Ja, skål då.
45 gånger om, eller vad det blir.
För som de flesta av er kunde räkna ut utan några större besvär är jag alltså i Tampa.
Vigge Hedman och Mattias Öhlund ska begå hemmapremiär mot New Jersey i St. Pete Times Forum och bloggen finns i pressboxen.
Kan bli hur festligt som helst och jag hoppas ni vill hänga med.
* * *
EXTRA! EXTRA!
Gissa vem Biffen träffade idag?
Just det – Tommy Albelin.
Vi möttes i korridoren utanför omklädningsrummen efter morgonvärmningen och han kunde ju bara, med ett snett leende, sträcka fram kardan.
Två säsongers sökande är alltså över.
Stort, inte sant?
Trots att han flyttat ner i båset får assisterande coachen dock inte prata om hockey nu heller.
– Nej, vi hade en genomgång om det alldeles nyligen. Bara huvudcoachen får snacka om som sånt som rör laget, berättar han.
Om gemensamme kamraten Slava Persson går det dock  fint att växla några ord och Abbe skrattar gott när han hör att den evige resenären hamnat i Italien.
– Fast förresten, han är ju bara 40, eller hur? Då är det inga problem. Till 42 kan man hålla på.
Nu vet du, Rico.
* * *
För två dagar sedan stod mamma Hedman, Elisbeth, och skrapade vindrutan ren från is på garageuppfarten hemma i Ö-Vik.
Nu lutar hon sig mot en palm utanför sonens nya arbetsplats och kisar lyckligt mot en sol som bränner i tryckande, fuktig, 35-gradig värme.
– Det känns som att pojken hamnat väldigt rätt, säger hon.
Det känns så, ja.
* * *
Eken, som likt en Frank Capra i toppluva håller på med en tv-dokumentär om Vigge Hedman, är förstås på plats för den här galapremiären han också.
– Här har de hygglig mat, lyder hans första kommentar efter att vi tagit i hand under morgonvärmningen.
* * *
Ja, alltså, jag är helt på mamma Elisabeths sida.
Det är här man ska vara proffs.
För det första är så rasande underbart att man kan gå i shorts året runt.
För det andra får man spela för stor och engagerad publik, men slipper den galna hysterin vid sidan om.
Så jävla gött har dom det, Vigge och Öhlund och deras lagkompisar
* * *
Det har kommit till min kännedom att hans kollegor försöker få Flames-forwarden Brandon Prust att lägga till ett ”Strom” i sitt namn.
Då skulle ju Alberta-laget få en kedja med Sjostrom, Nystrom och – Pruststrom.
* * *
Per och FivePoints ska veta att jag idag stod mindre än en halvmeter från Maaaarty, alldeles intill slipmaskinen vid Devils omklädningsrum.
Han såg frånvarande ut.
* * *
Ja, pappa Olle har förstås åkt med hit han också – och är lika nöjd som hustrun. Kanske allra mest, dock, över att den tavla Mike Bossy signerade när familjen besökte Islanders i våras nu har levererats hem till Ångermanland.
– Den hänger i sportbaren jag håller på och bygger i källaren, säger han belåtet.
* * *
Efter morgonvärmningen tar jag och Capra Oak Man hyrbilen ut till Clearwater för en lunch på Frenchy’s Rockaway Grill, alldeles vid beachen.
Det berättar jag bara för att ni ska veta att även vi har det för jävla gött.
* * *
Det är klassisk mediaskog runt unge Hedman efter morgonvärmningen.
Man får sträcka sig för att se honom bakom alla mikrofoner och filmkameror och anteckningsblock som sträckts fram mot honom.
Men Vigge verkar inte det minsta förskräckt för det. Han gafflar glatt och entusiatisk på om sin begynnande karriär – på felfri engelska, dessutom.
– Ja, det är ju bara kul, säger han sen.
Jisses, den 18-årige Biffen hade blivit livrädd och stakat sig värre än en pensionär med folkskoleexamen.
Men så blev han – den 18-årige Biffen – aldrig proffs heller.
* * *
När vi står utanför pressentrén och diskuterar våra lunchbestyr i brakar två knivskarpa, ohyggligt låga sportbilar förbi på gatan intill.
Det är Vinny Lecavalier och Mike Smith som är på väg hem på för lite eftermiddagsvila..
Igen:
Det är rätt gött för hockeyspelarna i Tampa…
* * *
– Bergfors har nog varit vår bäste forward under de första matcherna. Han är i alla fall den som skapat mest, berättar Johnny O när vi spatserar genom Downtown Tampa efter morgonvärmningen.
Jersey-backen hoppas att en promenad till hotellet, som inte alls ligger långt borta, ska vara uppfriskande efter träningen men ångrar sig efter bara ett par minuter i den häpnadsväckande värmen.
– Det går ju inte, säger han och vinkar till sig en taxi.
* * *
Honken vet ju hur förnämlig tillvaron är här nere och har hälsningar via pappa Olle:
– Om Victor behöver en poolskötare är det bara att ringa.
* * *
Under resan ut till Clearwater framkommer nya tveksamheter om Ekens musiksmak.
– Bon Jovi är inte så dumma, kläcker han ur sig samtidigt som jag styr upp på den vackra bron som sträcker sig över hela Tampa-bukten.
Say what?
* * *
Vinny Lecavalier säger snälla saker om Vigge i Tampa Tribune idag.
– Han ser helt enkelt inte ut som en rookie. Och då menar jag inte bara att han är stor. Jag menar mer hur han åker skridskor, hur han tänker, hur han gör där ute på isen. Han påminner mer om en 30-åring än en 18-pring.
* * *
Jag förlåter väl er då, för att ni tydligen tänker följa matcherna i DC, Detroit och Philly istället.
Men då krävs att ni kommer med rapporter i kommentatorsspåret.
Är vi överens?
* * *
Vigge har skaffat bil han också. En Lexus. Svart.
– Fint ska det vara, som pappa Olle säger.
* * *
Enligt sittplatsschemat har jag, som vanligt under besök i St. Pete Forum, Scotty Bowman vid min sida ikväll.
Har ni nåt som bör framföras?
* * *
När jag berättar att jag bloggat lite om Ekens musiksmak skrattar hans fotograf och följeslagare T-Pain mycket gott.
– Ja, det finns onekligen en del att rapportera om.
Eken tittar stint ner i den hög av kyckling han enligt gamla traditioner lassat upp på sin presslounge-tallrik.
Han tycker, förstår man, att det är vi som inte fattar nånting.
* * *
Jag tror att Vigge gör ett mål ikväll. Det bara känns så.
* * *
Egentligen skulle jag åkt hem i morgon, men det visade sig att U2 spelar här – och jag lyckades under eftermiddagen fixa plåt åt både mig och Bon  Jovi-diggaren.
Så det blir ett dygn till i Tampa.
Taskigt va?
* * *
Dags för hisstur upp till pressläktaren
Tampa-New Jersey…nej, jag vet, på papperet låter det inte som säsongens mest upphetsande tillställning.
Men det är som sagt Hedmans och Öhlunds galapremiär och jag tror ändå det kan bli  minnesvärt.
Nästa rapport kommer, som ni vet, i första pausen.

