Det känns ju helt absurt att skriva, men faktum är att urladdningen mellan Ryssland och Tjeckien bara var aptitretaren.
Nu serveras Dream Sunday-festens huvudrätt.
Kanada mot USA.
Jag önskar jag kunde beskriva laddningen i värdnationen inför den matchen, men det kan jag inte.
Och det ingen annan heller, för delen.
Det här är så stort, så mäktigt, så  otroligt angeläget för Kanada att man skulle kunna tro att det handlade om befrielsen efter mångårig ockupation.
Och här sitter jag, en lallare från Nedre Tjärna, mitt i stormens öga.
Vilket privilegium. Vilket jävla privilegium.
* * *
Springer åter på Jeremy Roenick på väg till mikrovågsloungen.
Han ser definitivt ut som att han skulle vilja vara på isen. Karln frustar genom näsan, som en tjur, trots att han bara ska kommentera matchen på amerikansk tv.
* * *
Här den aktuella tabellen, med bästa tvåan i gruppspelet på fjärdeplats:
1. Ryssland   7 poäng,  13-6.
2. Finland   6 poäng, 10-1.
3. USA   6 poäng, 9-2.
4. Sverige   6 poäng, 6-2
——————————————
5. Tjeckien  6 poäng, 10-7.
6. Kanada  5 poäng,  11-2.
Ja, ni ser ju själva. Vinner Kanada, då måste vi ta poäng mot Finland. Helst två. Annars kan vi få dansa med gamla favoriten Tyskland i kvalet igen. Låter det som något vi vill vara med om?
* * *
Nere i ap-zonen svarare Ovetjkin på fyra frågor – på ryska. Sen går han. Kom inte och säg att det här jobbet alltid är enkelt.
* * *
Bland det roligaste med det som händer ny är att vi har så många lagkamrater och polare som ska gå upp mot varann – i ett adrenalinskvättande hatmöte. Orpik ska plötsligt stångas med Crosby, Parise ska plötsligt peppra Brodeur med skott, Kane ska plötsligt snurra upp radarpartern Toews, Pavelski ska plötsligt kriga mot Jumbo Joe och Marleau och Dagny.
Bland annat.
På papperet är det alldeles formidabla dueller.
* * *
Nu har de kollat mina och Big Papa Wennerholms plåtar.
De var äkta, visade det sig.
Det är vi nöjda med.
* * *
När Martin Havlat såg lagkamraten Jagr dundra i isen måste han ha tänkt på sitt eget inte helt angenäma möte med The Kron Wall of Pain i United Center förra våren…
* * *
I skrivande stund är det trekvart kvar till första nedsläpp. Läktarna har redan börjat fyllas och stämningen börjar bli så där tät och man nästan, nästan kan ana ett uns av svavel i luften.
* * *
Ryan Kesler – till vardags local Canucks-hjälte här i stan, men nu på fiendesidan – går i sanning all in.
– Jag hatar Team Canada, säger han till Vancouver Suns reporter.
Förlåt, svarar reportern, vad sa du? Vill du verkligen stå för det uttalandet?
– Ja, insisterar Sardin-brödernas kompis, jag hatar Team Canada.
Ooops. Det kan nog bli lite sparsamt med jublet från den reguljära Vancouver-publiken i fortsättningen…
* * *
När jag åter springer på Jönsson i environgerna bakom pressläktaren är tonen i hälsningen betydligt kortare.
Det är kanske NU han läst det där inlägget från träningen…
* * *
Nu kommer laguppställningarna och det visar sig att även Babcock stuvat om.
Crosby och Nash börjar ikväll med – Mike Richards.
Intressant. Det tyder på att han vill ha mer fysisk närvaro runt Sid The Kid i mötet med amerikanerna.
* * *
Återigen får motståndarna – den här gången amerikanerna – värma ensamma i fem minuter, men det får ingen effekt den här gången heller. Fansen låter dem vara.
* * *
Wakjekård går förbi kaffeautomaten – i samma slips som häromdagen. Den fina, randiga. Eftersom han ska sitta i studion kan ni själva se hur jag rätt har om den om den läckerhet.
* * *
Det är dock svår Verizon Center-varning när Kanada kommer ut – till värmningen. Röda havet jublar så det piper i öronen. Vid matchstart kommer de troligen att ramla av.
* * *
Exakt, Fyllkaja. Du är den förste som insett varifrån ”ojvoj” kommer. Det är en av mina fem favoritböcker, alla kategorier.
* * *
Ska man tro surret i media kommer de unga, kvicka amerikanerna i första hand att försöka störa, stress och jävlas med Pronger och Niedermayer.
Det går ju inte så fort för den duon längre.
* * *
Gammeljärven behagar vara lite rolig, ser jag. Faktum är att det laget skulle höra till favoriterna, det också.
* * *
Amerikanska kollegor jag känner från New York oroas över att Kanada fick oväntat hårt motstånd av Schweiz.
– Det betyder att de kommer att gå fruktansvärt hårt fram mot oss, suckar en på orolig Brooklyn-dialekt.
* * *
Äntligen – de spelar Neil Young i PA:t. ”Keep on rockin’ in the free world”. Det är genom att upplysa omvärlden om att man har såna artister i sin ringhörna man skaffar sig mentalt övertag.
* * *
Jisses, vilken Pavel-debatt det blev då. Låt mig förtydliga: Jag ÄLSKAR Pavel Datsyuk. Jag tycker han är en av de största hockeyartister som någonsin funnits. Men det hindrar inte att såväl han som radarpartnern Zäta haft det aningen tyngre än vanligt i år. Är det sånt etikettsbrott att påpeka?
* * *
Sist kvar på isen efter värmningen är Corey Perry. Ja, han har ju alltid varit kaxig.
* * *
Okej, vad tror ni nu då?
Jag har svårt att komma fram till nåt annat än kanadickerna ska prevaila och säger därför…4-2.
Men framförallt ska det ju bli helt sensationellt roligt och häftigt och omtumlande och stencoolt att se den här redan klassiska holmgången.
Vi hörs, definitivt, under matchen.

