CAROLINA – NY RANGERS 3-1 (Period 2)
• • •
VILL vs MÅSTE?
Det börjar snarast kännas som KAN vs KAN INTE.
Hurricanes är helt enkelt bättre än Rangers och har tagit över denna serie.
Just nu finns inget alls som tyder på att de ska kunna hindras från att skriva historia på lördag.
Ojvoj.
• • •
Om människor i amerikanska södern kände till Ernst-Hugo Järegård hade de antagligen tagit hans mest kända replik i bruk i samband med Rangers reducering.
Dansken har upplevt större ögonblick, om man säger så.
• • •
Sebastian Aho har inte alltid varit de verkligt stora matchernas man, men nu är han.
• • •
Det är frapperande hur svårt Rangers långa stunder har att ta sig ur egen zon under ordnade former – samtidigt som de bara undantagsvis korsar offensiv blålinje på ett sätt som torde kännas hotfullt för Carolina.
Då går det inte.
• • •
Caniacs inte bara jublar de gånger gästernas tekare kastas ur cirklarna.
De buar, upprört, när det händer hemmacentrarna.
Haha, fans…
• • •
Dansken behöver bjuda Martinook på lunch på bättre restaurang när Hurricanes landar i New York imorrn också.
Ryan Lindgrens puck är ett hårstrå i Brent Burns skägg från att gå in, men Manitoba-Jordan lyckas få fram klubbspetsen i sista skälvande ögonblicket.
• • •
Nä, Mika och Brödmannen och de övriga som brukar kallas Rangers bästa spelare ser man inte längre så mycket av så här under – vad sa vi? – räkenskapens ögonblick.
Det beror i hög grad på att Canes insett hur man tyglar dem, men de är lite spaka i den höga temperaturen också.
• • •
På Garden har Gris-Olle nu tömt barerna och snart börjar han slåss med sig själv.
• • •
Jo, Ytterbyflyer, man får rätt starka 2023-vibbar nu – och då hade Rangers noll och intet att komma med i Game 7, om du minns.
• • •
Henke saknas i TNT-studion.
• • •
Andreas Wahl, du bara drömmer att du inte kan se matchen i Vancouver live…
• • • 
Jaha, nu ska nog bofinken unna sig några frön av näring.

CAROLINA – NY RANGERS 1-0 (Period 1)
• • •
20.00, lokal tid, börjar Game 7 i The Woooorld’s Most Famous på lördag.
I formell mening är vi inte där ännu, men Dolan kan ringa de som ansvarar för den delen och beordra dem att börja trycka biljetter.
För det 1-0-mål Necas gör i slutet av öppningsperioden ger inte bara Canes övertag i största allmänhet.
De små tendenser till nervositet som faktiskt går att ana innan dess lär evaporera nu – och tromben börja snurra på allvar.
• • •
Rangers har i alla fall förstått att matchen börjar när den börjar och agerar med lite mer jump och fjädring i sina offensiva aktioner i inledningen.
Men på egen planhalva ger de, återigen, ett mindre imponerande intryck.
Aho & co lyckas verkligen stressa sina motståndare värre än snäva deadlines stressar mig om nätterna och på samma sätt som jag i de lägena ibland slafsar ihop felstavade ordföljder utan rim och reson hamnar Blåskjortorna emellan i något som i alla fall tangerar panik.
Point in case:
När det blir mål…
• • •
Det var hyggligt tryck i PNC-ladan även i Game 3 och Game 4, men nada mot hur det verkar vara ikväll.
Caniacs har blodvittring och tänker göra sitt.
Fågelskrämman visste vad han gjorde när han lovade att ”hell” skulle vänta på Rangers den här gången.
• • •
Necas kan inte förnecas såna här gånger.
• • •
Lavy har stuvat om på blålinjen och parat ihop Miller med och Trouba igen – medan Erkan får hänga med Schneider i par nummer 3.
Tanken är väl att det ska finnas åtminstone en pjäs i varje tandem som kan hantera pucken, men det innebär per automatik att Trouba får mer istid och det kan inte vara bra.
• • •
Fansen i den gamla ladan är uppe i så höga varv att de jublar högt bara en Rangers-center blir utkastad ur tekningscirkeln.
• • •
Om Wenny Wennberg till slut gör ett mål i detta slutspel lovar jag att gå till Paragon Sports på Broadway och 18:e och köpa mig en egen vit klubba.
• • •
De tycks i alla fall ha fyllt the lower bowl med Gris-Ollar på watch-partyt på Garden.
Risken är att det blir rätt grinigt om ett tag.
• • •
Storken begår inte många flagranta misstag, men det faktum att han inte suger åt sig pucken i momentet innan 1-0-målet kostar honom dyrt.
• • •
FOMO, FOMO,FOMO!
Jag behöver få det ur mig…

