0-1 har vi här, sedan den taskiga pucken studsat in via en Erik Cole-skridsko.
Skitmål, sure. Men om det vart någon ordning på Rangers backar hade den förre Carolina-stjärnan aldrig fått braka  in framför Henke på det sorglösa sättet.
* * *
Tammefan, har jag inte fått Armbågsmannen intill mig igen.
Han breder ut sig som en skoltrött åttondeklassare som vill ha plats att sova över läxböckerna.
Och taktiken är uppenbar:
Han kommer så tidigt att ingen kan stoppa honom.
Men det ska vi bli två om.
Nästa gång sätter jag mig här direkt efter morgonträningen – med extra laptop och taktikbräda.
* * *
Det känns som att Rangers powerplay börjar bli en av de stora sportsagorna i New York – i klass med A-Rods Madonna-romans, ungefär.
De får en chans i den här perioden och det är bara patetiskt.
Och de vet om det.
Det är ju egentligen inte det att de inte kan bättre, men självförtroendet i numerära överlägen är så Musse Pigg-lågt att man kan se ångesten sprida sig i hemmabåset så fort domaren höjer armen.
* * *
Nej, det var tydligen fåfängt att tro att valet skulle vara över.
På andra sidan om mig har har jag Snackaren, en jävel från Long Island som aldrig nånsin kan hålla tyst, och han ägnar större delen av inledningsperioden åt att upplysa mig om att USA kommer att gå under med Obama vid rodret.
Jaja.
* * *
Direkt efter powerplay-försöket gör Näslund och Gomez dock ett riktigt inspirerat byte.
Det känns som att de etablerar tryck mot målvakts-rookien på ren ilska.
Fast det går snabbt över…
* * *
Verkar som att Grängesarslet gick och la sig istället. Där missade vi nåt.
* * *
Stortini blir utbuad  när det ser ut som att han är rädd för Coltons nävar.
Men vem skulle inte vara det?
Själv trodde jag Strudwick skulle ta en dans med Dubinsky. Det var han som fick lära ynglingen att slåss förra året och läraren borde väl vilja ge eleven en till lektion.
Det kanske kommer?
* * *
Tror bestämt att Gris-Olle är här igen. Han håller sig påfallande lugn ännu så länge, men jag tycker jag känner igen det sträva grymtandet. Får han bara några bärs här i pausen kan det nog bli åka av igen.
* * *
Okej, hörs snart.

Jamen,  då så.
Då är valet och efterföljande minisemester över och en någorlunda utvilad blogg gör comeback i Garden.
Känns finfint.
Särskilt som vi har så exklusivt besök ikväll.
Edmonton är en sällan sedd gäst i the world’s most famoooous arena.
De har faktiskt inte varit här sedan Messier fick sitt tröjnummer hissat i taket och det var ju…ja, få se, första säsongen efter lockout-året.
Mer såna besök, säger jag. Och mindre Islanders.
* * *
Plötsligt är det mörkt när man går på hockey.
Då vet man att det är serielunk – och det är väl på nåt sätt som det ska vara.
Fast egentligen tycker jag allra bäst om när det är ljust. Det betyder ju  antigen seriestart – eller slutspel.
* * *
Till skillnad från 05-06 kan det bli rätt kul att se Oilers den här gången.
Det som då var en rätt träig lagmaskin (som förvisso tog sig ända till final, men ändå…) har ju blivit en pigg, kvick, rolig samling young guns som inte har förstånd att vara rädd för nånting.
* * *
Har, åtminstone tillfälligt, tröttnat på den överdrivet uppklädda stajlen.
Så idag kär jag jeans och skinnpaj, nyinköpt i Palm Springs.
Blir det roligt ikväll kan det vara the outfit for hockey i fortsättningen…
* * *
Varpu ligger hemma i feber och Eken har åkt till Kalifornien på  jobbresa.
