Den här upplevelsen – att sitta så när isen när det spelas OS-hockey – är redan på min lista över all-time-favoritgrejor som hänt i livet.
Så sanlöst häftigt.
* * *
Schweiz står upp bra. Och framförallt – de smäller på duktigt. Men Kane-kedjan impar. Får de ett PP-läge, då kommer det ringa.

Ja, Eneberg, som du kanske sett, – det är den förträfflige Miller som står.
* * *
Nätet är segt som mormors gamla kola här inne. Men jag ska göra vad jag kan för att hålla er uppdaterade.
* * *
Oväntat mycket amerikaner på plats – med flaggor och hemmagjorda skyltar.
Kul.
* * *
Stark öppning av Schweiz. Sen kommer Kane & co in och – jävlar vad de snurrar i Schweiz-zonen.
* * *
Om ni kollar Wennerholms blogg om en liten stund får ni se hur Bengt-Åke formerar femmorna.

Nu!
Hör ni det?
Nu!
Nu börjar OS i Vancouver på riktigt.
För nu är det – trumvirvel här, tack – hockeypremiär.
USA går i den allra första matchen – i skrivande stund om en dryg timme –  upp mot Schweiz i Canada Hockey Place.
Sen kommer de magiska i en tät följd i två jävla veckor.
Bloggen är på plats från första början och kan jag hantera upphetsning över att vara här kan det bli då och då bli en och annan rad i detta forum.
* * *
Jag törs fortfarande inte tro på att det här kommer att tillåtas, men so far är det inte ingen som sagt nåt om att jag satt mig på en omärkt plats på den stora pressläktaren, några bänkrader ovanför sargen.
Får jag sitta kvar här och se alla matcher idag, då börjar jag tro på gud.
* * *
Parise, Stastny, Kane.
Där har ni den amerikanska förstakedjan.
Inte kattskit precis.
* * *
Alltså, bara den här första dagen.
Jag ska se tre matcher.
I rad.
Ren hockeyporr!
* * *
I tredje backpar har Schweiz en tjomme som heter – Mathias Seger.
Det
* * *
Har SVT:s Staffan Linderborg några rader ovanför mig och uppspelt som jag är måste jag gå fram och hälsa.
– Åh, hej, jag läser bloggen ibland, säger han.
Så. Jävla. Stort.
* * *
Andrakedjan, med Malone, Pavelski och Kessel ser inte så dum ut den heller.
* * *
Exakt hur bra plats jag fått framgår kanske av det faktum att det plötsligt kommer fram en herre och – väldigt ursäktande – ber att få täcka över äpplet på mitt laptop-lock med svart tejp.
– Annars kommer det att synas i tv och då blir det avtalsbrott, förklarar han.
Inte mig emot, jag får inget pröjs för att göra Mac-reklam.
Men om Steve Jobs hör av sig med ett lukrativt erbjudande kanske den där tejpbiten helt mirakulöst lossnar framåt Kanada-matchen…
* * *
Det är förstås fullt på åskådarplats – trots att klockan knappt hunnit slå lunch en vanlig tisdag – och stämningen har redan börjat stegra mot hysteri.
Och då är detta bara uppvärmning.
I eftermiddag, när Kanada begår premiär, då kommer den här hallen, den här staden och det här landet att…explodera.
* * *
Först spelar de The Churchs ”Milky way” i högtalarna, sedan R.E.M:s ”The one I love”.
Bra låtar, verkligen – men intrycket att de återanvänder musiken från Calgary 1988 består.
Fast nu kom plötsligt Daft Punks ”Around the world”.
Det går framåt.
* * *
Värmningen har börjat.
Vilken fest.
* * *
Vännerna från New York, Drury och Callahan, är båda placerade i fjärdeformationen.
Men Callahan ser het ut och kommer att göra avtryck redan i den här första matchen, det är mitt tips.
* * *
NHL-institutionen O’ Halloran dömer.
Ihop med ryssen Bulanov.
Hur ska det gå?
* * *
Det verkar som att den kanadensiska publiken har sina sympatier på den amerikanska sidan.
Så hade det inte varit om inte the local hero Ryan Kesler råkat ingå i laget, det tror jag att jag kan försäkra.
* * *
The Kinks nu. ”You really got me”. Så nu är det snarare första Innsbruck-olympiaden vi befinner oss på.
* * *
Verkar som att Steve Jobs redan agerat.
Snubben kom tillbaka och sa att det inte spelade någon roll och tog bort tejpen igen.
Hm.
* * *
Kaffet är redan slut i det lilla pressutrymmet utanför läktaren.
Allt är således inte perfekt.
* * *
Oj, det räcker att de läser upp Keslers namn under lagpresentationen.
Sen piper det i öronen.
* * *
Jaha, vad ska vi tro?
Schweiz kan nog bli nåt att bita, men jag tror USA är riktigt bra och vinner med…ja, vad ska vi säga, 4-1?
Återkommer kontinuerligt under matchen, är det tänkt.
Nu åker vi, vänner.
OS kan börja,

