NEW JERSEY – NY RANGERS 1-5 (Slut)
• • •
Aloha, music lovers.
Nu ligger jag i min hotellsäng vid EWR och hann precis se slutklämmen av vad som verkar vara en sanslös hockeyshow i skuggan av Klippiga bergen.
Och exakt nu hängde Wild Bill en puck för Vegas i T-dojjan.
Det är ju för himmelskt det här, visst är det?
Nu ska jag klämma ur mig några texter, men hang in there alla vänner – så många i natt! – så återkommer jag.

Fem och en halv kvar i The Rock, Rangers leder med 5-1 och allt som återstår är en massa tramsande.
Så bofinken flaxar iväg. Återkommer när jag är på hotellet framöver.

NEW JERSEY – NY RANGERS 1-3 (Period 2)
• • •
Nu hänger Devils starkt betonade ”Nej!” väldigt löst.
För Rangers inte bara kommer ikapp i mittperioden utan vänder och går till och med upp i 3-1-ledning och ett stråk av ångest går att förnimma i The Rock.
Ojvoj.
• • •
Chris Kreider har gjort den här serien till sin.
Han prickade in två i Game 1 och har redan två i denna Game 2.
Vi har inte sett något liknande sedan…ifjol.
• • •
Rullan går i Big Smoke och nu kan väl inte ens en nervös katt i Memphis vara orolig?¨
• • •
So far är Devils helt enkelt inte tillräckligt bra på slutspelshockey, är jag rädd att jag återigen måste slå fast.
De fortsätter, lite naivt, att fräsa brattwurst med grillkol från grundserien och det går bara inte mot en battle-tested motståndare av den här sorten.
• • •
Fox On The Run, ska han vinna poängligan i år han?
Holy rotmos.
• • •
Ni tror mig inte, men jag fryser så dant om händerna att jag med jämna mellanrum stoppar in dem i skjortan och värmer i armhålorna – och följaktligen sitter här och ser spritt språngande rubbad ut.
• • •
Ekeliw gick sin vana trogen upp lagom till andraperioden, men tro mig – nu har han gått och lagt sig igen.
• • •
Det är en riktigt klumpig utvisning Timo Meier tar med fyra och en halv minut kvar – så att Kreider-Greider kan göra sitt andra mål.
Rena San Jose-takterna där, usch.
• • •
Mika har sin första poäng i 2023 års tjurrusning.
• • •
Nu har Rangers-fansen tagit över på läktarna igen också, och Puddy ser inte gladare ut än när han och Elaine flög hem från Europa.
• • •
Patrick Kane visar lite klass ändå. Skottet till Kreiders första styrning är precist som ett urverk från Zurich.
• • •
OK, vi värmer oss med mer kaffe i Newark och önskar Kmannen och andra en glad seglats under de sena matcherna.

NEW JERSEY – NY RANGERS 1-0 (Period 1)
• • •
Ungbloden från Newark har gått ett varv runt kvarteret med den elake brodern nu, trubbelmakaren som just sluppit ut ur fängelset, och är inte längre lika skärrade för honom.
Kort sagt:
De är redo från start ikväll, har betydligt mer bett och sting i sina aktioner och spelar anständig slutspelshockey.
Och: När de får powerplay tar det, till allmän frustration, visserligen ett tag innan de lyckas etablera en riktig uppställning men då ringer det.
Erik Haula, såklart, brötar in en retur.
Vad sa Bratten i morse?
– Det är en ny dag!
Indeed.
• • •
Inledningsvis fortsätter Rangers krympa is – och göra alltihop rätt så statiskt – med framgång.
Men utan ledning är de i en ny situation, de måste ofrånkomligen attackera mer och vi har redan sett att Devils därmed kommer loss i flera av sina dödligt kvicka spelvändningar.

