Jomenvisst.
En sån här kväll måste man ju göra en Tom Waits och cross the river to the Jersey side.
Det är tidig seriefinal i östra konferensen och på isen finns såväl den hetaste svenska nykomlingen som den svensk som snart största stjärnan av alla.
Jag tror på stormatch och hoppas på saturday night ramalama i kommentatorsspåret.
* * *
Åker för första gången bil ut till The Rock och det må ju vara hänt att centrala Newark blir finare och finare, men i omgivningarna finns fortfarande områden som skulle kunna användas i en film om Beirut på 80-talet.
Jag sitter och bligar ut i Blade Runner-regnet och önskar att jag hade både Paulie Walnuts och Big Pussy med mig som protection.
* * *
Har man sett.
Bengt-Åke och Notan är på plats även här.
Det kommer troligen att sluta med att de ringer hem till SOK och kräver dispens för Bergfors.
Om sån inte går att utverka är det ju helt koko.
* * *
Det finns tydligen en liten chans att Ovie gör en Kovaltjuk och spelar redan ikväll.
Game time-beslut, meddelas det från Caps håll.
Hoppas, hoppas.
Nej, Per och Big Pete & co – inte så mycket för att jag vill Caps väl. Jag råkar bara vara väldigt förtjust i att se världens störste hockeyartist spela.
* * *
Jag får försöka vara försiktig i denna utgång, Jersey-anhängarna i kommentatorsspåret är ju känsliga, men de vanliga fans man får dela hiss med på väg upp till pressboxen i den här hallen är…hm, ja, jag vet inte men låt oss säg att jag plötsligt får en väldig lust att se ”Den sista färden” igen.
* * *
För varje intervju jag läser med Lemaire får jag större och större respekt.
Bland annat framgår att han har humor och det var Johnny O åtminstone indirekt inne på när vi pratade om coachen nere i Tampa i oktober.
– Han är Devils och hård, men stämningen är ändå trevligare än med Sutter,
* * *
Lycka.
Sitter enligt sittplatschemat på stolen intill The Finnish Flash i kväll,
Nej, inte Teemu.
Det är Varpu som tagit över det smeknamnet, förstår ni väl.
* * *
Att Bergfors sina tre poäng till trots fick skäll efter förra matchen berodde inte bara på att han fuskat för mycket i backcheckingen.
Det handlade lite om att Lemaire ville se till att framgångarna inte stiger hans svenska young gun åt huvudet.
– Det var både och, erkänner coachen i en intervju med Tom Gulitti.
Devils…
* * *
En konsertpianist som brukar hänga i de här trakterna insisterar på att jag måste uppsöka Brick City Bar runt hörnet från The Rock efter matchen.
Vi får väl se.
Saturday night in downtown Newark…jag vet inte hur lockande det låter.
* * *
Nu kommer det nya bud :
Ovie spelar inte ikväll.
– Han är väldigt nära, men inte riktigt, riktigt redo, säger pilsnergubben Boudreau till Tarik på Washington Post.
Vilket skit.
* * *
Jag fick nöja mig med en kulsprutesvärm sms  från Höken i bilen på väg ut hit, men det verkar ju som att Henke briljerade under straffavgörandet där uppe i Ottawa.
* * *
Från samma Tom Gulitti-text som Lemaire-citatet ovan:
”Some might say that Bergfors is a skill offensive player and that he shouldn’t  have to worry about the defensive side of the game that much. Of course, those people wouldn’t work in the Devils organization…”.
Ha ha.
* * *
Per-Henrik Johansson från Radiosporten kommer plötsligt fram och frågar om han kan få några citat efter matchen.
You bet!
Jag har alltid undrat varför Alling – SR:s reguljäre man här borta – inte förstår att Biffens bastanta stämma ständigt ska höras i etern…
* * *
Lemaire tycker för övrigt att Bergfors borde följa målsprutan och kedjekamraten Zach Parises exempel.
– Han har inte gjort succé för att han fuskar. Han har gjort succé för att han jobbar hårt i varenda byte, heter det.
Så det går, frågar någon retortiskt, fortfarande att göra poäng och ändå vara bra i defensiven.
– Det är svårt att tro, flinar Lemaire, men ja…
* * *
Ikväll, mot Toronto, gör Fast Freddy Shoestring mål.
Vänta ska ni få se.
* * *
Frågar klassiska Devils-reportern Sherry Ross – som givetvis går under namnet Sherry Darling här ute – om hon såg vad som komma skulle i fallet Bergsfors.
