Predators skärper sig något och har 1-1 nu.
Men det känns fortfarande som att Canes är lite piggare och lite hungrigare.
Jag tror på hemmaseger, möjligen efter ett overtime-mål av Skinner.
* * *
Är det sant, John J, kör Devils med McKenna?
Det var tråkigt att höra. Hedbä är en otroligt snäll och bra kille och jag önskar verkligen han slapp vara med om den sortens förödmjukelse.
* * *
Canes-fansen fortsätter imponera.
Det gapas och hejas och stäms upp i specialkomponerade ramsor – Varenda en, som det verkar, unik för sin läktarsektion.
Och när det är sånt här drag i en jämförelsevis betydelselös grundserieövning kan man ju bara föreställa sig vilket sjuhelvetes liv det ska ha varit den där Game 7-kvällen 2006.
* * *
Apropå målvakter: De två som uppträder här – Ward och Rinne – framstår som två av skråets mest underskattade företrädare.
* * *
Sorry Eric och Prytz, det där med flaggan var inte fullt så bra som det lät.
Jag släppte en brainfart och skrev ”svensk” när det egentligen skulle stå ”finsk”.
* * *
He he, när Smithson kvitterar för Predators sjunger Tom Petty ”even the losers get lucky sometimes” i PA:t.
* * *
Cralkin, fan vad smart! Det är klart dom hyllar Jussi Jokinen med det där ”you see”. När man inser det växer det plötsligt till bästa nationalsångsskriet av dem alla.
* * *
Lundy petad i Minnesota också, ser jag nu.
Vad fan.
* * *
JMFJ, jo i Staples Center var jag för två säsonger sedan och bloggade om jordbävningsångest i två matcher; Sharks respektive Rangers var på besök, om jag minns rätt.
Men jag åker gärna tillbaka, vi får se om några lägen uppenbarar sig framöver. Kan ju bli i sommar, om inte annat…
* * *
Då och då slänger de in en specialkomponerad låt i vilken nån pudelrockare med stor lidelse ylar om Carolina Hurricanes.
Inget man behöver leta rätt efter på Spotify, det kan jag försäkra.
* * *
Chris och Julia, Mike Richards hade också en lång utläggning om youngblood Subbans dryga attityd efter Flyers senaste möte med Habs.
Fast det kan ju ha berott på att Flyers blev nollade också…
* * *
Förresten, ni som trodde att jag roadtrippat mig ut till Long Island för att se ett lag som inte skulle slå ens Mora…say what? Skulle jag ägna en helg i Nassau? Med Islanders?
Morsning korsning.
* * *
Det är vuxna i de båda zamboni-sätena nu också.
Jag är på väg att ställa mig upp och applådera.
* * *
22 februari spelar Bon Jovi här.
Så nu vet ni när ni ska hålla er undan.
* * *
Okej, slutrapport – med ett gäng bilder, om uppkopplingen vill – kommer när jag återvänt till det amerikanska Tranås som kallas centrala Raleigh.

Det var Canes som spelade igår, men det är Predators som verkar sega och trötta.
Därför är det inte särskilt ologiskt att det står 1-0 efter första.
* * *
Hallen är i princip full och stämningen mycket riktigt hög.
De gillar sitt hockeylag här nere, helt uppenbart, och därför blir det roligare att sitta i RBC än man skulle kunna föreställa sig.
* * *
Ha ha, Granvista, jag har inte sett några zeppelinare ännu. Det är lite skandal, alla borde lära sig av Dallas!
* * *
Introt är rätt coolt; framförallt när de visar väderkartor med förfärliga kategori 5-orkaner på väg in över land.
* * *
Man vet att man är i södern när – nästan – hela publiken sjunger nationalsången.
Någon får dock förklara varför klämmer med extra emfas på orden ”you see”, som de i Washington understryker ”red” och i Dallas ”Stars”.
You see? Vad har det med det här att göra?
