* * *
Hoppas Foppa spar ut lite skägg igen nu.
Han ser för snäll ut utan, tycker bloggen.
* * *
Bäckis var på isen när Cookie mosade Ovie och gav honom en hurring.
– Han kör ju på vår bäste spelare, då måste man göra nåt…även om man inte är nån fajter, skrockar han när han efteråt
* * *
Olyckshändelse eller inte – som väntat fick Steckel betala för att ha satt Sid The Kid ur stridbart skick.
Men med tanke på hur ovan han är vid att slåss klarade han sig ju riktigt hyggligt mot Wallace.
* * *
Surman, jag tänkte inte på någon annan fäbodjänta än den vi känner från filmhistorien, men har du förslag på nån som förtjänar det smeknamnet är jag all ears.
* * *
Det roligaste med Steckel-fajten är att Verizon direkt efteråt stämmer upp i ett ”Crosby sucks”.
Dom har koll på vad som händer i alla fall…
* * *
Marcus Johansson får, med all rätt, göttigt med beröm av Lille Fridolf efteråt, inte minst för sitt eleganta backhand-mål.
Själv säger han  att han aldrig kunde tro att den pucken skulle gå in.
– Det hade jag inte riktigt räknat med, nej. Men det visar ju återigen att man ska skjuta i alla fall lägen. Man vet aldrig, menar han.
* * *
De Penguins-fans som trots allt letat sig till huvudstaden kan de också.
När speakern även mitt under matchen posar i Green Bay Packars-hjälm i jumbotronen ställer de sig upp och viftar med de gula terrible towels som blivit Steelers själva trademark.
Coolt att ha såna med sig på hockey.
Men risken finns att det här blir ett riktigt svart sportdygn för Pittsburgh.
* * *
Har fått ut lilla steenen ur dojan nu…
* * *
Caps-stjärnorna ska förstås se Super Bowl – och de ska göra det hemma hos Bäckis.
– Ja, jag har bjudit hem hela laget. Det kan nog bli kul, berättar värden.
Jag  gissar att stödet för Packers kan bli ganska kompakt i det vardagsrummet och beklagar att bloggen inte kan vara en liten fluga, eller åtminstone mygga,  på väggen.
Jag menar, vi har ju sett på HBO att det brukar sjungas under de bäckströmska middagsbjudningarna…
* * *
Han som slogs med Steckel, Wallace, har ju precis kallats upp från farmarlaget och var inte med när Sid åkte i isen.
Men som Bylsma, mycket nöjd med att räkningen gjordes upp,  säger:
– Vi såg alla vad som hände under Winter classic, vare sig vi var på plats eller satt vid tv:n.
Kort sagt:
Det var ingen olyckshändelse och Steckel förtjänar spö.
* * *
Nu:
Super Bowl.
Jag är egentligen bjuden på en klassisk vardagsrumsfest i Bethesda – klassisk DC-ort där SVT-legendaren Åsberg bor – men får av olika skäl hålla mig här på hotellrummet.
Blir nog fint det med.
Go Packers!

Capitals sätter just 3-0 i tom kasse, så det är över.
Mer kommer sen.

Halleluja, visst är det Capitals of former glory vi se på isen idag – fast med bättre defensiv.
De kör ju så det ryker i isen och om det inte varit för en utmärkt Flower – plus viss oskärpa i några väldigt avgörande lägen – hade de haft betydligt större ledning.
Nu står det ”bara” 2-0 och matchen är inte alls så avgjord som den borde vara.
* * *
Jag vet inte om det syns ännu, men jag fick alltså slänga ihop en Foppa-krönika i all hast under förra pausen..
Läs med den med vetskap om att jag satt här i kalabaliken och det skulle gå fort.
Andemeningen får förhoppningsvis fram:
Det är ohyggligt roligt att han gör comeback.
* * *
Ojvoj, Marcus Johanssons blåser två backar och Flower med sin briljanta backhand.
