2-2 nu – efter sent, psykologisk Selänne-kvittering precis innan pausen.
Ja, Teemu har förstört fester i The Joe tidigare.
Jag var där den där sudden-kvällen 2007, men eftersom Lilja är skadad ska vi inte påminna om den…
* * *
Det verkar råda lätt konsensus kring kinesiskt.
Får bli nån sötsur liten anrättning då.
* * *
Så ska Detroits PP se ut.
Homers rumpa som ett utedass i vägen för Hiller – och så en ohygglig killer till blålinjebomb från Kapten Lidas
Boy, det finns inga lag i världen som har några vapen mot det där.
* * *
Jag reagerar precis som ni när yongblood Ericsson bjuder upp Perry till tango.
Jag sätter mig upp och ropar rakt ut:
– Big E!!!
Vilken hjälte han håller på att bli.
* * *
När Ducks måste vara disciplinerade och inte får ta utvisningar känns det alltid som att de ligger illa till.
Disciplin är inte den främste grenen i Disneyland-trakterna.
* * *
Men Blackhawk, jag HAR Motown blues – det är det jag menar. Jag vill ju vara där, liksom. Nog kan jag de musikaliska distinktionerna.
* * *
Varpu blir glad. Är det någon som har status hos de blåvita hockeyjournalisterna är det The Finnish Flash.
* * *
– Fan, säger Kron Wall of Pain tydligt när han sätter sig i båset efter chansen i deg numerära överläget i mitten.
Kul det med.
* * *
Han är ju så skör, Pronger. Det är därför han faller sådär…not.
* * *
Men du Hdw, lite mer än ett ”jag är här” kan man ju önska sig…
* * *
Helt riktigt, J-R, Zäta-kedjan behöver visa lite mer i den tredje period som ser ut att kunna bli en underbar rysare.
Keep kommentarerna coming.

Ja, där ser ni.
The Mule Show har börjat.
Han är de stora matchernas, och de stora målens, man.
2007 hade han inte blommat ut ännu.
Det har han i sanning nu – och det är en av de stora skillnaderna mot då.
* * *
Kaffet jag gör själv är betydligt godare än det Varpu nu i pausen sitter och sörplar i sig på den där trånga pressläktaren.
Så jag
* * *
Ja, fick Bräschan fem – plus en – matcher för sin armbåge på Betts lär Brown få något liknande för sitt övergrepp på mini-Hudler.
Det var  minst lika fult.
* * *
Kinesiskt , japanskt eller bara nåt slafs från dinern nere vid 35:e…det är delivery-alternativen denna regniga Manhattan-kväll.
Ni får bestämma vad jag ska ha.
* * *
Visserligen blev det ett mål, tack vare The Mule, men Detroit borde ändå ha fått ut mer av det långa numerära överläget.
Jag tyckte det hade oroväckande svårt att få till sitt riktigt dödliga powerplay.
* * *
Hdw...vad glad jag blev nu. Det är inte slutspel utan dig i kommentatorsspåret.
* * *
Nu hör jag att Mullet-Engblom & co håller med om att Brown bör ha spelat färdigt i den här serien.
* * *
Det hörs kanske inte så tydligt på tv:n, men Varpu messar från The Joe att hatet mot Pronger kokar på läktarna.
Det är ”Pronger Sucks” och burop så fort han befinner sig på isen, tydligen.
* * *
Däremot satt Kron Wall of Pains rökare snyggt där i början.
Precis som Groinstrains noterar känns det som att man gått och längtat efter det.
* * *
Looter, det är roligt att se även dig – tro inget annat.
* * *
Ser att Boston redan har 1-0. Någon som kollar och kan delge några intryck?
* * ’
Precis innan nedsläpp visade de lite bilder från tidigare slutspelsmöten mellan Wings och Ducks och i en sekvens såg man tydligt hur Homer med ansiktet fullt av förakt vände sig mot någon ankback och fräste ”Fuck you”.
