Herregud, Atlanta har klappat ihop fullständigt och ligger under med 8-1.
Jo, åtta jävla ett.
Mot Maple Leafs.
Hemma.
Och vi får vara med om den förödmjukande rariteten dubbelt målvaktsbyte.
Efter fyra insläppta blir Pavelec utbytt mot Mason, men när också ersättaren tappat in tre får förstekeepern komma in igen – och börjar med att släppa in åttan.
Well, alla lag har minst en total off-match per säsong this is verkligen it för Thrashers.
Synd att det ska när bloggen för en gångs skull kommer på besök.
* * *
Tack du, Sipo. Faktum är att Savannah finns som alternativ för morgondagen. Jag har resten av helgen off och överväger att antigen köra dit eller ta mig när till Big Easy, via Hank Williams-museet i Montgomery.
Men du säger Savannah alltså?
* * *
Alltså, en sjumålsledning ska inte ens Toronto kunna tappa.
Väl?
I så fall lovar jag att delta i Fast Freddys barmarksträning i sommar.
* * *
Hela The Blackhawks connection är på dåligt humör. Både Big Buf och Eager håller på att spåra ur under en sekvens bakom Mason här på slurer – och vi har en hel förnedrande period kvar.
Ojvoj, det kan bli riktigt barnförbjudet nu.
* * *
Jeff Skinner-kampanj i kommentatorsspåret…det gillar jag.
* * *
Ja, Eager får till och med matchstraff för att medvetet ha försökt skada Colby Armstrong.
Inte snyggt.
* * *
Här är, som vanligt, inte mer folk än att de som motsätter sig escrow-inbetalningar – det vill säga alla i hela ligan – gnisslar tänder.
Men ändå.
Det är glad, uppspelt stämning. Sydstatsbor har alltid vetat hur man har kul på idrott – och alla andra slags evenemang där det samlas människor.
* * *
Kolla Eric, Beauchemin – Torontoas egen Malkin – har en assist.
Imponerande, inte sant?
* * *
Utgången om den glada stämningen skrev jag innan Torontos åttonde mål.
Nu låter det nästan som när Rangers underpresterar på Garden.
* * *
Quadzilla från Ytterby har fortfarande inte synts till, men nu måste det väl vara färdigcyklat i omklädningsrummet.
Jag ska hitta honom.
Slutrapport kommer nån timme efter slutsignalen – förhoppningsvis i form av lite bilder.

Vad cool han är, Toby Orr, vilket självförtroende han har, vad briljant det ser ut när han glider upp i Leafs-zonen, fintar slagskott och sen prickar in ettan med ett iskallt dragskott.
Vid det laget ser det ut som att Thrashers ska köra över de stackars löven – som hade en gång – men redan efter några minuter slappnar de av, släpper in gästerna i handlingen och nu står det, tänka sig,  1-2
Så kan det gå.
Men vänta bara, Leafs är bra på att tappa ledningar…
* * *
Guldbjörken, jag reagerar också på att Thrashers uppträder i sina röda tröjor. Inte för att jag tycker de är riktigt lika hemska som du anser, men jag vill ha dem i originalstället. Atlanta är ett blått lag, så är det bara.
* * *
Johan Garpenlöv sitter redo med anteckningsblocket på Philips spatiösa pressläktare.
Ja, i Leafs lär ju en och annan spelare vara ledig till VM….
* * *
Enligt en fana i taket har Widespread Panic gjort 17 utsålda shower i den här arenan.
Varför då?
* * *
Calle G ser till att få en assist.
Han kanske tror att han kan dämpa smällen på morgondagskvällens rookie-middag om han producerar lite, men det kan han glömma.
* * *
Ett problem med den här egenartade läktarlösningen är att vi här högst upp i princip måste luta oss över skrivborden för att se det som händer utefter sargen på vår sida.
Arkitekten bakom Philips är nog inte nykter alla dagar i veckan.
* * *
Trots att han har ben som Quadzilla satte lårkakan monumentale stopp för Fast Freddys medverkan, tyvärr.
Men ännu har han inte synts till här uppe. Vafan, vi har både korv och kaffe…kom nu, Språkröret.
