Welcome to the jungle, we’ve got fun and games
We got everything you want honey, we know the names

Att det inte är annat än givet att inleda kvällens bloggintro med den frasen, hämtad från öppningsspåret på Guns ’n’ Roses världssuccé ”Appetite For Destruction”, kan vi tacka Mika Zibanejad för.
Nej, EDM-kungen från de saltaste DJ-båsen i Stockholm och New York har inte bytt personlighet och blivit hårdrockare, men han sa ju så när jag och Sombrero-Johan sent i torsdags kväll hittade honom i de vindlande korridorerna utanför omklädningsrummet gästerna hänvisas till i The Rock.
Vi frågade vad han förväntade sig av den kommande matchen, årets första playoff-show i hemmarinken på Broadway, och den nyblivne 30-åringen lyste upp som ett helt tivoli.
– Det kommer bli en djungel på Garden på lördag kväll, sa han och log sitt bredaste leende.
När de orden hade yttrats insåg jag två saker på en gång.
1. Det där blir ett klassiskt citat.
2. Jag har öppningen till introt på lördag.
För såklart.
Det är ju helt sant.
Det kommer BLI en djungel i The Wooorld’s Most Famous Arena när de som utkämpar årets slutsplsversion av The Battle of Hudson River efter två fältslag på New Jersey-sidan nu radar upp sig upp den östra strandbanken.
Beakta fakta.
New York Rangers går upp mot New Jersey Devils i en playoff-duell. De leder med 2-0 efter de första matcherna i Newark. Det är Saturday Night. Och matchen börjar 20.00 lokal tid – när Gris-Olle och hans vänner hunnit tömma varenda bar i kvarteren runt Penn Station..
Jag menar…herregud. Redan flera timmar innan dörrarna ens öppnat kan jag ana den elektriska atmosfären, höra de dånande ramsorna, se läktarsektionerna gunga och förnimma känslan – falsk men lika påtaglig ändå – att vi som är här befinner oss i universums absoluta centrum och får vara med om något vi alltid kommer minnas.
Som sagt, in the spirit of Mika Zibanejad:
Welcome to the jungle!
• • •
När jag under tidiga eftermiddagen hämtar hyr-Nissan i det garage som framstod som själva paradiset när jag fann det med öppna portar igår kväll har jag god lust att köra ut mot södra Brooklyn en gång till, det är verkligen förtjusande på vägarna ute där – och en lunch på Rock-Rock-Rockaway Beach skulle inte sitta fel.
Men sån rekreation finns det förstås inte tid till en sån här dag; jag baxar istället ut i smeten på 34:e gatan, korsar Manhattan och lämnar tillbaka vrålåket hos Hertz på nionde avenyn.
”Tack, du var fin”, kan jag aldrig låta bli att säga med lite vemod i stämbanden när jag returnerar schyssta bilar efter bra resor, man hinner ju liksom bli lite kompis med dem.
Men det är en lyx att åka till ett garage på 34:e och nionde innan en happening som den som väntar nu, det är ju bara ett kvarter från The Woooorld’s Most Famous.
• • •
Rangers dominerade som bekant kraftigt i Prudential Center och nu förväntar sig extatiska fans – och alla andra – att de ska skaffa sig slagläge direkt ikväll.
Well, vi får allt se.
Om de spelar likadant igen – och Devils inte kommit upp med en Plan B sedan senast – talar det mesta för att de vinner igen, men frågan är om de klarar av att spela likadant också på sin celebra hemmais.
Såna här gånger, när hela New York tindrar med ögonen och verkligen bespetsar sig på show och galej och triumf, är det väldigt lätt att bli förförd av The Bright Lights of Broadway och den som blir förförd av The Bright Lights of Broadway tappar lätt fotfästet och kan plötsligt inte motstå frestelsen ge den upphetsade publiken vad den vill ha.
Händer det – om de försöker glänsa istället för att vara osexigt omsorgsfulla och minutiösa i ambitionen att krympa ytor för motståndare – är Rangers garanterat smoked i den här matchen.
Bara den som utvecklat verklig mognad bliver vid sin läst också i det där skenet och det ska bli mycket intressant att se om Axl Rose Zibanejad och hans vapendragare gjort det.
• • •
Ifall alla inte följde spåret sent i natt, och inte skummat det i efterhand, måste jag få köra följande inlägg från underbara Julia – en av bloggens stora legendarer – i repris.
”Nu är 10-åringen vaken. Jag kör lite förhör här. Vad heter bästa svensken i Kings (tolkningsfråga I know)?
Per Bjurman, svarar hon.”
Det är bland det roligaste jag läst på väldigt, väldigt, väldigt länge.
• • •
I vad mån Lindy Ruff har en Plan B om nu Blueshirts kan hålla översta knappen i skjortan knäppt och fortsätter på inslaget succéspår återstår att se, men det vetifan.
Han stuvar, av gårdagsträning och morning skate att döma, om lite i kedjorna men inte på ett sätt som indikerar något nytt sätt att ta sig an den ännu så länge överlägsna motståndaren.
Tanken är alltjämt att de ska spela ”sitt spel”, som om karln inte alls noterat deras spel, som det tillämpades i grundserien, inte fungerar längre.
Däremot byter han förmodligen målvakt. Vitek Vanecek tycks få börja på bänken och istället får schweizaren Akira Schmid, 22, begå Stanley Cup-debut i den mest pressande situation som går att föreställa sig.
Wow, snacka om baptism in fire.
Djärvt beslut av gamle Lindy ändå. Väldigt djärvt.
• • •
Det har gått exakt tre veckor sedan jag själv stod vid ett säte här i The Wooorld’s Most Famous och skrek som en Gris-Olle när Springsteen och hans E Street Band stegrade in i de extatiska extranumren och även då var det en djungel här inne.
Ja, Jungleland, till och med.
Men det är ett par fraser från klassikern ”New York City Serenade” – som han dessvärre inte spelade då, men väl i UBS Arena ett par dagar senare – som jag tycker passar in på det som stundar ikväll.

