Nejdå, gossar, jag är kvar ännu.
Men nu ska jag nog kasta mig iväg på sen supé.
I Kostym, visst Granvista.
Det var en brötig, grötig, tajt brunkar-match i Nashville, men Blueshirts slet sig till en kvittering och sen var Lundqvist verkligen kung under straffavgörandet.
Starkt.
* * *
I övrigt?
Ja, Loui Loui blev serverad en ny macka av Brad Richads – de är ett av ligans vassaste radarpar dom – och avgjorde mot Blues, Ryan gjorde ett hattrick  i Arizona-öknen (varför är han kriminell, Eric?) och den turkiska pepparen var finfin.
De sena matcherna får ni klara själv, nu är jag out of here. Tack för ikväll.

Rangers är sega.
Men jag sa ju det.
De har spelat och rest så mycket senaste veckan att de går på ångorna nu.
Inte blir det bättre av att Gabby Gabby Hey tydligen är förkyld.
Predators vinner.
* * *
Här är den klassiska svenska festivalen i Sydafrika jag talade om i förra inlägget:
ttp://plus.aftonbladet.se/nyheter/9911/21/sydafrika.html
Jag undrar fortfarande – vilka var det som betalade?
* * *
Jodå, Elias – Christensen fot rörde sig. Vad man möjligen kan tycka är att det var Suter som satte den i rörelse med en smart liten spark.
* * *
Så fort man börjar hoppas på Leafs viker de ihop sig igen.
Suck.
Jag instämmer med Eric, stackars Monstret.
* * *
Ha Ha, Tootoo läxar upp Page Six Sean rätt duktigt. Sen ”gör” han en Carcillo med båda händerna sträckta över huvudet.
Alltid lika underhållande.
* * *
Ludde, jodå, jag har haft mina sittningar på Aquavit. Givet stopp runt jul, framförallt.
Men jag saknar Ulrika’s. Det var mer informellt och stämningen kunde bli riktigt festlig med rätt blandning bland borden.
* * *
In med Enroth!
* * *
Det kommer sms om Elaine’s.
Hm.
Nu fick bloggarn nåt att tänka på.

Just ja.
Det var det där med Tommy Salo också.
Ja, jag tycker det  låter som ett alldeles förträffligt val av sportchef i Lirarnas Lag. Han är smart, savvy, känd, respekterad och utrustad med fler och bättre kontakter än de flesta.
Men:
Det är inte så lite oroande att han tydligen håller Glen Sather som förebild.
Stealth-flygaren!
Det är likvärdigt med att anställa en ny bas för Peace & Love-festivalen och få höra honom säga:
– Min förebild är han som arrangerade den svenska artistfestivalen i Sydafrika 1999 (ni vet den som det kom tre betalande på…).
Snälla Tommy, Sather har gång på gång på gång misslyckats i det som borde vara det enklaste jobbet i ligan, med mer resurser än någon annan, på den folkrikaste och mest passionerade marknaden.
* * *
Bra drag i ScotiaBank Place i första, tycker jag. Högt tempo och fina närkamper. Men vad Leafs-backarna ställer till det för Montret emellanåt. Man blir ju irriterad.
* * *
Ch, det beror lite på avstånden.
Har  exempelvis Wings viktig bortamatch i Chicago, Columbus eller Toronto en helg åker folk definitivt från Detroit. Men spelar dom i, typ, Phoenix består fansen i första hand av utflyttade Michigan-bor.
* * *
MSG hade också premiär för ett skoj hockeyprogram igår – ”Behind the bench” , där Tårtan och Mike Keenan berättar om livet som coach i Metropolis. Det är ju inte de mest väluppfostrade gossarna i skolan, så ni kan ju föreställa er.
* * *
Big Papa är på rätt sida Atlanten nu också.
Följ honom – det gör jag, alltid.
* * *
Det bor alltså en liten Chris Simon i Nisse Ekman.
Jösses.
* * *
Turkisk peppar är verkligen mumma!
* * *
Purcell gör mål – igen. Där har vi en breakout-säsong.
* * *
Nä, hörrni, nu tar vi och sätter på lite kaffe här i Midtown.

