Jaha, strax efter tio igår kväll klev jag ut genom dörren till pressrummet på Garden.
Nu, mindre än ett dygn senare, kliver jag in genom den igen.
Det är i såna lägen man får en bestämd känsla av att man inte har något riktigt liv.
Men Ottawa är ju här och då kan man inte stanna hemma.
Eller hur?
Nä, just.
Det blir kul det här med.
* * *
Jaha, har man sett. När Pebben & co ställdes mot riktigt avancerat motstånd, då vred de upp temperaturen och började spela på
Det var förmodligen Devils sista chans att komma ikapp och vinna östra konferensen.
* * *
Jag får försöka finna tröst i att Ottawa i alla ställde in morgonvärmningen i förmiddags.
Om man varit och sprungit här mellan matcherna också, då hade det börjat bli riktig han-har-inga-kompisar-varning.
* * *
FivePoints, kvalserien talar vi INTE om här idag…
* * *
Frågar Bruce Garrioch och de andra från Ottawa-bladen om de fortfarande tror att det finns något hopp.
De börjar flina ungefär som Pyle i ”Full Metal Jacket”, ni vet han som blir mobbad och sen får filmhistoriens mest monumentala nervsammanbrott.
Ojvoj, Senators svarta säsong har uppenbarligen har haft skadlig inverkan på den mentala hälsan i den kanadensiska huvudstaden…
* * *
By the way:
Jag stannade alltså hemma i går och är frisk och fin som en vårblomma idag.
Det hade ni inte  räknat med, eller hur? Ni tror jag saknar karaktär och faller för alla frestelser?
Ni har alldeles rätt – men just igår var jag för trött…
* * *
Idag nämns Rangers,  i alla fall i förbifarten, i Mike Lupicas krönika.
Åh, du gudomlige, tack…
* * *
Man kan fråga sig, ÄR det verkligen helt kört för Ottawa?
Det är nio poäng upp till slutspelsstrecket och de har elva matcher kvar – och sedan någon vecka tillbaka spelar de nästan så bra som vi vet att de kan.
Rangers får nog mer att bita i än somliga föreställer sig.
* * *
Nu är man ju bar nyfiken på vad Sälen och Svinet egentligen tyckte om sin första match i New York igår.
* * *
De har inte lagt ut Slap shots-krönikan på nätet ännu, så jag kan tyvärr inte länka, men Brooksie är lite flisig mot Tårtan idag.
Det blir alltså läge att gå på presskonferens och kolla läget ikväll.
* * *
Höken tidigare idag:
– Man skulle ju kunna tro att Sälen och Svinet spelar i Djurgården.
???
– Ja, de är ju djur bägge två.
Bara Höken, barn, bara Höken kan komma på nåt sånt…
* * *
Nu går Ottawa-reportrarna mot pressläktaren – och de har fortfarande samma vansinniga leenden på läpparna.
Jag börjar bli riktigt rädd. Ge dem en seger, Alfie...
* * *
Eken har bleknat en smula och skulle nu kunna, om man tittade noga, gå att skilja från en tegelvägg.
* * *
Alfie, i Sun, om att de börjat spela anständig hockey så här långt in i säsongen:
– Det är bättre att vi gör det nu än aldrig.
* * *
Här sitter murvlarna nu och dreglar över March madness-basketen på tv.
Och jag fattar inte riktigt…
* * *
Blev lite kortare intro än vanligt här, sorry, men dels har det varit en del annat att göra samtidigt, dels torkar källorna lätt ut när det blir så här satans tätt på given i samma arena.
Men matchen kan bli bra, det tror jag.
Så ni är med, eller hur?
Återkommer, tänka sig, i första pausvilan.

Det behövdes inget mer Rangers-mål.
Tellburgaren fick komma in i alla fall – och spikade igen.
Sen var det ju på skäggstubbet att ett riktigt desperat, men inte särskilt bra, Buffalo kom igen.