Så jag får sitta här ensam och försvara de nordiska färgerna ikväll
Luffaren har redan upptäckt detta och flinar hotfullt. Jojo, när katten – det vill säga Varpu – är borta dansar Jersey-råttorna på bordet.
* * *
Mini-Magic brukade trivas på Garden när han spelade med Islanders, så bli inte förvånad om han ställer till med nåt spektakulärt i natt.
* * *
Fast det där med jobbresa…jag vet inte om jag tror på det. Förmodligen handlar det mer om att blottarrocken kommer till användning i det varmare klimatet på västkusten…
* * *
När Mini-Magic begick sin debut på Garden för tre säsonger sedan satt pappa Kenta på läktaren.
Han kom också ner i omklädningsrummet efteråt och medan sonen satt på en pall intill och åt pizza frågade vi om han var stolt över avkommans fina insats.
– Jodå, Robban var bra, svarade han med ett flin, fast det är klart…när jag debuterade på Garden gjorde jag hat trick…
* * *
Synd på Varpus feber. Korpikoski har blivit uppkallad från Hartford och ska spela ikväll.
Man får hoppas att det orsaker lite oro bland blåskjortorna. Det är många som gått på halvfart de senaste veckorna och  behöver skärpa sig. Dubinsky till exempel. Och Voros. Och Dawes. Och Callahan.
* * *
Förresten, det kom jag ju plötsligt på…när Mini-Magic lämnade Leksand flyttade min kusin Annika in i hans gamla etta, ovanpå legendariska Leksandsbaren.
Jag tror man kan slå fast att Robban inte riktigt skulle känna igen sig.  Det är fint nu, liksom…
* * *
Eken messar från La la-land
– Ta en Eken-portion åt mig…
Jag förstår att min uppsyn säger nåt annat, men så mycket mat kan varken jag eller någon annan människa med någotsånär normal metabolism trycka i sig.
* * *
För andra matchen i rad väljer Oilers att ställa rookien med det något besvärliga namnet Jeff Drouin-Deslauriers i kassen.
En sån måste ju Henke vinna mot…
* * *
Det är gott om Oilers-tröjor i skymningsmyllret på 33:e gatan ett par timmar före nedsläpp.
Kanadensiska fans upphör aldrig att imponera.
* * *
Luffaren viskar konspiratoriskt med Mikrofontönten.
Nåt är på gång.
Jag kan bli kölhalad i natt.
* * *
Ros ringer hemifrån höstkylan och säger, bland annat, att jag snart måste skriva nåt snällt om Blackhawks.
Måste  jag verkligen det? Vad tycker ni?
* * *
Kontinuitet. Tänk om man nånsin skulle få se lite av den varan hos Rangers.
* * *
Brooks har också skinnpaj. I’m just saying…
* * *
Jag avvaktar med Chicago, men Boston vill jag hylla. Det är alldeles storartat att de går så bra – och spelar så förtjusande hockey.
* * *
Ryktet säger att vi har ett så kallat grängesarsel med oss i kommentatorsspåret i natt.
Akta er, i så fall kan vad som helst hända.
* * *
Som av en händelse väljs Glen Anderson just i natt in i Hall of Fame. Oilers borde vinna bara därför.
* * *
Jag tackar hdw för försvarstalet tidigare under dagen.
Själv orkar jag inte längre tjafsa om det där.
* * *
Tips?
Jag drar sta med 4-1 till Rangers.
Det bara känns så.
Nu ska jag klämma i mig en halv Eken-portion texmex – då står man sig i två dagar – och sen vagga upp på läktaren.
Vi hörs traditionsenligt i första pausen.

Jag har efter valet fått ledigt några dagar och ligger vid en pool i Kalifornien och tar igen mig,
Sorry, men det behövs efter slutspurten i valet.
Återkommer på måndag och sen blir det hockey så det skvätter om det. Jag lovar!
Tills dess:
Hoppas Malik har kul ikväll…

Jaha, 3-2 till sist.
