FLORIDA – TORONTO 1-2 (Slut)
EDMONTON – VEGAS 4-0 (Period 2)
• • •
Vad gör Pietrangelo?
Han kan ju slå av handleden på Draisaitl när han slashar honom – efter avslutad situation.
Otroligt fult, en avstängning är ju nästan ett måste.
• • •
Rent hockeymässigt avgjordes den här matchen, precis som vi sa, redan när Oilers fick panga in tre mål i tät följd i första.
Sedan blev det – framförallt i tredje – bara mayhem av alltihop.
Den här serien har tagit formen av ett 90-talsartat Stanley Cup-slag, riktig hett blod kokar mellan lagen.
Fortsättningen, på fredag kväll, blir nåt – och då väntar direktsändning i bloggen…
För ja, imorrn flyger jag alltså till Vegas.
Det betyder att ni får sköta matcherna i Raleigh respektive Dallas själva, men det tar vi i ett separat inlägg från JFK imorrn.
Nu säger vi godnatt från korresoffan.

FLORIDA – TORONTO 1-2 (Slut)
EDMONTON – VEGAS 4-0 (Period 2)
• • •
Såklart, det blir en blowout till mellan Oilers och Riddarna.
Det är bara mellan Panthers och Maple matcherna slutar med uddamålssegrar.
Alla andra slår varann så det visslar om det.
Man fattar inte riktigt…
• • •
Jaha, under natten blev det alldeles tyst och stilla i spåret – mitt under slutspelet, det alla längtar så mycket efter under serielunken.
Heartbreaking…
• • •
Riddarna får talrika chanser i denna period, inte minst i powerplay, men gör absolut ingenting.
De är trubbiga, sävliga och, som det verkar, frustrerade.
Inte heartbreaking, men en besvikelse är det.
• • •
Ekeliw förde ut nya podcast-avsnittet på torget för några timmar sedan och här har vi det.
Visst har ynglingen från Örby en liten poäng i att Drajjan påminner om den äldre Foppa – han som lirade med Flyers och Predators?

FLORIDA – TORONTO 1-2 (Slut)
EDMONTON – VEGAS 3-0 (Period 1)
• • •
Gonatt, Vegas.
Riddarna inleder lovande och ser ut att stävja den flodvåg Oilers har planerad för dem, men sedan tar Shea Theodore två puckade utvisningar och plötsligt sköljer det kanadensiska adrenalinet över dem.
Det här är redan över.
• • •
Eky från Rättvik har inte antecknats för ett slutspelsmål sedan han jagade med Nashville 2018, men nu bombar han in en ruggig mörsare.
Masar kan man lita på i de stora ögonblicken.
• • •
Även Edmonton Oilers-krigare kan vara övertända, noterar vi när Ryan McLeod – bror till han i Jersey – gör sig skyldig till en tripping redan i första bytet.
Känslorna måste kontrolleras, har vi ju sagt.
• • •
Det värmer hjärtat att se att Jana Janmark, som haft sån otur med skador, kan lira ikväll.
• • •
Men när Vegas nu fick ett så tidigt PP i present hade de nog behövt tillvarata det bättre än de gjorde.
Så fruktansvärt mycket chanser kommer de inte få i den här fajten.
• • •
Ryan Callahan, Rangers förre kapten, tycker jag ändå gör ett rätt fint jobb som expertkommentator hos kritiserade ESPN.
• • •
Det är en alldeles monstruös blixtkanon han har i sin powerplay-arsenal, Evan Bouchard.
Helvitte.
• • •
Det är inte alldeles obegripligt att Mark Stone tycker att domarna kunde ha reagerat när han blev crosscheckad i ryggen vid kassen momentet innan Mattias mål.
• • •
Riddarna var väldigt nöjda med att de tog så få utvisningar i förrgår och kallade den disciplinen ”en nyckel” i denna serie.
Shea Theodore vet sålunda mycket väl vad han inte ska göra, men gör det ändå och ger matchen till Oilers.
Nä, de gör inte mål i sitt första PP men de erövrar massor av momentum och i nästa smäller det direkt.
• • •
Om sushi inte är tip-top kan det vara en riktigt trist och poänglös maträtt, men ikväll hade en riktigt omsorgsfull kock fått bra råvaror att jobba med och fy faen vilken fröjd.
Lite kaffe på detta, sen är vi hemma.