It’s midnight in Manhattan, this is no time to get cute
It’s a mad dog’s promenade
So walk tall, or baby, don’t walk at all

Just precis, pojkar. Walk tall – or don’t walk at all.
• • •
Jack Eichel verkar rätt hygglig även på slutspelshockey.
• • •
Att jag lämnade tillbaka hyrbilen redan idag är lite dåliga nyheter för er som tycker att livesändningar i bloggen slår allt.
Tanken var nämligen att jag skulle behålla den till i morgon och göra en ny resa ut till Long Island för Game 4-matinén mellan Islanders och Hurricanes, men den planen har nu reviderats.
Jag var där till sena timmen igår kväll och ska vara på Garden till sena timmen – kanske hela natten, om det blir lång förlängning – nu. Att ännu en gång gå upp i ottan för att köra ut till UBS…det går inte, jag är ingen spring chicken längre, bloggandet skulle bli lidande och mitt bränsle ta slut.
Istället kommer jag mysa i korresoffan och kan utlova rejält fokus på de sensationella matchserierna Wild vs Stars och Kings vs Oilers.
Det blir väl bra det med?
• • •
Kolla, här står Bofinken, alldeles ensam i eftermiddagslugnet innan stormen i The Woooorld’s Most Famous Arena.

Det är, som jag väl yrat om vid åtskilliga tillfällen genom åren, en alldeles speciell sorts magi att befinna sig i en öde hockeylada eftermiddagen innan en vrålande urladdning a la denna lördagkväll.
Man kan nästan känna hur själva byggnaden drar efter andan och samlar sig för något stort och
Åh.
• • •
Unga Devils-stjärnor som Bratt-Wursten, Dawson Mercer, rumpmasen Boqvist och i viss mån även Jack Hughes har haft väldigt svårt att hävda sig i den här serien.
Så vad ska de göra?
Fråga inte mig, jag är ingen ingen coach, haha!
Men även om det inte känns så nu, även om de absolut inte vill höra det, kommer de längre fram ha enorm nytta av de motgångar de upplever dessa tuffa dygn.
Man måste lida i det här stålbadet, oftast flera gånger om, innan man lär sig vinna om våren.
• • •
Vilket grandiost drag i spåret – fast jag bara hasplat ur mig ett litet preludium.
Ni är bäst, jag älskar er!
• • •
Kvällens svenska målskyttar: Mika (i djungeln lossnar det!), Lill-Nyllet, Victor Hedman (om han spelar) och Adam Larsson.
• • •
Vi fick till sist uppleva Showtime i torsdags och nu är han som har denna Showtime i sina handleder – Patrick Timothy Kane den andre – lika upprymd som alla andra över att få uppleva en Saturday Night av den här kalibern i New York City.
– Jag har aldrig varit med om det tidigare, men jag har hört talas om och jag ser verkligen fram emot dettas äger han med glitter i ögonen efter motgonvärmningen.
Mm, det gäller som sagt bara att inte bli för hypnotiserad…
• • •
Kvällens låt? Det vet ni ju redan. Det är såklart ”Welcome to The Jungle”.
• • •
Herrejedamig vilken dramatik i Winnipeg. Slutspelet, man. Det slutar aldrig saliggöra.
• • •
