NEW JERSEY – NY RANGERS 1-0 (Period 1)
• • •
Game 3 och 4 går i repris – fast på ny isplätt.
I några sekvenser är det lite mer liv och schvung i Rangers spel, men återigen känns det som att Devils gör det mycket svårare för dem än tvärtom. Vilket är anmärkningsvärt, för i öppningen av serien var rollerna de rakt motsatta. Rangers vred vapnen ur Devils händer, tog bort deras speed och täppte till alla ytor.
Nu tvångsmatas de för tredje gången i rad med egen, bitter medicin.
Huh.
• • •
Ondrej Palat, minns ni honom?
Han är född för att göra stora playoff-mål, inte minst på Rangers, och det hinner bara gå 39 sekunder innan han drar first blood i denna blockbuster-batalj.
Ett skitmål, jo, men ändå – den som tror att det är en tillfällighet att just han stökar in det tror fel.
• • •
Jo, Puddy kom hit ändå – och nu har han roligt.
Det är, som sig bör, ruskig ramalama i borgen ikväll.
All frustration från förra veckan har vänts till lyckligt rus – och njutbart hån visavi bortasupportrarna.
• • •
Bratt-Wursten är lite ormbiten, pucken vill inte gå in. Men snart lossnar det, jag känner det.
• • •
En på hall of shame-listan från introt som det faktiskt finns skäl att fundera över är Brödmannen.
Hans problem är inte enbart att han blir så hårt uppvaktad att han inte skapar nånting. Han är också slarvig och slänger iväg en massa puckar utan adress och verkar allmänt frustrerad.
Det är verkligen ett problem för Rangers.
• • •
För mycket av det goda är underbart…sa vi inte så?

Så här stora kvällar måste man ju ha andra draman rullande på datorn samtidigt som man följer sänder live.
• • •
Givetvis borde jag ha tänkt på att vi kanske har nya läsare när sån oerhörd action sprakar där ute – och förklarat hur det fungerar i denna blogg.
Det är ingen live-chatt, det är en blogg där IRL-uppdateringar pågår i kommentatorsspåret – och där jag kommer med längre textdrapor när det är paus i matcherna jag ser live.
Så, nu var det gjort.
• • •
När Cirelli kvitterar ser jag Acciari och Kerfoot vid Torontos kasse, men inga backar.
Var var dom?
• • •
Och målservicen på nhl.com fungerar lika bra som wifin på Kuba, noterar vi igen.
Suck.
• • •
Finländske Rangers-backen Niko Mikkola fyller 27 år .
Födelsedagen hade kunnat vara muntrare, gissar jag.
• • •
Haha, Linyreg, det har du rätt i – kvällens färgkombination kanske kan tolkas som kodat stöd för Devils.
Tänkte inte på det…
• • •
Rangers skulle kunna göra det svårare för Schmid The Kid än de gör, men han är så lugn och trygg och oberörd av allt.
Nye Marty, jag säger ju det.
• • •
Nu ska vi slå lite åkarbrasor i Newark.

Hur är den den frodige Little Italy-krögaren sjunger för Lady & Lufsen på julafton?

Åh denna natt, denna härliga natt, som vi kallar Bella Notte…


Här har vi hockey-versionen – Bella Notte a la Stanley cup.
Det är inte blott det här slutspelet som når ett första verkligt klimax nu. Vi står inför den största kvällen i NHL på 305 långa dygn.
Exakt så mycket tid har passerat sedan 26 juni, då Colorado Avalanche avgjorde 2022 års Stanley Cup-final i Amalie Arena i centrala Tampa, och nej – under ingen av de 305 dagarna har vi upplevt något som kan liknas vid det som äger rum denna svala torsdagsafton i slutet av april
I Toronto har Maple Leafs en historisk chans att slå ut Tampa och vinna sin första slutspelsserie på två decennier. I Las Vegas kan Golden Knights avgöra sin holmgång mot Jets. Och här i Newark står Devils och Rangers inför ett Moment of Truth med potential att definiera hela våren i Metropolis.
Det är en makalös triss i Showstoppers monumentale, omvälvande nog för att jag ska vifta på svansen som tre Lufsen på en gång och rulla en köttbulle över tallriken med nosen åt precis vem som helst.
Hela tillvaron viker liksom ihop sig i halv fosterställning, fyller lungorna med luft och tar sats för att bara…explodera!
Det är just sådana stunder, sådana magiska high stakes-kvällar, vi drömmer så längtansfullt om i serielunksmörkret i mitten av december, när matcherna inget betyder – mja, det känns ju i alla fall så – och våren ter sig lika avlägsen som andra galaxer i rymden.
Så Carpe Diem, bitches. Tillvarata och sug musten ur denna sällsynta, förtrollade kväll.
För att förvränga fortsättningen på Lady & Lufsen-sången alldeles så lite:

Se vilken syn, alla stjärnor på isen, denna ljuva Bella Notte…

• • •
Själv har bloggen förstås återvänt till The Rockhhh, för Game 5 mellan blodsrivalerna Devils och Rangers, och det är ju remarkabelt what a difference några få dagar kan göra.
När vi lämnade det här bygget i torsdags var Devils nere på om inte nio så i alla fall åtta. De hade då åkt på sin andra raka 5-1-förlust, och blivit fullständigt tillplattade två gånger om, och vi som lufsade iväg mot bilparkeringar eller pendeltågsstationer tänkte nog alla i vårt stilla sinne:
”Om vi alls kommer tillbaka hit är det för att Rangers helt slarvigt tagit en night off på Garden och i så fall vänder de bara tillbaka för att finish it off”.
Men tjenare.
Istället är det Devils som, efter två segrar och två betydligt mer övertygande insatser på Manhattan, har allt momentum när serien slirar in vid detta vägskäl och det säger jag eder: Om de vinner även en tredje raka rond, då har de verkligen Blåskjortorna på knäna – och pannan i gruset.
Kan det hända?
Klart det kan – och när ställningen i en serie av det här slaget är 2-2 slutar det nästan alltid med att den som vinner Game 5 också vinner serien.
Inget avgörs i The Rockhhh ikväll – och ändå avgörs nog allt.
• • •
Idag publicerade den gode Scottie Burnside sitt aktstycke om Gustav Nyquist och ännu har den gode skåningen varken ringt eller sms:at, men det kommer nog, för nu vet hela världen att han kallas Hästpolo-Gustav och varför.
För er som inte orkar eller klicka på länken lyder ett stycke jag inte gärna kan förneka att jag bidragit till så här:

”Zetterberg used to tease Nyquist about being from the Swedish upper class and helped bestow his longstanding nickname ”Hastpolo-Gustav” which translates to Polo-Gustav. If your Swedish is good, you’ll notice that is how Nyquist is referred to in Bjurman’s popular hockey blog.
In fact Nyquist has sometimes jokingly accused Zetterberg and Bjurman of writing the blog together. 
”Zetterberg even ordered and wore a Polo outfit, with the name Nyquist on the back, for a masquerade ball they had in Detroit. Gus was not very happy,” Bjurman recalled.