– Nä, redan under campen i september började Lemaire tala om att han var förtjust i den unge svensken och vi som stod bredvid rynkade våra pannor. Men han såg nåt som ingen annan såg och nu ser vi att han vet vad han talade om, säger hon.
* * *
Men vad nu då, har vi plötsligt en kommentator som bara kallar sig Jersey?
Who that, som min kompis Gelin säger när han lyssnat på för mycket rap
* * *
Värmning pågår och Bergfors värmer utan hjälm.
Nä…ha ha, ni gick väl inte på den?
Ingen i Devils skulle NÅNSIN utmanar Old School Lou med ett så självförhärligande tilltag.
* * *
I korridoren bakom pressläktaren här i The Rock händer en väldigt fin bild på Tom Petty.
Nåt sa mig att ni ville veta det.
* * *
I Washington är det däremot tre superstars som tar sig friheten att visa sig utan hjälm för tjejerna.
Green, Semin och – Bäckis.
Jag gillar det.
* * *
Han ser förresten inte ut som your average sportjournalist-square, Radiosporten-Johansson.
Snarare som en medlem i Kings of Leon.
Jag gillar det med.
* * *
Andy Greene är väl ingen av de starkast lysande stjärnorna på den här sidan Hudson-floden men han har, rapporter Ledger (Tony Sopranos tidning!), gjort något som varken Scott Stevens, Scott Niedermayer, Patrik Elias eller John MacLean mäktade med:
Spelat fram till, eller själv gjort, det avgörande målet fem matcher i rad.
Det är Devils-rekord.
* * *
Suck, det är bara trälig hårdrock i högtalarna under värmningen.
Och härifrån som det kommer så jävla mycket bra musik. Frankie, Bruce, Southside Johnny.
Men Notan blir i alla fall glad. Han gillar ju sånt här väsen.
* * *
Alling har koll på kollegan som är här, men undrar ändå i sms:
”Per-Henrik…är inte det egentligen du och Eken”?
Ho ho, Hegerfors, Alling.
* * *
Apropå Eken kommer The Finnish Flash äntligen upp på pressläktaren.
– Tog tid, säger hon, jag åt som en hel Oak Man där nere.
Ho ho igen.
* * *
Okej, gametime across the river.
Borde bli kul.
Jag tippar att Devils vinner och återkommer förstås i första paus.

Bara så alla vet – bloggen kommer att vara på plats i Newark ikväll, för den östra seriefinalen mellan Washington och New Jersey.
Jag vill se många i kommentatosspåret, men framförallt Per, Big Pete, Mackyy och den saknade FivePoints.
Vi hörs framåt 01.00, er tid.

Det mest imponerande med Kovaltjuks insats ikväll ser man efteråt.
Han kommer stapplande genom korridoren med foten i en sån där grej man får istället för gips nuförtiden.
I princip kan man alltså säga att ryssen fortfarande lider av en bruten fot.
Och likafullt går fanskapet ut och uppträder som den mest spektakulära artisten från Georgia på den här sidan James Brown.
– Ja,  det syntes att han var spelsugen, va, flinar Hedbä.
Skulle man kunna säga.
* * *
Thrashers blev i enlighet med uråldriga hockeytraditioner lite försiktiga i tredje och Rangers kunde skapa rätt svettigt tryck ett tag, men Hedbä stod emot och ingen kan säga nåt annat än att sydstaterna vann välförtjänt.
* * *
Det värsta för Rangers:
Ovetjkin säger att han siktar på comeback på Garden på tisdag.
Då kommer alltså ännu en rysk hockey-konstnär hit och är lika spelsugen.
Ojvoj.
* * *
Det blir aningen awkward stämning när jag säger nåt åt Hedbä om att det måste ha varit roligt att få visa Bengt-Åke, som står alldeles intill, att han gjorde fel som inte plockade med honom i stora OS-truppen.
Annars är stämningen mellan leksingen och förbundskaptensduon rörande god.
* * *

Gris-Olle håller på att skrika sruphuvudet av sig, men såvitt jag kan se är det alldeles korrekt att Del Zotto åker för diving.
Valpigt uppträdande, kallar man väl det.
* * *
Apropå OS-truppen:
Niclas Bergfors!
Nu var det förstås omöjligt att veta att han skulle få ett sånt här dundrande genombrott när den där megatruppen skulle tvingas fram, men det understryker ju bara hur puckade SOK:s regler är.
Bengan får helt enkelt inte ut den kanske hetaste forward vi överhuvudtaget har.
* * *
Henke muttrar att han kände sig ringrostig och att det inte var direkt skoj att släppa in första skottet.
Men när någon frågar om han orkar spela mot Ottawa på lördag blixtrar det till i de arga ögonen.