Intressant blir den, fortsättningen.
• • •
Precis som Linyreg påpekar har Vanecek börjat väldigt mycket bättre än i tisdags också.
Han blir ordentligt uppvärmd under Rangers tidiga, jämförelsevis tama PP och nu känns det som att han är inne i det.
• • •
Patrik Elias är här och eldar på fansen med handduksviftning precis innan puckdrop.
Då RYTER The Rock.
• • •
Man vet att gubben är ivrig när han håller på och pillar med sitt intro och publicerar – och omedelbart raderar det av misstag.
Det har aldrig hänt förut, men jag visste väl att det var en bra idé att alltid ha en kopia till hands…
• • •
Devils andremålis Akira Schmid…han är, noterar jag nu, inte alldeles olik Robin Lehner.
Vad ni nu ska göra med den informationen.
• • •
Patrick Kane märks inte så mycket att det stör ikväll heller.
• • •
Försöker se lite av matchen i Toronto på burken innan vi börjar här, men med denna uppkoppling blir det för ryckigt och frustrerande.
Det börjar dock bra för Leafs, noterar jag. ”Det var väl för väl”, är det svårt att inte tänka.
• • •
Ikväll är det så kallt i The Rock att Puddy riskerar lunginflammation om han tar av sig skjortan.
Ska slutspelsmatcher verkligen behöva avgöras i kylskåp?
• • •
Hemmafansen mår prima ikväll. Det var så HÄR de hade tänkt sig att det skulle bli redan i tisdags, men bättre sent än aldrig. Nu får de håna besökarna från New York kvällen lång.
• • •
Vi har alltså 70 kommentarer innan det ens gått tre minuter i bloggens livematch.
Spåret is cooking tonight!
• • •
Den här ”DE-FENSE”-ramsan de kör i The Rock har jag aldrig gillat.
Det är en basket-chant och ska undvikas i hockey, okej?
• • •
Helt omöjligt är det inte att Hurricanes kommer vara enda laget som skaffar sig 2-0-ledning i denna öppningsrunda.
• • •
Och nu, när jag sätter punkt i Del 1, har vi 104 kommentarer.
Ni är bäst, kära vänner runt lägerelden.

Nej, säger dom i New Jersey idag.
Nej!
Nej!!
Dom tänker inte tillåta att den här säsongen – den som känts som starten på ett helt nytt, magiskt kapital, varit exceptionellt rolig och väckt liv i drömmar denna delstat knappt mindes när grundserien började i höstas – slutar så snabbt som första mötet med den avskydda grannen från Manhattan indikerade.
Det går att känna i hela Prudential Center redan under tidiga förmiddagens last-minute-drill på den knaggliga isen, det syns i ögonen på Jesper Bratt när han sveper förbi i det spatiösa omklädningsrummet och hojtar ”Nu är det en ny dag!” på svenska och det går att höra i alla yttrande från kapten Hischier och coach Ruff.
Beslutsam, skulle man kunna kalla den allmänna stämningen. Sammanbiten. Nästan lite förbannad.
Gott så. Av glöd bygger man framgång.
Men som alla säger hela tiden:
Det allra svåraste under resan genom en playoff-serie är att hantera de halsbrytande emotionella vändningarna. Att inte bli för exalterad när det går bra och inte för missmodig när det går dåligt – och att överhuvudtaget inte låta för starka känslor, av något slag, slå rot.
De allra mest ärrade är mästare på det – och just därför, i de flesta fall, också Stanley Cup-mästare. De blir mer förgrymmade över förluster i grundserien, för då finns det tid att tänka på vad som gått fel och ägna begrundande träningar åt att korrigera det. Torskar de en slutspelsmatch svär de till, rycker på axlarna och riktar omedelbart blicken mot nästa match. Inga andra alternativ existerar.
Följaktligen måste de rödsvarta jävlar som varit på den här rodeon förr – Palat, Tatar, Haula, Hamilton – hjälpa sina yngre och grönare lagkamrater att tämja det som brinner i dem, så sisun inte kokar över.
För man bli FÖR bestämd och revanschlysten också – och köra i diket bara därför.
Det går att säga nej med emfas – och ändå vara iskall.
Klarar kidsen det?
Svaret på den frågan avgör om de får igenom sitt veto mot det som hotar att förstöra allt.
• • •
Nu är bloggen, kan jag meddela, ute på slutspelets första lilla roadtrip.
Eftersom jag ska vidare till Long Island imorrn, för tredje ronden mellan Isles och Canes, bestämde jag mig igår kväll för att det var dags för en sådan.
Så tidigt i morse hämtade jag ut en hyrbil hos Hertz på 34:e gatan och nionde avenyn och körde ut till The Rock för Hudson River-rivalernas morgonskejter.
Sedan tog jag in på ett hotell vid flygplatsen och där ska jag tillbringa natten – och i morrn störtar jag raka vägen ut till Long Island.
Såna utflykter i hemtrakten är alltid skoj, men den här hjälper dessutom till att försätta bloggaren i rätt sorts playoff-mood – och spar väldigt mycket dyrbar tid innan nätternas deadlines, varmed hjärtinfarkten förhoppningsvis kan skjutas på framtiden.
• • •
Pressen i Big Smoke ikväll finns det inga ord för och de får ljuga hur mycket de vill om att de inte låter sig påverkas: Den är såklart som en snara om halsen på Matthews och Marner och Tavares och Lill-Nyllet och alla andra.
Faktiskt – jag tycker synd om dem. Om de misslyckas igen är det inte lika förödande som om Philippe Petit hade misslyckats när han gick på lina mellan Twin Towers 1974, men nästan.
Det är å andra sidan för att kunna hantera just såna här helvetiska situationer de får the big bucks, så…ja. Do it!
• • •
Precis som man kan förvänta sig pratar Devils efter sin morning skate mycket om att powerplay ska bli bättre.
Det vore nåt.
De hade fyra stycken i tisdags och fick inte iväg ett skott mot Storken – än mindre gjorde de mål.
– Dels ska vi skjuta mer, dels ska vi in och stöka runt kassen, lovar Hischier.
Men Devils behöver förbättra annat också. Framförallt måste de sluta spela som att grundserien fortfarande pågår och leta efter space och tid som inte finns. Slutspelet har börjat. Adapt – eller åk hem.
• • •
Det var lite tidigt för cigarr i morse, men jag önskar ändå jag haft en när jag stävade ner i Lincoln Tunnel för då hade fantasin om att jag var Tony Soprano blivit ännu mer påtaglig.
Han åker ju där i vinjetten och…nä, det blir aldrig gammalt. Jag börjar varje gång nynna på ”Woke Up This Morning”, håller i ratten på samma sätt – och försöker rycka åt mig turnpike-biljetten lika nonchalant.
Kalla mig T om ni vill…
• • •
Gallblåsan är på fint humör när han, ledig i kostym och tenniströja, möter media efter Rangers frivilliga träning – som påfallande få deltar i, för övrigt.