Ny bagarväckning idag.
Sen flög jag vidare och sitter nu på en hotellbalkong i skymningen. Det är 30 grader varmt, himlen över bukten färgas förföriskt brandgul och lockande toner hörs från en bar nere i den närliggande småbåtshamen.
Och i morgon – torsdag – blir det hockeyfest här.
Så – var är bloggen nu?
Rätt svar belönas med en skål i den hotellbar jag snart ämnar förflytta mig till.

Ser nu att det inte blev någon hat trick för Nyström. Istället har Staffan Kronwall – The Kron Wall of Pain junior – tillskrivits sista målet. Ännu större, ännu roligare.

Briere fick ju en hygglig födelsedag i alla fall, måste man väl säga.
Det var just han som 3.52 in i sudden avgjorde den här episka tillställningen.
Det är svårt att säga nåt annat än grattis.
* * *
Det var en för laget Boyd Gordon tog där…inte.
Vilken idioti att dra på sig två minuter för holding, i anfallszonen, med några minuter kvar, när man har enmålsledning i en drabbning av det här slaget..
Han borde få ta taxi hem till DC i natt.
* * *
Från kvitteringen fram till avgörandet var det ett sinnessjukt tryck i de luxe-hallen.
Ljudnivån kan ha varit den högsta någonsin, i alla fall i en grundseriematch.
But then again:
Det här var ingen vanlig grundseriematch.
Det var en dröm.
* * *
Det luktar choklad, Boyd…
Capitals farmarlag hör ju hemma i Hershey, känt för sin chokladtillverkning, och när Lindstedt-gubben Boedreau vill hota sina spelare med nedflyttning brukar han tydligen säga så:
– I can feel the smell of chocolate..
* * *
Ja, Mathias, det hade verkligen, verkligen smakat med ett par saftiga järn nu.
Men jag har ny bagarväckning i morgon; bloggen fortsätter sin resa ut i hockeyuniversum.
* * *
Bäckis är väl inte direkt uppåt efteråt, men inte heller så totalt nedslagen som man skulle kunna vänta sig.
Det brukar ju vara Henke-klass på gästrikens humör efter förluster.
– Äh, det sura är väl att vi slarvar bort det själva. Vi tar ju på tok för många utvisningar. Några var rätt petiga, men det var några Flyers fick också. Man kan inte vinna allt, säger han och drar upp kedjan i den röda träningsoverall-jackan över hakan.
* * *
Jag har rätt ont i en stortå. De här nya finskorna jag envisas med att sätta på mig när det vankas hockey liknar medeltida tortyrredskap efter en fyra-fem timmar.
* * *
Att han klockar in på åtta poäng på tre matcher – troligen svenskt rekord – är det dock svårt att få unge Bäckström att säga nåt särskilt om.
– Äh, jag vet inte, det är inget jag bryr mig om, säger han och er lika obekväm ut som alltid när de individuella färdigheterna kommer på tal.
Jag tycker han ska vara stolt istället.
* * *
Den här Nyström verkar ha en go kväll hemma i Saddledome. Hat trick nu. Och The Kron Wall of Pain junior radar upp assisten. Stort.
* * *
Noterade redan när jag kom – och glömde sen att nämnda det, förstås – att fansen hade regelrätt tailgaiting på parkeringen före matchen. Det ser man inte särskilt ofta på hockey, allra minst en vanlig tisdag. Men inte nog med det. Det är rungande party även efteråt.
Det är nog i Philly man ska vara hockeyfan.
* * *
Okej, läggdags. Plane går tidigt till…ja, söderut. Och det är ingen match i morrn. Men vi hörs på torsdag.

Slut. Flyers avgör i sudden. Slutrapport kommer senare.

5-5 efter full tid. Nu väntar förlängning i en av de häftigaste grundseriematcher jag sett. Ojvoj.

Mållöst no more.
Proppen gick ur i en sanslös andraperiod när det hände nånting precis hela tiden och plötsligt står det 4-3.
Några få saker:
Mike Richards har fullbordat ett hat trick, Ovetjkin har gjort två nya mål, Bäckis har noterats för såväl sjätte som sjunde assisten för säsongen, Semin har målat ett konstverk som kommer  att vara på topplistan när årets snyggaste mål ska sammanfattas och Three’ or more har ersatt From Russia With Glove.
Jisses, det är ju fantamme som i den där playoff-klassikern i våras när både Ovie och Sid The Kid gjorde hat trick.
Man hinner knappt andas här.
* * *
Det där med att motståndarna ska vara så rädda för Capitals powerplay att de aktar sig för att ta utvisningar…well, var det ingen som förklarade för dem att samma tankesätt går att applicera på den grymma Flyers-truppen?
Gästerna har suttit utvisade praktiskt taget hela tiden  och tre av de fyra Flyers-målen har tillkommit i numerära överlägen.
Lindstedt-gubben får dra den där om disciplin igen, tror jag.
* * *
Har det någon gång hänt att en svensk producerat sju poäng på bara tre NHL-omgångar?
Jag undrar jag.
* * *
Den lyckorusiga stämningen i Wachovia var på väg att slå över i arg bitterhet efter Ovies andra mål, men nu är det jävlaranamma party på läktarsektionerna igen.
Var den jumbotron-ansvarige än riktar sin kamera hittar han dårar som står i bänkrader och trappor och dansar segerdanser.
Coolt.
* * *
Ja, Ovie retas ju också. Efter första målet nickade han stöddigt, efter andra gjorde han en gest av sorten ”va, blev ni tysta nu?”.
Jag kan inte bli att tycka det är lite roligt.
Så länge han inte möter nåt lag jag håller på förstås…
* * *
Nån som har några rapporter från Tampa-matchen då?
* * *
Ni får ju ursäkta om det känns lite forcerat i det här inlägget, men som sagt.
Man hann ju knappt hämta andan, än mindre samla några tankar, under den här explosiva urladdningen till period.
* * *
Och Ovie…hur många mål kommer han egentligen att göra i år?
Om han kan få in två på Flyers i en sån här period, när Caps har folk i utvisningsbåset mest hela tiden, då kan han få det i varenda match.
* * *
Kimmo Timonen vet när det är dags att avlossa ett dragskott.
Det finns inte många smartare, eller mer eleganta, backar.
* * *
Nu skulle jag behöva en cigg, men så mycket Vegas-resort är det här ändå inte.
* * *
Det sista, det som utlöste mäktig keps-regn över isen,  var inte så lyckat, men  annars vet jag inte om From Russia With Glove kan skyllas för nånting.
Richards två första höll världsklass, ju.
* * *
Erfarenheten säger att slutperioder sällan blir de orgasmer man förväntar sig efter såna här drömperioder, men låt oss hoppas att det fortsätter i samma stil 20 minuter till.
Om Caps bara slutar ta så förbannat mycket utvisningar torde det åtminstone kunna bli jämnt.
Slutrapport kommer senare.