– Ja, säger han med eftertryck, det vill jag verkligen. Jag vill spela så fort det bara går.
Dåliga nyheter för Senators, det
* * *
Nu ska jag åka hem och softa.
Men det tror inte Toby Orr på.
– Nej, du kommer att gå till en lokal och ta några öl, säger han och nickar förtroligt.
Hrmf, alla lever väl inte Buckhead-livet heller…
* * *
Tårtan får frågor om han tyckte att backarna var för tama i kväll.
– Nej, de var för dåliga, fräser han.
Ojvoj.
* * *
När jag sagt adjö åt Toby Orr och han vandrar iväg mot spelarbussen tittar Varpu fram och säger:
– Åh, så söt!
Och det är inte mig hon menar…
* * *
Ser jag rätt?
Vann Tampa på straffar?
Löken blommar, det kokta fläsket är stekt, fan tar bofinken.
* * *
Kovaltjuk har verkligen inget emot att spela med landsmännen Antropov och Afinogenov.
– Nej, det är perfekt, berättar han, vi pratar ryska och kan skoja bort motståndarna hela tiden.
* * *
När de står utanför Thrashers omklädningsrum är Bengt-Åke åter på Notan om det som ska föreställa ett svällande midjemått.
AIK-legendaren bör kontra med att det i alla fall inte var han som tog ut laget mot Finland senast…
* * *
Hedbä anser att det inte spelar någon roll vad han än gör; han får ändå vara back-up i Atlanta.
Inför den här säsongen blev Let em’ in skadad, då klev plötsligt Ondrej (Ondrej? Vad är det för namn? Pavelcek in och tog förstaspaden.
– Tar de in någon från gatan blir han förstemålis också, suckar han.
Sen kommer han på hur det kanske kan tänkas låt och säger på vackraste Tony Richardsson-dalmål:
–  Jag är inte bitter…ha ha.  Nä, jag är medveten om min roll här och har inga problem med den.
* * *
Vad anser ni, ska bloggen se Jersey mot Washington i Newark på lördag?
Då krävs att FivePoints, Per, Big Pete och Mackyyy lovar att de är med i kommentatorsspåret.
* * *
Vad än Toby Orr tror:
Nu åker jag hem.
Vi hörs inom kort.

Rangers kom tillbaka i tredje och rdeucerade, men med tolv sekunder satte Atlanta 5-3 i tom kasse. Rättvist.
Slutrapport kommer senare.

Inte för att Garden-publiken håller med längre, men vi underhålls fortfarande furstligt på Garden.
Spelet är kreativt, chanserna många och humöret dåligt.
Och Atlanta leder tämligen rättvist med 4-2, efter bland annat ett Kovaltjuk-mål som skulle kunna tjänstgöra som installation på en konstutställning.
* * *
– Slarvigt men publikfriande.
Så löd domen bortifrån förbundskaptenshörnet i pausen.
De tyckte också att Atlanta var piggare laget – och att såväl Henke som Hedbä
Nu vet ni det.
* * *
Snacka om att Kovaltjuk är spelsugen.
Vilken mästarperiod han gör.
Det kan inte vara alldeles angenämt för influgna landslagsldningar att se. Om han ska vara i den här formen och får spela med Ovetjkin, Datsyuk och Semin…ojvoj.
* * *
Undras om Del Zotto torkat tårtsaliven ur örat ännu.
Utvisningen han tog innan Thrashers ledningsmål kostade, om man säger så.
* * *
Har förbundskaptensduon alldeles långt ifrån mig.
Man vill ju höra  det värmländska stönet när Rose slår en av de där dretpassningarna.
* * *
Armstrongs otroligt onödiga tripping, i anfallszon, innan Rangers 2-2-kvittering borde också rendera lite saliv i hörselgångarna.
Men jag tror Becks granne har problem med muntorrhet.
* * *
Just som Kovaltjuk är på väg att snärta in en puck – ja, han verkar ha kommit ihåg vem det är som står nu – är det en försäljare som på sektionen nedanför som kör upp en klase sockervadd i mitt synfält.
Det är såna gånger man inser det mindre lyckade i att Gardens pressläktare är placerad bland de vanliga sektionerna.
* * *
Varje gång Toby Orr, som bokfördes för en assist i perioden, har pucken tycker jag man kan se hur BÅG och Notan förvandlas till matadorerna i ”Tjuren Ferdinand” och skriker:
– Honom ska vi ha!
* * *
Det var sur studs som ställde till det för  på Golden Gaboriks kvittering, men han tog revansch med rena monsterräddningen på friläget strax därefter.