Ojvoj.
HBO har börjat köra trailers för 24/7 – dokumentärserien om vägen fram till Winter Classics, med närgångna bakom-kulisserna-reportage från både camp Capitals och camp Penguins.
Det verkar bli ren hockeypornografi, gjord på samma läckra och förföriska sätt som samma kanals ”Inside Football” – ett måste efter varje NFL-omgång.
En liten snutt finns här.
Premiären äger tydligen rim 15 december. Det är nu ett inringat datum i Biffens almanacka.
* * *
Det håller på att bli riktig Moose-feber i Newark nu.
Hedbä var ju fenomenal mot Flyers också.
Bäst var den där konstiga fotbollsräddningen när han la sig raklång och bara stötte bort pucken för en förvånad Velvet Underground
– Det kallas Åslin-slajd, berättar han på telefon från andra sidan Hudson-floden.
– Peter Åslin var grym på den där och jag har försökt ta efter honom.
* * *
Ovetjkin-dvd:n verkar också lysande. Om jag bara kommer ihåg blir det att gå till NHL-butiken på sjätte avenyn och köpa den efter Penguins morgonvärmning på Garden på måndag.
Påminn mig, jag är en gammal gubbe som glömmer sånt.
* * *
Fan vad Blue Jackets är bra då. Och vilka snygga tröjor, med kanon i emblemet, de skaffat sig.
* * *
Åt brunch på skandinaviska Smörgås idag; först en finfinsilltallrik och därefter hyggliga köttbullar med extra mycket lingonsylt.
Sen bröt jag mot alla tjockis-regler genom att gå till hörnet där de har svenskt godis.
Så till kvällens matcher blir det fest med turkisk peppar och kexchoklad, I’m sorry…
* * *
Kung Lundqvist var riktigt fenomenal igår – och jag älskade att se hur hårt lagkamrater de sista minuterna  slet, hur villigt de offrade sig, för att han skulle få hålla sin nolla.
Precis som han bekräftade efteråt tror jag att tredjeperioden i eländesmatchen mot Tampa hade mycket med den comebacken att göra.
I andra pausen i St. Pete Times Forum frågade Tårtan tydligen om han ville kliva av, men Henke sa nej och gick ut och fick bygga upp sitt självförtroende igen
Det är nåt att tänka på för de som hanterar målisar. Lyssna på dem, låt dem åtminstone tidvis göra som de vill och fucka aldrig med deras självförtroende.
* * *
Dagens låt:
Barbro Högberg – Med ögon känsliga för grönt.
* * *
– Var ska jag börja?
Så svarade Toby Orr när jag igår frågade vad det är som är så roligt med att bilda backpar med Big Buff.
Den kanske mest udda radarparet i hela ligan håller på att bli en succé – och det är ju alldeles underbart.
* * *
Men ikväll kan det bli riktigt tungt för Rangers, misstänker jag.
De har spelat mycket, rest mycket och gjort av med mycket energi på att vara arga efter Tampa-matchen.
Dessutom hade de inte en chans när jag spelade igenom matchen på NHL 11. Jävla Hörnqvist, han både gjorde mål och slog ner Du-Be-Du-Be-Doo.
* * *
Hat trick av Sid The Kid mot Calgary…jo, han är nog, som några kommentarer framhöll igår, lite förbisedd.
Men det handlar om naturliga mediala mekanismer. Tidningar och tv vill alltid ha något att rapportera och att för att etablerade superstars som han och Ovie ska få lika mycket uppmärksamhet som de egentligen förtjänar krävs efter några år att de bjuder på riktigt, rikta spektakulära sensationer.
Det är ingen ursäkt, men en förklaring.
* * *
Vad ska ni se ikväll?
Jag börjar med Ottowa-Toronto – där Shoey gör mål ikväll, vänta bara – och glider sen över till Florida-derbyt för att sedan koncentrerar mig på övningarna i downtown Nashville,
Kommentatorsspåret är öppet, ge det vad det tål.

