7-2. Perry tvåmålsskytt. Hade man inte räknat med, precis. Men det är Getzlafs mål, det också. Han har vaknat, i sanning.
Nu då, FivePoints? Nu är det väl över ändå?
* * *
Nope, ryska fans. Jag älskar också de här artisterna, men jag kan inte hålla med om att de blivit särskilt orättvist behandlade i den här matchen. De har blivit överkörda av en mäktig hockeymaskin bara.

Mm, vad skönt att man inte behöver blogga så mycket. Reducering av Afinogenov. Men det är för sent. Det kan inte vara på annat sätt. Väl?

Jaha, välkommen Bryzgalov . Shea Weber klappar in 6-1 på en helt förnedrad Nabby. Kan kosta det där, San Jose-spelare…
Matchen är över, det känns lite trist. Men vi får tacka för uppvisningen so far.

Åh, det hann över tre minuter innan det hände nåt. Men så får Corey Perry – av alla – klappa in en sur retur i öppet mål.
Spiken i den ryska kistan? Svårt att tro nåt annat, eller hur?

The Game of a Generation indeed.
Oavsett hur det slutar, oavsett om det blir match igen, var det där en förstaperiod som kommer att ingå i grundundervisningen i kanadensiska skolor i generationer framåt.
Det bästa jag sett, det kan jag lugnt säga.
* * *
Men visst är det detta man älskar Kanada för – eller åtminstone blir djupt imponerad av?
Att de alltid, alltid är som bäst när det gäller, att de alltid lyckas pressa sig till det yttersta i exakt rätt situationer, att de bara växer och växer och växer när trycket blir som hårdast.
Jesus.
* * *
– Nästan lika bra som Leksand-Färjestad 1997, eller hur, säger Big Papa och flinar åt mitt håll.
Ja, nästan…
* * *
Den här kommer du gilla, Fivepoints.
Just som lagen före första nedsläpp höll på och ställde upp sig på blålinjerna åkte Martin Brodeur långsamt förbi längs hela rödlinjen och bara stirrade ner ryssarna.
Det såg ut som när Wyatt Earp gjorde sig beredd för en duell i O.K Corral.
Och han är andremålis…
* * *
Både jag och Big Papa kommer att få till doktorn och be om tinnitus-medicin i morgon.
Vrålet vid målen, eller när Ovetjkin åker på proppar, är som knivhugg direkt i hörselsnäckan.
* * *
Vad säger Bykov nu?
Kan inte vara alldeles lätt att motivera styrkorna efter en sån veritabel överkörning.
* * *
Drew Doughty upphör aldrig att imponera. Han är 20 år och borde skita på sig av nervositet i en sån här match, men han är lika cool och säker och elegant som vore det landhockey-show hemma på villakvartersgatan.
* * *
Är ni beredda igen?
Jag vet inte om jag är det, men älskar varje sekund – och nu åker vi på nytt.

Paus.
Det kan behövs, för såväl ryssarna som för alla andra. Det känns ju som även vi blivit överkörda av the rock ’n’ roll hockey monster.
Återkommer när jag kan andas igen.

Brenden See-You-To-Morrow! Han, hjärtat i alla lag han spelar för, brakar in den köksvägen på stackars Nabby.
4-1.
Otroligt.
* * *
För jädra taskigt för Nabby, dock. Han gjorde ju en helt magnifik räddning på klapp-klapp-kombinationen i momentet innan.
Bryzgalov, vad säger du, känner du för att komma in och känna på bastuhettan?

Ho ho, vad skönt! Ryssarna får in en fot i dörrspringan ändå. Kalinin, av alla, får in en fladderpuck på Bobby Lou.
Det är bra, då är det de ryska artisternas tur att visa hur man gör.
* * *
Men Joel, nu låter du känslorna fara iväg med dig. Det har inte varit nånting fult med det här, det har tvärtom varit chockerande vackert och bra.

Herrejävlar, men hinner knappt andan. Kanada bara öser och öser och öser. 3-0! Rick Nash sliter sig loss i ett friläge och bara KROSSAR.
Nu är Kanada JÄVLIGT bra. Vem ska stoppa dem? Magnus Johansson?
Nåt av det värsta, och mest imponerande jag sett, detta.

Ojvoj, som sagt. Det glödheta Kanada går upp till 2-0. Dan Boyle. Hygglig match han har. Wajkegård måste vara stolt…
Men stackars Nabby, han darrar lite…