Det tyckte jag var kul.
* * *
Nu kommer det mer från The Mules klubba – och det gör det från min laptop i nästa paus också.

Vad är väl en liten slutspelsmatch i Detroit?
Den kan ju vara dötrist och tråkig och…och…och…alldeles underbar!
Ja, fan också.
Nu ångrar jag mig…
Man skulle förstås ha varit i The Joe ikväll.
Här har det ändå regnat hela dagen, så inget har blivit gjort.
Men jag försöker intala mig att det är bra för fortsättningen att jag ligger i soffan med en Stuart Woods-bok och gör ingenting.
Och en HD-sändning på fin-tv:n kan vara alldeles underbar den också.
Typ.
* * *
Det ska bli hyperintressant att se var Detroit står mot Anaheim,
Jag tror att det kan bli väldigt jobbigt, i synnerhet nu i början. Wings har inte spelat match på över en vecka, medan Ducks fortfarande lär vara upp i varv efter succén mot San Jose. Och nu är alltså Rafalski skadad också. Inte bra,
Huka er, Red Wings-fans.
* * *
Varpu är givetvis på plats i Michigan.
Det är mer ruter i henne; spelar Teemu playoff-match inom några timmars flygradie får det vara hur det vill – hon åker.
* * *
Ja, det blir väldigt intressant att få en indikation på styrkeförhållandet även mellan Bruins och Canes.
* * *
Det blir nog förr snarare än senare det, Blackhawk. Vad föreslår du för bar?
* * *
Och ”vår” Julia – kommentstorsspåret drottning, vid sidan av Freja – har tagit sig till Detroit också.
Då lär det bli röj i Greektown i natt…
* * *
Idag ber Tårtan, till sist, om ursäkt för Watergate i New York-tidningarna.
– Det var dumt och onödigt och jag skäms, säger han.
Så dags nu…
* * *
Sam, jag tror egentligen du är mest ledsen av alla över att Rangers åkte ur så tidigt.
Ämnet du uppenbarligen ägnar ditt liv åt är ju borta från dagordningen, ingen kommer längre att ägna det en tanke – vad ska du nu göra?
* * *
Mike Babcock om Big E:
– Han påminner väldigt mycket om Chris Pronger. Minus crosscheckingarna då…
* * *
Hdw, Hdw, Hdw…var ÄR du? Det är ju Detroit nu. I playoff. Du måste komma tillbaka till kommentatorsspåret.
* * *
Det är mest en känsla, inget jag egentligen kan motivera, men The Mule – han kommer att explodera i den här serien.
* * *
Nu ska jag sätta på en rejäl kanna Folgers Special Roast – härligt blask – och försöka låta bli att tänka på hur det skulle kunna vara, hur det luktar i The Joe, hur det känns  i de där vimlande korridorerna timmen före nedsläpp, hur det låter när bläckfiskarna plaskar i isen, hur det låter när speakern kör sin ”Ozzzzzzzgood”, hur det bubblar i hela bröstkorgen när man är på en slutspelsmatch i Detroit…
Då åker vi.
Era kommentarer är så oerhört välkomna hela kvällen.

Satan, vilket drama.
Hawks hämtade alltså in 0-3-underläget i sista – bara för att få se Salo trycka in den avgörande pucken En och tretton från slutet.
Förstår att det svider i era Chicago-hjärtan, men ungbloden måste ha fått mycket självförtroende av den där slutperioden.
Serien blir jämn – och kul att följa.
* * *
Vad gäller mina förehavanden, som ni frågar efter, kan jag avslöja att jag blir hemma i New York över helgen. Har bett särskilt om det, resandet kan bli rätt slitigt och jag vill inte vara helt slutkörd när vi kommer framåt konferensfinaler och finaler. Men redan i veckan är bloggen ute på banan igen. Kommer bli skoj, det tror jag att jag kan lova.