FLORIDA – TORONTO 1-2 (Slut)
• • •
Toronto Maple Leafs lyssnade på Lou Mannheim, struntade blankt i tomheten i avgrunden och står fortfarande upp.
Det är bara att lyfta på Stetson-hatten.
De svarade enligt min mening för en av de bästa insatserna – både samlad och desperat på samma gång – i den här Leafs-upplagans numer rätt så långa historia och ja, precis som alla kommentatorer hävdar var Lill-Nyllet en av isens verkliga giganter.
Chall, Idsint, Tokiih – ni kan sluta blunda…
• • •
För en gångs skull har vi några minuter på oss innan den förmodade monster-urladdningen i Edmonton, så nu hinner jag äta den lilla sushi-anrättning en tjomme just lämnade vid dörren.
Håll i, folks, nästa match blir nåt att se.

FLORIDA – TORONTO 0-1 (Period 2)
• • •
Leafs är vid liv – och vill vara det, helt uppenbart.
De skapar rikligt med giftiga chanser och tar ju också också ledningen, gudbevars.
Men oj – de sena lägena Tavares och O’Reilly bränner kan bli kostsamma, för något säger mig att katterna kommer börja spinna i tredje…
• • •
Mm, jag säger ju det – Lill-Nyllet är greedy ikväll. När Leafs till slut får sitt första powerplay sedan färg-tv:n uppfanns – well… – är det han som på något vis tråcklar in 1-0.
• • •
När det behövs i den här serien, då blir Bobrovsky ändå 10-miljonersmannen.
Han har varit lika grym ikväll som i Game 2.
Mitt gamla öknamn BobrÖvsky kan suddas ut ur historieböckerna nu.
• • •
Kandidaterna till Ted Lindsay Award – priset spelarna själva röstar om – har just tillkännagivits och yes, Erik Karlsson är en av dem.
Det är riktigt stort, att få den respekten av sina konkurrenter.
De övriga två nominerade är för övrigt Connor McDvid – surprise, surprise, eh – och David Pastrnak.
• • •
Ja, visst gick förstaperren fort? Det var ju knappt så jag hann med att dra alla lugubra katthistorier…
• • •
Situationen i början av andra när Leafs kommer loss i fyra-mot-en-läge indikerar att Panthers måhända inte är super-alerta i denna fjärde match…
• • •
Eventuella konspirationsteorier om att Leafs får många powerplay måste väl ändå ställas mot, och falla ihop av, det faktum att de inte fick en enda i söndags.
• • •

In med Bengan!
Om han plötsligt gjorde comeback skulle Panthers få en helt annan blågul lyster.
Men tyvärr, det verkar inte finnas i the cards.
• • •
Gudas skymning, tacklingen han sätter in efter avblåsning…det hade inte varit alldeles uppåt väggarna om att han fått en tvåa för den.
• • •
Så här långt har Leafs i denna match utvisningar med samma bestämdhet som Tony Soprano dödade tjallare.
• • •
Haha, Julia! Gloria är ju bäst!
• • •
Han som ställde till med skabrös liveshow i en loge i FLA Live under pågående match förra säsongen…han är inte på plats, är han?
• • •
OK, jag hann inte packa mer än ett par stockar Ettan nyss, så packningen fortsätter.

