Mja, Henke Sedin kanske inte sitter så säkert i Art Ross-sadeln ändå.
Ovie rakade in två nya assist mot Boston i natt och som signaturen Thisisntme (varför så krångligt?) påpekade hade det blivit ännu fler om inte Tukka Rask varit så fenomenal i Bruins-kassen.
Hoppas our man i toppen laddar riktigt torrt krut i de återstående matcherna mot Colorado, San Jose och Calgary.
* * *
Fanfarerna för Lidas och Bäckis kompletteras härmed med en för Alfie också.
Han gör alltså sin 1000:e match nere i Florida kommande natt.
Stort.
Så många fajter är det bara Lidas, Sudden, Börje Salming, Markus Näslund, Calle Johansson, Robocop Samuelsson och Fredrik Olausson som har under bältet sedan tidigare.
De nu aktiva som ligger närmast den klassiska milstolpen är Tomas Holmström (876), Fredrik Modin (854) och Mattias Öhlund (833)
Och vad säger du Homer, nog har du väl 124 matcher till i dig?
* * *
Jacksprow, din orubbliga optmism förtjänar något slags pris. Hoppas den så att säga betalar sig nån gång.
* * *
Det kändes inte så dumt att ringa Bäckis just den kväll då Niklas Erikssons J20-artister slagit Brynäs i en SM-final
– Ah, blev det så? Det får ju betraktas som en enorm skräll, skrockade Valbon-sonen och lade snabbt till:
– Men ni ska väl ha nåt att vara glada åt ni också…
Ja, som att den svenska hockeyns framtid helt uppenbart  kommer att ha ett givet epicentrum vid Siljans södra strand!
* * *
Tukka Rask är och förblir ett av de tuffaste namnen i ligan.
* * *
JM Umberger är inte den populäraste killen i Capitals omklädningsrum just nu.
I en intervju efter mötet i lördags sågade Columbus-forwarden seriesegrarna ganska duktigt.
– De spelar fel. När de möter ett lag med stark defensiv i slutspelet kommer säsongen att vara över, slog han fast.
Fåniga fördomar, tycker de anklagade.
Fast Ovetjkin rycker förstås på axlarna.
– Låt dom prata, säger han, men vi får väl se vad som händer i slutspelet…
Det låter nästan som att ryssen har en överraskning åt oss när the going gets tough.
* * *
Jag har gått omkring och talat med mig själv i lägenheten hela kvällen.
Därmed torde det vara bekräftat att de som bor intill har en sån där konstig, excentrisk ungkarl till granne…
* * *
I natt återvänder Kovaltjuk till Atlanta för första gången sedan trejden till Newark och själv hoppas han på ett varmt mottagande.
– Jag hade suverän relation med fansen i Atlanta och hoppas att de inte buar. Det var bara dags att röra på sig, säger han till Bergen record.
Well, har man en gång sagt att man är ”Thrasher for life” och sen vägrar signa ett nytt kontrakt trots att organisationen hostar upp tio millar per säsong, då får man nog ändå räkna med att en och annan supporter har lite synpunkter – till och med i en så försynt hall som Philips Arena.
Här, på Manhattan, hade karln behövt livvakt.
* * *
Är det ingen som kan ringa Brian Burke och säga åt honom att Leafs måste få stanna över natten efter onsdagsmatchen, så Fast Freddy Shoestring kan komma upp till Elaine’s?
Han är superstar bland alla servitörer och bartenders där och förtjänar en kväll i the Upper East Side spotlight.
* * *
Lindy Ruff hymlar inte med avsikterna inför tisdagens möte med desperata Rangers.
– We want to break som team’s hearts and ruin a few dreams on the way. We know how tough it was last year going down the stretch and we don’t want anybody getting any gimmes off us, säger Sabres-coachen till Buffalo News.
Hörrdu Kometen, så taskig får han väl inte vara?
* * *
Leafs har säsongens sista hemmamatch i kväll, mot Philly, och kanadensisk media tror att det är sista gången Tomas Kaberle har en Leafs-tröja på sig i Air Canada Center.
Några tips om var han kan tänkas hamna nästa säsong?
Glen Sather lär inte kunna låta bli att bjuda på en så dyr och – för det mesta – underpresterande back.
* * *
I en intervju med NHL.com säger Henke Sedin att han och Daniel gillar alla slags filmer ”utom science fiction”.
Med tanke på att deras samspel på isen ofta påminner om just science fiction känns det som ett oväntat svar.
* * *
Idag ska ni inte missa Anders Westgårdh i Bladet. Lysande jävla spalt.
* * *
Nu har vi Super Tuesday framför oss, laddad med löjligt viktiga matcher.
Ja, den mellan Caps och Penguins är kanske inte så otroligt avgörande, men ni vet vilken prestige som står på spel när östra konferensens giganter står mot varann.
Ojvoj, säger jag.
Sen har vi ett helt koppel vars resultat kan få avgörande betydelse för vilka som spelar playoff och inte nästa veckan.
Buffalo-Rangers, Leafs-Flyers, Montreal-Islanders, Atlanta-Devils, Calgary-San Jose och Vancouver-Colorado.
Ojvoj, säger jag igen.
Väl mött i kommentatorsspåret, eller hur?