Rangers bara vinner och vinner – trots att de fantamme inte en enda gång på hela säsongen spelat riktigt bra i 60 minuter.
– Nej, det ska bli intressant att se vad vi kan åstadkomma när vi gör en kanonmatch, nickar Fast Freddy Shoestring instämmande när han är på väg mot de inre regioner av omklädningsrummet som är off-limits för oss, det fria ordets riddare.
Indeed.
Shoestring håller för övrigt med om att Atlanta-fajten  inte var mycket att skriva hem om
– Typisk serielunksmatch, lyder omdömet.
Indeed igen.
* * *
Det blev aldrig något rinkside-säte i slutperioden.
Ingen finska heller.
Vi kom fram till att vi trots allt var för bekväma för såna äventyr.
Eller också fintade finskan bort mig. Vore inte första gången.
* * *
Zherdev alltså…
Det var i sanning hans match det här.
Ett konstmål, ett magnifikt förarbete innan Girardis avgörande, en suverän brytning… såg ni finten på blå där på slutet?
Ma’ronn, som dom sa i Sopranos.
Jag har inte sett en liknande hockeykonstnär  sedan…ja, jag höll på att skriva Robert Burakovsky, men nu ska vi väl inte ta i.
Gör han några matcher till i samma stil kommer östkust-Zäta (copyright: hdw) att bli ny publikälskling på Garden.
Är det nåt dom gillar i den här stan är det stjärnor som sticker ut.
* * *
Hinner aldrig in Atlanta-kabyssen innan alla har försvunnit, men  ser de flesta av spelarna på läktaren nedanför pressrummet istället
Där sitter de och gör sig beredda för utgång i Manhattan-natten med vänner och bekanta som kommit till, eller redan finns, i New York.
Thrashers ska nämligen vara kvar i storstan till på lördag och nu väntar en night off.
Håll med om att det låter rätt sjysst.
* * *
Ratso Sloman är inne och smyger i Rangers omklädningsrum den här natten också, nu i nåt slags fårskinnspäls och vita boots.
Jag noterar också att han fått samma slags säsongsackreditering som yours truly, vilket innebär att den spektakuläre författaren kommer att vara här och förgylla vår tillvaro varje match.
Så du hajar ju, Halvar – du måste komma hit och följa med på hockeytävling.
*  * *
En som sitter där på läktaren och ser rätt salt ut är Toby Orr, som de ju kallar Enström numer, men jag ids inte gå fram. Han har alldeles för coolt sällskap.
* * *
Den Halvar jag gafflar med, han som älskar Ratso Sloman men inte är särskilt förtjust i hockey , hittar man här.
En av landets bästa bloggar, om ni frågar mig.
* * *
Zippy, från Newsweek, går fram till Henke och säger nåt om att svenske släppte lite returer ikväll.
– Vadå ikväll, flinar sensken.
– Öh, fortsätter Zippy, let me rephrase…
Sedan har de en rätt debatt om huruvida kungen till vardags släpper för mycket returer eller inte.
Han borde ha frågat om sekvenserna när kungen lämnar kassen och ska ut och veva med klubban istället…
* * *
Hedbä trodde som jag:
Att han skulle stå ikväll.
Och det är uppenbar att han är rätt besviken över att det inte blev så.
– Det finns ingenstans det är roligare att spela än här, säger han på världens vackraste dialekt (leksandsmålet, såklart!) och sveper med armen mot den rink som trekvart efter slutsignalen håller på att förvandlas till basketplan.
Nu verkar det dock mer eller mindre säkert att han står mot Devils på lördag.
* * *
Jag har redan pratat med Fast Freddy, Macke och Henke och rycker därför till när ytterligare någon i röra inne hos Rangers ropar ”tjena” på svenska..
Ah, det förstås. Hur kunde jag glömma? Det är naturligtvis Drottningen som hälsar.
* * *
Klart stiligast i Atlanta:
Kovaltjuk.