FLORIDA – TORONTO 0-0 (Period 1)
• • •
Ouch, katterna bara kör första minuterna.
De är som min gamla kisse på Bygatan 18 A i Borlänge, Dylan, när han fick spel och for runt som en flipperkula i den legendariska ettan.
Men Leafs håller emot tills stormen bedarrat, lyckas sedan utjämna spelet och ser till att tillbringa hyggligt med tid nere hos Bob – dock utan att skapa några hisnande farligheter,
Hyggligt optimistisk skulle jag ändå känna mig som supporter, löven darrar inte inför det där som inte stirrar tillbaka från Lou Mannheims mörker.
• • •
Lill-Nyllet ser ändå lite greedy ut, han vill göra skillnad ikväll.
Att det hittills bara resulterat i att han fått ett Liljegren-skott i bakhuvudet är en sak. Han vill ändå – som Gordon Gekko ville göra vinster.
• • •
Om någon undrar var våra mest passionerade och ångestridna fans håller hus kan jag meddela att Åsa vägrar titta live och istället gåt ut på middag i Memphis med sin Greg – och Idsint har ju blivit U-båt, som jag förstår av oro över att inte kunna hålla känslorna i schack när han kommenterar.
• • •
Att jag hade katt är verkligen komiskt, jag är så lite kattmänniska man kan vara.
Men dåvarande sambon, fina Anne från Grycksbo, sa en dag:
– Jag tycker vi ska skaffa en kattunge.
– Över min döda kropp, svarade jag.
Två dagar senare flyttade Dylan in…
• • •
Hörrdu 96carlsson, jag tycker de mixtrar med kameravinklarna så man får intrycket att producenten aldrig gjort hockey förr.
Det skulle inte förvåna om det är så också, att baseboll-kanalen låter en praktikant ta hand om det här.
• • •
Sedan gjorde Anne slut och flyttade till mitt stora depp ut, men Dylan blev kvar och efter ett tag satt vi både vid dörren och jamade efter matte.
Tänk om nu Leafs kunde göra så även dessa katter satt vid en dörr och snyftade…då skulle Chall lägga ner besticken och göra oss sällskap igen.
• • •
När vi satt i FLA Live under All Star-helgen i början av februari hade man inte kunnat ana att matcher av den här digniteten skulle avgöras i samma hall, slår det mig plötsligt.
Men here we are.
• • •
I Big Smoke är de nu så stissiga att de fräser om att ligan jinxar genom att offentliggöra starttiderna för eventuella Game 5 och 6…
• • •
Nu har Panthers tagit sig genom fyra perioder på raken utan att dra på sig en utvisning.
Det får ju betraktas som remarkabelt.
• • •
Woll är inget såll…tvärtom har han sett riktigt stabil ut i karriärens största ögonblick.
• • •
Nu ska jag börja packa väskan…

– Man looks in the abyss, there’s nothing staring back at him. At that moment, man finds his character. And that is what keeps him out of the abyss.