Datsyuk får göra ett mål, till sist. Det är han som sätter fyran, i tom kasse, några sekunder före slutet.
Surt för tjecker som bjuder storebror på en bra dans, men de lyckas aldrig etablera det riktigt tunga trycket i slutet.
Förmodligen är Ovies bibliska tackling avgörande. Den leder inte bara till 3-1-målet , den skakar lillebröderna när de 
Så man får ju buga för den bäste.
* * *
För Tre kronor var det här inte alldeles lyckat. Vinst mot Finland börjar se ut som ett måste. Annars får vi kvala till kvarten – och om ett sånt kval går bra, vilket man inte ska ge sig fan på, kan vi få tungviktarna mot oss på en gång.
* * *
Front 242-Åke är återbörad. Exakt vad han hållit på med vet vi inte, men han ser nöjd ut. Då brukar konkurrenterna få det jobbigt.
* * *
Tacklingen hade ett alldeles särskilt symbolvärde. Det var ju den nya generations superstar som klubbade den förra generations dito. Hej, Jaromir. Du körde rakt in i the new world order, liksom. Tack för kaffet.
* * *
Ryssland har fortfarande inte tänt på alla cylindrar. Det är ju det verkligt skrämmande.
* * *
Nu ska det smaka med nån sur mikrovågsgryta. Sen återkommer vi inför det som i den här nationen bara kallas MATCHEN. Kanada mot USA. Det talas redan om att den kommer att leda till upplopp, hur den än slutar.
Jag återkommer närmare gametime, ok?

Där kom tjeckernas reducering, signerad glödhete Mchalek.
Det var i exakt rätt tid. Nu blir det legendariskt race mot Nabby.
* * *
Efterskalven rister fortfarande i Canada Hockey Place. Det var rena Scott Stevens-knocken The Great Eight fick in på den tjeckiske ikonen.
Ett defining moment i den här OS-turneringen.
* * *
Övriga tjecker är inte helt nöjda med, Ovie. Men det är ju inte som i NHL. Där hade den som utsatt en superstar för en sån smäll fått huvudet avslaget i bytet därpå. Men här vill ingen bli avstängd och därför blir det vara lite gnabbande.

Var det någon som saknade tacklingar?
Jesus kristus, Ovie proppar Jagr så det sjunger om det – och i momentet efter gör Malkin sitt andra mål för dagen.
* * *
Nä, jag gillar inte att se Jagr åka på såna åkturer, men…vilken tajming av Ovetjkin.
* * *
Och när sperstjärnan sätter sig på bänken efteråt är Bykov framme och klappar om honom. Ja, det är ju hans balja.

Lite mattades spelat av, i alla fall fram till Kozlovs ledningsmål. Men ha förtröstan, det kommer bli frustande rock ’n’ roll-rusning i sista.
* * *
Front 242-Åkes förehavanden är verkligen ett mysterium.
Han satt här och luktade gott i en minut, sen försvann han – och har inte synts till igen.
* * *
Hdw, gamle gosse – tjeckiska folket var garanterat aldrig ”vänner” med sina förtryckare.
Men den kommentator som hade problem med begreppet ”Mother Russia” – det syftar ju inte på kommunistmonstret Sovjet. Det syftar på hur de här hockeyspelarna brinner för sitt plågade hemland.
* * *
Radulov, mannen som flydde Nashville, lyckas alltså få en tvåa för charging – och sätter samtidigt lagkamraten Zinovjev ur stridbart skick.
Lyckat.
* * *
De ryska journalisterna är klädda som fans – också på pressläktaren.
Det upphör aldrig att förvåna.
* * *
Och, nej, det ser inte alldeles skönt ut när Zinojevs knä viker sig åt fel håll.
Fy för den lede.
* * *
Nu är Geno Malkins pappa i jumbotronen. Det verkar han vara oändligt lycklig över.
* * *
Jo, pucken var inne i bilda-hög-skedet. Men gamle O’ Halloran hann blåsa innan den passerade linjen. Han gör gärna så han…
* * *
Devo i PA:t. Guld.
* * *
I den här pausen verkar det inte bättre än att bloggen måste ta sig ut och slå en liten nia.
Hörs alldeles snart.

