Capitals har roligt, Capitals spelar ut, Capitals leder med 4-1.
Och ni kan lita på pappas hunchar.
Ovie har alltså gjort ett av målen – och spelat fram till de övriga tre.
* * *
Popcornen borta i pressloungen ser väldigt goda ut.
Men jag försöker stå emot.
Förra gången fastnade ett flarn långt in i det brittiska garnityret och två dagar senare hade jag en tandköttsinfektion som kändes ungefär som jag föreställer mig att en Colton-smocka känns – fast hela tiden.
* * *
Rickard Wallin, uppsnajsad i snygg, mörkbrun kostym, kommer fram och hälsar:
– Bra match, säger han och tillägger med en suck:
– I alla fall för er som inte håller på ett av de här lagen…
* * *
Han får ingen assist, för Semin hinner på pucken också, men Bäckis moves före fjärde målet är r av den sorten att er bloggare skrattar rakt ut, faktiskt.
* * *
Jag ser inte ”The Capstronaut” längre.
Vårdarna kanske hittade honom till sist.
* * *
Jag tröttnar aldrig på att säga namnet Knuble.
Det är fruktansvärt kul.
K-nuble, K-nuble, K-nuble.
Hi hi.
* * *
Näverlursmannen är dock kvar och tutar som aldrig förr.
Han är nog försöksutskriven på riktigt.
* * *
Det är förstås typiskt Leafs oflyt att de har en dånande rökare i stolpen i momentet innan raset börjar.
För att inte tala om hur typiskt det är att domaren hittar en utvisning ögonblicket innan de får in ytterligare en reducering…
* * *
Man vet att rena cirkusföreställningen pågår när till och med Poti – stelkrampssprutan – plötsligt börjar tricksa med pucken på klubbladet.
* * *
Men idag, Sasha, har ThreeorMore varit väldigt bra – slimmad utstyrsel eller inte.
* * *
Ny hemmagjord skylt på läktaren:
”It may not be fall, but the Leafs still blow…”
Ho ho, det är elakhet på hög nivå.
* * *
Frågar Wallin om Monstret kommer in nu nu – och får en grimas till svar.
– Jag tror helst han slipper. Det här är inget roigt läge att komma in i.
Nej, men bloggen vill bra gärna se honom…
* * *
Bäckis håller på att utvecklas till en av de största stjärnor vi haft i den här ligan, det är det ju inget snack om.
* * *
Då ror vi den här tillställningen i hamn.
Jag tror på mer show – och på Colton.
Slutrapport kommer efter en tur i omklädningsrummen och taxiresa hen till hotellet.

”Ah, varför går du inte sjä..”
Längre än så hinner jag inte i tankegången när Bäckis efter 45 sekunder snurrar upp Leafs-backarna och har öppen gata in mot Toska-kakan.
Sedan får Ovie den eminenta passningen på bladet och ögonblicket senare är det 1-0.
Ojvoj.
* * *
Det hinner bli 2-0 innan perren är slut också, i ett powerplay precis i slutet.
Ovies klubba går av när han ska ladda på från blå, pucken studsar fram och Fehr lyckas mycket tursamt – men stiligt också – styra in den bakom egen rygg.
* * *
Nej, Rob #4 – jag har ju fan knappt hunnit hit, och tro det eller ej, men jag sitter inte och småsuper på eftermiddagarna.
Men jag ska vara här några dygn och bor alldeles intill Old Ebbitt, så det är väl hyggliga odds på att jag nån gång hamnar vid den där långa bardisken.
* * *
Men visst spelar Leafs mycket, mycket bättre än vad tabelläget indikerar.
Framförallt är de snabba, rörliga och smarta i anfallszonen.
Men man ska ju få utdelning också och därvidlag verkar de ha nästan lika brutala problem som ett lag jag brukar följa i min hemstad.
* * *
Först proppar han Mitchell i offensiv zon – och avlossar omedelbart ett skott – sen åker Bäckis ut för boarding.
Ja, dom är hårda i Valbo.
Å andra sidan gör ju Toronto faktiskt ett mål – och om stelkrampssprutan Poti inte flyttat på kassen hade det räknats.