BIFFENS LISTA

1. Steven Stamkos
– Jag citerar Phil Esposito: ”Hans skott är ett av de bästa jag någonsin sett. Och jag har sett alla”. Givetvis är Stammer etta för andra veckan i rad.
2. Hedbä & Tedenby.
– Devils verkar äntligen ha hittat vägen framåt. Och det är det de här två svenskarna som stakat ut riktningen.
3. Hockey i Florida.
– Ta er hockeykultur och stoppa upp den om ni vill. Inga har det bättre än de killar som lirar i the Sunshine state. De går i shorts året runt, de tjänar multum och de slipper det värsta av uppmärksamheten.
4.  RBC Center
– Biffens 26:e NHL-arena avbockad. Och den var väldigt trevlig.
5. Carey Price.
– You asked for him, you got him. Hetare än ett finskt bastuaggregat, jag håller med.
6. Alex Kovalev.
– De bästa handleder Gud någonsin skapat ledde till en 1000:e NHL-poäng i veckan.
7. Mustascherna i Tampa
– Att gå in i Lightnings omklädningsrum är just som att hamna på en raggarträff i Rättvik 1976. Suveränt.
8. Marc Staals propp på Matt Stajan
– Rena Kron Wall of Pain-klassen.
9. Prytz
– Som utlovat: Den kommentator som först fattade att jag var på väg till Raleigh förra veckan förtjänar en plats på bifflistan.
10. You See
– Carolina-fansen hyllar Jussi Jokinen genom att fylla i just de två orden under nationalsången. Det är klassiskt.

BIFFENS BU

•New York Islanders.
– Farsen fortsätter. Fjorton raka förluster. Three to go, sen är tidernas förslustsvit tangerad.
•Coyotes behandling av Oliver Ekman-Larsson.
– Jag är inte den som grinar över att unga svenska talanger får gnugga i farmarligan, så är det bara. Men att kalla upp en spelare av Olivers kaliber ena dagen och skicka ner honom nästa, det är bara respektlöst.
•Clap-Clap-Clap-Your Hand.
– Jag vet inte vad det är för låt men dom använder den överallt och den är fan vidrig.

CITATET
”Vi uppträdde helt hjärndött under första halvan av matchen. Varför? Jag vet inte”.
John Tortorella efter Rangers plattmatch mot Tampa.

Några korta saker innan bildkavalkaden:
1. Öhlund kallas inte Papa Björn utan anledning, som ni såg. Det var en duktig bröstvärmare han gav Christensen. Och helst sjysst. Page Six Sean var bara fånig med sitt tjafss.
2. Lightning-spelarna behagar vara missnöjda efteråt. För att de gjorde en så slak tredjeperre. ”Vi kunde gjort tio om vi fortsatt som i de två första”, muttrar Vigge.
3. Innan han gjorde sitt mål ropade Baby Björn Vigge på svenska till Ritola att spela pucken bakåt. ”Sen kom det en fladdrande sak som jag fick lov att ordna till. Man vet ju hur borlängegrabbar är”…
5. The Flash, de glasögonen är av för det mesta. Det råder ingen diskssuion om att tavlorna som ledde till bänkning, mot Boston och Colorado, var grova. Men idag har jag svårt att se att Lundqvist kan lastar för så mycket.
4. Lightning kan gå riktiigt, riktigt långt…
OK, here we go:

Fina, fina St Pete Times Forum. Notera palmen. Såna har ni inte utanför Löfbergs och Hovet just ny, va?

Viasats utsända, T-Pain och Ekot, i en sportbar. Ekot är fundersam, ser det ut som.

En borlängepöjk i NHL.

Agent Wallén, så glad som en agent kan bli när klienterna gör mål.

Papa Björn. Med rätt tafflig mustasch.

Baby Björn. Med ännu taffligare mustasch.

Forumet är fint inuti också.

Trampa på den här och du kan få en tackling av Papa Björn.

Så här ser det ut chez Hedman.