5-3 blev det alltså till sist, sedan födelsedagsbarnet Callahan satt sista i tom kasse – och nu är det i alla fall fyra poäng ner till mörkret för Rangers.
För Buffalo är det svettigare, fast Kometen, det blev egentligen värre – det är alltjämt fem poäng upp.
* * *
Du kan vara lugn, dala 55.
Det räcker med vinst – då får Birger snus.
Han trycker kort sagt glatt upp en Ljunglöfs ettan under läppen i kväll också.
* * *
Tellburgaren står efter matchen utanför Rangers omklädningsrum och pratar med gamla kompisar som Birger, Derek Morris och Nik Antropov och  bloggen kan inte låta bli att höra en utläggning om klimatet i nya hemstaden.
– Det finns tre nyanser i vädret. Det är antigen väldigt grått, bara grått eller molnigt.
He he.
* * *
Fast vi måste hitta på nåt extra när han gör mål, Ytterby-mannen.
Ska han få en hel dosa då?
Ni avgör.
* * *
The Oak Man tycker att det jag skrev om honom i första inlägget, det om stoppskylten,  hör till det roligaste jag fått ur mig – och han säger sig vara chockad över att ingen kommenterat det.
Så vad är er ursäkt? Oak undrar.
* * *
Plötsligt kommer Avery klampande genom korridoren utanför omklädningsrummet – i gnistrande, guldfärgade skor,
Tur att Herrey’s aldrig slog i USA.
Då hade detta ljuvliga fashion statement som bekant varit en omöjlighet.
* * *
Redan en bit in i första perioden förstod Tellburgaren att ett inhopp inte var otänkbart – och då blev han nervös.
– Jo, det är så. När det rinner iväg snabbt börjar man skruva på sig som andremålis. Man vet att det kan hända och det är alltid rätt svårt att bara inne. Man är alldeles stel, som en Steffi Graf, berättar han.
Desto coolare att det gick så bra då.
* * *
Man kan undra vad Birger har sagt till sin bänkgranne, för plötsligt kommer Colton fram, tar i hand, flinar och säger ”hej Per, du måste intervjua mig någon gång också”.
Jag blir så paff att jag bara mumlar nåt ohörbart.
* * *
Träffar Wikegårds Modo-kompisar  i omklädningsröran, men herr tyckaren själv syns inte till.
Skandal.
Bloggen kräver ett skvallermöte, pronto.
* * *
Kmannen, vad gött det är att se dig hålla ställningarna på egen hand de här sena helgmatcherna.
Men vad håller Canucks på med? Blev det för mycket sol vid poolen på Phoenician igår?
* * *
Varpu tar sitt allvarliga snack med Korpikoski-pojken – och han ser verkligen ut som en skolpojke påträffad med fingrarna i syltburken när hon kliver fram.
Hon får dock en godtagbar förklaring. Han hade ingen känsel i armen efter smällen i sargen strax innan. Och det är klart, utan känsel i armarna är det svårt att göra mål till och med på Lalime…
* * *
Man kan nästan se hur de svenska spelarna hajar till när Alling kliver fram och börjar ställa frågor.
Han har samma röst som Sam Elliott – ni vet berättarrösten i ”The Big Lebowski”.
Otroligt coolt.
Det torde inte komma som någon överraskning att han är bas i en av New Yorks bästa körer.
Ja, Alling alltså. Inte Sam Elliott.
* * *
Birger delar åsikten att kompisen Tellburgaren gjorde ett bra inhopp – och det stör honom en smula.
– Ja, fan, jag ville verkligen ha ett bra läge på honom. Det hade verkligen varit gött.
* * *
I vad mån Allings mäktiga röst ursäktar det faktum att han intervjuar Lundqvist så länge att PR-männen får säga stopp innan Beavis & Butthead fått sina citat ska jag låta vara osagt…
* * *
Redan i morrn – eller idag, om ni hellre vill det –  är det showtime på Garden igen. Mot Ottawa. Så det blir en  lugn lördagkväll för Rangers-spelarna.