Han bär en kort, tunn, elegant rock jag önskar att Eken hade sett.
Det är så man klär sig!
* * *
Hockeyspelare är vana vid att stå i centrum, men när presidentkandidater korsar deras väg får de finna sig i att ta ett steg åt sidan.
Det var precis vad som hände Ottawa Senators nere i Fort Lauderdale igår.
– Ja, Obama bodde på vårt hotell, berättar Daniel Alfredsson på telefon nerifrån värmen.
– Det var alldeles otroligt mycket folk och poliser och säkerhetsvakter.
Intressant, för övrigt, att Obama-kampanjen kostar på sig att bo lika flott som NHL-lag…
* * *
När jag står vid hissen för att åka hem kommer Colton Orr gående med två damer och…ja, nu ska vi ju inte vara såna, men…holy shit!
* * *
Just som jag skriver det gör Hossa 1-0 för Detroit på tv:n.
Där har vi en annan som börjar bli rätt varm i kläderna…
* * *
Det bästa med hela kvällen:
När jag kommer hem jobbar Basil, hängivet Islanders-fan,  i dörren med Simon, lika hängivet Rangers-fan.
Jag och Simon har mycket roligt på den stackars öbons bekostnad.
– There’s always next season, lyder den mest rumsrena kommentaren.
* * *
Nej, nu ska jag röka cigaretter, dricka kaffe och se klart Red Wings-matchen.
Nästa match på Garden, ett derby mot just Islanders, äger rum på valnatten och då kan jag garantera att jag inte är på plats.
Kort sagt:
Det blir sändningsuppehåll här ett tag.
Återkommer när vi har en ny president.

Mot rinken.
Med glad finska.
Det är så segt, så segt.
Eller är det bara jag som har en svacka? Ni kanske tycker det är en kul match?
I så fall får ni förklara varför.
* * *
Armbågsmannen har nu krupit så nära inpå att jag bara kan skriva med vänster hand.
Ytterligare att skäl för yours truly att lämna sin post.
Eller också stannar jag och nitar den jäveln.
* * *
Alltså, jag tycker ju att Garden-fansen är rätt tröttsamma med sitt vredgade ”shooooot” så fort en hemmaspelare är i närheten av pucken, men under de powerplay de haft i den här matchen har jag haft god lust att instämma i ropen.
Det ser för fan ut som en handbollsträning när de spelar runt pucken i all evighet.
Shooot!
* * *
En spinkig typ precis nedanför pressläktaren har Rangers-tröja med Samuelsson-tryck på ryggen.
Det kallar jag klass.
* * *
Det är möjligt att det var en kicking motion, men DISTINCT kicking motion?
My ass.
Macke var ju på väg mot hat trick där…
* * *
Mest anmärkningsvärt är att det sägs att Rangers-ledningen de senaste dagarna ägnat väldig möda åt att få framförallt Rozsival att börja skjuta mer i powerplay.
Men han tvekar ju fortfarande på hanen som en Luke Macahan.
* * *
Vad håller Sabres på med? Spelar de inte hemma?
* * *
Zherdevs brytning var det roligaste som hände på hela perioden, var det inte?
* * *
Buuuuuuu!
Ja, jag ville bara jävlas lite med blottarrocken igen.
* * *
Henke är lysande, men de börjar kännas som att Rangers förlitar sig väl mycket på honom.
Ska han ”baila” ut lagkamraterna varenda kväll?
* * *
Okej, nu gaskar vi upp oss och hoppas på en urladdning – eller åtminstone ett slut som det mot Penguins senast.
De spelar ändå Warren Zevon här i pausen, då ska allt vara möjligt.

Zzzzzzzzzzz
Zzzzzzzzzzz
Zzzzzzzzzzz….
Om det inte vore för att Måns Ivarsson redan har patent på det greppet (använt en klassisk Toto-recension…) hade jag nöjt mig med de tre raderna.