Det lilla övergreppet borde ha bestraffats med mer än en sketen tvåminutare.
* * *
Vad trevligt att se närkingar i kommentatorsspåret.
Såna har vi för få av.
* * *
Efter det snabba, första målet tänker jag precis som Eliardsson:
Vi får nog se Monstret ändå…
* * *
Jag vet inte om ni ser på era streamar, men bakom Leafs sitter en man utklädd till – astronaut.
Han kallas The Capstronaut och hör till inventarierna i Verizon den här säsongen, tydligen.
Originellt, det kan ingen förneka.
Men jag vet inte jag, om man går på hockey utklädd till Christer Fuglesang, då har man väl inte riktigt alla knappar på tangentbordet, har man?
* * *
Fortsätter det smälla så här saftigt i sargerna lär vi få se Colton in action senare ikväll.
Det kan jag inte förneka att jag ser fram emot.
* * *
Han med näverluren är förstås också på plats.
För honom är jag inte fullt lika orolig.
* * *
Det är inte fair att Fehr får till en snygg styrning på 2-0-målet…
* * *
Tuben, Eilardsson menade nog Strålberg. Lätt att ta fel en fredagskväll.
* * *
Den här John Carlson är en back jag gillar mer än jag brukar gilla Capitals-backar.
* * *
Nå, fortsätt häng med nu.
Jag tror det blir en skojig fortsättning.

God afton och välkommen till Washington.
Här ska vi ha hockeyfest under helgen.
Först möts Caps och Leafs här ikväll, sen har vi en eftermiddagsdrabbning mellan Caps och ärkerivalen Flyers på söndag.
Bloggen tänker köra hårt och hoppas att alla sedvanliga kommentatorer, plus gärna några nya, vill åka med – i dagarna två.
Vill ni det?
* * *
Det var som vanligt på Acela-tåget ner från Penn Station i morse.
Biffen somnade – och när han såsmåningom vaknade blängde medpassagerarna på honom med förorättade blickar.
Jag vet ju inte säkert, men det påstås att jag snarkar uppseendeväckande högt, så det är möjligt att de som hade sett fram emot en avslappnande tur ner längs the eastern seaboard blev lite störda…
* * *
Toskala höll nollan igår, Stålberg har blivit nerskickad till Marlies och Wallin är för det mesta petad nuförtiden.
Så jag antar att Carl Gunnarsson är den ende svensk vi får se i Leafs-mundering ikväll.
Det blir å andra sidan desto roligare. Jag har nämligen aldrig sett honom live och varje ny blågul bekantskap i den här ligan är en angenäm bekantskap.
Begåvad ska han ju vara också, så, ja…det är nåt att se fram emot det här.
* * *
Piccolon som möter min taxi utanför hotellet börjar med att slita sönder handtaget på min utsökt luggslitna gamla golfbag.
Det tackar vi särskilt för.
* * *
Som någon kanske minns tippade jag Toronto på slutspelsplats innan grundserien startade.
På det så kallade papperet framstår det kanske inte som så genialt just nu, men det är å andra sidan precis som revyskådisen Boudreau säger i Washington Post idag:
– Jag fattar inte att de ligger där de ligger. De jobbar hårdare än någon annan vi mött och de avlossar flest skott av alla i hela ligan.
Just så.
Och jag har fortfarande en känsla av att det kan lossna big time framöver.
* * *
Nån som vet var man tjackar en bra väska i DC-trakten?
* * *
Caps, å sin sida, går inte som tåget – men nästan.
Samma gamla moln av oro och tvivel hänger dock fortfarande över organisationen.
Har de en bona fide-målis?
Halvskadade From Russia with Glove befinner sig på en ”rehabilitation stint” i chokladfabriken, Three’orMore är ur form – för, typ, fjärde säsongen i rad – och det här ungblodet Neuvirth som fått chansen på slutet har varit skakig emellanåt, som mot Florida senast.
Chicago har delvis samma problem och det är ju väldigt synd, för det betyder att ligans två mest sevärda lag kan få det jobbigare än de förtjänar.
* * *
Ah, fula gamla härliga Verizon.