Efter träningen i Britannia Center-rucklet åker Tre Kronor tillbaka till Canada Hockey Place och håller ny show i den djurpark som kallas mixade zonen.
Samtidigt avslutar Kanada sin första träning i samma hall, så det blir några härliga krockar bakom kravallstaketet.
När Henke Lundqvist står och gör intervju med Sveriges Radio kommer till exempel Dany Heatly stånkande – och han blir överlycklig över att se den svenske målvaktsstjärnan.
– Hey, ropar han, the king!
Henke fnissar lite generat, men Heatly fortsätter hojta och slår svensken vänskapligt på axeln innan han stormar vidare mot omklädningsrummet.
När blev dom polare, undrar man betänksamt.
* * *
Ber om ursäkt för förvirringen.
Jo, Mattias Öhlund var visst med och tränade.
Och han hade blå tröja.
* * *
OS börjar likna ett överlevnadsläger med Leif Boork, tycker jag.
Igår var det teknik-Christoffer.
Idag Front 242-Åke.
I vanliga fall skulle jag aldrig gå i det som kallas raskt takt – än mindre springa – såvida jag inte var jagad av polis.
Men när Front 242-Åke och Jimmy Jazz alldeles nödvändigt måste promenera till den förbannade hockeyarenan, då jävlar får man vara Anders Gärderud för att hänga med.
Nä, jag vet. Front 242-Åke – också känd som Ros – ser sannerligen inte ut som någon distanslöpare. Men tror mig – jag har på två dagar fått mer motion än jag, sammantaget, fått sedan jag gick i högstadiet och tvingades ha gymnastiklektioner.
Så här kan det inte fortsätta!
 * * *
Bobby Luongo ropar han också.
Fast åt Henrik Sedin.
– Oh, wow, Henke, heter det på härlig svengelska när han får syn på den ene av tvillingarna vid det där staketet.
Det mest anmärkningsvärda med det är att han alltså tycks kunna skilja Daniel och Henrik åt.
Jag trodde målvakter var hockeyns trummisar.
* * *
The Mule: – Nej, vi spelare har inte heller fått veta i vilka kedjor vi ska spela.
Biff: – Är det riktigt sant det?
The Mule: – Jag ljuger aldrig för dig.
Biff: – Ah, snacka skit!
The Mule: Nä, jag gör faktiskt inte det. Ibland svarar jag inte. Men när jag väl pratar ljuger jag aldrig.
Där ser man.
* * *
Ja, men ni ha väl hört den om trummisen som har tröttnat på att alltid befinna sig i bakgrunden och bestämmer sig för att istället bli gitarrist.
En dag går han således till affären och ber att få kolla på en gitarr.
– Du är trummis va, svarar killen i affären
– Nej, vadå? Jag är gitarrist.
– Ah, kom igen nu, fortsätter biträdet, du ÄR trummis
– Nej!
– Ha ha, erkänn nu, du är trummis.
Till slut ger vår hjälte upp och medger:.
– Okej, okej, jag är trummis. Men hur kunde du veta det?
– Jo, svarar killen, det här är en korvkiosk.
* * *
Får nöjet att presentera Tomas Ros (i vanliga fall Front 242-Åke här…) för Dan Rosen från
Kort sagt
Rosen möter Rosen.
Herrarna har mycket roligt åt det – och jag med.
* * *
Säger till Henke att Britannia-hallen till och med är fulare än den han brukar frekventera ute i Tarrytown-skogarna.
– Meh, utbrister han, den är väl jättefin.
Alla har olika åsikter.
* * *
När Sid The Kid kommer ut för intervjuer råder det inte längre några tvivel om vilka i mixade-zon-ekvationen som är apor och vilka som är åskådare.
Jisses, vilken hysteri.
För att travestera kommentatorn FivePoints favorit:
Det är vi som är dom konstiga, det är Sid som är normal…
* * *
Det var inte flygplanstrassel som försenade Kron Wall of Pains ankomst.
Det var det omtalade vänsterknät.
Han var tvungen att stanna i Motown och få extra behandling i det innan han kunde flyga västerut.
– Men nu känns det bättre och bättre hela tiden. Och det nya skyddet har gett en helt ny stadga.
Ska Front 242-Åke ta ut mig på fler promenader behöver jag nog låna det ett tag.
* * *
Jag glömde alltså, som en annan rookie, min egen kamera idag, men jag lyckades sno Front 242-Åkes efter ett tag och fick ihop den här lilla
Så här blev dagens skörd.