– Ja, men jag ska i alla fall hinna gå ut och käka med Sälen och Svinet, säger Birger.
Svinet!?!
– Ja, Per Knutsson kallas ju så.
Jaha, jag trodde det var Avery som skulle hänga på…
* * *
Om vi ska spinna vidare på ”Big Lebowski”-temat vill ju jag gärna ha det till att jag är The Dude – och The Oak Man Philip Seymour Hoffman-karaktären.
Fast nu när jag tänker efter förstår jag att jag nog snarare är John Goodmans Walter Sobchak...
* * *
Du har förstås alldeles rätt, John J.
En pruttare blir det ju aldrig. Inte två heller.
Så jag har gått hem, tänker somna i tid och är tillbaka, pigg och fin, på Garden på söndag eftermiddag.
Då hörs vi här.

I periodpaus två har vi ett resultat som bättre speglar händelserna på isen:
4-1.
Drury, Callahan och – naturligtvis – Avery har scorat.
Och stämningen….ja, låt oss säga att det märks att det är Saturday night på Manhattan nu.
* * *
Du kan vara helt försäkrad, Johansson.
Som Skalk säger ”gör” Garden Faitfhul som Bruuuuce-fansen och drar ut på u:et i Duuuuubinsky.
Nordamerikansk grej det där, som ju Looooob var föremål för också, en gång i tiden.
* * *
Dum-Biffen är ute och klättrar på läktarsektionerna den här perioden.
Plötsligt inser han nämligen att han glömt lilla mobilen i pressrummet och måste, lätt panikartad, lämna sin post.
Den ligger dessbättre där den ska, men ni får ursäkta – rapporterandet blir lite lidande…
* * *
Callahans frilägesbalja hör ju helt klart till de snyggare målen i Garden den här säsongen.
* * *
Nu i pausen är det en tjomme på isen som får tusen dollar för  att han sätter en puck från bortre blå i tom bur.
Med tanke på hur svårt folk brukar ha för det tycker jag gott han kunde fått lite mer.
Tusen dollar…det är ju vad de som är på isen annars ger i dricks på Starbucks.
* * *
Om Rangers nu bara stänker in en puck till, då kanske vi får se Tellburgaren trots allt.
* * *
Det är tre väldigt fina kedjor Tårtan fått ihop – och gnuggar med oavbrutet just nu.
Särskilt trion Callahan-Dubi-Birger är rolig att se på.
* * *
Var det nån som frågade om Costello?
Jotack, han har gjort mycket bra – och just låten som fanns på min Spotify-lista, ”I want you”, är ett oerhört mästerverk.
* * *
Är Montreal på väg tillbaka nu? Så här kan det ju bara inte fortsätta.
* * *
Apropå musik säger Gomez i en reklampaus att han gillar Stones.
Bra kille.
* * *
Antropov-Nazzy-Drury är bra, dom med.
* * *
Fast den där om Stones och Gomez känns det som jag kommenterat förr. Ni som minns allting, har jag det?
* * *
Det enda trista med att Tårtan begränsar sig till tre kedjor är ju att man inte får se Colton alls.
* * *
Jag börjar plötsligt ångra mitt beslut om att steka kvällen.
Man kanske skulle gå ut och ta en klämtare ändå? Tunga söndagar har det varit förr, varför inte en till?
Hur som helst, slutrapport kommer inom en timme efter slutsignalen, okej?

1-0 dårå.
Efter egenartat mål av Sture Näslunds grabb.
Men det borde varit mer.
Sabres är, för att vara frank, inget bra lag just nu
* * *
Några  minuter tar det inte, dala.
Redan  i första bytet  trycker Lydman till Gomez i ryggen
Och det är signalen för en viss nummer 16 att initiera bjuda upp till klassisk dans, verkar det som.
Det kommer att bli mycket kring honom i den här matchen, tro mig.
* * *
Nejdu, Kometen –Buffalo har det jappats om vid otaliga tillfällen i den här bloggen.