Ett och annat Blackhawks-fan i kommentatorsspåret, noterar jag.
Ingen kul kväll för er, jag beklagar.
3-0 – och Cancuks dominerar ju kraftigt.
Men Offroad...jag trodde du var Rangers-man?
* * *
Delivery-ribborna som kom från Dukes borta på tredje var lysande, ber jag härmed att få meddela.
* * *
Bröderna brothers fortsätter vara fantastiska.
* *
Slutspel är slutspel, men efter urladdningarna i slutet av första omgången kan de första drabbningarna i omgången efter kännas om inte avslagna så i alla fall lite mindre upphetsande.
Det är först efter några möten, när serierna fått karaktär och storylines, det börjar brinna på riktigt igen.

Hallå där i  valborgsnatten.
Är någon vaken?
Jag har, återigen, haft en del annat att pyssla med i något dygn och inte kunnat uppdatera som planerat här, men nu sitter jag i den trådslitna soffan och ser första ronden mellan Canucks och Blackhawks och tänkte att jag kunde krama ur mig någon rad.
Det står 1-0, sedan Demitra gjort mål efter förarbete av  Sudden i ett av de alltför talrika numerära överlägen Chicago bjudit på.
* * *
Hart Trophy blir alltså en helrysk affär – Ovetjkin, Datsyuk och Malkin heter de nominerade.
Helt korrekt, om ni frågar mig.
De är de mest värdefulla spelarna i NHL.
Och återigen:
Vilket sjujävla OS-lag Ryssland kan få ihop nästa vinter.
* * *
I kväll är Rangers ute på byn för säsongsavslutning.
Ojvoj, säger jag, ojvoj…
* * *
Det har överhuvudtaget varit grinigare och hårdare än väntat i första perioden i ett av allt att döma helt GM Place.
Jag trodde det vara först efter tre-fyra matcher spelarna började tycka så illa om varandra…
* * *
Om jag förstått saken rätt poserade jag i Dart Vader-mask i pappersupplagan idag.
Hm, jag har alltid känt mig mer som en stormtrooper.
* * *
Sudden ser inte längre ut som statist i ”Terror på Elm Street”.
Det beklagar jag.
* * *
The Oak Man ligger, om någon undrar, med en paraplydrink vid poolen på Encore i Vegas och flinar just nu.
* * *
Hade mina tips i papperet idag också.
Så här stod det:

•Boston-Carolina
– Carolina visade mot Jersey att de vet hur en mästerlig målvakt utmanövreras, men Tim Thomas i Boston har något framför sig som Martin Brodeur inte hade. Ett komplett lag, med backar stabilare än berget och forwards farligare än smittkoppor. Därför blir det bye-bye ganska snabbt.
Tips: 4-1.

•Washington-Pittsburgh
– Det stora stjärnmötet. Kan bli en klassisk hockeyfest. Och det är extremt svårtippat. Men något säger att Pittsburghs större erfarenhet kan bli utslagsgivande i längden. De får dock slita oerhört för att tvinga ner ett hungrigt Washington med förnyat självförtroende.
Tips: 3-4.

•Detroit-Anaheim
– Tvåan mot åttan i konferensen…det ska bara kunna sluta på ett sätt. Men Anaheim är ett gammal slutspelsspöke för Detroit och vi såg i serien mot San Jose att det passar ankorna rätt bra att få slå ur underläge. Kan mästarna hitta formen från ifjol ska de ändå kunna ta detta.
Tips: 4-2

•Vancouver-Chicago
– Om Canucks fortsätter som under slutet av grundserien, och i serien mot St. Louis, då spelar det nog ingen roll hur mycket hunger och dedikation Joel Quenneville piskar fram i sitt unga manskap. Chicago vinner två hemmamatcher, på sin höjd.
Tips: 4-2
* * *
Jaha, vi hörs senare i natten. Om ni nu inte har däckat allihop…

Jaha, så blev det med det.