Själva hallen, Garden, kan jag ibland tycka lite synd om. Den får aldrig vila. Det stormar kväll efter kväll. Så sent som igår vann Knicks en slutspelsmatch mot Cleveland Cavaliers just här, strax dessförinnan var det Depeche Mode-konsert – och innan dess något annat.
Men then again, det är kanske roligare att vara en sådan arena – ständigt i blickfånget, bågnande av eufori – än, till exempel, Stiga Arena i Tranås.
• • •
I händelse att någon reagerar över avsaknaden av slips på bilden ovan:
Givetvis knöt jag en sådan – en prickig, elegant – runt halsen ett par timmar senare.
Det är ju lördagkväll i New York City – och playoff-bonanza!
• • •
Art Vandeley, du är en populärkulturell sjäsfrände. Sixteen coaches long indeed.
• • •
En annan nyhet som kanske inte behagar alla, allra minst Kmannen, är att jag leker med tanken på att gå ut när vi är klara ikväll – såvida vi inte är det först efter tre övertidsperioder.
En person jag tycker väldigt mycket om men inte sett på länge är i stan och jag vill gärna hinna träffa henne, så…det kan bli på det viset och inget bloggande alls om Seattle-matchen.
• • •
De har hängt No-quit-t-shirts och blinkande armband på alla stolar här inne, inklusive de i pressboxen. Tischan varken kan eller vill jag ha, men det finns ju de i läsekretsen som vill, så var snäll i afton – då kan den bli din.
• • •
Okej, som dom sagt i ett halvt sekel i det legendariska underhållningsprogrammet på NBC:
Live from New York, it’s Saturday Night.
Nu åker vi!

Aloha pippifåglar!
The Stanley Cup Train skenar otyglat vidare vidare längs den rostiga rälsen, alltjämt med sexton vagnar i släp och denna lördag kränger ekipaget in på ett par stationer innan konduktör Bofinken hinner stämpla in för tjänstgöring.
I Winnipeg startar Jets och Golden Knights så tidigt som 22.00, svensk tid, och i Tampa fortsätter kriget mellan Lightning och Maple Leafs 01.00 – medan ridån i den lördagsföreställning jag ska se i New York går upp först 02.00.
Så här kommer en liten upptakt så ni som ska de tidigare matcherna åtminstone har ett nytt inlägg att kommentera till.
Sedan vi hörs när the spotlights spelar på New Yorks natthimmel, alright?

NY ISLANDERS – CAROLINA 5-1 (Slut)
(LA-EDMONTON 3-2, Slut, OT)
• • •
Det gick snabbt – tyvärr, tycker jag som hade sett fram emot en nattmangling monumentale.
Men nu blir det en fin fredagkväll i Hollywood för Will Ferrell och alla andra, I wish I was there.
• • •
Julia, du får hälsa Gloria och be om ursäkt att jag inte höll mig framme på den pucken.
På söndag ska jag försöka damma in ett slagskott från blålinjen!
• • •
Vid min gud, vilket antiklimax det hade blivit om sudden-målet blivit bortdömt.
Men det var verkligen på håret också – och jag gillar att de kontrollerar noga i så kritiska ögonblick.
• • •
Well, M.R vi saknar dig och vill gärna ha dina kommentarer.
Så du vet.
• • •
Nu säger jag natti-natti.
Imorrn har vi Saturday Night Live på Madison Square Garden och det ska bli så galet kul.
Några matcher hinner dock börja innan dess, så förvänta eder ett litet preludium innan dess.
Peace!