Ber att få ta fram den imaginära trumpeten och blåsa en liten fanfar för Lidas – ännu en gång.
Han  har nämligen nominerats till Mark Messiers ledarskapspris
Det ges varje år till ”the player who exemplifies great leadership qualities to his team, on and off the ice during the regular season” och vem skulle förtjäna ett sådant pris mer än den snart 40-årige legendaren (ja, han fyller senare i april – då tippar vi på brakskiva ute i Novi) från Avesta?
Som Steve Yzerman säger till NHL.com:
– He’s got really good instincts, and he’s incredibly skilled. He’s a really, really intelligent hockey player. Nick is your best player in training camp. He’s your best player in preseason. He’s your best player in the regular season. He’s your best player in the playoffs. I’m not sure what else he could do.
Övriga nominerade är Jamie Langenbrunner, Ryan Miller, Alex Ovetjkin och Mike Richards.
* * *
När jag nu ändå har trumpeten framme blåser jag lite för Washington Capitals också.
I och med San Joses torsk mot Colorado igår natt står det nämligen klart att de vinner President’s Trophy.
Ja, de behöver prestera i slutspelet också, men ändå:
De har gjort en suverän grundserie och förtjänar respekt för insatsen.
Här på Manhattan hoppas vi nu att de firar med en seger mot Bruins ikväll.
* * *
Vi i the New York Chapter of Professional Hockey Writer’s Association (ja, jag börjar också fnissa när jag tänker på att jag är medlem – det känns inte så lite I’m-not-worthy-aktigt) röstat fram Chris Drury som Rangers kandidat till Bill Masterton Memorial Trophy – priset som ges till player who best exemplifies the qualities of perseverance, sportsmanship, and dedication to ice hockey.
Personligen röstade jag dock – i tur och ordning – på  Ryan Callahan, Henrik Lundqvist och Erik Christensen, så mig ska Dru inte alls tacka.
Vi har också fått rösta på ett helt nyinstiftat, lokalt Good guy-pris. Det ska tydligen delas av två spelare, men ordförande Brooks meddelar att han inte hunnit talat med dem ännu och att vinnarna därför presenteras i samband med tisdagens Buffalo-fajt.
Där röstade jag på Henrik Lundqvist (han är en väldigt good guy mot mig i alla fall), Aaron Voros och Marian Gaborik.
* * *
Det börjar fanimig se ut som att Henrik Sedin, som blott andre svensk (och andra ångermanlänning…) i historien, kommer att gå och vinna
Marginalen ner till tvåan är fyra poäng nu.
Och med tanke på hur ”tyst” tvåan i frågan varit på slutet kan man väl inte riktigt tro att han ska kunna äta upp det avståndet, eller ?
* * *
Vårtecknen börjar bli många nu.
Baseboll-säsongen har startat, det centrala värmesystemet i mitt hus är omställt från element till air condition och jag tjejlyssnar på Jonathan Richmans ”Springtime in New York”.
Lycka.
* * *
Kollar ni på de fåtaliga matcherna ikväll? I så fall ska ni veta att kommentatorsspåret är öppet.