Så säger Lou Mannheim – Hal Holbrooks voice-of-reason-karaktär i Oliver Stones magnifika ”Wall Street” – till Bud Fox när världen håller på att rämna.
Om jag inte minns fel har jag använt de ödesmättade visdomsorden även i tidigare playoff-intron, men de har aldrig passat bättre än inför Toronto Maple Leafs elddop i de alligator-späckade sumpmarkerna väster om Fort Lauderdale denna fuktiga onsdagkväll våren 2023.
De – Auston Matthews, Mitch Marner, John Tavares, William Nylander, Ryan O’Reilly, allihop – stirrar definitivt ner i Lou Mannheims avgrund och behöver lika definitivt hitta sin karaktär för att undvika att slukas av mörkret.
De riskerar ju inte blott att bli svepta och utslagna ur slutspelet i förtid ännu en gång.
Om de förlorar nu, om de följer upp den efterlängtade triumfen i förstarundan med ännu en håglös nothing-burgare till insats i rundan därpå och sumpar chansen när vägen fram till himlens portar verkligen ligger öppen, är partyt över.
Spelartruppen bryts sönder, ledarskapet byts ut, hela Shannyplan-eran når sin i så fall sorgliga slutpunkt.
Att beskriva det som att mycket står på spel är ett lika grovt understatement som det skulle vara att säga att Bud Fox under Gordon Gekkos inflytande tummade en smula på moralen.
Allt står på spel.
Men har stjärnorna från Big Smoke det som krävs för att stirra ner det som inte stirrar tillbaka i bråddjupet?
Många tvivlar ju på det, många menar att problemet rentav består i att de ledande personligheterna i den här Toronto-upplagan saknar nödvändig mental hårdhet och viker ner sig för lätt när det blir svårt och jobbigt och plågsamt.
Om det inte är sant måste de bevisa det i FLA Live ikväll.
För som ett annat ”Wall Street”-citat jag också använt tidigare lyder:
– Well, life all comes down to a few moments. This is one of them.
• • •
Precis som jag flaggade för i The End blev det några glas rödpuff när jag hade stämplat ut i natt. Ja, det gick väl i ärlighetens namn nästan en hel flaska.
Sedan ringde min vän och kollega Ryan i Seattle och i en dryg timme låg jag i soffan och pratade Stanley Cup med honom och bara så ni vet har vi nu löst allt och vet hur det kommer gå och varför.
Man blir ju alldeles särskilt insiktsfull efter några nattliga glas Pinot Noir…
• • •
Now, det är ju inte bara sina egna demoner Maple Leafs måste besegra ikväll – igen.
Mot sig har de, framförallt, laget med mest momentum i hela jäkla slutspelet – en flock katter som likt bland andra Oilers 2006, Kings 2012 och Predators 2017 går till storms i den fasta övertygelsen att de är oslagbara och just därför tycks ha blivit det också.
Om dessa katter – bästa storyn i hela Stanley Cup-wänschet denna vår – skrev jag en liten krönika idag.
Här kan du läsa den och har du synpunkter är det bara att vädra dem.
• • •
Ni har väl varit och tittat på Beyonce på Friends ikväll? Det var ju världspremiär med planetens största och mest inflytelserika artist och ja, well, har man chansen får man ju inte missa sånt.
Eller hur, Hyttmyran?
• • •
En annan scen från ”Wall Street” – ja, jag har sett den vid otaliga tillfällen och kan varje replik utantill – Maple Leafs-stjärnorna kanske borde studera är den när Gordon Gekkos håller sitt klassiska Greed is good-tal.
De skulle må bra av att utveckla girighet och habegär och verkligt skoningslös åtrå efter framgångar.
För som han säger, Gekko:
– Greed, for lack of a better word, is good. Greed is right, greed works. Greed clarifies, cuts through, and captures the essence of the evolutionary spirit. Greed, in all of its forms; greed for life, for money, for love, knowledge has marked the upward surge of mankind. And greed, you mark my words, will not only save Teldar Paper, but that other malfunctioning corporation called the Toronto Maple Leafs.
• • •
Vi har en Late Night Show ikväll också, coming live to us from Edmonton, Alberta.
I den föreställningen förväntar sig alla en himlastormande replik från Neon Leon och McJesus och ja, det gör de facto även jag.
Men när jag hade Wild Bill i luren i måndags lovade han att riddarna kommer vara redo.
– De lär försöka pusha, men vi får väl se till att pusha tillbaka, sa han på sitt sedvanligt anspråkslösa Märsta-vis.
Går det? Det ska bli mycket intressant att få veta.
• • •
Ja, jag ändrade lite i Gordon Gekkos tal här ovan, precis i slutet.,..
• • •
Now, även om Leafs undviker den totala förnedringen i en sweep är ju inget klart – på minsta vis.
De måste i så fall tämja katterna tre gånger till, på raken, och i den mån Lill-Nyllet & co ens våga tänka tanken måste den kännas helt överväldigande.
Det finns en anledning till att bara fyra olika lag i hela Stanley Cup-historien lyckats komma tillbaka från 0-3-underlägen. Det är extremt svårt, näst intill omöjligt.
Men kackerlackorna från LA gjorde det i första omgången mot stackars San Jose 2014, Flyers lyckades mot Boston 2010 och New York Islanders utsatte Pittsburgh för samma chock 1975.
Därtill hände det i finalen 1942 – alltså för 81 år sedan.
Då gick Detroit Red Wings upp i 3-0-ledningen, men motståndaren kom helt mirakulöst tillbaka, utjämnade och vann sedan Game 7.
Vad motståndaren hette?
Toronto Maple Leafs…
• • •
Vad trevligt att ni plötsligt börjar diskutera vinresor i norra Kalifornien, så man kan göra lite anteckningar inför kommande utflykter i Napa.
Det här kommentatorsspåret är ju bara bäst.
• • •
I Major League Baseball har en vändning efter 0-3-underläge bara ägt rum en enda gång och det var när Boston Red Sox vann det vi kallar konferensfinal mot New York Yankees 2004 och sedan bröt The Curse of Bambino, som hade plågat hela Boston sedan 1918.
I NBA?
Aldrig…
• • •
Vi har många underskattade svenskar kvar i årets slutspel – Forsling, Fast, Larsson, Wennberg, Bratt – men ingen lika orättfärdigt ”glömd” som just Wild Bill Karlsson i Las Vegas.
Som Ekeliw påminde om under dagens podcast-inspelning tvekade coach Cassidy nyss inte ens att jämföra Märsta-kungen med Patrice Bergeron och i det fallet vet ju Cassidy vad han talar om, han coachade ändå PB (väldigt fina initialer…) i Boston.
Sålunda borda Wille vara en av våra mest hyllade och det ska jag fan se till att han blir också, ifall Knights tar sig förbi den här rundan.
• • •
Själv var jag övertygad om att även Blackhawks skulle lyckas med mirakel-comeback 2011, när de mötte Canucks i förstarundan och faktiskt utjämnade till 3-3 – men mot alla odds vann Vancouver Game 7, efter sudden-mål av Alex Burrows.
Good times.
• • •
Tyvärr, Sheldon Keefe tog inte till sig Elliotte Friedmans oavsiktliga förslag om målvaktsstarter igår, Curtis Joseph gör inte comeback vid 56 års ålder.
Istället: Jawohl, Jawohl – Joseph Woll får uppdraget att rädda 2023 åt en hel landsända.
• • •
Nu har det kört ihop sig med sömnen igen. Jag lyckas somna snabbt, men vaknar alldeles för tidigt och känner mig inte det minsta utsövd.
Vad gör jag för fel? Har ni några knep?
• • •
Sheldon, ja. Det här kan mycket väl vara hans sista match i Maple Leafs bås.
I så fall gissar jag att han rätt så omgående får ett nytt jobb – medan Gallblåsan eller Boudreau flyttar till Toronto.
• • •
Alldeles nyss kom ett mail från Delta om att det är dags att checka in.
Jippie och hurra, i morgon bär det av västerut!
• • •
Brorsan hans togs väl nästa bara ut i syfte att locka hem honom i händelse av Toronto-keff, och nu är dessutom bäste polaren Sandy Sandin på plats i truppen, så jo – går det här som vi alla tror kommer nog Lill-Nyllet hem och spelar VM.
• • •
Podcast spelades alltså in i eftermiddags, så var redo – Ondskan klipper lika hängivet som Matthew Tkachuk Maximus går in i närkamper och kommer publicera vår senaste pratstund när som helst.
• • •
Kvällens svenska målskyttar: Lill-Nyllet, Liljegren och Wild Bill.
• • •
De säger inget, men på tv-bolagen och hos andra medie-institutioner i Kanada suckas det djupt av oro för att Leafs kanske redan är färdiga.
De genererar så väldans mycket högre tittarsiffror, och så många flera lästa texter, än alla andra, så en tidig sorti är en bummer för dem på det viset.
Fast den verkligheten lever ju även jag i, det blir i sanning mer intresse hos den bredare allmänheten om Erik Karlsson, Elias Pettersson, Mika Zibanejad, Lill-Nyllet, Landeskog, Bäckis, Hedman, Filip, Arvy, Kempe, Rasmus Dahlin, Markan, Elias Lindholm, Linus Ullmark et al är del av the action.
Som tur är har jag dock er, som hänger med oavsett vad som händer…
• • •
Dagens låt: The Thrills ”Your Love Is Like Las Vegas”.
• • •
Avgrunden har öppnats, Leafs stjärnor står vid kanten och stirrar ner – och inget stirrar tillbaka.
Nu får vi en gång för alla veta vad de är gjorda av.