* * *
Dom zoomar in gamle Pete Stemkowski i jumbotronen.
Men Notan då?
* * *
Rangers buas av isen efter den här mittperioden och därtill finns skäl.
Det har ju, framförallt i mittzonen och bakom egen blå, sett ut ungefär som förra året.
Men det finns en skillnad som gaphalsarna här borde hämta lite hopp i.
Tårtans lag bryter inte ihop bara för att det hamnar i underläge. Med killers som Golden Gaborik på isen vet de att inget är omöjligt.
Så, Gris-Olle, min vän:
It ain’t over yet.
* * *
Ser jag fel eller säger Drury i en reklamsnutt på jumbotronen att Henke är den som luktar godast i laget?
Väldigt meterosexuellt i så fall, är det inte?
* * *
Notan tog inte den kastade handsken om resultaten i Allsvenskan.
Jag får gå bort och prata slagsmål istället.
Vi hörs efter det som borde bli en suverän slutakt.

Underhållning!
Jo, faktiskt.
Det har varit en riktig skojig förstaperiod på Garden, komplett med två baljor – en åt vardera håll – slagsmål, böljande spel, chanser, egenartade situationer och dåligt humör.
Och ja:
Både Henke och Kovaltjuk gör comeback.
En får tacka, det är just den här sortens kvällar jag suttit hemma i den ruttna korresoffan och saknat.
* * *
Berättar för Brooksie att svenske förbundskaptenen är på plats.
– Han borde kolla den svenske målisen. Han har varit rätt bra, svarar Postankaret och flinar.
* * *
Henke stod nog inte visslade Springsteen-trudelutter när han, efter nära två veckors frånvaro, tvingades släppa in matchens allra första skott…
* * *
Notan ser hemtam ut på Gardens pressläktare.
Och som han själv säger:
– Jag satt här rätt ofta när jag spelade i Rangers…
* * *
Men sen har Henke, liksom Hedbä, svarat för några riktigt fina räddningar.
* * *
Atlanta hör inte direkt till lagen som sätter blodet i svallning på Manhattan, men efter så lång hockeytorka trodde man ju ändå att det skulle kunna bli lite drag ikväll.
Men nej, det är rena Carolina-stämningen.
Surt det.
* * *
Da capo på Bubbes angelägna fråga i kommentatorsspåret.
Varför, E.J.N, är det ingen punkt efter n:et?
* * *
Det är dessvärre lite Carolina-stämning i kommentatorsspåret också.
Kom igen nu, vi ska ju bugga IHOP.
* * *
Visst, Kovaltjuk ser inspirerad ut, men när han här på slutet får stå helt fri och avlossar ett jävla slagskott, då måste han ha glömt vem som stod i målet.
Sånt där går nog mot Lehtonen på träningarna.
Men hey, Ilya…det är H. Lundqvist som står i Rangers.
* * *
Tungviktsboxarna Bräschan och Boulton bjuder ju upp till föredömligt lång och elak dans.
Men det bästa med den sekvensen är att Bräschan äntligen har Rangers-fansen i ryggen.
Kan det ha vänt för den sorgsne jätten?
* * *
Dala, det har du rätt i.
Det är få Page Six Sean lyckats komma så djupt under skinnet på som Kovaltjuk.
Under slutspelsserien 2006 slutade ryssen helt att fungera, vilket var en av de främsta orsakerna till att Rangers kunde ”svepa” Atlanta.
Sedan dess har Avery blivit snällare, typ, men finns det oplockad gäss på isen tvekar han säkert inte att låta limpsaxen gå på gammalt klassiskt vis igen.
* * *
Det är Furlatt – också känd som Frukthatten – som dömer.
Nivån är lägre än den brukar vara på de skämt jag drar på Elaine’s på lördagkvällarna.
* * *
Under pausen är det en stackare som ska försöka skjuta i öppet mål – och missar pucken.
Inte sedan Malik gjorde två självmål på Henke under samma match har någon blivit lika grundligt utbuad på Garden.
* * *
Nä, nu ska jag gå bort till Notan och höra vad han säger om resultaten i Hockey-Allsvenskan igår…

Springsteen har packat ihop sin scen, basketjönsarna har åkt på road trip och isen är spolad igen.
Som en annan Fylking ber jag att få utbrista:
Äntligen!
Det känns som att det är decennier sedan (nåja…) jag senast var här på hockey  
Men  ikväll ha vi alltså Rangers mot Thrashers, förhoppningsvis inklusive en blågul målvaktsmatch.
Och tro mig – bloggen är asladdad.