Haha!
Fast blir han för arg får jag väl hävda att jag är felciterad. Jag menar, jävla journalister…dom vet man ju hur dom är!
• • •
Både Devils och Rangers har haft två dagar på sig att träna och gnugga, så det var bara Optional Skates på The Rock-isen i morse och för sådana offrar jag ogärna min dyra skönhetssömn.
De som var här meddelar också inget värt att rapportera hända – mer än att Devils-backen Damon Severson tog ett par skär och sedan meddelade att han är good to go.
Nu vet ni det, jag har gjort min plikt som nyhetsförmedlare.
• • •
En gång när jag och min gamla Aftonbladet-kollega Anders Hvidfeldt träffade Erik Blix vid en berömd bardisk i Stockholm vände han sig, apropå felaktiga citat, till en kompis och sa:
– Passa dig för de här två, de är såna där jävlar som citerar korrekt.
Ha!
• • •
Hur jag än fantiserar och tar i kan jag nog inte göra mig en adekvat bild av stämningen i Toronto just nu.
Anspänningen är, skriver en kamrat i ett mess, så stor att hela staden riskerar en kollektiv hjärtinfarkt.
Alla vill så oerhört, oerhört, oerhört, oerhört gärna att Auston och Mitch och Wille och de andra dräper demonerna som plågat Big Smoke i decennier – för alla vet också hur mycket ny näring och livskraft samma demoner får om de INTE slås ihjäl i natt.
Spelarna och coacherna och bossarna i klubben vet de också och som alltid undrar man hur de ska klara av att hantera de enorma känslor som sätts i rörelse nu.
De har inte uthärdat det omänskliga trycket tidigare, men Sheldon Keefe poängterar gång på gång att ”Något är annorlunda kring i vårt lag i år”.
Prove it all night, som Springsteen sjunger.
Annars är det heartbreak, snarare än hjärtinfarkt, som knäcker hemstaden.
• • •
På den ursprungliga engelskan heter Lady & Lufsen ”Lady & The Tramp” och nån gång på 50- eller 60-talet var det alltså en svensk översättare som kom fram till att jo, Lufsen, det blir bra namn…
• • •
Av de senaste dagarnas träningar att döma överväger Gallblåsan till sist att faktiskt ställa Mika i DJ-båset igen – i tekningscirkeln på vänstra kanten – under powerplay.
Well, inte för att vara den som är den, men det föreslog vi ju här i bloggen redan för ett par dygn sedan. Det är från den positionen han, medelst sitt vidunderliga direktskott, producerar hits som en hel Max Martin och att inte använda honom exakt där är som att hålla på och krångla med trumsolon i Weeknd-dängor.
• • •
Spökplumpen har jag frågor om också, om vi nu ska inventera karaktärer jag växte upp med genom serierna i Kalle Anka & co. Det svenska namnet är det inga fel på, men karaktären i sig? De måste ha använt alldeles för stark jazztobak på Disney-kontoret när de skapade honom.
• • •
– Vi kommer absolut, utan någon som helst tvekan, få se det bästa av Rangers ikväll, hävdar Lindy Ruff.
Det undrar jag.
I en ideal värld kunde man ju tro att den pressade situationen skulle leda till säsongens mobilisering, men just Rangers har en säregen förmåga att spara den verkliga desperationen tills de bokstavligen stirrar ner i avgrunden.
Om jag fortfarande ingick i Filip Wiklunds tipsgäng skulle jag verkligen tveka att sätta en tvåa.
• • •
För att spinna vidare på dagens tema undrade jag om någon med mig skämtade aprillo när jag kom ut genom dörren i förmiddags, för det var så kyligt att jag fick lov att återvända till lägenheten och hämta tjocka rocken igen.
Det är väl fan, jag hade ju hängt in den nu, för gott. Att ta ut den igen känns som det skulle kännas för Lindy Ruff att behöva slänga in Scott Gomez i kvällens laguppställning.
• • •
På den inte alltför muntra listan över stjärnor som inte presterat, eller åtminstone producerat, som förväntat står följande namn enligt mitt förmenande ut: David Pastrnak, Artemi Panarin, Mika Zibanejad, Bo Horvat, Kirill Kaprizov, Matt Boldy, Aleksander Barkov, Mark Scheifele och, i någon mån, Steven Stamkos.
Som alltid väljer många att se det som att de är ur form eller viker ner sig eller måste vara skadade, för producerade de som de ville i grundserien måste de ju kunna göra det nu också.
Not so.
Med risk för att låta tjatigare än Gris-Olle när han tycker det skjuts för lite på Garden är det extremt mycket svårare att komma till några lägen alls i de här matcherna – och just den typen av hot de snillena utgör ägnar motståndarna enorm energi åt att neutralisera och ta bort.
Basta!
• • •
Kolla här är han, Puddy.