En kliché är ibland en kliché för att den råkar stämma…
Det har vi, om inte förr, blivit varse under de senaste dygnens fäktande i Lord Stanleys riddarspel.
Få fraser de inblandade knektarna strör omkring sig före och efter de stora dusterna är mer nötta än den om att fjärde segern i en matchserie alltid är svårast att bärga.
Den hörde jag redan under mitt första slutspel här borta för 18 år sedan, när Devils hade gått upp i 3-0-ledning mot Jaromir Jagrs och Micke Nylanders Rangers-upplaga, och den har sedan upprepats för mig minst ett par gånger varje år.
Men – det är helt uppenbart sant. Och mer sant denna vår än någonsin tidigare.
Kväll efter kväll ser vi hur lag som befinner sig i slagläge och kan avgöra försöker sätta dolkstöten i motståndarens hjärta men missar och kilar fast stickvapnet i sargen istället.
Panthers sumpade en chans mot Bruins i tisdags och Stars mot Avalanche igår – och Rangers har till och med lyckats bränna två matchbollar mot Carolina.
How come?
Min hemmasnickrade teori är att den klassiska MÅSTE-vs-VILL-faktorn får ännu mer genomslag när så jämbördiga lag låser hornen i på-liv-och-död-strider.
Bara favoriter och högklassiga contenders tog sig ju vidare från förstarundan och när sådana ställs mot varandra får minsta obalans i motivation och bevekelsegrunder långtgående konsekvenser. De som MÅSTE vinna ser för det mesta också till att göra det.
Men förr eller senare är det ju så att something’s gotta give och nu närmar sig räkenskapens ögonblick för framförallt New York Rangers.
Ikväll, i Raleigh, står en tredje dörr in till östra konferensfinalen på glänt för dem och vid min skapare – den måste de spränga sig genom.
Så sent som för en vecka sedan hade de Hurricanes i 3-0-partär och skulle bara slicka igen kuverten med inbjudningar till kommande galaföreställningar på Garden.
Då går det inte att bli utslagen.
Men kan inte.
Man får inte.
Det vore ett fiasko av så historiska proportioner att det inte skulle gå att komma över under en hel livstid.
Jo, Blåskjortorna står fortfarande upp även om får på truten ikväll, men de tvingas i så fall upp i en Game 7 på Garden på lördag – efter tre raka förluster – och det är inte bara att leka med elden; det är att kasta sig huvudstupa in i en majbrasa.
Naken.
Samtidigt pumpar insikten om att de MÅSTE vinna i Hurricanes-stjärnorna och vad det gör med Sebastian Aho och Jake Guentzel och Andre Svechnikov och Evgeni Kutznetsov och Jaccob Slavin vet vi vid det här laget. Det tar fram det allra bästa i dem.
Så NYR måste samla sig till säsongens mest kompletta insats i säsongens största match.
Annars kan klyschan om den svåra fjärde segern förvandlas till en förbannelse som jagar dem resten av alla dagar här på jorden.
• • •
Självklart, nu värker min FOMO som en infekterad tand längst bak i gommen.
Det känns helt förfärligt att jag inte är på plats i skogsdungen utanför Raleigh och käftar med vännerna i pressboxen och sniffar på BBQ-oset från tailgate-partyt på parkeringen och bländas av den nyspolade isen och trollbinds av förväntningarna som lär glöda i hela trakten.
Varför tog jag detta idiotiska beslut? Varför stannade jag hemma i lappsjukan?
Jaja, hälsan, den ska respekteras och de halvläkta funktionerna inte överbelastas – men jag kommer ju missa den exalterande live-intervjun med Mika när han fullbordar ett hattrick i sudden death…
Fast om jag flugit dit hade en hemmaseger varit helt given och jag inte haft något annat att rapportera hem än att det är lördag som gäller.
Hur man vänder sig har man arslet bak, som redan min 104-åriga mormor brukade slå fast.
Nu gör vi detta, under dessa förutsättningar, så bra vi bara kan.
• • •
– Jag har hört hans budskap, säger Elvis från Ånge apropå coach Tocchets offentliga propåer om att han måste börja spela bättre hockey.
Nu gäller det bara att omvandla vetskapen om vad som förväntas till, you know, prestationer värdiga en stjärna.
Själv vill jag så gärna tro att det kan hända när som helst, att han plötsligt tar sig genom något slags mental barriär och blir dödlig igen.
Men sanningen är ju att han nu spelat tio matcher i detta slutspel, så det borde rimligen redan ha hänt – om det nu alls är möjligt när man fastnat i den typ av grubbel som tycks plåga Elias.
Eller?
Prove me gärna wrong, kid.
• • •
Det här är ingen kväll när man hör av sig till Jarkko i onödan, det kan jag säga.
En sådan förlust mot Öster-fucking-rike…hur säger man ”Ojvoj” på finska?
• • •
Ett av de mest ikoniska ögonblicken i New Yorks idrottshistoria är Mark Messiers ”guarantee” i konferensfinalen 1994.
Ni minns, utgår jag från? Rangers låg under med 3-2 inför Game 6 mot Devils ute i gamla Meadowlands och The Captain garanterade att Rangers skulle vinna.
Sedan backade han, sanslöst nog, upp det löftet med ett hattrick – och vinst.
Nu försöker somliga piska upp en liten storm om att Jacob Trouba repriserat denna minst sagt djärva försäkran inför kvällens övningar i PNC Arena – i en färsk intervju med just The Captain, som mottagare av hans Leadership.
Men nja.
Så här sa den nuvarande kaptenen:
– Looking forward to going into Carolina and getting a win in Carolina. I think that’s the belief our group has in each other and moving forward I think we’re looking forward to the challenge and are excited to get to Carolina.
Det är inte precis samma sak som ”Jag garanterar att vi vinner ikväll”.
Fast, tja, nånting är det kanske ändå – om än språkligt stabbigt som hos en femteklassare.
• • •
Tidigt i söndags kväll kom jag tillbaka hem från den första – och tydligen sista… – resan till Raleigh. Men först idag, när jag insåg att det var dags att lämna in tvätt, iddes jag packa upp väskan.
Så blir det ofta, något slags motvilja att packa upp efter resor sitter djupt rotat i systemet och väskjäveln blir bara stående.
Vad är dealen med det?
• • •
Hurricanes hade förhoppningar om att kunna skicka in Brett Pesce i the action ikväll, men enligt Rod The Bod går det inte – han har för ont.
Det ska nog Rangers vara glada för, Pesce är en verklig klassback och lämnar ett stort tomrum efter sig.
• • •
Det ser, på klassiskt playoff-vis, överhuvudtaget ut som en tromb dragit fram genom holken senaste dygnen.
Det ligger tomma delivery-kartonger från Panda Express här och slarvigt uppknutna slipsar där, en skrynklig Isley Brothers-T-shirt här och ett bananskal där, ett par strumpor här och en Kenny Alberts-biografi där.
Mamma skulle hytta med näven.
Men det får vi ta hand om någon spelledig dag framöver – om nu NHL har vänligheten att bjussa på några sådanana. Så värdsliga saker går inte att bry sig om när The Greatest Show on Earth rullar.
• • •
Vad skador beträffar har Rangers hittills haft det flyt som också krävs i ett slutspel – det är en förbisedd faktor, vill jag rentav påstå – men nu låter det som att självaste Chris Kreider dealar med något otyg.
Så även om han spelar ikväll – vilket han i strid med Lavys omerta kring laguppställningen säger att han ska – kan man undra vad han är i för slags skick.
• • •
Om Canucks bara varit lite smartare i förrgår och stängt Game 4 efter den sena kvitteringen, då hade de också kunnat få gå upp i en febrig Elimination Game i Rogers Arena nu.
Istället är det en Battle of The Big Vägskäl som ska avgöras i Game 5.
Inte riktigt samma sak, nej – men det som ligger i potten är ändå värt allt de har av ork och kapacitet och mod.
Den som vinner Game 5 när det står 2-2 tar nästan alltid hem hela matchserien och canuckerna är snudd på doomed om de tvingas åka tillbaka i Edmonton i do-or-die-läge.
• • •
Skulle MÅSTE-slår-VILL-temat från senaste dagarna bestå väntar ingenting mindre än en fullständigt galen Game 7-parad i slutet av veckan.
Vi skulle ha en här i New York på lördag, två i Sunrise respektive Dallas på söndag och en i Vancouver på måndag.
Att önska sig ett sådant överflöd av knockout-draman är kanske som att begära gåslever till både frukost, lunch, middag och nattvickning, men som Gordon Gekko slog fast: Greed is good!
Give it to us, hockeygudar.
• • •
Försiktigt duggregn kan vara lite fint, någon gång då och då, men nu har vi haft grått undantagstillstånd till väderlek i New York i flera dygn, så for fuck’s saker…ge oss lite sol.
• • •
Ingen kan vara lysande precis hela tiden, that’s understood, men ibland häpnar jag ändå över hur dramatiskt kvaliteten i kollektiva insatser kan skifta från kväll till kväll under den här sortens resor.
Rangers, till exempel, spelade förstklassig hockey i de fyra första matcherna mot Canes – och sedan kunde de plötsligt inte hitta varann med en en enda redig passning i femte holmgången.
Jo, motståndarna från södern gjorde det svårare för dem än tidigare, men det var inte hela sanningen.
De lade en lök på Garden, så var det bara.
Hur är det ens möjligt denna tid på året?
Beats me, men ett är säkert: Om de inte kommer in med bättre inställning i fortsättningen – om de inte vägrar gå med på att de är trötta och slitna – är det Carolina Hurricanes som avancerar till konferensfinal i helgen
• • •
Blågula målskyttar torsdagen när vinnare – kanske – separeras från losers: Mika, Elias Lindholm och Eky Ekholm.
• • •
De ska tydligen ha ett watch-party på Garden ikväll, för även Knicks har lämnat stan för sin Game 6 i Indianapolis imorrn.
I vad mån det går att få New Yorkers, bortskämda med oändligt utbud av saker att göra, att samlas för ett sådant evenemang blir verkligt intressant att se.
Själv hade jag gärna gått dit om även pressläktaren varit öppen, för det blir bättre schvung i den här bloggen när jag får lite fler intryck än de som står till buds i den här holken, men det har det inte sagts något om.
• • •
Kvällens låt: John Hiatt ”Feels Like Rain”.
• • •
Det verkar som Elvis från Ånge får operera i en helsvensk kedja med Lindholm och Nils Höglander i kvällens rond i The Battle of Canada.
Kanske är det vad precis vad som behövs för att han äntligen ska inse vem han är och vad han kan.
• • •
För varje dygn som går blir det som händer i Stanley Cup-slutspelet bara viktigare och viktigare, så det är med noll tvekan jag förkunnar att Årets Hittills Största Hockeykväll är här.
Må den bli en sådan som lever kvar i minnet forever.
Nu åker vi.