* * *
Nej, Greven, jag visste inte ens att de vill trejda bort Versteeg. Det verkar rätt koko – i synnerhet när han producerar som ikväll.
* * *
Colton mot Boulton, det är en riktigt tungviktsbatalj det, och de får nog sägas leva upp till hypen.
Hoppas det blir mer.
* * *
Serrni, de har såna här trevlig cheerleaders här också. Ja, hm, det slår aldrig fel i den, ska vi säga traditionsbundna, södern.
* * *
Kanske kan Big Buf bjuda på lite dans också. Han verkar mycket irriterad på Leafs-backarna och om det behövs kan ju han ta för sig.
* * *
Burkie går förbi, rödmosig, rufsig i håret och med slipsen på sniskan. Han ser mer ut som en tv-deckare från sjuttiotalet än general manager NHL:s rikaste klubb – och jag gillar det. Det är för många pretty boys i klubbarnas så kallade front office.
* * *
Jag beklagar att jag, med rubriken, tog er till Georiga i första inlägget. Man kan möjligen tycka att en som kallar sig journalist ska kunna stava.
* * *
Vill minnas att Komisarek var en väldigt bra back en gång. Det är han inte längre.
* * *
Nu ska jag gå och leta på Shoey Shoestring.
Vi hörs efter andra.

Det kanske, i alla fall i någon mån, är som Johnny O säger när jag stövlar in i Thrashers omklädningsrum efter morgonvärmningen:
– Nämen…NU måste du väl ha åkt vilse ändå?
Thrashers-Leafs är ju ingen  match man kastar sig på ett plan för, åtminstone inte under den rätt räliga januarilunken.
Men jag har haft ett specifikt ärende här i trakten och när man ändå är på plats missar man ju inte en NHL-fajt med såna som Toby Orr och Fast Freddy Shoestring på isen.
Så
* * *
Kom hit redan igår kväll och åt, på Toby Orrs utmärkta rekommendation, en lysande biff på Hal’s Steakhouse i Buckhead.
Ett problem bara:
Det visade sig vara så trevligt i baren, där man –  god bless the southern states! – fick röka och allt, att jag blev kvar lite väl länge.
Låt oss säga att jag inte har tonåringens svikt i steget idag…
* * *
Jag har, om jag räknar rätt, varit här fyra gånger tidigare. Först på Rangers två playoff-matcher 2007, sedan på Toby Orrs debut (som också råkade vara Bäckis debut) och slutligen på All Star-helgen med Hives för två år sedan.
Ändå har jag svårt att hitta till pressingången i egendomliga Philips Arena.
Man får först leta sig in i ett parkeringsgarage, ta en hiss ner i underjorden, korsa en skräpig byggarbetsplats och gå genom en biltunnel till en dörr
Ja, varför
* * *
När pianisten i den där baren igår kväll bad en 23-årig blondin om en önskning svarade hon:
– ”Moondance”, Van Morrison.
Det är såna gånger Biffen blir förälskad.
* * *
Stor och Liten är en syn på morgonvärmningen också.
Det är ju helt fantastiskt att två såna extrema motpoler som Toby Orr och Big Buff kan bilda hela NHL:s hetaste backpar – den ene är ju etta i backarnas poängliga, den andre fyra.
– Mm, flinar Toby, jag kan tänka mig att vi ser lite lustiga ut från läktarna. Men det funkar ju.
Indeed.
* * *
Rob, vi är rörande överens om the southern belles.
There’s nothing like them.
* * *
Leafs, som spelade igår och kom hit först vid tre i morse, har ingen morgonvärmning men vem hittar jag ändå på en träningscykel utanför omklädningsrummet om inte blogglegendaren Fast Freddy Shoestring.
Det visar sig att han ådrog sig en lårkaka monumentale mot St. Louis och försöker mjuka upp sina Quadzilla-ben.
– Jag brakade rakt in i sargen, berättar han.
Var inte det dumt?
– Ha ha…jo.
Huruvida han kan lira den här matchen är oklart. Om inte får bloggen sällskap på pressläktaren. Det skulle bloggen i så fall jubla över.
* * *
Philips Arena är rätt egenartad även interiört.