* * *
Bengan har ett lysande skottläge mitt i slottet men missar pucken.
Det kommer mera.
* * *
Ingen sån där falsk blygsamhet, Prytz. Du är på listan!
* * *
Inte sedan jag själv hade ledningen med 20-7 i femte set mot min kompis Alle i pingisrummet hemma på Slingergatan för 25 år sedan och ändå förlorade har jag sett någon missa så grovt som rookie-stjärnan Jeff Skinner gör när han har helt öppet mål – och lyckas sätta pucken i stolproten.
Annars, dajje, ser han väldigt bra ut.
* * *
Hallen är bara elva år gammal – ändå håller den på en punkt inte högre klass än det gamla rucklet ute på Long Island.
Gästernas bås är så litet att reservmålisen inte får plats.
Istället sitter Lindbäck på en stol vid spelargången – på andra sidan isen.
Det måste vara trist. Han kan ju inte ens luta sig fram och komma med en så där initierad kommentar som man ibland för se reservkeepern i NHL 11 göra!
* * *
Rockville:
Lille Fridolf!
Tack för den, nu byter jag omedelbart smeknamn på Boudreau.
Så ska han heta.
* * *
När Pitkänen gör mål är det en dam nere vid sargen som börjar vifta med en svensk flagga.
Det skulle Varpu sett.
* * *
Jag märker att barfightern inte är med, Big Pete.
Men Tootoo får väl ta kusinen Brandon istället då.
* * *
Ni tror mig inte, men precis nedanför mig sitter en dam med Wallin-tröja.
Bildbevis kommer senare.
* * *
Vad kul att höra att Marcus Johansson producerar.
* * *
Canes har några riktiga southern belles som cheerleaders också, men de gör jag nog bäst i att inte kommentera.
* * *
Jaså, Shoey visar Ytterby-musklerna för Subban? Det förvånar inte, det talas allt oftare om att den unge backstjärnan har attitydproblem och folk som har det står Språkröret givetvis inte ut med.
* * *
Se på fan, här är det vuxna människor som får åka med zamboni-förarna i pausen.
Dom ser ut att känna sig mer än lovligt fåniga, men skitsamma – hoppet lever!
* * *
Lite bakelse nu då kanske…ja, jag tror det.
Återkommer i nästa paus.

Prytz, you the man!
Du var den förste – och överhuvudtaget en av mycket få – som kom med rätt svar och därför är du garanterad en plats på Biffens fina lista nästa helg.
Alltså:
Jag är i Raleigh, North Carolina,  och ska se Hurricanes mot Predators.
Jag vet att det spelas avsevärt mycket större matcher under kvällen och hade aldrig åkt hit under normala omständigheter, men jag råkade komma i närheten under min lilla semestertripp och tänkte att what the hell?
Allra mest lockade förstås det faktum att jag för första gången på väldigt länge får beta av en ny arena.
Det är rentav lite upphetsande, inser jag när jag kör upp genom tallskogen och se den rätt så mäktiga plåtklumpen torna upp sig i en solig glänta.
Det är fullt förståeligt om ni ämnar följa andra matcher, men jag finns här och håller kommentatorsspåret kokande.
* * *
Arenan ligger verkligen i en tallskog, strax utanför centrala Raleigh.
Det är lite som att komma till Läkerol-hallen i Gävle.
Fast det kan ju vara trevligt ändå…
* * *
Hade Capitals rookie-middag i Buckhead kvällen före fredagsmatchen mot Atlanta, eller vad?
Ikväll får de tag i årorna och börja ro lite, annars kan det gå alldeles åt helvitte.
* * *
Man kan fråga sig vad man gör på en roadtrip i de här trakterna i slutet av november. Jag vet inte riktigt, men ibland måste man bara väg och jag har sett för lite av de här trakterna. Så när det blev några dagar över navigerade jag hit.