Capitals hittade in i matchen igen, tog över och fem minuter från slutet vräkte Fedorov in ett dragskott,
Hjärtskärande för Rangers, desto mer lustfyllt för Caps,
Och sett till hela serien, och the ännu bigger picture, var det väl ett rättvist resultat.
Men Blåskjortorna kan fan vara stolta över den här insatsen.
De kämpade nåt alldeles oerhört och gjorde in bästa match på hela säsongen när det som bäst behövdes,
* * *
Apropå hjärtskärande…vad är det som HÄNDER i The Rock?
Holy shit.
FivePoints, Per, Big Pete...alla andra trogna Jersey-vänner i kommentatorsspåret, det önskade jag er verkligen inte.
* * *
Det finns nästan ingenting mer ångestfyllt än att kliva in i ett omklädningsrum där det sitter ett lag som just blivit utslaget ur Stanley Cup-slutspelet.
Det är så sorgen vibrerar i den svettstinkande luften.
Men Henke talar, såväl med amerikanerna som med oss från hemlandet.
– Det kommer att kännas ännu värre om några dagar. Nu är det bara tomt, man fattar nästan inte att det är över, men sen kommer man att börja älta vad det var som gick fel, säger han med blank blick.
* * *
Nu blir det alltså Boston mot Carolina och Washington mot Pittsburgh i öst.
Sjyssta serier – och särskilt då den sistnämnda.
Ovie mot Malkin, Bäckis mot Crosby…det är så man drar efter andan bara man läser det.
* * *
Stämningen är något ljusare inne i Capitals-kabyssen.
Bäckis står i ett hörn, i röda shorts och röd keps,   kan bara inte låta bli att flina hela tiden.
– Jag vet hur det kändes förra året. Det här är väldigt mycket bättre, jublar han.
* * *
Alltså de sista minuterna, ljudnivån i Verizon då, det var nåt alldeles bisarrt.
Det piper fortfarande i öronen när jag sitter här i pressrummet och försöker författa de här raderna
Jag som bara skämtade om det där med AC/DC…
* * *
Henke tycker att Fedorovs skott var bra, men inte ostoppbart.
– Jag var inte skymd och jag har tagit såna skott förr, säger han med lika blank blick,
* * *
Mörkret inne i Devils rum just nu vill man inte ens tänka på utan att ha psykofarmaka till hands.
Fy satan så grymt.
* * *
Bäckis  har haft  hela familjen på besök, men nu åker allihop hem – utom storebror Stoffe.
Han ska fortsätta hänga i den amerikanska huvudstaden.
Verkar ha det rätt bra, den killen.
– Ja, säger Bäckis med ett stort leende, skriv det i bloggen. Det finns ingen brorsa som har det bättre än vad han har det just nu. Bara ligga i soffan och må gott…
* * *
Stures grabb ser så ledsen ut att man nästan vill krama honom.
– Ju äldre man blir, säger han, desto färre chanser blir det ju att få spela om Stanley Cup-bucklan, suckar han.
* * *
Exakt vad Page Six Sean sa till Bäckis framkommer inte, mer än att det var nåt om att de skulle ”gå”, men en pest var han han tydligen så det räckte och blev över.
– Ja, idag märkte man att den där psykologen han pratat med inte gjorde någon skillnad. Det var samma Avery som förr, säger Valbo-ynglingen med en inte helt imponerad uppsyn.
Fast han var bra också, skulle bloggen vilja inflika…
* * *
Tårtan tog sig genom kvällen utan fajter med vare sig publiken eller Brooksie – och efteråt säger han helt milt att han är stolt över grabbarnas insats.
* * *
Jag får korrigera The Oak Man när han frågar Bäckis hur han skulle ställa sig till ett möte med Carolina.
Så kunde det ju aldrig bli.
– Är det så, flinar Bäckis, att du alltid får rätt den här? Det kan bero på att han är från Strömsbro…
* * *
Birger får en snus ändå idag, för säsongen och för insatsen ikväll.