NY ISLANDERS – CAROLINA 5-1 (Slut)
(LA-EDMONTON 2-2, Period 3, OT väntar)
• • •
Ojvoj.
Sudden-drama och nattmangling monumentale väntar i La La Land.
Gud är god.
Hjältar:
Zach Hyman eller Arvy från Kusmark

NY ISLANDERS – CAROLINA 5-1 (Slut)
• • •
Ibland har man tur.
Det är förvisso ett äventyr att ta sig ut från den där satellit-parkeringen när alla överlyckliga Islanders-fans, trummande på tutorna som sydamerikaner efter ett VM-guld, ska hem på samma gång men när det väl lossnade och telefonens GPS lotsat mig längs en spännande genväg genom mindre välmående delar av Queens Village låg LI Expressway öppen och på ingen tid alls styrde jag ner i Midtown Tunnel och tro på fan – det fanns en ledig plats i garaget tvärs över gatan från The Bofink residence.
Nu knyter vi ihop denna fredagkväll i korresoffan.
• • •
Seabass bara flinar när jag säger att det givetvis är när han får chansen i PP som det lossnar, han kan ju inte säga så mycket om att coach Dagobert inte förstår sitt eget bästa, men det är ju sant.
Han skickar iväg det smarta, vassa skottet som Paul Mary utnyttjar för att styra in matchavgörande cannolin.
Mata Havsaborren med mer istid, för Guds skull!
• • •
Härligt att höra att du har en gloriös kväll i X:et, MN Johan – och nu när jag fått på tv:n kan jag meddela att det milt uttryckt framgår att det är ramalama i St Paul-kvällen.
• • •
Vi fick sånär uppleva något så sällsynt – ja, unheard of – som slagsmål i båset på Long Island.
Martin Necas blev intacklad i Islanders bås och när han reste sig upp försökte han ge Clutterbuck en lavett på truten.
Haha, det måste det väl nästan bli ett förhör om?
• • •
Herregud, Mojos mål i X:et är ju ett smärre underverk.
Han får inte den cred han ska.
• • •
Efter Aho-Palmieri-struten rasslade det till utav själva satan i UBS och Draken dansade lambada på läktarna.
Ja, nu kan alla där ute en gång för alla glömma Coliseum.
The Islanders Family HAR ett nytt hem.
• • •
Ojvoj, Connor McDavid har klivit in i Stanley Cup-slutspelet – men skyttekung Kempe var redan där och smackar in sitt tredje mål på lika många matcher.
• • •
OK, nu ska jag göra en liten macka, skriva en text eller två – och njuta av att jag faktiskt kom hem utan alltför mycket wojne wojne.

Rullan går monumentale på Long Island, för 4-1 sitter i tom kasse med 1.49 kvar.
När jag kommer hem och kan skriva nästa inlägg får vi se, men på nåt sätt hörs vi, aldright.

NY ISLANDERS – CAROLINA 1-1 (Period 2)
• • •
Tolv minuter och 49 sekunder in i period nummer två reser sig draken på bakbenen, öppnar alla spjäll och sprutar en hel majbrasa över isen.
För då får Casey Cizikas pucken i fritt läge på högerkanten och ser till att ge Islanders ledningen för första gången i hela serien.
Jävlar anamma, då ÄR UBS Arena Nassau Coliseum i några minuter.
Men sedan får Islanders olyckligtvis ett av sina impotenta powerplay och då kan Sorokin-dödaren från Nässjö, Jesper Fast, kontra in kvitteringen – och elden falnar omedelbart.
• • •
Oj, det ser ut som att TJ Luxmore, ena domaren, får vaden uppskuren av Brady Skjeis skridskoskena när de ramlar in i sargen ihop – och sedan hastar han ut i omklädningsrummet för vård.
Vi får klara oss med en zebra resten av matchen, verkar det som.
• • •
Det är inte så lite typiskt tajta slutspelsserier att brunkare som Cizikas och Quickie som bryter dödläget.
De som egentligen ska göra mål är för länge sedan neutraliserade och får vara glada om de har tillräckligt med utrymme för att kunna andas.
• • •
Hurricanes PP väcker inga starka associationer till Edmonton Oilers det heller.
De får ett par chanser i mittperioden men skapar inte en enda chans som ger utslag på farlighetsmätaren.
• • •
Exakt varje utvisning Islanders åker på kan väl inte vara tidernas skandal, vill man ibland invända när Kevin Connolly och de andra vrålar lungorna ur sig även efter rätt uppenbara fasthållningar.
Men det gör man inte, människor i det här emotionella tillståndet brukar inte vara så öppna för alternativa ståndpunkter…
• • •
Nä, nu har Wes McCauley, domarreserv på ön tydligen, bytt om och ersatt Luxmore.
Det har jag aldrig varit med om tidigare.
• • •
BostonMolle, bra idé om ett pris till de som klagar mest på zebrorna.
Vi kanske kan kalla det Garpen Trophy, hihi.
• • •
Jesper Fast ändå. Lika het som Adrian Kampe och Lill-Nyllet i årets playoff.
Trodde man kanske inte.
• • •
Björnarna verkar vara björnarna igen.
• • •
Viktigast för Islanders i tredje är att se till att Canes inte får ledningen för då blir det tungt monumentale.
• • •
Nu börjar jag bli nervös över tillgången på parkeringsplatser på Manhattan, men nä – jag kan ju inte sjappa redan nu.
Bloggen stannar alltid till the bitter end.