* * *
Kung Lundqvist har uppenbarligen en svacka och får bra med smisk av både Brooksie och Tårtan i Post idag.
Coachen får rentav frågan om han är ”concerened” över
– I am…I am.
Hoppas han replikerar med en nolla i MN Johans hemstad ikväll.
Fast han brukar ju trivas så lagom bra i Xcel Energy…
* * *
Jag – nervös över att inte hitta, i vanlig ordning – kommer så tidigt att jag tror att jag missat chansen att få bekräftat att Carolina-fansen är de enda i hela NHL som, på fotbollsvis, ställer till med tailgate-partyn på parkeringsplatsen innan matcherna.
Men nejdå, redan två och fyrtiofem före nedsläpp sitter det här och där rödvit-klädda sällskap runt bakluckorna på feta SUV:s och fräser, BBQ, hinkar bira och pluggar klatschig country.
Här kan nog bli rätt bra stämning ikväll.
* * *
Jag ber förstås intensivt om att få se Lindbäck, men det är förmodligen fåfängt att hoppas på kvällar efter Rinnes grandiosa nolla mot Montreal.
Förmodligen får jag nöja mig med Bengan Hörnqvist, men det är inte fy skam det heller.
* * *
När jag lokaliserat  pressingången – för en gångs skull enkelt; man brukar får kliva över två lastkajer och gå ner i trappor under vaktmästarkuren –  fått ut min ackreditering och står i hissen för den spännande är det nån som hojtar:
– Hold it!
Jag håller förstås upp dörren och in kommer Paul Maurice, Hurricanes bibliotikarie-artade coach.
Han tackar inte och säger inte hej, så nu tycker jag ännu sämre om hans profillösa lag.
* * *
Vad är ”fy skam” egentligen?
Egenartat uttryck jag lovar att aldrig använda igen.
* * *
Free Press till The Mule häromdagen: – Nick tycker att du ska skjuta mer?
The Mule: – Vilken Nick?
Free Press: – Lidström.
The Mule (med brett flin) : – Jaha, men då stämmer det nog. Jag trodde du menade den andra Nick…
* * *
Som alltid i södern är pressmaten helt fenomenal. Ribs, pulled pork, en BBQ-sås som gud himself komponerat, chili…
Tur inte Eken är här, han hade gjort som han som exploderar i Monty Pythons ”Meningen med livet”.
* * *
En småskoj detalj i den här matchen är att Brett Sutter förmodligen lirar.
Det var han som hamnade i en klassisk barfajt i Phoenix, greps av polis och sen trejdades bort från Calgary av sin pappa (!).
Ska vi gissa att munläder som Tootoo har några väl valda taskigheter på lager åt gossen?
* * *
Östvärmlänning (var man kommer man ifrån då? Filipstad?) får en extra guldstjärna för väl utfört detektivarbete.
Jag var mycket riktigt i Richmond igår och bodde en natt på grandiosa Jefferson Hotel.
Man kan ha det sämre.
* * *
Ikväll spelas alltså 50 000:e matchen i NHL:s historia.
Och Chris Chelios har varit med i merparten av dem.
* * *
Invändigt är RBC väldigt standard, visar det sig – om än rödare än en berusad britt på Mallorca.
Pressläktaren har dock placerats på lagom avstånd, vilket känns bra för jag har glömt syrgastuberna hemma.
* * *
Ni som deppar över att det inte blev någon blogg från Montreal ikväll heller kan trösta er med att det finns ett datum inringat för Bell Centre-besök i februari. Jag lovar!
* * *
Att de spelat, och vunnit, en Game 7 i en Stanley Cup-final här…det har man lite svårt att greppa.
