BOSTON – FLORIDA 1-2 (Period 2)
• • •
Åh, jag har ödslat mina dagar
Jag har tagit allt för givet
Allting bakom mig är aska
Allting bakom utom livet
Som ligger där och väntar på att
Någonting ska ske

Så sjunger Johan Kinde i låten som något oväntat blivit kvällens signatur och nog ringar de raderna in björnarna rätt väl sista april.
De har i sanning ödslat sina dagar i detta slutspel, tagit allt för givet och allting kan snart ligga bakom dem i aska.
Lite liv ser vi förstås i dem efter Krejcis 1-2-reducering, men dessförinnan är det lite förbluffande att se hur skakade de verkar och efteråt realiseras aldrig det ”Nu jävlar blir det åka av” som Idsint förutspår och jag nickar instämmande åt.
• • •
Men fortsätter katterna ta så här många utvisningar kommer de få äta björnlort innan kvällen är över.
Dock:
Domarna hade kunnat ge Pasta en tvåminutare för filmning i den här sista situationen.
Lite pinsamt var väl ändå det.
• • •
Hehe, efter förstaperren messar O’Harrys-Jonas att Elvis i alla fall är kvar i the building.
Men när Reinhart gör 2-0 grymtar han ”Fast nu har Elvis beställt en Uber”.
Well, han avbeställer den igen efter Krejcis reducering.
• • •
Har Sam Hallam ens numret till Linus Ullmark? Han kan ju ha föreställt sig att det nånsin skulle bli aktuellt att ringa honom och prata VM.
• • •
Minuterna innan Krejci piskar in reduceringen ser det nästan ut som att upplopp ska utbryta på TD Garden-läktarna.
Fansen buar och vrålar och är fullständigt ursinniga över att favoriterna som ska vinna Stanley Cup i år är så handfallna och slår bort så många puckar och åker fel så ofta.
Ojvoj.
Arga Boston-bor är inte att leka med.
• • •
Barkov är ett geni till playmaker, men han borde inse att han FÅR skjuta ibland.
• • •
Precis, Van Basten. Fuck around and find out. Bra regel som gäller hela tillvaron.
• • •
Well well – den största tredjeperioden i Boston på många år is coming up.
Vad vi vet när den är över är omöjligt att sia om, men innan den börjar kan vi i alla fall vara säkra på att vi får uppleva en riktigt spektakulär majbrasa.

BOSTON – FLORIDA 0-1 (Period 1)
• • •
Nu känner jag, precis som Lustan Lakejer, skuggan av ett tvivel.
För det är alltså katterna som, lätt chockerande, tar ledningen i Valborgskvällens första Game 7.
Att Bruins haft mer av spelet, och i vissa sekvenser skapat blytungt tryck, spelar ingen roll.
Nu, i detta sanningens heliga ögonblick, handlar det bara om att göra mål och på vilket jävla sätt som helst vinna.
• • •
Jo, Linus är petad – och fansen i TD Garden jublar extatiskt när speakern meddelar att Jeremy Swayman ska stå.
Det vänder snabbt ibland…
• • •
Att just Brandon Montour tar Bostons hjärta i handen och klämmer till med ett 1-0-mål är ingen tillfällighet.
Han har varit hela slutspelets bäste back – i konkurrens med Miro Heiskanen, Morgan Riley, Evan Bouchard och, tidvis, Adam Fox.
• • •
Men so far har målvaktsbytet gett just ingenting. Swayman lever inte direkt upp till Montgomerys Tom Brady-liknelse när han släpper in ettan.

In med Linus!
• • •
Världens mest aktiva pensionär bara ökar tempot hela tiden,.
I fredags satt King Henrik i TNT-studion i Atlanta, igår jobbade han med MSG här i New York och idag är han tillbaka i Atlanta. Och imorrn ska han förstås vara på på plats i The Rock.
Med den energin skulle han kunna leda vilka lag som helst vidare från förstarundan.
• • •
Det går att höra och se och känna – ända hit – hur aggressiv Boston-publiken blivit i sin nervösa frustration.
Fansen där uppe har varit bespetsade på en långa playoff-run hela säsongen och skulle allt ta slut redan nu går de sönder.
Hu, vad människor går genom för sina favoritlag denna tid på året…
• • •
Oj, Julia. Be careful, jag kan bara tänka mig hur trafiken är i det här eländiga skitvädret.
• • •
Vår vän från skånska Lerberget, Hampus Lindholm, har inget flyt i det här slutspelet.
Det är signifikativt att han missar pucken när han får riktigt bra skottläge i matchens första PP.
• • •
Får ett otippat mail från en upprörd kristen läsare som ryter ”Skriv inte svordomar, då hyllas djävulen” – fast med versaler rakt igenom.
Naturligtvis kan jag inte låta bli att svara ”Fan också…”.
• • •
Nu ska jag krama en prilla Ettan och fundera på vilka hotell i Fort Lauderdale Toronto-media kan tänkas ha börjat scanna vid det här laget…