NY ISLANDERS – CAROLINA 0-0 (Period 1)
• • •
Draken har lyft och lågorna flammar runt käftarna på den rytande besten.
Uniondale-platåer har vi kanske inte kanske klättrat upp på ännu – därtill krävs nog en cannoli från Pastorns sida – men we’re getting there.
Upphetsningen är enorm, volymstyrkan i vrålen efter minsta tackling brutal och hetsen mot allt och alla våldsam.
Välkommen till Long Island, baby!
• • •
Hockeyn de här två lagen spelar mot varann fortsätter vara en schackpjäs i ett sterilt rum befolkat av torrbollar som aldrig ler.
Även Game 3 är tajt, stram och Växjö-aktig, sa jag sånär – och ställningen efter en perre förvånar inte mer än att det är mycket trafik på Long Island Expressway.
Men förr eller senare måste ju nätet rassla och då blir det förhoppningsvis lite roligare.
• • •
Man märker när Brent Burns är inne på isen, det gör man.
• • •
Islanders tandlösa powerplay är ett stort aber.
Som vi ser i serie efter serie har det som kallas special teams otrolig betydelse i playoff och utan bett i numerära överlägen går det nästan inte att vinna.
Sebastian Aho – den svenske alltså; Havsaborren – har dock visat sig vara produktiv från blålinjen i just de situationerna, så coach Dagobert borde verkligen ge honom fler chanser. Det finns inget att förlora, om man säger.
• • •
Ja, nog dånar de fem takterna i ramsan ”Läts-Gå-Aj-Län-Därs”-ramsan så det fladdrar i trumhinnorna när hemmalaget stormar ut på isen – och de 20 000 som kommit på partyt stämmer också upp i en riktigt mäktig a-capella-version av nationalsången.
• • •
En ordningsfråga: Yes, jag vet att Islanders coach – han med personligheten hos en gråsten i skogen – heter Lambert. Men Dagobert låter roligare, så nu får han heta det.
• • •
Sorken har, vilda anstormningar förutan, haft mer att göra än Antti och skött sig mycket bra.
• • •
Inne på Manhattan dräller det tidvis av kändisar på hockeymatcher, men bara några få av dem – Susan Sarandon, John McEnroe, Liam Neeson, Michael J Fox, ytterligare någon – är genuina Rangers-fans. Resten erbjuds biljetter för att marknadsföra aktuella projekt – i utbyte mot att MSG får visa dem i jumbon.
De som håller på Islanders – Kevin Connolly från ˝Entourage”, Christine Brinkley, Karate Kid Ralph Macchio, Billy Joel, Chloe Grace Moretz, LL Cool J – gör det på riktigt och som den stargazer jag råkar vara hoppas jag de är här ikväll och hottar upp stämningen ytterligare några grader.
• • •
Till skillnad från de flesta – alla? – andra är Islanders organist påfallande aktiv i the action och driver på fansen med väl inövade trudelutter vid varje given situation.
För det får han fem bofinkar.
• • •
Det händer inte ofta att jag planerar så dåligt att jag måste springa på toa mitt under pågående match, men ikväll glömmer jag bort att jag satte i mig tre koppar kaffe mellan intro-publicering och puckdrop och tvingas rusa iväg i en reklampaus.
Rookie-misstag, ovärdigt en ärrad korre.
• • •
En fredagkväll, när folket har sovmorgon och allt, förväntar jag mig lite eldsprutande drakar i spåret också, men oj vad lugnt det är.
Kom igen, sätt fyr på det här nu!