– Jag är inte orolig för något särskilt just nu, säger han.
Vad kul för honom då. Själv är jag inpiskad neurotiker och oroar för allt möjligt och omöjligt. Men så är det heller ingen som nånsin övervägt att erbjuda mig ett coachjobb i NHL – eller någon annanstans.
• • •
Det första jag ser när jag vickar på persiennen på hotellrummet är detta:

Åh, stockholmskärran!

Den har, vad jag kan förstå, precis landat och angjort gaten vid klassiska Terminal B och levererat en ny dos landsmän vid Amerikas tröskel – och om några timmar fraktar den en motsvarande last i andra riktningen över Atlanten.
Någon jag känner sitter säkert i kabinen, så: Bon Voyage! Hälsa det gamla landet!
• • •
Mika hör till de som passar på att mjuka upp lederna under den frivilliga morgonövningen i The Rockhhh.

Men så var han inte heller med under onsdagens obligatoriska träning. Då fick han ledigt för att fira sin 30-årsdag med hustrun Irma och bästa kompisen.
– Om jag fick tårta? Nja, vi körde en pannkaksvariant, säger han och trycker helt sympatiskt upp en portionssnus under överläppen.
Pannkaka är ju fint som snus (…) så varför inte. Bara det inte betyder att allt BLIR pannkaka nu.
Herregud, plötsligt har jag blivit vitsig som en hel Wennerholm.
• • •
Min plan är att gaffla lite med Jesper Boqvist efter Devils skate, men han blir kvar på isen när alla andra tränat färdigt och tyvärr går den omständigheten bara att tolka på ett vis.
Min fellow mas är petad.
– Strax innan 19.30 får ni veta om vi gjort några ändringar i laguppställningen, säger Ruff lite senare men alla vet att han aktiverar ryssen Sharangovich istället.