Strömsbros egen Stamkos på väg mot sin debut på NHL-is.

En timme före första nedsläpp.

En av ligans angenämaste pressläktare.

Bira bira bira…

Värmning.

Kolla vilken jävla grym zamboni. Jag vill ha! Och åka med.
* * *
Inte för att ni firar den, men jag ber ändå att få önska en Happy Thanksgiving Day.
Vi hörs snart.

Rangers räddar ansiktet i tredje och gör tre tröstmål. 5-3 alltså.
Mer senare. Och bilder!

Rangers har missförstått det här med thanksgiving.
Man ska ÄTA kalkon.
Inte vara en.
De är fullständigt utspelade och förnedrande.
Lightning leker sig inte bara till 5-0.
De leder skotten med 25-7 – och innan gästerna efter tretton och en halv minut fick sitt första, patetiska powerplay hade de bara avlossat fem skott.
Det är siffror som speglar händelserna mycket väl.
Man kan bara lida med Lundqvist, det här kan inte vara roligare än en rotfyllning utan bedövning.
* * *
Baby Björn Vigge vet att det är när bloggen är på plats man ska panga in säsongens första mål.
Härligt.
* * *
Tadd, tror att det bara var nån halvseg kyckling.
Mer behövs inte för att snålvattnet ska börja skölja över The Royal Oaks oxeltänder.
* * *
När Vigge gjort sitt mål zoomar de jumbotronansvariga in ett sällskap a’ 20 personer som står och jublar med Hedman-tröjor.
Det är Peter Walléns influgna sällskap som hyllar sina landsman.
Så gör en agent rätt för provisionen!
* * *
Nog är det lite underligt att Malone får två för goaltender interference när han blir inknuffad i Henke – och Prust samtidigt åker för diving.
Den kommer nog domare Martell själv att ligga och fundera på i hotellsängen i natt.
* * *
The Flash, det där kan jag ändå inte hålla med om. Han släppte returer på två Stamkos-rökare, men det gör ju alla. Problemet var att Malone fick stå där, fridfullt som vore han en fågelskådare på ensamt pass i den öländska gryningen (va?).
Och vad fan skulle han göra på den suveräna klapp-klapp-showen vid 3-0-målet?
Fyran och femma, tja, inte omöjliga kanske, men inga tavlor heller.
Likafullt lär vi få se Tåbiran i tredje, för så blir det alltid när man släppt in fem.
* * *
Nu har Du-Be-Du-Be-Doo för första gången i sitt liv varit handgemäng med en borlängekille.
Han lär inte glömma det.
* * *
Eric, det är en match för Wings. Det tål att påpekas att den äldste av dem alla, en viss Lidström, gör en Norris Trophy-säsong.
Så i år stämmer den där analysen väldigt dåligt,
* * *
Stammers 3-0-mål var ett av säsongens allra vakraste.
* * *
Mitt tips är att den tatuerade får sitt hat trick innan kvällen är över.
* * *
Mackan, det var en svavelosande salva…men jag förstår frustrationen.
* * *
Ja, inte nog med Henke tvingas släppa in fem när det skulle bli stor revansch.
En svensk gör mål också – och en annan, till på köpet från Borlänge, får assist på samma balja.
Rotfyllning utan bedövning, sa vi så?
* * *
Här kommer det att spelas slutspelshockey i vår, annars lovar JAG att gå igenom en rotfyllning utan bedövning.
Big Papa Wennerholm visste vad han talade om när han tippade i oktober.
* * *
Det är bara att luta sig tillbaka och njuta av det som säkert blir en finfin Bolts-show i tredje.
Slutrapport kommer senare – med bilder.