Vill ni vara med och vaka?
Det vore trevligt.
* * *
Det sitter två hängivna snusare i Thrashers omklädningsrum efter morgonvärmningen.
Men det är bara Toby Orr som räknas.
Han trycker nämligen upp rejäla prillor Ettan under sin ångermanländska överläpp, medan Hedbä håller på och tjafsar med såt där white elände, vad det nu är för nånting.
– Jag brukade beställa hit General via Swedish Match, men sen blev det ju mindre innehåll i dosorna för samma pris och då slutade jag med det, berättar leksingen.
Toby ruskar roat på huvudet och viskar:.
– Han är lite snål, Johan…
* * *
Vi har fint besök ikväll.
Nej, inte Varpu; henne ser vi ju – lyckostar som vi är – praktiskt taget hela tiden.
Det är Bengt-Åke som inleder sin stora OS-turné på Garden – med Notan i släptåg.
Då kommer bloggen att skriva sig själv, låter det som.
* * *
Att Hedbä ska stå är helt klart.
Frågetecknet gäller Henke.
Han säger själv att han fortfarande känner sig n besvärad av sin hemliga skada men inte så våldsamt att han inte skulle kunna lira.
Tårtan tar beslut precis innan match.
Hoppas.
Man vill alltid se dubbel uppsättning svenska målisar.
* * *
Någon gång får någon förklara varför New Yorks taxichaffisar envisas med att gå av sina skift exakt vid de tidpunkter då de är som mest efterfrågade – exempelvis nu på eftermiddagen när jag skulle hit.
Är det fungerande marknadsekonomi, det?
* * *
Kovaltjuk, som från och med nu betraktas som day-to-day- går omkring i omklädningsrummet och ser rastlös ut och Hedbä tror att han kan komma att göra comeback redan ikväll.
– Han vill bra gärna, säger han och flinar, det är noga med att ingen annan får rycka i målligan…
* * *
Att Notan följt med Bengan till Nordamerika är inte så konstigt.
Han har ju viss koll på hur det går till här borta.
– Fast det är ju ett tag sedan han slutade och det börjar synas, skrockar Karlskoga-stjärnan och nickar mot stockhomaren.
Taskigt sagt.
Jag tycker Notan ser ut att vara i fin form.
– Nä, det går långsamt utför, suckar han, jag kommer inte i kostymerna längre.
Jag vet hur det känns…
* * *
Hoppas Tårtan får veta vad Henke gjorde i söndags innan han tar sitt beslut.
Med ”Drive all night” i ryggen går ett Bruce-fan som Henke på vatten, irriterande skada eller inte.
* * *
Yours truly har just avlagt den årliga avgiften a’ 40 bucks till hockeyskribenternas intresseorganisation.
– I år kommer det ett medlemskort också, påstår Brooksie.
Jaja, vi får väl se.
Jag tror ju fortfarande att mina dolares går raka vägen ner i Post-ikonens fickor…
* * *
Thrashers har som vanligt varit upp och ner i år, men med Duby och Drury och – kanske – Henke på skadelistan lär Rangers få offra en hel del armsvett för att få poäng med sig ikväll.
* * *
Toby Enström ser ut att må strålande.
Så bor han numer också – berättar han – i Atlanta-stadsdelen Buckhead.
Den är, om jag inte misstar helt, framförallt känd för sitt eminenta nattliv.
– Jo, flinar ångermanlänningen, om man vet var man ska gå är det väldigt bra.
Och det gör unge herr Enström, förstår vi…
* * *
Det är, tycker jag, lite roligt att en av Rangers nya PR-slavar ser ut, och rör sig, precis som Fredrik Wikingsson.
* * *
Notan studerar mitt gråmelerade skägg och utbrister:
– Du vet…här borta kan man skaffa färgningsmedel och sånt.
Här skulle jag vilja kontra med att jag i alla fall kommer i mina kostymer, men riktigt så är det ju inte…
* * *
Man kan inte veta säkert, men mitt tips är att Brages fenomenala klack Serik Fans aldrig tidigare omnämnts på Gardens is.
När Hedbä, hängivet Brage-fan, åker ut för att morgonvärma sker det dock.
Han får syn på en viss bloggare på läktaren bakom båset och hojtar:
– Får vi se Serik Fans på läktarna ikväll?
I wish.
* * *
Ingen i det här pressrummet har, visar en snabb och mycket ovetenskaplig opinionsundersökning, minsta förhoppning om att Foppa kommer till Broadway.
* * *
Anderson, Thrashers-coachen, ser verkligen ut som Becks granne när han rödmosig och rufsig  står lutad mot sargen och betraktar morgonvärmningen.