Fast den där bilden är från Garden i måndags. I dag är det oklart om han, Elaine, Jerry och Kramer kan gå.
Jerry har nämligen underlåtit att ringa Alex Berg och tacka för biljetterna och nu börjar det bli sent…
• • •
Svenska målskyttar under Bella Notte: Mika (jo, NU lossnar det), Bratt-Wursten (Igen: NU lossnar det), Calle Järnkrok, Wild Bill Karlsson och Jonsson-Fjällby.
• • •
Stämningen i The Rock är inte bara hög ikväll. Den är direkt hämndlysten.
Förra vecken blev ju Devils-fansen faktiskt förödmjukade. Deras hjältar torskade big time och fienden från Manhattan tog över det de ser som sitt hem.
Nu hoppas de på den stora vendettan; triumfen som slutar med att de Rangers-fans som satt här och var så stöddiga förra gången ska plattas till och få lomma iväg i vanära.
Det kommer, ber jag att få förvarna om, sägas mycket barnförbjudet.
• • •
Dagens låt: The Dells ”Oh, What a Night”.
• • •
Imorrn? Jo, planen är en ny resa till Long Island. Men vi får se hur sen kvällens föreställning blir – och hur jag känner mig när jag vaknar.
• • •
Att Schmid The Kid, målvaktssensationen från Bern, startar ikväll igen behöver jag väl inte påpeka.
Han har lämnat Vanecek och Blackwood bakom sig i gruset nu – och han kommer inte se sig om.
• • •
Det är ett tag tills tomten kommer igen, men det här känns som tidig julafton så jag sportar en röd skjorta till den svarta kostymen ikväll – och svart slips.

Inget kan gå fel med denna outfit, right?
• • •
Vegas gör det i natt, det känner jag definitivt på mig.
Sorry, ni Winnipeg Jets-fans jag inte kan minnas att vi nånsin hört av i spåret (sedan Patrik Laine flyttade till Ohio och Jarkko bytte lag..).
• • •
Det klokaste vore förstås att, som åtskilliga kollegor i pressboxen, klippa denna match i mössa och täckjacka, för återigen är det kallt som i frysdisken på ICA i The Rock.
Sanslöst, faktiskt. Men jag hör till de som lever efter credot ”Stick to your style, no matter what” så här får jag sitta och hacka mina taskiga tänder.
• • •
OK, nu vrider vi på gasspisen och ser till att vår Bella Notte börjar koka.
Åh, en sån natt det blir, mina fina vänner.

BOSTON – FLORIDA 3-4 (Slut, OT1)
COLORADO – SEATTLE 2-3 (Slut)
• • •
Kataklysm i Boston och Denver indeed.
Båda favoriterna – seriesegrarna och regerande mästarna – torskar och de senare ligger riktigt risigt till.
Om de förlorar Game 6, i det som kommer vara ett helt hysteriskt Seattle, åker de ur.
Man tror ju inte riktigt att det kan vara sent, men det kan det.
• • •
Östkusten har längtat efter dig och Grävlingen och tjejerna, Julia, så välkommen hit.
Låt oss hoppas att vi har sån tur att vi hinner ses!
• • •
Wennberg gjorde inget mål, men han var ende svensk ikväll att noteras för poäng under aftonens så helt fel ute var jag inte.
• • •
Kmannen, fredagkvällar som den som väntar i Seattle får man inte uppleva många per liv, så för fan – hissa lädret och gå på match.
• • •
Nu tackar vi för ikväll, imorrn väntar oerhörda draman här i New York, i Vegas och – framförallt – i Big Smoke.
Vi ses här vid lägerelden!

BOSTON – FLORIDA 3-4 (Slut, OT1)
COLORADO – SEATTLE 1-2 (Period 2)
• • •
Det är ju sensationellt det här.
Kraken är, som helhet, bättre än regerande mästarna och leder rättvist.
I en vägskäl-duell.
På bortplan.
Ekeliws analys i podden om att Avalanche i år bara har sina stora stjärnor och inget mer, medan alla formationer hos Seattle bidrar precis lika mycket, stämmer verkligen till punkt och pricka.
• • •
Senast jag såg en rookie debutera mitt i Stanley Cup-slutspelet och göra ett avtryck lika betydande som det Krakens Tye Kartye gör nu var 2019, när en viss Cale Makar presenterade sig i Denver.
En händelse som ser ut som en tanke det. Nästan.
• • •
Om det här står sig är det min bestämda åsikt att Kmannen ska sitta i Climate Pledge Arena på fredag kväll.
• • •
Rättstavningsprogrammet vill ändra Kartye till Karate.
• • •
Ullmark tänker inte gräma sig över missen som kostade Bruins segern särskilt länge.
– We all have to have the mind of a goldfish, säger han.
Där har ni ett citat som kommer behandlas som en klassiker resten av slutspelet.
• • •
En av stjärnorna som ger Avalanche-ekipaget sådan slagsida är dock så perkälä-bra att vi måste höra hans ramsa igen.