* * *
Nära till kaffet är det också, från mitt lilla hörn på pressläktaren. Och en massa annat dom dukat upp; körv, glass, bakelser, popcorn och grejor.  Tur man inte är här för ofta, då skulle man ju kunna bli tjock…
* * *
Granvista, tack för att du påminner mig. Ska gå igenom inläggen från senaste besöket i DC utser en vinnare av den fina sjalen i veckan. Den ligger hemma i Midtown och väntar på att få åka postflyg till Sverige.
* * *
Strax före värmningen spelar de Bill Haley och ”Rock around the clock” i RBC.
Det var ju inte så…modernt. Men bra.
* * *
Bengan ser het ut på värmningen.
Han kommer scora ikväll. Kanske till och med två gånger.
* * *
Fansen är många och entusiastiska redan halvtimmen före första nedsläpp – jag ser knappt någon som inte bär jersey.
Det är ju härligt, men samtidigt tycker man synd om dem, som behöver slösa bort sin kärlek på ett genomtrist lag.
Fast vi får se, jag kanske byter åsikt när jag får se Canes på hemmaplan.
* * *
De har väl originella, gulgröna zambonis här.
Det gillar vi.
* * *
Nu ska jag kolla in de där korvarna lite närmare, tror jag bestämt.
Sen kör vi.
Ni är som sagt välkomna att rocka i kommentatorsspåret även om ni inte följer just denna match.
Återkommer i första paus.

Jag är ute på en privat liten roadtrip, men ska se en match på lördag kväll.
Ni kan aldrig, aldrig gissa vilken.
Den som till äventyrs sätter den – och är först med det – är garanterad en plats på nästa veckas bifflista.

Kolla här nu då.
Det är premiär för en lista jag tänkte skulle bli ett återkommande inslag i bloggen varje helg.
Som framgår är det inte enbart en who’s hot-and-who’s-not-uppräkning. Det är en högst personlig best of senaste veckan  och min tanke är att allt, från hat trick-kungar till snyggaste ismaskinen och godaste kaffet, ska kunna hyllas.
Here goes.

BIFFENS LISTA

1. Steven Stamkos.
– ”Stammer är världens bäste hockeyspelare just nu”, sa Vigge Hedman när jag talade med honom i natt. Det är väldigt svårt att säga emot.
2. Nicklas ”Norris Trophy” Lidström.
– Och vi som trodde att nergången hade börjat förra året. Förmodligen fortsatte han ett år till bara för att visa omvärlden att det var struntprat. Säsongsstarten är den legendariske rumpmasens bästa på flera år.
3. Vinnerborg.
– Han inte bara dömde med bravur i sin historiska  NHL-debut. Efteråt räckte han utan förvarning över telefonluren till sin kollega och plötsligt  mytomspunne Paul Devorski i örat. Då förtjänar man pallplats på bifflistan.
4. Målorgien i Philadelphia.
– The shootout in ok Corall 0.2. Ha, jag har inte sett nåt liknande sedan Burakvosky och Ehlers hade sin största kvällar i Leksands isstadion.
5. Liljas mustasch.
– Den mest spektakulära hockeypröjsarn sedan Helmut Balderis i CCCP. Skåningen ser ut som en blandning av Stalin och Freddie Mercury. ”Min fru är inte helt nöjd”, hälsar han. Det kan vi förstå.
6. Maple Leafs vilda  vändning mot Nashville.
– Fyra powerplay-mål på raken hade samma effekt på Toronto som Sobril har på människor med panikångest. Man kunde känna stadens kollektiva lättnaden genom tv-rutan.
7. Zäta-kampanjen.
– Jag är så glad att jag kan hjälpa Henrik att uppfylla den livslånga drömmen om en All Star-match!
8. Kung  Lundqvist.
–  Jaja, han släppte en riktig lök mot Boston. Men det var en rarity under en säsongsöppning som hör till karriärens allra bästa.
9. Springsteen-boxen.
– Har ju inte här att göra, men den är så  jävla bra att den hamnar här ändå.
10. ”EJN” gör comeback som ”Eric” i kommentatorsspåret.