Vi har mållöst i lyxhallen på Broad Street efter period nummer ett.
Men det säger ingenting om hur det egentligen ser ut här.
Det är förvisso kamp om nästan varenda fiber is, men det kreeras offensivt också, det skrinnas och passas hisnande snabbt, det skjuts i varenda tänkbart läge (ni vet i första hand från vilken spelare) och det blir så saktliga mer och mer irriterat där ute.
Caps har haft flest chanser, några så raffinerade att man tappar andan över förarbetet, men Emery har levt upp till sitt nya rykte som king of Philly.
Ni som inte följer den här matchen – ni begår ett misstag.
Det kommer att hända stora saker på Wachovia-isen.
* * *
Det här är ju Flyers hemmapremiär, så de har vissa preludier, inklusive lagpresentation,  innan nedsläpp – och då förvandlas hela arenan till ett enda brandgult inferno.
I sanning häftigt.
* * *
Visst fan ser Stevens till att matcha Pronger mot Ovetjkin.
Det har ännu så länge inte lett till något mer än några små skärmytslingar, men en omisskännelig laddning håller på att byggas upp.
* * *
De höll på att bli riktig kalabalik under nationalsången.
Nåt slags slang sprang läck vid zamboni-entrén och damen som sjöng – hon den vanliga, som jag inte minns namnet på just nu – blev sånär skållad i själva rumpan.
Tack och lov – eller tyvärr, om ni hellre vill det – hann en vaktmästare stänga av rätt kran innan vi fick höra det verkliga falsett-skriet.
* * *
De har inget emot sitt rykte i Philly, om man säger så.
Det står till och med på jumbotronen under inledningsceremonin:
”The most intimidating fans in hockey”.
Då jublas det alldeles särskilt högt.
* * *
Han som kom fram och hälsade sitter nu och tittar kryptiskt på bloggen.
Han kanske insett att jag inte är den han trodde.
Vad jobbigt det ska kännas.
* * *
Ha, Mick Hucknall-kopian försökte nita Bäckis – och åkte själv in i sargen som ett vändstekt ägg.
Man ska passa sig för ynglingar från Lillen Eklunds hemstad.
* * *
Briere fyller tydligen år idag.
Det borde han fira genom att göra lite mer än han gjort, kan man tycka
* * *
Coolt, Mathias, att du hunnit läsa Marky Mark Larssons Cash-text.
Jag tyckte själv den var helt enastående och gläder mig mycket åt att den blev omnämnd här i natt.
* * *
Det buas givetvis varje gång Ovie har pucken – och jublas varje gång nån är nära att få in en tackling på honom.
Men som de av bitter erfarenhet vet i New York brukar det inte ha önskad effekt, utan snarare tvärtom.
* * *
Såna här kvällar, när Matt Bradley försöker slåss med Laperriere och omedelbart får på truten, kanske Caps-ledningen ändå ångrar att de gjorde sig av med Bräschan.
* * *
Knuble har dock hittills klarat sig lindrigt undan publikens vrede.
Det är ju förvånande.
* * *
Tanken med att gå till storms utan en Bräschan är, har jag förstått, att lagets powerplay ska vara så skräckinjagande att motståndarna inte törs riskera utvisningar i onödan.
Då får det allt bli lite bättre än det var här på slutet.
* * *
Om man skull ta och stoppa i sig ett litet popcorn.
Jo, det ska man.
Nästa paus hörs vi igen.