BOSTON – FLORIDA 3-4 (Slut, OT1)
COLORADO – SEATTLE 0-0 (Slutet Av Period 1)
• • •
Wow.
Matthew Tkachuk avgör.
Och let me tell you – nåt har blivit skevt och krokigt i björnflocken. De begår plötsligt misstag de aldrig gjorde sig skyldiga till i grundserien och here we are. Ägaren Jacobs måste tanka klubbens plan igen.
• • •
Och hur ser det ut i Klippiga bergen? Jag har inte hunnit se mycket av förstaperren där, men nu blir det full fokus.
Om jag inte tar och går till Bravest ändå…
• • •
Borta bra och hemma sämst. Eller nåt. Antal bortasegrar i denna omgång måste vara rekord.
Vad är dealen med det?
• • •
Nästa inlägg – efter Period 2 mellan Avs och utmanaren. Ifall det kommer några fler delar alltså…

BOSTON – FLORIDA 3-3 (Period 3, OT väntar)
COLORADO – SEATTLE 0-0 (Början Av Period 1)
• • •
Katalys indeed.
Vi får alltså sudden death-action mellan B’s och Panthers – med hela serien i potten.
Oh baby!
• • •
Herregud, Panthers tar en historiskt katastrofal too-many-man-utvisning med några få minuter kvar – i en do-or-die-match som står 3-3.
Jag fattar att man helt oavsiktligt begår misstag ibland, men sån superfadäs i det läget är som om piloten på ett passagerarplan skulle glömma att stänga dörren och lyfta ändå.
Det KAN inte hända.
Å andra sidan är det snudd på oförlåtligt av Bruins att inte utnyttja den gratischansen – och inte ens skapa några riktiga farligheter.
Har nån blandat valium i honungen eller vad?
• • •
Det struntar ni kanske högaktningsfullt i, men NY Knicks vann just sin första playoff-runda på ett decennium och denna stad är exalterad.
• • •
Så fort jag tänkte att det kanske skulle finnas en lucka för en bärs nere på Bravest bestämde sig hockeygudarna för OT i Boston.
Så skyll på mig.
• • •
Holy smoke om Marchand avgjort i det avslutande friläget. Eller än värre – om Ekblad viftat in pucken med handen i ögonblicket därpå.
• • •
Mina hjältar på Legends Way: Tyler Bertuzzi eller Carter Verhaeghe.

BOSTON – FLORIDA 1-2 (Period 2)
• • •
Kalldusch monumentale.
Bruins äger andraperioden som banken äger sina låntagare och Marchand ombesörjer också rättvis kvittering när Bobrovsky för en gångs skull dräller med pucken.