Det finns inte en arena där det är roligare att titta på ishockey nuförtiden.
Det lär kanske inte bli samma psykedeliska sitta-vid-startbanan-på-JFK-när-en-boeing-lyfter-upplevelse som under playoff-matcherna i våras, när jag såg att Ekens mun rörde sig på stolen intill och ändå inte hörde ett ord, men det är alltid ett formidabelt tryck när huvudstadens enda relevanta idrottsorganisation har hemmamatch.
* * *
Frögga då? Gonäs-Jonas? Varför vill Wilson inte ge den old school-hårdingen en endaste chans i år? Det tycker jag är snudd på skandalöst.
* * *
Jag vet att ni läst den om Ekens munrörelse förr, men den är så bra att den måste upprepas.
* * *
Att de ibland fuskar undan trettonde våningen på hotell är ju en sak, men jag slutar aldrig förundras över att det inte finns någon femtevåning i Verizon.
När man tar hissen upp till pressläktaren kan man stanna på första, andra, tredje och fjärde våningen. Men någon femma finns inte. Man kommer direkt till sjätte planet – och pressläktaren – efter att ha passerat våning fyra.
Alla trovärdiga teorier kring detta mysterium välkomnas med öppen famn.
* * *
Kalla mig fördomsfull, men när Brendan Morrison i matchpogrammet svarar ”The Smithsonian Museums” på frågan vad han gillar bäst i Washington tror jag att han ljuger.
* * *
Tarik från Post kommer framrusande och frågar om det är sant att Bäckis ska bilda kedja med Foppa och Zäta i OS.
Jag svarar att ingen vet, men att det är en konstellation som förekommit i spekulationerna.
– Wow, ropar beat reportern och rusar tillbaka till sin laptop.
Så nu vet ni varifrån eventuella nyheter om det svenska OS-laget i Post i morgon kommer ifrån.
* * *
Leafs on tour.
Då vet man.
Det blir trångt i pressboxen.
Inget lag reser med större media-entourage.
Hur det skulle bli om laget en enda gång nådde något slags framgång går nog inte att föreställa sig.
* * *
Men Tommy, du får väl lugna sta’ dig en millimeter. Dom skriver sig inte själva, dom här inläggen.
* * *
Ja, det är inte bara murvelskocken från Big Smoke som är stor. Fler och fler ryska skriftställare bevakar Capitals på permanent basis. Och det kan man ju förstå.
* * *
Visst, Lidas blev invald i decenniets NHL-lag även när fansen röstade.
Fattas bara.
* * *
Det är bara en hunch, men jag tror att Ovie är irriterad över att det gått så – med hans mått mätt – trögt på slutet och mycket väl kan explodera den här
Ungefär det intrycket ger han i alla fall under en påtagligt intensiv uppvärmning.
* * *
Undrar, förresten, om man ska våga sig ner i omklädningsrummet efteråt.
Basketspelarna vägg i vägg har ju tydligen skjutjärn med sig på träningarna och så unga som Caps-spelana är finns det risk att de tar intryck av sånt…
* * *
Inzooming på en hjälmlös Bäckis under värmningen.
Han tuggar tuggummi och ser sammanbiten ut. Tills Ovie åker förbi och säger nånting. Då brister han ut i ett brett flin.
Dom har roligt, hockeyspelarna.
* * *
Det är en fin liten grej om Micke Samuelsson på NHL.com idag.
Måste ni kolla – och särskilt då ni som fått för er att han är överskattad.
* * *
Caps värmer till Judas Priests ”Livin’ after midnight”.
Det gjorde vi Borlänge HK:s P15-lag på åttiotalet också.
Men vi var ju bara kids. Vad är Caps-spelarnas ursäkt?
* * *
Som om det behövdes extra tryck här inne är det förstås fullt av Leafs-tröjor på Verizons betongblock till läktare också.
Sköj!
* * *
Okej kaffe här uppe. Okej. Inte mer.
* * *
En liten gosse i just Leafs-tröja strax ovanför båsen håller upp en hemmagjord skylt där det står:
”Dear Leafs! Please score a goal before my bedtime”.
Lite rart.