Som Brian Engblom & co på Versus nästan sa igår kväll:
Man är en idiot om man missar mötet mellan Flyers och Capitals.
Och det vill man ju inte vara.
Så tidigt i morse hämtade en nyss bagaraväckt bloggare ut en hyrbil på 40:e gatan, tog sig ut genom Holland Tunnel, styrde upp på New Jersey Turnpike och landade knappa två timmar senare i The city of brotherly love.
Här ska vi nu, redan i tredje omgången,  njuta av The game of the year
Briljanta Caps mot lika suveräna Flyers.
Ovetjkin mot Pronger.
Knuble mot sina gamla fans.
Emery mot From Russia with Glove.
De snabba, tekniska, briljanta mot de tunga, tuffa, ohejdbara
Det blir ramalama och party och fest i kapernaum.
Oh yeah!
* * *
Mot omvärlden är dom elaka och otrevliga.
Men internt verkar Flyers-spelarna ha väldigt gemytligt.
Jag tror aldrig jag sett en gladare morgonvärmning än den hemmaspelarna genomförde här inne i den lyxiga jättehallen idag.
Den var inte slapp, tvärtom, men de skrattade och flässade och höll på och fånade sig mer än några andra.
Särskilda klasser i clownen, i alla fall den här gången:
Carcillo, Hartnell och Giroux.
* * *
Det finns ytterligare en kittlande dimension i den här holmgången:
Flyers och Caps gillar inte varandra.
Det har de aldrig gjort, men rivaliteten tog ny fart under den stökiga slutspelsserien förrförra säsongen.
– Ja, det var då det började. Sedan dess tycker vi illa om dom. Och dom om oss. Samma sak verkar det vara med fansen, säger en avslappnad och pratglad Bäckis som efter värmningen sitter inklämd mellan Knuble och Steckel.
Slikt brukar borga för minnesvärda upplevelse. 
* * *
Philly har en betagande skyline och aldrig är den mer ändlöst vacker än när man kommer körande på den stora Walt Whitman-bron norrifrån.
* * *
– Den som vinner den här matchen tar hem cupen i år, säger Chris Pronger på en presskonferens.
Han försöker skämta om den lokala, rätt hysteriska hypen kring aftonen och har så kallad glimt i ögat när han säger det.
Men det kan mycket väl stämma. Flyers-Caps är en inte alls osannolik konferensfinal och den som i så fall tar sig vidare skulle inte jag vilja möta om jag var utmanare från väst.
* * *
Bäckis har personlig hämnd att utkräva på den erkänt obehagliga Wachovia-publiken.
När hans bror, den legendariske Storchen, och några kusiner var här förra säsongen fick de öl och popcorn kastade på sig – för att de bar Capitals-tröjor.
– Man tror ju inte det är sant, muttrar Valbo-sonen.
Well, jag skulle kunna berätta vad jag blivit utsatt för i gamla Gavlerinken, men vi låter det passera just nu.
* * *
Emery hör inte till de som lajjar i arla morgonstunden.
Han bara ler lite snett, och kaxigt, när han lämnar isen och knallar genom spelargången där jag står.
Och ännu så länge finns det ju skäl till den attityden.
* * *
Frågar Bäckis om han förberett sig på något annat sätt i somras och tycker, något perplex, att han svarar:
– Naj, jag har mest festat.
Men riktigt så roligt ska vi inte ha.
Han säger ”Nej, jag har mest gjort som vanligt”, men sväljer slutet av meningen.
– He he, det hade just varit ett bra svar, skrockar han.
Det hade ju det.
* * *
Scott Hartnell, som på nära håll är ÄNNU mer lik Mick Hucknall, har varma hälsningar till Mike Knuble:
– Vi kommer att tackla och köra över honom så fort vi får tillfälle.