– Han tog avstängningen som en man och har höjt sig flera klasser sedan han kom tillbaka. Svenskarna som harvar i AHL borde kolla in vår enfant terrible. Det är så man gör!

BIFFENS BU

•Edmonton på Garden.
– Som Tårtan inflikat  varje gång han sågat laget den gångna veckan: ”Ingen disrespect mot Oilers”. Men inte en enda gång under mina sex år här borta har jag sett Rangers mot sämre motstånd.
•Jarome Iginla.
– Inte sedan Oasis släppte sitt tredje album har någon som nyss var så bra plötsligt blivit så dålig.
•Islanders.
– Bytte tränare. Och åkte på elfte raka förlusten. Morsning korsning på Long Island.

CITATET
”Varför andra lags tränare har såna svårigheter att coacha mot Nicklas Lidström? För att han är bättre än alla andra”.
Mike Babcock, coach i Detroit

Rangers gjorde en helt OK match och hade chanser så det räckte i slutet.
Men  som sagt:
Bruins är ett väldigt svårt lag att ligga under mot, i synnerhet när TT spelar så överjävligt som under fem-mot-tre-läget.
Så det är bara att bryta samman och komma igen.
* * *
Har Wings-matchen på datorn här i pressrummet och det ser ut som att Kron Wall of Pain får smaka egen medicin av Cam Janssen.
Inte helt sjysst kanske, tvärtom ett ganska klockrent exempel på det som kallas blindside hit, men när det gäller just nummer 55 är det lite magstarkt att, som The Joe-kommentatorerna, sitta och grina.
* * *
Turen, Eric?
Mycket kan man säga om Rangers, men särskilt mycket tur brukar de inte ha.
Inte särskilt mycket otur heller, för den delen. I kväll blev det stryk för att Boston är ett jädra tajt och svårspelat lag,
* * *
Det ser också ut som att golvet fullständigt gick ur Blues spel på slutet.
Det som fram till sju och en halv minut återstod var en jämn 3-3-match slutade 7-3.
Ojvoj.
* * *
Så du har så bra smak, Dala55?
Well, nu går jag över till fru Phaenuf.
* * *
Man kan tänka sig att The Finnish Flash och Havlat gnuggar sina händer rätt gött när de efter sin match ikväll får höra om Janssens tilltag…
* * *
Eftersom de vet att de facto gjorde vad de kunde är stämningen inte alltför deprimerad i Rangers omklädningsrum
Utom i målvaktshörnet.
Där sitter en ung man som ser ut att just ha blivit diagnostiserad med kronisk portvinstå.
– Ja, det där sista målet…det var ju fruktansvärt. Jag ska ju ta det, men jag vet inte, jag får inte ner armbågen och det slinker in, suckar Henke djupt.
* * *
Det var ju klockren All Star-klass på Zätas 5-3-mål.
* * *
Nu tar jag min fula affisch och går hem.
Vi hörs snart.

Slut, 3-2 till Boston. Och det är inget lag man ska hamna i underläge mot, då går det inte.
Nåt mer lär komma senare.

Nu hände det lite mer.
Du-be-du-be-doo, het som lava just nu, gjorde 1-0 och med det öppnade sig matchen.
Blåskjortorna hade bud på mer, men sen började de spela pojklagshockey i egen zon och istället står det 1-2.
Nu väntar en fräsig avslutning, föreställer jag mig optimistiskt.
* * *
Shit, lite Scary med Henkes assist, är det inte?
Det fick han ju, som jag berättade i första inlägget, i min NHL 11-match mot Boston igår natt också.
Saida lever.
* * *
Jag börjar skratta varje gång de fyrar av det där ”Stranger in the night”-partiet för Du-be-du-be-doo.
Det är så…ja, charmigt. Och avväpnande.
* * *
Nu gick det bättre, Jonsson.
