1-1 har vi i julbasaren på Garden.
Och det är en helt okej period,
I början ser det ut som att Rangers kokat knäck inför julen och tappat grytan på skridskorna, men det tar sig och jag har en känsla av att Garden faithful får en seger ikväll.
* * *
Fan också, det går inte en omgång utan att man ska sitta och vara nojig över svenska OS-hopp.
Alla nyheter om Alfie mottages tacksamt i kommentatorsspåret.
* * *
Ja, Fyllkaja Jamie-Lynn och Ferrara är ett par på riktigt.
Vackert är det.
* * *
Och just som jag säger att Rosie varit bra så gör han sig skyldig till en pajasartad flopp på den där enkla returen och sen står det 0-1.
Så går en jinx till.
* * *
Henke på jumbotronen:
– Happy holidays everyone. Or as we say in Sweden, god jul och gott nytt år.
Lite angenämt att se
* * *
Det är lustigt med Drury.
I sjutton matcher syns han inte alls.
Sen blir han nerflyttad i fjärdekedjan.
Då börjar den lille mannen plötsligt producera – det har var tredje målet på fyra matcher, tror jag bestämt.
* * *
Nå, Smallworld, Buffalo har missat slutspelet två år i rad (det har inte Rangers…). Följaktligen är det en positiv överraskning att de – utan alltför dramatiska ändringar i rostern – går så bra i år.
Spänn av nu.
* * *
Enda kändisen som blir inzoomad i jumbotronen – bortsett från Lundqvist då – är…tomten!
Han har Rangers-tröja, delar ut godis och blir välkomnad med rungande ovationer.
Trevligt, tycker jag.
* * *
Har sällskap av Mark från NHL-kontoret idag.
Han ber att få önska hela Sverige  – plus en Gävle-dåre som rest till Peru – god jul.
* * *
Inte vid ett enda tillfälle under sina snart två år i New York har Redden förärats så mycket jubel som när han avväpnar Olesz i det där två-mot-en-läget.
* * *
Fyra stolar till vänster om bloggen sitter – Surkålsmannen.
Han har ännu så länge inte ätit nånting, men han pinnade iväg rätt ivrigt här i pausen, så jag räknar kallt med att den värsta av odörer snart kan komma att spridas över läktaren.
* * *
Kom igen nu, Ballard. Vokoun har haft det alldeles för lugnt.
* * *
Det är bättre när Golden Gaborik gör mål än sitter utvisad, om man säger så.
* * *
Okej, nästa paus då.