Fuck, ifjol var jag ju till och med där – med fotograf och allt – i ligans tristaste stad.
Men… i år har det inte funnits så särskilt starka skäl att följa dem, är jag rädd.
* * *
Gris-Olle är fullständigt från vettet ikväll.
Han skriker precis hela tiden.
Så fort en hemmaspelare har pucken:
– Shoooooot!!!
När det är minsta gruff:
– Hit him! For fuck’s sake, hit him!
Efter några minuter, när några stackars eftersläntare är på väg mot sina platser på sektionen nedanför:
– Sit down, you assholes!
Och hela tiden i övrigt:
– Avery! Avery! Avery!
* * *
Både jag och Varpu är helt övertygade om att Korpikoski-pojken ska sätta straffen.
När han missar suckar hans landsmaninna mycket tungt.
– Det där måste vi ha ett snack om…
Låter inte lovande för Lauri…
* * *
Fast jag håller med Gris-Olle.
Eftersläntare är ett jävla pack.
Antigen kommer man i tid eller så kan man stanna hemma.
* * *
Målet är bra sällsamt.
Det ser ju ut som att Porr-Lindys backar låter fyra hemmaspelare åka slalom genom zonen innan Stures Pojk petar in pucken.
Var det inte Buffalo som brukade ha så bra försvar?
* * *
Men Julia, är du nu på läsken igen?
Vad har vi sagt om det?
Det blir ju bara kaos och så hör vi inte vad dig på flera dagar sedan…
* * *
Garden Faithful har börjat fatta tycke för Birger och hojtar ”Shoey” så fort han har pucken.
Det gläder oss Ytterby-fans.
* * *
Snackaren blir imponerad när han upptäcker att Tabasco-Eken kommer med kaffe.
– Är det du som som är the ringleader som de andra får hämta kaffe, frågar han.
Just precis. The Ringleader, det är jag det.
* * *
Om Julia inte hade däckat skulle jag beklaga Habs öde.
0-2 mot Toronto. Aj oj,
* * *
Nu ska the Ringleader njuta av frukterna.
Hörs sen.

God afton.
Det är lördagkväll och NHL-bloggen proudly presents – New York Rangers mot Buffalo Sabres, live från Madison Square Garden.
Det kan bli riktigt lajbans.
Inte för att just Buffalo får någon att hjula nerför sjunde avenyn av upphetsning – jo, min kompis Ljungen kanske, om han vore här  – men det är som sagt lördagkväll, Rangers är på uppsving och matchen betyder alldeles väldigt mycket för alla inblandade.
Häng med, det är mitt råd.
* * *
Ljungen, ja. Har ni koll på honom? Anders Ljung. Bror till fotbollsmålvakten Bernt. Utgör finfina pop-projektet Space Age Baby Jane. Vi växte upp ihop och det slog mig just satt han hans fjärdelag, efter AIK, Brage och Ipswich, är just Buffalo Sabres.
Intresseklubben noterar, eller hur?
* * *
Egentligen känns det inte riktigt okej att  matcherna den här helgen ska behöva betyda så mycket för Rangers.
De bara vinner ju hela tiden, känns det som. Men det gör de närmaste konkurrenterna också, och därför har de lik förbannat bara två poäng ner till mörkret under slutspelsstrecket.
De påminner därvidlag om mig när jag är ute och promenerar om morgnarna. Jag går och går men verkar ändå aldrig komma nånstans.
* * *
Ikväll var det meningen att bloggen och Brooksie skulle ut och svinga en bägare efter matchen, men jag måste upp hyggligt tidigt i morgon och har tvingats meddela att jag bangar.
Vilken mes jag blivit in my older days.
* * *
Lunkan mot Tellburgaren, visst vore det nåt?
Chansen finns ju, men det är oklart om den säregna Lindy Ruff  har förstånd att använda sin andra svensk.
* * *
Breaking news:
De har skaffat nya stolar och bord till det sunkiga pressrummet på Garden.