* * *
Ja, då åker vi då.
Svårbedömd match, tycker jag, men Bäckis och Ovetjkin gör mål – och det gör faktiskt Luke Schenn också.
Vi hörs i första paus, precis som vanligt (jävla tjat om det, eller hur? Ni kan ju det nu, men det är tvångsmässigt – jag måste berätta hur planen ser ut…).

Sorry, hinner inte på match på Garden ikväll.
Men då vet vi ju att det händer nåt extra, så cheer up.
Och kommentatorsspåret är som vanligt öppet.
Jag återkommer i morgon.

Ja, nån ska ju vinna och nån ska förlora, även en sån här magisk drömmatch.
Och när Elias åkte fram till tekningscirkeln under straffavgörandet sa jag, till just ingen alls.
– Nu sitter den.
Skönt dock, att bägge lagen fick poäng med sig.
Alla som bjuder på den här typen av underhållning ska belönas.
* * *
Det går en och en halv dosa under tredje perioden och förlängningen.
Något sådant har inte hänt sen maratonrysaren mellan Penguins och Red Wings i finalen 2008.
* * *
Har jag, eller någon annan, nånsin sett en bättre 0-0-match?
Tillåt mig tvivla.
Det här var verkligen underhållning, och idrott, på en nivå från vilken till och med fåglar skulle få svindel.
* * *
Johnny O är lika lugn i omklädningsrummet som på isen, trots stormen han just fäktat sig igenom.
– Hyggligt målvaktsspel, säger han och  fyrar av ett milt litet leende.
Kan man säga, ja.
* * *
Gris-Olle återvänder i början av tredje, men är sig inte riktigt lik under återstoden av matchen.
Han får ur sig några gutturala läten när Blåskjortornas har sina bästa lägen, men mest sitter han och stirrar med öppen mun.
Det blev nog en grogg för mycket till sist.
* * *
Vi pratar alltså 51-45 i skott.
Men inte ett mål.
– Nej, helt otroligt. Men det här är nog ligans två bästa målvakter, säger Johnny O medan han försöker avbryta intervjun för att gå in och få ömma delar av kroppen nerisade.
* * *
Såg honom aldrig i pressboxen, men visst dyker SVT:s Jonas Karlsson, med kamerman, upp i Rangers omklädningsrum.
– Vi ska vara på rundresa fram till OS, berättar han efter att ha intervjuat en lätt frustrerad Henke Lundqvist.
Det får man kalla bra satsning av den statliga televisionen.
* * *
Innan Johnny O får gå och bli behandlad klämmer jag honom dock på en ett svar på frågan om han tycker det är rättvist att säga att han först nu hittat sig själv efter en något trög start på säsongen.
– Nejdå, så kan man säga. Det gick småtungt de första matcherna och sen fick jag min skada. Efter den tog det tid att komma igång, men nu tycker jag det känns som att jag börjar få ordning på exempelvis skridskoåkningen, säger han och nickar.
* * *
Henke insåg tidigt att den här matchen skulle komma att kräva viss skärpa.
– Efter första förstod jag att det skulle bli jämnt och att jag inte kunde begå ett enda misstag, säger han.
Och det såg han sedan till att inte göra heller.
Så enkelt är det, bara att ta ett beslut…
* * *
Jumbo Joe Thornton har en assist
Men det är fem poäng upp till Henke Sedin, så han får allt öka takten om han vill Mister Art Ross.
* * *
Tårtan är inte alls arg.
Tvärtom – han gläds åt att han fick se en så förstklassig match från första parkett.
– Det var en sjujävla match att stå i båset och titta på. Det är såklart frustrerande att vi bara får en poäng när vi spelar så här, men ändå, jag har ingenting att klaga på vad gäller vårt spel.
* * *
Jag ser överhuvudtaget bara ett litet handgemäng, upp i hörnet där de sitter som varje kväll skriker ”Let’s go Rangers” under nationalsången.
Det verkar dock inte vara särdeles allvar, mest bara lite tjafs och bröt.
Men så stod det 0-0 också.
Något säger mig att känslorna kan ha svallat över i trapporna efter Elias avgörande.