Välkommen hem, Mike.
* * *
Ni kanske minns att Ovie under en morgonvärmning i New York ifjol hade stor föreställning med shorts, kepa och strumplösa fötter nerkörda i grillorna.
Såna pajaskonster ser vi inte alls av idag. Han är klädd som alla andra och koncentrerar sig av allt att döma noggrant på alla övningar med Bäckis och Semin.
Det kanske är en markering av hur viktig matchen är.
Fast i omklädningsrummet är ryssen samma bokstavsbarn som alltid.
Vid ett tillfälle går han förbi tv:n, ser att Mike Keenan är gäst i NHL-studion och skruvar upp volymen till max. Men han orkar bara lyssna i två sekunder, sen går han vidare – och tv:n får dåna på tordönvolym för ingen alls.
* * *
Det är rätt smärtsamt att se Nyllet stanna kvar på isen och gnugga med de andra reserverna.
Man kan tycka att han förtjänar ett annat slags respekt.
Men den gamle bolltrollaren har  vill, som ni kan se här, inte kritisera sin arbetsgivare.
Och enligt kollegor från DC kan han inte heller.
– Om han säger något olämpligt kan han bli avstängd och då slipper klubben betala ut hans lön, säger en Post-murvel.
Det är ju för ruttet.
* * *
Med ett svenskt monster i kassen är man förstås jävligt nyfiken på matchen i Toronto också, men jag sitter ju här så jag får förlita mig på era rapporter i kommentatorsspåret.
Ni hjälper mig, va?
* * *
Nyllet, som om när han har lust kan vara en veritabel mussla, är dock väldigt språksam och öppen med hur han känner och jag tycker han verkar hantera hela situation med värdighet.
Och att han är sig helt lik förstår jag när han på vanligt gammalt börjar fråga om allting som går att fråga om.
Bland annat vill han höra hur det går för Bräschan i Rangers – och blir inte förvånad över att den forne lagkamraten fortfarande får ovett för övergreppet på Betts i våras,
– Det var ju jävligt fult. Och i New York glömmer dom inte. Det är det som är så roligt med fansen där, säger han.
Just det.
* * *
Ovie har lagt på sig några extra kilo muskler under sommaren och får frågor om det är Boedreau som hjälpt honom att komma i form.
Då fyrar han av det där lyckliga, halvt tandlösa Anderssonskans Kalle-flinet och ropar:
– Boedreau? Näää…ni ser väl själva vilken form han är i? Så ambitiös orkar jag inte vara…
* * *
Såvitt jag kan minnas blev det inga besök i Wachovia på hela fjolårssäsongen, men ni som varit med ett tag vet att jag älskar pressläktaren här.
Den är visserligen så högt placerad att man skulle behöva en sherpa för att hitta och ett par syrgastuber för att överleva, men framförallt är den så bekväm och lyxig att det känns som att ta in på en bättre resort i Vegas för att kolla lite hockey.
När jag fått ordning på bluetooth-överföringen ska ni få se…
* * *
Bäckis värmer utan hjälm, ser jag just nu.
Det är en typ av tilltag vi hyllar ohämmat i den här bloggen.
* * *
Nära till kaffet har man också, var man än sitter.
Det är nästan så jag inte saknar Eken.
* * *
I Flyers är det bara några få som värmer MED hjälm.
Så ser ett lag med attityd ut.
* * *
Jag vill såklart gärna höra lite om hur det går för Vigge Hedman och Mattias Öhlund i Bolts match i Raleigh också.
* * *
Plötsligt kommer det fram en medelålders amerikan jag aldrig sett och säger att det är trevligt att jag är här.
– Jaha, så de skickar dig på lite roadtrips ibland? Vad trevligt.