Matchen, som står 1-1 , är väl i sig inte så utstuderat dålig, men Rangers känns bara halvvakna och stämningen på de blott halvbesatta läktarna är nästan försäsongsseg.
 Ser det likadant ut efter nästa nästa period tar jag med mig Varpu nerför trapporna och  snor två platser nere vid rinken.
Det, att för en gångs skull komma nära isen ihop med en glad finska, är enda botmedlet såna här kvällar.
* * *
Don Wadell, Atlantas GM,  sitter på pressläktaren och ser ut som Kent Andersson.
Det tycker jag är lite roligt.
* * *
Markus Näslund gör inte bara mål – det är snyggt också.
Som flera av er påpekat känns det som att han brjar bli varm i kläderna nu och fortsätter han sätta såna strutar kommer Garden Faithful snart att förälska sig i ångermanlänningen.
* * *
Är för första gången placerad på Surkålsmanssidan av pressläktaren, men han lyser med sin frånvaro nu också.
Istället får jag trängas med en dåre som breder ut sig så dant med laptopp och anteckningsblock att jag i princip får sitta i skräddarställning för att få ihop det här.
Vad ska vi kalla honom? Armbågsmannen?
* * *
Ingen Hedbä i kassen. Det ser jag som en nästan lika stor skandal som att Eken stannat hemma.
* * *
Härligt att ni hjälper mig att bua ut honom förresten.
Han messar för övrigt att jag är en bully som får honom att gråta.
Lilla ponken, så går det när man sviker Biffen…
* * *
Ja, det var en bra fajt Boulton och Orr. Men vem vann? Jag tyckte nog att neandertalaren från georgia fick in flest rena smockor.
* * *
Gris-Olle verkar inte vara här ikväll, han heller.
Jag kan inte avgöra om jag är glad över att slippa saliv i nacken och vrål i öron som redan har fått sitt på AC/DC-premiär i Pennsylvania, eller besviken över att ha inte ha lika mycket att blogga om.
* * *
Enström är ju förträfflig. Men numer räknar man inte med annat. Han är en av de bästa backar vi har, punkt och slut.
* * *
Då hoppas vi på lite mer drag nu då. Hörs sen.

I förrgår hade det inte gått. Inte igår heller och definitivt inte i morgon.
Men just idag har jag en lucka mitt i valröran och  kan faktiskt gå på hockey på Garden
En får tacka NHL som fortsätter lägga Rangers hemmamatcher efter mitt schema…
* * *
Atlanta har kommit till stan och på papperet ser det förstås ut som en skrattmatch.
Rangers leder hela ligan och Atlanta ligger näst sist.
Men det där papperet kan vi knyckla ihop och kasta.
Thrashers är givetvis ute efter snabb revansch för 7-0-förnedringen mot Flyers i tisdags och kommer att ge allt på Garden
Samtidigt tål det att upprepas att Rangers varit långtifrån briljanta hela tiden –  trots serieledningen.
Om de inte är alerta lär de få smaka på nederlag ikväll.
* * *
Det är så trångt i pressrummet – för Atlanta? What? – att det inte ser bättre ut än att jag ska få sätta ,mig vid ett av middagsborden och randa.
Då kommer Mikorfontönten helt sensationellt till undsättning och leder mig till en skrivplats som han lovar kommer att vara ledig.
Mikrofontönten är en av minor-league-murvlarna som, har jag fått för mig,  inte gillar att utländsk media är här och ränner och därför aldrig hälsat på fyra säsonger.
Men nu rycker han alltså ut som pressrummets barmhärtige samarit.
Det är ju så man blir gråtfärdig.
* * *
Kan man hoppas på The Moose ikväll?
Vore väl inte orimligt att ge Hedberg – eller Hedbä som man säger där jag växte upp – chansen efter Lehtonens sju baljor i bajan.
I så fall blir jag glad.