Rangers har en del att tampas med i Florida, om det lilla skämtet ursäktas…
Lightning är klart bäst och leder med 2-0 efter två PP-kassar av den brutalt tatuerade Malone.
Surt som för Henke, men det har verkligen inte varit hans fel.
Det handlar mer om att Bolts varit väldigt bra i PP och Rangers usla i PK.
Jag har svårt att se hur Rangers ska kunna slå tillbaka, men ett är säkert:
De kan inte ta fler utvisningar.
* * *
När man hör den under introt kan man nästan få för sig att AC/DC:s ”Thunderstruck” skrevs exklusivt för Lightning.
Den är ju perfekt.
* * *
Page Six Sean verkar ha blivit lite grinig av värmen här nere.
Det är bra det.
* * *
Att MC Hammer får agera publik-instigator på jumbotronen känns däremot bara sådär…
* * *
Jag vet inte, Offroad, jag har aldrig sett någon slå korken av en bira på pressläktarna.
Men Scotty Bowman, som bor i närheten och har en fast plats här uppe, kanske tar sig en klämtare emellanåt.
Det har han i så fall gjort sig förtjänt av.
* * *
Mesiga Blueshirts-fans på plats.
De vågade inte fyra av ett enda ”Let’s go, Rangers” under nationalsången.
* * *
Det hinner gå nio minuter innan The Oak Man kommer upp på pressläktaren.
Orsak:
– Det var god mat där nere.
Han är i alla fall ärlig med sitt frosseri.
* * *
Henke får åtminstone rädda Boogard vid ett tillfälle. Det är en prestation.
* * *
Dajje, jag föreslår att du går in på Youtube och kollar efter mig och Håkan Hellström.
En oförglömlig natt.
* * *
Scotty Bowman sitter för sex-sju platser till vänster om Bjuppe.
I’m not worthy.
* * *
Ja, Rangers hade sån liten box i de där numerära underlägena att man knappt fått in en telefonakatalog i den.
Men samtidigt…när Stammer, St. Louis och Malone ställer upp sig i powerplay känns det lika kört för motståndara som när Ovie och Caps är som hetast.
Och då ska man komma ihåg att det här laget kan spetsa laguppställningen med Lecavalier och Gagne också.
Ojvoj.
* * *
Det var länge sen, så nu tror jag att jag ska liva upp periodpausen med lite popcorn.
* * *
Både Papa Björn och Baby Björn har sett stabila ut i första.
* * *
Det är thanksgiving i USA och det är som bekant en helg när amerikaner reser till sina familjer.
Och eftersom Florida i första hand bebos av människor från andra platser är det ganska tomt här nu, vilket påverkar stämningen i den här matchen.
Bell Centre it ain’t, om man säger så.
* * *
Okej, mot popcorn-byttan.
Vi hörs i paus nummer två.