Man får det bestämda intrycket att han sänkte en pava scotch efter den sena flygningen till Gotham igår och nu står och undrar vad fan han egentligen gör här.
* * *
– Game-time decision, svarade The Oak Man när jag tidigare idag messade och frågade om han skulle på match.
Han har varit ute och härjat varenda kväll i en hel vecka och luckas nu av den lugna vrån där uppe i Yorktown.
Tunnis.
När jag var i samma ålder…nej, let’s not go there.
* * *
Ligans general managers har haft möte i Toronto i dagarna och tydligen kommit överens om att nya regler vad gäller tacklingar mot huvudet ska sjösättas vad det lider.
Bra, lyder mitt anspråkslösa omdöme.
Att spela hockey ska inte vara som att plocka blommor på ängen, men det ska inte vara livsfarligt heller.
* * *
Toby Orr säger att han fokuserar på Atlanta och inte tänker så mycket på OS, men rycker ändå till en smula när han får höra att Bengt-Åke ska se matchen på Garden.
Ja, det gäller att inte slå några dretpassningar ikväll.
Såna gillar inte Karlskoga-Bengan, det blev när vi såg en match ihop i Nashville förra säsongen.
* * *
Nu sitter världens största fotograf på stolen intill.
Och med stor menar jag i det fallet inte ”greatness”, som i exemplet Höken.
Jag menar stor som i stor. Som i har ätit-många-bullar-stor. Som i det-väller-valkar-över-grannarna-i-pressrummet-stor.
Det är häpnadsväckande.
Fast  rätt skönt också. För en gångs skull får ju jag känna mig som en mini-biff.
* * *
Dretpassning…ha ha, jag tycker det låter underbart.
* * *
Trots alla skador har Tårtan, berättar han i Newsday, insisterat på att Sather om att han inte vill ha upp några nya
Det betyder att han bara har tre centrar på isen mot Thrashers.
– Vi har NHL-spelare på plats och jag vill använda dem. Ibland är det just i den här sortens situationer man lär sig avgörande saker om sina spelare, säger han.
Den hållningen renderar säkert beröm om Rangers vinner.
Om inte kan vi räkna med härlig pajkastning på presskonferensen efteråt.
* * *
Ber återigen att få påminna om att Big Papa Wennerholm är on the road i Nordamerika.
Ikväll befinner han sig i Detroit.
Och i morgon har han utlovat sin OS-trupp.
Följ dramat här:
http://blogg.aftonbladet.se/26380
* * *
Antropov återvänder till sin gamla hemmahall ikväll och ser lite nervös ut i omklädningsrummet under förmiddagen, men han kan gott slappna av.
Ingen bryr sig.
Han var här för kort tid för att hinna göra mycket till intryck på The Garden Faithful.
* * *
Okej, hockey igen.
Fan så härligt.
Vi hörs i första paus.

Och vem stod i baren när vi klev in i det hemska 80-talsetablissemanget på Affina Hotel för att värma upp innan Springsteen-spelningen på Garden?
Mike Keenan.
– Hey coach, sa jag, som kan bli rätt språksam efter några Heineken, ska du också se showen?
Keenan log glatt, men sa att han nog inte skulle det.
Han var liksom bara där och hinkade bärs.
Coolt.
* * *
Nädu,  EJN.
Det är en riktig avstängning som drabbar Glenncross.
Han inte bara träffar Drury i huvudet – Rangers-kaptenen är inte i närheten av pucken.
Sån skit måste bort, så är det bara.
* * *
Tänkte fråga Keenan om svenskar han coachat också, men lät bli.
Ämnet Anders Eriksson hade kunnat leda till en blodig konflikt, är jag rädd.
* * *
Bara en match idag.
Men i lördags var det 714.
Kan inte NHL sprida gracerna en smula?
Som det är nu kvävs man i överflödet av matcher ena dagen – och skrumpnar av törst i bristen på matcher nästa
* * *
Pilsnerfilmsgubben Boudreau har gjort klart att Nyllet aldrig mer får spela för Washington.
Det spelar alltså ingen roll vad veteranen från Huddinge gör, hur hårt han kämpar, hur mycket han kan tänkas förbättra sitt spel.
Pilsnergubben gillar honom och då får man inte vara med.
Man häpnar.
Att en coach låter sin personliga motvilja mot en person styra uttagningarna vittnar inte om någon överdriven storhet, vare sig mänskligt eller professionellt.
* * *
Efter Springsteen-spelningen – som var sanslöst bra, men mer om det i andra sammanhang –  gick vi förstås på Elaine’s.