Sedan sitter vi ju alla bara och väntar på mer, men i snudd på sitt enda anfall skaffar sig katterna ny ledning.
Det var som fan, faktiskt.
• • •
Ikväll borde jag kanske tagit min night off och gått ut och druckit de där kalla ölen som nu börjar framstå som en overklig hägring, men – det för sent nu.
Om jag nu inte ska steka matchen i Denver…hm.
• • •
Bortsett från den tappade pucken Marchand får som en present inslagen i lyxigt papper a la NK har Bob-katten varit utsökt i den här perioden.
Ove?
Han skulle emellanåt kunna gå och köpa en korv, så ödsligt är det ju i Bruins-zonen.
Men när det där sällsynta Sam Bennett-skottet kommer med lite mer än en minut kvar går det in.
Caramba.
• • •
Så fort vi tagit oss förbi Game 5 finns inget annat än do-or-die-matcher, vill jag påminna om.
I Game 6 kan en av kombattanterna alltid avgöra, det är matematiskt säkerställt.
Det vet ni också, jag förstår det, men jag vill ha det sagt för jag längtar till tillståndet när bara den nerven existerar.
• • •
Som Ekeliw poängterade i podden igår är det remarkabelt hur städad Brad Marchand blivit.
För några år sedan åkte han omkring och slickade motståndarna i fejset. Nu spelar han hockey – och försäkrar sig om att inga lagkamrater dras in i Panthers försök att ställa till med kaos.
Det är som att se en ängel falla fast tvärtom.
• • •
Panthers PP är nästan nere på Islanders-nivå ikväll.
• • •
Sorry, O’Harrys-Jonas, Arsenal-debaclet kan ha varit den blott första av två örfilar ikväll.
Årets första handshake känns plötsligt lite avlägsen.
• • •
En macka eller två ska härmed fixas.

BOSTON – FLORIDA 0-1 (Period 1)
• • •
Hoppsan Kerstin.
Den desperata katten viftar till med tassen och river snabbt ett hål i Bruins drömmar om snabb knockout.
Kan det vara så att till och med björnar blir lite shaky när belöningen tornar upp sig i horisonten?
Hittills så ser det faktiskt så ut, de känns lite stirriga både framåt och bakåt och röran runt Obi-Wan Ullmark när The Duke klappar in 1-0 får i alla fall denna bofink att höja på ögonbrynen.
• • •
Min kära lista med blågula poängplockare i slutspelet rymmer 23 namn, men Hampus Lindholm är inte ett av dem.
Oväntat, minst sagt.
• • •
Hur ser en Ove ut egentligen?
Jag har en morbror, boende i metropolen Grycksbo, som heter så och han påminner inte särskilt mycket om Ullmark.
• • •
Bobrovsky, som får chansen igen, har inte satts på såna prov att man tänker att delstaten Florida måste belöna honom med en lokal variant av Medal of Honor imorrn, men han ser ut att vara dialed in, som man säger.
• • 
Andra svenskar som spelat minst en match i Rond 1 utan att perforera protokollet:
Alex Edler, Jonas Brodin Joel Eriksson Ek (som dock bara spelat 19 sekunder…), David Gustafsson, Axel Jonsson-Fjällby, Jesper Frödén, Jesper Boqvist, Philip Broberg och Filip Gustavsson (som kan nämnas eftersom Ullmark har en assist!).
• •.•
Kmannen, bra att du äter ordentligt och känner dig lugn – men fem minuter in i slaget i Ball Arena är jag övertygad om att du kommer vara uppe i lika höga varv som Kurt Cobain när han skrek sig genom ”Lithium”.
• • •
Dom finaler man ser framför sig just nu när man ändå inbillar sig att man kan värdera alla lag och hur de kommer spela även i fortsättningen….vilka är de?
Well, Boston-Edmonton, Vegas-Toronto, Edmonton-Toronto, Boston-Vegas ser jag som de hetaste alternativen.
Du?
• • •
Den är oerhört snäll, stormatchen i TD Garden – och på det sättet en liten besvikelse.
• • •
Harkel, harkel – Elimination Game pågår och vore det inte för att mer sällsynta gäster har vänligheten att höra av sig skulle spåret ligga öde.
Var är är Bruins-fansen? Bostonmolle? Boston Regerar? O’Larrys-mannen?
• • •
Dessa torra ESPN-kommentatorer.
Blä.
• • •
Blir intressant det här. Om inte björnarna snart reser sig på bakbenen kommer de få flyga ner till Florida imorrn igen och det vill de inte.
Själv ska jag nu göra just det – resa mig på bakbenen – och sätta på lite kaffe.