DALLAS – COLORADO 3-5 (Period 2)
• • •
Otroligt.
Det GÅR inte att avgöra matchserier i den här andrarundan.
Rangers, Panthers och nu Stars har alla sumpat matchbollar senaste dygnen – och känner man för det kan man ju också beskriva det som att Canucks för ett dygn sedan fumlade bort chansen att ta kommandot mot Oilers.
Förklaring:
När så här storartade lag går i clinch trumfar MÅSTE nästan alltid VILL.
Men varför klaga?
Vi får ju se fler monstermatcher – i bästa fall ett helt koppel Game 7:s – och för mycket av det goda är som bekant bara underbart.
• • •
Förhoppningarna om att Prins Nils skulle få mer istid ikväll kom på skam, kan man lugnt konstatera.
Han spelade bara 2 minuter och 28 sekunder.
Vad fan…
• • •
Bulgaren var bättre än Uttern i den här matchen också – och det var nog det sista jag räknade med.
Men igen – av någon egendomlig anledning spelar alla Stars tunga profiler bättre när de lämnar Texas och opererar bakom fiendens linjer.
• • •
Det var det hela ikväll, det.
Imorrn har Rangers ny chans att knocka Hurricanes – eller så blir det Game 7 i Manhattan.
Oj-fucking-voj.
Vi hörs när nedsläpp i PNC närmar sig.