Man hann liksom inte mer än blinka.
Sen var det över.
Antiklimax kallar man det.
Men graden av depressionen i Wings-kabyssen är begränsad.
– Det gick ju fort och det var ju lite snopet, men vi krigade oss till en poäng och det får vi vara nöjda med, säger Lidas.
* * *
Hörnqvist har inte alls hört talas om det där Hammy dom skrev om i Tennesseean.
– Nej, det måste ha blivit något fel. Jag kallas Horney, berättar målkungen när jag hittar honom, sist kvar, i gästernas omklädningshangar.
Horney?
Det är ju direkt snuskigt!
* * *
Kan inte säga at jag är avundsjuk på att Rödvingarna ska flyga till Philadelphia direkt efter matchen.
Det blåser ungefär som när orkanerna drar in över gulkusten i slutet av augusti.
Hoppas någon håller Big E i handen.
* * *
Djurgården har ett tungt fan i Nashvilles omklädningsrum
– Ja, det är ju skitkul att de spelar så bra. Jag tror dom kan gå hela vägen, jublar Horney.
Eftersom han var tvungen att slå av sportradions sändningar innan matchen back home var slut lever ex-dif:aren dock i vanföreställningen att LHC vann.
När jag upplyser honom om att det tvärtom blev sudden-seger lyser han upp lika glatt som när vi strax innan talade om Nashvilles chanser i playoff.
* * *
Medspelarna är lika förvånade som alla andra över att Homer plötsligt iklätt sig rollen som playmaker.
– Ja, såg du? Han låg ju bakom allting. Till och med jag blev framspelad. Det har inte hänt ofta, skrockar Lidas.
* * *
Man skulle bra gärna vilja veta vad det är för musik som spelas när Datsyuk, på väg ut mot spelarbussen, stoppar ett par i-pod-lurar i öronen.
* * *
The Mule tar på sig Homers Micke Nylander-uppvisning mot Nashville.
– Jag gnällde på att han slog så dåliga passningar i första. Sedan började han slå dom där mackorna. Så det är min förtjänst, flinar smålänningen.
* * *
Jag har sån tur när jag lämnar The Joe att jag springer rakt in i The Queens of Michigan – alltså Fru Zäta och Fru Mule.
De kvittrar lika glatt som vanligt och säger att en poäng ändå är en poäng.
Och det har de ju rätt i.
* * *
Nu ska jag försöka peta i mig nåt och sen sova bort resten av The Påsk i Detroit.
Vi hörs i veckan.

Och, hm, den hinner pågå i fyra sekunder. Sen avgör Suter. Så kan det gå. Grattis till Predators, nu klara för slutspel.

Mer sen.

3-3. Datsyuk klipper till från slottet, med 40-nåntiong sekunder kvar – och Homer får sin tredje ass för kvällen.
Nu blir det förlängning, då.

2-3 efter andra.
Visserligen lyckas Mighty Nicklas Lidströms medelst blytungt slagskott från blå någon minut innan andra pausvilan kvittera den 2-1-ledning ett imponerande ettrigt, aggressivt och kvickt, men gästerna bara fortsätter trampa och går upp i ny ledning 42 sekunder före signalen.
Nu kan det bli härligt krig i sista
* * *
Tack, Mange och Ekan, för de uppmuntrande orden. Man vill ju kämpa för sina fina läsare. Men nu får jag erkänna att det verkligen börjar kännas att jag inte fick sova mer än nån kvart här och där i natt.
Ojvoj gäsp.
* * *
Homer och Zäta gör mål, dom också. Tyvärr i fel kasse. Webers 1-1 går via Homers klubba och Erats 1-2 via Zätas skridsko.
Svenskfest på fel sätt, liksom.
* * *
Vatten är verkligen en trist dryck.
* * *
Kerry Fraser, den legendariske domaren som efter 30 säsonger ska lägga av nu, gör en av sina sista matcher i The Joe ville förstås passa på att ge Homer en tvåa när han fick chansen. För nostalgin skull, liksom.
* * *
Rapporterna säger att Hedbä varit helt bananas-bra i Pittsburgh. Taskigt att det inte höll hela vägen.
* * *
Fraser har förresten en av hockeyvärldens intressantaste, mest välordnade frisyrer.
Den – frisyren alltså – borde gå på date med Babcocks dito.
* * *
The Mule. Han avgör det här, okej?
Slutrapport kommer när den kommer.