* * *
Men sen sak är ju säker – kan Rangers fortsätta spela så här blir det bra framöver. Dom kommer inte att stöta på lika bra motståndarmålvakter särskilt många gånger. 
* * *
Nu – mot east side.
Tack för ikväll, vi hörs när vi hörs.

Årets match slutar 0-0. Nu blir det förlängning. Och som någon sa, man tycker synd om den som förlorar det här.
Mer sen.

Herregud, vilken jävla match!
Det är ju rena rama playoff-dramat som pågår där nere på isen.
Derbyn brukar vara sevärda, men sån här nerv och intensitet och vildsint satsning kan jag inte erinra mig att jag upplevt i någon match mellan de här lagen under mina fem säsonger som Garden-besökare.
Skottstatistik:
31-22.
Efter två perioder.
Och likafullt står det fortfarande 0-0.
Orsaken stavas Martin Brodeur – och Henrik Lundqvist.
Båda två spelar som om livet hängde på det.
Ojvoj.
* * *
Page Six Sean lyssnar på bloggen.
För visst, i den här perioden åker han äntligen fram till Marty och avlossar några väl valda ramsor.
Sen dånar ”AVE-RY”-ramsorna i Garden…
* * *
Först får vi en underbar liten tamburinsekvens – alltså spel fyra mot tre.
Sen har Devils ett fem-mot-tre-läge i en och fyrtio och jag är helt övertygad om att Devils ska punktera tillställningen då.
Men Rangers har en overkligt bra box – och en kung i kassen.
* * *
En liten bunt  fans från andra sidan floden börjar mitt i perioden skandera ”Let’s go Devils” i kurvan bakom Henke.
Då får Gris-Olle tuppjuck, börjat gapa så saliven skvätter över pressläktaren och trampar sen iväg mot sin gate.
Gris-Olle ska fajtas, helt enkelt.
* * *
Moses, Big Pete, är det sant?
Det smeknamnet har inte jag hört förut. Det är dock förstklassigt, så kan du vidimera lovar jag att använda det.
* * *
Men ja, Devils-fans, jag ser att Maaaarty är helt otroligt bra också.
* * *
Gris-Olle syns inte till mer – och något bråk utbryter aldrig borta i Devils-kurvan.
Han kanske bara gick ut och krökade ner sig?
* * *
Jag satt just och tänkte att det var otroligt att det inte dömts en enda utvisning i en sån vilda västern-match.
Då brakade det förstås till.
Men det är fortfarande rätt osannolikt att det gick mer än halva matchen innan nån satt på syndarnas bänk.
* * *
Jag hoppas ni noterar hur kallt och säkert och stabilt Johnny O uppträder mitt i stormens öga.
* * *
Men snälla Red Wings, vad gör ni ute på ön?
* * *
Det fladdrar i Brian Leetchs tvåa, Messiers elva och de andra tröjorna i taket emellanåt, sånt ohyggligt tryck har vi här inne.
Med all rätt.
* * *
Jag har fortfarande en känsla av att Devils kommer att kontra in ett enkelt mål.
Kom ihåg var ni läste det först.
* * *
Törs vi hoppas på samma galna intensitet i tredje.
Jodå, det gör vi.
Slutrapport kommer efteråt.

Oj, vilken period.
Det står 0-0, men det är bara resultatet av att två förstklassiga målvakter uppträder:
Rangers har inte spelat så här inspirerad hockey sen…ja, inte sen de första matcherna i slutspelet mot Capitals, tror jag.
Devils håller samtidigt samma klass som vanligt, så det är verkligen upphetsande att titta.
* * *
Motsättningarna på läktarna har vad jag sett ännu inte resulterat i några fajter, men man kan höra på tonen i Gris-Olles vilda utbrott att det kommer att brista så for någon av rivalerna tar ledningen.
* * *
Fort går det också.
Avblåsningarna är så få att perren knappt hinner början innan den är över.
Såna gånger brukar spelet vara avslaget, men den här matchen skummar fanimig som en nyöppnad Falcon Bayerskt.
* * *
Frös Rosies klubba fast i isen när han i princip hade öppen kasse?