De påminner om trägårdsmöbler, men ändå. Vi har blivit av med cigarrstanken som satt kvar i de gamla sittdynorna sedan Alis Garden-matcher i början av 70-talet.
* * *
Tellburgaren?
Ja, enligt vanligtvis mycket pålitliga källor i kulisserna är det så Tellqvist kallas.
* * *
Men Dallas…1-4 inför sista, i en hall där de alltid haft lätt…det går ju bara inte.
* * *
Kvällens Anrell-spaning:
En Buffalo-reporter ser ut precis som Dan Hylander.
Det tycker jag är lite festligt.
* * *
Jaha, här har vi ytterligare ett obehagligt tecken i tiden:
Luffaren har förlorat jobbet.
Han är här ändå, och mottar en ständig ström av beklaganden från sina kollegor.
Men man hör paniken i rösten hos de som är framme och uttrycker sin sympati.
Amerikansk gammelmedia befinner sig i fritt fall och alla vet att det bara kan vara dagar som skiljer dem från förnedringen Luffaren lever med ikväll.
* * *
Håll koll på vad som händer Gomez i den här matchen
Det sägs att Lindy beordrat hämnd för pååkningen på Ryan Miller i förra mötet.
* * *
Kämpa nu då, Dallas!
* * *
Lindy Ruff, förresten, ser inte han ut som en porrskådis från 70-talet?
Det är min åsikt.
* * *
Det är och förblir väldigt underhållande att Mike Babcock envisas med att hela tiden kallar Johan Franzén för The Mule.
Det gör ju jag också, men det är skillnad. Jag är bara en vanlig lallare. Babcock är coach. Såna brukar inte ha så föredömligt barnsliga sidor.
* * *
Tvingas göra hastig halt på väg ut till toaletten.
Nån har nämligen. ställt upp en stoppskylt i en korridor
Tror jag.
Men det visar sig vara Eken, just hemkommen från Florida – med ett plyte bränt till i fantastiska tabasco-nyanser.
* * *
För Sabres är läget riktigt prekärt. De har fem tunga poäng upp till Habs på åttondeplatsen och verkar inte få någon ordning på spelet, trots att porr-Lindy skriker sig lika röda i ansiktet som The Oak Man.
– Men vi måste fortsätta tro. Det är allt vi kan göra, säger Hanky Tank Tallinder till Buffalo News.
* * *
Om det till äventyrs finns någon i läsekretsen som ser Hockey night in Canada-sändningar i natt  – Kmannen? – måste ni rapporter vad hockey-Himmler har att säga att om Ovies målgest.
* * *
In genom dörren kommer plötsligt det slutgiltiga kvittot på hur viktig den här matchen är:
Svenska statens finaste representant i Äpplet.
Ja, Daniel Alling på SR alltså.
* * *
Jag har en alldeles bestämd känsla av att Quadzilla Shoestring gör mål ikväll också.
Inte nog med att han vet att han får snus i så fall. Han har legendariska polarna Sälen och Per Knutsson på plats också.
* * *
Varpu försäkrar att det nu är över en vecka sedan magsjukan gav med sig.
Så nu får hon sitta med bloggen igen.
* * *
Nä, det sket sig alltså för Dallas. Det ser alltså inte ut att bli några övernattningar på W Hotel vägg i vägg med American Airlines-arenan det här slutspelet. Snyft.
* * *
Okidoki, mot pressläktaren.
Hoppas ni får kul.
Jag återkommer i pauserna.

Kometen, jag är ledsen, men det kom en massa annat, vanligt jobb emellan – så jag har inte hunnit se matchen annat än med ett så kallat getöga.
Så det blir väl begränsat med inlägg.
Men, i morrn är det dans på Garden – då får du vara med.
* * *
Det börjar hetta till mellan FivePoints och Iceman66.
Håller ni det på den här nivån får ni fortsätta, men det får gärna finnas NHL-anknytning – och ni får inte spåra ur i personliga attacker. Då lägger Biffen på locket.