Ja, det var ju Jespers fel att allt gick fel i tisdags, så självklart…
• • •
Till vardags åker Rangers fram och tillbaka till New York när de spelar bortamatcher mot Devils, de har ju bara några kilometer hem, men den här veckan har de faktiskt stannat här och kamperat på hotell.
– Vi spelar de facto på bortaplan och jag tror mycket på att ha hela gruppen samlad på samma ställe. Atmosfären blir den rätta, säger Gallblåsan.
I know the feeling. Man måste ut och bo på hotell för att playoff-juicerna ska börja flöda på rätt sätt!
• • •
Osämjan mellan Stars och Wild börjar bli riktigt underhållande.
Nu är även DeBoer och Evason på kollisionskurs och skickar verbala giftpilar mot varandra på presskonferenserna.
Underbart, när till och med coacherna vill slå varandra på truten vet man att det är vår i hockeyvärlden.
• • •
Till skillnad från när jag först kom hit är det numer påfallande ont om snusare i det blågula NHL-kollektivet – därav glädjen över Mikas pillrande med en liten dosa i morse.
Nä, portion är inte the real thing, men man får vara nöjd med det lilla.
• • •
Apropå Wild har en viss Gustav Nyquist gjort så starkt intryck under de två inledande matcherna mot Stars att en murvel där uppe idag hörde av sig och frågade om han framöver kan få ställa några frågor om denne landsman.
”Finns det några stories och anekdoter om honom”, undrade han.
Haha, som jag har VÄNTAT på denna chans. Jo, det kan man lugnt säga att det gör. Jag ska bara ringa ett bageri i Mölle-trakten och fräscha upp minnet.
• • •
De tyngsta svenska snusarna i ligan under mina år:
1. Pebben, 2. Alfie (fast han har lagt av vid åtminstone tillfället), 3. Yellbear Hjalmarsson, 4. Fast Freddy Shoestring, 5. Zäta, 6. Andreas Lilja, 7. EK65, 8. Bäckis, 9. The Mule, 10. Notan.
Pebben var det alltid ett elände att träffa, för han ville alltid att man skulle bjuda på en färsk prilla – och så försvann halva dosan mellan hans göteborgska tumme och pekfinger.
• • •
Bra ekvation där, Idsint. Men du glömde ett x&E+r: Cernak skadades och tvingades avbryta matchen och har eventuellt en hjärnskakning. De väger ju in sånt också.
Sedan tycker jag inte att Noseks armbåge var alls lika ful, men det törs jag inte säga till dig.
• • •
Hårdast press ikväll är det som sagt på Maple Leafs, men även Golden Knights och Avalanche ligger jävligt pyrt till om de hamnar i 0-2-underläge, för de ska åka till Winnipeg respektive Seattle och där kommer de mötas av oerhörda folkstormar.
Devils ska bara korsa en flod i närheten och kommer ha en månghövdad skara fans med sig, så även om de givetvis inte vill ner i brygga känns det som att de i ett sådant läge har lite mindre att kvida över än de andra favoriterna.
• • •
Svenska målskyttar ikväll: Lill-Nyllet, Mika, Adam Larsson.
• • •
Kolla – en biff i zamboni-entrén. Med snus inne, by the way.

• • •
Dagens låt: Frank Sinatras ”Young at Heart”. Den tycker jag ringar in min sinnesstämning dessa dagar.
• • •
Puddy? Jo, han är här – och går all in. Nu har han inte bara målat ansiktet. Han och några polare, bland dem en motvillig Jerry Seinfeld, bildar ordet DEVILS med varsin bokstav på bröstkorgen och kommer flasha bringorna på en given signal.
Då KAN ju hemmalaget inte förlora!
• • •
Nä, jag har fortfarande inte kommit över att Dean Evason inte ställde Filip Gustavsson i kassen igår.
Det var absurt, fantamme.
• • •
Ok, folks, buckle up.
Rond två i The Battle of Hudson River är här – och ett kraftfullt ”Nej!” ligger i potten.
Det här blir nåt!

CAROLINA – NY ISLANDERS 4-3 (Slut, OT1)
BOSTON – FLORIDA 3-6 (Slut)
DALLAS – MINNESOTA 7-3 (Slut)
EDMONTON – LA 4-2 (Slut)
• • •
Nähä, inga nattmanglingar den här gången.
Istället är det utjämnat i båda tungviktsduellerna i väst.
Inte så oväntat, kanske.
Därmed säger jag i all hast godnatt. Tidig revelj väntar i morrn. Sedan blir det ny livesändning från The Rock i Newark.
Obligatorisk närvaro runt lägerelden då, alright?

CAROLINA – NY ISLANDERS 4-3 (Slut, OT1)
BOSTON – FLORIDA 3-6 (Slut)
DALLAS – MINNESOTA 6-3 (Mitten av Period 3)
EDMONTON – LA 2-2 (Period 2)
• • •
Det händer min själ igen!
Kings inte ens blinkar, de bara fortsätter som senast och har plötsligt utjämnat igen.
Otroligt imponerande.
• • •
Meh, jag sa ju att Evason skulle få äta upp beslutet att starta Fleury.
Det ser ju så hoppfullt ut när Mojo och Gaudreau gör två snabba i andra men Blomman kan inte stoppa nånting.
Big mistake, Dean. Huge. Värre än butiksbiträdet som inte ville serva Julia Roberts i Pretty Woman.
• • •
M.R, var är du? Jag jagade väl inte iväg dig med mina bannor om att man ska hålla någorlunda god ton, framförallt mot HEK? Come on.
• • •
OK, tillbaka till referaten – om hur Bruins aldrig trott att de skulle vinna fyra raka…