Snön ligger tung på taken, endast NHL-bloggen är vaken.
Så vill jag minnas att jag uttryckte med vid
Men Ja, vi har återigen dan-före-dan-match på Garden och vill ni så har vi uppesittarkväll ihop.
Vill ni?
* * *
Page Six Sean har redan blivit utskälld.
Han trycker sig dryga två timmar före matchen in i samma hiss som yours truly  och den blir därmed så full (ja, det är fler än jag där…den straffsparken bjuder vi inte på!) att ett äldre par inte får plats utan tvingas vänta på nästa tur.
Då tittar gubben – helt omedveten om att han har en Rangers-spelare framför sig – surt på Avery och fräser:
– Jojo, ungdomarna först!
Rangers-provokatören ser helt perplex ut.
Nog för att han är van vid att folk käftar med honom, men förmodligen  inte för att han försöker komma i tid till matcherna…
* * *
Florida på besök.
Det är, som jag tidigare påpekat, inte den bästa julklapp man kunde önska sig –  Panthers håller ju faktiskt på att gå om Hurricanes i den stenhårda kampen om vem som egentligen är tråkigast i NHL.
Men det handlar i alla fall om en streckmatch, den som vinner går på julledighet som slutspelslag , och därmed borde det kunna bli lite kamp och känslor.
* * *
Page Six Sean ser förresten rätt cool ut i vit skjorta och med klassiskt, new yorksk kaffemugg i högernäven.
* * *
Ledig som jag råkar vara ser jag alltså till att vara ute i extremt god tid.
Det hjälper inte.
Julkaoset runt Macy’s, ett kvarter från Garden, är så monstruöst att man får slå sig fram för att komma ens en meter i någon riktning.
Herregud, vem deltar i sådant vanvett helt frivilligt?
Biffens kärlek till människosläktet sätts på svåra prov såna gånger.
* * *
Dubinsky och Gilroy hamnade enligt rapporter i lokalbladen i handgemäng under den frivilliga (!) träningen ute i Tarrytown igår.
Men precis som när Ljungberg och Mellberg höll på att slita tröjorna av varann i Japan hette det efteråt att det ”inte var nånting att prata om”.
– Ah, det handlade bara om typiskt käbbel mellan två bröder, sa Duby till Post.
Vilka bröder då? Liam och Noel Gallagher?
* * *
Åt – och drack! – en förträfflig svensk julmiddag på Marcus Samuelssons Aquavit igår kväll.
Med mig hade jag Alon, en god vän som ursprungligen kommer från Israel men nu driver en krog i East Village.
Han har aldrig tidigare varit i närheten av svensk julmat och förhöll sig skeptisk till det mesta, men i synnerhet rödkålen, glöggen och några av sillvarianterna.
Däremot älskade han O.P Andersson och hey – vem gör inte det?
* * *
Det känns inte som att Flyers har något att förlora på att låta Johan Backlund spela en match.
* * *
Jag tog faktiskt med israeliske Alon på en hockeymatch här på Garden för några år sedan också.
Han var lika konfunderad då.
– Varför tar de inte bollen, sa han till bänkgrannarnas gränslösa förtjusning under en tilltrasslad situation i första perioden.
* * *
Har ni märkt att Bräschan inte längre blir utbuad under hemmamatcherna?
Well, det beror inte på att Garden faithful plötsligt förlåtit övergreppet på Blair Betts i våras.
Det beror på att han är så anonym att ingen märker att han tillhör laget längre.
En av Sathers mest miserabla värvningar, no doubt.
* * *
Efter kvällens omgång får ju alla NHL-spelare vara lediga några dagar och de som snickrar ihop schemat brukar se till att de som spelar borta får göra det på någorlunda kristligt avstånd från hemmaorten, men Blues tvingas flyga fyra timmar från Calgary och lär inte komma hem förrän vid den tidpunkt på julafton då Scooby Doo började på svensk tv back in the day.
Hygglo.
* * *
Att de slutat bua på Rosie – också känd som Rozsival, för er som retar er på smeknamnen här – beror emellertid på att han faktiskt lyft sig åtskilliga klasser och de senaste matcherna varit riktigt, riktigt bra.
Trodde man inte man skulle komma att skriva…
* * *
Ah, minns ni Scooby? Alla pratar om Kalle Anka, men det var ju morgonsändningen med Scooby, Shaggy, Velma och de andra som var julaftonens stora tv-händelse.
* * *
Undrar om Ballard kan svinga  så där, som en ilsken golfhustru, mot Vokoun igen?
Det tycker jag skulle vara mycket underhållande.
* * *
Washington-Buffalo…det är ju den matchen man borde ha sett ikväll. Och sen vakat in julafton på Old Ebbitt. Att man ska komma på såna självklarheter för sent. Kometen, varför sa du inte till i tid?
* * *
Räkna inte med hjälp med julklappsrim i den här bloggen.
Jag har den senaste halvtimmen försökt rimma namnen Del Zotto, Lundqvist och Dubinsky på nåt fyndigt sätt, men misslyckats alldeles kapitalt.
Den som tror sig kunna prestera bättre – med just de tre namnen – är dock väldigt välkommen att spinna loss i kommentatorsspåret.
* * *
Exakt nu kom det mail från Swedish Snus om förment generösa julerbjudanden..
Sorry boys, ni förlorade en av era  – garanterat – bästa kunder när det strulade så eländigt i tullen häromsisten.
Nu gör jag min snus-business med Hedbäs kompisar på Northener.
* * *
Brooksie ser glad ut idag.
Meddelas endast på detta sätt.
* * *
Kolla, ni kan tjäna grymma pengar om ni röstar fram NHL-bloggen i stora sportjournalistkategorin!
50 gånger pengarna…vilket brutalt odds!
Men jag har verkligen inga problem med det, jag är ju inte ens sportjournalist per se och skulle vid framgång i den kategorin  känna mig ungefär som Obama – inga jämförelser i övrigt, som sagt – när han fick Nobels fredspris utan att ha gjort nånting.
Still, det finns pengar att tjäna för den som kan iscensätta en röstningskampanj…
* * *
Han gillar julen så mycket att jag i princip kan garantera – Fast Freddy Shoestring gör mål mot Blues i natt.
* * *
Hockey News har rankat de hundra mest inflytelserika människorna i hockeyvärlden.
Två svenskar ingår:
Nicklas Lidström på 17:e plats och Håkan Loob på 81:a.
Om Loob står att han i sina ansträngningar att expandera KHL redan fått ”AIK Stockholm” att joina den ryska proffsligan.
Att det var helt klart, det hade man inte riktigt klart för sig…
Etta på listan?
Bettman förstås.
Brookise är inte med alls och det är förstås en skrattretande fadäs.
* * *
Nu hostade jag litegrann.
* * *
Ojvoj, enligt kändisschemat vi fått i pressrummet är Jamie Lynn Sigler och Jerry Ferrara på plats ikväll.
Alltså, Meadow Soprano och Turtle.
Jag lovar absolut applådera, ja, rent av starta vågen,  om de blir inzoomade i jumbotronen.
* * *
Callahan ser riktigt het ut på värmningen. Han gör mål ikväll, känns det som.
* * *
Johnny Mac ska också vara här – och det blir fan applåd för honom också.
* * *
Jo, naturligtvis står Henke ikväll igen.
Dom har ju ingen annan att slänga in.
Själv insisterar han på att han inte känner sig trött, men det är oroande. Nån jävla gång måste han få en längre vila.
* * *
Tim Robbins, Matthew Modine och Vampire Weekend-sångaren Ezra Koening får dock inga ovationer av mig. Robbins och Modine är alltid här – och Vampire Weekend suger.
* * *
Dags att rätta till tomteluvan och vagga upp t pressläktaren nu.
Vad tror ni, kan Rangers ta en fjärde raka?
Det vore bra för julefriden här på Manhattan.
Återkommer i första paus, som vanligt.