1-0 till Wings
Rafalski sprätter in pucken i ett powerplay precis på slutet, efter fint snurrande av The Mule i momentet innan.
Och Wings har överhuvudtaget snurrat bra i anfallszonen vid några tillfällen.
The Big Red Machine spinner snart för full maskin.
* * *
Hammy har inte gjort något mål ännu, men väl tryckt till landsmannen Lidas rätt ordentligt.
Hammy?
Ja, enligt The Tennessean är det så  Hörnqvist kallas av sina lagkamrater – efter en överenergisk ekorre i tecknade filmen ”Over The Hedge”.
– Det visste jag inte, men it makes sense, säger Hammy själv.
Indeed.
* * *
Igår sa Bobby Ewing att det var bestämt att Ozzzzgood skulle stå i den här matchen, men det gör han inte alls.
Kanske kom på coachen att matinén i Philly i morgon förmodligen blir enklare och att det är bättre att gamlingen får chansen då.
* * *
Idag tror jag bestämt att det råder rekordartad stiltje i spåret.
Var är ni?
* * *
Nä, S Avery. Där har du fel. Det är precis tvärtom.
* * *
Svåger Micke i Skåne ska by the way veta att jag aldrig tar bort hans inlägg. Han måste göra nåt fel när han försöker skicka kommentarerna.
* * *
Det tar ett tag innan utvisningarna kommer och jag tror för några ögonblick att det ska bli som i Jersey igår.
Där utdömdes inte en enda utvisning på hela matchen.
Är inte det väldigt ovanligt?
* * *
Pro Hockey-Linus, om har ett rödvitt hjärta, berättar just att han aldrig sett Wings förlora i The Joe.
Det kan man nog ta som ett omen.
* * *
Nu ska jag dricka lite – vatten. Buhu. Vi hörs i paus nummer två. Kom igen och kommentera nu!

Jag trodde att Montezumas hämnd bara drabbade besökare i Mexiko, men tydligen kan man få sig allvarligare slängar även om man äter på fel ställen i Detroit.
Kort sagt:
Det har varit en rough night, Biffen är mycket matt och  trött och kommer inte orka blogga mer än sparsamt från The Joe idag.
Men kommentatorsspåret är förstås öppet och några enstaka små iakttagelser ska jag väl kunna få ur mig.
* * *
Den här eftermiddagsmatinén bör kunna bli rätt bra. Nashville har kommit till stan och det är ju med just Nashville Detroit slåss om femteplatsen i tabellen.
– Men de är jäkligt bra. Gnuggar på. Det kommer att bli riktigt svårt, sa The Kron Wall of Pain med en grimas igår.
* * *
Orsak till extas:
Imodium.
* *
Under den där lunchen igår frågade jag Homer om hur det kommer sig att han börjat skjuta så mycket, helt plötsligt.
Han sken upp och hojtade:
– Jamen, jag har ju ett jävla skott! Då måste man utnyttja det.
Lidas och The Mule skrattade gott åt den kommentaren.
* * *
Ska tydligen sitta med Pro Hockey-Linus idag också.
Livet leker.
* * *
Ska blå sköj att se Patric Hörnqvist live igen. Fatta att han är Predators bästa målskytt för säsongen, med bred marginal – och att han delar ledningen i den svenska målligan med Bäckis och Micke Samuelsson.
Djupt imponerande, det.
* * *
Innan lilla maggen skar ihop igår hade jag dock en furstlig stund vid ett av craps-borden på MGM.
Jag har inte varit hetare sen jag brände mig på spisen hemma hos Soffan.
Ojvoj!
* * *
Här är ett fint The Mule-citat i dagens Free Press-stänkare om hur stor respekt motståndarna har för en Kron Wall of Pain som börjar varva upp för slutspelet.
– The guys who get on the half wall in their own end, and they’re looking and stopping a little bit. You can tell they don’t want to start skating, so it definitely slows the other team down when they know Kronner is out there.
The Kron Wall of Pain regerar!
* * *
Ja, det var ju skoj att se Rangers gå upp i en 4-0-ledning direkt igår. När hände något sådant senast?
Men samtidigt…herregud vilket miserabelt försvarsspel Tampa bjöd på i första.
Mora hade också gjort ett par mål i den perioden.
* * *
Nä, nu får ni titta på några bilder.

The Joe. Och i förgrunden den röda Toyota Big E tyckte gick för långsamt igår…

De omtalade katakomberna i The Joe. Här har jag, mot allt förnuft, haft storartade stunder.

The Wall of Fame

Och den här delen av Wall of Fame blir man ju alltid varm i bröstkorgen av att se

Jag har alltid sagt att Kron Wall of Pain har bra reflexer…

En vadslagningsexpert. Med skrapad näsa

* * *
Som sagt, det är en stukad Biff som sitter här i natt. Vänta er inga underverk. Men vi gör så gott vi kan, right? Och i första paus kommer i alla fall nåt slags kommentar.