BOOM!
Så lät det oavbrutet under min barndoms Valborgsmässoaftnar, när jag hade lyckats tjata till mig ett Rea-pack från Hanssons Fyrverkerier och terroriserade grannarna i radhuskvarteret i Nedre Tjärna i Borlänge med smällare.
Så låter det också nu, denna Sista April i Amerika många decennier senare.
BOOM!
Men inte för att jag eller någon annan bränner av kinapuffar, ryssar, häxpipor, gräshoppor, smatterband, tigersmällare eller blixtkanoner.
Det är förstarundan i Stanley Cup-slutspelet 2023 som peakar med två Game 7 – för att sedan peaka på nytt med ytterligare en på första maj.
Herregud.
Bara jag skriver ut frasen ”Game 7” drar jag efter andan och känner huden knottra sig.
Oh baby…Game 7 – när allt dras till syn yttersta spets, när det inte finns några ursäkter eller alibin eller bortförklaringar kvar, när man skapar sig sin egen morgondag eller blir utplånad, när ohyggliga fältslag som pågått så länge en gång för alla obönhörligen ska avgöras.
Först är det björnarna från Boston som ska försöka undvika fiasko mot ivriga katter hemma i ett TD Garden minst lika nervöst som Hägglund Arena för några timmar sedan och sedan har regerande mästarna samma uppdrag mot krakarna från Seattle i lika oroliga Ball Arena.
För det är ju så också. Vi har dubbelt skräll-läge monumentale i skenet av årets majbrasor.
Så jag sätter tändsticken till stubinen på min röda, fina kinapuff och om bara några ögonblick smäller det.
BOOM!
• • •
Vi har som bekant redan haft en Game 7 hemma i Sverige denna sista april och nej, där gick det inte som Mika hoppades när vi träffade honom på Garden igår.
Men istället är en uppsättning ångermanlänningar här borta desto lyckligare.
Victor Hedman, till exempel, fick snabb och grundlig tröst efter smällen i Amalie Arena för mindre än 24 timmar sedan.
– Jag är så sjukt jävla stolt och glad, jublade han för några timmar sedan i ett sms.
Det finns andra, mindre namnkunniga jag känner som brinner för sitt Modo och jag ber att få gratulera allesamman.
Sju svåra år är över – välkommen hem igen.
• • •
Personligen har jag svårt att se något annat än att även Bruins ”gör” en Modo nu.
Kanske jag lägger jag fortfarande för stor vikt vid det rekordartade grundserieframträdandet och kanske undervärderar jag fortfarande Panthers, men för fan.
De är för bra, har för mycket erfarenhet och vet för mycket om vad man ska göra och inte göra i sådana här situationer för att de ska kunna floppa igen.
Jo, så är det.
• • •
Nostalgin sköljde över mig när jag grävde fram alla gamla smällar-favoriter från Hanssons Fyrverkerier ur minnesbanken för textdrapan här ovan.
De där pjäserna är förbjudna idag och det kanske de ska vara också, men jag minns det som att man blev alldeles lyrisk bara av de färgglada förpackningarna med små högljudda sprängladdningar.
Mina favoriter var nog häxpiporna, för de lät så häftigt, men att stoppa en klassisk kinapuff i en tomburk och spränga sönder den kittlade i sanning det med.
Lite senare, i övre tonåren, vågade man sig på tyngre don också. Som blixtkanoner. De lät som bomber använda i verklig krigsföring och drog man av en som överraskning i folksamlingar blev reaktionen oslagbar.
Fan vad kul man haft ändå!
• • •
Inget är sagt officiellt ännu, men det mesta tyder på att Bruins byter målvakt i årets största match. Jeremy Swayman kommer starta Game 7, känner jag mig rätt övertygad om.
Tråkigt för Lugnvik-Linus, kan jag ju inte låta bli att tycka. Hans säsong har varit en saga och den här plötsliga avvikelsen i manuset känns lite sned.
Men han är gjord av stål, Ullmark, han kommer tillbaka – i bättre slag än någonsin, troligen.
• • •
Sista april var också en högtid för festprissar i Borlänge när jag växte upp – och inte bara där, antar jag.
En gång i 1980-talets linda hade min fina granne, Lena Lång, på just detta datum en fest som hela stan på nåt vis fått nys om och redan vid 19-tiden befann sig varenda kotte från fem högstadieskolor i nejden inne i radhuset.
Livat, är det minst man kan säga att det var, men jag ägnade mig mest åt att dansa tryckare med Åsa Back på dansgolvet i källaren så att det var stökigt i övrigt rörde inte mig.
”Du borde ta ett glas och fira det minnet”, säger Frestaren nu, men Samvetet ruskar bestämt på huvudet. ”Det får bli en annan gång”.
Ja, det får väl det.
• • •
En detalj, eller snarare en person, som kan tala för Panthers i Gaaaden är förstås Matthew Tkachuk.
Som Paul Maurice sa efter det förbluffande avgörandet i Game 5:
– Han är en sån Gamer!
Indeed.
Det finns ingen enskild krigare i hela ligan som vad gäller inställning och attityd och spirit betyder mer för sitt lag – och dessutom kan han onekligen spela hockey.
Han påminner därvid en del om Mark Messier och vem vet, han kanske rentav utfäst en garanti utan att någon hört…
• • •
Svenska poängligan i slutspelet efter sex omgångar:

1. Adrian Kempe, LA, 8 poäng (5+3)

2. William Nylander, Toronto, 7 poäng (2+5)

3. Viktor Arvidsson, LA, 7 poäng (1+6)

4. William Karlsson, Vegas, 5 poäng (4+1)
5. Gustav Nyquist, Minnesota, 5 poäng (0+5)
6. John Klingberg, Minnesota, 4 poäng (1+3)
7. Alex Wennberg, Seattle, 4 poäng (1+3)

Mika Zibanejad, NY Rangers, 4 poäng (1+3)
9 Mattias Ekholm, Edmonton, 4 poäng (0+4)
10. Gustav Forsling, Florida, 3 poäng (1+2)
11. Jesper Bratt, New Jersey, 3 poäng (0+3)
Victor Hedman, Tampa, 3 poäng (0+3)
13. Jesper Fast, Carolina, 2 poäng (2+0)
Marcus Johansson, Minnesota, 2 poäng (2+0)
15. Pierre Engvall, NY Islanders, 2 poäng (1+1)
Calle Järnkrok, Toronto, 2 poäng (1+1)

17.Kevin Stenlund, Winnipeg, 1 poäng (1+0)
Oskar Sundqvist, Minnesota, 1 poäng (1+0)
19. Sebastian Aho, NY Islanders, 1 poäng (0+1)
Carl Grundström, LA, 1 poäng (0+1)
Mattias Janmark, Edmonton, 1 poäng (0+1)

Adam Larsson, Seattle, 1 poäng (0+1)
Linus Ullmark, Boston, 1 poäng (0+1)

Tiebreaker 1: Antal matcher
Tiebreaker 2: Antal mål

Nu är det ju dessvärre några som stannar på dessa poängsatser, eftersom de spelat färdigt, men Lill-Nyllet, Wild Bill Karlsson, Eky Ekholm, Quickie Fast, Calle Järnkrok och Jana Janmark fortsätter slåss om placeringar – precis som antingen Forsling eller Hampus Lindholm och Ullmark, kanske Wenny Wennberg och Big Adam och antingen Mika eller Brattwursten och Jesper Boqvist.
• • •
Idag inte bara vräker regnet ner – i såna mängder att jag under en snabb tur till kiosken på hörnet hann bli blöt som en Modo-coach i champagne-regn efter SHL-avancemang. Under eftermiddagen rullande våldsamt mullrande åska runt Manhattan också.
Ska det vara så här?
• • •
Om den sena Do-or-Die-thrillern i Klippiga Bergens skugga vet jag inte vad jag ska tro.
Egentligen är det väl Avalanche som ska vinna, även om de inte längre är vad de varit. De har ändå deltagit i den här soarén förr – vid åtskilliga tillfällen.
Men det är nåt med Kraken som får mig att tveka. Den kollektiva slagkraften, med fyra kedjor som egentligen är andrakedjor. Alla-för-alla-attityden. Det faktum att de inget har att förlora.
Mästarna ska ta sig i akt.
• • •
Svenska målskyttar ikväll: Hampus Lindholm (om det nånsin är dags så är det nu) och Wenny Wennberg.
• • •
Boston-Toronto…Filip W och Nalle får ursäkta, men visst är det serien man vill uppleva de kommande veckorna?
Vilken armageddon det skulle bli…
• • •
Dagens låt: Lustan Lakejers ”Skuggan av ett tvivel”.
• • •
Men så fort man VILL uppleva någonting blir det nästan alltid tvärtom och i så fall lovar jag att tycka att det blir otroligt att se även Panthers mot Leafs.
• • •
Det finns så mycket att säga om Game 7, vad detta nästan mytiska koncept gör med människor, hur somliga krymper i dess magnifika sken medan andra växer och man vet aldrig vem som reagerar hur.
Men det är nog med prat nu – och dags att göra. Walk the walk istället för att talk the talk.
Stubinen har brunnit klart.
Nu smäller det mitt i vår majbrasa.
BOOM!