Där insisterade The Oak Man på att ha ketchup till sin spagetti bolognese och det tog ett tag innan vi lyckats förklara för en chockad Elaine att svenskar faktiskt HAR ketchup på pasta.
– Vi är inte som italienare, slog foto-Nilsson fast till slut.
Elaine gjorde en klentrogen grimas, tog en ny titt på Ekens röda härva till tallrik och utbrast:
– God knows you’re not…
Det tyckte jag var väldigt kul.
* * *
Jason Williams blir borta åtta veckor, meddelas det från Motown.
Låter lite, tycker vi som såg knäet vika sig under powerforwarden mot Toronto.
Huh, det var minst lika mycket skräckfilm som den där paranormal-filmen som skrämmner skiten ur amerikanerna just nu.
* * *
Eken har aldrig sett Springsteen förut och var mer eller mindre chockad efter den tre och 45 långa urladdningen på Garden.
– Utan tvekan den bästa konsert jag varit på, flämtade han.
Så brukar det känns första gången.
* * *
Bröderna Brothers har börjat träna ihop igen, så nu kan Henrik torka tårarna.
Enligt Daniel, som alltså är tillbaka på isen efter sin fotskada, har sådana runnit på brorsan den senaste månaden.
– Han grät sig till sömns varje natt under min frånvaro, säger en flinande Daniel till Vancouver Sun.
Henrik dementerar och säger att han snarare varit sur på sin tvillingbror.
– Han sa åt mig att jag såg trött ut och behövde röra på fötterna mer. Då blev jag förbannad och lät bli att prata med honom på två dagar, berättar han.
Det är aldrig tråkigt att läsa Vancouver Sun.
* * *
Ännu mer tack för alla trupper ni levererar i kommentatosspåret.
Fortsätt gärna.
* * *

Hedbä! Hedbä! Hedbä!
Det är mitt uppmaning till Becks granne – alltså Thrashers-coachen Anderson – inför Atlantas resa till New York på torsdag.
Vi vill ha blågul målvaktsduell då.
Bloggen ser överhuvudtaget mycket fram emot den matchen.
Det var alldeles för länge sen det var liveshow på Garden, eller hur?

Nä, jag har fortfarande inte fått någon riktig ordning på vätskebalansen efter gårdagsnattens rummel nere på Bowery och att författa  inspirerade blogginlägg i såna lägen känns som att dra en jävla timmerstock genom skogen.
I’m too old for this shit, som Danny Glover sa i ”Dödligt vapen”-filmerna.
Å andra sidan kan jag ju glädja mig åt att jag samtidigt är tillräckligt gammal för att säga nej när det ringer och glada Eskilstuna-musiker ringer och tycker att jag ska ut och härja även ikväll…
* * *
Jag yrade ju redan före säsongen om att Toronto skulle bli att räkna med i år.
Det har känts som en osedvanligt misslyckad profetia, till och med för att vara jag.
Tills nu.
För nu har Monstret börjat visa varför han fått ett så förpliktigande smeknamn; satan så bra han var.
– Han sprider en helt annan trygghet i laget, alla litar på honom nu när han fått visa vad han går för, säger Rickard Wallin när jag talar med honom på telefon efter matchen.
Jag, å min sida, börjar lita på att jag inte var helt förvirrad när jag påstod att Leafs skulle kunna nå playoff.
* * *
Blev ju inte så mycket Avery-cirkus idag heller.
Det satt några dönickar på läktarna och buade när han hade pucken, men Phaneuf verkade inte det minsta intresserad av att stå upp för Elishas heder.
Så tråkigt.
* * *
Man blir ju varm i hela bröstkorgen varje gång man ser Börje Salming.
Han ser lika hård och cool och magnifik ut som Zeb Macahan.
* * *
Fast kanske har Glencross fel på ögonen och trodde att Drury var Avery när han sänkte honom ?
Det hade inte ursäktat det fega övergreppet.
* * *
Bobby Hull, däremot, ser ut som Ted Kennedy efter fjorton scotch.
Coolt det med, fast på ett annat sätt…
Men det var lite rörande att se hur lycklig han var över att Brett blev invald i Hall of Fame.
* * *
Jo, lite oroande är det att höra att Henke störs av nåt skit i ena benet.
Men man får väl lite på honom när han säger att det inte är något allvarligt.
Och viktigast av allt:
Rangers flög hem direkt efter matchen i natt, så han hinner hem till ”The River”-showen på Garden.
* * *
Till och med Don Cherry, den gamle Sverige-hataren, satt i CBC-studion och tungomålstalande om Monstret.
