Nu är det svenskt PP. Och Pernilla Winberg är på isen. Det lovar gott.

Vi klarar numerära underläget, bland annat tack vare ytterligare ett par fina räddningar av Grahn. Men detär fortfarande oroande mycket Finland.

Mycket Finland ett tag nu, men Grahn har sett vass ut när det skapats chanser. Nu har de blåvita systrarna dock powerplay och det kan smälla.
* * *
Nitzer Ebb tar min snusdosa och börjar bolla fånigt med den. Alla som nånsin suttit bredvid mig när jag jobbat vet att det är en grov drift med stackars Biffeb…

Svenskt powerplay i blrjan av första mynnar ut i ett stolpskott Frida Neivalainen, men inget mer.
Det känns dock som att Sverige fått grepp om händelserna på en gång.
* * *
Tina Orr – eller Enström om ni hellre vill det – ser taggad ut. Och ja, det är ju upp till henne att rädda familjeäran.

Tillbaka på brottsplatsen…
Det är så det känns att, bara några timmar efter den beska förlusten mot Slovakien,  slå ner rumpan på samma förbannade plaststol på samma förbannade pressläktare igen.
Uh, det var ett fult slut på Tre Kronors OS-turnering, på Lidas och Alfies landslagskarriärer, på tron på Bengt-Åke, på allting.
Och jag, jag erkänner:
Det är väldigt svårt att ladda om för en bronsmatch i damhockey.
Men jag ska försöka.
Damkronorna ska inte behöva lida för att ”Gus” coachade bort herrarna.
Nu tar vi den här bronspengen och försöker trösta oss med den.
* * *
Lyssnade på Traste Lindéns ”Vilket nederlag” ett par gånger innan jag lyckades somna i natt.
Det skulle ju ha varit ”En lycklig man”…
* * *
Sverige är – i den här disciplinen alltså… – bättre än Finland och SKA vinna den här bronsmatchen.
Ifall någon undrar alltså.
* * *
Några av NHL-svenskarna lämnade tydligen OS-byn redan i natt, resten lär försvinna idag. Uppehållet är nämligen över, klubbarna har öppnat sina träningslokaler och den som inte spelar i Vancouver ska inställa sig å det snaraste.
Såna uppgifter intensifierar känslan av tomhet och partyt-är-över-känslan.
* * *
Strax innan första nedsläpp är det i alla fall en fin svensk mamma i Tre Kronor-tröja som kör en ”Heja Sverige, friskt humör” i  jumbotronen.
Då känns det som att man ska försöka gaska upp sig.
* * *
Fina, hemgjorda skyltar på läktaren:
Canada loves Swedish women
Ja, vi har dom bästa, det har vi.
* * *
Om man ska tro laguppställningen vi fått på pressläktaren byter Damkronorna målis i bronsmatchen. Kim Martin ut, Sara Grahn. Känns symboliskt. Det är dags för en ny generation att ta över.
* * *
Micke Samuelsson…han borde ha varit med han.
* * *
Nej, nu lyssnar vi på mamman som gormade nyss: Heja Sverige. Kör så det ryker. Bronset till damkronorna!

Jaha.
Det var det.
Plötsligt känns allt tomt och trist och över och förbi.
Det näst värsta:
Man hade aldrig känslan av att Tre Kronor överhuvudtaget kom in i OS.
Det allra värsta:
Förlusten mot Slovakien känns så onödig.
Om Sverige låtit bli att ta den eländiga utvisningen strax efter kvitteringen i andra perioden – när slovakerna började känna av matchen dagen innan och var på väg att förlora självförtroendet – hade det kunnat gå helt annorlunda; vi hade dem definitivt på den så kallade gaffeln i det läget.
Och om Bengt-Åke Gustafsson matchat laget lite hårdare lite tidigare hade forceringen på slutet kunnat bli både mer intensiv och mer framgångsrik
Herregud, han började inte toppa laget förrän de allra sista minuterna.
Vad är det för handfallenhet?
Underkänt, det är det enda betyg man kan ge Tre Kronor-ledningen efter den här turneringen.
* * *
Norrmän och finländare gläds och glammar i såväl kommentatorsspår som mailburk.
Spelar ingen roll hur man gör. Jag har hyllat och stött både Finland och Norge genom hela turneringen – men otack är världens lön….
* * *
Hanteringen av Johan Franzén framstår också som, minst sagt, egendomlig.
När B-Å, som en skänk från ovan, kunde korrigera det fatala misstag det innebar att inte ta ut smålänningen från början – då stoppade han in honom i en fjärdelina med främst defensiva uppgifter.
Det kändes som slöseri redan i första matchen mot Tyskland – och det kändes som rent vansinne mot Slovakien.
Varför?
Vad det för att det var så man planerat att använda Tomas Holmström – och när ”The Mule ersatte just honom så fick han samma roll för att man inte vill ändra andra planer?
Den bristen på flexibilitet är ju i så fall skrämmande.
* * *
– Den största framgången i den slovakiska hockeyns historia, säger Satan när han efteråt står i mixade zonen och ler i kapp med fotoblixtarna.
Det är ingen som direkt säger emot.
* * *
Med facit i hand kan man också konstatera att det var ett misstag att plocka med ”européer” som Magnus Johansson och Mattias till en turnering på lite rink.
Det fanns ett skäl till att de inte lyckades i NHL.
* * *
Slovakien har inte mycket till chans mot Kanada, tror jag. Men det hade inte Tre Kronor heller haft. Det blir Finland-Kanada i final.
* * *
”Foppa” var en av få ljuspunkter mot Slovakien. När det började hetta till på allvar – då klev han fram. Tyvärr fick han inte tillräckligt många lagkamrater med sig.
* * *
Och detta var alltså Nicklas Lidströms sista landskamp. Fan så trist att en så gloriös landslagskarriär inte fick sluta på ett värdigare sätt.
* * *
Nu slår vi igen butiken.
Usch vad trist.
Men vi hörs igen när damkronorna spelar bronsmatch…

Die, blev svaret.
Sorry, det är över. Sverige gör en skitmatch och får stryk och nu är OS över för Tre Kronors del – innan det hann börja, tycker jag det känns som.
Nu ska vi gå ner till ap-zonen och inte ha så kul.
Mer sen.

Men mot det Kanada vi såg tidigare i dag…vafan, det skulle ju vara som ”Sopranos” mot ”Knatte, Tjatte & Fnatte”.
En bronsmatch hade ändå varit kul, det tycker jag…

Jag tror ingenting ännu, det känns som att slovakerna får göra mål alldeles för lätt. Vi häner inte med när de sätter fart, fanimig.
* * *
Men Bäckis…passningen till Alfie, den är inte dum du.

Morsning korsning, hinner jag just skriva när det blir 4-2.
Men då kliver firma Bäckström-Alfredsson in på scenen och så är det status quo.
Hm, vad är det här för match egentligen?