Hedbä är ju det enda vi har kvar homeboy-glans i NHL, vi stackare som håller på Leksand.
* * *
Eken kommer inte ikväll.
– Jag har för mycket att göra, ojar han sig i ett mess.
Men jag har tid, mitt i valet…
Få höra nu, ett unisont jättebuuuuu i kommentatorsspåret riktat mot blottarrocken från Upper East Side.
* * * *
Brooks avslöjar idag att Shanahan inte längre orkar vänta på Rangers och nu gör sig tillgänglig på den öppna marknaden.
Var ska vi gissa att han hamnar? Vancouver kanske. De har gott om utrymme under lönetaket och behöver en spelare av ”Shannys” kaliber. Detsamma gäller  bland andra Toronto, Nashville och gästerna här ikväll. Jag tror Phoenix kan vara en dark horse i sammanhanget. Coyotes vill i och för sig inte längre vara laget dit de gamla elefanterna kommer för att de, men Don Maloney har goda kontakter med den framtida Hall of Fame-institutionen och Shanahan är alltjämt en spelare som skulle ha mycket att bidra med ute i öknen.
* * *
Begick, märker jag, ett major mistake när jag satte på mig den grå, tjockare, tweed-artade höstkavajen idag.
Den kliar som bara satan.
Ha det i åtanke om jag ger ett irriterat intryck under natten.
* * *
Deppig nyhet för Varpu: Korpikoski har blivit nerskickad till
Därmed finns det inga finska gossar kvar att skriva om i Rangers.
Men just ikväll får hon väl trösta sig med en pratstund med Lehtonen, om det nu går.
* * *
Minns ni, från Dallas-matchen, att det var en Olle som frågade en Helena om giftermål på jumbotronen.
Låter ju svenskt, konstaterade jag.
Och svenska var de – och Helena tackade ja, meddelar hon i kommentatorsspåret.
Grattis, säger bloggen.
* * *
Zippy på Newsday får i en chatt frågor om vad det är för fel på Markus Näslund.
– För fel? Han har gjort sex poäng på de senaste fyra matcherna, svarar beat reportern.
Just det.
* * *
Nu kommer Höken och frågar om han ska fixa bild på Surkålsmannen ”eller någon av de andra töntarna”.
Nej, så roligt ska vi verkligen inte ha. Jag vill inte dra på företaget några stämningar.
* * *
Om Red Wings fajt mot Anaheim igår var ett klassiskt fältslag  lär nattens mot San Jose bli ett helt världskrig.
Du håller dig väl vaken, hdw?
* * *
Hoppas domarna gör en bra match ikväll. Annars kanske publiken blir lika elak som på den här bilden, skickad av MN Johan (och jag hoppas jag fick använda den, Johan…)

Hi hi.
* * *
Hur glad, på den klassiska skalan, är Kovaltjuk över att slippa möta Avery på Garden i år?
* * *
Här är tipset från de från det nordiska pressuppbådet som närvara i natt.
Biffen: 4-3 (efter sudden).
Höken: 3-1
Varpu: 5-1.
Eken? Nej, han är ju hemma och leker med sina leksaksbilar.
Första pausen, då  bör det stå nåt här igen.

Ni får ursäkta att slutrapporten dröjt, men ni fattar ju varför.
Svenskarna hade viss del i höstens Garden-fest, om man säger så.
Aldrig tidigare har jag fått ränna runt i Rangers omklädningsrum och jaga citat av alla tre – och aldrig har jag fått skriva ett så långt referat till nätet heller.
Men det gör jag så gärna.
Det var en av de mest magiska kvällarna jag upplevt i Garden under de fyra säsongerna jag sprungit här.
* * *
Jo, för satan – jag tänkte slänga Hilton-pennan på Gris-Olle.
Men han återvände aldrig från sista periodpausen.
Förmodligen svimmade han efter nästa bira.
* * *
Jag hade packat ner lapptoppen i väskan och rest mig för att gå när Macke fick fram passningen till briljante Zherdev...