* * *
The Oak Man vill ha sagt att han egentligen är från Sätra, men nej, nej – nu kommer det förstås att heta Strömsbro i fortsättningen.
* * *
Ingen förstår förstås en stavelse, men naturligtvis är Ovetjkin framme och stökar med nåt slags rysk-svenska när Bäckis står och gör intervjuer.
* * *
Paul Maras fru lär i alla fall vara glad…
* * *
Och vad sa Bäckis till Henke under den hjärtliga omfamningen efter matchen.
– Jag sa att han verkligen inte hade något att skämmas för på grund av den här förlusten.
* * *
Nu har Biffen lite lämningar till tidningen.
Sen ska han andas ut nån dag – och göra sig beredd för omgång.
Vi får se om vi närmast hörs från Detroit eller Boston eller kanske rent av DC igen.
Må gott och  tack för sällskapet. Det var en magisk kväll.

1-1 fortfarande.
Och det är väl oklart om man kan kalla det briljant hockey, men man kan kalla det en fantastisk Game Seven-match och man kan kalla det frustande jävla kamp.
Ett tag ser det ut som att Caps ska få ta över och precis som i de tidigare matcherna ha pucken ner hos Henke hela tiden, men mot alla odds kliver Rangers upp och fortsätter trampa på framåt.
Hittills är det faktiskt så att gästerna kämpar hårdare och visar mer hjärta än stjärnorna från huvudstaden.
Det är förbluffande att se.
* * *
Åh, Bjuggen och Bulltofta är med hemma i Borlänge.
Då blir man inspirerad.
Men Bjuggen, om du ser till att Roger håller sig vaken en hel natt mitt i veckan, då är du trollkarl.
* * *
Page Six Sean gör sin överlägset bästa match sedan han kom ”hem” till Rangers och tycks bara bli mer inspirerad av buropen från läktarhåll.
* * *
Varpu är i The Rock – hon har ju tre landsmän att hålla reda på i Carolina – och messar konstant om Johnny O:s storhet.
Ja, han är nog en Game Seven-man.
* * *
Om det här inte slutar som det ska för hemmalaget kommer Kozlov aldrig att sluta mardrömmar om den surrealistiska räddningen Lundqvist gjorde på hans öppna kasse.
Det var match1-, 2- och 4-klass på den insatsen…
* * *
En sån här kväll kan man ju tycka att Obama borde kunna vara här och visa sitt stöd för nya hemstadens stora hjältar.
Men hans folk utgår väl, som alla andra, från att det blir ännu större matcher längre fram.
* * *
Ser Colton borta vid kaffekannan, men han är så nervös att han inte går att prata med.
– Hur är det Colton, frågar jag.
– Tack ska du ha, svarar han…
* * *
Fick ni också se inzooming på Sather när han satt och tuggade på sin feta cigarr?
Ingen syn för Playgirl direkt.
* * *
Tyvärr folks, vi får aldrig veta vad det är Page Six Sean har att säga Bäckis.
Alla lyder den oskrivna regel som säger att inget som yppas på isen återges för nyfikna murvlar.
Och nyfikna är vi. Åh, om man hade en mikrofon på gästriken…
* * *
Inte för att jag läser Playgirl, ha ha, men jag tror att jag har en föreställning om hur det ser ut på de sidorna och Glen med cigarr passar näppeligen in…
* * *
En sista , sannolikt helt sjuk urladdning väntar.
Håll i hatten – och så kommer slutrapport vad det lider.

1-1 efter en första som definitivt lever upp till önskemålen om spänning och dramatik och vacker hockeykonst.
Rangers börjar bättre än de gjort på hela säsongen och tar rättvist ledningen med 1-0, efter balja av morgonvärming-Antropov.
Sen får Caps, som ser rätt tagna ut och bara producerar två skott, in en väldigt tursam kvittering – via Girardis rygg eller vad det nu är.