Inte bra för hans ”stand” bland hemmafansen.
* * *
Som sagt, derbyn lockar ut alla möjliga sorters murvlar –  det är häpnadsväckande trångt även runt min vanliga plats på pressläktaren.
Men jag råkar ha info om att en viss finländsk stjärnskribent inte kommer hit ikväll, så jag flyttar diskret över till hennes stol.
Undrar vad det innebär för matchens utgång.
* * *
Bräschan får spela mycket  och tackar alltså med några sanslösa dragningar – i egen zon.
Vad fan?
* * *
Men Per och FivePoints och Big Pete – var är ni?
Skribenten ”Let’s go Devils” ska ha credd för att han ensam håller fanan så högt.
* * *
Tre Mets-spelare preseteras i en reklampaus – och blir nästan lika grundligt utbuade som Rosie.
Här är hårt.
* * *
Problemet med den finska stjärnskribentens frånvaro är förstås att jag inte får något tillskott av det där utsökta kaffet i periodpausen.
Gud ger och gud tar…
* * *
Angående målvaktsdebatten i kommentatorsspåret tycker jag väl vi kan vara snälla mot varann och slå fast att både två varit på tårna ikväll, no?
* * *
Bergfors har ett smeknamn, vem det nu var som frågade.
Bergs.
Det är det inte jag som hittat på, men tills vidare får det duga.
Nu återstår bara att han kommer igång igen, han har varit lite osynlig kan jag tycka.
* * *
Några av Devils-fansen precis nedanför min – eller snarare Varpus – plats gäspar rätt avmätt
De ser ut som att de vet att deras favoriter reder ut den här sortens stormar varje kväll
Hm.
* * *
En annan som ska komma igång är Avery.
Minns han inte hur bra det gick när han var sig själv mot Turco?
* * *
OK, nu släpper vi pucken igen. Låt oss hoppas på samma sorts fortsättning.

Howdy!
Efter sedvanligt turbulent flygresa över kontinenten är bloggen tillbaka i permafrostens New York.
Här fanns det lite att välja på idag.
Inte nog med skållhett derby inne i stan – Wings är ute on the island för ett sällsynt möte med Islanders också.
Men hur sällsynt det än är att ha The Big Red Machine på besök i de här trakterna väljer jag  faktiskt The Battle of Hudson här på Garden.
Det känns som det kan bli riktigt hetsigt.
Dessutom är det så byschigt – nytt grängesbergsord; betyder ungefär ”bökigt” – att ta sig ut till Nassau den här tiden på året.
Och så bör åtminstone ett av lagen som möts ligga på slutspelsplats om jag ska bemöda mig om att titta…häpp!
* * *
Henke har lyckats reta upp Paulie Walnuts-publiken genom att hävda att Devils egentligen inte är ett bättre lag än Rangers.
– De har ett bra lag. Men anledningen till att det är där uppe är inte att de är så mycket bättre. De har bara varit mer konsekventa, sa han häromdagen till NY Post.
Och enligt källor som kollar sånt är det ett jädra liv på Devils-forumen om det uttalandet.
Härligt! Ju mer bad blood som kokar mellan de här två lagen, desto roligare matcher blir det.
* * *
Ryktet säger att Wings tvingats bo på Marriott-hotellet där ute i Nassau Coliseum-isolationen i natt.
Ibland har nog spelarna i Mörrum fan roligare.
* * *
Stämningen i kvarteren runt The woooorlds most famous arena är fin redan två och en halv timme före första nedsläpp.
Fansen trampar runt i sina lags respektive jerseys, blänger surt på varann, kastar skitkommentarer efter de fiender som kommer för nära, sträcker fingrar hånfulla långfingrar i den bistra vinden.
Det blir nog åka av på läktarna ikväll.
* * *
Yours truly hade en finfin söndag i San Francisco efter dramat i Sharktank.
Bland annat såg jag slutspelklassikern mellan Green Bay Packers och Arizona Cardinals på en sportbar i Fisherman’s Wharf. Now, amerikansk fotboll ligger mig inte särskilt varmt om hjärtat – baseboll är mitt amerikanska sport-poison of choice – men det var något av det mest hisnande jag sett i sportväg de senaste åren.