Sedan var det bara att sätta sig igen – och lyssna till det mest dånande jävla jubel som hörts här sedan sjunde avgörande  finalen 1994.
* * *
När han åkte ut för att ta emot  jublet som ”matchens andre stjärna” slängde Fast Freddy  upp en puck på läktaren, som traditionen bjuder.
Den var två centimeter från att träffa Blottar-Eken i pannan.
– Det var inte meningen, flinar han efteråt.
Tror jag som jag vill på.
Han ville hämnas för det där slingbox-haveriet…
* * *
Kung Henrik har inte haft särskilt många sekvenser som den under övertidsperioden i natt.
Holy macaroni, vilka räddningar karljäveln gjorde.
Fast den där plocken såg snyggare ut än det var tänkt.
– Jag var på väg åt andra hållet, men pucken studsade på Sjöström och jag var tvungen slänga ut plocken. Det var inte meningen att det skulle bli fullt så flashigt, säger han med ett flin.
* * *
Nu har även Markus Näslund fått uppleva Garden med riktig feber..
– Rätt häftigt. Det lät en del efter Zherdevs mål, säger han och skrattar.
Keep it up så blir det mer av samma underbara vara.
* * *
Brooks är inte den som låter nån partisk segerglädje ta överhanden en sån här kväll.
Han ägnar sig mest åt bråka med en petimeter-vakt som håller på och jollrar om att vi ska stå bakom en fålla innan vi får komma in i omklädningsrummet.
Ord som ”asshole” och ”jackass” ekar i korridoren.
Kul att notera att man inte är den ende som kan tappa huvudet i dylika situationer…
* * *
Det är inte ofta man sett Kung Henrik vara så genuint helnöjd som den här aftonen.
Men jag hade rätt om att det inte var läge att ringa efter Detroit-matchen förra helgen.
– Du hade ju kunnat ringa men jag hade inte svarat. Jag var så otroligt förbannad, erkänner han.
Man börjar känna sin löss på gången…
* * *
– Om jag vetat att Crosby skulle straffen efter mig hade jag nog skitit på mig av nervositet, säger Fast Freddy.
Kan jag verkligen citera dig på det, undrar jag.
Straffhjälten ger sitt godkännande.
– Jag sa ju så, skrattar han och knölar ner benskydden i sin trunk..
Mja, vi nöjer oss med att dra det här, faktiskt. Mamma Sjöström ska inte behöva läsa sånt i det vanliga referatet…
* * *
Man får ju egentligen inte ta bilder i Rangers omklädningsrum, men när PR-nissarna försvunnit kan jag inte hålla mig.
Jag tycker ni måste få se hur det ser ut när Kung Henrik, i bara understället, skriver autografer åt småkids som fått komma in med nå well-connected pappa.

* * *
Det kan mycket väl vara så att ingen satt i sig en flaska vatten snabbare än Macke gör när han är klar med de engelskspråkiga intervjuerna.
Han tar hela fan i två jättelika klunkar.
Förbluffande.
* * *
En sån här kväll går väl Rangers-spelarna ändå ut
– Nja, säger Henke, några helrör blir det väl inte.  Bara en skön middag.
Jag, däremot, ska nu hit the town och fira den här stora kvällen – om inte med helrör så i alla fall med några riktigt håriga järn
Nån måste tydligen hålla i den svenska festfanan.
Vi hörs när vi hörs.

Var inte det en väldigt snabb period?
Jag tyckte inte jag hann mer än posta förra inlägget förrän det blev paus igen.
Fast det kan ju ha att göra med att jag, i min brist på anständig penna, inte fick ihop det förrän perioden hade börjat.
* * *
De får ju bua hur mycket de vill, Sid The Kid gör mål i alla fall – och nu har vi 0-2.