Därefter blir det jämnare – och fortsättningen lovar ju precis hur mycket som helst.
Vilken ynnest det är att få sitta här, vilken jävla ynnest.
* * *
Några av Caps-fansen på platserna ovanför Rangers bås har regnrockar och paraplyer med sig.
Now, det är humor…
* * *
Det ser ut som att Avery tänker vara en faktor på andra sätt än de mindre hedervärda tidigare under serien.
Han gör sin klart bästa period.
* * *
En annan man håller upp en hemmamålad skylt på vilken det står:
”Shhh…Rangers är känsliga”.
Rätt skoj det med, om ni frågar mig…
* * *
The Royal Oak sitter här och ser stabil ut i sin finaste slips.
Men Mini-Eken lyser med sin frånvaro.
På Gefle Dagsblads plats intill mig har istället en ryss indränkt i rätt så påträngande after shave satt sig.
Det är en ruggig besvikelse!
* * *
Ja, det är coolt att Rangers plötsligt plockar upp Ansimov.
Dom gjorde nåt liknande med Lauri Korpikoski förra året och som jag minns saken gjorde han mål direkt.
* * *
Hygglig pastej Ovie får in på Page Six Sean.
Den kommer att kännas i morgon…
* * *
Bäckis förspel till målet är det inget fel på, men dessförinnan sitter vi här och tycker att han ser påfallande nervös ut.
* * *
Caps-publiken kör Maaaarty-ramsan – fast i Luuuundqvist- och Heeeeenrik-version då – så fort det är minsta avbrott.
* * *
Personligen tycker jag ju inte att det är acceptabelt att det tar sån förbannad tid att byta en plexiglas-skiva.
Hallå, vill inte Verizon-personalen att Caps ska få spela just som de kommit igång?
Det går fan fortare i Borlänge ishall.
* * *
De får in några rätt mäktiga ”Avery sucks” också.
* * *
Ja, det var förstås Langenbrunners stackars knä jag talade om förut. Det är ändrat nu, ber om ursäkt.
* * *
Det var nog den där morgonträningen som fick fart på Antropov .
Först friläge (som, han såklart skulle gjort mål på, uj, vad taffligt det såg ut) och sen mål.
Det är en läxa för framtiden:
Morgonvärmning med Freddy Shoestring ska man ha. Det är bra grejor.
 * * *
Pallar era nerver en förlängning i The Rock, Devils-fans?
Det vore den logiska, episka avrundningen på den serien, eller hur?
* * *
Martina Navratilova zoomas plötsligt in i jumbotronen – och föräras mer jubel än man kanske skulle kunna föreställa sig.
* * *
Men Caps kommer att skärpa sig, på något annat sätt kan det inte bli.
* * *
Det är så där igen, att jag ser Ekens mun röra sig – men inte hör något.
Verizon-publiken kan vara stand-in om AC/DC behöver vila någon kväll, det är ett som är säkert.
* * *
Hoppas, hoppas  att det får fortsätta vara lika roligt att titta
Nu ska jag gå och hälsa på Colton, som ryktesvis sitter vid kaffekannan och ser hård ut.
Nästa paus, vänner.

Game Seven.
Bara ordet, bara själva termen, har en rent  mytologisk betydelse här borta,
Det är i den sjunde avgörande matchen  – ett fenomen även i basket och baseboll, ju  – hela den nordamerikanska idén om sport, tävling och rent av livet dras till sin yttersta spets.
Pojkar skils från män, vinnare från förlorare, ledare från skocken och så vidare i all evighet, Amen.
Nu står vi alltså inför en sån mytisk kväll och jag får ju erkänna att jag dragits med så svårt i hypen att jag ser upplevelsen som rent högtidlig.
Såvitt jag kan minnas har jag inte bevittnat någon live tidigare. Jag var inte här i Washington på sista Flyers-matchen förra året och någon var det inte, väl?