– Det är den här Gustavsson som räddat säsongen i Toronto, morrade han.
Då vet man att det är något riktigt stort på gång.
* * *
Ni har väl sett att även Big Papa Wennerholm befinner sig på nordamerikansk jord nu?
Här blir han ett tag.
Så håll koll även på den bloggen.
http://blogg.aftonbladet.se/26380
* * *
Inte nog med succé och seger.
Monstret kunde glädje sig åt gratismiddag i natt också.
En Rickard Wallin med smådåligt samvete bjöd.
– Det var ju jag som begick markeringsmissen när Detroit spräckte hans nolla, så ja…jag får nog bjuda Gurra på lite käk, skrockade han under det där telefonsamtalet.
* * *
Nu ska jag varva ner med nåt gammalt ”West wing”-avsnitt.
Och i morrn:
Garden.
”The River”.
Blir nåt det.
Bloggen återkommer i veckan.

Jag ber att få säga som Niklas Erikssons son Kalle när jag träffade honom första gången.
Han var då fem år och när Movägens egen Larionov försökte presentera mig tittade han upp, blängde på mig i två sekunder sa:
– Hockey!
Just det.
Hockey!
Vad mer skulle det finnas att säga?
Ingenting denna lördag i alla fall.
Jag ska bara sitta nertryckt i korresoffan, med kaffe och snus och cigaretter delivery-krubb på armlängds avstånd, och se på hockey.
Ambitionen är att följa Toronto-Detroit och sen knäppa över till Calgary-Rangers, men man vet ju hur det brukar gå.
Lär bli ett schizofren zappande och ingen koncentration alls.
Hänger ni med?
Hoppas det.
* * *
Roligt med alla kommentarer om min lilla OS-trupp.
Konsensus verkar vara:
Crankshaft måste med, han är den ende som kan utföra nödvändiga polisiära uppdrag på isen.
Ja, kanske det. Ericsson, Hjalmarsson och inte minst The Kron Wall of Pain kan också vara fysiska, men fullt lika mycket respekt med sig som Murray.
Men vem ska han peta, menar ni? Jag tycker det är extremt svårt att vaska fram sju backar. Konkurrensen är ju brutal.
* * *
Enligt New York Post ringde Page Six Sean häromdagen till Elisa Cuthbert och bad om ursäkt för den förnedrande kommentarerna i Calgary förra året.
– Hon är en toppentjej och godtog min ursäkt, säger han.
Well, herr provokatören försöker förstås gjuta så mycket olja på vågorna som möjligt inför återkomsten till Saddledome i natt.
Men Phaenuf har inte godtagit någon ursäkt och inte Flames-fansen heller, så han lär få det hett om sina säklerligan välvaxade öron.
Det enda trista i sammanhanget är att Avery varit så blek på slutet att han knappt får spela och Tårtan lär inte bjuda på några extra cirkuskonster bara för underhållningens skull.
* * *
Jaha, en annan var ju på Kent-fest igår kväll.
Det är en av huvudorsakerna till att jag inte kommer att lämna korresoffan under HELA kvällen.
De må ha lugnat ser sig, men de vet fortfarande hur man gör en biff mör….
* * *
Fast Freddy Shoestring tycker inte att det ska bli så märkligt att möta Rangers ikväll.
– Jag var ändå inte där så förfärligt länge, säger han till NHL-bloggen.
En dröm har lille Birger dock:
Han vill sätta en puck på Henke.
– Det vore underbart, han blir så jäkla sur…ha ha.
* * *
Det börjar se ut som att Zäta är på väg att bli sig själv igen, inte sant?
Det betyder att Monstret får en riktig examenskväll hemma i Air Canada Center ikväll.
* * *
Jag skulle också vilja ha telefonnumret till Elisha Cuthbert…
* * *
Vigge Hedman var fin när jag frågade om han möjligen åkte på en hjärnskakning i samband med Chris Neils uppläxning.
– Nä, som jag ser det har jag i alla fall ingen hjärnskakning, sa han lugnt.
Ha!
* * *
Apropå svårt:
Jag sitter och funderar på hur Kanadas OS-trupp skulle kunna tänkas se ut.
Där kan vi snacka om konkurrens.
Är det någon som vill komma med ett första utkast?
USA-, Ryssland- och Finland-trupper är också välkomna.
* * *
Ja, då är det väl bara att parkera i den där slitna gamla skinnpjäsen då.
Kommentera hur mycket ni vill i natt.
Jag kanske återkommer med någon liten synpunkt senare under kvällen, beror helt på om jag får ordning på vätskebalansen.