Det återstår fortfarande några omgångar innan första halvan av grundserien är färdigspelad, men juluppehållet känns som den naturliga rågången mellan höst- och vårsäsong, så här kommer nu en sammanfattning av det vi sett hittills.

POSITIVA ÖVERRASKNINGAR

•New Jersey Devils.
– De har inte bara varit väldigt bra –  och oroväckande nog hela tiden blivit bättre. De har emellanåt varit direkt roliga att titta på – med Lemaire i båset. Det är som att sammanträden på kommunförbundet, med Bosse Ringholm som ordförande, plötsligt skulle bli underhållande. Sensationellt.

•Henrik Sedin.
– Det fanns dom som inte trodde att Keith Richards skulle klara sig utan Mick Jagger. Men när han tvingades gjorde han ett par alldeles enastående soloalbum. Inga jämförelser i övrigt – jag misstänker starkt att Henrik Sedins bourbon-konsumtion är aningen måttligare – men det har ju varit lika för den icke-skadade delen av världens bästa telepati-show. När han tvingades ”go solo” nådde ”Hank” en dimension till;  började skjuta, öste in mål, dominerade – och nu är han trea i poängligan. Stort. Efter att han återförenats med sin glimmer twin har deras gemensamma show dessutom fått ny lyster. Så blev det för Stones också…

•Guldskölden.
– Jag är fortfarande tagen. Tack, alla. Ni som tror att bloggen kan vinna ska dock ha i åtanke att fotboll bland svenska sportfans är en otroligt mycket större angelägenhet än NHL. Så att vara nominerad är stort nog.

•Colorado Avalanche.
– Det gick verkligen en lavin i Denver under hösten. Fast tvärtom. Riktigt vad jag menar med det vet jag inte, men det låter bra.

•Niclas Bergfors.
– Bra sprängmedel laddas i små förpackningar, är det inte så dom säger? Vilket härligt genombrott. Att Bengt-Åke inte tog ut honom i den där förtruppen måste vara ursäktat. Ingen kunde ana. Ingen.