På ena långsida finns endast en normal sektion längst ner. Ovanför den har de gjorts en stor, platt fasad full av loger, VIP-sektioner och – högst upp förstås – en massiv pressbox.
Det ser ut ungefär som ett jättelikt dockhus och får jag bara ordning på tekniken ska jag visa er på bilder lite senare.
* * *
Ikväll återvänder Page Six Sean till Dallas för första gången sedan han fick sparken för sina sloppy seconds-kommentaren, så det lär kunna bli rätt livat i American Airline’s Center.
Jag räknar med livliga rapporter från er läsare.
* * *
De verkar vara väldigt god stämning i Thrashers omklädningsrum och det är kanske inte så konstigt; de går ju bättre än någon föreställt sig.
– Ja, och när man vinner, då faller allting annat på plats. Det blir lätt, säger Freddy Modin.
För övrigt glömmer jag – förmodligen på grund av den där blondinen på Hal’s – fråga om han bytt namn officiellt och nu heter just Freddy, men om ni påminner mig ska jag ta det efter matchen.
* * *
Möter Beauchemin i en korridor och överväger i några sekunder att stoppa honom och berätta att han har ett passionerat svenskt fan som heter Eric…
* * *
Johnny O, som börjar få ut en riktigt skön mikrofonfrilla, är dock noga med att påpeka att Thrashers spelat fler matcher än de flesta andra.
– Vi kan verkligen inte slappna av, de andra kommer snart ikapp i spelschemat och ett lag som Carolina trycker på under strecket. Det blir stenhårt. Men jag hoppas verkligen vi klarar slutspelsplatsen. Det är så otroligt roligt att spela i playoff, säger han.
* * *
Efter det här stoppet Georgia flyger Leafs vidare till Los Angeles och där blir det rookie-middag. Såklart. Är det nånstans man kan frambringa krognotor som verkligen svider i plånboken är det i La-La-Land…
– Det ska bli ett sant nöje att frossa på Calle Gunnarssons bekostnad, skrockar Fast Freddy.
Stackars Calle G. Närkingar som är så, ehum, försiktiga med pengar också.
* * *
Zinny, det är tyvärr inte riktigt varmt nånstans i USA just nu, inte ens i Florida.
Det här jävla januari!
* * *
Det kom inte direkt som någon chock att Langenbrunner waivade no trading-klausulen och lät sig trejdas till Dallas. Just nu lär det vara aningen roligare att spela hockey för Stars än för Devils. Ja, jag skulle tippa att de flesta i truppen hoppas det gäller dem när Old School Lou hotar med att fler kommer att få rör på sig.
* * *
Att både Hossa och Kovy spelade här i Philips, samtidigt…det känns nästan lite overkligt så här i efterhand.
* * *
Ja, Julia, ”Midnight Train to Georgia” är en av de absolut största låtarna om den här delstaten. Men ”Rainy Night in Georgia” är i princip lika gudomlig – och speciellt då i Tony Joe Whites besjälade version.
* * *
Man vet att man är down dixie när dom serverar helt jävla lysande BBQ-fläsk i pressloungen.
Eken, var är du?
* * *
Apropå fläsk ska jag ta och röra på det nu, så jag kommer till min plats i tid.
Kul om ni är med och kollar och slänger in nån kommentar då och då.
Vi hörs traditionsenligt i pauserna.

Ikväll blir det, kanske något otippat, liveblogg från Atlanta. Thrashers mot Leafs. Start 01.30.

Sportspegelns 50-årsshow hann inte mer än sluta förrän halva bekantskapskretsen hörde av sig med information om att jag var med på ett litet hörn.
Kolla det finfina klippet från Wiener Stadthalle för snart 24 år sedan. Mellan Eldebrink och gamle Agne, målad i fejjan och med blågul hatt på lockarna, , står en 19-årig och våldsat många kilo lättare Biffen och gapar.
En revelation så här i efterhand är att jag för fan stod sida vid sida med Big Papa Wennerholm, något yngre han också. Att vi träffades redan då, det hade man ingen aning om.

Åh, herregud.
HBO måste ju får fem hundra emmys för den här serien som helhet – och sju hundra enbart för finalavsnittet.