Det var dock lite taskigt för Henke där. Han gjorde en hel räcka finfina räddningar precis innan målet, men hans hösäckar till backar lyckades aldrig rensa och sen var det morsning korsning.
* * *
Jonas, välkommen. Jag undrade just var alla självsäkra Penguins-fans från i våras hade tagit vägen.
* * *
Plötsligt är det en saftig bit i trång Rangers-tröja precis ovanför pressläktaren som reser sig upp och börjar skrika som en griskulting på väg till slakt.
– För helvete, Rangers! Ge de här killarna nånting att skriva om nu!
Man får ju tacka för  stödet, men saliven som stänker nacken hade jag klarat mig utan.
* * *
– Nu du, säger blottar-Eken när Rangers får fem-mot-tre-läge i två hela minuter, nu smäller det.
Nej, svarar jag, det gör det inte alls. Det blir bara skit.
Jag är en sån pessimist att jag alltid känner olust när ”mitt” lag får spela 5 mot 3. Då SKA det ju bli mål – och blir det inte hamnar man i sånt psykologiskt underläge att matchen är över.
* * *
Gris-Olle här bakom fortsätter skrika och spruta saliv resten av perioden, men tro mig – han är inte typen man går fram och försöker tala till rätta.
Eken får dock  springa iväg och leta rätt på en regnrock nu.
* * *
Redden alltså…snart säger jag något väldigt elakt om honom.
* * *
När Penguins gör mål  är Gris-Olle blir fullständigt vansinnig på en glasögonprydd Penguins-supporter som ställer sig upp och jublar.
– Harry Potter, sitt ner din jävla bitch, vrålar han.
Ah, new yorkers…de är ju så sofistikerade.
* * *
Rangers hade ett par hyggliga sekvenser i mittperioden, men nä, det här går aldrig. Om det gör det lovar jag kasta den värdelösa Hilton-pennan på Gris-Olle
Slutrapport följer – vid tillfälle…

Henke tvingas alltså släppa in en Sydor-puck som studsar som ett popcorn i en teflonkastrull innan den når mållinjen – och så har vi 0-1.
Ett rättvist resultat.
Rangers börjar bra, som de gjort i alla matcher utom den i Detroit, men sen blir det rätt mycket Pittsburgh.
Jag misstänker att det kommer fortsätta så i takt med att gårdagskvällens Columbus-resa börjar kännas i Rangers-benen.
* * *
Jo, Freja – Garden-publiken buar så fort Sid The Kid har pucken.
De skulle själva säga att det har att göra med att han filmade i nån slutspelsmatch i våras, men egentligen handlar det förstås om att han är för bra och ja, det är rätt fånigt.
* * *
Freddy Shoestring gör ett bra byte i numerärt underläge. Då tittar Eken på sätet intill upp och utbrister:
– Han är nästan lika bra som Dackell i boxplay.
Det är såna kommentarer man får stå ut med när man umgås med brynäsare.
* * *
Annars är stämningen, som väntat, hög här inne.
Om nu Rangers bara ville svara upp, då skulle det kunna bli en stor afton.
* * *
Eken tar inte ens av sig blottarrocken. Han sitter vid sin laptop och ser ut som en…perv.
* * *
Penguins-tröjor är det gott om ute bland bänkraderna också.
Därmed kan det nog bli lite hetsigt också.
* * *
Ah, det går segt det här. Men det har inte bara med trötthet att göra. Jag har glömt favoritpennan hemma och får sitta och kladda i blocket med nån kulspettsfejk jag fick med mig hem från Hilton i Sedona. Då tappar jag alla koncept.
* * *
Dala 56, visst. Så ska det vara. Blandade ihop dig med Iceman. Det är inte alldeles lätt att hålla isär alla favoriter.
* * *
Renney står där – utan hjälm. En man som lever on the edge, uppenbarligen.
Hoppas han ändå orkar skrika lite i pausen, trots rätt given huvudvärk.
* * *
Då åker vi igen då. Hörs sen.