Muralmålningarna i Britannia. Det är dom jag tror att
konstkännaren Toby Orr ligger och analyserar innan han
somnar i natt.

Monstret i Britannia Center.

Dany Heatleys polare ger en liten intervju.

En local hero i Vancouver. Han heter Daniel. Eller Henrik.

Det kanske bästa som kommit från Detroit sedan
Smokey Robinson.

Big Papa Wennerholm is in the house!

Bobby Lou pratar.

Elake Chris Pronger.

Det är vi som är dom konstiga, det är Sid som är normal.
* * *
Ja, det blev mindre bilder nu. Ros kamera är sån. Men det gick väldigt mycket smidigare att ladda upp dom. Kanske får det fortsätta så här.
* * *
Nu ska jag gå hem och vila mina sönderpromenerade fötter.
Nästa gång vi hörs:
Gametime. På riktigt. Fy satan vad coolt det ska bli.

Penny, tror du inte på fan att jag glömde kameran i presscentret idag.
Rookie-misstag.
Men å andra sidan har vi Aftonblades egen maestro, Jimmy Jazz, på plats, så vad det lider kommer hans BETYDLIGT vassare bilder att publiceras här.
* * *
Nu kom Lasse Graqvist plötsligt fram och hälsade.
I’m not worthy, I’m not worthy!
Jävlar vad coolt.
* * *
Kronwall står och matar tunga jävla mörsare från blå nu. En ren poetisk syn.
* * *
Som en radiopratare jag nyss talade med – inga namn! – sa:
Om man nu har så få träningar på sig, då borde man kanske passa på att spela ihop laget.
Men icke.
NU är det slut och vi vet inget mer än vi visste innan vi kom hit.
Later.

Någon frågade om Danne Sedins nummer. Han verkar få behålla sin 22:a.
* * *
Var den mixade zonen liten i Canada Hockey Center kan ni kanske föreställa er hur den ser ut här. Ska bli ett nöje att se den svenska presskåren i allmän brottningsmatch när det här, alldeles strax, är slut.
* * *
Bäckis och Zäta kom var tillsammans nyss.
Å andra sidan splittrades de sekunden senare.
Det går fan inte att utläsa nåt av det här.
* * *
Albelin skriker högt – och sen får alla kör som satan runt rinken.
Roar mig att se.
* * *
Intrycket är fortfarande att B-Å mest åker runt och tittar och har det bra.
Man skulle bli förbundskapten.
* * *
Loui ser het ut. Teknik-Christoffer kommer få fel.

Nu anlände Kronwall – till allmänt klubbladsklappande i isen.
* * *
Det finns inget att utläsa av detta, men så här är träjfärgerna fördelade.

GULA

Alfredsson
Zetterberg
Bäckström
Sedin
Sedin
Påhlsson
Murray
Oduya
Tallinder
Enström

BLÅ
Franzén
Modin
Hörnqvist
Weinhandl
Forsberg
Eriksson
Johansson
Lidström
Kronwall.

Målvakterna har grå.

De har egenartade muralmålningar på väggarna i den skabbiga lilla hallen.
Dem misstänker jag att den konstintresserade Toby Orr har svårt att inte åka och titta på hela tiden.
* * *
Henke och Monsret ser ut att ha mycjet att prata om mellan övningarna.
* * *
Nu är det Albelin som står och viftar vid taktiktavlan. Bengt-Åke och Notan åker och samlar in puckar.
* * *
Trevlig att se Lasse Granqvist på den minimala läktaren här inne.
* * *

Här är inte varmt.
Biffen fryser – om näsan.
* * *
Det är inga fel på Henkes benskydd, men jo – Kim Martin har ännu snyggare.
* * *
– Korta övningar, säger Front 242-Åke.
Ja, jämfört med det överlevnadsläger han iscensatte när vi skulle ta oss ut till hallen idag är ju det här ingenting.
* * *
Nä, kedjorna har fortfarande inte utkristlliserats. Det kan väl inte vara så att Tre Amigos Gustafsson, Norström och Albelin vill mörka för murvelskocken här.
* * *
Hörnqvist har ett jävla klipp i skäret. HAN älskar att vara här, det kan jag försäkra.
* * *
Det kan man inte tro, men Front 242-Åke är en jävel på att promenera. Det har jag fått lida mycket svårt för idag.

Notan står för instruktionerna även inför nästa övning.
Vad ska Bngt-Åke göra då?
* * *
20, har Henke Sedin fått.
Det kommer fansen i Vancouver inte att gilla.
* * *
Det har fortfarande inte gått att utläsa nånting om kedjeformationer. Det är bara allmänn övningar ännu.
* * *
By the way:
Innan Tre Kronor tränade Vitrysslande här i plåtlådan.
Tolka det som ni vill.
* * *
Kronwall ska nu ha landat och är enligt procentare Dahlqvist på väg hit.