Under sista halvtimmen sitter jag bara och ryser.
Det är inte bara ett lysande sportprogram. Det är en rent rörande hyllning till den hockey – den bästa sport som någonsin funnits.
Jag är avundsjuk på er som fortfarande har upplevelsen framför och längtar redan intensivt efter dvd-utgåvan, som om jag får önska kommer att rymma timme efter timme med extramaterial.
* * *
Bäst av otroligt mycket bra:
Kanske ändå blickarna på spelarna i bussarna när de glider genom Pittsburgh om kvällen, mot magiskt upplysta Heinz Field.
Så vackert.
* * *
Cooke åt Bäckis i tredje Winter classic-perren:
– Slash me again, I’ll take your teeth out, Nicky.
Som sagt:
Så skulle jag aldrig våga säga till en Gävle-bo…det brukar straffa sig.
* * *
Snacka om att Caps kaxade upp sig under de sista avsnitten.
I finalen talar Ovetjkin om ”this fucking Shitsburgh team” och Lille Fridolf tycker att hans lag ska ”beat these pricks”.
Ha ha, vilken nivå.
* * *
Jag är alltjämnt förbryllad över hur mycket domarna låter sig sväras åt, framförallt av Sid och Ovie.
* * *
Vi får se Lille Fridolf sprätta en Bud Light efter matchen.
Diskvatten, ja, men det ser gott ut.
* * *
För att återknyta till händelserna på Garden var det alldeles underbart att se vilken tv-pucksglädje som utbröt efter Zukes fantastiska avgörande.
Det är uppenbart att alla delar Tårtans åsikt när han efteråt beskriver vår norske vän som ”a very likeable person”.
* * *
Hygglig upphämtning av Ryssland där och jag kan inte låta bli att gotta mig.
Chauvinistiska kanadensare, vars ”this is our game”-attityd ibland gränsar till rena främlingsfientligheten, behöver sig en liten näsbränna då och då.
* * *
Coolt att nyförlovade Henke fick en assist för det avgörande målet också, men det var ju framförallt Duby Duby Doo som stod för ett mästerligt förarbete.
* * *
Du kommentatorsskribent som i icke-publicerade inlägg beskrev dig själv som ”en vandrande granat”…fine, jag förstår, men du får gå någon annanstans och vara den granaten. Här tillåter jag helt enkelt inte den sortens hatiska ton.
* * *
När Zuke står i spelargången och väntar på att bli intervjuad av MSG-kanalen kommer plötsligt Tårtan ut i bara skjortärmarna, ler brett och ger honom en fistbump.
Det är en mycket fin scen.
* * *
Alltså, det här med depression…jag uppskattar omtanken, men ni behöver inte ta det på så stort allvar. Jag bara tycker januari är lite trist och passar på att kokettera lite. No worries, för allt i världen.
* * *
I omklädningsrummet efteråt är det ett veritabelt köttberg av reportrar och fotografer runt lille Zuke och han får gång på gång svara på frågan hur det kändes att göra NHL-karriärens första mål på det sättet.
Greenberg från Post ska tydligen göra ett större porträtt för han ställer mer filosofiska frågor, bland annat om det är svårt att vara så liten (!).
Zuke svarar:
– Jag har haft 23 år på mig att vänja mig. Jag har alltid varit så här liten, så jag vet inget annat.
Han är bra på one-liners också.
* * *
Nu ska jag åka bort några dagar.
Ni lär bli varse vart vad det lider.
So long tills dess och tack för i natt.

Så gör man sitt första NHL-mål; man avgör i sudden. På Madison Square Garden.
Akkurat, Zuccarello.
Nu åker jag hem och ser 24/7 – som, ifll när oroliga, sänds direkt igen klockan 23.00 lokal tid. HBO vet att hockeypubliken inte alltid hinner hem till tio…

En gammal åkomma har tydligen slagit rot på Garden igen.
The Galopperande måltorka.
Rangers har en ocean av chanser i andraperren, men det står fortfarande 0-0 – för att hemmaspelarna uppenbarligen glömt bort hur man gör mål.