Välkommen till Florida.
Här ska vi titta på Papa Björn och Baby Björn ikväll.
Det är nämligen så Vigge Hedman och Mattias Öhlund kallas av sina lagkamrater.
– Det började med att dom kallade Mattias Papa Bear efter en rejäl tackling förra året. Sen fick nån höra att bear heter björn på svenska och nu heter vi så, säger Hedman och flinar efter en lätt morgonvärmning St. Pete’s Times Forum.
Vackert, tycker jag.
* * *
Solen gassar 30-gradig värme från en nästan klarblå himmel, det rasslar stilla i någon palm och genom den öppna balkongdörren i hotellrummet hör jag hur en båt puttrar förbi i den lätt brisen i kanalen nedanför.
Det är alldeles underbart att vara här och vore jag hockeyspelare skulle jag be intensiva böner om att bli draftad av Lightning.
* * *
Tampa-spelarna ställer helhjärtat upp för den kampanj som syftar till att öka medvetandet om prostatacancer och i NHL yttrar sig på så sätt att spelarna spar ut feta, porrfilmsaktiga mustascher.
Men det går inget vidare för svenskarna.
Inte ens Papa Björn Öhlund, som ju ändå hunnit bli 34 år gammal, har fått ut mer än några fjun.
– Men det är bättre än Victor i alla fall. Ska du se hans muscha får du gå väldigt nära, säger han.
Inte ens det hjälper, faktiskt. Baby Björn  har inte mycket kraftigare mustasch än Eva Longoria.
Han kanske borde göra som kompisen Stamkos. NHL:s hetaste skytt har helt sonika färgat sin fjortispröjsare kolsvart och eftersom han i övrigt är snudd på Johnny Winter-blek ser han inte riktigt klok ut.
– Om det nu är kampanj måste den ju synas, säger Stammer och rycker lite generat i sina strån.
* * *
Det är ingen lätt match Henke får göra ”comeback” i.
Lightning har flera snipers som är red hot, men framförallt Stamkos, som osannolikt nog gör mål på 25 procent av sina skott.
När han efter morgonövningarna sitter på sin lilla bänk i omklädningsrummet och lyssnar på något tjatiga frågor om får jag av de lågmälda, lätt sammanbitna svaren ändå samma intryck som på Garden senast:
Han tänker göra en monstermatch ikväll.
– Fast jag försöker att göra så stor sak av att jag suttit två matcher. Det är inget konstigt, det var sagt från början att jag inte ska spela varje match. Nu får jag försöka göra så bra ifrån mig som möjligt, säger han.
* * *
Jag har aldrig varit i hockeyomklädningsrum där det spelats så bra musik som i Tampas.
Först är det Tom Petty, sedan Dylan och därefter Stones.
– Vem som är DJ? Jag vet inte. Det varierar. Det är inte jag i alla fall. Jag hade förstås valt Håkan Hellström, säger Vigge och puttar flinande till mig i axeln.
Sen tar han sig äntligen mod och frågar vad som hände den där gången på Nalen.
Det har Baby Björn enligt mina källor varit väldigt förbryllad över länge, fast inte riktigt vågat ta upp. Men nu skjuter han alltså från höften.
Mitt svar är enkelt:
It seemed like a good idea at the time.
* * *
Eken är på plats också – för att hjälpa till och filma ett gäng glada hockeyamatörer Vigges agent Peter Wallén arrangerat en resa med till Florida.
Och under eftermiddagen spelar matvraket från Strömsbro hockey med det sällskapet, i St. Pete’s.
Jag har tyvärr inte möjlighet, vilket gör The Royal Oak vansinnig?
– Va? Ska du inte se mig spela? När jag är på en NHL-is? Struntar du i det? Jag trodde vi var vänner, ylar han sårat.
Well, alla kan inte bara glida omkring hela dagarna…
* * *
Ryan Malone i bar överkropp är en syn.
Han har fler tatueringar än en genomsnittlig kåkfarare.
* * *
När jag frågar om han hunnit bättra på brännan under spricker det där sammanbitna upp i ett roat leende.
– Nej, tyvärr. Vi kom in igår och tränade direkt. Det är bara hockey på den här resan, säger han och låter låtsas-ledsen.
Det är ju för bedrövligt!
* * *
Rudolf, Eric har tagit sin avstängning på exakt rätt sätt och håller sig sedan comebacken på mattan, så nu får du inga angrepp på honom publicerade.
* * *
Mattias Ritola är tillbaka från avstängningen – ja, såna får man ju räkna med om man släpper ut något så tufft och hårt som borlängepöjkar på isen – och spelar mot Rangers.
– Det såg ju inte så snyggt ut där, men han vände sig om precis när jag skulle tackla honom. Det blev fel, säger han på sitt vackraste tunhuksmål.
* * *