Men dom har inga Victoria’s Secret-fester i Detroit och även om dom hade kan jag garantera att The Mule inte skulle gå på dem.
Han är från Vetlanda.
* * *
Mitt i perioden är det två sällskap precis nedanför som håller på och dickederar om vem som egentligen sitter var och ingen av dem tycks kunna läsa på sina biljetter.
Jag blir nervös av sånt och vill gå ner och reda ut trasslet.
Kanske bor det en bouncer i mig ändå?
* * *
Något säger mig att Edmonton vad det lider kommer ångra att de inte tog Seguin som etta i draften i somras.
Han är, emellanåt, en explosion på isen.
* * *
Norrbagga, ha ha, ja, det tänkte jag faktiskt inte alls på.
Men jag menar inte främst den lätt mesiga, ljusgula färg Tre Kronor uppträder i.
Jag menar skrikiga gula tröjor som Bostons reservställ och, framförallt, Vancouvers gamla.
De är, och var, in your face dom.
* * *
Är det ingen som kollar på Canucks match i Pittsburgh?
Vill bra gärna veta hur det ser ut där,
* * *
Whoopi zoomas in i jumbon – och buas ut efter noter.
Gris-Olle gillar, som väntat, inte blödiga liberaler.
* * *
Meh, inte ska väl Senators behöva ligga under med 4-0 i Carolina.
* * *
Det var mycket angenämt att tänka på Love Hewitt i förra pausen. Men nu byter jag till Jennifer Connelly.
Slutrapport kommer vad det lider.

Serielunksledan ligger tung på taken, endast Biffen är vaken.
Eller nåt.
Det var inte mycket till fest det här.
0-0 står det och det beror inte i första hand på att målvaktsstjärnorna briljerar, snarare på att det är mest varit mittzonsbrottning och gnetande i första perioden.
Ett mål skulle inte sitta fel. Inte ett slagsmål heller. Och inte lite lite Avery show.
* *
Jaha, nähä, det blev inga preludier alls.
De bara sjöng nationalsången och sen brakade det loss.
Ledsen om jag lurade någon, men för mig kändes det som att sitta i väntrummet hos tandläkaren och få beskedet att den hotande rotfyllningen inte behöver utföras.
Lättnaden var avsevärd.
* * *
Stiko, vad härligt att se dig här.
Känn dig lika välkommen på mitt backstage-område som jag gjorde på ditt i somras!
* * *
Boychuks utlovade comeback ställdes in.
Synd.
Det låter ju som namnet på en gitarrist i, typ, Dead Boys och såna ska alltid spela.
* * *
Jo, Offroad ibland ser det ut så här. Men oftast fylls det på efterhand. New yorkare kommer alltid sent till allting och är de på idrott ska de första köpa mat och bärs och souvenirer och what not.
* * *
Fuck UPS.
Det är deras fel att Varpu inte är här ikväll och att jag således inte kommer att få en endaste slurk kaffe.
Hon måste sitta hem och vänta på ett bud som skulle ha kommit under eftermiddagen men fortfarande inte hittat ut till Brooklyn.
Hur ska det här gå?
* * *
OK, Bröstenmedprästen (vad är det för egendomligt nick?), jag tror dig. Men har tyvärr ingen mer koll än via vanliga uppdateringar på nhl.com.
* * *
Jo, tröjorna är kanske rätt snygga ändå. De där gräddfärgade revären växer och orden ”New” och ”York” har ju viss effekt ihop.
* * *
Jonsson, dina inlägg kommer hela tiden i dubbel upplaga. Vad gör du när du trycker på publiceringsknappen egentligen?
* * *
Ännu snyggare är dock de gula Bruins-tröjor ett par kvinnliga bortafans precis nedanför pressboxen.
Gult är , har det slagit mig först på senare år, en väldigt underskattad tröjfärg.
* * *
Zebrorna Kowal och Leggo har det betydligt jobbigare här än vad Vinny Vinnerborg och Devo hade det i Dallas igår.