Jag har inte sett så krampartade avslutningar sedan jag själv häromdagen var Detroit mot Pittsburgh i NHL 11 och sumpade sådan mängd lägen på Flower att jag bestämde mig för att aldrig mer ägna det där skitspelet en sekund av min tid.
Det är bäst dom laddar om med bättre krut i den här pausen, annars kommer de att dödas av nåt surt slumpmål i sista.
* * *
Nu är jag outad som svensk – av snuset.
Weiron ser att jag lägger in en prilla och börjar omedelbart bröla i min riktning.
Shit, hur ska nu detta gå?
* * *
Hur många klubbar är det som har lagkaptener med lön på sex miljoner dollar om året i fjärdekedjan?
Jag känner till en och den heter New York Rangers.
Drury får knappt någon istid alls längre; han är bara inne för att böka och stöka nån gång då och då.
Snart kanske Redden får sällskap.
* * *
Blev ni osäkra av th:s påhopp?
Kom igen nu, kommentera. Det är bara så mitt humör hålls uppe.
* * *
Men vad fan, skadar även Page Six Sean en hand när han försöker täcka skott?
I så fall är han typ den femte rangern den här säsongen som åker på just den freak-skadan.
Tårtan kanske ska köra en skottäckandets ABC på träningen framöver.
* * *
Andre, sorry, vad korkad jag är. Visst, reaktionen på Omark-straffen var lite fånig. Men jag har fortfarande rätt starka Lightning-sympatier och hoppas de går långt i playoff – om inte annat så för att det är så angenämt att resa till Tampa…
* * *
Det kommer en Weiron-salva även när jag råkar ha Aftonbladets förstasida uppe på laptoppen.
I övrigt är han dock mest intresserad av den jämna distributionen av plastmuggar med öl, så det är ändå rätt lugnt.
* * *
FivePoints, det är härligt att se dig igen. Och din frustration är fullt förståelig. Likaså att du tar ut den på allt och alla.
Men se det från den ljusa sidan, som Per. Devils lär få förstavalet i draften nästa år.
* * *
Nä, päron…fuck. Det räckte med en tugga.
Här gillar vi sprit, kött och kaffe.
Nu ska jag ägna mig åt en av de sakerna.
Slutrapport kommer först efter 24/7-avsnittet, så ni vet det.

Breaking news i bloggen:
På Gris-Olles plats sitter ikväll en packad göteborgare – och han övertrumfar originalet.
Och det på svenska!
Jo, det är sant. Allt berusat brölande går inte att uttyda, men mellan varven framträder ett ”e ni goa, eller” och en hel läktarsektion tittar på –  ömsom i förundran, ömsom i fruktan.
Ah, landsmännen…
Själv är glad att denne Weiron i ottan inte tycks känna igen Biffen.
Om det sker blir det pressrummet i de återstående perioderna.
* * *
Hockeymatchen står 0-0 och dess antidepressiva förmåga kan ifrågasättas.
Men den är ändå bättre än Hurricanes-matcher i den här arenan brukar vara. Spelet är ändå hyggligt öppet, tempot okej och det smäller duktigt emellanåt.
Får vi bara ett mål, åt nåt håll, kan det nog bli riktigt sevärt.
* * *
Ha, päronmannen ger igen.
Jag drev ju grundligt med Wallin från TT för att han vid senaste matchen här hade med sig ett päron upp på läktaren.
Nu sätter han sig intill, börjar rota lite i sin hipster-väska, hittar det han letar efter och sträcker, brett leende, fram ett – päron.
Snyggt jobbat.
* * *
Boman, hon ÄR ju drottning, det behöver liksom inte uttalas.
* * *
Ronald McDonald är healty scratch, så honom behöver vi inte bekymra oss om.
Men kul att bli uppkallad bara för att få sitta framför Gris-Olle och titta.
* * *
Konståkaren, Skinner, är fan inte mycket större än Zuke.
* * *
Dejvid, det är målfoto mellan Carolina och Florida.
Tänk att se dem mötas, nere i tomma hallen i Fort Lauderdale, till exempel.
Jag tror jag hellre skulle gå ut och ta en öl med brölande Weiron.
* * *
Man ska ju ha i åtanke att Tampa gick en stenhård fyrarondare mot Capitals igår.