•Buffalo Sabres.
– Tårtan Tortorella har nog nåt att lära av fellow vettvillingen Lindy Ruff. Inför den här säsongen ändrade Ruff attityd, blev vänlig och började behandla spelarna som vuxna människor. Resultatet: Sabres från åren efter lockout-säsongen har återuppstått.

•Steven Stamkos.
– Han såg under rookie-säsongen ut som en Josh Macahan i en liga för Uncle Zeb. Nu har han i alla fall utvecklats till en Luke. Det kommer nog att bli något av Stamkos ändå.

•OS.
– Nä, att det BLIR olympiad är ingen större överraskning. Men trots att tanken kittlade redan för ett år sedan är det en överraskning att jag – och alla andra – har så HÄR mycket Vancouver-feber. Fy satan vad roligt det ska bli!

•Ottawa Senators,
– Dagny försvann, Senators blev Senators igen. Jag tror inte att det är någon tillfällighet.

•Min nya intervjubandspelare.
– De tog Forrest Gump Bjurman ett par månader att förstå hur den fungerar, men nu njuter jag av ett ljud så krispigt och klart att det till och med går att tyda Henke Lundqvists muttrande svar efter förluster.

•Atlanta Thrashers.
– De har en Hedbä som fötts på nytt, de har rookie-sensationen Evander Kane, de har en Toby Orr Enström som dominerar på samma sätt som under rookie-säsongen och de har en kvartett begåvade ryssar som uppenbarligen älskar att spela hockey ihop. Summan summarum –  ett av de roligaste lag man överhuvudtaget kan titta på.

•Patric Hörnqvist.
– Husse, Hanky Tank Tallinder och Kron Wall of Pain kan kanske ha invändningar, men på slutet har ”Bengan” varit ligans bäste stockholmare. Det är förstås en särskild sorts ära. Ja, nästan lika stort som att vara ligans bäste dalmas (Lidström heter han).

•LA Kings.
– Vid sidan av ”Up in the air” den mest oväntade succé från Hollywood i år. Visst, jag hade en teori om att de gjorde smarta nyförvärv som kunde  få de unga talangerna att ta ett avgörande kliv framåt . Men att det skulle bli så här skoj i La la-land hade jag inte räknat med.

•Tyler Myers.
– Watch it, Chara. Här har vi en ny back som också behöver låna basketspelarnas duschrum efter matcherna – och samtidigt vet hur man spelar hockey.

•Phoenix Coyotes.
– Antigen var Wayne Gretzky en sämre coach än vi trodde – eller så är den träige Tippett bättre än någon kunde ana. Mot alla odds har öknens fågel Fenix rest sig ur askorna.

•Homer.
– Efter fjolårets halvmediokra säsong var det säkerligen en och annan målis som började hoppas att det snart var över, att Homer var på väg utför och snart skulle komma att lämna dem ifred. Men i år står han där igen, i målgården, som ett block järnmalm från gruvorna hemma i Norrbotten, orubbligare och effektivare än nånsin – och det spelar ingen roll att backarna svingar mot honom som en Elin Nordegren på Thanksgivning. Han står där ändå. En av de mer givna i mitt OS-lag.

•Pittsburgh Penguins.
– Det överraskande här består inte i att Pittsburgh har kvaliteter. Det är bekant. Men de skulle ju, som alla andra titelförsvarare, få Stanley Cup hangover. Crosby & co har dock inte haft mer baksmälla än Alf Svensson på högmässan. Imponerande.

•Northerner.
– Levererar snus betydligt snabbare och smidigare än Swedish Match. Vi tackar Hedbä för tipset.

•Niklas Hjalmarsson i IKEA-film.
– Oscar worthy!

NEGATIVA ÖVERRASKNINGAR

•Philadelphia Flyers.
– Ojvoj.

•Skador.
– Svininfluensan kan ju dra nåt gammalt över sig. Årets verkliga hälso-scare är den skadeepidemi som drabbat NHL. Snart är det bara en och annan coach som inte varit långtidsskadad. Vad är det frågan om?
 
•Eken har åkt till Peru.
– Som någon sa i kommentatorsspåret, Ekens ambitioner i hämta-kaffet-racet mot Varpu börjar gå till överdrift när han plötsligt flyger till Sydamerika. Kom tillbaka, jag behöver min sidekick!