Återvänder till hallen för match samtidigt som Tårtan kliver in genom dörrarna.
Det är som att se Barack Obama – fast med hockeyfrilla – working the ropelines efter ett kampanjmöte
Alla vill trycka hans hand, alla vill prata.
Han är kung här i Tampa-bukten, Tårtgubben.
Men så ledde han också Lightning till Stanley Cup-titel och den allmänna uppfattningen är verkligen att det aldrig hade gått utan honom.
Som Fredrik Modin sa när vi diskuterade den koleriske amerikanen för nåt år sedan.
– Jag har enorm respekt för vad han fick oss att göra där nere.
* * *
Ritola behöver inte bekymra sig om den där mustaschtävlingen.
Som den borlängehårding han är har han redan helskägg.
* * *
Zäta-kampanjen fungerar!
När NHL igår publicerade ställningen i All Star-oröstningen låg Njurunda-Gretzky på fjortondeplats bland forwards och eftersom två lag ska ställas samman torde en resa till North Carolina i slutet av januari vara oundviklig.
Reaktionen från Detroits nordvästra förorter:
Handleden har redan börjat krångla…
* * *
Mäktig syn på pressläktaren.
Pat Burns stol står kvar, med hans namnskylt.
* * *
Enligt en Brooksie-drapa i dagens Post är det redan gjutet i sten att Sather kommer att försöka knyta till sig Brad Richards och ge Gabby Gabby Hey den playmaker han behöver.
Det troliga är dock att den sällsamme general managern  väntar tills Dallas-stjärnan blir free agent i juli, så han slipper avyttra ung talang.
Den sortens klokskap vore en nyhet i sammanhanget.
* * *
Phil Esposito, en inventarie i den här hallen, uttalar sig om Stamkos skott i Tampa Tribune i dag.
– Det är ett av de bästa skott jag sett och jag har sett dem alla.
Åh, Henke. Det krävs Tretjak-konster idag.
* * *
De har byggt om lite i ligans kanske trevligaste pressbox, men de har fortfarande bira i små kylskåp ute vid hissen.
Jag finner detta mycket underhållande och önskar att jag någon får komma hit och vara ledig…
* * *
Vad sjyssta dom är mot Oliver, i Phoenix.
Igår kallades han upp till matchen mot Edmonton – och i dag skickades han tillbaka till San Antonio.
WTF?
* *
Man får intrycket att de har väldigt trevligt i Lightning och Ritola bekräftar.
– Det är helt otrolig sammanhållning i det här laget och jag är verkligen glad över att ha hamnat här. Visst, det finns mer hockeykultur uppe i Michigan, men stämningen i laget slår allt. Och så är ju klimatet lite bättre…
Det kan man verkligen säga.
* * *
Det är gott om Rangers-jerseys på läktarna, kan man konstatera redan under värmningen.
Inte oväntat.
I Florida bor många ex-new yorkers – och den här tiden på året förstår jag dem fullständigt.
* * *
Ritola hörde förresten av sig och ville ha Liljas nummer häromsisten.
Då vet man vad som hänt:
Snuset är slut.
– Ja, Lilja är ju våran snuskran, bekräftar Borlänges bäste sedan Tomas Forslund.
* * *
Amen kolla!
Baby Björn Vigge värmer utan hjälp.
Det är det ingen ny svensk som vågat göra sedan Bäckis, så bloggen ställer sig spontant upp och applåderar.
* * *
Eric, bilder kommer givetvis – men först i slutrapporten. Det tar för lång tid att sitta på pressläktaren och ladda upp.
* *
Du-Be-Be-Doo ser riktigt hungrig ut under värmningen.
Det är inte omöjligt att han bestämt sig för att stjäla showen av Stammer.
* * *
Ni får ursäkta, men det känns rätt fintsitta här och gå in på bladets hemsida och läsa att ni har snökaos och rekordkyla hemma gamla swiiiiden.
Hur känns det egentligen?
* * *
Del Zotto, en av Stamkos bästa kompisar, ser också ut att ha en bra match på lager.
* * *
Jag har lite svår att acceptera att Lightning-coachen Guy Boucher inte ens fyllt 40.
Det är illa nog att spelare som är yngre än jag kallas ärrade veteraner – att vara äldre än coacherna känns riktigt olustigt…
* * *
Trots taskigheten om vinterstormarna där hemma hjälper ni Bjuppe-Biffen med rapporter från de andra matcherna, väl?
* * *
Fan, här har de en zamboni med sittplatser på hela motorhuven.
Där sitter sex-sju personer – plus en jädra maskot.
I den borde jag få åka med, jag lovar till och med att inte nita maskoten.
* * *
Nä, nu lägger vi en prilla och gör oss beredda för gametime.
Jag tror det här kan bli riktigt roligt.
Häng med i kommentatorsspåret – så hör jag sedan av mig i pauserna.