Att 24 timmar senare ställas mot ett utvilat Pittsburgh, det är nästan ett hånfullt beteende av de som ansvarar för schemat.
* * *
Zuke är verkligen nära att få sätta den där första baljan när han har pucken precis framför Ward.
Snart, snart…
* * *
Andre, jag antar att du menar Lightnings behandling av Pajen Persson. Omarks har de väl inte haft med att göra.
Låt mig tänka på det där med målisar.
* * *
Det visar sig här i pausen finnas alldeles särskilda skäl för Zuke att scora ikväll.
En kollega från ärevördiga VG – the mother ship! – kommer nämligen fram och hälsar.
Det vore ju alldeles väldigt morsamt om han fick rapportera hem om ett mål eller två.
* * *
Ja, nu ska väl jag ta och äta mitt fina päron då…
Jag återkommer, god willing, i paus nummer två.

Carolina…
Ja, i normala fall hade jag skippat den här matchen – lätt.
Hurricanes spelar inte tristast hockey i ligan, långt därifrån just nu, men det är ändå tråkigast laget. För sin brist på spännande profiler, för sin fula logga, för sin…äh, ni förstår. Det är bara en känsla.
Nu råkar januaridepressionen emellertid tagit sig sådana proportioner att jag är beredd att göra vad som helst för att försöka pigga upp mig själv och då kan till och med en Canes-match duga.
Dessutom var det, främst på grund av snöstormen på annandagen, så länge sen jag var här och livebloggade att jag känner lite plikt.
Så, ja, vi försöker väl ha lite kul ändå då.
* * *
Jag hoppar in i en taxi och ögonblicket senare kör chauffören ner i garaget under mitt hus.
– Vad ska det här betyda, frågar jag.
– Jag vet inte, svarar han, backar upp igen och kör mig till Garden.
Det är en något egenartad episod.
* * *
Viktigast ikväll är dock att komma hem snabbt efteråt.
Det är ju final av 24/7 på HBO och ryktet säger att sista avsnittet är chockerande bra.
Jag kan redan nu fresta med att jag från säkra källor vet att vi får se och höra när Matt Cooke hotar att slå ut tänderna på Bäckis.
Hu. Jag fick tidigt lära mig att vidta en helt annan sorts försiktighet när Gävle-bor var i närheten.
* * *
Sanningen är ju att Hurricanes modell 10-11 inte bara spelar bättre hockey än sitt rykte.
De har åtminstone ett riktigt exalterande profil i rookie-sensationen Jeff Skinner.
Så nu rycker vi upp oss här.
* * *
Tack skogens. bob hund…det var länge sen och nu känns allt lite bättre.
* * *
Det verkar som att vi får stifta bekantskap med en ny blåskjorta ikväll.
Backen Ryan McDonagh har kallats upp från Hartford för den ner flyttade Del Zotto och får av allt att döma spela mot Canes.
Ryan McDonagh…det låter nästan som Ronald McDonald, gör det inte? Utmärker han sig kan det bli ett nytt smeknamn.
* * *
Lemaire var arg efter skitförlusten mot Minnesota igår – men rolig ändå.
När han fick frågan vad han tyckte om lagets start svarade han:
– Start? Vilken start? Jag såg ingen.
Idag hade hans adepter träning vid ett, men de beordrades att inställa sig i The Rock redan 09.00.
Ojvoj.
* * *
Axel F, det är sant att det inte blir någon rookie-match under All Star-helgen. Däremot tas ett antal ungblod ut för att få vara med under skills competition och just där vore det ju underbart att se Omark.
* * *
Äh.
* * *
Det är ju, när man tänker efter, en rätt viktig match det här.
Hurricanes kan vid vinst få riktigt häng på slutspelsstrecket och Rangers kan vid förlust bli indraget i striden runt det där strecket på allvar.
Överhuvudtaget känns det som att Rangers säsong definieras den närmaste tiden. Ett lag för streckstrid – eller ett som etablerar sig som solitt slutspelslag?
Snart vet vi.
* * *
Det slår mig att jag kan ha skickat överdrivet vänliga, för att inte säga direkt inställsamma, sms till några av de amerikanska kollegorna här inne under nyårsfirandet.