NY RANGERS – NEW JERSEY 5-2 (Slut)
• • •
Ah, jäklar.
Bilen är tre kvarter från mitt hus och med tre och en halv minut återstår i La La Land och det står 4-4 och jag bespetsar mig på att få komma hem och se ett episkt övertidsdrama.
Men då lyckas Kailer Yamamoto alltså avgöra och jag kommer hem till ingenting.
Så kan det gå.
Grattis Oilers och sorry Kings. Jag tror de hade slagit nästan alla andra utom just Oilers, så mycket sprakar det om denna nya upplaga av Hollywood’s finest.
• • •
Det var en festlig lördagkväll på Garden, men 29 april 2023 kommer förstås i första hand att bli ihågkommet som datumet då Toronto Maple Leafs dräpte alla demoner och spöken och vann sin första playoff-serie sedan 2004.
Det känns så ovant att skriva, så konstigt och overkligt.
Men, ja, fan, de gjorde det.
Hjärtligt grattis till alla hårt prövade blåvita fans i spåret. Det har ni gjort er förtjänta av.
• • •
På Garden säger Game 6-Mika att han skulle ljuga om han inte erkände att det var skönt att göra mål.
– Men jag kan lova att jag försöker hela tiden. Jag önskar att alla skott jag skjuter gick in. Då skulle det här vara lätt. Men det är det inte.
Nej, det är det som är hela grejen, liksom.
• • •
Det tar inte mer än en kvart-tjugo minuter efter Tavares avgörande förrän de lokala myndigheterna skickar ut en varningstweet om att hela centrala Toronto är igenproppat av bilister och fotgängare som firar segern i Tampa.
Haha, hur ska den staden klara av att ladda om för Boston – eller Florida?
Tänk om…nej, det tar vi imorrn.
• • •
Blunda nu, Modo-fans, men med mig och Sombrero-Johan talar Mika inte bara om Rangers kommande Game 7 på måndag, utan om den han ska genomlida i tv-soffan under söndagen.
– Jag är nästan mer nervös när Djurgården spelar än när jag spelar själv. Men jag tror de vinner, säger han.
Oops.
• • •
Man kan nog utgå från att Leafs-fansen i Tampa ser till att det är bra tryck i tikibaren också – och att vår Art Vandeley befinner sig mitt i stimmet.
Vad underbart…
• • •
Lindy Ruff säger att han inte gillade vissa av domsluten, men när någon ber honom utveckla ruskar han på huvudet.
– Nej, det vill jag inte, säger han och visar åter hur klok han är.
• • •
Sorgringo, vad fin du är som tänker på Ekeliw.
Men han reder sig, han har fått se tre raka finaler på raken och njutit av två enorma triumfer.
Det här får han lov att unna Leafs-fansen.
• • •
Två Game 7 imorrn och en Game 7 på måndag…
Livet är inte helt dumt just nu, mina vänner.
Nu ska jag öppna en flaska vin och njuta lite för mig själv i Holken, frestaren får till slut som han vill.
Imorrn tänder vi majbrasa framåt kvällningen – och jag vill se alla igen.

Rangers vinner med 5-2, mer kommer sen.

NY RANGERS – NEW JERSEY 3-1 (Period 2)
• • •
Nu är det liv i luckan på Broadway, kan jag meddela.
För Rangers krigar sig till 3-1-ledning i mittperioden – och krigar är verkligen vad de gär.
Vilken ynnest att få uppleva såna här kvällar. Vilken ynnest!
• • •
Åh, herregud – sudden death-drama i Tampa.
Det är ju hälsofarligt för somliga.
Snälla, jaga inte upp er så ni smäller av nu.
Mina hjältar: Point eller Lill-Nyllet.
• • •
Mika får, tror man, ett skott på en arm och verkar ha väldigt ont när han sitter i båset, men sen kommer han ut i bytet därpå – och smackar in sitt första mål i årets slutspel.
Game 6…tydligen är det ändå The Game of Z.
• • •
Säga vad man vill om Rangers ikväll, men det är liv i de gamla lejonen.
De har ibland svårt att komma både ur egna zonen och in i motståndarnas, men de sliter utav själva helvetet, det gör de.
• • •
Erkännande: Jag visste att Marino och Graves varit väldigt bra i år, men att de skulle regera egna planhalvan på det här sättet hade jag inte trott.
• • •
Efter fyra raka Devils-utvisningar är det inte alldeles chockerande att också Rangers åker på en och även om nu fansen surar tycker jag Devils-spelarna visat behärskning i upprördheten över vissa bedömningar.
• • •
De är ändå inte så smarta, Gris-Olle & co, när de vrålar ”Shooot” så fort någon i hemmalaget får pucken i offensiv zon.
Men efter fjorton plastmuggar Bud Light kanske man het enkelt inte ser att Devils skär av alla lanes hela tiden – och att skotten de gormar fram bara träffar en massa ben och klubbor.
• • •
Martin Brodeur står och ser majestätisk ut på pressläktaren även i afton.
Man känner instinktiv respekt bara man ser honom.
• • •
Ojdå, nu har de släpat hit Aaron Rodgers också, New York Jets supervärvning – och när han zoomas in i jumbon ryter Garden alldeles extatiskt.
Själv verkar han dock noga med att inte avslöja några sympatier i detta slag.
• • •
OK, nu behöver vi andas överallt.
Lugn, människor, det är bara hockey…