•Glen Sather har fortfarande ett jobb.
– Redan när han tittade på rostern innan säsongen borde Jim Dolan, MSG:s ägare, ha insett att nä, nu är det äntligen dags att Stealth-flygaren tar sin cigarr och fkyger hem till Mojave-öknen för gott. Men dom är tydligen bästa polare och så länge Sather vill får han vara ligans sämste general manager.

•Carolina Hurricanes.
– Samma lag som gick till konferensfinal i våras har spelat som KF:s varulager i korpens hockeybockey-liga under hösten. Det är ju det jag säger, det finns inget konstigare lag än Carolina.

•Dick Axelsson-syndromet.
– Det svider att se unga svenskar vika ner sig så lätt. Sagan om Bergfors borde vara obligatorisk studiematerial för alla yngel som flyger över Atlanten. Det är den karaktären man måste ha om man ska lyckas här.

•Toronto Maple Leafs.
– Det börjar ta sig, som flickan sa. Men inledningen av säsongen var lika skrämmande som de värsta scenerna i ”Paranormal activity”.

•Steve Mason.
– Den andra säsongen har varit lika svår för Columbus wonderkid-målis som det andra albumet var för The Strokes. Och det är huvudskälet till att Blue Jackets strugglar.

•St. Louis Blues.
– Efter fjolårsspurten var självförtroendet så stort i Missouri att det nästan sade sig själv att det skulle gå så här. Men dom får väl se till att spurta på samma sätt igen.

•Stiltjen på trade-marknaden.
– Skönt för spelarna, men trist för oss som tittar på. Man vill ju ha lite action, man vill plötsligt höra att Modin blivit trejdad till Rangers och Brunnström till Pittsburgh. Tills sådant börjar hända igen får man använda den bisarre Eklunds fantasier som substitut. Tänk om de stämde lite oftare, vad skoj det vore.

•Anaheim.
– Som för ärkerivalen LA, men på rakt motsatt sätt. Jag trodde att de skulle få svårt utan att Pronger och Beauchemin, men inte så HÄR svårt. Ankan börjar likna kalkon nu.

•Hdw, Jigsaw, FivePoints, Iceman66, Ski, th och ytterligare några klassiska signaturer i kommentatorsspåret håller en låg profil i år.
– Vad är dealen med det? Kom igen nu, den här bloggen är ju er i lika hög grad som min (well, nästan…).

•Behandlingen av Nyllet.
– Jag kommer aldrig att förlåta pilsnergubben Boudreau för den bristen på respekt.

ÖVRIGT

Nej, jag tycker inte man kan placera Rangers bland de negativa överraskningarna. Det stod ju redan innan säsongen klart att Stealth-flygaren byggt ett lag som skulle få svårt att ta sig till playoff.
* * *
Här är vi förstås storsinta och lyfter på den imaginära hatten för Maaaarty.
104 nollor…det är ju fler än man ser under en hel säsong av ”Idol”…
* * *
Anders Eriksson kan vara den här bloggens allra störste favorit.
Snacka om karaktär. Trots ständiga klubbyten, trots långa stints i farmarligan efter flera säsonger som etablerad, trots petningar och motgångar ger Bollnäs egen Börje Salming aldrig upp.
Nu har han, plötsligt,  spelat sig till ett kontrakt med Phoenix.
Axelsson, are you watching?
* * *
Vad tycker ni, ska jag investera i ett par kängor innan Vancouver-resan?
Efter ett par dagar med tyg-sneakers i New York-slasket börjar det kännas som en idé.
* * *
Fortsatta predictions?
Ja, jag ser inga skäl att ändra tipset att Chicago och Washington möts i final.
Men det börjar stå klart att det är Pittsburgh och New Jersey Caps måste ta sig förbi – medan Chicagos hinder på vägen i första hand stavas San Jose.
Jag måste i övrigt tro att Flyers fortfarande kan rädda säsongen, at Toronto faktiskt går till slutspel och att även Tampa får lite mer kontinuitet i sitt spel.
Sedan är det inte omöjligt att alla skador är en blessing in disguise för Detroit. De har gott om stjärnor som inte direkt kommer att vara slitna när det drar ihop sig. Så var förvarnad.
* * *
Nu ska jag ut och äta svensk julmiddag på Aquavit – med en israel.
Vi hörs från dan-före-dan-drabbningen på Garden i morgon.
Tills dess, så…ja, även om jag nu inte tror på vinst FÅR ni ju gärna rösta här.