* * *
Ah, de släpar ut några gamla stötar i pausen istället och så får de berätta hur det känns att dra på sig en Rangers-tröja.
Det kan vi stå ut med.
Ska det fortsätta likadant varje gång de spelar i de här ställen – och som jag förstått blir det i samtliga Original Six-möten – vill vi dock se Pröjsarn, Hedberg, X:et, Tuffe Uffe och, för fan, Jan Mertzig också.
* * *
Okej, nu ska jag sitta och tänka på Jennifer Love Hewitt ett tag.
Vi höres efter det som måste bli en mer händelserik mittperiod.

Välkommen  på kalas.
Huruvida en match mellan Rangers och Bruins en blåsig onsdag i mitten av november verkligen blir något party återstår verkligen att se, men alldeles oavsett ställer Garden till med baluns ikväll.
Som alla som häpnat över den fula bläffan i mittcirkeln här i hallen vet fyller ju Rangers 85 år i år och ikväll börjar firandet.
De har klätt läktarna i festskrud, spelarna uppträder för första gången i de beramade ”heritage”-tröjorna och vi har en lång, förmodligen stentrist pre game-ceremoni att se fram emot.
Blev ni upphetsade nu?
Nej, tänkte väl det.
Men nu vet ni att det dröjer längre än vanligt innan ni får se Gabby Gabby Hey ladda bössan.
* * *
Vinny Vinnerborg satt i bilen på väg till hotellet när jag ringde och intervjuade honom efter succématchen igår och plötsligt sa han:
– Vill du prata med Paul?
Sekunden senare hade jag självaste Devo i luren.
Det var en lätt omtumlande upplevelse.
* * *
Själv flyger jag om några veckor hem till Sverige för att fira en 75-årsdag, så jag kanske inte ska säga så mycket.
Men det känns ändå som en mer etablerad milstolpe.
85…som Per – var har du tagit vägen? – frågade i början av säsongen:
– Vem firar det?
Svaret är väl dessvärre den som vill slå mynt av precis allting och nu tänker kränga jubileumssouvenirer så det stänker om det.
Det är allt det här tjafset handlar om.
* * *
Devorski frågade noga efter både för- och efternamn och jag hann bli lite svettig på överläppen några sekunder, men det ringde dessbättre ingen klocka hos bloggens kanske mest sågade karaktär.
– Per Bjurman? Okej, ni svenskar ska vara stolta över Marcus, sa han.
Jag kan bara instämma.
* * *
NHL:s disciplinkejsare och vicepresident, Colin Campbell, har skitit en lök.
En serie e-mail han skickat till domarbasen Walkom publicerades häromdagen på en blogg i Toronto och de visar att Campbell kanske inte är helt, eh, neutral.
Bland annat framkommer att han ofta – i grova ordalag – ifrågasätter domslut som drabbar hans egen son Gregory Campbell, numer center i just Bruins. När han åkte ut för en high sticking på Marc Savard 2007 hävde pappa, i ett av sina dumdristiga mail, ur sig att Svarad är en ”little fake artist”.
Nu undrar omvärlden om det var därför Pittsburghs Matt Cooke slapp avstängning för den fula tackling mot just Svarads huvud i mars – vars sviter Savard fortfarande lider så svårt av att han inte kan spela.
Och bara det faktum att en så obehaglig fråga kan ställas är, precis som Brooksie slår fast i en finfin krönika idag, tillräckligt för att byta disciplinbas.
* * *
Undrar om Messier, Richter, Leetch och Graves deltar under kvällens ceremoni.
Det vore nåt.
Dom har vi ju ALDRIG sett i liknande sammanhang tidigare.
* * *
Johnny Boychuk gör comeback för Boston ikväll.
Det gillar jag.
Inte för att jag har någon särskild relation till honom, men Johnny Boychuck är ett jävla coolt namn.