NY RANGERS – NEW JERSEY 1-1 (Period 1)
• • •
Allt som står nedanför skrev jag innan Rangers helt otippat kvitterade, i ett PP, med 24 sekunder kvar och…haha, jag kan inte ändra allt nu.
Det är match igen – trots allt du kommer läsa nu…
• • •
Kanske borde någon i Devils istället ha passat på att skriva in sig i historien med en garanti den här gången.
Som sjätte matchen – också – startar hade det, känns det som, inte varit så mycket till vågspel.
I och för sig gör de för en gångs skull inte mål redan i första bytet, men väl efter knappt tolv minuter och framförallt: De tar tag i spelet direkt, sätter Rangers under en ruggig press med sin energi och sin fart – både i benen och i passningarna – och vinner alla puckdueller och ger i största allmänhet ett hungrigare och piggare och mer aggressivt intryck.
• • •
Innan det 0-1-mål Lazar smackar in på en retur har Rangers en hygglig sekvens, som följer på ännu ett resultatlöst powerplay, men då visar Devils en annan eminent sida:
De stänger ner dem, ger dem inte en kvadratmillimeter i present, håller tätt, ser till att de får slita nåt så oerhört för den mest sketna halvchans – och det måste vara otroligt frustrerande att se hur enkelt motståndarna sedan gör ett mål.
• • •
Messiers Garanti flimrar faktiskt förbi på jumbotronen under matchvärmningen.
Fler har följt samma tankespår som er Biff i natten.
• • •
Som vanligt är det bra drag och dån på Gardens läktare INNAN matcherna börjar.
Sen…not so much.
• • •
Vid allt som är heligt – vilken tredjeperiod ni har att se fram emot i Tampa nu.
Grattis – eller beklagar, om ni är nervklena.
• • •
Liten spaning a la Furman: Sex matcher i rad har Devils låtit Rangers komma ut först till matchvärmningen – och låtit dem susa runt på isen bortåt en minut.
Psykologisk krigföring, is it?
• • • 
För första gången i hela serien verkar det som att en del Devils-fans tagit sig in till Manhattan ikväll.
Jublet vid bortamålet är inte obetydande.
Men såklart, de kan ju döda nu.
• • •
Det är, säger somliga, såna här gånger Showtime slår till.
Well, det VAR såna här gånger åtminstone.
Sedan Blackhawks vann sin senaste Cup 2015 ser playoff-facit ut så här.
2016: Utslagna med 4-3 av Blues i förstarundan.
2017: Svepta av Predators i förstarundan.
2018: Ej med.
2019: Ej med.
2020: Seger med 3-1 mot Oilers i playin-rundan, utslagna med 4-1 av Vegas i förstarundan.
2021: Ej med.
2022: Ej med.
Det är, kort sagt, inte 20-talets stora playoff-kung som kommit hit.
• • •
John Brancy gör då vad han kan. Framförandet av nationalsången är det mest emfatiska och teatraliska någonsin, haha.
• • •
Robert Iler, AJ Soprano, borde väl egentligen hålla på Devils, men när han blir inzoomad i jumbon sportar han en Rangers-kepa och gormar åt hemmaspelarna att för fan komma igång.
• • •
Mika laddar på jättebössan och Kreider styr. Det är så hoppet väcks i New York.
Inte helt oväntat.
• • •
Rangers-fansen kan då inte klaga på domarna – om man säger så.
• • •
En liten pruttare skulle sitta nu, ropar frestaren. Men samvetet låter meddela att det bara blir en kaffe.