* * *
Liten av tiden som skulle ägnats åt hockeyn har gått till en ny leksak också, måste jag tillstå.
Jag köpte nämligen en så kallad shredder idag. En dokumentförstörare, ni vet  en sån som finns på Gordon Gekkos kontor  i ”Wall street”. Jag har alltid velat ha en sån. Inte för att jag egentligen behöver en, men ändå. Och nu sitter jag här och strimlar gamla utskrifter. Skitkul är det.
* * *
The Mule är het, noterar jag.
Gött det.
Vi hörs i morrn.

Jaha, nu är det tjafs om The Great Eight igen.
Tocchet och diverse konservativa kommentatorer på kanadensisk tv surar över målgesten efter 50:e målet för säsongen.
Ah, va fan. Det finns så många oskrivna, stela  gammel-regler om hur man måste uppföra sig i NHL och det är bara bra att nån bryter mot dem.
Och målgesten var ju stenkul.
Den bäste la ner klubban på isen och låtsades värma händerna över den…
Ta det, undersåtar.
* * *
Jovisst, John J. I leksandsbåset har vi nu en Made Man i Biffen-världen –  alltså en person som tillbringat en vecka i korresoffan.
Det kan inte sluta med något annat än succé.
* * *
Det är inte bara Tårtan som kan vara Kapten Haddock-artad mot sina spelare.
Lindy Ruff är rätt kolerisk han också. Efter den bedrövliga förlusten mot Ottawa häromsisten var dörren till omklädningsrummet stängd i en kvart för utskällning och det blev tydligen rätt rufft (häpp!).
– Jag kan inte återge vad han sa. Det var inga ord som passar i några tidningar, sa Hanky Tank Tallinder till Buffalo News efteråt.
* * *
Bloggen har kopplingar också till Erikssons partner i båset.
C.O har inte sovit i korresoffan, men han har varit med och sänkt ett par cajun martinis på Jones – utan att grimasera alltför mycket.
Då är man också made man i Biffen-världen.
* * *
Jag tyckte det lät som att The Mules kontraktssituation var på väg att lösas redan i januari, men nu tycks Ken Hollands pusslande gått i stå.
Den gode general managern – antagligen NHL:s mest sympatiske – vill helst ha kvar både The Mule och Hossa, men har svårt att hitta utrymme under ett lönetak som kommer att sjunka – kanske rent av dramatiskt – om två år.
Trist, det.
Jag vill ogärna se The Mule nån annanstans än i Motown.
* * *
Nicke Eriksson – också känd som Movägens Larionov – var en gång draftad av Philadelphia Flyers.
Så Iceman 66 vet.
* * *
I The Big D surras det om att Dave Tippett kan vara på väg att förlora jobbet.
Och visserligen börjar det se ut som att Stars får svårt att bärga en slutspelsplats, men i första hand beror ju det på att nästan alla spelare av klass är eller har varit skadade och det är väl inte riktigt butter-Daves fel?
Han verkar dock själv tämligen oberörd av den pressade situationen.
Den utmärkta Jennifer Floyd-Engel på Fort Worth Star-Telegram frågade honom häromdagen om han inte behövde ett par tequila-shots för att ta sig genom de kommande, livsviktiga matcherna.
– Jag klarar mig utan, skrockade han till svar.
* * *
Ena halvan av Beavis & Butthead har varit på utflykt till Tampa och enligt säkra källor bränt sig något alldeles ohyggligt i Florida-solen.
Jag hoppas han fann tröst i att han fick se sin Bäckis vinna i St. Pete Times Forum.
* * *
Det är inte kul i Montreal nu. Fan, det var ju i år, under 100-årsjubileet, de skulle slå till och vinna sin 25:e titel. Men det har mest varit kaos, framförallt efter jul, och jag börjar tro att de inte ens går till slutspel. Det blir nog Carolina och Florida som tar de  två sista slutspelsmatcherna.