DALLAS – COLORADO 2-2 (Period 2)
• • •
Nu då?
Nu vågar vi väl ändå slå fast att Stars, först av alla, är klara för 2024 års konferensfinal?
Nä.
Det känns så när firma Robinson & Heiskanen gör sitt 2-1-mål –läckrare än maräng och vispad grädde – men trots att de inte alls spelar ”up to their standard” lyckas Avs hänga kvar i matchen, på ren vilja, och får återigen in en kvittering i ett sent powerplay.
Så om något lutar det snarare åt att ett vettlöst rafflande sudden-drama tar vid om ytterligare 20 minuter.
Pilutta er som inte tittar i så fall.
• • •
Helt fel ute är nog inte de Twitter-krigare som spekulerar i att MacKinnon hämmas av någon form av skada.
Han har inte sitt vanliga klipp i åkningen – eller i det fysiska spelet.
• • •
Det är egenartat hur mycket snabbare periodpauserna tycks passera när jag sitter hemma i soffan.
Live, på plats mitt i cirkusen, vankar jag av och an i väntan på att the action ska starta igen.
Här tycker jag att jag bara hinner luta mig tillbaka och så släpper de pucken igen.

Det säger, gissar jag, en del om olika nivåer av adrenalinpåslag och fokus och energi.
• • •
Miro Heiskanen är utan tvekan en av de hetaste Conn Smythe-kandidaterna.
• • •
Spåret sover, spåret sover, i sitt lugna bo.
Förstod att det skulle bli så.
Tur vi har Westchesters Finest med oss i alla fall.
• • •
Själva perioderna går också fortare när jag sitter här och glor – och, för att nu vara helt ärlig, distraheras av annat emellanåt.
• • •
Det är en tredjeperiod med rätt höga insatser som börjar snart (snabbare än jag tänker mig…)
Avs vet:
Antigen vinner de – eller så är det Game Over.
Ojvoj.

DALLAS – COLORADO 1-1 (Period 1)
• • •
De här sena målen ställer till det för en stackars bloggare…
Nu hade jag en inledning klar om att en första konferensfinalist nog kommer att kunna skrivas in i vår bracket ikväll.
Men med mindre än en sekund kvar av inledningsperioden smackar alltså Artturi från Pikis in en kvittering som kanske ger ett lätt stukat Colorado det momentum och det självförtroende som kommer krävas för att rädda säsongen.
• • •
Om nu inte Chris Tanev, som var ordentligt tilltygad redan efter måndagens holmgång och lämnade isen efter kvällens första byte, inte kan spela hela matchen måste väl Prins Nils rimligen få mer istid.
Om DeBoer hellre nöter ur fyra backar borde lagets ende svensk inte vara ombytt.
Ja, Tanev kom tillbaka till båset några minuter efter den tidiga MacKinnon-smällen, men vi får se hur länge han kan vara med.
• • •
Med tanke på hur högt de håller så kallad patriotism i Texas är det svårt att förstå att de accepterar en så risig nationalsång i AAC.
• • •
Ja, Linyreg, trafiken var en verklig mess i hela stan, det gick att registrera även till fots.
Onsdagar brukar inte vara så farliga, men ibland bara geggar det ihop sig utan logisk förklaring.
• • •
Har Finland, Likt Sverige, stängt sin VM-trupp?
Annars är ju Rantanen och Lehkonen hyggliga förstärkningar.
• • •
VARFÖR kan inte ESPN-kommentatorerna låta som att det de kommenterar är viktigare än random observationer om vädret?
• • •
In med Landeskog!
• • •
Tar sig Dallas vidare – och det tror jag fortfarande att de gör; om inte annat så i Denver på fredag – är det svårt att se att något av lagen i västra Kanada ska kunna stoppa dem.
Eller hur?
• • •
Nu ska jag ha riktigt kul och betala ett par räkningar till sjukvården…