Om det ändå fanns en Mark Messier som kunde trösta ångestridna Rangers-fans även den här gången.
Som för 29 år sedan.
Då, våren 1994, låg Rangers också under med 3-2 i en slutspelsserie mot New Jersey efter fem matcher. Och insatserna var ännu större, liksom svårighetsgraden – för det var i själva konferensfinalen Metropolis-rivalerna möttes och Game 6 skulle spelas i gamla Brendan Byrne Arena i Meadowlands i New Jersey.
Dagen innan hade Rangers träning i dåvarande träningshallen i Rye, vid ett skruttigt tivoli ute på kusten strax söder om gränsen till Connecticut. När den var över samlades en månghövdad mediascrum runt kapten Messiers bås i omklädningsrummet. Han baxade av sig utrustningen, spände ögonen i reportrar och fotografer och sa högt och tydligt:
– Jag garanterar: Vi vinner i morgon.
Det kan man kalla guts.
Och balls.
Och chutzpah.
Jag menar…hur vågar man?
Men det verkligt ikoniska i hela storyn – det som skrev in ”The Guarantee” i den lokala idrottshistorien för evigt – var att The Captain inte bara backade upp sina våghalsiga ord. Han backade upp dem på ett sätt ingen backat upp någonting sedan Moses sa att han skulle dela Röda Havet och också gjorde det.
Efter två perioder hade Devils ledningen med 2-1 – och i tredje gick ”Mess” själv in och vände med ett hattrick.
Jo, granitblocket från St. Albert löste själv in sin garanti. Med tre mål. I tredje perioden. Och såg till att Rangers vann med 4-2 – och några veckor senare bröt en 40 år lång förbannelse och slog Vancouver i Game 7 i finalen på Madison Square Garden.
Enormt. Inget annat än enormt.
En sådan härförare att luta sig mot, och en sådan trygg hand att hålla i, skulle den här staden verkligen behöva i samma utsatta läge tre decennier senare.
För det är oroligt här nu. Skärrat. Ångestfyllt. Förlorar Rangers ikväll är en säsong som väckt drömmar om himmelska triumfer över och The Woooorld’s Most Famous Arena slår igen för sommaren.
Men det finns ingen Mark Messier i 2023 års Blueshirts-upplaga – eller någon annanstans, för den delen. Inga samtida hockeyspelare har den resningen och den karaktären och skulle aldrig våga göra dylika utfästelser. Än mindre klara av att leva upp till dem.
Så de som mår dåligt, de ängsliga och rädda, får hoppas på något annat.
Ett mirakel behövs kanske inte, men de får försöka intala sig att Chris Kreider, Adam Fox, Mika och några av de andra åtminstone TÄNKT att de jävlaranamma ska vinna den här matchen
Eljest?
Game Over och sommarlov på Manhattan.
Ah, som Pär Lagerkvist diktade:

Ångest, ångest är min arvedel
min strupes sår, mitt hjärtas skri i världen.