Kung Henriks lag vann, aningen otippat, med 2-1 nere i ett Philly piskat av brutal snöstorm idag.
Och Rangers är verkligen Henkes lag nu.
Han har inte bara spelat sanslöst bra i de senaste två matcherna och räddat blåskjortorna såväl i den skakiga förstaperioden ute på Long Island i torsdags och i den tredje ikväll, när Flyers kom från alla håll och kanter.
Han har tagit på sig en ny ledarroll också.
Redan efter den där förfärliga insatsen mot Islanders berättade han för Biffen att han i första paus ställt sig upp i omklädningsrummet och frågat lagkamraterna vad i katten de håller på med (”vad i katten” sa han sannolikt inte, men man måste ju får ta sig poetiska friheter i en blogg…)
Nu visar det sig att han morgonen därefter, innan returmötet med Islanders, kallade till ett lagmöte och återigen inpräntade vikten av mer desperation och glöd och hårt arbete.
Resultatet har ni sett:
Två vinster.
Kung Henrik regerar i New York.
* * *
Det fanns planer på en vild Saturday night ute på byn ikväll, men jag vänder redan i entrén.
Det är kallt, det blåser och det vräker ner äcklig, tung snö i sidled – och enligt rapporterna ska det bara bli värre ju längre kvällen fortskrider.
Fuck that. faktiskt.
Jag blir inne med nya Jospeh Wambugh, några avsnitt från ett stycke nyinköpt Mad Men-box, delivery-pasta och ja, vem vet – kanske en hockeymatch eller två.
Har ni några förslag på vad man helst bör se? Oilers-Caps kanske?
* * *
Vilken märklig syn… Homer och Lidas enda blågula inslagen i Wing nere i American Airlines Arena.
Färre svenskar har Wings inte haft på isen sedan 1996.
Men så fick dom stryk också!
Seriöst, det är ju förbluffande att Detroit överhuvudtaget kan utmana någon just nu. Det ska inte gå när man har nästan två fem femmor av – Andreas Lilja, Kron Wall of Pain, The Mule, Big E, Zäta, Filppula, Cleary och Jason Williams – på injured reserve-listan.
Men kidsen som fyller på bakifrån gör det bättre än någon kunnat föreställa sig.
* * *
För Rangers är snöstormen – vinterns första riktiga northeastrer – en blessing in disguise.
De skulle ha flugit vidare till Raleigh idag, men det går helt enkelt inte att lyfta från Philly, så de blir kvar i The City Brotherly Love över lördagkvällen – och har ledigt  i morgon.
Samtidigt uppmanar Tårtan i princip till ramalama ute på stan.
– Jag hoppas de träffas och har kul ikväll. De har fått skiten sparkade ur sig ett tag, så det behövs nu,
Under såna omständigheter finns det sämre städer att fastna i än Philly, det kan jag försäkra.
* * *
Man kanske snart får ta och omvärdera den där Bertuzzi.
Han har varit en klippa under den här osannolika skadeperioden.
* * *
Personligen skulle jag söka mig till Bamboo Lounge, på 20:e gatan,  om jag var där nere i Philly.
Så ni vet.
* * *
Florida på Garden på onsdag…det var kanske inte just den julklappen man hade önskat sig.
* * *
Iginla sa att han skulle göra slut på måltokan idag,
Nu har han gjort två och spelat fram till ett.
Kaxigt
Men det verkar inte som det räcker mot ett Nashville som bara vinner just nu.
* * *
Innan juluppehållet på torsdag lovar jag att presentera någon form av sammanfattning av mina intryck av den första delen av årets NHL-säsong.
Nåt ska man syssla med när man är ledig.
* * *
Nä, mot Korreoffan igen.
Vi hörs i veckan.