* * *
Ja, Pasi. Kronans vändning i matchen mot dollarn är en av säsongens allra skönaste…
* * *
I väst vill jag så gärna tror att Dallas ändå ska kunna pressa sig upp, men det börjar som sagt se tungt ut. Edmonton och Nashville grejar det troligen, liksom Columbus.
* * *
Atlanta-Detroit i natt. Av någon anledning ser jag väldigt mycket fram emot den matchen. Förmodligen för att den går i HD och för att HD-sändningar från just Phillips alltid är så extraordinär fina.
Och så är det ju youngblood Enström mot Kung Lidas.
Hörs vi under den bataljen?

Det blir  onödigt spännande på slutet, men Devils ger allt för sin Marty och till slut står han där med sitt suveräna rekord.
Samtidigt utbryter ovationer värdiga en Stanley Cup-titel.
Alla – jo, alla – står kvar och förärar honom en bifallsstorm som aldrig tar slut.
Mäktigast tycker jag ändå det är när lagkamraterna ställer sig i en halvcirkel runt Mister 552 och slår klubborna i isen.
Den synen blir inte lätt att glömma.
* * *
– Jaha, skrockar Johnny O när Beavis & Butthead ramlar in i omklädningsrummet, när det är rekorddags…då kommer dom.
Sen berättar han att det var en speciell match att spela och att han är glad att Marty fick sin rekordseger på hemmaplan, men samtidigt:
– Så nervöst blev det inte, det är ju många matcher kvar, så känslan var ju inte att det var sista chansen för honom.
* * *
Det är ju bara trist att det ska ta sån tid att klippa nätet ur buren.
Marty själv tröttnar efter ett tag, ger saxen till Weekes och åker själv ut på isen för att ta emot jublet.
* * *
FivePoints, jag gjorde förstås som du sa och levererade en liten applåd från dig.
* * *
Springer, som hastigast, på Samuel Påhlsson i korridoren bakom pressläktaren.
Han berättar att det känns helt okej och hoppas vara på isen mot Columbus i morgon.
Så nu vet ni det.
* * *
Det är Stanley Cup-stämning utanför The Rock också, liksom på vägen till Penn Station  – och på tåget tillbaka mot Manhattan.
Ramsan ekar överallt hela tiden:
– Marty, Marty, Marty…
* * *
Niclas Hävelid är även han nöjd över att ha fått vara med på Martys, men kan bli ännu mer nöjd i morgon.
– Att AIK slår Leksand är ju såklart viktigaste av allt, säger han och flinar upp sig mot yours truly.
Hm.
* * *
Fan tror om jag inte hör ett ”Marty, Marty, Marty” från grannen här hemma också,
* * *
Devils PR-män tar det kloka beslutet att låta Marty möte media ute i pressrummet istället för inne i omklädningsrummet.
Begåvat.
Devils omklädningsrum är stort och luftigt, men en sån anstormning hade det inte klarat.
* * *
Shanny, som ju varit med ett tag, bekräftar att det var finalvibbar även nere på isen.
– Det var en riktig ”buzz” i hallen. Man kände det på uppvärmningen, man kände det vid första nedsläpp, säger han.
* * *
Ni som läste det stora reportaget om Johnny O härom månadens minns att backbjässen gått omkring i New Jersey och saknat svenska semlor.
Nu är den törsten släckt – tack vare Hökens  Fika-tips.
– Ja, man fick ju beställa. De smakade inte riktigt som de ska, jag tror att det är skillnad på mjölet här och hemma, men det var ju bättre än ingenting, säger han och ser ändå lite glad ut.
* * *
Jaha, då slår vi igen butiken för idag.
Stor kväll blev det.
Vi hörs inom kort.

Jaha, ett rekord har Devils redan slagit.
Med sin assist till Giontas 3-0-mål noterades Patrik Elias för sin 702:a poäng och det är klubbrekord det.
Sen får han ta emot såna hyllningar att jag minsann tror han ”gör” en Sudden och blir lite tårögd på bänken.