Gamle Kozlov vänder på en rubel framför Vokuon och plötsligt är ryssarna i ledning igen.
Strax dessförinnan har även tjeckerna slarvat bort ett powerplay.
Inte så bra.
* * *
Jag håller med dig som tycker Sovet-flaggan är en vidrig symbol. Riktigt störande att se folk stå insvepta i den på läktaren.
* * *
Det är ju riktigt rart att även gamlingarna Kozlov och Fedorov förenas i sån där Capitals-artad tv-puckglädje efter mplet.
* * *
Uj, bilda-hög-röran framför Nabby alldeles nyss…där var kvitteringen inte längre borta än en tumnagel. Och de tjeckiska fansen på läktaren tycker fortfarande att det VAR mpål.
* * *
Front 242-Åke kommer, slår sig ner, säger ”oj, vilket race” – sen reser han sig och går igen.
Hm.

Herregud, vilken powerplay-uppställning ryssarna städslar. Ovetjkin, Malkin och Datsyuk framåt, Gonchar och Kovaltjuk på blå.
Och ändå händer inte mer.
Det är rätt förbryllande.
* * *
När man ser ryska fans med gamla Sovjet-flaggor är den tjeckiska bisterheten lättare att förstå. Den flaggan symboliserarvidirgt  förtryck för dem.
* * *
Var är du, Front 242-Åke? Min britt är jobbig.

Så, 1-1 efter första.
Känns bra, tycker jag. Det var en lika jämn som underbar period – och att det fortfarande är oavgjort lovar bara ännu mer inför fortsättningen.
* * *
Den jöns som, nådigast, fått tillåtelse att sitta på stolen intill tills Front 242-Åke kommer är en småpackad britt som inte kan mer om hockey än tandläkarna i hans hemland vet om dentala korrigeringar.
– Vad var det där, frågar han till exempel när domaren blåser för icing.
Tänk vad man ska behöva stå ut med.
* * *
Nä, Hyserman – det är inte att ta i. Pavel har inte haft någon särskilt stor säsong hemma i Motown. Det är ett av huvudskälen till att Wings ligger där dom aldrig brukar ligga.
* * *
Åh, nu intervjuas  Shanny – good old Brendan Shanahan – i jumbotronen.
Han ser löjligt fräsch ut.
Ring honom, Leksand!
* * *
Fleischmann har haft fler halvlägen. Ovie får säga till sina lagkamrater att han är en äkta måltjuv som kan få liederska målknäppar i vissa matcher.
* * *
Det är hyggligt ställ på läktarna också, i alla fall för att vara den tidiga matchen. Och lite fientligt. Ingen verkar ha upplyst ryssarna – och framförallt – tjeckerna om att Warszawa-pakten inte existerar längre.
* * *
Nu ”gör” Big Papa Wennerholm en Eken och hämtar kaffe åt Biffen igen.
Man blir ju alldeles generad av tacksamhet.
* * *
Med tanke på att han inte gillar att spela tidiga matcher får man väl säga att Ovetjkin är rätt ok…
* * *
Nu åker vi igen. Hockeykonst på högsta tänkbara nivå ska framföras – i ytterligare två perioder.
Ojvoj, ojvoj.

Yabbadabbadoo!
Tjeckien får fem-mot-tre-läge och och när han får pucken i fritt läge ute till vänster vispar Plekanec upp den i nättaket.
Och jag som just tänkte dra min visa att det aldrig funkar om man inte utnyttjar de lägena, enligt Lex Ottawa 2007 och Pitteburgh 2008.

Powerplay nummer två funkar bättre. Efter en rörig situation vid buren kommer pucken ut till Malkin på högerkanten och han prickskjuter in 1-0.
Sen förenas han och Ovie i rena Washington Capitals-glädjen.
Nästan lite rörande, de ska ju vara såna fiender.
* * *
Jagr tyckte utvisningen sög, men tyvärr – sånt där tar dom för i NHL numer.
* * *
Håller med om att Datsyuk tappar puckar hela tiden. Men så har det sett ut i Detriot hela säsongen också.