Utan Mark Messier är livet just så för Rangers-fans i trängda lägen i playoff.
• • •
Det blev förstås sent i natt också, för det fanns mycket att skriva om fredagskvällens parad av thrillers.
Men sedan hällde jag verkligen upp en bourbon i mitt finaste drinkglas, med alldeles så lite is.
Då visade det sig emellertid att tempot jag hållit på slutet, och sömnbristen, förvandlat mig till en fjortis igen.
Det räckte med ett och ett halvt glas. Sedan var jag knockad och låg och snarkade i soffan.
Jag kommer behöva detoxa efter den här förstarundan – fast tvärtom, om jag får säga så.
• • •
Ångesten i Toronto ska vi förstås inte ens prata om. Den är så påtaglig att den snappas upp av radioamatörer världen över. ”Något skälver och pulserar i trakterna av Ontario i Kanada”, rapporterar sändaren SK903 i Wellington, Nya Zeeland.
Typ.
Maple Leafs överlever en förlust i Amalie Arena, jo – men ändå inte. Blir det Game 7 igen, när de haft 3-1-ledning, då kan inget rädda vara sig spelarna eller ledarna eller fansen.
Det får inte hända.
Så, ja, well, hoppas alla blåvita har badrumsskåpen laddade med psykofarmaka.
• • •
Jag säger som David Puddy:
– The Devils, man! The Devils! The Deeeevils
Devils kommer in till Manhattan med samma självsäkerhet, samma visshet om bästa laget i stan bor på andra sidan floden, som han demonstrerade i den scenen – alltså när han, Jerry, Kramer och Elaine vandrade hemåt efter en match på Garden och höll på att bli påkörda av en katolsk präst från Sydamerika.
Med all rätt.
De har verkligen imponerat, kidsen från Soprano-land. Jag kan inte erinra mig att jag någonsin varit med om att ett så oerfaret lag så snabbt lärt sig vad playoff-hockey går ut på.
Det brukar ta år att komma dit de kommit på en dryg vecka.
De såg valpiga och bortkomna ut i de två första matcherna, som alla Stanley Cup-rookies gör. Men sedan var det som att ett lysa tändes i huvudet på allihop. ”Aha, det är så HÄR det går till”. Därefter har de bara blivit säkrare och mer stabila och bättre – för att i The Rock i torsdags ta formen av rena St Louis Blues 2019.
Fortsätter det likadant är det nästan så jag följer Puddys exempel och målar fejset i rött och grönt jag med.
• • •
Helt i enlighet med gårdagens prognoser värker regnet ner över oss i New York idag. Oavbrutet. Det är som i ”Seven” med Brad Pitt och Morgan Freeman. Och när det visar sig att några lallare mitt i denna misär fått tillstånd att arrangera en parad längs Madison Avenue, så vi som sitter i bilar på väg från östra Manhattan inte kommer förbi, blir jag nästan lika psykotisk som Kevin Spacey-karaktären de jagar i den femplus-filmen.
Det är bara att hoppa av på Park Avenue och traska – genom det ihållande regnet.
Det är alltså en SÅN dag. Inget bra omen – för någon.
• • •
Optimisterna bland Rangers-fansen påminner om att deras hjältar i fjolårets förstarunda låg under med 3-1 mot Pittsburgh och sedan kom tillbaka och vann.
Jo, å andra sidan tog de sedan ledningen med 2-0 mot Tampa – och fick stryk i fyra raka och så var det slut på det roliga.
Det finns, ber jag att få inpränta, inga som helst kopplingar mellan det som hände ifjol – eller ännu tidigare – och det som händer nu.
• • •
Torontos facit i matcher när de haft chansen att avgöra senaste tio åren:
0-10.
Ah, nu tycker ni jag är taskig som erinrar om det, men jag vill bara poängtera att det som hänt tidigare inte betyder något för deras del heller.
Säger vi…
• • •
Dumstrut på mig – ännu en gång.
Efter Game 1 och Game 2 slog jag fast att Lindy Ruff blev grundligt outcoachad av Gallblåsan.
Där drog jag lika förhastade slutsatser som fansen i The Rock när de skanderade ”Fire Lindy” under andra grundseriematchen i höstas.
Sedan dess är det Lindy som sopar mattan med Gallblåsan – och såvida inte den senare tänkt ut några riktigt geniala motdrag kommer han få känna sig helt detroniserad under en handshake om några timmar.
• • •
Men åh, Art Vandeley, du skriver ju så förföriskt om lördagseftermiddagen i mitt home-away-from-home i västra Florida att jag får alldeles ont i hjärtat.
Om det det inte vore för det här Manhattan-dramat hade vi tagit några järn ihop i tikibaren i natt.
Gött att du bor på JW Marriott också. Där mår man bra, säger min erfarenhet
• • •
En annan livboj från ifjol som Rangers-fansen greppar efter är det faktum att det var först i sjätte matchen mot Pittsburgh som Mika Zibanejad gjorde sina första mål i 2022 års slutspel – och sedan blev han förstås hetare än grillhällarna på alla Brödernas-restauranger tillsammans.
Men igen: Då var då och nu är nu. Vad än surmagade svenskar som inte sett en minut av matchen än tyckte sig ha rätt att rapa ur sig när de vaknade i fredags försökte han som fan i femte matchen, men Devils ger vare sig honom eller någon av de andra Rangers-stjärnorna ens en tiondels sekund av ro på isen och så är det bara med det
• • •
Om det inte vore något slutspel alls skulle jag vara i LA, ty där firar Willie Nelson denna helg sin 90-årsdag med vad som torde kunna bli två odödliga födelsedagsshower på Hollywood Bowl.
Bland gästartisterna märks bland andra Emmylou Harris, Beck, Chris Stapleton, Neil Young, Daniel Lanois, Dwight Yoakam, Edie Brickell, George Strait, Kris Kristoferson, Leon Bridges, Lyle Lovett, Margo Price, Miranda Lambert, Nathaniel Rateliff (honom måste ni kolla om ni inte gjort det redan!), Norah Jones, Roseanne Cash, Sheryl Crow, Shooter Jennings, Snoop Dogg (förstås…), Stephen Stills, Avett Brothers, The Chicks, Sturgill Simpson, Tom Jones och Ziggy Marley.
Holy hell!
Grattis, Shotgun Willie. Du är bäst. Many more to come, hoppas vi !
• • •
Svenska målskyttar ikväll: Brattwursten, Lill-Nyllet, Adrian Kempe, Mattias Ekholm.
• • •
Som sig bör har Schweizisk media dykt upp i vår lilla cirkus nu.
Två storögda korrar – åh, jag känner mina löss på gången – från Neue Zürcher Zeitung gör entré i pressrummet under sena eftermiddagen och verkar helt tagna över att de får vara med om något så coolt.
I know the feeling.
• • •
Dagens låt: Willie Nelson ”Blue Eyes Crying in The Rain”.
• • •
Kolla, exakt två timmar innan puckdrop ber Gallblåsan en bön.

Det kan han behöva.
• • •
De schweiziska kollegorna har onekligen en del att rapportera om under detta, som jag förstår, första besök i Gardens environger.
Schmid The Kid är förstås huvudnumret, men faktiskt – även kapten Hischier, Timo Meier och Jonas Siegenthaler kommer från klockornas, ostarnas, banksekretessens och neutralitetens lilla alpland.
Om Devils vinner kommer bucklan nästan behöva söka medborgarskap i Schweiz.
• • •
Oilers och Kings var det så länge sedan vi såg att att åtminstone jag nästan glömt att de är med i årets slutspel, men sent i natt ska de äntligen upp i ringen igen – i downtown LA.
Kan Kempe & co komma tillbaka? Well, om de låter bli att ta utvisningar ska chansen finnas.
M.R, are you out there?
• • •
The Biffen Furman outfit är mer neutral denna lördagkväll.