NEW JERSEY – CAROLINA 1-6 (Slut)
SEATTLE – DALLAS 3-6 (Slut)
• • •
Game over.
Det var det förstås redan efter andraperren, men heder åt Krakarna som ändå försöker och nästan gör det lite spännande på slutet.
Det finns en otrolig karaktär i den gruppen, men faktum kvarstår: De bara ville ikväll – medan Stars var tvungna.
Vad som händer i fortsättningen?
Ingen aning, men serien kommer bli lång som varje bilresa från Seattle till andra storstäder i USA…
• • •
Tänkte väl kanske det, Kmannen. Själv har jag Empire State Building utanför fönstret, i all prakt, och har sett den varje dag i arton år.
Men jag tänker på detta arkitektoniska mästerverk hela tiden i alla fall, det är ju så vackert.
• • •
Adam Larsson vred huvudet av ormen och dunkade in ett mål till slut.
Så går det till i Seattle. Man ger aldrig upp. Man fortsätter nöta tills man lyckas.
• • •
Vem vet, kanske står jag inom kort och begrundar rymdnålen på plats. Det kan hända…
• • •
OK – lite vin!
Imorrn väntar ödesmatchernas ödesmatch i Sunrise och sedan ny show i Edmonton.
Då jäklar blir det folkfest runt vår lägereld, hoppas jag.
Tills dess:
Peace in the valley!