OK, Texas vs Colorado – vilken av de två delstaterna, bägge mytiska på varsitt betagande sätt, skulle segra om jag listade det jag gillar mest i respektive landsända?
Låt oss se – på rak arm:

Best of Texas: Billy Bob’s honky tonk i Fort Worth, ”Dallas” (tv-serien), Willie Nelson, The Hill Country, Lone Stare-öl, The Alamo i San Antonio, ZZ Top, Big Texan Steak Ranch i Amarillo, Lyndon B Johnson, livemusiken i Austin, Doug Sahm, konstnärerna i Marfa, George Strait, Dallas Cowboys, Freddie King, El Paso, Waylon Jennings ”Luckenbach Texas”, ”Yellow Rose of Texas”, Beyonce, oljekällorna runt Midland och Odessa, ”Paris, Texas”, The Redneck Riviera, Buddy Holly, BBQ, T-Bone Walker, ”Friday Night Lights”, longhorn-tjurar, ”The Bluest Eyes in Texas”.

Best of Colorado: Interstate 70 tvärs genom Rocky Mountains, Bob Seger-sången ”Get out of Denver”, ”Kampen om Colorado” (tv-serien), Hunter S Thompsons compound, The Brown Palace i Denver, Vail och Aspen, John Denver, Boulder, mikrobryggerier, Jello Biafra, Foppa, hotellet från ”The Shining”, Durango, Red Rocks Amphitheatre, Warren Zevons ”Things to do in Denver When You’re Dead”.

Ah, ni ser ju.
Det är utklassning.
The Lone Star State krossar The Centennial State.
Och det tar jag som inteckning för att Dallas Stars till slut vinner sin Stanley Cup-serie mot Colorado Avalanche.
Men sker det redan ikväll, i tegelhögen American Airlines Center?
Inte givet.
Som vi blivit varse de senaste dygnen är det allt annat än lätt att damma in matchbollar – även på hemmais.
Lagen som tagit sig vidare till årets andrarunda håller helt enkeltför hög klass, det finns inga dörrmattor att bara stampa på, samtliga serier är exceptionellt jämna.
I längden är det dock givet att Waylon Jennings, Austin och stekarna i Amarillo trumfar John Denver, Colorado Springs och tunn luft.
• • •
Som ni förvarnades om igår har jag inte haft så mycket tid på mig att komponera intro den här gången, för onsdagen bestod av möten och ärenden ute i duggregnet och när jag ändå var på språng bestämde jag mig för att en riktigt lång promenad var en bra idé. Så jag traskade, i maklig takt, och zickzackande i öst-västlig riktning, från djupaste Tribeca ända vägen hem till östra Midtown.
Under denna vandring kände jag mig fri och ledig och lycklig över att bo i denna mirakulösa stad och nu är jag lätt salig. Så den lilla parentesen utanför Stanley Cup-bubblan tror jag ni får ta och unna mig.
• • •
Vid det här laget har de fått bearbeta Nichushkin-chocken och Devon Toews gör av allt att döma comeback efter en enda matchs frånvaro. Samtidigt är Stars helt lugubert ofta starkare borta än hemma.
Så nog har Avs en god chans ikväll.
• • •
Om du uppfattade inledningen här ovan som väl flummig ber jag om ursäkt, men ibland måste en bloggare få släppa på tyglarna och bara freebäjsa litegrann…
• • •
Sån koll som ni har blev man ju förvånad över att se att så många av er trodde att kvällens program inkluderade infernaliska Game 6 mellan Hurricanes och Rangers.
Logiskt sett borde den avgöras nu, men ni vet – på grund av att några av hallarna används för mer än bara Stanley Cup-hockey blir det lite konstiga glapp i schemat emellanåt, så Blueshirts och Canes fick två dagars ledighet nu – precis som Bruins och Panthers får innan de går i clinch igen på fredag kväll.
• • •
Wyatt Johnston kommer göra ett stort mål även ikväll, det känner jag mig helt förvissad om.
• • •
Idag fick jag ett nytt bra besked i mailen av min doktor – ja, här står man i personlig kontakt med sin läkare hela tiden, kan ni tänka er – och i slutet av det mailet klämde han till med hela stadens nya stridsrop:
Knicks in six!
Haha, New York regerar.
• • •
Något säger mig att uppslutningen i spåret kan bli lite underwhelming när bara en match spelas, så eventuella U-båtar som smyger under ytan – stick gärna upp periskopet och säg hej.
• • •
Handshake i den sena Texas-kvällen – eller ny showdown i skuggan av Klippiga bergen på fredag?
Vi får veta nu.
Må en kamp lika hänförande som vyn över Rio Grande vid Hot Springs – och utsikten från Summit Pikes Peak väster om Colorado Springs – vänta på oss.