Hm.

* * *

Om jag inte ser fel åker Carcillo till och med omkring och smådiggar lite till den hårda hip hopen dom – förstås! – pumpar i högtalarsystemet under värmningen.
* * *
Pronger får i tidningen frågan om Ovetjkin är den bäste han mött genom åren.
– Nej, det kan man inte säga när man blivit matchad mot Sakic och Yzerman och Forsberg, svarar han.
* * *
Det känns redan under värmningen som det ska på de nästan helt brandgula Wachovia-läktarna.
Aggressivt, fientligt och otrevligt.
Oj, vad skoj det kan bli.
* * *
Nu ska jag gå och dopa mig med lite – eller snarare mycket – av det där kaffet.
Håll i hatten nu, det blir åka av här. Det är alls inte bara hype. Det är de två lag som spelat bäst i öppningen som möts och laget som vinner får en enorm boost inför fortsättningen.
Jag är tillbaka här i första paus.

Ja, Tårtan fick ju liv i gossarna till slut.
Rangers var bättre i andra och tredje och vann tämligen rättvist med
Och som Mathias påpekar i kommentatorsspåret:
Det är inte alldeles fel att höra Versus-kommentatorerna konstarat att ”Lundqvist owns The Devils”.
Han gör ju det.
* * *
Att Johnny O hör till fundamenten i Jersey är ju ingen nyhet, men visst såg Bergfors bra ut också?
Det tyckte jag.
* * *
Om jag vore Gilroy skulle jag inte kunna låta bli att säga det högt innan jag somnade i natt:
– Jag har gjort mål i NHL, på Martin Brodeur.
* * *
Men man saknar ju Sean Avery i de här matcherna. Det tror jag att Jersey-fansen gör också, innerst inne.
* * *
Nu ska bloggen kolla lite på Vancouver och sen knyta sig.
Det är bagarväckning imorgon, innan avfärden söderut.
Vi hörs från den broderliga kärlekens stad.