Min game 7-oskuld ryker helt enkelt nu och jag är nästan lika glad som…nej, let’s not go there.
Stort ska det bli.
Jävligt stort.
* * *
Lyckade förarga medpassagerarna på tåget ner i morse också (Linköping – med Acela, som är ett slags X2000, tar det knappt tre timmar).
Ni vet, snarkningarna…
Jag tror det är boxarnäsan som envisas med att täppa till som en Detroit-försvarare i högform, men dubbelhakan gillar att fladdra med…
* * *
Under presskonferensen i Tarrytown igår  exploderade andra ronden i det krig mellan Brooksie och Tårtan som tog sin början i en korridor i gamla Devils-hallen för några år sedan och sedan förevigades på Youtube.
Följande meningsutbyte ägde rum sedan Brooksie ställt en fråga om tumultet på bänken under förra matchen i huvudstaden – numer känt som Tortorellas eget Watergate…
Tårtan: – I have no response, I’m not discussing that.
Brooksie: – You’re not discussing the fact you were suspended for a playoff game?
Tårtan: – That’s just what I said. Next question.
Brookise: – That’s unbelievable, John. Unbelievable.
Tårtan: – You guys have your opinions, write ’em. Next question.
Brooksie: – So after a player commits a mistake, he doesn’t have an obligation to talk?
Tårtan: – You guys think you’re entitled to all information, Larry.
Brookise: – I’m asking for your opinion, not information.
Tårtan: – You have your opinion. You don’t need mine and I’m not going to give it to you. Next question, please.
Sedan blev det bara grymtanden från bägge sidor.
Priceless, tycker jag.
* * *
Idag är det faktiskt så varmt i Washington att man kan fixa rostat bröd bara genom att ta med sig en limpa och gå ut och gå lite.
* * *
Just som jag kommer till Verizon är Stures grabb på väg ut – igen.
Det börjar bli en fin tradition.
Den här gången har en snygg, ljus kostym och han, som det heter, andas optimism.
– Nu är det helt ny giv, säger han och gör en rörelse som visar att hårddisken liksom är rensad.
* * *
Bräschan ber inte om ursäkt.
– Alla som följer  hockey vet att det där var en lysande tackling, säger han om smällen som sänkte Betts och gav honom själv fem matchers avstängning.
Alla som följer hockey vet framförallt att goons ibland snackar väldigt mycket skit, skulle jag vilja säga.
* * *
New York Post avslöjar idag – och vänta FivePoints, det här är en story i din smak – att Langenbrunner genomgick en smärre knäoperation efter match 2 i serien mot Carolina.
Lik förbannat var han tillbaka på isen redan i match 6.
Det kan man kalla dedikation.
* * *
Ingen som är i Verizon under morgonvärmningen kan förstås låta bli att gå fram och kolla lite extra på plexit bakom Rangers bås.
Det ska ju, enligt det famösa brev Sather skrev till Bettman rymma för stora glipor så att de elaka fansen kan skrika taskigheter åt stackars Tårtan.
Och ja, jo, så kanske det är.
Men Tårtan ska för fan ändå kunna ignorera det.
* * *
Tror nog att FivePoints – liksom Per och Big Pete och allt vad ni heter – gillar att höra att Zajac och Parise känner att de är ”due” för lite målproduktion.
– Den längsta poängtorka vi hade under grundserien var tre matcher. Nu har vi haft tre matcher i den här serien utan poäng. Det får räcka, säger Parise till Post.
* * *
Ingen Selke-nominering till Zäta heller.
Hm, det blir inte mycket med den svenska representationen i Sin City…
* * *
Ja, det här har ni ju redan fattat.
Om vi upplevt hög stämning i de första sex matcherna får vi vara med om en tre timmar lång, brakande eruption av känslor ikväll.
Så jävla häftigt…
* * *
MN Johan, jag kan visst glädje mig åt Minnesota-Niklas, men hyser åsikten att San Jose-Evgeni varit en bättre målvakt.