* * *
Ah, skit, nollan ryker när Johnny O sitter utvisad.
Men man kan inte få allt.
Det är segern som räknas ikväll.
* * *
Helt glömmer Devils-fansen inte lede fi ens en sån här kväll.
Vi har hört den åtminstone två gånger:
Potvin-visslingen – och så ett brakande ”RANGERS SUCK”!
Jaja, det bjuder vi förstås på när historia skrivs.
* * *
På slutet hettar det till igen, annars är mittperioden betydligt mindre upphetsande. Chicago verkar åtminstone ha  fått koll på att det faktiskt är tävlingsmatch ikväll.
* * *
Khabibulin – som ju har det tuffaste namnet av alla – får några gånger visa att han kan, han  också.
Men det är inte riktigt nån som bryr sig.
* * *
Det är min ambition också, Schulman-älskaren, men just nu är det så tätt mellan matcherna att jag inte hinner så mycket mer än livebloggar. Och de flesta verkar ju föredra såna. Sorry.
* * *
Det spelas förstås hyllningslåtar. Som ”The best” från ”Karate kid”-filmen.
* * *
Emellanåt är det faktiskt så att vi inte hör varann – trots att vi sitter uppe i taket, en bra bit från de vanliga läktarsektionerna.
* * *
Nej, det är inte jag som kan ”Karate kid”-låten. Det är Eken…
* * *
Per, kan du berätta vad det är fansen skriker när det blivit mål.
Det låter som ”you suck”, men så kan det väl inte vara?
* * *
Slutrapport kan komma mycket sent ikväll, så ni vet.
Så fort omklädningsrumsgrejset är över går jag till tågstationen och åker hem.
Först därefter kommer en text.
Sorry, men det får ni stå ut med.

Lagkamraterna har uppenbarligen bestämt sig:
Marty ska få sin rekordseger ikväll.
De spelar alldeles briljant och går upp till 2-0 redan innan vi hunnit slå ner rövarna ordentligt.
Vackert – och imponerande.
* * *
Men Ros idoler verkar helt yrvakna.
Var det ingen som berättade för dem vad  det var för slags match de skulle spela här?
* * *
Mitt i nationalsången zoomar dom in Marty på jumbotronen – och redan då blir Jersey som Jersey vanligtvis bara är under Springsteen-konserter.
Draget är sjukt.
* * *
Smärre katastrof inträffar:
Mina läsglasögon går sönder – i kavajfickan.
Så nu sitter jag här med bara en båge och ser ut som en dåre. Ni får följaktligen ha förståelse om det blir mycket konstiga stavfel ikväll.
* * *
Kallas Niklas Hjalmarsson Jalle?
Eken påstår det – utan att egentligen veta.
– Men alla som heter Hjalmarsson kallas väl det, menar han.
* * *
Johnny O och Niclas H känns som The Rocks of The Rock. De är ju oerhört stabila ihop, inte minst i numerärt underläge.
* * *
Det blir stående ovation när speakern meddelar att det är en minut kvar av perioden. Då är det kul.
* * *
Man kan förstår att gamle Quenneville vill få igång Samme så fort som möjligt.
Det här går ju inte.
* * *
Fan, den här glasögonsituationen gör ju att det ser ut som att även jag varit ute och firat St. Patricks…
* * *
En sak är säker – om Devils fortsätter spela som i den här perioden, då blir playoff en enda stor fest i Newark.
* * *
Nä, ser ingen Albelin under min korta spionpromenad.
Oväntat.
* * *
Så fort det blir avblåsning dånar ramsan här inne:
– Marty, Marty, Marty!
Per, igen, det är för tråkigt att du får sitta vid tv:n…
* * *
Jaha, nu börjar det bli dags att kolla in kvällens övriga matcher också.
Det som händer uppe i Montreal är ju hyggligt viktigt för de inblandade…
* * *
Vad tror ni, får han hålla nollan också?
Det skulle inte alls förvåna.
Vi hörs i nästa paus.