Det är inte ofta man ser så granna mål i numerärt underläge.
* * *
Man kan ana att Penguins-spelarna är lite griniga.
De hade nog inte riktigt räknat med att ärkerivalerna skulle vara i den här playoff-formen redan nu….
* * *
Capstronauten fortsätter lysa med sin frånvaro, men tjommen som alltid har med sig näverlur till Verizon kompenserar med otyglat tutande.
Det är så fäbojäntan hamnar i skuggan, hur jag nu plötsligt kan börja tänka på det.
* * *
Det är, meddelas det, ”questionable” om Green återkommer i den här matchen.
Tråkigt – men att de överhuvudtaget överväger att slänga in honom igen indikerar väl att det inte är alltför allvarligt.
* * *
Ledsen Mickey men jag kan inte publicera såna obekräftade rykten här – om någon.
* * *
Han har imponerat förr, men fan – det här måste väl ändå vara Macke Johansson bästa match so far.
* * *
Har nu fått in en liten sten i det där hålet i skon.
Inte skoj alls.
* * *
Dom får ju säga vad dom vill, men visst är Pittsburgh ett lättare lag att tas med utan The Two-Headed Monster.
Likafullt håller resten av laget så hög klass att Caps måste fortsätta spela med minst samma iver de återstående 20 minuterna.
* * *
Hur kan det, undrar man, ligga småstenar och skräpa på Verizons pressläktare.
Den kanske är kvar sedan Alex Steen var här senast…
* * *
Mitt tips är att Lille Fridolf fyrar av ett och annat ”fuck” inne i omklädningsrummet även såna här kvällar.
Typ:
– Keep the fucking heat up on these fucking pricks. We need to fucking win this fucking game.
Jo, så låter det nog.
* * *
Nu ska jag försöka andas lite, det har jag inte gjort sedan de släppte nyheten borta i Klippiga bergen.
Slutrapport kommer nån gång efteråt.

Först som sist:
Welcome back, Mr. Forsberg.
Ha ha, så otroligt häftigt att han ska spela igen.
* * *
Nog håller den här matchen vad den lovat,
Det börjar i ett satans tempo – och sen blir den bara bättre och bättre.
Och det är Caps som trampar på allra bäst och efter ett sent Laich-mål har ledningen med 1-0.
Skojigt.
* * *
Super Bowl-dramatiken spiller förstås över på den här tillställningen också,
För att jävlas lite extra med extra gästerna från västra Pennsylvania uppträder speakern i Verizon under en kort jumbotron-standup strax före matchen i Green Bay Packers-hjälm.
Det föranleder dånande jubel på läktarna.
He he, DC-publiken tycker att det här ska bli en dag när det gör verkligt ont att komma från Pittsburgh.
* * *
Movägen, kolla bilderna när han sänkte Islanders-målisen igår.
Vintage Forslund.
* * *
Exakt när Foppa gör comeback är inte klart ännu, men det sker tydligen inte i Phoenix i morgon.
Mot Minnesota, i St. Paul på onsdag däremot, då kan det bli aktuellt.
Dags att ta fram dunjackan…
* * *
Med den här intensiteten har Caps faktiskt inte varit i närheten av att spela när jag sett dem tidigare i år.
Det kan nog vara så att det händer nu, det som fansen gått och väntat på sedan i höstas.
* * *
Ouch, det ser inte så kul ut när Green får pucken på örat.
* * *
Kan inte se Capstronauten. Fick han ingen permission idag?.
* * *
Eh, det blir lite kortfattat här nu eftersom jag, eh, plötsligt fått lite annat att pyssla med…
Återkommer i nästa paus.

Gäsp…
Ja förlåt, det var ju ett jävla sätt att hälsa välkommen till ett, förhoppningsvis, sprakande hockeydrama.
Men jag är ledsen.