Välkommen på ett dop – i eld och blod.
Ikväll invigs UBS Arena på riktigt.
New York Islanders har redan spelat 85 matcher i detta överdådiga miljardbygge sedan taklagsfesten förra hösten, tre sömnpiller under försäsongen i oktober inräknade.
Men nu går de upp i sin allra första playoff-duell på denna nya adress, så this is it.
En verklig baptism in fire.
Det är nu vi får veta om detta verkligen kan bli ett hem på samma sätt som Nassau Coliseum ute i Uniondale, om själva hallen är ett potentiellt vapen på samma sätt som den gistna gamla plåtlådan på Hempstead Turnpike, om det går att piska upp samma besinningslösa, hotfulla stämning.
Bortsett från kvällar när gamla förrädare kom tillbaka med sina nya lag – hej, Johnny Tavares! – var det ju under slutspelet USA:s mest passionerade, aggressiva och högljudda idrottsfans förvandlade matcherna i ligans äldsta och mest kantstötta lada till regelrätta riots.
På en lista över de vildaste publikstormar jag upplevt i NHL skulle ett helt koppel som ägde rum i Coliseum tränga sig in på top ten, utan tvekan.
Ibland var hätskheten och volymen nästan otäckt påträngande och det går verkligen att förstå att vissa motståndare blev lite skärrade.
Det hoppas de uppjagade skränfockarna från den långa ön att det ska bli även i UBS och därför kommer de, kan jag försäkra, göra allt för att återskapa det kollektiva Coliseum-monstret i ny, snajdigare skepnad – och därvid är det ju ett gynnsamt faktum att det också råkar vara het fredagkväll i Amerika.
Ni som håller på Hurricanes – om ni nu finns… – får hoppas att Jesper Fast, Sebastian Aho, Jordan Staal och de andra är redo.
De kommer åka rakt in i en dopritual förrättad av en drake med eld sprutande ur både mun och näsborrar.
”UBS Arena”, säger denna drake, ”jag döper dig i hatets, raseriets och det öronbedövande larmets namn”.
Amen.
• • •
Den lätt lugubra hemmaplan-roadtrip jag gett mig ut på tog formen av en ren kick idag.
Efter att ha vaknat utsövd och pigg på hotellrummet i Newark körde jag ut till Ikea i Elizabeth och unnade mig en brunch bestående av köttbullar och lingonsylt.

Notera den blågula lilla flaggan de kör ner mitt i härligheten. Fosterlandskärleken kan börja svälla för mindre.
Sedan bullade jag upp med påskmust och efter ha ställts inför den här väggen var jag ju tvungen att beställa in en kaffe också.