FLORIDA – BOSTON 1-2 (Slut)
EDMONTON – VANCOUVER 3-2 (Slut)
• • •

Håhå, vilken absurd dramatik.
Canucks kommer tillbaka och kvitterar med 1.41 kvar och åtminstone jag gnuggar lyriskt händerna åt tanken på en lång sudden death-mangling.
Men nä.
Evan Bouchard, B52:an Oilers har på blålinjen, lyckas alltså avgöra redan innan slutsignalen.
Underbart för Oilers-fansen, hemskt för Canucks-supportrarna – och snopet för oss andra.
Men vi får istället vara lyckliga över att The Battle of Kanada blir en långkörare i minst sex akter.
• • •
Svenska poängliga i färskaste tappning:

1. Mika Zibanejad, NY Rangers – 13 poäng (3+10)
2. Elias Lindholm, Vancouver Canucks – 8 poäng (5+3)
3. Victor Hedman, Tampa Bay Lightning – 7 poäng (1+6)*

4. Mattias Ekholm, Edmonton Oilers – 6 poäng (3+3)
5. Filip Forsberg, Nashville Predators – 6 poäng (2+4)*
6. Gustav Forsling, Florida Panthers – 6 poäng (1+5)
7. Adrian Kempe, LA Kings – 5 poäng (4+1)*
8. Elias Pettersson, Vancouver Canucks – 5 poäng (1+4)
9. Gustav Nyquist, Nashville Predators – 4 poäng (1+3)*
10 . Hampus Lindholm, Boston Bruins – 4 poäng (1+3)
Oliver Ekman-Larsson, Florida Panthers – 4 poäng (1+3)
12. William Nylander, Toronto Maple Leafs – 3 poäng (3+0)*
13. Viktor Arvidsson, LA Kings – 3 poäng (0+3)*
Erik Gustafsson, NY Rangers – 3 poäng (0+3)
15. Pierre Engvall, NY Islanders – 2 poäng (1+1)*
Mattias Janmark, Edmonton Oilers – 2 poäng (0+2)
William Karlsson, Vegas Golden Knights – 2 poäng (0+2)*
18. David Gustafsson, Winnipeg Jets – 1 poäng (1+0)*
19. Jesper Boqvist, Boston Bruins – 1 poäng (0+1)
Kevin Stenlund, Florida Panthers – 1 poäng (0+1)
Andreas Englund, LA Kings – 1 poäng (0+1)*
Timothy Liljegren, Toronto Maple Leafs – 1 poäng (0+1)*
Alex Wennberg, NY Rangers – 1 poäng (0+1)
Nils Höglander, Vancouver Canucks – 1 poäng (0+1)
Nils Lundkvist, Dallas Stars – 1 poäng (0+1)
*Utslagen
• • •
Denna onsdag tycker jag du ska gå och köpa pappersupplagan av Aftonbladet, för i den har jag en lång krönika om serien mellan Rangers och Hurricanes.
• • •
Nu är det – snart – sleepy time i holken. Jag ska bara skriva en text till åt redaktör Jögga och sen ta en liten nattfösare.
Imorrn har jag en del att göra under dagen och kommer landa i korresoffan först när det är dags för puckdrop i Big D, så inget långt intro väntar.
Men vi ser ju Game 5 mellan Stars och Avs ihop, oh yes.