Katolik som han är trodde man ju att Bobby Ewing Babs skulle ställa in träningen en långfredag.
Men inte alls.
Vid lunch är The Big Red Machine tillbaka på The Joe-isen och kör så hårt att coachen lär få gå och bikta sig efteråt.
På långfredagen ska en god kristen göra ingenting, det minns jag tydligt från konfirmationslektionerna.
* * *
Nä, Lilja vill inte avslöja mer om hur mycket pengar han förlorade i det något misslyckade vadet med Zäta härom veckan.
– Mja, säger han och kliar sin sönderskrapade näsa i omklädningsrummet efter genomköraren,  jag vill inte uppge annat än att det var mer än en dollar och mindre än en miljon…
* * *
I en stor enkät genomförd av Sports Illustrated har 272 NHL-spelare röstat om de mest överskattade snubbarna i ligan.
Dion Phanuef är överlägsen etta med 27 procent av rösterna.
Övriga på topp 5 heter Scott Gomez, Wade Redden, Sean Avery och Shawn Horcoff.
Och nä, det är förstås ingen tillfällighet att tre av fem på en sån lista fått Glenn Sather att öppna plånboken på vid gavel…
* * *
Efter bronsmatchen i Vancouver sa Filppula att han skulle visa medaljen för sina svenska lagkamrater, eftersom de var så högljudda när de återvände från Turin för fyra år sedan.
När jag nu påminner honom om det citatet sitter han intill Zäta och Kron Wall of Pain i omklädningsrummet och minns plötsligt ingenting.
– Sa Jag så? Nä…det gjorde jag nog inte.
Zäta nickar bestämt.
– Det är klart han inte gjorde. Om han visade sin medalj skulle vi visa våra och då skulle det blir tyst!
* * *
Detroit Free Press utsända i The Joe är förbryllad över att Kirk Maltby lyckats skaffa sig en solbränna fastän han tillbringat sin rehab hemma i Detroit.
Och det är lite märkligt – han ser ut som David Hasselhof i ”Baywatch”.
* * *
Följande lilla sms-utbyte äger rum medan jag styr min hyr-Toyota ut mot de blågula förorterna efter träningen.
Big E: Röd Toyota?
Biffen: Ja.
Big E: Det är bara för lastbilar som 60 gäller. Trucks betyder lastbilar, så du kan öka till 70.
Hm…
* * *
I morrn, i eftermiddagsdramat mot Nashville, slänger Bobby Ewing in Osgood igen.
Det är bra, då får vi ju höra den 92-årige speakern (jo, faktiskt – hög ålder står högt i kurs på alla fronter i den här organisationen…) avlossa sitt ”Ozzzzgood” före matchen.
* * *
Under mina ärenden i the luxury suburbs råkar jag hamna på lunch med Lidas, Homer och The Mule.
De äter burgare, pratar golf och delar inte på notan. Istället slåss Homer och Lidas om att få betala. The Mule har inte en chans.
– Nej, säger Lidas när smålänningen påpekar att han också kan pröjsa, du är fortfarande något av en rookie.
Det är som i maffiavärlden – fast tvärtom. Där är det youngbloods som får betala åt veteranerna.
Tony Soprano hade inte trott sina ögon om han suttit vid det lilla pub-bordet i Northville.
* * *
Frågar Big E om han trivs med sina backpartner.
Det råkar backpartnern i fråga – en gänglig skåning som vi kan kalla Andreas – förstås höra och utbrister:
– Han lever ju sin dröm nu!
* * *
Pro Hockey-Linus påpekade det igår och idag hörde jag det med egna öron:
Bobby Ewing kallar konsekvent Filppula för – Filipula
Nästan lika roligt som hans ständiga The Mule, ju
* * *
En snabbenkät bland svenska Detroit-spelare ger vid handen att Flames vinner det infernaliska dramat mot Avalanche i natt.
* * *
Det är tänkt att jag ska hinna fika med den skånske vadslagningkungen ute i förorten också, men han ska plötsligt spela golf med snabbskrinnaren som Babcock kallar Filipula så det blir det inget med.
Istället kör jag till Troy och äter lunch på finfina Ocean Prime och just som jag fått in en fin lime-lax ser jag Zäta och Emma och två, av allt att döma,  svenska polare resa sig och lämna uteserveringen.
De röda vingarna är överallt.
* * *
Rangers har det i egna händer nu. Och vinner dom inte mot Lightning ikväll, då har de inte i playoff att göra.
* * *
Här hade utlovats bilder idag, men, ehrum, kameran blev kvar i bilen och nu orkar jag inte gå ut och hämta den.
Vi får se om vi inte kan inleda med ett mer visuellt intro i morgon istället.
Då är det matchstart 20.00 för er del och jag hoppas innerligt på ramalama i kommentatorsspåret.
Hörs då.