Därefter inleddes resan hit till Belmont Park och let me tell you: Att korsa denna monstermetropol på det viset, från ena änden till den andra, är inte direkt som att åka en sväng i Tranås. Avstånden är enorma och trafiken en motherfucker. Men jag tog bakvägen över Staten Island och Verrazzano Bridge, kom ut i södra Brooklyn, passerade Coney Island och Rockaways och JFK och solen gassade från knallblå himmel och trots att det tidvis var bumper-to-bumper-mess satt jag där och bara mådde fint och tyckte allt var vackert och och coolt och förföriskt.
Ibland är det verkligen nåt, att vara en av de som bor på den här planeten.
• • •
Hurricanes är ett av endast två lag som lyckats gå upp i 2-0-ledning efter två matcher och givetvis siktar de på att skaffa sig slagläge ikväll, men good luck, höll jag på att säga.
Dels har de draken emot sig, dels imponerade de inte i de två första matcherna. Om Islanders bara varit lite mer effektiva hade ställningen i serien mycket kunnat vara den omvända.
Som Game 2-hjälten Quicke himself dessutom påminde om i telefon hade de ju alla möjliga problem på bortais i förra slutspelet.
De var oslagbara i PNC Arena – tills de inte var det längre… – men vann inte en enda bortamatch, vare sig mot Bruins eller Rangers.
Såna mönster har en tendens att dröja kvar, I’m just saying.
• • •
Börjar ni få svårt att sitta stilla på stolen, Bruins-fans?
Läget är inte precis idealt nu, det är det inte.
På grund av en uppenbarligen rätt så allvarlig skada har Patrice Bergeron inte ens åkt med till Florida och det verkar tveksamt om Ullmark kan stå tredje matchen.
Samtidigt spinner katterna i välbehag nu när de lärt sig att björnen faktiskt går att fälla.
En vinst ikväll känns som ett mini-måste. Annars blir det pressat.
• • •
Om någon för 20 år sedan sagt att ”jo, våren 2023 kommer du dricka påskmust medan du kör en Nissan längs Cross Island Parkway mellan Brooklyn och Queens”…det hade inte riktigt gått att tro på.
• • •
Dansken är sjuk, så Antti Raanta vaktar Hurricanes kasse ikväll också.
Det skadar inte Islanders chanser.
• • •
När man lämnar Brooklyn och kör in i Queens står följande meddelande att läsa på en vägskylt.
”Leaving Brooklyn. Fuhgeddaboudit”.
Haha, priceless.
• • •
Vi ska ju inte luras, serien mellan Islanders och Hurricanes har inte precis haft samma underhållningsvärde som en Cirque du Soleil-show i Vegas. Tvärtom är det hela slutspelets tråkigaste duell.
Men jag tror det blir kul ikväll i alla fall, för…ja, det sataniska trycket. Och det dåliga humöret på isen. Och Islanders gissningsvis galna all-in-satsning.
• • •
Bra grej: Även utanför UBS Arena har de en stor parkering där Islanders-fansen såna här dagar kan ställa till med sina ystra tailgate-partyn.
Dålig grej: Den ligger lika långt från hallen som Jupiter ligger från solen.
– Men du står väl på pressparkeringen precis vid entrén, frågar en kollega förvånat.
Nej, den är fullbokad av TNT under slutspelet, så jag får ge mig ut på en promenad värdig Harry Dean Stanton i mästerliga ”Paris, Texas” när jag sladdat in Nissan under tidiga eftermiddagen.

Men inga klagomål från min sida, jag behöver promenera – och kvällar som den här är värda lite strapatser.
• • •
Oförglömligt drag kommer det också bli när Wild ikväll får ta sig an Stars inför sina egna fans i X:et i St Paul och yes – en av spårets klassiska stammisar, the one and only MN Johan, är på plats.
Som sig bör är han helt salig när vi hörs timmarna innan urladdningen.
”Det är en sådan där dag när man tänker tillbaka och kommer ihåg hur man som 7-8 åring lekte att man var Dan Labraaten eller Peo Brasar och lekte att man gjorde mål på Lövkvist i målet på garageuppfarten på Apelgatan i Gislaved”, skriver han i ett sms.
Jag förstår precis.
• • •
För att komma från parkeringen till pressentrén måste man runda hela den galoppbana UBS har som granne och jag vill ha fört till protokollet att jag numer vet exakt hur väldig den är.

• • •
Filip Gustavsson vaktar Wilds kasse ikväll. Såklart. Det skulle han gjort även i andra matchen, kom inte Evason fått ett hjärnsläpp. Det lutar också åt att Joel EE och Burger Klingberg kliver in i uppställningen.
Så MN Johan från Apelgatan får exceptionellt mycket att jubla åt.
• • •
Ställningen i svenska poängligan i slutspelet efter två matcher:
1. William Karlsson, Vegas, 3 poäng (2+1)

Adrian Kempe, LA, 3 poäng (2+1)

William Nylander, Toronto, 3 poäng (2+1)

4. Gustav Nyquist, Florida, 3 poäng (0+3)
5. Alex Wennberg, Seattle, 2 poäng (1+1)

6. Viktor Arvidsson, LA, 2 poäng (0+2)

7. Jesper Fast, Carolina, 1 poäng (1+0)
Calle Järnkrok, Toronto, 1 poäng (1+0)

Marcus Johansson, Minnesota, 1 poäng (1+0)
Kevin Stenlund, Winnipeg, 1 poäng (1+0)
Oskar Sundqvist, Minnesota, 1 poäng (1+0)
12. Gustav Forsling, Florida, 1 poäng (0+1)
Mattias Janmark, Edmonton, 1 poäng (0+1)