Ny kväll – och ny chans till en första avknoppning i Stanley Cup-slutspelet.
Den här gången är det nallebjörnarna från Boston Town som har chansen att avgöra sin tvekamp med Panthers hemma i TD Garden och det vore ju inte mer än rimligt om Bruins är laget som öppnar dörren till andrarundan.
Nä, de har inte tagit andan ur någon i den inledande serien men det är ju deras säsong. Det var de som ryckte ifrån alla andra redan när äpplena föll i svenska trädgårdar, det var de som slog rekord på rekord, det var de som vann grundserien lika överlägset som Gregor Clegane vann sina slagsmål i ”Game of Thrones” –och det är nog de som leder oss vidare i playoff också.
Med pistolmynningen riktad rakt mot nosen kommer katterna från solen förstås klösa och fräsa som sin släkting i filmen ”Pet Sematary”, men det är svårt att se att det ska räcka.
Det blir nog som det skulle bli mellan björn och katt även i naturen.
• • •
Jaha, såg ni den glada nyheten idag nu då?
NHL återvänder till Sverige och Stockholm i november – med hela fyra lag.
Toronto Maple Leafs, Detroit Red Wings, Minnesota Wild och Ottawa Senators kommer spela sammanlagt fyra matcher på Globen torsdag 16 november till söndag 19 november.
Aftonbladet är officiell mediapartner, som det heter, så yes – bloggen kommer vara på plats hela helgen.
Inget är bestämt ännu gällande enskilda kringarrangemang, men jag tror vi redan nu kan slå fast att det är då vi ställer till med fest för bloggens alla stammisar.
Det kommer bli otroligt kul, precis som Lill-Nyllet säger.
• • •
Jojo, er bofink i natten har haft mycket fel senaste dygnen. Han, som så många andra, trodde nog att Rangers ägde Devils efter de två matcherna i Newark och var övertygad om att Hurricanes skulle sätta kniven i hjärtat på Islanders igår.
Så det är allt att annat än otänkbart att jag missbedömer även Game 5 mellan B’s och Panthers.
Men nu låter det som att Patrice Bergeron spelar ikväll. Han kommer vara med på matchvärmningen, sedan tas beslut.
Kliver gan in i uppställningen är det Game Over.
• • •
Vilket antiklimax om varken Elias Pettersson eller Rasmus Dahlin – två av Sveriges absolut största stjärnor – inte kan vara med i VM på grund av något så osexigt som försäkringsbekymmer.
Ska det verkligen behöva vara så? Man hör aldrig ett ord om slikt när fotbollens superstars spelar landskamp och visserligen är fotbollsförbunden rikare, men summorna i den världen samtidigt ännu mer obscena.
Nåt är uppdukat i hockeyn, det bara är så.
• • •
Här har vi katten i ”Pet Sematary”.

Matthews Tkachuk ikväll?
• • •
Egentligen skulle ju även fältslagen mellan Leafs och Lightning samt Devils och Rangers nått omtumlande klimax ikväll, men de lagen får vila lite extra – för att TV-bolagen vill ha det så och för att vissa arenor, framförallt Madison Square Garden, ska användas också till NBA-slutspelet och sedan länge planerade konserter
Likafullt:
Det känns lite torftigt med bara två matcher när hela äventyret är på väg att stegra mot sitt andlösa avgörande.
• • •
Aprop Tkachuk:
Han och Linus Ullmark ses på nytt ikväll.
Efter slutklämmen i FLA senast känns det lite som när man visste att Obi-Wan Kenobi och Darth Vader skulle träffas (vem som är vem i den liknelsen får var och en avgöra):
Vad som helst kan hända.
• • •