Synd bara, att inte Packes kunde hålla stången hela vägen.
* * *
I kväll kan nog Devils-fansen göra sig förhoppningar om att belysningen funkar. Vi är ju på rätt sida Hudson-floden…ho ho ho.
* * *
Jag trodde inte tiden skulle komma när man satt här och såg något positivt i att Vinny Prospal återvänder från en skada, men så ligger det till.
* * *
En fin syn i pressrummet.
Brooksie och Everson – New York Posts beat reporters för Rangers respektive Devils – sida vid sida.
Annars blir det rätt stökigt här inne under derbyn mot Devils.
En massa jönsar som vanligtvis håller på med annat ska plötsligt gå på match och ta plats av the regulars..
Plötsligt sitter exempelvis en ny, fläskig fotograf på ”min” stol och sänder sina sunkiga bilder
– Här sitter jag alltid, snäser han när jag klagar.
– Inte under någon match de senaste fyra säsongerna i alla fall, invänder jag.
Men det lyssnar han inte på.
Fotografer…you can’t live with them. And you…nä, det räcker så.
* * *
Förra gången Devils var här gjorde Bergfors det första av sina nu sammanlagt 13 mål den här säsongen.
Något säger mig att han kommer fira den med en ny stormatch ikväll.
* * *
Domarskandalen uppe i Vancouver är ju helt wacko.
Stephane Auger har alltså hotat Burrows med hämnd för en filmning i Nashville – och under det kalabalikartade slutet i matchen igår satte han hotelserna i verket.
Jag har inte hört om något liknande sedan jag själv kom tillbaka i Borlänge Handbollsklubbs P15-lag efter lång avstängning för att ha klappat till en domare – well, jag var aggressivare på den tiden – och en domherre som hette Löken hotade mig med stryk.
– Slå mig också så får du se vad som händer, sa han under uppvärmningen.
Sen kunde jag inte klia mig på näsan utan att bli utvisad.
Jag och Burrows, två offer för justitiemord i idrottsvärlden…
* * *
Det talas nästan ingenting om Avery inför den här matchen, men efter sucçén han hade mot Turco – som kallade sin forne lagkamrat ”kriminell” i Dallas Morning News – häromsisten skulle det inte förvåna om han gjuter nytt liv i den klassiska beef han har med en annan målvakt…
* * *
Per, Fivepoints, Big Pete…ni är väl peppade ikväll?
* * *
På en punkt har Devils redan vunnit mot Rangers.
Igår meddelades ju att Drury, Rangers lille kapten, varken får ett C eller ett A på tröjan i USA:s OS-lag
Det är istället nuvarande, och före detta, Devils-spelare som får ikläda sig ledarrollen – närmare bestämt Jamie Langenbrunner och Brian Rafalski.
Och det får dom just för att de tillhör, eller tillhört, Old School Lous organisation.
– De har vuxit upp i New Jersey Devils och sett stjärna efter stjärna checka in egot i dörren och sen gjort sitt jobb för laget, meddelade Lou-epigonen Brian Burke under en presskonferens igår.
Kort sagt.
Hos Lou blir man ett riktigt kaptensämne. Hos Glen Sather blir man det inte.
* * *
Jag vet inte vad dom gjort, men Garden-kaffet är helt grymt gott ikväll.
Jag hoppas det funkar som raketbränsle för en något jetlaggad blogg.
* * *
Det är konstigt med Rangers ändå.
Hur det än sett, hur vi än klagat, hur illa vissa nyckelmatcher gått, så ligger dom ändå på sjätteplats.
I första hand är jag rädd att det säger rätt mycket om klassen på östra konferensen, men det säger också att hockeysäsongen på Manhattan kan sluta roligare än man understundom fått för sig.
* * *
Min ålderdomliga gamla Sony Ericsson har börjat slå av sig själv så fort man tittar åt den.
Är de så illa att jag måste bli ett med min samtid och skaffa en riktigt, modern lur nu?
* * *
OK, gametime.
Jag tror Devils vinner med 4-2 – om inte annat så för att de är mycket mer konsekventa…
Vi hörs i första paus.