* * *
I natt ska Eken ta bussen hem direkt efter matchen.
Bra det, för idag har jag bara en säng och där nånstans går ändå gränsen för min generositet…
* * *
Det är the usual suspects som deltar på isen under Rangers förmiddagsövningar.
Språkröret, Voros, Colton och Drottningen – plus, för första gången, Antropov.
Det senare kanske indikerar att han vill göra en anständig match ikväll…
* * *
Det verkar som att det blir ständigt skadade kaptenen Chris Clark som ersätter Bräschan snarare än Nylle Nyfiken.
Vad surt.
* * *
Vampyren Morrissonn – ja, han stavar ju så – förnekar att han bet Duby i söndags.
– Det är helt taget ur luften, jag blir arg av påståendet, säger han.
* * *
Washington Post-krönikören Mike Wise idag:
Om Napoleon vore vid liv idag skulle han ha ett Tortorella-komplex…
* * *
Mike Green blev tydligen offer för något slags ”prank” i ESPN:S regi och trodde i någon timme att även han var avstängd.
Inte så jättekul skämt, kan man tycka…
* * *
På dagens presskonferens var Tårtan betydligt lugnare.
Han lät nästan som en poet när han talade om magin i en Game 7 – och han vet ju, efter undret i Tampa för fem år sedan.
– Det är såna här kvällar man ser vad spelarna är gjorda av, vad de har i sig. Somliga blommar ut och njuter av möjligheterna i en direkt avgörande match. Andra blir rädda, för att inte säga paralyserade, och försöker gömma sig. Och det går aldrig att veta i förväg vem som reagerar hur. Det ska bli mycket intressant att se, sa han.
Det ska det.
Brooksie hade för övrigt inga frågor…
* * *
Fan, jag har inte nämnt Ovetjkin ännu.
Jag gör det nu då:
Ovetjkin.
Något säger mig att jag får anledning att återkomma till det namnet senare…
* * *
Det börjar nu bli ren Ben & Gunnar-klass på Paul Maras skägg.
* * *
Bäckis om tumultet runt Rangers bås senast.
– Det är fint att se att fansen försöker hjälpa till…
Ah, vilken Gävle-kommentar!
* * *
Sitter kungligt idag, mellan två praktfulla ekar.
Nej, jag har inte blivit visad till parken utanför Verizon.
Jag råkar bara ha mini-Eken på ena sidan om mig och The Royal Oak på den andra.
* * *
Ser i klippen att Post fått tag i Gris-Olle-typen som bråkade med Tårtan.
Han heter Ron – det kunde man ge sig fan på;  jag hade gissat på antigen Ron  eller Al! – och är väl lite halvskamsen så här några nyktra dagar senare, men han insisterar på att det var Tårtan ”som började” – bara för att han, fyll-Ron, sa nåt om pussies genom springan i plexiglaset…
* * *
Nu visar de tv-bilder från när Caps-spelarna anländer till hallen.
Bäckis, i en grårutig kostym som spänner över de allt bredare axlarna, kommer med Ovie.
De fnissar glatt ihop.
* * *
Tårtan har inte pratat nåt särskilt med Henke efter de två senaste matcherna.
– Det behövs inte. Jag vet hur mycket tävlingsinstinkt han har i sig, säger han.
Men ett uppmuntrade ord på vägen kanske inte hade skadat…
* * *
Inte heller jag hade räckt upp handen när Tårtan i går frågade murvlarna i Tarrytown om någon av dem trodde att Rangers skulle ha en chans i den här matchen.
Jag kan inte se något annat än att det mer begåvade Caps vinner.
Det blir…3-1.
Allra mest hoppas jag dock på lite mer underhållning och spänning och dramatik än i de närmast föregående matcherna.
Tänk en förlängning…ojvoj.
Okej, som ni vet:
Första paus.
Då är jag tillbaka.