Klockan är i skrivande stund bara strax efter tio på förmiddagen och för gamle Biffen är det vanligtvis ett klockslag när man just klivit upp och står med en kaffe vid skrivbordet och känner efter hur man egentligen mår; inte hockeytajm.
Så jag sitter verkligen här i ett ännu så länge tomt Verizon Center och är – just det, pömsig.
Men matcher mellan Capitals och Penguins har, oavsett vilken tid på dygnet de avgörs, en tendens att bli klassiska fältslag, så förhoppningsvis piggnar jag till framåt lunch.
Ni, å er sida, har perfekt tid för matchstart, så jag utgår från att ni är i rekordartad form och ser till att fullkomligen explodera i kommentatorsspåret.
* * *
Kom alltså ner till huvudstaden redan igår kväll och ni tror förstås att hela havet stormade på Old Ebbitt några timmar senare.
Men icke.
Jag ägnade kvällen åt att prutta runt i morgonrock på hotellrummet; åt room service-krubb, läste Lee Child-deckare och såg Ronald Reagan-dokumentärer på tv.
Ibland finns det inget bättre.
* * *
Ja, Capitals-Penguins…shit vad kul.
Det var ett laddad hatmöte redan innan, men efter HBO:s episka ”24/7” har det vuxit till en angelägenhet för alla med intresse för frustande rivaliteter.
Man kan peka på några detaljer som säger att just dagens match inte har samma förutsättningar som de bästa sammandrabbningarna i fjol och för-fjol.
Vare sig Sid The Kid eller Malkin kan lira, fajten börjar för tidigt på dagen och Washington ägnar sig inte åt sin legendariska explosionshockey längre.
Men in the end tror jag ändå att the bad blood som kokar mellan de här lagen är tillräckligt bad för att det ska bli ännu ett avsnitt som skrivs med fetade bokstäver i historieböckerna.
* * *
Vi har en kall och krispig, men också underbart solig dag i DC.
Med lite god vilja kan man låtsas att det känns som under slutspelsmatcherna på våren, när det doftar av körsbärsblommor och hela stan darrar i hockeyfeber.
Ojvoj, vad jag längtar efter det…
* * *
Capitals gjorde sin bästa match för säsongen mot Tampa i fredags och firma Ovetjkin-Bäckis spann för första gången på väldigt, väldigt länge för full maskin.
Så nu undrar världen:
Är det dags nu? Tänker dom börja spela? Ska vi få se det riktiga Capitals till sist?
Det finns ju gott konspirationsteoretiker som tror att Lille Fridolfs stjärnor medvetet hållit igen och bara gjort vad de ska under grundserien och när slutspelet närmare sig kommer de, enligt samma tes, att chocka alla genom
Mindre fantasifulla typer som jag tror snarare att hela laget haft svårt att ställa om till den mer ansvarsfulla och defensivt inriktade filosofi Lille Fridolf predikat i år, men det innebär inte att inte slutet på sagan kan bli lika spektakulär,
Mot Lightning såg det verkligen ut som att de slutligen lärt sig behärska det nya systemet – och hur de samtidigt, inom ramarna för det, utnyttjar sin dödliga firepower.
Idag får vi svaret på om det bara vara en fluke eller del av ett, för motståndet, skrämmande mönster.
* * *
Det är Super Bowl Sunday i Amerika och även om det nu råkar vara Capitals mot Penguins ska vi inte hymla:
Det här är bara uppvärmning inför The Big Drama nere i Dallas senare ikväll.
Om ni inte redan sett det vill jag upplysa om att vi har Marco Polo-Persson från den eminenta USA-bloggen på plats och han kommer ge järnet
Så när det här är slut, då är det bara att byta till nästa Sportbladet-blogg.
Vi regerar!
* * *
Man skulle inte ha något emot att, såhär en dryg timme före första nedsläpp, vara med inne i Caps utrymmen och höra Lille Fridolfs som man kan anta inte helt Tommy Sandlin-artade matchgenomgång.