Idag ringer kyrkklockorna inte i öronen, i alla fall inte ännu, men så har jag också tagit det väldigt lugnt och gjort just ingenting.
Så här ett dygn senare kan jag erkänna att det ett tag igår var så illa att jag blev lite skraj, jag trodde att jag fått en stroke. Såna yttrar sig i och för sig inte på det sättet, men är man hypokondriker kan vilka symtom som helst vara tecken på katastrof.
• • •
Det är lustigt hur lagkamraterna i Boston senaste dagarna hajpat Linus som något slags ulv i fårakläder som kan ”ta” vem som helst om det skulle behövas.
Det kanske han kan, men det som slår en med Linus personlighet är snarast den ovanliga kombinationen av godmodig mjukhet och tydlig integritet.
Han kan vara glad och rolig och, eh, klämmig på det där specifika sättet som gamänger i trakterna kring Ångermanland, Medelpad och Jämtland är – men också just tydlig när det är allvar och dags för fokus, och man känner instinktivt att han är en person man inte bullshittar.
I like it.
• • •
Vad gäller stress och hälsa var det dessvärre faktiskt så att Dallas Morning News reporter Chuck Carlton dog på sitt hotellrum i St Paul i fredags när han var där för att rapportera om Game 3 och 4 mellan Stars och Wild.
Jag kände inte honom, men ändå. Fruktansvärt.
• • •
Han kallas för övrigt Ove, Linus Ullmark.
I alla fall av Robin Lehner. Linus kom ju upp i Buffalo samtidigt som Lehner var där och göteborgaren döpte honom snabbt till just Ove.
Varför då, frågade jag en gång.
– Han ser ut som en Ove, svarade Lehner.
Nu vet ni.
• • •
Det hemska scenariot ovan tog Lasse Anrell faktiskt upp under OS i Vancouver 2010, när jag undrade varför han övervägde att börja varva ner.
– Jag vill inte bli hittad död på ett hotellrum i Budapest under handbolls-VM, sa han.
Nej, man vill ju helst undvika sånt.
Fuck.
• • •
Kvällens svenska målskyttar: Wenny Wennberg.
That’s it.
• • •
Men om vi nu ska vara så här morbida…jag tror ju egentligen helhjärtat på magnifike författaren, rumlaren, poeten och Los Angeles-ikonen Charles Bukowskis recept.
Han sa:
– Hitta nåt du älskar och låt det döda dig.
Orättvist nog måste man ju nån gång ovillkorligenchecka ut, så vad skulle vara ett bättre sätt än att göra det med stövlarna på?
• • •
Dagens låt: The Rosebuds ”Back to Boston”.
• • •
I Denver är det, tycker jag mig märka, irriterat.
Avs plan bestod i att de skulle vinna i Seattle i förrgår och sedan få den oväntat knöliga resa i öppningsrundan överstökad ikväll.
Men istället får de till sin frustration slita för att alls skaffa sig slagläge och de får göra det utan avstängde Cale Makar och mja…jag är inte hundra på att de kommer klara det.
I så fall: Tänk vilken emotionell kataklysm till Game 6 som väntar hemma hos Kmannen på fredag.
My God…
• • •
De har milt uttryckt annat att stå i just nu – den störta matchen på decennier avgörs trots allt på Bay Street imorrn – men jag har ändå haft en hel skrälldus Toronto-reportrar i luren idag, febrande om hur kul det ska bli i Stockholm i november.
Well, de kommer alla att få se Harvest Home på Söder, så kul blir det definitivt.
• • •
Som alla i Ångermanland just blev varse är inget någonsin givet i slutspel – i Sverige heller.
Att det sett ut på ett visst vis tidigare i en serie innebar ingalunda att det kommer se likadant ut i fortsättningen – allra minst när den mentala pressen blir riktigt olidlig och drömmen plötsligt finns inom räckhåll.
Det här är en skärseld och det är det hela tiden.
• • •
Då tar vi och lämnar över till Boston, som jag hade sagt om detta varit en tv-studio.
Det är slut på pratet, nu ska det som måste göras också utföras.
Let’s go!

CAROLINA – NEW YORK ISLANDERS 2-3 (Slut)
DALLAS – MINNESOTA 4-0 (Slut)
EDMONTON – LA 6-3 (Slut)
• • •
Nä, Edmonton är inte Tampa – eller åtminstone inte det Tampa var igår.
Så den hittills minst omtumlande bataljen i denna uppgörelse slutar med klar hemmaseger.
Nu är det sjuka att nästa kapitel skrivs först på lördag.
Jo, Oilers och Kings får spelledigt i tre dygn och kan ligga i soffan och klia sig både onsdag, torsdag och fredag.
Huh.
Det skulle jag också behöva, men no can do. Imorrn har vi nytt elimination-event i Boston och sedan en intressant fajt i Denver.
Giddy up då, folks.