Ja, då slipper man gå och nynna på ”The Boxer” åtminstone ikväll.
2-5 blev det, och man kan lugnt säga att Rangers behövde den segern.
Själv går jag nu på långt, löjligt välbehövligt jullov.
Men är ni snälla kommer jag ändå att blogga när andan faller på.
Tills dess:
Be en liten bön om att Zäta mår okej.
Nattinatti

Höj, hann inte kolla så mycket på andra perioden.
Jag fick ju istället börja jobba med en nyhet ni gjorde mig uppmärksammad på.
Stort jäkla tack – vad skulle jag göra utan er?
* * *
Grattis till kommentatorsspårslegenden Per, som följt i idolen Maaartys fotspår och blivit amerikansk medborgare idag.
Mighty.
* * *
Det där som hände i Detroit, det som ni berättade för mig – det FÅR bara inte vara allvarligt.
Om han  är borta ur OS-truppen…nej,, jag vill fan inte tänka på det.
* * *
Öhlund känner sig säkert inget vidare, men ingen kan klandra honom. Han kan ju inte åka omkring och tänka på att det inte går att tackla svenskar för att det ska vara hela till OS, hoppas alla förstår det.
* * *
Nu ska jag pusta lite, det blev ett oväntat deadline-race där…

Johansson säger det bäst i kommentatorsspåret:
Fy fan vad  orättvist – och fy fan skönt.
Rangers får inte iväg så mycket mer än en handfull skott i den här inledningsperioden heller,  och blir mestadels dominerade av lillebror igen.
Ändå leder de alltså med 2-0-
Well, någon gång ska väl de här förskrämda stackarna också ha lite flyt.
* * *
Zappar som snabbast över till matchen i Philly – och få omedelbart se Hanson-brodern Asham i slagsmål med Rupp.
Härligt!
* * *
Kan det, som kommentatorn Per var inne på tidigare idag, vara så att Rangers-spelarna blivit uppskrämda av den hetlevrade  Tårtan och har ångest inför tanken på att begå misstag som kommer att föranleda nya vansinnesutbrott.
Under inledningen, när det var sagt att de skulle komma ut så oerhört hårt men lik förbannat blev utspelade, såg det faktiskt ut just så.
Men jag måst nog i så fall säga:
Ynk!
Ska man spela på den här nivån, och göra sig förtjänt av den här sortens löner, måste man fan skaffa sig tuffare psyke än så.
* * *
Bra idé där, Tuben.
Själv ska jag fixa en med rökt ost.
* * *
Oh, Drury. Jag trodde ju inte att han existerade längre.
* * *
Någon som kollar nån annan match kan bjuda oss på en liten rapport?
* * *
Later, folks.

Islanders behöver nog inte vara oroliga ikväll heller. De kommer inte att utsättas för så mycket mer än lite ”come-ons from the whores of seventh avenue”…
Förlåt,  men jag har lyssnat extremt mycket på Simon & Garfunkel de senaste dygnen och de där fantastiska raderna från ”The Boxer”, om hur jaget i sången i ”get no offers, just a come-on from the whores of seventh avenue” har osökt fått mig att tänka på…mja, inte Rangers spelare, men väl på delar klubbens management.
Fortsätter Sathers lagbygge krackelera vet ni alltså vad för sång som blir inofficiell signatur för den här säsongen.
* * *
Som framgår av rubriken blir det lite tillbakalutad blogg från korresoffan ikväll.
Jag ska njuta – eller snarare ”njuta” – av matchen utan stress och postar bara nåt här om jag verkligen har nåt att säga.
Men ni vet att kommentatorsspåret är öppet och
* * *
Både Redden och Kotalik är alltså petade inför returen på The Island – och det är de så lagom nöjda med.
Redden ska till och haft ett gräl med Tårtan innan värmningen i morse.
Det håller uppenbarligen på att gå alldeles åt helvete i Rangers-land
* * *
Man måste hålla koll på matchen i Philly också. Det händer alltid spektakulära saker när Pens möter Chief…förlåt, Flyers. Och stämningen i Wachovia dom kvällar Sid The Kid kommer på besök
* * *
Fin rubbe i Post idag:
”Steam rises from Mount Tortorella”.
Fast det var för en gångs skull inte Brooksie som stod för den mest måleriska sågningen efter gårdagskvällsfiaskot. Det var den vanligtvis försiktige Obernauer på Daily News. Njut av det här lustmordet.
* * *
Vigge Hedman i The Joe, mot Homer och Zäta och Lidas…det vill man ju också se.
Risk för zapp-race, i synnerhet om New York-derbyt blir lika taffligt som igår.
* * *
Kaffet är på bryggning, dosorna ligger på bordet, kuddarna är uppuffade, så let’s go.
Som sagt, kommentera gärna och mycket.