Jag menar, utan HBO-kameror i ansiktet kanske han rentav vågar svära lite…
* * *
Minst lika spännande som att följa den här matchen är det förstås att invänta nästa rapport från Big Papa Wennerholm i Denver.
Idag måste Foppa nästan lämna besked – blir det comeback eller inte? Och är det till Phoenix, Minneapolis, Columbus eller Nashville vi ska kasta oss för att få se the magic igen?
Ojvoj, vad häftigt det vore…
* * *
Det är inget han nånsin skulle erkänna, men jag är ganska säker på att det pirrar åtminstone en liten smula i David Steckels mage när han ser Matt Cooke glida ut på isen.
Clashen med Sid The Kid i Winter Classic-matchen var måhända en olyckshändelse, men den tog Mats – eller snarare Sid – ur skolan för lång tid framöver och en sån som Cookie vill nog upplysa om att det inte är okej.
– Nånting kommer hända, det handlar om deras bäste spelare och de saknar honom. Men om de försöker nånting har vi killar som kan svara, säger Jason Chimera till Washington Post.
Festligt!
* * *
Somliga går i trasiga skor och Biffen är en av dem.
Upptäcker plötsligt, här i Verizon denna morgon,  ett stort, gapande hål under sulorna på mina finaste Hugo-pjucks.
Det är Front 242-Åkes fel, misstänker jag. Hans tvångspromenader över hela British Columbia under OS ifjol vållade ett slitage som inte de bästa dojor i längden kan överleva.
* * *
Han har inte varit sig själv på hela säsongen, men uppvisningen i Tampa i fredags indikerade att The Great Eight Ovie kan vara på väg mot livsfarlig form igen.
Synd bara, att han inte har polaren Malkin att smälla in i sargen idag. Det är ju så han brukar vakna i de här matcherna.
* * *
Apropå OS påminner den här förmiddagsupplevelsen faktiskt en hel del om äventyret i Vancouver för ganska precis ett år sedan (ja, hur faaan kan tiden gå så fort?, snart är vi i Sochi…).
Då satt jag också i hallen – på den klassiska vita stolen, minns ni? –  i svinottan och försökte få igång skrivnerven.
Det hör såklart till det absolut coolaste jag varit med om och aldrig var det häftigare än under första perioden mellan Kanada och Ryssland; det är lätt den största hockeyshow jag sett.
Spelar något av de här lagen idag en fjärdedel så bra som Kanada gjorde då är vi sannerligen in for a treat.
 * * *
Här är betydligt färre Penguins-fans än vanligt och det kan man ju förstå.
De har sin egen hund i racet ikväll – det är Pittsburgh Steelers som möter Green Bay Packers i Super Bowl – och som lokal sportfan offrar man inte något så historiskt på att åka till DC och kolla på hockey.
Så nu har Capstronauten scenen för sig själv.
* * *
Robin Lehner är ju rena Tomas Forslund.
Och något finare går det inte att säga åt en hockeyspelare.
* * *
Det är nåt väldigt sammanbitet och målmedvetet över Capitals värmning.
I’m just saying.
* * *
Det slår mig att jag kanske borde haft slips när det är sån stormatch. Men nej, den här tiden på dygnet måste det ändå till slutspel eller just OS-matcher för att jag ska gå till such extremes.
* * *
Bäckis, i vanlig ordning utan hjälm, hör till de som ser allra mest laddade ut
De kan bli en stor kväll för Valbo i Washington.
* * *
Well, Rob, jag förstod att du trodde jag skulle vara ute och härja på Ebbitt.
Men jag är en seriös människa och är nu, som planerat,  så icke-bakis en homo sapiens kan vara.
* * *
Nu säger jag som dom brukar i den här hallen:
Unleash the fury!
Låt oss hoppas att det blir en klassisk Capitals-Penguins-rökare.
Jag tänkte att jag, faktiskt, skulle ta och återkomma i första paus.
Vi hörs då.