FLORIDA – BOSTON 1-2 (Slut)
EDMONTON – VANCOUVER 2-0 (Period 2)
• • •

Med Nugent-Hopkins sena 2-0-cannoli sprack den lilla inledning jag hade klar om att Oilers lever farligt som sin oerhörda firepower till trots bara har 1-0-ledning.
Därmed var det ju upplagt för sluga Canucks att, på känt vis, forcera in några kallduschar i sista.
Men nu lutar det åt utjämnad serie ändå.
• • •
Eddie Läck håller på att bli punkversionen av gamle vännen Roberto Luongo på Twitter:

Evander Kane begging for a 1 game suspension since he can’t afford the 5K fine.

— Eddie Lack🇸🇪🇺🇸🇨🇦 (@eddielack) May 15, 2024

Ouch…
• • •
I denna mittakt hände inte ”vad som helst”, det blev de facto inte en endaste utvisning.
Men det beror ju bara på att det är så jämnt.
Får Oilers in ett tredje mål i början av tredje lovar jag att hela helvetet brakar loss.
• • •
Paul Maurice om sekvensen när han skällde i båset innan Sam Reinharts kvittering.

has a coach ever won the conn smythe?
pic.twitter.com/6cEwZjRSch

— Liam McHugh (@liam_mchugh) May 15, 2024

Han är coach-skråets store estradör, jag säger ju det.
• • •
Äntligen en svensk poäng.
Den skäggige från Rättvik står ju för assisten till 2-0-målet – och passerar därmed både Adrian Kempe, Gustav Forsling och kompisen Filip Forsberg i poängligan.
• • •
Borta på Garden ekade rasman ”Knicks in six” just så det mullrade i marken även här på andra sidan ön, för ja – Knicks vann Game 5 mot Pacers och kan nu avgöra i Indianapolis i nästa match.
Men det blir såklart Game 7 även för dem.
Garden – I sanning the center of the universe just nu.
• • •
Men inte kan väl Canucks tillåta att Pickard håller nollan?
Vilken story DET vore.
• • •
OK, papper i maskin i holken – jag måste få ihop nåt om Bostons reducering.

FLORIDA – BOSTON 1-2 (Slut)
EDMONTON – VANCOUVER 1-0 (Period 1)
• • •

Detta helkanadensiska blitzkrieg har, underbart nog, den sällsynta känslan av att vad som helst när som helst kan hända.
Det spelas fruktansvärt explosiv och bra hockey, men samtidigt har osämjan drivits så långt att alla inblandade – spelare, coacher, fans, journalister – hela tiden befinner sig på gränsen till besinningslösa utbrott.
Det är…berusande.
• • •
Skillnaden so far:
Oilers har ett dödligt powerplay och Canucks har det inte.
• • •
Man hade bra gärna velat veta vad exempelvis Bostonmolle hade för puls under de sista sekunderna i södra Florida.
Doktorn skulle troligen dra efter andan.
• • •
En målvaktskamp mellan Arturs Silovs och Cal Pickard i andra playoff-rundan…ja, det var ju precis vid vi hade förväntat oss.
• • •
Nu var det länge sedan det rörde sig i den svenska poängliga jag vårdar som ett litet barn.
Kom igen nu Elias och Elias – och Mattias och Mattias.
• • •
Trevligt att se dig i uppskruvat tillstånd igen, Andreas Wahl.
• • •
”En milkshake till sena kvällen” står det inte i de rekommendationer som skickats i min riktning.
Men bra trevligt är det.