Somliga rynkade ju på nästan åt torsdagens rödsvarta combo, så nu sportar jag den beiga vårkavajen, svarta brallor, svart skjorta och beige-svart-rutig slips.
Svårslaget, hävdar jag själv.
• • •
– Jag tycker inte vi behöver känna någon press på oss på lördag, sa Brattwursten när vi sent omsider träffade honom efter Game 5 och han lät helt klart övertygande.
Men man vet aldrig. Är det något litet som eventuellt talar mot Devils ikväll är det darret och fladdret som ofrånkomligen börjar spöka för den som aldrig avgjort en slutspelsserie tidigare och plötsligt har chansen att göra det.
Kan Palat och Haula och Tatar hjälpa sina unga kompisar att hantera även den situationen?
Om inte finns det eventuellt en liten öppning för de blå.
• • •
Det ska bli ett sant nöje att sitta här och se en hel timme av The Tampa Showdown på datorn innan vår egen live-föreställning börjar.
God bless de tekniska genier som sett till att något dylikt ens är möjligt.
• • •
När man ser Emily Kaplan är det en gammal tradition att ropa ”Tjena” på svenska och få ett likadant ”Tjena” tillbaka och den traditionen upprätthåller vi även idag.
• • •
En rejäl sittning vid en bar. Det måste komma snart. Och jag har kamrater som ropar ikväll. Vi får se. Kanske går det att göra matchen i LA från lokal, liksom.
Nä, det gör det ju inte. Det är bara att gå hem, Furman (se här hur samvetet och frestaren slåss i gamle Biffen…)
• • •
I Boston låter det som att Montgomery redan bestämt sig för att bänka Linus på Linjen imorrn.
Han säger det inte rakt ut, men han jämför Jeremy Swayman med Tom Brady och drar man fram Tom Brady i Boston finns det ingen återvändo.
• • •
Själv är jag inte heller någon Mark Messier och garanterar sålunda ingenting.
Mer än att vi framför oss nu har några timmar av vånda, lycka, känsloutbrott och, åtminstone till och från, spänning så brutal att det smärtar.
Det, mina vänner, är ett löfte!

NY ISLANDERS – CAROLINA 1-2 (Slut, OT1)
FLORIDA – BOSTON 7-5 (Slut)
MINNESOTA – DALLAS 1-4 (Slut)
SEATTLE – COLORADO 1-4 (Slut)
• • •
Vilken kväll – igen.
Till slut fick jag alltså sånt överslag att jag trodde regerande mästarna hade avgjort hela serien
Då vet man att det kanske är dags för en paus snart, för ditt Bjurman-elände – Avs och Kraken kommer ju inte skaka hand förrän på söndag kväll!
Morsning och hallå.
• • •
Det här var för övrigt sista gången denna säsong fyra matcher avgjordes samma kväll.
Imorrn har vi tre, på söndag två och på måndag kanske, kanske tre igen.
Sedan, i kvartsfinal-rundan, schemalägger de bara två matcher per kväll – som mest.
Avgör själv om det betyder att vi nu är genom den värsta stormen – eller om vi har det bästa bakom oss.
• • •
Kmannen har vi inte hört av ännu, men jag hoppas att han ändå mår okej och stannat på nån hårig Pacific west-bar på vägen hem och enas med andra tequila-konnässörer om att Kraken tar det här på söndag.
• • •
Tänk vad stressad man kan bli av tech-strul…jag ska berätta en annan gång vad som försiggick här
• • •
Wilds sorti sörjer jag inte lika hårt som MN Johan, men sörjer gör jag.
Det hade varit sån rush med Hästpolo-Gustav och Burger och Mojo och de andra på lång playoff-jakt, men det är som att oförmågan på våren satt sig i klubbens DNA.
De tar sig alltid till festen, men blir år efter år utslängda på en gång.
Bittert.
• • •
Kan du, säger jag när jag har Florida-Forsling i luren, förklara vad som hände under slutet av matchen i FLA Live?
– Nej, svarar han, det kan jag inte. Men kul var det.
• • •
Beslutet att stanna i soffan ikväll var ett bra beslut, det hade inte varit kul att tränga sig ut från UBS-parkeringen efter denna letdown.
Och Islanders-fansen har all anledning att vara besvikna. Carolina var, som det heter, beatable. Men gör man inte mål så går det inte.
Nu kommer istället Devils – eller Rangers om de mot alla odds vänder Slaget om Hudson River – knocka Rod The Bod-gänget och ta sig till konferensfinal.
• • •
OK, nu ska jag ha min drink.
Tack för sällskap under vår Holy Night.
Imorrn hörs vi från Garden – kanske, för att inte säga förmodligen, för sista gången i år.

NY ISLANDERS – CAROLINA 1-2 (Slut, OT1)
FLORIDA – BOSTON 7-5 (Slut)
MINNESOTA – DALLAS 1-4 (Slut)
SEATTLE – COLORADO 1-4 (Slut)
• • •.
Kraken orkar inte hela vägen, regerande mästarna vinner med 4-1 och tvingar fram en Game 7.
Nu har jag mycket att rafsa ihop åt redaktör Glader och sedan återkommer jag med en liten sammanfattning.