Det här var väldigt långt ifrån det bästa coach McLellan sett Wings prestera.
Ändå fick han lite ångest av mötet med sin gamla klubb.
– Det är lite skrämmande att tänka på vad som händer när såna som Franzén, Kronwall, Ericsson och Williams kommer tillbaka. De kommer inte bara att vara utvilade. De 30 matcher de spelar kommer att utgöra deras säsong och den vill de såklart göra bästa möjliga av, säger han med en
Ja, de som redan räknat bort The Big Red Machine kan få en obehaglig överraskning i vår.
* * *
Som Garden-stammis blir man ju närmast chockad när man ser att Sharks-fansen fortsätter elda på fast det står 1-4.
Det är bara han med trumman som verkar lite syrak.
Men han kanske förstått att hans bittre fiende Biffen put a spell on him redan i mittperioden.
* * *
Det räcker att ta ett steg in i Sharks-rummet och på sådär tio meters avstånd se Dogges blick för att förstå att han inte direkt slätat över lagkamraternas misstag under det korta lagmötet efter slutsignalen.
– Nej, säger han med mörk stämma, här pratas det hela tiden om att vi ska börja vinna i slutspelet. Men uppför vi oss så här kommer vi definitivt inte att vinna några slutspelsmatcher.
* * *
Henriks framspelning till Daniel var ju ett konststycke värt en egen utställning på Nationalmuseum.
* * *
Detroit-spelarna hastar efteråt iväg till bussen för att hinna med charter-flyget hem till Detroit.
Där landar de vid sju-tiden på söndagsmorgonen, lokal tid.
Sen får de vara hemma i ett drygt dygn, innan Red Bird – eller vad det nu är den där kärran heter – tar dem till New York för tisdagens fajt mot Long Island.
Det är inte som att de inte får göra skäl för alla de där stålarna…
* * *
Jo, Niclas, i och för sig. På papperet låter Vancouver som en bra hemadress. Men det regnar så förbannat där uppe.
* * *
När Brad May lämnar omklädningsrummet och får se yours truly i korridoren utanför lyser han upp.
– Ah, the rooster!
That’s me, folks.
* * *
Som om det inte vore nog med floppen på isen kan Patrick Marleau inte klä på sig själv efter matchen heller.
Manny Malhotra måste hjälpa honom med skjortkragen.
– Den har hamnat helt snett, säger Manny och knäpper upp översta knapparna åt lagkamraten.
Marleau ser lika orolig ut som vanligt.
* * *
Zäta håller med om att det var nära att han fick in pucken vid flera tillfällen, men det räcker inte för att han ska vara nöjd.
– Nej, den ska sitta också. Mitt spela måste bli mycket bättre, säger han och kliar sig i sitt täta men välansade skägg.
* * *
Jag vet inte om jag nånsin stött på aggressivare bilister än de som tutar omkring på vägarna i de här trakterna.
Är det något ni som spenderat mer tid än jag i Silicon Valley kan bekräfta?
* * *
Drew Miller var inblandad i förspelet till Dan Clearys 3-1-mål, så det var nog snarast så att han gav Sharks-spelana grå hårstrån ikväll.
* * *
Eftersom det inte finns några jobb i Michigan flyttar Red Wings-fansen mer än några andra och därför får The Big Red Machine alltid furstligt stöd överallt.
När jag försöker ta mig till parkeringen utanför Sharktank går jag rakt in i en månghövdad hop som står och väntar på att få en glimt av spelarbussen.
När den passerar utbryter hojtande, jublande segerfest – i fem sekunder.
Sällsamt.
* * *
Se på fan, det var tydligen en jordbävning ikväll också – å ena sidan kraftigare, å andra sidan längre norrut. I HP Pavilion kände vi ingenting. Men man undrar ju, vad skulle hända om en stor smäll inträffade mitt under en hockeymatch? Spricker isen då?
Det är nästan så man skulle vilja se det. Men bara nästan.
* * *
Nä, nu tar vi och slår igen Kalifornien-butiken.
Tack för att ni vara så många som var med så länge så sent.
Vi hörs i veckan – nånstans ifrån.