* * *
Vi murvlar ska, kvällen till ära, mutas också.
Vi får en ful liten affisch med alla jerseys Rangers haft sedan starten 1926 (ja, det är först nästa år de fyller, egentligen).
Åh, nu känner vi alla att vi aldrig mer kan skriva ett kritiskt ord om den här organisationen.
* * *
NHL 11-variantan av den här matchen – avgjord 03.30 igår natt – slutade mycket oväntat med en 3-2-seger för Rangers.
Callahan, Anisimov och Del Zotto gjorde målen – och Henke fick fanimig en assist.
Men dessutom hade ”vi” ett mål inne som granskades med videokamera, vilket jag fann otroligt underhållande, och sedan underkändes.
Slagsmålskvoten inskränkte sig  till ett enda, men i det gjorde Rozsival (!) slarvsylta av Milan Lucic.
* * *
Lundy Lundqvist har äntligen lyckats sälja sin gamla lägenhet på Upper West Side, meddelar New York Observer.
Han lämnade den redan hösten 2008 för en fetare pad i Hell’s Kitchen – en av de läckraste jag sett i den här stan –  men då gick ju världsekonomin sönder och möjligheterna att sälja prime real estate på Manhattan var ungefär lika goda som möjligheterna att exportera haitiskt kranvatten just nu.
Men nu har den alltså avyttrats, för den nätta summan 1.68 miljoner dollar.
Förstår inte att jag aldrig tillfrågats, jag behöver snart en ny lya.
* * *
NHL.com:s fem tyngsta skribenter tar idag ut sina All Star-femmor och alla fem har Lidas på backen.
Det blir en sjunde  Norris Trophy, det är vad jag tror.
* * *
Just nu tjejlyssna jag på  Db’s-männen Peter Holsapple Chris Steamys ”I wanna Break Your Heart” för att stänga ute pressrumstjattret.
Leta på Spotify, den är makalös.
* * *
Men grejen, Eric, är att Kings har otroligt mycket utrymme under lönetaket – trots sin högkvalitativa trupp.
Inget lag sitter i en bättre situation och en nytänd Iginla kan vara precis vad som behövs för att ta dem hela vägen till final.
Fan, det vore inte dumt…några vårdagar i La la-land, på Stanley Cup-final. Ojvoj. Boka bord på Dan Tana’s nu, tack.
* * *
Tjejlyssna, om någon undrar, är att spela samma låt flera gånger i rad.
* * *
Mr Soda, nu är det sista gången jag kommenterar det där. Resumé vet ingenting. Not to worry.
* * *
Det kan bli en fin målvaktsmatch, detta.
Tim Thomas är ju, efter dippen förra säsongen, tillbaka i rent äckligt slag och Hanky Panky höjer sig alltid ett par snäpp när han ställt mot så kvalificerat motstånd.
8-2 slutar det alltså inte igen. I så fall lovar jag att sluta dricka kaffe.
* * *
Mer tjejlyssning:
Matthew Sweets ”Evangeline”.
Fy fan vad briljant.
* * *
Milan Lucic är ensam i Bruins om att värma upp utan hjälm.
Det är extra kaxigt, att vara den ende.
Cool man.
* * *
Whoopie Goldberg finns tydligen på läktaren ikväll.
Riktigt vad ni ska göra med den informationen vet jag inte, men så är det i alla fall.
* * *
Jag har fortfarande inte slutat sakna Pebben, inser jag när jag ser Bruins där ute.
Livet var roligare när han var här och tömde ens snusdosa med en enda skopa.
* * *
Heritage-tröjorna förevisas redan under värmningen och jag vet inte jag.
Är det inte något pyjamas-aktigt över dem?`
Jag vill höra era åsikter i ämnet.
* * *
Ja, då är det dags att genomleva de sega preludierna då
Vad det lider blir det hockey.
Sen hörs vi första paus.