PR-John får nästan panik och avslutar presskonferensen abrupt, innan någon hinner ställa fler frågor.
Man kan inte klandra honom.
Tårtan försöker behärska sig och svarar först bara med sammanbitna ”ja” och ”nej”, men efter en minut brister det för den koleriske coachen och svordomarna börjar hagla i det trånga, svettiga intervjurummet.
Där är ett ”horseshit”, där är ett ”asshole” och där är ett ”fucking unacceptable”, med en emfas på f:et jag inte hört sen jag själv tog fel avfart på I-10 i Los Angeles för några år sedan.
Att gå på presskonferens med Tårtan efter såna här fadäser  är snudd på läskigt, men på samma sätt som man inte kan låta bli att titta på en bilolycka kan man inte låta bli att smyga dit och bevittna utbrotten.
* * *
Ser inga incidenter på läktarna under matchen, men efteråt brakar det loss så blodet skvätter – precis utanför pressrummet.
Det mumlas till och med att en fotograf hamnar i skottlinjen och får en smocka på läppen.
Man kanske ska leta på den där marinsoldaten med bössan innan man går hem härifrån.
* * *
Tårtan har å andra sidan all rätt att vara förbannad efter den här matchen.
Första perioden var faktiskt lamare än Robert Gustafssons hälsning när han i en tidig Glenn Killing-i-manegen-sketch spelade killen med ”Bandhagens slappaste handslag”.
* * *
Det är riktigt bra tryck i ”Fire Sather”-ramsorna på slutet DJ:n slänger på musik så fort han bara kan.
Av någon anledning blir det ”Smells like teen spirit”.
Hur ska man tolka det?
* * *
Vad har en kommentator som BaconBerglund egentligen tagit vägen?
* * *
Jag såg slutperioden på av den angenäma stolarna längst ner, utan vattskalle framför mig, men det blev faktiskt inte roligare ens därifrån.
* * *
Inte ska väl Dallas behöva komma till North Carolina och få stryk?
* * *
Till och med Kung Henrik var tvungen att ifrågasätta lagkamraterna efter inledningsperioden.
– Första tjugo var spelet oacceptabelt, muttrar han och slänger en tejpbit hårt i vägen när jag efter viss tvekan vågar mig in i hans hörn.
– Så i första pausen frågade jag om de inte insett vad vi befinner oss i för situation.
Frågan förefaller inte helt obefogad.
* * *
När man ser honom utan utrustning, med den där stripiga hårt i våta tester utefter ryggen, är Witt ännu mer klockren i sin gestaltning av Motörhead-diggande Tjärna Ängar-ligist med haschpipa i fickan och fötterna fulla av sparka-in-medelklass-ungarnas-tänder-lust.
Jag blir nästan illa berörd och hoppas att Bräschan ger honom en duktig lektion ute på ön i morgon.
* * *
– Tränaren hade ett och annat att säga han också, tillägger Henke.
Det kan man föreställa sig, ja.
* * *
Åh, fy fan, hur ska jag alls kunna ta mig ur lägenheten i morgon?
Bazil, dörrvaktschefen, kommer att vara på mig som en fluga på skit.
Om Rosie och Redden och alla andra klantasrlen förstod vad de verkligen ställer till med när de torskar såna här matcher, då skulle de skärpa sig.
* * *
Den här Chad Johnson, ska dom verkligen slänga in honom?
Han ser inte äldre ut än en Jonas Brother där han sitter intill en fuming Lundqvist och försöker ta av sig skydden så tyst och obemärkt som möjligt.
* * *
Nej, enough.
Nu ska jag ta mig till en liten barjävel i East Village där goda vänner väntar och tro mig– det kommer att skålas för er, för Svenska Fans och för Svenska Fans läsare på Manhattan i natt.
Vi hörs från the legendary korresoffa under returen i morgon natt.

Slut, 1-2. Mer kommer senare.