Mika Zibanejad, NY Ranger, 1 poäng (0+1)

Ikväll får ”vi” följande målskyttar: Pierre Engvall, Joel EE, Hästpolo-Gustav, Viktor Arvidsson, Mattias Janmark.
• • •
Simon Holmström verkar inte få spela ikväll heller och jag kan förstå varför, han är lite grön för såna här krig, men jag tycker samtidigt det är lite synd för är det något han gör så är det den typ av grisiga mål Islanders verkligen behöver just nu.
• • •
Dagens låt: De La Souls ”Wonce Again Long Island”.
• • •
Det bästa med att åka hyrbil den här tiden på året är att man kan ha NHL-kanalen inrattad på Sirius, för där gör de inget annat debatterar och analyserar de åtta pågående slutspelsserierna dagarna i ända – och de gör det med väldigt mycket mer ”edge” än de vågar tillämpa i tv-kanalernas studioshower.
Lite är det som om jag och Ekeliw hade podd varje dag i flera timmar och nu när jag säger det…vilken dröm.
Jag tror dock vi tar och skippar telefonsamtalen, för herregud hur mycket dumt som sägs när lyssnarna får ringa in och dela med sig av sina synpunkter.
Vanligast idag: Devils-fans som inte kan FÖRSTÅ varför deras favoriter inte spelar som i grundserien.
Stön.
• • •
Vad som händer efter den här matchen, för min del, är fortfarande lite oklart.
Antingen åker jag hem eller så tar jag in på hotell nånstans här ute. Det beror lite på hur sent det blir – alltså hur omöjligt det kommer vara att hitta ett öppet garage på Manhattan – och hur det känns.
• • •
M.R, är du med oss för The Late Night Show från La La Land?
Jag får en känsla av att den redan mirakulösa serien kommer växla upp ytterligare ett snäpp i Crypto-hallen.
• • •
De som tillsammans bildar den eldsprutande draken har börjat samlas på läktarsektionerna och hettan går att ana redan nu.
Nu gör vi det här och förvandlar UBS Arena till nya Coliseum.

NEW JERSEY – NY RANGERS 1-5 (Slut)
• • •
Ah, jag trodde vi skulle få avnjuta sudden-pärser i båda Denver och Vegas, men hockeygudarna ville tydligen gå och lägga sig i tid i natt.
Det vore dock övermaga att klaga efter dessa vilda urladdningar.
Herregud vilken fest som pågår – och den har verkligen bara börjat.
• • •
Till slut blev det Showtime även för Rangers.
Han, Patrick Kane, gjorde i tredje perioden just den typ av mål alla inblandade drömde om att han skulle göra när de chansade på den trejden.
Han må vara lite stummare i benen nuförtiden, men handlederna är fortfarande magiska.
• • •
Kmannen, du ska inte vara för bedrövad. Det är storartat av Kraken att åka till Denver och ”splitta” mot regerande mästarna. Ingen hade vågat drömma om det på förhand. Nu är det serie och trycket i Climate Pledge lär ju bli…bibliskt.
• • •
SAS-kärran jag såg i eftermiddags har lämnat sin gate för länge sedan och landar snart på Arlanda.
Men när jag vaknar i morrn förmiddag stävar den ner längs the Eastern seaboard igen.
Märkligt att tänka på, tycker jag.
• • •
Lindy Ruff kan utse enskilda spelare till syndabockar bäst han vill.
Det enskilt största problem han har är att han blivit grundligt ut-coachad av Gallblåsan i de två första matcherna.
• • •
Mark Stone är i sanning tillbaka.
• • •
Mika lyser han upp när nästa match i Battle of Hudson-serien kommer på tal.
– Lördagkväll på Garden…det kommer bli en djungel, ler han.
Som allra minst.
• • •
Det är alltså 1-1 i alla serier utom de två i Metropolitan-divisionen.
Vi får nog bespetsa oss på en lång förstarunda.
• • •
OK, time to say goodbye – i några timmar.
Imorrn tar jag mig alltså ut på Long Island och baby, även där kommer det bli ett satans drag.
Haka på och ha Friday Night Party med bloggen, vettja!