CAROLINA – NY ISLANDERS 4-3 (Slut, OT1)
BOSTON – FLORIDA 2-5 (Slutet av Period 3)
DALLAS – MINNESOTA 4-1 (Mitten av Period 2)
EDMONTON – LA 2-0 (Period 1)
• • •
No way, lyder budskapet från stjärnorna i Alberta. De ska inte sätta sig på planet till La La Land med två förluster under bältet.
Sure, de hade 2-0-ledning även i måndags, men då tog det inte 19 minuter innan Kings fick iväg sitt första skott mot mål…
• • •
Det var inte så kamratligt under slutsekunderna i Boston, nej.
Man skulle nästan kunna säga att många spelare fånar sig – men det blir ju ofta så och fortsättning kommer följa bland palmerna i Sunrise på fredag.
• • •
Man drar ju efter andan varje gång Oilers får spela med en man mer och det gör man alldeles rätt i.
Det har alltså aldrig tidigare funnits en mer mördande powerplay-uppställning än den med McDavid och Draisaitl och, ja, det smäller ju direkt när de får chansen ikväll också.
• • •
Inte heller Wild ser ut som senast, även om Sunken krigar in ett karaktäristiskt mål, men det är ju inte unheard of att utmanare som vinner första bortamatchen blir lite nöjda med att ha splittat och åker på en jävla propp i Game 2.
• • •
Oj, tråkiga blåvita nyheter från Raleigh: Teräväinen bröt en hand ikväll, ska opereras imorrn och lär missa resten av säsongen.
Det finns inga garantier om någonting.
• • •
Hittills är det Leon Draisaitls vår.
• • •
Starta bussen, Evason.
• • •
Nu har jag pratat med en trevlig fyr från Nässjö och ska randa lite.
Återkommer så fort jag kan.

CAROLINA – NY ISLANDERS 4-3 (Slut, OT1)
BOSTON – FLORIDA 2-5 (Slutet av Period 3)
DALLAS – MINNESOTA 2-0 (Mitten av Period 1)
• • •
Jesper Fast blir sudden-hjälte.
Det måste vara första gången, men det är ju en gammal sanning att man ska ta sig i akt när tysta män från Nässjö laddar bössan.
Surt för Isles, för man får inget för att spela jämnt med sin motståndare, man måste hitta sätt att vinna – men de vet i alla fall att de mycket väl KAN tämja orkanen hemma i UBS.
• • •
I Boston håller alla profetior om sweep hålla på att spricka och jösses: Katterna är ju bättre än björnarna och leder/vinner rättvist.
Morsning korsning.
• • •
Och i Dallas inleder Flower med två baklängesmål.
Bra tänkt, Evason…
• • •
– Vi har aldrig trott på någon sweep, det är bara ni i media som talar om sånt.
Jag LOVAR att vi kommer få höra varianter på det i TD Garden om en stund.
• • •
OK, nu kör vi The Late Show. Nästa post kommer när de klarat av en perre i Edmonton, så småningom.

CAROLINA – NY ISLANDERS 3-3 (Period 3, OT väntar)
BOSTON – FLORIDA 2-2 (Period 2)
• • •
Oh, yes.
Mördande nagelbitare till förlängning coming up down south.
Mina hjältar: Sebastian Aho eller Sebastian Aho.
Nä, really: Necas eller Pierre från Ljungby.

• • •
Björnarna och katterna behövde bara höra en bofink klaga på bristen på underhållningsvärde.
Sen lossnade det.
Men jag vet inte, jag. B’s dominerar inte alls som jag hade förväntat mig och kanske borde jag, som ständigt predikar om skillnaderna mellan grundserie och playoff och sedan själv utgår från grundserien i analyser om hur ett lag svepa, gå och få huvudet undersökt.
• • •
Men Isles skulle inte ha släppt 3-2-ledningen, det har man inte råd med i Raleigh.
• • •
Gus Bus från Skellefteå var superb i förrgår – och likafullt väljer coach Evason att starta Flower ikväll.
Det beslutet kan han få äta till frukost imorrn, med saltsyra. Sånt dribblande med målisarna, helt i onödan, funkar aldrig.
• • •
Det är mycket hallå om vilket drag det kan vara i PNC Arena och det kan det absolut, men bara om Canes leder.
Hamnar de i underläge och har minsta motvind blir det väldigt tyst.
• • •
Nu ska jag passa på och dinera i holken. Lite plock från en italienare har anlänt – som sig bör en kväll av denna dignitet.