Ingen har i och för sig sagt nåt, men det gör ju bara saken ännu mer pinsam.
Jävla dum-biff som alltid blir så emotionell när det är fest…
* * *
Hörrdu th, mig ger det definitivt mycket att läsa kommentarerna här.
Jag brukade uppskatta dina också och vädjar om en fortsättning, nu när du blivit nämnd och allt…
* * *
Äh igen.
* * *
Håller pressrumstjattret stången med gammaldags r’n’b ikväll. Som Julia Lees ”King-Size Papa”. Den ska ni omedelbart kolla upp, den handlar definitivt om mig.
* * *
Svåger Micke…om vi byter, lovar du att bära min Bosse Larsson-kavaj då?
I så fall är det en deal.
* * *
Tårtan säger inget men ändå allt när han får frågan hur Del Zotto tog degraderingen till AHL och svarar:
– Well, ibland motsätter sig spelarna såna beslut, men det är inte upp till spelarna att ha åsikter.
MDZ gör nog bäst i att knipa igen.
* * *
Julia, även jag har en balkong, men den är lokaliserad på 48:e våningen så fresta inte med såna där lösningar.
* * *
I vanliga fall här är det en av de stora matcherna för Varpu. Det kryllar ju av finländare i Carolina (well…). Men både Pitkänen och den store Jussi Jokinen är skadade, så hon får nöja sig med lill-Ruutu och ser inte alldeles nöjd ut, kan jag meddela. Särskilt inte som hon släpade sig hit på morgonvärmning för att få tala med sina landsmän.
* * *
Tadd, jag har kollat mycket sporadiskt på JVM och har själv inga åsikter om unge Fasth, men jag hör att Rangers scouter vara mycket tillfreds med vad de sett av honom i Buffalo.
* * *
Apropå Varpu har hon plötsligt bytt taktik och kommer med vit choklad istället för lakrits.
– Jag tror det är dags för det här nu.
Vad ska det betyda, John J? Är vit choklad tyngre grejor?
* * *
Visste ni förresten att Jeff Skinner höll på med konståkning i yngre dagar.
Och kan ni tänka er hur mycket tråkningar han, bara 18 bast, tvingas utstå bara för det?
* * *
Nej, raalfie, jag har verkligen inga ”myspys”-byxor när jag befinner mig hemma, 
Jag är väl ingen campare heller.
Jag är biff monumentale och en biff monumentale skulle aldrig titta åt sådana trasor.
Stick to your style är en viktigt princip i alla lägen och jag citerar gärna Niclas Frisk, som när han fick frågan om vad hans jobb som producent åt Popsicle bestod i svarade:
– Egentligen handlar det bara om att se till att folka inte slappar ihop och börjar gå i träningsoverall. Man måste klä sig värdigt, annars blir det definitivt ingen bra musik.
There you go.
* * *
Ingen gör mål i Rangers längre, men jag tror och hoppas ändå att det kan vara dags Zuke Zuccarellos första NHL-balja ikväll.
* * *
Badtofflor, fleece-jackor och långkalsonger är annat som undviks i mitt hem.
* * *
Bronsmatcher är ju mest blaha-blah, men ni får gärna serva med rapporter från finalen. Sjaibo, sjaibo, säger jag.
* * *
Hon sa ja.
Marc Staals flickvän alltså, när han i julas frågade om hon vill gifta sig med honom.
Det får vi veta i ett klipp från AM New York.
Beklagar, om det var någon där ute som hade förhoppningar om nummer 18.
* * *
Eric, jag tror du missförstår th. Han ger ju dig sitt stöd ju,

Och var ska du?
* * *
Jag tyckte det var sagt att Rangers alltid skulle spela i sina jubileumströjor på onsdagar, men under värmningen kör dom samma gala serielunksställ som vanligt.
Synd det. Min inledande skepsis har vänts till förälskelse, nämligen.
* * *
Duby Duby Doo ser förresten het ut på nämnda värmningen.
Vi kan få höra Sinatra ikväll, det är vad jag tror,
* * *
Äh.
Nu kör vi.
Hoppas det blir OK.
Jag är tillbaka här i första paus, kan ni tänka er.