NEW JERSEY – CAROLINA 1-6 (Slut)
SEATTLE – DALLAS 1-5 (Period 2)
• • •
Ett lag vill, ett annat måste…
Den ekvationen har vi genom åren idisslat vid åtskilliga tillfällen när jämnstarka lag mötts i den här typen av matcher och det brukar alltid vara laget som måste som hittar ett sätt att vinna.
Just på det viset är det i Climate Pledge Arena ikväll också.
Krakarna skulle ju oerhört gärna vilja skaffa sig 3-1-övertag och chansen att slå in en matchboll på torsdag, men Stars är piskade att vinna för att undvika döden och…ja, ni ser ju själva.
Det är klart redan nu.
• • •
Att en Harley skulle få betydelse i Stanley Cup-racet hade jag inte räknat med, men Stars är ju inne i ett ”Ride hard Live Free”-stim ikväll så varför inte?
• • •
Fast även om de ”bara” vill tycker jag numer vi har rätt att förvänta oss mer av det vi får se av Kraken under de sex minuter i andra då texanerna tillåts gå upp i 4-0-ledning.
Ett tag hänger med med huvudena som värsta Devils-stjärnorna och det leder absolut ingenstans.
• • •
Som om det inte vore fräsigt nog med en Harley har Dallas en Hanley också – och bägge två står för assist till Max Domis lätt kontroversiella 3-0-mål.
• • •
Nu har han en elak orm från Puget Sound bitit Youngblood Adam Larsson, eljest skulle han inte missa så många lägen.
• • •
Ingen vet vad målvaktsinterference är längre, de kastar uppenbarligen pil på en tavla för att komma fram till beslut, så jag säger ingenting om det som händer nu.
• • •
– We want sudden, we want sudden, we want sudden!
Ja, kanske kan jag blidka hockeygudarna med en sådan ramsa, tänker jag.
• • •
Kmannen, hur ofta ser du Space Needle – och tänker du alls på denna landmark längre?
Konstig fråga kanske, men sånt tänker jag på.
• • •
5-1…
Den sifferkombinationen har blivit den här vårens magiska kod.
Att slutresultatet så ofta ska stå klart redan efter två perioder är dock en bummer.
Men nu tar vi och spelar av tredje och sen ska bofinken ta mig fan unna sig ett par glas rödvin.

NEW JERSEY – CAROLINA 1-6 (Slut)
SEATTLE – DALLAS 0-1 (Period 1)
• • •
De är fan så imponerande, dessa krakar från foten vid The Space Needle.
Dallas Stars är ett jäkla potent och solitt lag, som ikväll slåss för livet och försöker prestera på den absoluta toppen av sin förmåga, men Hakstols kompakta alla-för-en-en-för-alla-kollektiv håller helt jämna steg.
Lite börjar det kännas som 2018, när ett annat expansionslag chockade världen…
• • •
Fast nu lugnar vi ner oss en smula.
Jamie Benn, den gamle, ger Stars 1-0-ledning i ett sent PP och likt Carolina är de besvärliga att tas med när de tillskansar sig den sortens övertag.
• • •
Den här play-by-play-kommentatorn på ESPN är det ändå lite liv och glöd i – och Brian Boucher älskar jag att lyssna på.
• • •
Det är inget dålig jack Heiskanen har i fejset.
Han ser, bakom sitt heltäckande visir, ut som han gått sexton ronder mot Robert DeNiros Jake LaMotta i ”Tjuren från Bronx”.
• • •
Hemmalagets hittills enda powerplay var inte mycket att jubla åt – och det hann bara pågå i en minut innan Vince Dunn tvingades krama Faksa för mycket.
• • •
Det sista jag trodde skulle hända denna vår var nog ändå att vi skulle se Gruuuuubauer som en playoff-kung.
Men here we are, han är otroligt bra.
• • •
Gårde, vår gamle vän, håller på att ställa till med en mycket okaraktäristisk katastrof när han dräller med pucken i egen zon under penalty kill.
Ouch.
• • •
Just ja, Kmannen, ni har lite trafik i Seattle…
• • •
Fans och journalister i Texas har gjort stort nummer av att Uttern aldrig gör två dåliga matcher i rad, framförallt inte i playoff, och det verkar onekligen som det fanns fog för det.
• • •
In med Nils Lundkvist!
• • •
Viss FOMO upplevde jag när de släppte pucken i The Rock, men nu är jag väldigt nöjd med att jag inte befinner på andra sidan floden och ska försöka krångla mig hem på något vis utan sitter i soffan i myser.
Eftersom Jeppe från Nässjö gjorde illa sig i slutet hade jag inte heller haft något att göra där ute rent jobbmässigt, för media får inte träffa skadade spelare.
Bratt-Wursten?
Försök själv få tag i honom efter en 6-1-hurring.
• • •
Mera kaffe – så det inte går att somna ikväll heller…