Ja, jag tyckte ju att Bertuzzi klackade som en Zlatan på uppvisningsturné och satte kaffet i vrångstrupen när zebran Peel meddelade att det godkänts av videodomarna.
Hade delat på en sjuttifemma i runt monitorerna i Toronto, eller vad?
Bjässen själv svär sig dock fri.
– Jag har inte  tillräckligt mycket bollkänsla för att göra nåt sånt medvetet, säger han och flinar.
I och för sig ett bra alibi…
* * *
Att döma av synen  i omklädningsrummet skulle man kunna tro att Wings blivit utslagna ur en sjunde, avgörande Stanley Cup-final igen.
Det är nästan helt tomt, alla har flytt.
Att de ska bli så rädda bara för att det kommer en skjutjärnsjournalist från New York på besök!
* * *
Ja, ni såg vem som gjorde sista målet uppe i Toronto.
Sa ju det.
Det är nåt telepatiskt mellan The Biff och Fast Freddy Shoestring.
* * *
Men Lilja sitter förstås kvar – och han har olyckligtvis hittat en gammal Café och i den läst om en viss, omtalad händelse på Nalen för tio år sedan.
– Fan, hojtar han, du var upp och kysste nån på scenen. Vem var det?
”Lills” har ju bott utomlands i något decennium och därför missat de stora popkulturella händelserna så jag få förklara vem Håkan Hellström är, att jag inte var i tjänst den aktuella kvällen och att…well, it seemed like a good idea at the time.
* * *
Om jag hade en trumpet till hands skulle jag blåsa en liten fanfar för Erik Karlsson.
Jävlar vilken avrundning på säsongen han håller på och iscensätter.
Och nu är Senators klara för slutspel. Dom kan nog bli en obehaglig överraskning dom också.
* * *
Lidas har också noterat att kompisen Homer gör fler saker än han brukar.
– Ja, plötsligt drar han iväg slagskott från blålinjen. Det har man inte sett många gånger under åren här borta, säger lagkaptenen med häpen uppsyn.
* * *
Jag har faktiskt spelat trumpet en gång i tiden, på riktigt. Det är därför jag i vissa kretsar är känd som Tut-Bjurre.
Mer om det vid ett lämpligare tillfälle…
* * *
Man kan lugnt säga att Vancouver trivs bättre hemma än borta.
Det är ju ren slakt som pågår i la-la-land.
* * *
Det var länge sen Samme Påhlsson missade slutspelet, men nu gör han och därför är den något uppgivna uppsynen under promenaden mot spelarbussen, genom de svettdoftande katakomberna i The Joe, rätt förståelig.
– Ja, suckar han, det känns trist. Hela den här säsongen har varit en besvikelse. Det känns som att vi tappade bort allt under en och en halv månad.

* * *
Lilja får, av Pro Hockey-Linus,  frågor om han anser att han fler NHL-säsonger i sig,
– Ja, fnyser han och nickar bortåt Lidas-hållet, jämfört med gubbarna i det här laget är jag ju rena ungdomen!
Well, i mina ögon är skåningen rena ungdomen i jämförelse med de flesta.
* * *
När nu både Boston och Atlanta torskade har Rangers guldläge att ge sig in i slutspelsracet. Det gäller bara att ha riktigt fun in the Florida sun över påsken.
* * *
Jag upphör aldrig att förvånas över att NHL-spelarna får gå genom vanlig säkerhetskontroll innan de sätter sig på bussen och åker ut till det privata planet som står och väntar på flygplatsen.
Hur stor är risken att någon i, exempelvis, Columbus har funderingar på att kapa klubbens plan?
Inte så väldigt stor, tippar jag…
* * *
Visst är väst bättre än öst.
Det behöver man, som Pro Hockey-Linus gör mig uppmärksam på, bara studera de respektive tabellerna för att kunna konstatera.
Just nu krävs sju poäng mer för att ta sig till slutspel i väst än i öst.
Ja, faktum är att Calgary, St Louis, Anaheim och Dallas alla skulle ligga på slutspels i öst med aktuell poängskörd.
* * *
Blev en sen slutrapport, det här. Förlåt. Men såna här kvällar är det många svenskar som ska ringas upp för intervjuer.
Kan du förlåta mig, EJN?
Vi hörs senare under påsken, förhoppningsvis med lite bilder från Detroit Red Wings inre liv.